Ekologiskt byggande i Stockholm Reviderat program för resurseffektivt och miljöanpassat byggande NYBYGGNAD

Transkript

1 Ekologiskt byggande i Stockholm Reviderat program för resurseffektivt och miljöanpassat byggande NYBYGGNAD Förslaget till revidering av programmet godkändes av gatu- och fastighetsnämnden, stadsbyggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden under november månad Förslaget förs nu vidare för beslut i Stockholms Kommunfullmäktige.

2 2 Reviderat program för Ekologiskt byggande Program Stockholm bygger vidare på ekologiskt kunnande Sammanfattning 1. En långsiktigt hållbar utveckling Stadens program och mål för en hållbar utveckling En hållbar utveckling i byggandet Kort om lagstiftning mm Utgångspunkter för miljöanpassat byggande och kretsloppsanpassning 2. Riktlinjer och mål Byggnadsmaterial mm Bygg- och rivningsavfall Hushållsavfall Vatten och avlopp Energi Sunda hus Tomtens utnyttjande Förvaltning och brukaraspekter 3 Programmet i byggprocessen Byggprocessen Tillämpning av programmet Ansvarsfördelning 4 Referensdokument 2

3 3 Stockholm bygger vidare på ekologiskt kunnande Kommunfullmäktige gav år 1995 Gatu- och fastighetsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden samt Stadsbyggnadsnämnden, i uppdrag att utforma kriterier för det som i dagligt tal kallas för ekologiskt byggande. Arbetet resulterade i programmet Ekologiskt byggande i Stockholm och antogs av Stockholms Kommunfullmäktige juni Kännetecknande för allt miljöarbete är att erfarenheter ska leda till ständig förbättring. Den erfarenhet som två års praktisk användning av programmet Ekologiskt byggande i Stockholm har givit, är underlag för denna andra upplaga. Ny kunskap växer fram inom miljövänlig byggteknik. Programmet har alltmer inriktats på byggande i storstad. Att Stockholm stad eftersträvar sunt byggande med god inomhusmiljö har gjorts tydligare. Första utgåvan av programmet trycktes i 5000 exemplar och programmets efterfrågan har varit stor. Programmet har använts vid undervisning, det har inspirerat andra kommuner i Sverige att skapa liknande program samt det har spridits till aktörer i byggbranschen och på olika sätt stimulerat företagens egna miljöarbete. Genom de åtgärder som presenteras tydligt i programmet finns en ömsesidig möjlighet att stämma av stadens syn och byggbranschens praktiska verklighet. I denna andra utgåva har programtexten uppdaterats och nyheter har lagts till. Nämnas bör den samlade miljölagstiftningen som kom 1 januari 1999, miljöbalken, samt de skrifter som Byggsektorns kretsloppsråd givit ut. Programmets största förändring återfinns dock i uppföljningsinstrumentet: "Åtgärdskatalog för ekologiskt byggande samt Energieffektiva sunda hus. Den har fått en ny struktur. Staden har genom en samarbetsgrupp bestående av representanter från Miljöförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret och Gatu- och fastighetskontoret utfört denna översyn av innehållet. Gruppen har haft en dialog med byggbranschen i syfte att få synpunkter om programmets fortsatta användning och tillämpning. Den slutliga utformningen av programmet har utförts i nära samarbete med Stockholms Byggmästareförening. Stockholms Byggmästareförening rekommenderar sina medlemmar att följa programmet. 3

4 Sammanfattning 4 Resurseffektivt och miljöanpassat byggande - en ekologisk helhetssyn på byggandet - användandet av sunda material för sunda hus - detta är viktiga begrepp för en långsiktigt hållbar utveckling och för människans fortlevnad och hälsa. Tanken är att denna programförklaring ska stimulera aktörerna i byggbranschen jämte stadens myndigheter och bolag till ökande insatser för ständig utveckling mot ett mer uthålligt sätt att bygga på. Vår förhoppning är att programmet bidrar till en fortsatt konstruktiv dialog mellan branschens aktörer och staden. Programmet som alltid bör användas vid nybyggnad inom Stockholm stad kan sammanfattas i några viktiga punkter: Minska användningen av ändliga resurser genom hushållning, återanvändning och återvinning. Skapa en god livsmiljö för boende och verksamma i Stockholm. Minska spridningen av ämnen som är skadliga för hälsa och miljö. Öka den biologiska mångfalden. Programmet beskriver Stockholms stads övergripande mål för en långsiktigt hållbar utveckling. Vidare ges några utgångspunkter för miljöanpassat byggande och kretsloppsanpassning vid planering av ny bebyggelse i staden samt kvalitetssäkringens betydelse för att uppnå förväntade resultat. Programmet är indelat i åtta sakområden. Mål finns angivna för var och en av dessa sakområden samt riktlinjer för omedelbara åtgärder. Riktlinjerna pekar mot målen och varje projekt ska utgöra en milstolpe på väg mot ständigt förbättrade resultat. I den avslutande delen beskrivs byggprocessen utifrån kontakterna mellan byggherren och staden samt hur miljöfrågorna kommer in successivt i denna process. Åtgärdskatalogen är ett verktyg för uppföljning av programmet. Den sammanfattar de riktlinjer som ska användas vid projektets planering, projektering och genomförande. Riktlinjerna anger dels programkrav, de grundläggande krav som kan ställas på ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande, samt egna åtaganden, förslag till frivilliga åtgärder i linje med programmålen. Katalogen är ett operationellt verktyg i kontakterna med staden i byggprocessen. Byggherren anger de åtgärder som denne har för avsikt att uppfylla utöver programkraven och redovisar detta i åtgärdskatalogen. Slutligen används åtgärdskatalogen för uppföljning av det enskilda projektet. Åtgärdskatalogen ingår som bilaga till programmet samt finns på Internet som ifyllnadsblankett genom t ex Gatu- och fastighetskontorets hemsida 4

5 5 Programmet 1. En långsiktigt hållbar utveckling Stadens program och mål för en hållbar utveckling Stockholms kommunfullmäktige godkände 1995 ett miljöprogram för Stockholm, Miljö Programmet är ett led i arbetet för att uppfylla beslutet vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, om att varje kommun ska ta fram ett lokalt program för en långsiktigt hållbar utveckling, en lokal Agenda-21. Agenda 21-arbetet är en angelägenhet för hela staden, och därmed också byggbranschen. Inom stadens förvaltningar och bolag har under senare år genomförts ett stort antal projektoch programarbeten inom området miljö- och resurshushållning t ex beträffande vatten- och markhantering, växthusgasbildning, inomhusmiljö, avfallshantering mm. Staden är engagerad i nybyggnads- och ombyggnadsprojekt som ska utgöra ekologiska spjutspetsar och tillföra ny kunskap. Hammarby Sjöstad är ett sådant samhällsbyggnadsprojekt. Miljöanpassad ombyggnad utförs inom två områden, byggda under och 1970-talet, nämligen Östbergahöjden och Skärholmen. Detta program ska ligga i linje med stadens övergripande ambitioner och med målen i Miljö 2000 och Agenda 21. Målet är att åstadkomma en ekologiskt helhetssyn på byggande som ska bidra till en långsiktigt hållbar utveckling och en sund och hälsosam miljö omkring oss. Avsikten med programmets utformning är att bryta ner de långsiktiga målen till ett verktyg med riktlinjer som omedelbart kan användas för att ge byggandet i staden en miljöanpassad inriktning. Programmets syfte är att: lyfta fram de viktigaste miljöaspekterna, stimulera byggbranschens aktörer att åstadkomma konstruktiva lösningar samt att med erfarenhetsåterföringar bidra till ständiga förbättringar. Riktlinjerna, som gäller vid alla markanvisningar i staden, innebär en betydande resurseffektivisering och miljöanpassning av byggandet, det vill säga en "ekologisk" anpassning av allt byggande i staden. Målen utgör Stockholms stads kriterier för ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande, eller med andra ord stadens kriterier för ekologiskt byggande". En hållbar utveckling i byggandet Den definition av hållbar utveckling, som formulerades i Bruntlandkommissionens rapport Vår gemensamma framtid 1987, har blivit vägledande för det långsiktiga miljöarbete över i stort sett hela världen, Dagens behov skall tillgodoses utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov". Miljöarbetet har blivit en angelägenhet för alla och påverkar arbetet inom samtliga sektorer i samhället. 5

6 6 Människans livsstil idag innebär att vi på många olika sätt bryter mot villkor som är en förutsättning för en hållbar utveckling. Byggandet, d v s hur vi planerar, bygger, förvaltar, bygger om och river hus, är en del i detta. Begreppet ekologiskt byggande är svårdefinierat och kan vara vilseledande eftersom allt byggande har ekologiska effekter. Vi väljer i detta program att definiera begreppet Ekologiskt byggande med resurseffektivt och miljöanpassat byggande". Utgångspunkten för ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande är att det skall sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling. Ett krav är att ett miljöanpassat byggande aldrig får stå i konflikt med att en hälsosam, sund inomhusmiljö uppnås. I Sverige har byggsektorn tagit initiativ till att bilda Byggsektorns kretsloppsråd. Sektorn har åtagit sig ett utvidgat producentansvar samt att verka för ett uthålligt kretsloppssamhälle. Syftet med det frivilliga åtagandet är att undvika att lagstiftning tvingar fram regler som går in inom byggsektorns ansvarsområde. Byggsektorn ska utveckla och använda byggvaror, byggsystem och byggmetoder som främjar hushållning med naturresurser och därigenom begränsa negativ miljöpåverkan. De övergripande målen inom byggsektorns handlingsplan är att: begränsa negativ miljöpåverkan främja långsiktig hushållning med våra naturresurser. Kort om lagstiftning mm Övergripande lagstiftning för miljöfrågor som berör byggsektorn finns i plan- och bygglagen (PBL), lagen om tekniska krav på byggnadsverk (BVL) och miljöbalken. Vidare har regeringen lagt fram en proposition 1998 under benämningen "Miljöpolitik för ett hållbart Sverige" med förslag till 15 miljökvalitetsmål. PBL och BVL Plan- och bygglagen (PBL) anger i sin lagstiftning hur vårt samhälle planeras och bebyggs. Övergripande planering sker genom kommunernas översiktsplanering. När områden detaljplaneläggs för exploatering krävs en miljökonsekvensbeskrivning, om genomförandet av detaljplanen kan medföra betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark, vatten och andra resurser. PBL omfattar även samhällets krav vid utförandet av en byggnad genom bygglov och bygganmälan. För en byggnads tekniska egenskaper har byggherren allt ansvar. Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (BVL) anger de tekniska krav som ställs vid nybyggnad. Bland de tekniska egenskapskrav som direkt kan relateras till ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande är: skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, skydd mot buller, energihushållning och värmeisolering, hushållning med vatten och avfall samt beständighet. Miljöbalken Sverige har fått en samlad miljölagstiftning och från den 1 januari 1999 gäller miljöbalken. Miljöbalken ska tillämpas så att 6

7 människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter, oavsett om dessa orsakas av skador eller annan påverkan, värdefull natur- och kulturmiljö skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras, mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppstår. I miljöbalken har ett antal hänsynsregler införts som ska följas vid alla de situationer och åtgärder som omfattas av miljöbalkens bestämmelser, exempelvis när en byggnad uppförs. De allmänna hänsynsreglerna enligt miljöbalkens 2 kap 1-9 beskrivs nedan i förkortad version. Allmänna hänsynsregler enligt Miljöbalken 1 Bevisbörderegeln. Det är verksamhetsutövaren som ska visa att hänsynsreglerna följs. 2 Kunskapskravet. Verksamhetsutövaren ska inneha den kunskap som krävs för sin verksamhet. 3 Försiktighetsprincipen. Redan risken för negativ påverkan innebär skyldighet att vidta skyddsåtgärder. 3 Förorenaren betalar - Polluters pay principle (PPP). Det är den som orsakar eller riskerar att orsaka en störning so ska bekosta de förebyggande eller avhjälpande åtgärder som krävs. 3 Bästa möjliga teknik. Uttrycket bästa möjliga teknik omfattar både den teknologi som används, det sätt på vilket en anläggning konstrueras, utformas, byggs, underhålls, leds och drivs samt avvecklas och tas ur bruk. Tekniken måste från teknisk och ekonomisk synpunkt vara industriellt möjlig att använda inom branschen i fråga vilket innebör att den ska vara tillgänglig och inte bara förekomma på experimentstadiet. Den behöver dock inte finnas i Sverige. 4 Lokaliseringsprincipen. Verksamhetsutövaren måste visa att bästa plats väljs ur miljösynpunkt 5 Hushållnings- och kretsloppsprincipen. Råvaror och energi ska användas så effektivt som möjligt och i första hand ska förnybara energikällor användas. Det som utvinns ur naturen ska kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas på ett uthålligt sätt. 6 Produktvalsprincipen. Produktvalsprincipen (substitutionsprincipen) innebär att alla ska undvika att använda en kemisk produkt som kan innebära risk för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med andra mindre farliga produkter. 7 Skälighetsregeln. Krav enligt 1-6 ovan gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt. 8 Ansvar för att hjälpa skador. Den som orsakat en skada eller olägenhet ansvarar för att avhjälpa skadan. 9 Stoppregeln. En åtgärd får inte vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt. 7 Miljökvalitetsmål Regeringen har föreslagit en ny struktur för miljöarbetet i Sverige genom propositionen Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Riksdagen har behandlat och antagit den under våren Genom 15 miljökvalitetsmål anger regering och riksdag vilket miljötillstånd som ska uppnås inom en generation (20-25 år). Samtliga miljökvalitetsmål berör samhällsbyggandet och byggsektorn på något sätt. Särskilt God bebyggd miljö har direkt koppling till byggandet : Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas tillvara och 7

8 utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och energi och andra resurser främjas. Boverket har huvudansvaret för uppföljning av det övergripande miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Boverket har även som uppgift att utforma och utveckla sektorsmål för bygg- och anläggningsbranschen. 8 8

9 9 Utgångspunkter för miljöanpassat byggande och kretsloppsanpassning Lokalisering av bebyggelse Översiktsplanen uttrycker stadens långsiktiga ambitioner vad gäller markanvändningen. Ambitionerna för det framtida byggandet kan sammanfattas i nyckelord som återanvändning av mark, förtätning i centrala lägen, funktionsblandning och utveckling av knutpunkter kring kollektivtrafikstationer. Ett resurssnålt och miljöanpassat byggande bör lokaliseras till platser där den sammanlagda miljöbelastningen blir så liten som möjligt. Föreliggande "Program för resurseffektivt och miljöanpassat byggande" omfattar inte den övergripande lokaliseringen av bebyggelse inom staden. Programmet förutsätts ta vid och tillämpas parallellt med det detaljplanearbete som påbörjas i och med att beslut finns att en viss plats, kvarter, tomt m m är lämplig att bebygga. Programmet ersätter därvid inte den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som enligt PBL, plan- och bygglagen, ingår i detaljplaneprocessen. Teknisk försörjning Kretsloppsprincipen bör vara basen för en hållbar utveckling. Staden kan inte fungera utan samverkan med sitt omland och de naturresurser som finns där. En uthållig samverkan mellan stad och omland kan uppnås genom strävan efter att sluta kretsloppen på så låg nivå som möjligt. Idag går i och för sig försörjningsströmmarna av mat, energi m.m. till staden medan restmaterial och avfall inte i tillräcklig omfattning återförs. Stora delar av restmaterialen och avfallet varken återanvänds, materialåtervinns eller energiutnyttjas utan lämnas på deponier eller svarttippas. Därmed lagras materialen i mark eller sprids till luft och vatten mer eller mindre kontrollerat. Lokala system kan ha potential att tillgodose våra behov på ett resurseffektivt sätt. De har en pedagogisk fördel genom att vara mer överblickbara. Lokala system måste i varje projekt vägas mot de miljövinster/miljöbelastningar som uppnås i förhållande till befintliga system för fjärrvärme, avfallshantering, vatten- och avloppsförsörjning m m. Möjligheten att kombinera system och därigenom utnyttja synergieffekter bör tas till vara. Mer storskaliga lösningar kan å andra sidan ge förutsättningar för rationella lösningar för ett koncentrerat stadsboende. Inom Stockholms stad är det oftast mest resurseffektivt att utnyttja redan befintliga system för den tekniska försörjningen. Stadens kretsloppsbolag strävar inom sin respektive verksamhet mot förbättringar vad gäller resurshushållning och miljöanpassning. Sunda hus 9

10 Ett av de grundläggande målen med att bygga är självklart att skapa sunda och bra bostäder för människor att vistas i. Sjuka hus är ett särskilt problemkomplex som rymmer många aspekter. Kombinationen av material och inomhusklimat kan vara sådan att människor drabbas av hälsoproblem. Effekterna kan variera i allt från komfortstörning, irritationseffekter på hud och slemhinnor till allergier, astma och andra sjukdomar. Sambanden mellan miljöfaktorer och hälsoeffekter är i stor utsträckning ännu ej vetenskapligt klarlagda, men det finns dock samband som går att påvisa och som relaterar symtomen till framför allt brister i ventilation och fuktsäkring i byggande och förvaltning. Det är viktigt att fuktsäkra byggproduktionen. Problem kan uppstå med byggmaterial om de har för hög fukthalt när de byggs in i en konstruktion. Hälsofarliga emissioner kan uppstå från materialet i sig eller från intilliggande material. Metoder finns och håller på att utvecklas av byggbranschen för att kunna upprätta planer för fuktsäkert byggande, s.k. fuktdimensionering. Genom att dimensionera för fukt, fuktsäkra, kan man på ett systematiskt sätt utforma byggnaden på ett fukttekniskt riktigt sätt, d v s att bygga rätt från början. En väl genomförd fuktdimensionering i projekteringsskedet minskar risken betydligt för framtida skador. Kunskap för att utforma fuktsäkra byggnader finns dokumenterad i litteraturen där skriftserien Fuktsäkerhet i byggnader (Fuktgruppen i Lund LTH, Boverket, Byggforskningsrådet) kan nämnas. I skriftserien har utgivits ett förslag på hur en systematisk fuktdimensionering kan genomföras (se ref.lista). Förståelsen ökar för att hela byggprocessen och brukandet av de färdiga husen påverkar sundheten i boendet, d v s lokalisering, konstruktioner, installationer, materialval, inredning, drift och underhåll, brukarens användning m m. Eftersom många samband ännu inte är klart belagda har effekterna av byggnadernas funktion kartlagts genom flera stora enkätundersökningar med brukare. År 1992 gjorde Miljöförvaltningen en undersökning inom en stor del av bostadsbeståndet i Stockholm för att kartlägga förekomsten av s k sjuka hus genom enkätmetod. Resultatet visade att vi fortfarande byggde sjuka hus. 10 Materialhantering inom byggsektorn Materialval och materialhantering har stor betydelse för hur kretsloppsanpassad ett byggnadsprojekt blir. Byggsektorns Kretsloppsråd har påtagit sig ett frivilligt producentansvar. Producentansvaret ska leda till dels kretsloppsanpassning av nya produkter och konstruktioner, dels minskade mängder byggavfall och ökad återanvändning och återvinning av det avfall som ändå uppstår. Byggsektorns Kretsloppsråd har arbetat fram ett handlingsprogram för att miljöanpassa byggsektorns aktiviteter - produktutveckling, projektering, byggande, förvaltning, ändring och rivning samt har påtagit sig att genomföra utbildningsinsatser. Under 1997 har två vägledande skrifter kommit från byggsektorns kretsloppsråd. Den ena ger råd för Kretsloppsanpassade byggnads- och anläggningsprojekt: "Miljöanpassad projektering" och den andra innehåller anvisningar för deklaration av byggvaror: Byggvarudeklarationer. Deklarationerna av byggvaror ska redovisa material och produkters innehåll och i vad mån dessa under sin livscykel påverkar miljön. 10

11 Kvalitetssäkring 11 Ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande kan bara uppnås om kvalitetstänkandet genomsyrar hela processen, där byggandets genomförande erfarenhetsmässigt utgör ett kritiskt skede. Under senare år har olika typer av miljökvalitetsprogram utarbetats med syftet att företaget själv genom miljöledningssystem ska säkerställa att de grundläggande lagkraven följs, och att ständiga förbättringar eftersträvas inom den egna verksamheten. Staden anser att tillämpningen av principerna i ett etablerat miljöledningssystem såsom ISO eller en miljöcertifiering av företagets verksamhet är en positiv miljöåtgärd och därför ett krav för att erhålla markanvisning. Miljöbalken, som gäller från 1 januari 1999, kommer att innebära att allt fler företag behöver miljöledningssystem för att tillgodose de lagstadgade kraven. 11

12 2. Riktlinjer och mål 12 I detta kapitel indelas programmet i följande åtta sakområden. Byggnadsmaterial mm Byggavfall från byggande och rivning Byggavfall från hushållen Vatten och avlopp Energi Sunda hus Tomtens utnyttjande Förvaltning och brukaraspekter Inom vart och ett av de åtta sakområdena anges mål med inriktning på längre sikt samt riktlinjer för åtgärder som går i princip att uppfylla omedelbart. För varje område ges först en kort problembelysning av aktuellt nuläge. Problembeskrivningen är inte avsedd att ge en heltäckande kunskapssammanställning. Riktlinjerna anger dels de viktigaste åtgärderna, programkrav, för ett ekologiskt byggande och är att betrakta som obligatoriska för att uppfylla programmet och dels ges förslag till ytterligare miljökvaliteter som är frivilliga att utföra. Direkta lagkrav som omfattas av miljöbalken, plan- och bygglagen eller andra lagar ska alltid följas och återfinns därför inte här. Vissa riktlinjer motsvarar dock tolkningar av nämnda lagar. Riktlinjerna samverkar med den sammanvägning av olika kvaliteter och hänsyn som, enligt Plan- och bygglagen, ska ske i planprocessen liksom konsekvenser av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Programmets riktlinjer strävar mot de uppställda målen. Oftast är riktlinjerna utformade som funktionskrav där olika lösningar kan väljas för att uppfylla kravet. I de fall staden föredrar en särskild lösning är riktlinjerna mer detaljerade. Vissa riktlinjer anser staden är grundläggande åtgärder för ett resurseffektivt och miljöanpassat byggande och anges därför som programkrav. Nedan presenteras både riktlinjer och mål. Riktlinjerna återfinns i programmets Åtgärdskatalog. Katalogen är ett verktyg för uppföljning av de ekologiska åtgärderna, se programmets bilaga. Byggnadsmaterial mm De material och konstruktioner som vi idag använder oss av i byggandet kan under vissa betingelser ge upphov till problem för människans hälsa men också vara ett framtida problem för miljön. Antalet produkter och olika typer av material som används i byggsektorn är mycket stort (ca ) och nya oprövade material, som i framtiden kan visa sig ha oförutsedda effekter, tas kontinuerligt fram. För att åstadkomma ett miljöriktigt och sunt byggande måste man ta hänsyn till en byggnads och samtliga materials totala miljöbelastning under hela dess livstid, från råvaruutvinning till och med byggnadens avfallsskede. På många håll arbetas fram olika metoder och modeller för miljövärdering av produkter och byggnader/konstruktioner, t ex genom livscykelanalyser (LCA), miljömanualer, miljömärkning av produkter mm. 12

13 13 I samband med planeringen av Hammarby Sjöstad har utvecklas ett miljövärderingssystem inom Stockholm stad, Miljöbelastningsprofil (MBP), som även kan vidareutvecklas för att användas inom andra nybyggnadsprojekt och inom KTH, byggd miljö i Gävle, utvecklas EcoEffekt-metoden, en värderingsmodell för byggnader, för att nämna några miljövärderingssystem. Byggsektorns Kretsloppsråd gav 1997 ut skriften Byggvarudeklarationer som anger anvisningar för upprättande av deklarationer av byggvaror. Målet är att alla byggvarutillverkare och leverantörer ska innehållsdeklarera sina produkter. Detta gör det enklare att avgöra om ett material är lämpliga att använda. Deklarationerna ska redovisa innehållet i enskilda material och produkter och i den mån de under sin livscykel påverkar den yttre och den inre miljön. Tillgång till samlade byggvarudeklarationer kommer att läggas in under Svensk Byggtjänsts Varudatabas i en egen Miljövarubas under Miljömärkning av byggvaror kan utföras på olika sätt med olika utgångspunkter. ISO serien delar in märkningen i olika typer. Typ I är t ex Svanen och EU-blomman. Denna märkning ställer krav på varans kvalitet och miljöpåverkan. Ytterligare exempel är Astma- och Allergiförbundet som utför miljömärkning ur ett hälsoperspektiv. Typ II innebär att tillverkaren tillhandahåller en utförlig deklaration av varans innehåll där byggvarudeklarationer enligt ovan är ett gott exempel. Typ III är certifierade miljövarudeklarationer över vilka en opartisk organisation utövar tillsyn. Möjlighet finns att miljöcertifiera alla typer av varor genom nationella standardiserade riktlinjer baserade på ISO. Systemet förvaltas av Miljöstyrningsrådet och certifieringen utförs i samarbete med SMS, Svensk Material och Mekanstandard. Certifieringen omfattar inte varans påverkan på inomhusmiljön. När det gäller byggmaterial är det också en angelägenhet att finna avsättning för byggavfall från byggande och rivning genom återbruk och materialåtervinning. Byggmaterial som återvinns måste vara fritt från miljö- och hälsofarliga ämnen för att kunna återanvändas. Idag saknas normer för miljökrav på återvunnet byggmaterial utan materialkvaliteten får prövas från fall till fall i enlighet med de regler som gäller för hantering av rivningsavfall. Farliga och miljöskadliga ämnen bör alltid undvikas i ett ekologiskt byggande. Koppar och PVC har särskilt angivits i programmet. Koppar. Koppar finns med på Kemikalieinspektionens OBS-lista. Koppar klassas som ett ämne med hög giftighet för vattenlevande organismer. Koppar är ett grundämne som ansamlas i mark, grundvatten, ytvatten och sediment. Uppmätta halter i Stockholms stadsmiljö visar högre värden än andra delar av Sverige. Koppar från tappvattensystem bidrar med ca 8 ton per år till avloppsslammet. Rötslammet i stadens vattenreningsverk riskerar att inte kunna användas som gödning på åkermark om inte kopparhalten däri minskar. Se även Vatten, avlopp och dagvatten. PVC-plaster. Basplasten Polyvinylklorid tillverkas av klor och oljekolväten. För att PVC ska få de egenskaper som krävs tillsätts olika ämnen, mjukgörare och stabilisatorer. De vanligaste stabilisatorerna är bly och tenn. Mjukgörarna består ofta av olika ftalater. Miljövänligare alternativ finns. PVC-branschen har lovat staten att minska tillsatserna frivilligt. Grundmolekylerna i PVC kvarstår dock och kan utgöra andra problem. 13

14 14 Riktlinjer Programkrav Byggmaterial vilka innehåller ämnen som finns på Kemikalieinspektionens observationslista (OBS-listan), förteckning över ämnen som behöver särskild uppmärksamhet, undviks. I de fall ämnen ej kan undvikas dokumenteras detta. I installationer för t ex värme, ventilation och el minimeras förekomsten av farliga och miljöskadliga ämnen. Delar som kräver särskilt omhändertagande vid framtida renovering eller rivning dokumenteras. (Miljöskadliga ämnen enligt definition i stadens skrift: Materialsorter vid rivning.) Koppar i tappvattensystem undviks för att minska halten koppar i avloppsslammet. (Se programtext även under Vatten, avlopp och dagvatten.) En förutsättning är dock att andra godtagbara materialalternativ finns tillgängliga avseende funktion, arbetsmiljö, yttre och inre miljö och långsiktig hållbarhet. Alternativen får ej vara kostnadsdrivande för projektets totalekonomi och ej heller innebära risk för nya miljöproblem. Undantag dokumenteras. Koppar eller zink används ej som tak- och fasadmaterial. Alternativt vidtas särskilda åtgärder för rening av dagvattnet. (Förzinkat stål som målas godtas.) Tropiska träslag används ej, alternativt endast sådana som är odlade enligt giltiga certifieringsintyg, t ex FSC. Vid byggnationen beaktas möjligheten att använda återvunnet material. Materialet ska vara fritt från miljö- och hälsofarliga ämnen. Byggnadsdelar väljs och sammanfogas så att de är möjliga att återvinna d v s genom i nämnd ordning 1. återbruk efter demontering 2. materialåtervinning 3. energiutvinning. Vid val av byggmaterial beaktas särskilt att de är resurssnåla vad gäller tillverkning, brukande mm. Exempel på frivilliga åtgärder Miljövärderingssystem används vid val av konstruktioner, byggmaterial och system, t ex med miljöbelastningsprofil enligt Stockholmsmodell (under utveckling). Förekomsten av farligt och miljöskadligt material dokumenteras väl. I projektet krävs att leverantörer innehållsdeklarerar sina byggprodukter, t ex byggvarudeklarationer. I projektet används officiellt miljömärkta byggprodukter om sådana finns. Miljöcertifierat trävirke används (enligt FSC eller annan tredjepartscertifiering). Valda byggmaterial baseras på förnyelsebara råvaror (t ex trä) till minst 20 % 40 % mer än 60 % i vikt. Virke impregnerat med miljöskadliga ämnen används ej. Vid byggnationen undviks byggmaterial innehållande naturgrus, t ex vid val av ballast i betong. PVC används ej i följande byggnadsdelar: Golvbeläggningar, VA-installationer, Elinstallationer, tapeter, tak, lister, fönster, dörrkarmar, övrigt 14

15 15 Mål Material, materialkombinationer, konstruktioner, installationer, byggmetoder väljs så att byggnaden utgör minsta möjliga miljöbelastning. Miljö- och hälsopåverkan och resursförbrukningen från samtliga ingående byggnadsmaterial, byggnadskonstruktioner samt det byggsystem som används minimeras. Vid bedömningen beaktas samtliga skeden i ett byggnadsmaterials livscykel. Exempel på egenskaper/processer; råvaruutvinning/förnyelsebara råvaror - tillverkning - transporter - hantering - byggnation - samverkan med andra material i konstruktioner - emissioner/påverkan på hälsa - miljöpåverkan - energiåtgång - skötsel/drift/underhåll - livslängd - rivning/demontering/återanvändning/återvinning/deponering Användningen av sand och grus reduceras med 50 % jämfört med år Användningen av nyutvunnen metall och PVC reduceras med 25% jämfört med år Kopparhalten i slam vid stadens avloppsreningsverk minskas. Användningen av koppar minskas med 75 % jämfört med Användningen av zink minskas med 50 % jämfört med Andelen av återbrukade material ska öka, långsiktigt till > 10 % jämfört med Bygg- och rivningsavfall Den totala mängden byggavfall som produceras i Stockholm varje år bedöms uppgå till ca ton. Byggavfallet utgörs dels av rivningsavfall från totalrivningar och ombyggnader, dels av spill och förpackningar som genereras under byggskedet Ca 70 % av det som genereras körs idag till deponi utanför Stockholm. Målsättningen att andelen byggavfall som återvinnas ska öka successivt. Utöver byggavfallet tillkommer ton jord- och schaktmassor där möjligheterna finns att återanvända massorna som fyllning. Ofta är materialet förorenat och måste först saneras. Vid ny- och ombyggnad, rivning av byggnader och sanering av gamla industritomter mm uppkommer farligt och miljöskadligt avfall. Tidigare verksamheter som funnits i byggnaden eller på tomten kan också ha givit upphov till farligt eller miljöskadligt avfall. Trots att ansvaret för hanteringen är relativt väl definierat i lag kommer farligt och miljöskadligt avfall på avvägar och når aldrig behandlingsanläggningarna. Exempel på farliga och miljöskadliga ämnen och var man kan träffa på dem i en byggnad framgår av Stockholms stads skrift "Materialsorter vid rivning". 15

16 16 Enligt PBL är minimikravet att det farliga avfallet tas om hand på ett godtagbart sätt vid rivning. Därutöver är riktlinjerna att bygg- och rivningsmaterial ska återanvändas och återvinnas, så långt som möjligt. Rivningslov och rivningsanmälan krävs normalt. Till rivningsanmälan krävs att en rivningsplan ska bifogas där omhändertagandet av farligt avfall redovisas samt bl.a. sortering, återanvändning och återvinning bör redovisas. Rivningsplanen ska vara godkänd av byggnadsnämnden innan arbetet får påbörjas. Byggherren ska även utse en kvalitetsansvarig. En godkänd rivningsplan ska finnas för rivning vid ombyggnadsarbete. Om en förorenad byggnad ska rivas eller om förorenat material ska efterbehandlas måste detta anmälas till tillsyningsmyndigheten (Miljöförvaltningen i Stockholm). Exempel är demontering av avloppsledningar från tandläkarmottagningar, laboratorier och sjukhus eller borttagande av fogmassor som innehåller PCB. (Enligt 28 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.) Vad gäller producentansvar för bygg- och rivningsavfall har kretsloppsdelegationen bl.a. föreslagit obligatorisk miljöbesiktning vid ändrings- och rivningsåtgärder samt särskild hantering av bygg- och rivningsavfall genom att avfallet lämnas till godkänd återvinnare. Byggsektorn har i en handlingsplan bl.a. åtagit sig att källsortera farligt avfall och omhänderta det på ett miljöriktigt sätt, källsortera byggavfall för återvinningsindustrin och fram till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd som går till deponi jämfört med 1995 års nivå. Staden har utgivit en skrift som vägledning för sortering av bygg- och rivningsavfall: Exempel på materialsorter vid rivning förekomst hantering mottagning. Skriften ingår inom programarbetet Ekologiskt byggande. Riktlinjer Programkrav Avfall från byggande och rivning uppdelas i fraktioner och omhändertas på ett miljöanpassat sätt. Plan för källsortering av bygg- och rivningsavfall upprättas och särskild avfallsansvarig utses i tidigt skede. Farligt och miljöskadligt avfall omhändertas och lämnas till miljöriktig behandling. Sortering av rivnings/byggavfall utförs i första hand på arbetsplatsen. Lämpligt avfall utsorteras och ska återanvändas och återvinnas. 16

17 Exempel på frivilliga åtgärder Måttbeställda byggprodukter upphandlas så att mängden spill minimeras. Fraktioner som kan vara lämpliga att sortera ut av icke farligt och miljöskadligt avfall (valet av fraktioner måste anpassas till varje bygg- och rivningsprojekt specifikt och tillgängliga mottagningsresurser): Betong Tegel Asfalt Ren papp och papper Ren plast (uppdelat i plasttyper) Återanvändningsbart trä och virke Metaller Glas (olika typer hanteras för sig) Grus, ej förorenad Schaktmassor, ej förorenad Gipsskivor Trä och virkesrester till förbränning Nedsmutsad papp, papper och viss plast (ej PVC) till förbränning Övriga icke återanvändbara fraktioner av icke förorenat material för deponi. 17 Mål Mängden avfall som går till deponering reduceras med 90 vikt % jämfört med I bygg- och rivningsavfall utsorteras allt farligt- och miljöskadligt avfall och lämnas till miljöriktig behandling. Därefter gäller följande prioritetsordning för behandlingen av avfallet: Återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning, deponering. Hushållsavfall I Stockholm alstras årligen stora mängder av det vi i kallar för hushållsavfall. Huvuddelen av detta avfall kan återanvändas eller återvinnas i någon form. I genomsnitt alstrar varje innevånare ca 130 kg avfall per år varav ca 100 kg är utsorterade fraktioner som återvinns. Till detta kommer hushållens grovavfall. Utöver detta alstras ungefär lika mycket av kontor, affärer, restauranger, fritidsanläggningar mm som definieras som med hushållsavfall jämförligt avfall enligt lokala renhållningsordningen. Enligt målen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling är rangordningen mellan olika åtgärder för att minska mängden avfall följande: 1. Minimering/resurssnålhet 17

18 2. Återanvändning/återbruk/retursystem 3. Materialåtervinning 4. Energiutvinning 5. Deponering 18 Mängden avfall som går till återanvändning och återvinning bör öka. Enbart källsortering gör inte att mängderna minskar, men är en förutsättning för rätt behandling av olika typer av avfall ska ske samt en förutsättning för att utsorterat material ska kunna återanvändas och återvinnas. Hur det biologiskt nedbrytbara matavfallet ska behandlas för att få den bästa tekniska, ekonomiska och miljömässiga lösningen är inte entydigt. Olika försök med lokal kompostering pågår, och mer storskaliga projekt med rötning och biogasutvinning prövas. För närvarande pågår ett projekt i Stockholm, under ledning av SKAFAB, med biologiskt nedbrytningsbart köksavfall i syfte att producera växtnäring som kan användas inom jordbruket samt att utvinna biogas för fordonsdrift inom innerstadsområden. Ett flertal restauranger och hushåll deltar i försöket. I Miljöbalken och tillhörande förordningar finns nu lagstiftning om producenternas ansvar, som innebär att de är skyldiga att samla in och ta hand sina produkter när dessa blir avfall. Syftet är att på detta sätt få producenterna att hushålla bättre med råvaror, minska mängden avfall och undvika sådana material som ger avfall man inte kan ta hand om på ett miljöriktigt sätt. För att genomföra detta har producenterna organiserat sig i materialbolag, ett för varje typ av material, där föreskrifter ges om det egna producentansvaret. En viktig förutsättning för att materialbolagen skall kunna klara sitt ansvar är att insamlingssystemet, som materialbolagen handlar upp, utformas så att materialen aldrig blandas utan hålls separat genom hela insamlingskedjan dvs. källsortering. Insamling av utsorterade förpackningar inom producentansvaret sker i stor utsträckning i dag. Ur miljösynpunkt är återvinningen av metall- och plastförpackningar det som ger mest miljöfördelar. I Renhållningsförordningen anges att brännbart avfall skall sorteras ut, hanteras separat och att inget utsorterat brännbart avfall får läggas på deponi efter den 1 januari Dessutom anges att inget organiskt avfall får läggas på deponi efter 1 januari Omhändertagande och hantering av farligt avfall regleras i miljöbalken. Där anges industrins respektive kommunens del av ansvaret. Den ökande användningen av datorer och elektronik kommer troligen att medföra att producentansvar införs för elektronikavfall. Då kommer en separat fraktion för omhändertagande av avfall från t.ex. it-installationer att krävas. Sorteringsanordningar i Stockholm för hushållsavfall och för källsorterat avfall enligt producentansvaret: I fastighetens utrymme för källsortering installeras kärl för följande fraktioner enligt gällande modell för fastighetsnära källsortering Dags- och veckotidningar 2. Ofärgat glas 3. Färgat glas 18

19 4. Metaller 5. Kartonger och pappförpackningar 6. Hårda plastförpackningar 19 Dessutom ska behållare för batterier finnas. Enligt riktlinjer från stadsbyggnadsnämnden får vid flerbostadshusbebyggelse avståndet till källsorteringsplatsen inte överstiga 100 m från bostädernas entréer. För övrigt hushållsavfall gäller avståndet 50 m. Vid grupphusbebyggelse (småhus) får avståndet inte överstiga 300 m. Omhändertagande av farligt- och miljöskadligt avfall ska ske antingen genom tillfredsställande anordning vid eller genom särskild förvaring inom varje lägenhet för avlämning till miljöstation. För farligt avfall från industrin ansvarar industrin för att detta hanteras på ett miljöriktigt sätt. Kommunen ansvarar för omhändertagande av hushållens farliga avfall efter att det lämnats till någon av Återvinningscentralerna (Östberga, Lövsta eller Brädgården), till Miljöstationerna eller till vissa avtalade färghandlare. Till miljöskadligt avfall räknas sådant som inte är lämpligt att bränna, bl.a. avfall som innehåller metaller och halogeniserande ämnen, t ex glödlampor, sprayburkar, småelektronik, läder mm. Riktlinjer Programkrav Källsortering av hushållsavfall ordnas enligt programmets beskrivning. Särskilt utrymme och/eller skåpinredning i lägenheter utformas för källsortering. Utrymme för permanent plats eller för regelbunden hämtning av grovavfall ordnas inom 100 m från bostädernas entréer (gäller flerbostadshus). Exempel på frivilliga åtgärder Grovavfallet sorteras i brännbart och icke brännbart avfall. Inom fastigheten finns uppsamlingsutrymme för miljöskadligt- och farligt avfall samt rutiner för bortskaffande. (Tillstånd krävs.) Återbruks- och internbytesrum finns för användbara produkter. Biologiskt nedbrytbart avfall från hushåll lämnas med övrigt brännbart avfall för energiutvinning. Kompostering se förvaltar och brukaraspekter. 19

20 20 Mål Mängden hushållsavfall reduceras med 25 vikt-% jämfört med år Hushållens avfall sorteras för att kunna återanvändas, materialåtervinnas respektive energiutvinnas. Allt farligt- och miljöskadligt avfall sorteras ut och omhändertas så att sådana ämnen inte läcker ut till miljön. Hushållsavfall som är biologiskt lätt nedbrytbart utsorteras för sig. Avfallet hanteras så att kvaliteten medger biologisk behandling genom rötning eller kompostering och att rötrest eller kompost, utan restriktioner kan användas vid odling Vatten och avlopp Dricksvatten Stockholms stad tar sitt råvatten från Mälaren genom två vattenverk. Vattnet håller god kvalitet. Förbrukningen av vatten uppgår till ca 200 liter per person och dygn. En aspekt när man pratar om resurshushållning är att minska vattenförbrukningen. Det kan ske genom ändrade vattenvanor och genom att t ex installera vattensnåla armaturer och apparater. Vid kraftig sänkning av vattenförbrukningen måste dock konsekvenser för nuvarande avloppssystem utredas. Tillgången på grundvatten för lokal vattenförsörjning är mycket begränsad inom staden. Analyser har visat att Stockholms grundvatten på många ställen är starkt förorenat. Avloppsvatten Avloppsvattnet kan delas upp i spillvatten och dagvatten. Spillvatten kan i sin tur delas upp i svartvatten, som innehåller urin och fekalier, och gråvatten eller BDT-vatten, som består av bad-, disk- och tvättvatten. I Stockholm leds idag spillvattnet till reningsverken vid Henriksdal, Bromma, Loudden och Himmerfjärden. Reningseffekten är god. Utloppen ligger i Saltsjön, vilket avlastar insjöar och vattendrag. Vid reningsprocessen bildas ett näringsrikt rötslam. Enligt Stockholm Vattens slamstrategi skall slammet användas som en resurs där växtnäringsämnena, särskilt fosfor skall ingå i ett ekologiskt kretslopp. För närvarande är jordbruksanvändningen huvudalternativet för slammet. Stockholm Vatten arbetar med att på lite längre sikt få fram en alternativ slambehandlingsmetod för långtgående produktutvinning ur slammet. Metoden skall göra det möjligt att utvinna energi, fosfor, fällningskemikalier och organiskt material ur slammet. Rötslammet som produceras vid avloppsreningsverken innehåller tungmetaller. Även om halterna ligger under gällande gränsvärden finns det en risk att dessa ämnen ackumuleras i 20

21 den produktiva jordbruksmarkenmarken. Det allvarligaste problemet är tillförsel av tungmetaller och organiska miljögifter från verksamheter, hushåll, ledningssystem och trafik, vilket får till följd att kretsloppen för bl.a. fosfor och mullämnen inte kan slutas. Från år 2000 skärptes gränsvärdena för maximalt tillförd mängd metaller i samband med slamspridning på åkermark. Dagens halter av kadmium, bly, kvicksilver och koppar i slammet kan medföra att full slamgiva inte kan spridas. Tillförseln av dessa ämnen måste minskas. Ca 70% av kopparn i rötslammet beräknas härröra från tappvattensystemet. Det normala valet inom Stockholms stad är att Stockholm Vatten ansvarar för både vattenoch avloppsförsörjningen. Kvaliteten på avloppsvattnet och därmed också på rötslammet är beroende av de primära föroreningskällorna; hushållen, industrin, trafiken, byggmaterialen mm. När man talar om resurshushållning är det också viktigt att beakta mängden vatten som strömmar genom systemet. Vattenmängden beror dels på konsumenternas vattenförbrukning och dels av dagvatten vid kombinerat system samt grundvatten som läcker in i avloppssystemet. Som nämnts ovan måste konsekvenserna för avloppssystemet utredas, om vattenförbrukningen sänks kraftigt. I Stockholm har gjorts några försök med urinseparerande toaletter och lokala reningsverk. Många frågor återstår att lösa inom detta område, bl.a. hygieniska risker, transportfrågor, driftsäkerhet, påverkan från mediciner mm. Oavsett val av lösning är det viktigt att den totala miljöbelastningen med hänsyn till miljö, hygien, energi, transporter, lagring mm minimeras. I centrala delar av staden, liksom vid områden där recipienten är känslig, är det i första hand aktuellt med centraliserade system. Om alternativa system väljs måste de, från hälso- och miljösynpunkt, minst motsvara stadens system. Dagvatten Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) innebär att regnvatten tas omhand lokalt genom infiltration i marken, i dammar eller leds till befintliga eller konstruerade våtmarker. Risken att överbelasta avloppssystemen vid häftiga skyfall minskar. Markens vattenbalans gynnas och om vattenmagasin utformas som dammar medverkar dessa ytterligare till att öka den biologiska mångfalden. Staden har en dagvattenpolicy vid nyproduktion, Planering för lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) vid nyproduktion av bostäder och arbetsplatser samt vid ändrad markanvändning, från Policyn är under revidering för att även gälla befintlig miljö. Enligt policyn ska dagvatten tas om hand där så är möjligt. I första hand ska dagvattnet omhändertas på tomtmark, i andra hand ska fördröjning ske på tomtmark innan avledning sker till det allmänna nätet. Finns föroreningar i marken eller utmed vattnets väg mot recipienten är det olämpligt att infiltrera dagvatten. Dagvattnet från vägytor innehåller ofta tungmetaller och andra skadliga ämnen, som inte bör nå recipienterna. Detta ska renas vid källan

22 22 Riktlinjer Programkrav Vattenförbrukningen minimeras, t ex genom att apparater och armaturer med låg vattenförbrukning installeras. Stadens policy för lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) tillämpas. Dagvatten från parkeringsytor och körvägar hanteras på särskilt sätt. Byggmaterial väljs så att dagvattnet ej påverkas negativt, med avseende på farliga och miljöskadliga ämnen. (Se även under byggmaterial.) Exempel på frivilliga åtgärder Genomsläppliga material används för att möjliggöra infiltration. Exempel på egna system som byggherren kan pröva under kontrollerade former: Om enskilt eller lokalt avloppssystem prövas gäller följande : Resursanvändningen vid samtliga moment inom avloppshanteringen beaktas. Avloppssystemet anläggs så att smittrisk eller olägenhet för människors hälsa inte uppkommer. Slam och andra byggavfall uppfyller krav för användning inom jordbruket. Avsättning för separerade fraktioner finns. Näringsämnen återanvänds på åkermark. Bebyggelsens avloppssystem är förberett för urinseparering genom t ex utbytbara avloppsstammar och/eller att utrymme för separerade avloppsstammar finns. Utrymme finns för tankar för minst 6 månaders lagring eller för urinledningsnät i mark. Avsättning finns för urinet som gödning. Systemet är föremål för utvärdering. Regnvatten används för något annat ändamål innan det, efter rening, infiltreras till marken. Mål för dricksvattenhanteringen De boende garanteras en säker tillgång på vatten av god kvalitet. God hushållning med vatten och energi uppnås. Dygnsförbrukningen bör vara högst 140 liter/person. Mål för avloppsvattenhanteringen God hushållning med vatten och energi uppnås. Energi i avloppsvattnet återvinns till minst 60%. Fosfor och andra näringsämnen återförs till jordbruket i största möjliga mån, med hänsyn tagen till resursåtgången. Innehållet av miljöfarliga och miljöskadliga ämnen i avloppsvattnet minimeras så att ledningsnät, reningsverk och recipienter inte påverkas, främst genom åtgärder vid källan. 22

23 23 Mål för dagvattenhanteringen Dagvattnet tas om hand lokalt och renas på sådant sätt att recipienter inte påverkas negativt. Dagvattnet utnyttjas som en resurs i stadsbyggandet, genom t ex bäckar och dammar, och bidrar bl a därmed till stadens biologiska mångfald. Energi Energianvändningen under en byggnads livstid är den helt dominerande faktorn vid bedömningen av en byggnads resursanvändning. Av ett hus totala energiomvandling ligger ca 14 % i produktionsskedet, ca 85 % i driftsskedet och ca 1 % i rivningsskedet. En effektiv energianvändning för uppvärmning av byggnad och varmvatten samt för fastighetsdrift är därför av avgörande betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling. I den färdiga byggnaden motsvarar energianvändningen för uppvärmning ca två tredjedelar av totala behovet. Den återstående tredjedelen används för drift av belysning och apparater. Ungefär hälften av husen i Stockholm uppvärms med fjärrvärme. Sverige och därmed Stockholm står inför en omfattande omställning av energisystemen när en avveckling av kärnkraften påbörjas. El är inte ett kostnadseffektivt uppvärmningsalternativ i fjärrvärmesystemet. För att klara stadens långsiktiga mål om ett energisystem baserat på förnyelsebara och helst inhemska energikällor krävs en omfattande omställning av energiproduktionen. En förutsättning för att målen ska nås är att användningen av energi sker så effektivt som möjligt. Det innebär t ex att el, som är en högvärdig energikälla, i första hand ska användas till funktioner där den inte kan ersättas med andra energibärare eller att elanvändningen ska vara så effektiv så den ersätter andra energibärare med minst en faktor 2,4 (se Energieffektiva sunda hus ). Denna faktor utgör ett incitament för besparing av el. En stor del av den el vi använder idag utnyttjas för sådant ändamål där den skulle kunna ersättas av lågvärdiga energibärare. Ett exempel på sådan användning är uppvärmningen av våra hus. Programmet och åtgärdskatalogen ska även användas för nybyggnad av radhus och kedjehus. För dessa bör dock faktorn för uppräkning av elanvändningen för uppvärmning sättas till 1,5. I vissa områden saknas fjärrvärme. För enfamiljsbyggnader kan då värmepumpar vara ett energieffektivt alternativ. I riktlinjerna nedan och i åtgärdskatalogen hänvisas till Stadens program för energieffektiva sunda flerbostadshus. Förbättrad energihushållning genom minskad tillförsel av energi till nybyggda flerbostadshus är ett angeläget mål, som ingår i bygglagstiftningen. Programkraven har satts så att det är en kvalificerad uppgift att nå dem. Samtidigt har kraven formulerats i enlighet med den generella principen i programmet att tillämpningen inte ska leda till överkostnader i projektets totala ekonomi. Byggherren får avgöra om en kostnadsökning för någon byggnadsdel kan accep- 23