KRISTINA SKANTZE. WE AND YOU WHO WONDER WHY -exhibition no. 4 Kuwasawa Design School, Tokyo april 2014

Transkript

1 Redovisning av stöd från Iaspis för Internationellt kulturutbyte Ärendenummer: KN 2013/7640 KRISTINA SKANTZE i grupputställningen WE AND YOU WHO WONDER WHY -exhibition no. 4 Kuwasawa Design School, Tokyo april 2014 Övriga medverkande konstnärer: Nanaka Adachi, Ida Johanna Andersson, Klara Berge, Anni Foglert, Elina Nilsson, Yuka Takahashi och Yumi Yoshimoto Utställningsvy från vernissagen för WE AND YOU WHO WONDER WHY i galleriet på Kuwasawa Design School, Tokyo. 14 april 2014 Foto: Saki Yasui

2 BAKGRUND OCH GENOMFÖRANDE VI OCH NI SOM UNDRAR VARFÖR är en utställningsturné med sex textilkonstnärer som tillsammans söker upp sina olika uppväxtorter för att göra föränderliga utställningar, möta betraktare och samtala med och om konsten. Nanaka Adachi, Ida Johanna Andersson, Klara Berge, Anni Foglert, Elina Nilsson och jag, Kristina Skantze, lärde känna varandra under vår utbildningstid i textilkonst på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Under tiden på HDK utvecklade vi ett fint samtalsklimat i gruppen och efter examen 2012 ville vi hitta ett sätt att ta vårt samarbete vidare som yrkesverksamma konstnärer. Vi har alla olika sätt att arbeta med textil och konst på, men delar ett intresse för utställningsgestaltning och rumslighet. Genom att ställa ut på olika platser som någon av oss har en anknytning till får vi möjlighet att experimentera med utställningsformen och se våra enskilda arbeten på nya sätt. Efter utställningar med VI OCH NI SOM UNDRAR VARFÖR i Malmö, Rydal och Ronneby blev turnéns fjärde stopp utställningen WE AND YOU WHO WONDER WHY i Nanaka Adachis hemstad Tokyo. Jag själv och alla övriga konstnärer i gruppen kommer från Sverige och utställningen i Japan kändes på många sätt speciell, lite som höjdpunkten för hela projektet. Utställningsvy. I bilden syns verk av Yumi Yoshimoto, Klara Berge och Elina Nilsson Foto: Klara Berge Redan i början av turnéarbetet kontaktade vi Sveriges ambassad i Tokyo med en förfrågan om att husera en av våra utställningar. Efter många turer kom vi under hösten 2013 överens om en utställningsperiod i april Beskedet kändes som en lättnad då vi äntligen kunde börja planera utställningen och resan på allvar. Konstnärsnämndens beslut att bevilja vårt bidrag gav oss ekonomisk möjlighet att genomföra utställningen, frigjorde tid och peppade oss i det fortsatta förberedelsearbetet. Under vintern ändrade sig plötsligt ambassaden, trots att vi skrivit kontrakt. De meddelade oss att de inte kunde betala ut MU-ersättning och därför troligtvis skulle bli tvungna att ställa in vår utställning. Vi hade vid det laget redan kommit långt i planeringen, blivit beviljade stipendier samt köpt flygbiljetter och lagt ner många arbetstimmar. Vi hade kontakt med KRO som var mycket hjälpsamma och gav oss juridisk rådgivning. Men det var mycket svårt att få raka svar från ambassaden. De bad oss att avvakta till slutet av mars för besked om vår utställning skulle bli av eller ej. Det var förstås omöjligt för oss att vänta in i det sista och vi försökte därför lösa situationen genom att hitta en alternativ utställningslokal. Efter att ha undersökt alla vägar och möjligheter vi kunde komma på fick vi slutligen, genom textilkonstnären Eva Vargö som engagerat sig i vår sak, kontakt med Reiko Sudo, professor i textil på Tokyo Zokei University. Hon hjälpte oss att boka en gallerilokal tillhörande Kuwasawa Design School, en systerskola till Tokyo Zokei University, utan kostnad. Det var en enorm lättnad för oss och vårt förberedelsearbete kunde ta fart igen. Skillnaden blev att utställningsperioden försköts något och att den förkortades ett par dagar. Den nya lokalens läge i Harajuku i centrala Tokyo var mycket fördelaktigt och närheten till designskolan öppnade för många intresserade besökare att hitta till vår utställning. Rummet, ett före detta garage på 300 kvm, var ungefär tre gånger större än vad vi skulle ha haft på ambassaden. Vi insåg att det med så kort varsel skulle bli svårt att förändra vår utställning och inta hela lokalen, så när Reiko Sudo frågade om vi var intresserade av samarbete med två av hennes masterstudenter tackade vi ja. Den 7:e april träffade vi våra medutställare Yuka Takahashi och Yumi Yoshimoto i utställningslokalen för att planera installationen av utställningen tillsammans. De hade en lärare med sig som hade en hel del åsikter om hur vi skulle lägga upp arbetet. Men när språksvårigheter, blyghet och en del missförstånd övervunnits kom vi fram till en gemensam arbetsform som kändes bra. Under hängningsarbetet fick vi bra hjälp från teknikern på Kuwasawa Design School och kände oss tillslut mycket nöjda med helheten i den färdiga utställningen. Den mörka och rymliga lokalen möjliggjorde nya sätt för oss att arbeta med belysning på, samt med betraktarens rörelse i rummet.

3 Adam Beije från Sveriges ambassad i Tokyo håller invigningstal på vernissagen. Foto: Saki Yasui Den 14:e april tog Adam Beije, vår kontaktperson på ambassaden, emot oss för ett möte. Vi framförde vårt missnöje med att förutsättningarna för utställningen ändrats, vilket han lyssnade på men bemötte undflyende. Kommunikationen med ambassaden har under hela tiden varit trögflytande och motsägelsefull. De har erbjudit oss hjälp med exempelvis utrustning och marknadsföring, men det har knappt inneburit någon hjälp i praktiken. Trots att vi påmint flera gånger är det mycket lite av det som utlovats som faktiskt genomförts, bortsett från åtagandet att inviga utställningen på vernissagen. Samma kväll som vårt möte höll Adam invigningstalet och vi upplevde det som en fin och välvillig gest. Under vernissagen visade han intresse för vår utställning och delade med sig av tips från Tokyos konstvärld som vi sedan hade stor glädje av under vistelsen. Det kom en hel del besökare till vernissagen och bidrog till en trevlig kväll med många intressanta samtal. Eva Vargö visade stort deltagande och flera lärare, professorer och studenter från Tokyo Zokei University och Kuwasawa Design School stannade länge. Utställningen hölls öppen den april och vi turades om att vara där och vakta. Totalt kom 400 besökare. Det gav mycket att vi hade möjlighet att vara på plats och ta emot besökare. Många delade med sig av sina tankar och spännande möten uppstod. Besökare vid verk av Kristina Skantze. Foto: Kristina Skantze

4 Den 19:e april anordnade vi ett symposium dit allmänheten bjöds in. Alla åtta utställande konstnärer deltog i ett publikt samtal som vi byggde kring en kedja av frågor. Frågorna kretsade främst kring våra konstnärliga processer. Åhörarna bjöds in att bidra med ytterligare frågor och tankar. Med hjälp av en tolk kunde samtalet hållas på japanska och svenska. Det var givande att dela erfarenheter med varandra och vi upptäckte att vi hade mycket gemensamt. Dagen efter utställningens slut besökte vi Tokyo Zokei University, dit vi blivit inbjudna av professor Reiko Sudo, för att hålla en workshop. 30 textilstudenter och ett par lärare deltog i Chain poetry and embroidery. Vi arbetade i grupper och genom att brodera tillsammans lyckades vi kommunicera med varandra trots att många av studenterna var blyga och talade bristfällig engelska. Det blev en rolig och inspirerande stund och i slutändan kunde vi tillsammans bygga ihop en dikt på japanska i ett kollektivt lappverk. Utöver arbetet med vår utställning, symposium och workshop har vi tagit del av japanskt kulturliv. I början av vistelsen gjorde vi en kortare resa till Kanazawa i västra Japan, samt till Kyoto. I Kanazawa besökte vi bland annat konstmuseet 21st Century Museum, samt hälsade på i konstnären Tomoya Murazumis ateljékollektiv. I Kyoto visade konstnären och skribenten Sachiko Tamashige runt oss i äldre stadsdelar och vi besökte tempel samt konstmuseet Momak. Då vi under utställningsperioden turades om att vakta i galleriet fick vi också tid och möjlighet att besöka många gallerier, museer och konstevenemang runt om i Tokyo. Bland annat var vi på Museum 2121, Mori Museum, Tokyo Art Center, Roppongi Art Night och Museum of Contemporary Art Tokyo. En kväll blev vi inbjudna till Jonnie Walker, en konstprofil i Tokyo med ett häpnadsväckande stort kontaktnät som han generöst delade med sig av. Genom honom fick vi möjlighet att möta många människor inom Tokyos kulturvärld och knyta kontakter som vi förhoppningsvis kommer att ha glädje av i framtiden. Workshop på Tokyo Zokei University. 24 april 2014

5 BETYDELSE OCH ERFARENHETER Vi har fått med oss otroligt mycket kunskap och erfarenheter från resan till Japan och arbetet med WE AND YOU WHO WONDER WHY -exhibition no 4. Att möta den japanska kulturen har varit inspirerande och gett många nya tankar och idéer. Vi blev tagna av den vänlighet och det intresse vi möttes av och vi har knutit många nya kontakter som vi vill bygga vidare på i framtida projekt. Resan och arbetet har även fördjupat vårt samarbete inom gruppen. Det känns betydelsefullt för vårt fortsatta arbete med turnén och med andra framtida gemensamma projekt. Vi har lärt oss mer om praktiskt utställningsarbete, om hängning, rumsligt helhetstänkande och belysning. Vi har utmanats i att kommunicera med andra när språket inte räcker till. Genom att visa vår konst i en för oss ny kontext har vi fått nya frågor, tankar och referenser att bära med oss. Vi har tränat på att bli bättre på att marknadsföra oss och hitta vägar att nå ut. Problemen och turerna i kontakten med ambassaden har lärt oss jättemycket. T.ex. vikten av att upprätta ett ännu tydligare formulerat skriftligt kontrakt än det vi hade fått från dem, och att våga stå på oss. Det kändes skönt att få stöd från KRO och vi har lärt oss vikten av att medverka i nätverk och att kunna ta hjälp av andra. Efter alla våra fantastiska erfarenheter vill vi fortsätta att arbeta med konstnärliga utbytesprojekt mellan Sverige och Japan. Vi vill bygga vidare på de kontakter vi samlat på oss och hoppas framförallt kunna arbeta ihop med våra medutställare Yuka Takahashi och Yumi Yoshimoto igen. Diskussionerna om vad som kan bli nästa steg är redan igång. Symposium. 19 april I bilden syns verk av Yuka Takahashi och Elina Nilsson. Foto: Mao Matsuda

6 EKONOMISK REDOGÖRELSE De kr jag fick i stöd av Iaspis har använts enligt följande (ungefärliga belopp): Resor mellan Sverige och Japan Resor inom Japan, lokaltrafik Uppehälle Marknadsföring Försäkring Kostnader i samband med vernissage, symposium och workshop TOTAL kr kr kr kr kr kr kr. Kuwasawa Design School Foto: Anni Foglert HUR HAR STÖDET FRÅN IASPIS REDOVISATS VID DEN OFFENTLIGA PRESENTATIONEN? Iaspis logga trycktes på vernissagekort och affischer som sattes upp och delades ut på gallerier, på Sveriges ambassad och på konstskolor. Dessa har även publicerats digitalt på utställningsturnéns blogg: viochnisomundrarvarfor.tumblr.com, samt på projektets facebooksida: Det har stått med i pressutskick och redovisats på introduktionsskyltar i utställningens entré samt omnämnts muntligen vid vernissagen. Utställningsvy. I bilden syns verk av Anni Foglert, Elina NIlsson, Yumi Yoshimoto och Kristina Skantze Foto: Klara Berge