Bevakning av häckningsframgången hos staren. Årsrapport för Sören Svensson

Transkript

1 Bevakning av häckningsframgången hos staren. Årsrapport för 29. Sören Svensson Biologiska institutionen, Lunds universitet Lund 21

2 2

3 3 Bevakning av häckningsframgången hos staren. Årsrapport för 29. Sören Svensson Biologiska institutionen, Lunds universitet Rapporten avser kontrakt nr Diarienr Mm, Naturvårdsverket Sammanfattning (1) Antal starar som skrider till häckning i bevakningsområdena och som således ligger till grund för analys av häckningens förlopp och produktionen av ungar samt möjliggör provtagning för miljögiftsanalyser är efter uppsättning av kompletteringsholkar i vissa av områdena nu helt tillfredsställande i Grimsö, Kvismaren, Tiveden, Svartedalen, Fleringe, Ottenby och Revinge. I Berg har antal häckningar minskat och om trenden inte vänder kan en kompletterande holkgrupp komma att behövas. För Tyresta behövs ett kompletterings- eller ersättningsområde. (2) Den genomsnittliga äggkullstorleken var hög 29, men andelen flygga ungar var däremot låg i förhållande till vad som gällt under senare delen av 199-talet och 2-talet. Den var dock högre än många år under 198-talet och första delen av 199-talet. Långsiktigt över hela bevakningsperioden sedan början av 198-talet finns inga övergripande negativa trender. (3) Äggläggningen startade 29 tidigare än någonsin i flera av områdena och nytt tidighetsrekord slogs i en holk i Fleringe där första ägget lades 16 april. Starens häckningsstart och häckningsframgång är känsliga för vårens väder och därför indikatorer på effekter av klimatförändringar.

4 4 Bakgrund Projektet ingår sedan 1981 i naturvårdsverkets miljöövervakning. Vid starten utgjorde det en integrerad del av Programmet för Miljö-Kvalitetsövervakning (PMK), som huvudsakligen bedrev sin verksamhet i ett tjugotal relativt små s.k. referensområden som låg spridda över landet från Torne lappmark till Skåne. I anslutning till dessa områden etablerades successivt under åren grupper med starholkar, upp till 1 holkar i varje område. Det är detta som förklarar områdenas lokalisering. Två nya områden tillkom 1988, men under 199-talet avslutades också bevakningen i vissa områden på grund av att beståndet av stare blev för litet eller helt försvann. För närvarande sker bevakning i nio områden i södra Sverige samt i Abisko. I bilaga 1 finns kartor över holkgruppernas lokalisering och holkarnas placering. I samma bilaga ges en historisk översikt av aktiviteterna i de olika övervakningsområdena, inklusive de där det inte längre pågår någon verksamhet. Projektet ingår numera i naturvårdsverkets nationella miljöövervakning, programområde jordbruksmark, delprogram miljögifter i biota, jordbruksmark. Starövervakningen har två syften, övervakning dels av miljögifter, dels av stararnas häckningsframgång. Miljögifterna övervakas genom att starungar analyseras. Att ungar används beror på att de speglar den lokala miljögiftsbelastningen. Starar hämtar nämligen sällan föda till ungarna på större avstånd än fem hundra meter från boet. Prover lagras också i en miljöprovbank för framtida retrospektiva studier av i dag okända eller ej aktuella miljögifter. Naturhistoriska riksmuseets miljögiftsavdelning svarar för insamling, analys och förvaring av proverna och Ekologiska institutionen vid Lunds universitet för registrering av häckningarna i holkarna samt för att hålla holkbeståndet i gott skick. Denna rapport omfattar enbart häckningsövervakningen. Resultaten från miljögiftsanalyserna redovisas av Naturhistoriska riksmuseet. Verksamhet 29 Verksamheten rörande holkkontrollerna förlöpte 29 väsentligen enligt planerna. Bevakning skedde i följande områden (inom parentes ges namnet på de personer eller organisationer som utförde kontrollerna): Revingeområdet utanför Lund (runt Krankesjön), Skåne, 7 holkar (Sören Svensson, Torna-Hällestad). Berg nära Gällared, Halland, 1 holkar (Gustav Motte, Ullared). Svartedalen nära Stenungsund, Bohuslän, 17 holkar (Thomas Liebig, Ödsmål). Tiveden: Skäverud och två andra platser nära Karlsborg, Västergötland, 1 holkar (Lars-Ove Nilsson och Kent Haglund, Karlsborg). Tyresta nära Stockholm, Södermanland, 1 holkar (Mats Hjelmberg, Stockholm). Grimsö forskningsområde, Västmanland, 1 holkar (Lars Jäderberg, Riddarhyttan). Fleringe, Gotland, 1 holkar (Sanna Siitonen, Visby). Kvismaren i Närke, 1 holkar (Kvismare fågelstation). Ottenby på Öland, 1 holkar (Ottenby fågelstation). Abisko, 3 holkar (Nils Åke Andersson) Kontroll av de nyetablerade holkgrupperna De fem nya holkgrupper som etablerades 28 kontrollerades även 29 och visade sig även detta år attrahera starar i tillfredsställande omfattning. Dessa grupper (två platser inom Tivedens kontrollområde, 2 holkar i varje grupp, två platser inom Grimsöområdet, också om vardera 2 holkar samt en grupp om 2 holkar inom Ottenbyområdet) kommer därför i fortsättningen att ingå i de årliga rutinmässiga kontrollerna.

5 Metodik Holkarna är av traditionell typ för stare med ett ingångshål med mm diameter. Locket är öppningsbart för kontroll och rensning. Holkarna sitter i träd på en höjd som varierar mellan 1, och 3 m. Holkarnas skick kontrolleras på våren och trasiga holkar byts mot nya eller repareras. Nerfallna holkar sätts upp om de är i gott skick. Om ett träd med holk fallit, sätts holken i ett närstående träd. Alla holkar är numrerade, och numreringen är fast från år till år så att häckningar genomförda på samma plats kan följas under årens lopp. Kontrollerna av holkarna och registrering av häckningens förlopp sker enligt anvisningarna i Bilaga 2. Holkkontrollanten registrerar och rapporterar för varje holk och varje besökstillfälle. Resultat Årets resultat har sammanställts i Tabell 1, och det jämförs med motsvarande värden för 28 samt med medelvärdena för perioderna och från starten till och med 2. Äggkullstorleken år 29 låg inte anmärkningsvärt utanför den normala spridningen för respektive område, men var genomgående hög, liksom den var 28. Antal flygga ungar var däremot lågt, genomgående lägre än 28 och i majoriteten av områdena också lägre än medelvärdet för År 29 var således ett mindre framgångsrikt år för häckande starar. I Tabell 2 redovisas äggkullstorlek och antal flygga ungar för hela materialet samtliga år. Det framgår att det inte finns någon långsiktig trend vare sig för äggkullens storlek eller för antalet eller andelen flygga ungar. Äggkullstorleken har varierat ganska litet mellan åren, mellan ett lägsta värde på 4,96 år och ett högsta värde på,33 år Värdet år 28 och 29 (,2) är det fjärde bästa under alla åren. Antalet flygga ungar har varierat betydligt mer, mellan 2,81 år 1994 och 4,1 år Värdet för 29 (3,4) var lågt i förhållande till senare delen av 199-talet och 2-talet men relativt gott i förhållande till flera år dessförinnan. Det var det lägsta värdet sedan Andelen flygga ungar av antalet lagda ägg har också varierat kraftigt, från % 199 till 79% 1988, och 29 var, med sina 67%, även i detta avseende ett tämligen dåligt år. Häckningssäsongen 29 var tidig, i några områden till och med tidigare är under den dittills tidigaste våren 27 (Tabell 3). Ett nytt rekord noterades i en holk i Fleringe där första ägget lades redan 16 april. Spridningen av datum för första ägget blev dock stor mellan områdena, hela tio dagar. Det berodde på att båda områdena på Västkusten (Berg och Svartedalen) var påtagligt sena. De enskilda områdena redovisas och kommenteras i detalj i figurerna 1 1. Publikationer från projektet Järås, T. & Liebig, T. 2. Häckningsbiologi och första äggets läggning hos stare. Fåglar på Västkusten 34: 2. Sondell, J. 28. Staren forskningsprojekt sedan 196-talet. Fåglar i Kvismaren 23(1): 2 6. Svensson, S The decline of the starling Sturnus vulgaris population. Pp in Baltic Birds. Proceedings of the fifth conference on the study of migratory birds of the Baltic Basin. (J. Vīksne & I. Vilks, eds.) Vol. 2. Zinātne Publishers, Rīga. Svensson, S.. Preference for nest site height in the Starling Sturnus vulgaris an experiment with nest-boxes. Ornis Svecica 1: Svensson, S Starens häckning i Tiveden. Grus 22: 2 4. Svensson, S Elva ägg i en holk med stare Sturnus vulgaris tre honor lade i samma holk? Ornis Svecica 6: Svensson, S De ett hundra holkarna i Tyresta. Fåglar i Stockholmstrakten 2:

6 6 Svensson, S. 2. Starens häckning i Gällared och Svartedalen. Fåglar på Västkusten 34: Svensson, S. 24. The recent decline of the Starling Sturnus vulgaris population in Sweden: a 22-year nest-box study. Ornis Svecica 14: Svensson, S. 24. Onset of breeding among Swedish Starlings Sturnus vulgaris in relation to spring temperature in Ornis Svecica 14: Svensson, S. 24. Start of egg-laying in relation to latitude and elevation among Swedish Starlings Sturnus vulgaris in Ornis Svecica 14: Tack Ett hjärtlig tack riktas till de personer som på ett utmärkt sätt genomfört kontrollerna av starholkarna. Ett varmt tack riktas också till Ottenby fågelstation samt till Nils-Åke Andersson. Tabell 1. Häckningsresultatet för stare år 29 jämfört med motsvarande värden för 28, perioden och åren från start till och med 2. För Svartedalen gäller från och med 2 att 2 kompletteringsholkar i delområdet Mällby ingår, medan holkar vid Kolhättan redovisas separat. De nya holkgrupper som sattes upp 28 i Tiveden, Grimsö och Ottenby redovisas också separat tills vidare. Antal fulla kullar Medeltal ägg i fulla kullar Medeltal flygga ungar År Revinge 9 6 6,6,4,34,3 4,4 4,7 3,86 4,14 Berg ,2,3,11 4,98 3,4 3,9 3,63 3, Svartedalen ,3 4,8 4,7 4,87 3,4 4,8 3,78 3,24 D:o/Kolhättan ,6,, ,6 4,3 4,47 -- Tiveden ,8,2,1 4,9 3, 4, 3,8 3,33 Tiveden Nya ,6, ,8 4, Tyresta ,7 4,9 4,9 4,98,8 3,4 3,48 3,42 Grimsö ,2,2 4,98 4,73 3,2 3,4 3,6 2,99 Grimsö Nya ,3, , 2, Fleringe ,,,31,32 3,4 3,9 3,89 3,8 Kvismaren 74 6,4,,21, 4,3 4,6 4,29 3,6 Ottenby ,2,1,,2 3, 3,6 3,14 3,4 Ottenby Nya ,6, ,1 3, Abisko ,8 4, ,8 2,6

7 7 Tabell 2. Häckningsresultatet för stare i samtliga övervakningsområden åren 29. Värdena avser samtliga fullagda kullar för vilka det funnits uppgift om både äggkullens storlek och antalet flygga ungar. Värden för anges ej på grund av för få områden dessa år. Den övre kurvan i diagrammet anger andelen flygga ungar av antalet lagda ägg (anges i tiondelar). Ingen signifikant trend finns för någon av variablerna. Medelkullen 29 var densamma som 28 och därmed en av de större, medan förlusterna var rätt stora och det genomsnittliga antalet flygga ungar därför jämförelsevis lågt. År Antal kullar Äggkull Flygga ungar % flygga Medel-% 6-årsperioder 416,1 3, , 3, ,96 2, ,3 3, ,8 3, ,16 4, ,12 3, ,3 3, ,14 2, ,33 3, ,11 3, ,1 2, ,4 2, ,6 3, ,96 3, ,1 3, ,22 4, ,18 3, , 3, ,29 3, ,14 3, ,16 3, , 3, ,1 3, ,17 3, ,2 4, ,2 3, Häckningsframgången hos stare Äggkull Flygga ungar 1/1 flygga

8 8 Tabell 3. Datum för första äggets läggning åren * Asterisk markerar år då uppgift saknas. Kolhättan, kompletteringsområde i Svartedalen, startade 2 och redovisas separat. Datum 1 = 1 april, datum 31 = 1 maj. Datum 29 var tidigare än någonsin i Fleringe, Ottenby och Revinge. I Kvismaren tangerades det tidigare rekordet. I några områden låg startdatum jämförelsevis sent. Område Tidigast före 29 Fleringe * 18 Kvismaren * * Tiveden Ottenby Tyresta Svartedalen Kolhättan * * * * * 17 Revinge Grimsö Berg * 19 Abisko * * ABISKO Figur 1. Antal häckningsförsök i Abisko. 29 saknades staren som häckande i de trettio holkar som bevakas i Abisko. Ett par genomförde dock en framgångsrik häckning på annan plats än i dessa holkar, rapporterar Nils Åke Andersson.

9 9 GRIMSÖ Grimsö - Grimsö gård Grimsö - Morskoga Grimsö - Bergshyttan Grimsö - Fänsätra Grönbo Hägernäs Fänsäter Bergshyttan Morskoga Grimsö gård Figur 2. Antal häckningsförsök i Grimsöområdets numera sex holkgrupper (2 holkar i varje grupp, totalt 1 holkar från 28). Den långsiktiga nedgången, styrd främst av nedgång i Bergshyttan och Fänsätra, har avstannat. De senaste årens antal i de fyra ursprungliga grupperna ligger nu på samma nivå som under 198-talet. De två nya områdena har inneburit ett betydande tillskott av starar, och det faktum att de sex holkgrupperna ligger väl spridda över ett stort område gör att Grimsöområdet i stort är ett av de bättre bevakade i landet.

10 1 TYRESTA Tyresta, antal häckförsök Figur 3. Holkgruppen i Tyresta fortsätter att ha låg beläggning. Antalet par som påbörjade häckning 29 ligger dock i övre delen av det intervall som rått de senaste decennierna. Däremot var produktionen av ungar extremt låg. Trots häckningsstart i 2 holkar blev det flygga ungar i endast fyra av dem. I fyra av holkarna blev det inte ens full kull, i av de övriga kläcktes inga ungar och i fyra kläcktes ungar som inte blev flygga. Vad som i framtiden kommer att hända med staren i området beror på vilken markanvändning som kommer att råda. Staren är särskilt känslig för även smärre negativa biotopförändringar i den typ av små isolerade inägor som Tyrestaområdet utgör.

11 11 KVISMAREN 2 Kvismaren - Fiskinge 2 Kvismaren - Hammar Kvismaren - Öby 2 Kvismaren - Ängfallet Ängfallet Öby kulle Hammar Fiskinge Figur 4. Kvismaren har genom hela övervakningsperioden varit ett av de bättre områdena med en holkbeläggning på ofta över femtio procent. 29 blev ett nytt rekordår med häckning eller häckningsförsök i mer än tre fjärdedelar av holkarna. Den långsiktiga trenden är signifikant positiv och den positiva utvecklingen gäller alla fyra holkgrupperna. Området präglas av åkermark och strandängar, de senare relativt nyligen skapade eller utökade genom markbearbetning och kreatursbete.

12 12 TIVEDEN Brevik Torpet Skäverud Bocksjö Figur. Efter det att den första holkgruppen i Tivedens bevakningsområde (vid Bocksjö) hade förlorat nästan alla starhäckningar och nyetablering skett i Skäverud uppvisade även detta område en negativ tendens fram till 26. Då beslöts att nya holkgrupper skulle sättas upp vilket skedde inför 28 års säsong. Den negativa trenden i Skäverud har dock inte fortsatt utan nästan hälften av holkarna har varit besatta de senaste tre åren. Samma andel av de femtio holkarna i de två nya områdena fick också häckningar. Över 6 häckningar finns således nu att tillgå för att bestämma reproduktionsframgången och för provtagning.

13 SVARTEDALEN 2 Svartedalen - Komperöd Syd 2 Svartedalen - Komperöd Nord Svartedalen - Mällby Svartedalen - Ranebo & Kolhättan Svartedalen - alla holkgrupper Komp-S Komp-N MällbyGamla Ranebo MällbyNya Kolhättan Figur 6. Sedan stararna upphörde att häcka i Komperöd och Ranebo återstod bara 2 holkar i Mällby. Där hade antalet häckningar varit stabilt sedan starten. Områdets goda kvaliteter för stare bekräftades när ytterligare 2 holkar sattes upp till häckningssäsongen 2. Trots fördubbling av antalet holkar låg beläggningen kvar på c. 6%. Det nya holkområde som etablerades samtidigt i Kolhättan har därför ännu inte behövt utnyttjas för provtagning. Däremot bidrar det på ett bra sätt till säkrare data om häckningen. Notera att Komperöd och Ranebo har kontrollerats varje år, vilket innebär att vi vet att starar inte återvänt till dessa holkar.

14 14 FLERINGE 2 Fleringe - Utoje 2 Fleringe - Nors Fleringe - Skymnings 2 Fleringe - Medebys Medebys Skymnings Nors Utoje Figur 7. Fleringeområdet på norra Gotland har tillsammans med Revinge under hela övervakningsperioden stått i en klass för sig med en holkbeläggning som många år varit uppe på nittio procent eller mer. Att det vissa år i delområdena varit fler häckningsförsök än holkar beror på omläggningar eller nya kullar i samma holk. Alla kolonierna har tillgång till olika typer av åkermarker eller betade gräsmarker. Betesdjuren är både kor och får. Förutsättningarna för starens fortplantning på norra Gotland verkar således vara stabilt gynnsamma.

15 1 BERG (GÄLLARED) Berg Figur 8. Bevakningsområdet Berg vid Gällared har haft rätt varierande antal par och 29 blev det näst sämsta någonsin vad gäller antalet häckande par. Äggkullen hade dock ett högt medelvärde och kläckning skedde i alla holkar. Förlusterna under ungperioden var heller inte särskilt stora och i medeltal kom 3,4 ungar på vingarna, vilket är bara obetydligt under medelvärdet 3,7 för 2-talet. Området är varierat med betesdjur, åkerfält och ett naturreservat som hålls öppet genom olika åtgärder. Om den nedgående trenden sedan åren fortsätter måste kompletterande holkar sättas upp på andra håll än där holkarna nu sitter eftersom detta område inte kan härbärgera flera par av stare. Lämpliga områden finns i trakten.

16 16 OTTENBY Ottenby - Lunden Ottenby - Kristinelund Ottenby: antal holkar med >=1 flygg unge Procent kullar med minst en flygg unge Kristinelund Ottenby lund Kristinelund % Ottenby lund % Gräsgård Kristinel. N Lunden Figur 9. Ottenby har något förvånande inte haft en stabil och hög beläggning genom alla åren. Området är till synes en ideal biotop för stare med både åker och betesmark inom räckhåll för kolonierna. Det har i stället varit flera år med dålig beläggning. Vissa år har även häckningsframgången varit låg. För att säkerställa områdets bevakningspotential upprättades en ny koloni med 2 holkar i Gräsgård 28. De nu tillsammans 1 holkarna gav en beläggning på över 7% och detta i kombination med att holkarna är spridda på tre skilda lokaler bör innebära att om riktigt dåliga år återkommer i framtiden så skall i varje fall lokala störningar inte påverka alla holkar (exempelvis har predation av mård förekommit).

17 17 REVINGE 1 Antal häckförsök (minst 1 ägg) Kolonin Glesa Holkar med häckning Samma holk Figur 1. Revingeområdet i Skåne är det som jämte Fleringe på Gotland haft den högsta beläggningen genom åren. Holkarna sitter i två formationer: 4 holkar i en dunge tätt tillsammans och 3 holkar är utspridda runt Krankesjön hundra meter eller mer ifrån varandra (kolonin resp. glesa i det övre diagrammet). Som framgår har det vissa år skett fler häckningsförsök än de 7 som motsvarar antalet holkar. Detta illustreras i det nedre diagrammet, där det framgår att det var särskilt stor kamp om för få holkar 199. Mer än ett häckningsförsök per holk har även förekommit senare trots att det funnits tomma holkar. Sedan ett par decennier tillbaka finns ingen trend i antal häckningar, men medelvärdet ligger något lägre än på 198-talet.

18 18 Bilaga 1. Översikt över samtliga områden som varit eller är med i projektet. A. Aktiva områden Abisko (fjällnära norra Lappland) Startår. Sammanlagt 8 holkar sattes upp vid olika järnvägsstationer med byggnader kvar mellan Torne träsk och Björkliden. Samtliga holkar kontrollerades åren och 199. I femtio av holkarna registrerades häckning vid endast ett tillfälle, vid Björkliden. Alla övriga häckningar var koncentrerade till de 3 holkar som satt närmast Abisko. Övriga år kontrollerades endast dessa 3 holkar. I medeltal har endast 3 häckningar per år registrerats (lägst och högst 8). Grimsö (västra Västmanland) Startår holkar sattes upp i fyra separata grupper med 2 holkar i varje (vid Grimsö gård och forskningsstation, Morskoga, Bergshyttan och Fännsätra). Holkarna har sedan kontrollerats varje år. Antal häckningar har varierat mellan 26 och 63, i medeltal 43 häckningar i de gamla områdena. I de två nya delområden med 2 holkar i varje, Hägernäs och Grönbo, vilka kontrollerades första gången 28, erhölls 3 38 ytterligare häckningar.

19 19 Kvismaren (centrala Närke) Startår Kvismare fågelstation har haft ansvar för detta kontrollområde. 1 holkar i fyra grupper med 2 holkar i varje sattes upp runt Östra Kvismaren (Fiskinge, Hammar, Öby och Ängfallet). Holkarna har därefter kontrollerats samtliga år. I medeltal registrerades 1 häckningar per år (31 77). Tyresta (Stockholm) Startår. 1 holkar sattes upp i anslutning till Tyresta by. Kontroller har utförts alla år. I medeltal har 24 häckningar registrerats per år, men variationerna har varit stora, som minst endast 3 häckningar () och som mest 62 häckningar ().

20 2 Tiveden (nordöstra Västergötland) Det först etablerade område vid Bocksjö (8 holkar) har ersatts av ett nytt område vid Skäverud (1 holkar), som hösten 27 kompletterades med två nya holkgrupper med 2 holkar i varje söder om Karlsborg, nämligen vid Torpet och Brevik. De kontrollerades första gången 28. Skäverud har gett i medeltal 48 (3 67) häckningar; de nya grupperna bidrog med ytterligare häckningar. Tiveden Bocksjö Startår holkar sattes upp vid gården Bocksjö, dock så sent i april 1982 att stararna redan hade anlänt och därför inte etablerade sig fullt ut (endast 16 häckningar). Kontroller genomfördes därefter t.o.m I medeltal registrerades 23 häckningar 1988 (8 49). En fortlöpande nedgång skedde under perioden och 1998 registrerades endast åtta häckningar. Det beslöts därför att kontrollerna i Bocksjö skulle upphöra och ett nytt område upprättas vid Skäverud nära Karlsborg (se ovan). Tiveden, översikt Skäverud, 1 holkar Tiveden Skäverud Startår. 6 holkar uppsattes och kompletterades till 1 holkar inför 2. registrerades 4 häckningar (67% av holkarna) men 2 hade antalet ökat till 7. Tendensen var därefter vikande med endast 3 häckningar 26, men sedan åter högre antal. Tiveden Torpet och Brevik I vardera området sattes 2 holkar upp 28. Beläggningen blev ungefär %, dvs. densamma som i Skäverud.

21 21 Svartedalen (Bohuslän öster Stenungsund) Startår holkar sattes upp 1981 vid Komperöd, ytterligare 2 holkar 1982 vid Mällby och ytterligare 2 holkar 1984 vid Ranebo. Från och med 1984 fanns 1 holkar vilka har kontrollerats samtliga år. Sedan 1984 har i medeltal 34 häckningar registrerats per år ( 66). Trenden har varit kraftigt negativ och staren försvann helt från två av holkgrupperna. År 2 skedde därför en utökning av Mällbygruppen från 2 till holkar och en ny grupp med holkar etablerades vid Kolhättan. Det medförde ett tillskott så att det nu kontrolleras 38 häckningar per år. Svartedalen översikt Mällby, 2 holkgrupper, 2 holkar i varje Kolhättan, holkar Komperöd, holkar Ranebo, 2 holkar

22 22 Berg (Halland nära Gällared) Startår holkar sattes upp vid byarna Berg och Bråtagärde. Kontroll har utförts samtliga år men tyvärr saknas uppgifterna från år 2. Dessa har sänts in men tills vidare inte kunnat återfinnas. I medeltal har 3 häckningar registrerats per år (24 69). Fleringe (norra Gotland) Startår. 1 holkar sattes upp i fyra separata grupper. Kontroller har utförts alla år utom 199 då personal saknades. Antalet holkar med häckning har varit högt och varierat föga under hela perioden. Medeltalet häckningar är 82 (69 96).

23 23 Ottenby (södra Öland) Startår Ottenby fågelstation har haft ansvaret för detta område. 7 holkar sattes upp, stycken vid norra delen av Ottenby lund och 2 stycken vid Kristinelund. De har kontrollerats samtliga år därefter. En ny grupp om 2 holkar sattes upp vid Gräsgård och de kontrollerades första gången 28. Sedan dess kontrolleras häckningar per år. Ottenbyområdet, översikt Holkgrupp Gräsgård, 2 holkar Holkgrupp Kristinelund, 2 holkar Holkgrupp Norra Lunden, holkar

24 24 Revinge (sydvästra Skåne) Startår Detta startår avser föreliggande projekt. Holkarna fanns och kontrollerades långt tidigare av Johnny Karlsson inom ramen för ett tidigare OECD-projekt. Antalet holkar är 7 stycken. Av dessa har 3 hela perioden suttit på samma ställen glest spridda runt Krankesjön. 4 holkar satt fram till 1988 på hus vid gården Sjötorp. flyttades 22 av dessa holkar till gården Fredrikslund medan resterande 23 holkar sattes i träd vid Sjötorp (gården revs). Sedan flyttades samtliga dessa holkar till Fredrikslund där alla 4 suttit samlade sedan dess. Holkarna har kontrollerats samtliga år, men data saknas för åren 1982, 1984, 1986 och. Medeltalet häckningar per år har varit 67, vilket betyder att 89% av holkarna haft häckning. B. Tidigare bevakningsområden, ej längre aktiva Ammarnäs (fjällnära mellersta Lappland) Startår. holkar sattes upp i anslutning till bebyggelse. Kontroller genomfördes. Endast 1 häckning noterades i medeltal per år ( ). Under så många som sex av åren saknades staren helt. Efter har enstaka observationer gjorts av häckande stare i holkarna, varför staren troligen finns kvar med ungefär samma låga frekvens om tidigare. Sorsele (centrala Lappland) Startår. holkar sattes upp vid en gård i anslutning till jordbruksmark och längs en myrkant. Kontroller utfördes åren 199 och I medeltal registrerades 1 häckning per år ( ); tre av åren utan någon häckning). Anjan (västra Jämtland) Startår. 1 holkar sattes upp i anslutning till bebyggelse vid Sandnäset, Anjans fjällhotell och Baksjönäset. Kontroller utfördes åren 199. I medeltal noterades 8 häckningar per år ( 16). Från 1992 skedde en snabb nedgång av beståndet (1,, 2 resp. häckningar åren ), varefter verksamheten upphörde.

25 2 Vindeln (centrala Västerbotten) Startår holkar sattes upp vid Kulbäcksliden. Holkarna kontrollerades 198 med bara 6, resp. 3 häckningar. Holkarna flyttades därför till Umeå i förhoppning att få ett bättre underlag. Umeå (kustnära Västerbotten) Startår holkar sattes upp. Kontroller utfördes åren I medeltal registrerades 6 häckningar per år (1 1). Underlaget bedömdes vara för litet även här och kontrollerna upphörde. Norra Kvill (nordöstra Småland) Startår holkar sattes upp i två grupper med holkar i varje, den ena vid Norra Kvills nationalpark och den andra vid gården Wenzelholm. Det skedde en kraftig nedgång av antalet häckningar varför kontrollerna upphörde. Medeltalet häckningar var 4 åren , 26 åren , 18 åren 1994 och endast 4 åren Vid rekognoseringen för ev. ersättningsområde 2 noterades en häckning i en kvarsittande holk vid Wenzelholm samt ca tre häckningar i några nyuppsatta holkar vid Norra Kvill.

26 26 Bilaga 2. Anvisningar för kontroll av starholkar inom miljöövervakningen. Kontrollområden med 7 1 starholkar finns på flera platser i Sverige. De används för att följa stararnas antal och häckningsframgång samt för provtagning för miljögiftanalyser. Föreliggande anvisningar gäller de rutinmässiga kontrollerna av holkarna, för vilka Ekologiska institutionen vid Lunds universitet ansvarar. Särskilda anvisningar för insamling av starungar utsänds från Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm till dem som åtagit sig denna uppgift (i flera områden gör personal från riksmuseet själva insamlingen). De obligatoriska uppgifter som skall bestämmas för varje holk är: 1. Om häckning eller häckningsförsök skett (definieras som att minst ett ägg lagts) 2. Datum för första äggets läggning (starar lägger ett ägg om dagen, före middagstid) 3. Antal ägg när kullen är fullagd eller antal ägg som lagts om läggningen avbrutits 4. Antal ägg som ligger kvar okläckta sedan övriga ägg kläckts. Antal utflugna ungar För att få fram samtliga uppgifter enligt ovanstående skall holkarna gås igenom helst var femte dag och minst var sjunde dag. Den som fått större erfarenhet av kontrollerna kan modifiera detta schema efter behovet för den aktuella holkgruppen. Det viktiga är (1) att ett besök infaller under äggläggningen så att man kan räkna tillbaka till datum för första ägget, (2) att ett besök infaller under ruvningstiden då äggantalet är konstant (full kull), (3) att ett besök infaller inom första veckan efter kläckningen, då ev. okläckta ägg lätt registreras, (4) att ett besök infaller ca en vecka före utflygningen, då antalet flygga ungar registreras, samt () att ett besök infaller nära efter tiden för utflygningen, för registrering av ev. kvarliggande döda ungar. Vid detta sista besök bör holken också rensas. Viktigt: Kontrollerna under äggläggningen skall utföras efter middagstid, eftersom äggläggningen sker på förmiddagen. Övriga kontroller kan ske när som helst på dagen. I enstaka fall kan två ägg komma samma dag; då har en främmande hona varit i holken och lagt. Första besöket för sent (missat äggläggningen)? Det händer ibland att första besöket råkar göras så sent att flera eller alla kullarna redan är fullagda. Då kan man inte räkna tillbaka och få fram datum för första äggets läggning. Då måste man i stället göra täta (helst dagliga) besök under de dagar då kläckningen sker. Då kan man uppskatta första läggningsdatum från kläckningsdatum även om det blir med något större osäkerhet. Stararna är oftast mycket samtidiga när det gäller häckningsstarten (oftast bara några få dagar). Det förekommer dock att några starar börjar lägga ägg väsentligt senare än majoriteten. Kontrollera därför helst alla holkar varje gång för att få med sådana sena häckningar. Enstaka häckningar kan vara så sena att ungarna ännu inte är utflugna när den sista kontrollen görs i majoriteten av holkarna. Det är inte obligatoriskt att följa sådana enstaka häckningar till slutet, men gör det om det kan ske utan stort besvär. Sören Svensson, Ekologihuset, Lund. Tel Mobil: Epost: Soren.Svensson@zooekol.lu.se