Vårdsberg. Östergötland Linköpings kommun Vårdsbergs socken Vårdsberg 1:1 m fl. Dnr Alf Ericsson och Annika Helander

Transkript

1 PM AU LINKÖPING 2015:7 ARKEOLOGISK FÖRSTUDIE Vårdsberg Östergötland Linköpings kommun Vårdsbergs socken Vårdsberg 1:1 m fl Dnr Alf Ericsson och Annika Helander

2

3 PM AU LINKÖPING 2015:7 ARKEOLOGISK FÖRSTUDIE Vårdsberg Östergötland Linköpings kommun Vårdsbergs socken Vårdsberg 1:1 m fl Dnr Alf Ericsson och Annika Helander Vårdsberg 1

4 STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Roxengatan Linköping Tel Fax e-post uvost@shmm.se e-post fornamn.efternamn@shmm.se STATENS HISTORISKA MUSEER PM AU LINKÖPING 2015:7 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744. Grafisk form Britt Lundberg Kartor Alf Ericsson Foto Alf Ericsson, Annika Helander Omslagsbild Vårdsbergs kyrkby. På krönet av höjden ligger sockenkyrkan. Till höger skymtar säteriet och dess ladugård. Från nordöst. Foto Alf Ericsson. 2 Vårdsberg

5 Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Syfte och metod 5 Det historiska landskapet 6 Byar och bebyggelse 11 Vårdsberg 11 Vimarka 12 Gammeltorp 13 Ginkelösa och Ginkelösa kvarn 13 Lilla Vänge 14 Hovetorp 16 Ånestad 16 Vetterstad 16 Viskeryd och Broback 16 Degeryd 17 Örminge 17 Riksintresseområdet Vårdsberg Landeryd 17 Vårdsberg kyrka och kyrkby 19 Fornlämningsmiljö 21 Bevarandestrategi 21 Regionala intresseområden 23 Forn- och kulturlämningar 23 Utförda arkeologiska arbeten 23 Utredningar, etapp 1 23 Utgrävningar inom förstudieområdet 26 Bebyggelsens karaktärsdrag inom förstudieområdet 29 Vårdsbergs kyrkby 29 Övrig bebyggelse 30 Övergripande förhållningssätt vid nybyggnation 30 Riskanalys 31 Referenser 32 Otryckta källor 32 Litteratur och tryckta källor 32 Arkeologiska rapporter 32 Historiska kartor 34 On-line (URL) 35 Administrativa uppgifter 35 Bilaga 1. Forn- och kulturlämningar i FMIS 36 Bilaga 2. Förteckning över utförda arkeologiska arbeten 38 Vårdsberg 3

6 Fig 1. Utdrag ur Gröna kartan med förstudieområdet markerat. Skala 1: Vårdsberg

7 Sammanfattning Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, har på uppdrag av Linköpings kommun utfört en arkeologisk förstudie i Vårdsberg strax öster om Linköpings tätort. Bakgrunden är att kommunen påbörjat arbetet med att ta fram områdesbestämmelser för Vårdsberg, som i den antagna översiktsplanen för landsbygden och småorterna utpekas som ett område för lantligt stadsnära boende. Förstudien omfattar ett närmare 477 hektar stort område, som huvudsakligen utgörs av ett öppet odlingslandskap med inslag av moränbackar och bergknallar. Genom området flyter Vårdsbergsån som delvis har bevarat sitt gamla meanderlopp. Den äldre bebyggelsen utgörs av gårdar och byar med skriftliga belägg från medeltiden och 1500-talet. Flera av dem existerade redan under vikingatid och yngre järnålder. Fornlämningsbilden tyder på att området har hyst en permanent agrarbebyggelse åtminstone sedan bronsåldern för ca 3500 år sedan. Förstudieområdet omfattar de centrala delarna av Vårdsbergs socken. I varierande grad berörs 13 historiska ägoområden (byterritorier), däribland kyrkbyn som gett namn till socknen. Av den äldre lantbebyggelsen faller fem gårds- och bytomter inom området. Vårdsbergs kyrkby med omgivningar har tidigare lyfts fram som särskilt bevarandevärd och har status som riksintresseområde för kulturmiljövården. Förutom kyrkbyn med sin speciella kulturmiljö med medeltidskyrka och säteri förtjänar också Vimarka att lyftas fram. I Vimarka ligger gårdarna fortfarande samlade i en radby och på Källgården finns en välbevarad medeltida stenkällare. En annan kulturhistoriskt intressant miljö är Ginkelösa kvarn med anor från åtminstone 1500-talet. Norr om kvarnbyggnaden finns en gångbro över Vårdsbergsån där landsvägen förr passerade och norr om denna finns rester av ett äldre kvarnställe. Vissa delar av förstudieområdet är mer fornlämningsrika än andra. Särskilt tät är förekomsten i östra delarna av Vimarka med en fortsättning in på Hovetorps och Jäppestads ägor. Ett annat förtätat område finns i norra delarna av Ånestads marker och ytterligare ett annat i anslutning till Gammeltorp. Huvudsakligen torde dessa fornlämningsmiljöer vara från den äldre järnåldern (500 f Kr 550 e Kr). Betydligt yngre är de torp som med början under sent 1600-tal uppfördes utmed vägen mellan Hjulsbro och Linghem. Vissa av dessa torpställen är fortfaranade bebyggda, medan andra har rivits. Bakgrund Linköpings kommun har påbörjat arbetet med att ta fram områdesbestämmelser för Vårdsberg, som i den antagna översiktsplanen för landsbygden och småorterna är utpekat som ett område för lantligt stadsnära boende. Enligt den preliminära tidsplanen ska samrådshandlingen tas fram under hösten 2015 och vara klar för samråd efter årsskiftet. För området finns en preliminär planområdesgräns, som också utgör gräns för området som är aktuellt för den arkeologiska förstudien. Förstudieområdet är närmare 477 hektar stort och faller inom de centrala delarna av Vårdsbergs socken. Syfte och metod Uppdraget är en arkeologisk förstudie. Syftet med denna är att genom befintligt kunskapsmaterial klargöra de arkeologiska och kulturhistoriska förutsättningarna för fortsatt planarbete. Förstudien ska kunna tjäna som underlag i kommunens fortsatta planeringsprocess, samt ligga till grund för Länsstyrelsens framtida bedömningar. Arbetet omfattar (1) kart- och arkivstudier, (2) en översiktlig besiktning av området i fält och (3) en analys och sammanställning av resultaten i rapportform. Vårdsberg 5

8 Arbetet har resulterat i en översikt av känd kunskap om områdets förhistoria och medeltid samt kulturhistoriska värden. Till detta kommer en sammanställning av tidigare arkeologiska insatser inom området. De arkiv och publicerade källor som har använts för kunskapsinhämtning är: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS). Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA). Ortnamnsregistret (SOFI). Historiskt kartmaterial i Lantmäteriets och Riksarkivets arkiv (LSA, LMA, RAK). Riksarkivets digitala arkiv (SVAR). Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SDHK). Kulturhistoriska inventeringar. Fördjupad riksintressebeskrivning. Litteratur och arkeologiska rapporter. Efter det att befintlig kunskap hade inhämtats, tolkats och analyserats gjordes en översiktlig besiktning i fält. Slutligen sammanställdes materialet i följande skriftliga rapport. Målsättningen med det valda arbetssättet är att kunna: Identifiera och beskriva värdefulla kulturhistoriska miljöer och enskilda kulturhistor iska och arkeologiska objekt. Lämna förslag på eventuella fortsatta arkeologiska insatser. Göra en kulturmiljöanalys med en värdering av de forn- och kulturlämningar som påträffats. Det historiska landskapet Förstudieområdet omfattar de centrala delarna av Vårdsbergs socken. I varierande grad berörs 13 historiska ägoområden (byterritorier), däribland kyrkbyn som gett namn till socknen (fig 2). I världsligt avseende ingick Vårdsbergs socken i Bankekinds härad undantaget några gårdar i norr som räknades till Åkerbo härad. Vårdsbergs socken (parochia vaardhbergh) omtalas första gången i skrift 1282, då biskop Henrik anslår biskopstionden från socknen till ett prebende vid Linköpings domkyrka (SDHK nr 1216). Ortnamnet innehåller troligen det fornsvenska ordet vardher vakthållning åsyftande en förhistorisk vårdkaseplats på den höjd där kyrkan ligger. Inte bara socknen, utan också kyrka och präst fanns säkerligen redan 1282, men omtalas först 1312 (SDHK nr 2513). Den medeltida kyrkan hade ursprungligen en rund grundplan. Murverk från denna rundkyrka finns fortfarande kvar inom den nuvarande kyrkan. Rundkyrkan torde vara uppförd under andra hälften av 1100-talet. I kyrkan påträffade fragment av gravhällar från 1000-talet talar för att rundkyrkan har föregåtts av en träkyrka. Den trånga rundkyrkan tillbyggdes på 1200-talet med tvärskepp och nytt kor. Det nuvarande tornet tillkom i mitten av 1700-talet (Cnattingius & Ljungstedt 2000). Vårdsbergs socken ligger på slättlandet öster om Linköping. Jorden utgörs till stor del av bördig lera med inslag av moränbackar och bergknallar här och var, särskilt i söder och öster. Åtminstone sedan medeltiden har spannmålsodling varit det viktigaste näringsfånget. Byarna låg centralt i förhållande till åkermarken, som på gängse vis var indelad i två gärden som brukades växelvis vartannat år, så kallat halvträde. Kreatursskötseln var däremot mer blygsam. Ängsmarkerna var begränsade och betet ganska ringa. 6 Vårdsberg

9 Ginkelösa ± Lilla Vänge kj Ringatorp Vimarka Jäppestad Gammeltorp Hovetorp Vårdsberg Ånestad Vetterstad Legend kj Vattenkvarn Ägogräns Landsväg Vattendrag Bytomt Förstudieområde Viskeryd 0 0,5 1 km Degeryd Örminge Fig 2. De centrala delarna av Vårdsbergs socken på och 1700-talet. Samtliga byar existerade redan på medeltiden. Vägnätet torde i sina huvuddrag också vara medeltida. Källa: Lantmäteriakter i LSA. Vårdsberg 7

10 Fig 3. Vårdsbergsåns meanderlopp söder om Ånestad på 1700-talet. Lägg märke till att ägogränsen utmed vissa sträckor inte går mitt i ån, utan följer en äldre fåra. Detta har fått till följd att Ånestad på flera ställen har jord söder om ån och Örminge på motsatt sida. Utsnitt ur storskifteskartan över Ånestad från 1775 (LSA D113-27:1). Genom socknen rinner Vårdsbergsån från Svinstadssjön i sydost till Roxen i nordväst. Ånamnet finns visserligen utsatt på en karta över Viskeryd från 1775 (LSA D133-22:2), men torde inta vara vattendragets ursprungliga namn, vilket gått förlorat. Vid Ginkelösa finns ett fall, där en vattenkvarn har legat åtminstone sedan 1500-talet. Vårdsbergsån är delvis uträtad, men har utmed vissa sträckor kvar sitt meanderlopp. Ån har i flera fall utnyttjats som ägogräns mellan byarna. I regel stöter en by mot en annan by i vattendraget. Undantaget är Vårdsbergs kyrkby som har ägor på ömse sidor av ån. Förutom den medeltida rundkyrkan är detta ett tecken på byns särställning i socknen. En annan sak värd att notera är att ägogränserna inte har justerats när åns meanderlopp ändrades. Särskilt gränsen mellan Ånestad och Örminge vittnar om åns äldre meanderlopp (fig 3). Ägogränser mellan byar har åtminstone sedan medeltiden haft ett starkt lagligt skydd och utgör ett ovanligt stabilt landskapselement (Ericsson 2005). Att flytta på en fastighetsgräns var ett juridiskt förfarande och ett sådant krävde häradsnämndens medverkan och godkännande. När ett vattendrag fick ett nytt lopp var det långt ifrån en självklarhet att den gräns som var dragen i dess gamla fåra också ändrades. Vårdsbergs socken är av ålder en kommunikativ knutpunkt. Den viktigaste vägen kommer från Linköping, går förbi kyrkan till Bankekind och vidare till Västervik. En annan väg kommer närmast från Hjulsbro i Landeryds socken och löper via Himna för att ansluta till landsvägen mellan Linköping och Norrköping. Dessa vägar möts strax norr om 8 Vårdsberg

11 Viskeryds bytomt. Strax norr om detta vägskäl, på motsatt sida av ån, utgår en väg som går förbi Askeryd och fortsätter till Söderköping. Vägsträckningarna finns belagda på kartor alltsedan 1600-talet. Sedan några år tillbaka möts de nämnda vägarna i Vårdsbergsrondellen. Inför byggandet av denna cirkulationsplats har vägsträckningarna delvis gjorts om. Vårdsbergsrondellen med sina fem anslutande vägar är med andra ord en modern lösning på en gammal trafiksituation. Linköpings domkyrka och till denna institution knutna prebenden och andra stiftelser var under medeltiden en betydande maktfaktor, som via sitt jordägande utövade stort inflytande i Linköpingsbygden (Schück 1959, s 264f ). Vårdsberg var inget undantag, men det är värt att notera, att Linköpingskyrkans jordägande var mindre utbrett här än i många andra socknar. När vi i kronans jordeböcker från mitten av 1500-talet i detalj kan kartlägga situationen framgår det att förutom olika prebenden vid Linköpingskyrkan har också betydande delar av jorden ägts av skatte- och kronobönder samt det världsliga frälset. Kyrkojorden, dvs sådan jord som ägdes av sockenkyrkan, har också utgjort en väsentlig del. Det enda kloster som hade jord i Vårdsberg var Askeby kloster (fig 4). I samband med Gustav Vasas reformation drogs all kloster- och prebendejord och merparten av kyrkojorden in till kronan. Trots detta redovisas gårdarna i kronans jordeböcker under sin medeltida jordnatur. Man brukar tala om jordeböckernas konservatism. Byarna i Vårdsbergs socken var relativt små. I mitten av 1500-talet hyste flertalet mellan 2 och 3 hemman. Dessutom fanns flera enstaka gårdar. Störst inom förstudieområdet var Vårdsbergs kyrkby, som förutom en prästgård rymde fyra frälsehemman. Dessutom fanns en liten klockargård. Mot slutet av 1600-talet inrättades i byn ett säteri, det enda i Vårdsbergs socken (Almquist 1947, s 1100). Näst störst var Vimarka med fyra frälsehemman. Av storleken och ortnamnen att döma torde Vårdsberg, Ginkelösa, Vimarka, Ånestad, Vetterstad och Örminge ha existerat under yngre järnålder. Detsamma gäller för Viskeryd och Degeryd som inte alls är några genuina ortnamn på -ryd med betydelsen röjning (för nyodling). De medeltida skrivformerna visar att efterleden från början var ordet rör stenrör, röse i någon av dess betydelser gravröse, råmärke, stenhop (Strid 1987, s 58f ). I anslutning till dessa byar saknas i regel gravfält med gravtyper som kännetecknar järnålderns senare perioder. Ett undantag är ett gravfält i Viskeryd där gravtyperna pekar mot en datering till yngre järnålder. Gravfälten inom förstudieområdet ligger istället förhållendevis avsides inom byarnas ägoområden och har gravtyper som utmärker äldre järnålder. Situationen tyder på att den äldre järnålderns gårdar har legat på andra platser än den historiskt kända bebyggelsen. En möjlig förklaring till detta mönster är en omfattande bortodling av den yngre järnålderns gravfält. Övriga bebyggelseenheter har ortnamn med ändelsen -torp. Detta element pekar mot en yngre 17% datering, nämligen vikingatid eller äldre medeltid. 26% 17% Skatte Notabelt är att samtliga enheter utgörs av enstaka 26% Skatte Krono hemman. Medeltidens odlings- och bebyggelseexpansion synes ha resulterat i att enstaka gårdar Krono 7% 7% Kyrko Kyrko avsöndrats från stora moderbyar och därvid bildat Prebende Prebende egna fastigheter. 11% 11% Askeby kloster Askeby kloster 24% 24% Frälse Frälse 15% 15% Fig 4. Jordägandet i Vårdsbergs socken fördelat på jordnaturer i mitten av 1500-talet. Källa: ÖgH 1555:14. Vårdsberg 9

12 Lilla Vänge kj ") Ginkelösa kvarn Vimarka ") ") ") ") ") Hovetorp ") Vårdsberg ") ") ") Viskeryd 0 0,25 0,5 0,75 1 kilometer kj Kvarnställe och sten med inskription ") Övergivet torp äldre än 1850 ") Torpet Broback Bytomt Fig 5. Karta över de objekt som framkommit under kart- och arkivstudierna samt fältbesiktningen. Blå linje markerar förstudieområdet. 10 Vårdsberg

13 Byar och bebyggelse Samtliga fem bytomter inom förstudieområdet har belägg från medeltiden och är fortfarande bebyggda. Avgränsningarna är gjorda efter historiska kartor från sent 1600-tal och 1700-tal. Trots att ingen av bytomterna är registrerade i FMIS är de skyddade av Kulturmiljölagen (1988:950). Genom kart- och arkivstudierna har också nio övergivna torp observerats. Samtliga är etablerade före 1850 och även dessa har status som fornlämning enligt lagen. Därtill kommer det mot slutet av 1500-talet omtalade torpet Broback vid dagens Brotorp i Viskeryd. Dessutom har ett gammalt övergivet kvarnställe och en sten med inskription framkommit. Dessa båda nyfynd gjordes under fältbesiktningen och har inrapporterats till FMIS. Bytomterna och torpet Broback samt de övergivna torpen och nyfynden redovisas på vidstående karta (fig 5). Nästan alla övergivna torp ligger utmed den gamla landsvägen som anlöper förstudieområdet från Hjulsbro i Landeryds socken i söder och som via Himna ansluter till huvudvägen mellan Linköping och Norrköping i norr. Vägen har i stort samma sträckning som idag. Nedan följer en historisk beskrivning av samtliga byar inom förstudieområdet, även sådana vars bytomt ligger utanför områdesgränsen. Vårdsberg Vårdsberg är kyrkby och socknens största by. Den ligger på en höjd i det öppna och flacka slättlandskapet. Själva byn omtalas uttryckligen först 1385 (SDHK nr 12926), men måste förutsättas ha existerat senast 1282, då Vårdsbergs socken första gången förekommer i skrift (SDHK nr 1216). I mitten av 1500-talet fanns i byn fyra frälsehemman och en kyrkoutjord som brukades av klockaren (ÖgH 1555:14). Till detta kommer kyrkoherdebostället. Prästgårdar redovisas nämligen inte i kronans jordeböcker. I slutet av 1600-talet inrättades i byn ett säteri, det enda i Vårdsbergs socken (Almquist 1947, s 1100). Fig 6. Vårdsbergs bytomt. Utsnitt ur en karta från 1694 (LSA D113-24:1). Vårdsberg 11

14 Den äldsta kartan över Vårdsberg är en geometrisk avmätning från 1694 (LSA D113-24:1). Inom förstudieområdet faller bytomten och delar av norra och södra åkergärdet. Utmed Vårdsbergsån ligger några ängar och mot gränsen till Vimarka finns en kohage. Markanvändningen är i stort densamma på storskifteskartorna från 1767 (LSA D133-24:2) och 1786 (LSA D133-24:3). Idag dominerar däremot åkermarken. Vårsbergs bytomt, som den gestaltade sig 1694, framgår av vidstående kartbild (fig 6). Norr om kyrkan ligger prästgården (nr 5). Denna gårdstomt är idag obebyggd till skillnad från bytomten i övrigt. Väster om prästgården finns fyra tomter på rad. Längst i norr ligger Stora gården (nr 4), dvs säteriet, och intill denna en trädgård (nr 11). Söder därom ligger Barnegården (nr 3), som lyder under säteriet. Därefter följer ett rusthåll (nr 2) och längst i söder Klockargården (nr 6). Väster om gårdsraden ligger ett rusthåll (nr 1). Stora gården, Barnegården och de båda rusthållen motsvarar 1500-talets frälsehemman. På Vårdsbergs ägor fanns flera torp. Det enda som är övergivet och ligger inom förstudieområdet är en backstuga intill landsvägen mellan Hjulsbro och Himna. Torpet redovisas först på kartan från 1786 (LSA D133-24:3). Vimarka Vimarka är den by vars ägor i högst utsträckning berörs av förstudien. Första gången orten omtalas är 1287, då Botild i Vimarka (Botildis de Vymarkum) upprättar sitt testamente i vilket hon skänker jord och pengar till flera kloster och andra kyrkliga institutioner. Bland de ihågkomna finns franciskanernas konvent i Linköping, där hon väljer sin gravplats (SDHK nr 1362). Att Botild skriver sig till Vimarka tyder på att hon där hade sin sätesgård. Under testamentet har prosten i Söderköping, Linköpings borgerskap, franciskanerkonventet i samma stad och Botilds son Thwlpho fäst sina sigill. Botild synes ha varit en förnäm adelsdam med en ansenlig förmögenhet. Vi får anta att hennes son fick ärva sätesgården i Vimarka och mycket annat. På Källgården [Källargården] i Vimarka finns en ålderdomlig stenkällare som omtalas redan på 1600-talet av riksantikvarien Johan Hadorph (RAÄ Vårdsberg 113). Per David Widegren uppger i sin Beskrivning över Östergötland att det vid Vimarka by finns lämningar efter en välvd källare under en stor byggnad som förmodas varit ett residens för en jarl eller någon småkung. Vidare refererar han en hörsägen om att järndörren till Vårdsbergs kyrkas sakristia är tagen från denna källarbyggnad (Widegren 1817, s 566). Källaren består av två rum, varav det större ligger i söder och har kryssvalv, medan det mindre i norr har tunnvalv. Murverket består av gråstenar, upptill avjämnade med kalkstensflisor. Mellan rummen finns en rundbågig öppning. Dagsljus har erhållits i det större rummet genom en fönsterglugg högt upp på den västra väggen. Såväl dörröppningen som fönstergluggen har omfattningar av finhuggen kalksten. Ingången till källarbyggnaden är i söder och nås via en trappa. Källaren undersöktes och restaurerades 1973 av Sune Ljungstedt, som på stilmässiga och byggnadstekniska grunder drog slutsatsen att den är från 1200-talet eller möjligen tidigt 1300-tal (ATA Dnr 4584/73). Det förefaller högst troligt att stenkällaren har byggts på Botils sätesgård. I mitten av 1500-talet fanns fyra frälsehemman och tre kronoutjordar i Vimarka (ÖgH 1555:14). Troligen har dessa frälsegårdar tillkommit när sätesgården avvecklades någon gång på eller 1400-talet och delades upp på fyra mindre brukningsenheter. Över Vimarka finns en geometrisk avmätning från 1710 (LSA D133-21:1) och en storskifteskarta från 1767 (LSA D133-21:2). Dessutom föreligger en partiell storskifteskarta från 1808 (LSA D133-21:3). Bytomten ligger centralt i åkermarken, närmare bestämt på 12 Vårdsberg

15 gränsen mellan det västra och det östra åkergärdet. Öster om det senare finns slåtterängar. Ägoområdets södra delar upptas till största del av betesmark. Bytomten består av fyra byggnadstomter utlagda på rad i öst-västlig riktning. Den näst längst i väster tillhör Källargården (nr 4). Dessutom finns en separat belägen byggnadstomt i söder som tillhör Pilgården. Samtliga tomter är fortfarande bebyggda. Vimarka har alltjämt karaktär av radby. På byns marker fanns förr flera torpställen. Vissa av dem är fortfarande bebyggda, medan andra är övergivna. De senare uppgår till sex och utgörs av två knekttorp, ett ryttartorp, två ospecificerade torp och en backstuga. Samtliga finns med på 1710 års karta. Gammeltorp Gammaltorp är ett enstaka hemman som ligger på norra sidan av Vårdsbergsån och är inklämt mellan Vimarka i norr och Vårdsberg i söder. Högst sannolikt är Gammeltorp avgärda till Vimarka, som i så fall ursprungligen har sträckt sig ner till Vårdsbergsån. Detta antagande stöds av att Gammeltorp hade två små humpar (separata jordstycken) inne på Vimarkas ägor. Gammeltorp saknar medeltida belägg. I mitten av 1500-talet redovisar jordeboken ett kyrkohemman i Gammeltorp (ÖgH 1555:14). Jordnaturen pekar på att gården skänktes till sockenkyrkan någon gång på medeltiden. Troligen är Gammeltorp ursprungligen ett dagsverkstorp under sätesgården i Vimarka. Över Gammeltorp finns en karta från 1703 (LSA D133-7:1). Av denna framgår att ägorna till största delen utgörs av åker. Utmed Vårdsbergsån finns lite slåttermark. Förstudieområdet berör inte gårdstomten, som fortfarande är bebyggd och används av Vårdsbergs golfklubb, utan endast den sydöstra delen av ägoområdet, som bestod av åker- och ängsmark. Ginkelösa och Ginkelösa kvarn Ginkelösa är en liten by som i sydöst gränsar mot Vimarka. Ginkelösa omtalas första gången 1407 i samband med ett jordskifte mellan Peter i Himna och Öja Roarsdotter å ena sidan och abbedissan Märta Haraldsdotter och konventet i Askeby å den andra. Vid detta tillfälle fick de förra en jordlott i Juby i Askeby socken och de senare en jordlott i Ginkelösa (SDHK nr 16945, 16946). Jorden i Ginkelösa har Askeby kloster senare på något sätt avhänt sig. I mitten av 1500-talet upptar jordeboken ett skatte- och ett kyrkohemman i byn (ÖgH 1555:14). Den äldsta kartan över Ginkelösa är från 1707 och redovisar ett helt skattehemman, en kronogård på ½ mantal och en annan kronogård på ¼ mantal samt en utjord som ligger under skattegården (LSA D133-8:1). Efter reformationen har alltså kyrkohemmanet bytt jordnatur och delats upp i två skilda kronogårdar. Förstudieområdet berör inte bytomten, utan endast en mindre del av det västra åkergärdet. I sydvästra hörnet av Ginkelösas ägor ligger Ginkelösa kvarn på Vårdsbergsåns östra strand. Kvarnen omtalas i kronans länsregister från 1544 (Almquist 1922, s 198). Ett medeltida ursprung kan inte uteslutas för denna vattenkvarn, som ligger inom förstudieområdet. Ginkelösa kronokvarn redovisas på en karta från 1716 (LSA D133: 15:1). Kvarnen hade då två par malstenar. Mjölnarhusen uppges vara förfallna. Vattenflödet sägs vara bra höst och vår, men sommar och vinter brukar kvarnen i brist på vatten oftast stå stilla. Tydligen har vattenflödet i Vårdsbergsån inte varit tillräckligt bra för att driva kvarnen året runt. På kartbilden, fig 7, syns Ginkelösa kvarn med två tillhörande små åkertäppor (nr 2). Norr om vägen har lantmätaren ritat en ring (nr 3) som utvisar det gamla kvarnstället. När kvarnen fortfarande stod på den gamla platsen fanns en tillhörande åker, men som 1716 brukas av det ena hemmanet i Ginkelösa by. Tydligen har det funnits en mjölnargård vid kvarnen, men som vid kartans upprättande är förfallen och fråntagits jord. Vårdsberg 13

16 Fig 7. Ginkelösa kronokvarn. Ringen (nr 3) utmärker det gamla kvarnstället. Utsnitt ur en karta från 1716 (LSA D133-15:1). Ginkelösa kvarn med tillhörande fördämning finns fortfarande kvar (fig 8). Innan den nuvarande vägbron över Vårdsbergsån färdigställdes gick den gamla vägen över en träbro norr om kvarnen. Vägen är djupt nedskuren och har karaktär av hålväg (fig 9). Denna väg finns med på kartan från 1716 (fig 7). Invid den gamla överfarten står en rest sten på landremsan mellan Vårdsbergsån och fåran/kanalen som löper under kvarnen. På stenen är årtalet 1798 inhugget (fig 10). På platsen för det gamla kvarnstället på 1716 års karta finns flera stenar och block, varav vissa har spår av tillhuggning. Tydligen är det rester av den gamla kvarnhusgrunden som ligger kvar på den sydöstra sidan av fåran/kanalen (fig 11). Lilla Vänge På motsatt sida av Vårdsbergsån ligger Lilla Vänge eller Södra Vänge som gården också har kallats. Mot norr gränsar gården mot Stora Vänge, som räknas till Rystads socken och Åkerbo härad. En jordlott i Södra Vänge omtalas i ett av Mathias Törnesson och hans hustru Ingegerd Svantepolksdotter utfärdat testamente av år 1315 (SDHK nr 2654). Jordlotten uppges vara på ¼ attung och avkasta 1 tön korn och 1 öre, vilket är normalt för en äga av den storleken (Ericsson 2012). I mitten av 1500-talet fanns en utjord i Lilla Vänge som hade tillhört Askeby kloster (ÖgH 1555:14). Över Lilla Vänge finns flera historiska kartor. Äldst är en geometrisk avmätning från 1694 (LSA D133-25:1). Ytterligare en geometrisk avmätning föreligger från 1703 (LSA D133-25:2). Därpå följer en storskifteskarta från 1779 (LSA D133-25:3) och en enskifteskarta från 1825 (LSA D133-25:4). Samtliga kartor redovisar ett enstaka hemman som ligger på samma plats som idag. Gårdstomten är i princip det enda av Lilla Vänges ägor som berörs av förstudieområdet. 14 Vårdsberg

17 Fig 8 (t h). Ginkelösa kvarn. Från sydväst FOTO ANNIKA HELANDER. Fig 9 (nedan t v). Den gamla vägen till Ginkelösa kvarn. Från nordväst. FOTO ALF ERICSSON. Fig 10 (nedan t h). Sten med årtalet 1798 inhugget. Från sydväst. FOTO ANNIKA HELANDER. Fig 11. Ginkelösa gamla kvarnställe. Stenarna till vänster i bild är rester av kvarnhusgrunden till Ginkelösa gamla kvarn. Det gamla kvarnstället finns utsatt på en karta från I bakgrunden skymtar närmast i bild den gamla överfarten, som numera är gångbro, och därbakom Ginkelösa kvarn. Från nordöst. FOTO ALF ERICSSON. Vårdsberg 15

18 Hovetorp Hovetorp gränsar i norr mot Vimarka, i väster mot Vårdsberg och i söder mot Ånestad. Gården omtalas första gången 1389 när Östen i Hovetorp (hughathorp) är fastevittne på Bankekinds häradsting (SDHK nr 13538). I mitten av 1500-talet redovisar jordeboken ett halvt skattehemman i Hovetorp (ÖgH 1555:14). Med undantag för en rågångskarta från 1837 (LMA 05-VÅB-70) saknas äldre kartor över Hovetorp, som alltid tycks ha varit ett enstaka hemman. Förstudieområdet omfattar större delen av ägoområdet, undantaget en del längst i öster. Ånestad Ånestad gränsar i norr mot Hovetorp, i väster mot Vårdsberg samt i söder mot Vetterstad, Viskeryd, Degeryd och Örminge. Ånestad omtalas första gången 1342 när Lars Germundsson upplåter en gård på en attung i byn till ett prebende vid Linköpings domkyrka (SDHK nr 4791). I mitten av 1500-talet fanns ett skatte- och ett frälsehemman i byn. Över Ånestad föreligger en storskifteskarta från 1775 (LSA D133-27:1). Byn utgjordes då av ett halvt hemman kronoskatte och fyra fjärdedelshemman skattekrono, som var fraktioner av en och samma kamerala helgård. Inom förstudieområdet faller delar av byns västra åkergärde och ett utmarksområde mot gränsen till Hovetorp. Bytomten ligger där emot utanför området. Intill landsvägen mellan Hjulsbro och Himna låg två torp, som sedan länge är rivna. Ägogränsen mot söder utgörs av Vårdsbergsån eller rättare sagt ett äldre meanderlopp. Åfåran har nämligen förändrats före 1775 utan att ägogränsen för den skull lagts om (fig 3). Vetterstad Vetterstad gränsar i norr mot Vårdsberg och i sydöst mot Viskeryd. I nordost stöter byn mot Ånestads ägoområde, som här förefaller följa en sedan länge uppgrundad åkrök. Vetterstad saknar medeltida belägg, men i byn fanns i mitten av 1500-talet två kyrkohemman och två skatteutjordar (ÖgH 1555:14). Över Vetterstad finns en storskifteskarta från 1797 (LSA D133-20:1). Byn bestod då av en skattegård och ett komministerboställe. Inom förstudieområdet faller endast en ängsmark längst i nordöst. Viskeryd och Broback Viskeryd gränsar i väster mot Vetterstad, i norr mor Ånestad och i öster mot Degeryd. Gränsen mot Ånestad följer Vårdsbergsån. Viskeryd (wiskorø) omtalas första gången 1303 (SDHK nr 2006). Av skrivformen framgår att efterleden är ordet rör, syftande på ett gravröse, råmärke eller annan stenhop. Vilket stenröse som avses är oklart. På byns utmark i sydväst finns flera gravfält. Söder om bytomten, men utanför förstudieområdet, ligger ett gravfält med högar och övertorvade stensättningar (RAÄ Vårdsberg 32:1). Gravtyperna pekar mot en datering till yngre järnålder. I mitten av 1500-talet upptas i jordeboken ett kronohemman och ett kyrkohemman i byn (ÖgH 1555:14). Över Viskeryd finns en geometrisk avmätning från 1697 (LSA D133-22:1) och en storskifteskarta från 1775 (D133-22:2). Den förra kartan redovisar ett helt frälsehemman och ett halvt kronohemman samt tre utjordar, varav en kronoutjord är bebyggd. I Viskeryds norra åkergärde korsades landsvägen mellan Linköping och Västervik av vägen mellan Hjulsbro och Himna. Vägmötet är det som under senare tid har kallats Vårdsbergs kors. Där den senare vägen passerade Vårdsbergsån finns en bro som på 1697 års karta benämns Vårdsbergsbron (Wåldsbärga bron). På kartan från 1775 finns namnet Vårdsberga åhn utsatt på vattendraget. Inom förstudieområdet faller bytomten och det norra åkergärdet. 16 Vårdsberg

19 Vårdsbergsbron finns fortfarande kvar, men har tagits ur bruk för trafik. Den har ett modernt utförande med gjutna betongbalkar på fundament av huggna stenar av röd granit. Vid dagens Brotorp fanns i slutet av 1500-talet ett torp som hette Broback (SOFI). På de äldre kartorna finns ingen bebyggelse utsatt på denna plats. Degeryd Degeryd gränsar i väster mot Viskeryd, i öster mot Örminge och i norr mot Ånestad utmed en kort sträcka av Vårdsbergsån. Degeryd (deghiorø) omtalas första gången 1295 i samband med ett arvskifte (SDHK nr 1657). Nästa gång är 1352, då Östergötlands lagman Magnus Knutsson säljer sin egendom i Degeryd (Degherøø) med såväl fasta tillhörigheter som lösöre till Linköpings domkyrka för 100 mark penningar (SDHK nr 6399). Såväl priset som att egendomen avkastar 8 tön (korn) pekar på att det rör sig om en gård värderad till 2 attungar, vilket motsvarar en större bondgård (Ericsson 2012). Även i detta fall framgår av de äldsta skrivformerna att den ursprungliga efterleden är ordet rör, syftande på ett stenröse. I förleden ingår fornsvenskans digher, degher stor (riksspråkets diger). Vilken stor stenhop ortnamnet skulle kunna handla om är emellertid oklart. Något stort gravröse är inte känt på Degeryds marker. I mitten av 1500-talet fanns ett skatte- och ett prebendehemman samt en gård som hade tillhört Askeby kloster i byn (ÖgH 1555:14). Över Degeryd finns en storskifteskarta i koncept från 1798 (LMA 05-VÅB-44). Endast en mindre del av Degeryds ägor berörs av förstudien, närmare bestämt en del av byns norra åkergärde och en ängsmark strax norr om bytomten. Örminge Örminge gränsar i väster mot Degeryd och i nordöst mot Ånestad. Örminge (Ørminge) omtalas första gången 1348, då inbyggarna i byn förbjuds att betala avrad till Peter Rumpa eller någon annan, eftersom jorden tillhörde ett av domprosten Harald stiftat prebende vid Linköpings domkyrka (SDHK nr 5547). Haralds gåvobrev är dock inte bevarat. Örminge är ett genuint inge-namn och bebyggelsen torde därför vara från järnålderns mellersta delar eller ännu tidigare. Förleden är troligen appellativet orm, inte mansnamnet Orm (Ståhle 1946, s 260 f ). I mitten av 1500-talet fanns i byn ett skatte-, ett kyrko- och ett prebendehemman samt två kyrkoutjordar. Av Örminges ägoområde berörs endast en liten del av förstudien, nämligen ett stycke av byns norra åkergärde. Riksintresseområdet Vårdsberg Landeryd Förstudieområdets södra del, dvs Vårdsbergs kyrkby med omgivningar, är en skyddsvärd kulturmiljö och ingår i riksintresseområde för kulturmiljön Vårdsberg Landeryd KE 39 (fig 12). Riksintresseområdet sträcker sig vidare söderut mot Landeryd och området var under förhistorisk tid en centralbygd i det dåtida kommunikationsnätet. Vid Vårdsberg och Landeryd mötte Vårdsbergsån och Stångån viktiga landvägar. Att Vårdsbergsån varit en farbar vattenled liksom Stångån kan ha varit möjligt, men går inte att verifiera. Riksintresseområdet utgör en av landets tätare fornlämningsmiljöer från järnåldern och en stor del av landskapsbilden karakteriseras av gravar, gravfält och stensträngar. Fornlämningarna återspeglar en kontinuerlig agrar utveckling från äldre järnålder fram till historisk tid. Den värdetext som formulerades i Riksantikvarieämbetets beslut år 1997 är en summering av hela riksintresseområdet. Motivering: Centralbygd med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet med en av landets tätare fornlämningsmiljöer från järnåldern. Vårdsberg 17

20 !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vårdsberg- Landeryd KE 39!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vårdsberg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 0 0,25 0,5 0,75 1 Kilometer Fig 12. Riksintresseområde för kulturmiljövården Vårdsberg Landeryd, KE 39, omfattar de södra delarna av förstudieområdet som är markerat med blå linje.!!!!!!!! 18 Vårdsberg

21 Uttryck för riksintresset: Ett stort antal gravfält, varav flera från äldre järnåldern och kombinerade med 7,5 km stensträngar. Gårdsgravfält i anslutning till byarna. Vårdsbergs sockencentrum med medeltida rundkyrka och Vårdsbergs säteri. Landeryds sockencentrum med medeltida kyrka och prästgård från 1700-talet, Slattefors säteri med välbevarad 1800 talsbebyggelse. Bybebyggelse med dominerande lägen i odlingslandskapet. Vårdsberg kyrka och kyrkby I riksintressets norra del ligger kyrkbyn Vårdsberg i ett höjdläge omgiven av en flack dalgång. Inte bara Vårdsberg, utan samtliga av de gamla byarna i riksintresseområdet ligger i dominerande lägen på höjderna i landskapet. Byarna etablerades sannolikt redan under yngre järnålder men är idag i huvudsak präglade av 1800-talets laga skifte. Trots förändringarna som följde med skiftet har byarna fortfarande dominerande lägen i landskapet. Följande beskrivning bygger i huvudsak på uppgifter i Häger 2002 och Lindqvist Båda finns fritt tillgängliga som pdf-filer på internet. Vårdsbergs rundkyrka är troligen från 1100-talets andra hälft. På södra sidan av tornets vägg finns en inmurad runsten med inskriptionen Östen reste denna sten efter sin fader Tore. I kyrkans långhus förvaras två fragment av ett tidigkristet gravmonument. Ännu ett fragment påträffades i rundkyrkans golv vid en restaurering år Dessa kistor är den äldsta typen av kristen begravningskista och består av kalkstenshällar som ofta har både runor och andra ornament inristade. Fragmenten indikerar att det har funnits en äldre kyrka av trä på platsen. Kyrkbyn ligger några hundra meter från Vårdsbergsån som förr i tiden haft ett större vattenflöde än idag. Under tidig medeltid var det en strategiskt betydelsefull plats där viktiga landsvägar möttes och eventuellt bidrog även Vårdsbergsån som vattenled. Trots senare tillbyggnader finns den ursprungliga rundkyrkan kvar som en del av långhuset. Kyrkan är den enda bevarade rundkyrkan i Östergötland och har ett stort byggnadshistoriskt värde. Kyrkan är synlig vida omkring och har även ett stort miljöbildande värde. Fig 13. Mangården till Vårdsbergs säteri. Från sydväst. FOTO ANNIKA HELANDER. Vårdsberg 19

22 Runt kyrkan grupperar sig socknens administrativa byggnader och bildar det sockencentrum som i historisk tid hade mycket stor betydelse för befolkningen. Här finns sockenoch fattigstuga från år 1801, kyrkskola och småskola från andra halvan av 1800-talet samt ålderdomshem från Intill kyrkan ligger kyrkstallet. I byn finns ytterligare en skola och några bostadshus från 1900-talets mitt. Till kyrkbyn hör även Vårdsbergs säteri som ligger norr om kyrkan (fig 13). Mangården och flyglarna är uppförda under mitten av 1700-talet och norr om manbyggnaden ligger magasinet från år Övriga ekonomibyggnader är rödfärgade och har tillkommit omkring sekelskiftet Vid tiden för laga skiftet under 1840-talet utgjordes byn av fem gårdar av vilka bara säteriet finns kvar på sin ursprungliga plats. Prästgården flyttade med sina 23 byggnader till dess nuvarande plats nordost om byn. Järnvägen mellan Linköping och Ringstorp stod klar år 1908 och en station uppfördes då i Vårdsberg. Järnvägsstationen är välbevarad och finns kvar ca 200 meter norr om byn (fig 14). Järnvägen lades ned i början av 1960-talet. Den är nu uppriven och ersatt med grusad väg. På vissa ställen håller den på att växa igen (fig 15). Fig 14 (ovan). Vårdsbergs järnvägsstation är numera privatbostad. Från sydöst. FOTO ANNIKA HELANDER. Fig 15 (t v). Den gamla banvallen vid hållplatsen Ekbacken. Från öster. FOTO ANNIKA HELANDER. 20 Vårdsberg

23 Fornlämningsmiljö Den tidsperiod som sätter prägel på förstudieområdet, samt riksintresseområdet i stort, är den stora mängden fornlämningar från järnåldern i form av gravar, gravfält och stensträngar. Lämningarna från äldre järnålder (ca 500 f Kr 550 e Kr) ligger ofta på skogiga höjdpartier och impediment i landskapet. I historisk tid har dessa områden utgjort byarnas utmarker och tagits i anspråk för torpbebyggelse under andra hälften av 1600-talet. Dessa omständigheter har bidragit till att fornlämningarna bevarats. De tydligaste lämningarna från äldre järnålder är stensträngarna, som är rester efter hägnader som skilde åkrar, ängar och boplatser från betesmarken. Stensträngarna bildar bitvis sammanhängande system med bland annat fägator som ledde ut till betesmarker. Även gravfälten som tillhör äldre järnålder återfinns på höjdpartier i landskapet. Gravarna utgörs oftast av runda stensättningar med inslag av kvadratiska stensättningar, domarringar och resta stenar. Utöver gravfälten, där flera gravar förekommer, finns en stor mängd ensamliggande runda eller kvadratiska stensättningar. I samband med att stensträngsbyggandet upphör sker också en förändring av bosättningsmönstret under yngre järnålder (ca e Kr). Bosättningarna förflyttas till platser som i stort sett motsvarar de historiska bytomterna. Under yngre järnålder förändras även gravformerna. Gravfälten blir större och mer enhetliga och består främst av välvda högar. De ligger ofta i den historiska tidens odlingslandskap vilket medfört att många gravar har odlats bort. Bevarandestrategi I Länsstyrelsens fördjupade beskrivning av riksintresseområdet har eventuella risker och hot mot kulturmiljön analyserats. En strategi för bevarande av de höga kulturhistoriska värdena har formulerats och omfattar Vårdsberg med omgivningar. Intentionen under rubrikerna Bebyggelsens karaktärsdrag samt Övergripande förhållningssätt vid nybyggnation är att konkretisera bevarandestrategin. Följande delar ur bevarandestrategin är relevant (Häger 2002, s 32): Det största hotet mot kulturmiljön inom riksintresset är igenläggning av jordbruksmark, samt omfattande exploateringar. För att bibehålla den öppna karaktären av jordbruksbygd är det av största vikt att de åkrar som finns idag brukas och att de gamla hagmarkerna hålls öppna, allra helst genom betesdrift. Öppenheten kan hotas på flera sätt genom skogsplantering på f d åkermark, vilket skapar onaturliga barriärer i landskapet, att de gamla betesmarkerna växer igen (som nu håller på att ske på många ställen) eller genom större nybyggnadsprojekt. Likaså kan en förändrad brukning av de öppna ytorna, som t ex en golfbana eller ny vägsträckning, helt förändra upplevelsen av denna tretusenåriga bondebygd. Även vindkraftverk eller telemaster skulle, i detta öppna landskap, bli ett alltför dominerande inslag. Byarna och den äldre bebyggelsen i området är förlagd till höjderna i landskapet. Byarna har på så vis ett dominerande läge. För att kulturmiljöns karaktär ska bevaras är det viktigt att nya byggnader underordnar sig den nuvarande bebyggelsestrukturen och byggnadstraditionen. Nya hus ska helst lokaliseras till traditionella lägen för bebyggelsen och man ska undvika spridd bebyggelse i det öppna landskapet. Ibland kan lämpliga tomter finnas i bykärnorna, då hus har flyttats i samband med gårdssammanslagningar eller vid 1800-talets laga skiften. Vid ny- eller ombyggnad av bebyggelse kan otraditionella byggnadssätt avsevärt förändra upplevelsen av byn och landskapet. Bebyggelsen ska i möjligaste mån anpassas till den lokala byggnadstraditionen vad gäller t ex proportioner, fasad- och takmaterial. Det är också av stor betydelse att byggnadens grund anpassas till markens lutning, inte tvärt om. Detta gäller även uppförande och placering av nya ekonomibyggnader. Vårdsberg 21

24 Vårdsbergs kyrkomiljö EK Li 34 Vårdsberg Rogestad m fl EK Li ,25 0,5 0,75 1 Kilometer Fig 16. Vårdsbergs kyrkomiljö, EK Li 34, är ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, liksom Rogestad m fl som sträcker sig in marginellt längst i sydväst. 22 Vårdsberg

25 Regionala intresseområden Vårdsbergs kyrkomiljö ingår även i Länsstyrelsens regionala kulturminnesprogram (EK Li 34). Ytterligare ett område, Rogestad m fl (EK Li 35), sträcker sig in den sydligaste delen av förstudieområdet vid Viskeryd (fig 16). I Vårdsbergs kyrkomiljö betonas kyrkan och socknens administrativa byggnader samt säteriets höga värden, medan Rogestads värdekärna utgörs av fornlämningsmiljön och bymiljön vid Bostället samt Frälsegården. De båda regionala intresseområdena ingår i det större, sammanhängande riksintresseområde för kulturmiljövården, Vårdsberg-Landeryd KE 39 (Elfström 1983). Forn- och kulturlämningar Förstudieområdet är beläget på meter över havet, vilket innebär att stenålderslämningar kan förekomma i området. Lämningar från denna tid är dock inte synliga ovan mark utan upptäcks vanligen vid arkeologiska utredningar och undersökningar. Inom området förekommer fynd och fornlämningar från bronsåldern såsom skärvstenshögar, vilket påvisar en varaktig befolkning från denna tid, ca f Kr. Den tidsperiod som sätter prägel på förstudieområdet är dock den stora mängden fornlämningar från äldre järnåldern i form av gravar, gravfält och stensträngar som beskrivits under rubriken Riksintresseområdet Vårdsberg Landeryd. De i FMIS registrerade forn- och kulturlämningarna redovisas i bilaga 1 och är utsatta på vidstående karta (fig 17). Utförda arkeologiska arbeten Inom området har ett antal arkeologiska utredningar och förundersökningar utförts, främst inför planerade vägarbeten och i samband med nedgrävning av el- och optokablar. På grund av markarbetenas art har endast mindre ytor berörts vid de arkeologiska arbetena som inneburit grävning och undersökning. När det gäller planerade vägarbeten har två större utredningar, etapp 1, utförts, dels inför ombyggnad av väg 757 mellan Vårdsberg och E4 via Linghem, dels inför ny- och ombyggnad av riksväg 35. Utredningar, etapp 1 Inför den planerade ombyggnaden av väg 757 utfördes inledningsvis en arkeologisk förstudie inom ett omfattande område då kulturmiljöns värdekärnor sammanfattades (Edvinger & Nilsson 1995). Därefter genomfördes en arkeologisk utredning, etapp 1, inom ett mer begränsat område (Nilsson 1999) som innefattar det aktuella förstudieområdet. Arbetet bestod av en sammanställning av kända fornlämningar och kart- och arkivuppgifter. Vid en analys av det samlade materialet kunde konstateras att de numera fragmentariska stensträngssystemen ursprungligen har utgjort stora sammanhängande system med fägator, hägnader, vattenhål och gravar. I dessa miljöer förekommer även boplatser som inte är synliga ovan mark. Analysen, i kombination med kända fornlämningar, resulterade i att flera områden kunde lokaliseras där risken för fornlämningar dolda under mark är särskilt stor. De riskområden som identifierades år 1999 och som är belägna inom det aktuella förstudieområdet redovisas i figur 18. Bedömningen kvarstår, dvs att sannolikheten är särskilt stor för att fornlämningar dolda under mark förekommer inom dessa områden. Beskrivningarna nedan är hämtade från nämnda rapport (Nilsson 1999, s 14). Område 6: Stort område med stensträngar, vattenhål, gravar, ett gravfält och ett svårdaterat område med röjningsrösen. Området verkar vara en järnåldersmiljö med en eller ett par gårdar. Detta område innehåller också bronsålderslämningar i form av skärvstenshögar, talrika skålgropar och tre rännformiga fördjupningar (en variant av hällristning). Alltså kan detta område innehålla många fler bronsålderslämningar än vad som avslöjas ovan jord. Vårdsberg 23

26 Vårdsberg ,25 0,5 0,75 1 Kilometer Fig 17. Kartan redovisar registrerade forn- och kulturlämningarna i FMIS. Samtliga är registrerade i Vårdsbergs socken. Rött = fornlämning, blått = övrig kulturhistorisk lämning, cerise = bevakningsobjekt, brunt = uppgift om. 24 Vårdsberg

27 Område 6 Område 9 Vårdsberg Objekt VII Område 7 Objekt VIII 0 0,25 0,5 0,75 1 Kilometer Fig 18. Kartan redovisar de utredningar, etapp 1, som utförts inom området. Benämningarna till texten samt bilaga 2 med förteckning över utförda arbeten inom området. Vårdsberg 25

28 Område 7: Ett stort men idag splittrat område med stensträngar, antydan till fägator, vattenhål, talrika gravar och ett par gravfält. Området är till karaktären likt nr 6, även så tillvida att det också innehåller bronsålderslämningar i form av skålgropar och skärvstenshögar. Område 9: Ett par gravfält, gravar och två skärvstenshögar. Varning främst för att flera gravar saknar synlig markering. Inom Område 9 har boplatser lokaliserats vid en arkeologisk utredning inför ny golfbana (Hörfors 2010). Dessa fornlämningar, RAÄ Vårdsberg , är belägna strax utanför förstudieområdet. Inför planerad ny- och ombyggnad av riksväg 35 mellan Linköping och Åtvidaberg utfördes en arkeologisk utredning, etapp 1, utmed den befintliga vägen (Svarvar & Persson 2011). Vid Vårdsberg bedömdes två områden utgöra presumtiva boplatslägen, Objekt VII och VIII, vilka redovisas i figur 18. Beskrivningarna nedan är hämtade från nämnda rapport (Svarvar & Persson 2011, s 30). Objekt VII: Boplatsläge, ca 340x145 meter stort, beläget på krön samt sluttningar av en mindre förhöjning i åkermark. Ett idag överodlat parti av den äldre landsvägssträckningen har utgått från områdets sydöstra del (ÖLM 13). Objekt VIII: Boplatsläge, ca 290x240 meter stort, beläget på krön och svaga sluttningar i åkermark och ungefärlig fyndplats för skafthålsyxa (ÖLM 14). Området beläget öster om före detta Vårdsbergskorset. I samband med de kartstudier som utfördes markerades även en äldre vägsträckning i anslutning till Vårdsberg och Viskeryd, dvs ÖLM nr 13 som dock inte är registrerad i FMIS. Det rör sig om platsen för den ovan nämnda landsvägssträckningen som återfinns på storskifteskartor över Vetterstad och Viskeryd. ÖLM nr 14, numera registrerad i FMIS som RAÄ Vårdsberg 294, är en tidigare upphittad skafthålsyxa av bergart. Den ska ha hittats vid Vårdsbergs kors, utan närmare uppgifter. Fynd av denna art kan indikera att det finns en neolitisk boplats i närområdet (Svarvar & Persson 2011, s 22f ). Resultaten från denna utredning, etapp 1, visar således att det väster om cirkulationsplatsen samt sydöst om Vårdsbergs kyrkby finns topografiskt sett gynnsamma platser för bosättningar under förhistorisk tid. Utgrävningar inom förstudieområdet Inom förstudieområdet har ett flertal mindre arkeologiska undersökningar utförts i samband med ombyggnaden av vägkorsningen till cirkulationsplats samt utökat vägområde för väg 35/756 vid Vårdsbergs kyrka. Inför en sådan planerad åtgärd utfördes en arkeologisk utredning, etapp 2, utmed en 400 meter lång sträcka av riksväg 35 inom ovan nämnda Objekt VII. Bredden var 10 meter som bredast och inget av arkeologiskt intresse framkom (Gruber 1999). Platsen är redovisad i figur 19 (nr 1) liksom övriga nedan nämnda platser där utrednings- eller förundersökningsgrävningar utförts. Inför ombyggnaden av vägkorsningen till cirkulationsplats utfördes en utredningsgrävning direkt utanför förstudieområdet (nr 3). Sökschakt öppnades på ett markparti direkt nordöst om riksväg 35. Inga fornlämningar iakttogs i schakten (Sundberg 2000a). Ett flertal arbeten med el- och telekablar har föranlett arkeologiska utredningar och förundersökningar. Sökschakt har öppnats utmed sträckor där kända fornlämningar funnits i nära anslutning, eller inom områden som bedöms vara presumtiva fornlämningsområden. Sökschakten har haft en begränsad bredd på grund av arbetenas art, vanligen högst en meter breda. Det innebär att även om inga fornlämningar påträffats i schakten så kan det förekomma strax invid. 26 Vårdsberg

29 16!( 15!( !( !( Vårdsberg ,25 0,5 0,75 1 Kilometer Fig 19. Kartan redovisar de arkeologiska utredningar, etapp 2, som är utförda inom området samt förundersökningar och antikvariska kontroller. Numreringen hänvisar till texten samt bilaga 2 med förteckning över utförda arbeten inom området. Vårdsberg 27

30 Vid Humpen utfördes en förundersökning inför planerad förläggning av elkabel (nr 2). Vid det arkeologiska arbetet framkom inget av arkeologiskt intresse (Ternström 2001a). I samband med nedgrävning av telekabel utfördes en förundersökning i form av antikvarisk kontroll i anslutning till de historiska bytomterna Viskeryd och Degeryd (nr 4). Vid tillfället påträffades boplatslämningar från romersk järnålder som var belägna mellan de två byarna. Boplatsen är registrerad som RAÄ Vårdsberg 233:1 (Molin 2000). Vid nedgrävning av optokabel mellan Norrköping och Vårdsberg berördes flera sträckor inom förstudieområdet (nr 5, tre sträckor). I nära anslutning till gravar och skärvstenshögar påträffades bränd lera, RAÄ Vårdsberg 243. Inget av arkeologiskt intresse framkom i de sökschakt som grävdes (Sundberg 2001). Inför nedgrävning av elkabel mellan Månestad och Viskeryd utfördes en utredningsgrävning i anslutning till Viskeryds och Degeryds historiska bytomter (nr 6) samt den då kända boplatsen RAÄ Vårdsberg 233:1. På bytomtsmarken vid Viskeryd, och även Degeryd, bestod ploglagret av svagt kulturpåverkad jord med enstaka skärvor av fajans och flintgods från historisk tid (Lundberg 2004). I samband med schaktning för telekabel mellan Gammeltorp och Frälsegården utfördes en antikvarisk kontroll invid en stensättning, RAÄ Vårdsberg 119:1, som skadats vid anläggandet av vägen till Vimarka (nr 7). Ungefär två tredjedelar av stensättningen återstod medan resten kan finnas kvar under vägen. Inga andra fornlämningar framkom i sökschakten (Björkhager 2003). Inom Hovetorp utfördes förundersökning i samband med schaktning för elkabel, väg och ny mast (nr 8). På platsen för den planerade masten påträffades en skärvstenshög, RAÄ Vårdsberg 287, varför masten flyttades ca 25 meter söderut (Lindberg 2005). Inför planer på att uppföra två enfamiljshus i Gammeltorp utfördes en förundersökning (nr 9). Området för de planerade husen är omgivet av fornlämningar och i sökschakten framkom ett kraftigt kulturlager (Schönbeck 2007). Schaktning av optokabel från Linköping till Mormorsgruvan kom att utföras i Vårdsberg. Efter studier av FMIS, äldre kartmaterial samt besiktning av sträckningen konstaterades att inga fornlämningar skulle komma att beröras (Feldt 2001). I samband med schaktning för elkabel utfördes en antikvarisk kontroll eftersom sträckningen ledde genom Vårdsbergs bytomt utmed vägen till kyrkan (nr 10). Schaktning skedde dels i åkermark dels i vägkant som innehöll fyllnadsmassor för den befintliga vägen. Inga fornlämningar framkom (Sundberg 2000b). I och invid Vårdsbergs kyrka har några arbeten utförts som är markerade i figur 19 med en gemensam cirkel. I samband med utvidgning av kyrkogården vid Vårdsbergs kyrka påträffades en ca tio meter lång mur bestående av kraftiga gråstenar (nr 11). Gråstenarna tolkades som grundmuren till en äldre ringmur med skottgluggar som fanns på platsen då kyrkogården fick sin dåvarande sträckning (ATA dnr 7544/59). Vid grävning för vatten och avlopp i ett schakt mellan sockenstugan och kyrktornet påträffades talrika skelettdelar som vittnar om äldre begravningar (nr 12). Vid kyrkogårdstrappan tillvaratogs en del av en s.k. Eskilstunakista. Vid installation av nya elledningar under kyrkans golv framkom ett murat fundament i rundkyrkans mitt som burit upp en krans av pelare. De revs bort vid kyrkans ombyggnad på 1750-talet. Dessutom framkom ett kalkstens- och tegelgolv (ÖLM, Ljungstedt 1981). I samband med tillbyggnad av sockenstugan i kyrkbyn utfördes en förundersökning (nr 13). Tillbyggnaden kom att tangera bogårdsmuren varför risk fanns att äldre gravar och byggnadslämningar kunde komma att beröras. Inga fornlämningar påträffades (Ternström 2001b). 28 Vårdsberg