LANDSKAPSUTREDNING FÖR TALLMO DELGENERALPLAN

Transkript

1 ERIKSSON ARKKITEHDIT OY ERIARC FORUM SIBBO KOMMUN LANDSKAPSUTREDNING FÖR TALLMO DELGENERALPLAN

2 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Utredningsområde Material och metoder LANDSKAP Landskapsprovins Landskapsstruktur Jordmån och topografi, mikroklimat Landskapets särdrag Landskapsbild Landskapsskada SAMMANFATTNING Rekommendationer BILAGOR KÄLLOR... 17

3 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) 1 INLEDNING 1.1 Utredningsområde Tallmo delgeneralplaneområde ligger i Sibbo kommuns norra delar, ca. 2 km öst om korsningen av Lahtis motorväg (riksväg 4) och Kervovägen (landsväg 148). Utredningsområdets areal är 1600 hektar och innefattar de områden som i Sibbo generalplan 2025 reserverats för centrumfunktioner, tätortsfunktioner, samt idrotts- och rekreationsservice. Därtill innefattar utredningen de delar norr om Kervovägen som i generalplan 2025 reserverats för arbetsplats-, produktions- och lagerområden, samt delar av glesbygdsområdet kring området för tätortsfunktioner. I söder angränsar utredningsområdet till Kervovägen, i väster följs gränsen mellan Sibbo och Kervo kommun norrut till Björkbacka och i öster går gränsen genom Kungsberg och Kalkberg till Kervovägen. Genom planeområdet går i östvästlig riktning Mårtensbyvägen. 1.2 Material och metoder Landskapsutredningen har på beställning av Sibbo kommun utarbetats till grund för planerabetet kring Tallmo delgeneralplan. I Eriksson Arkitekterna Ab har utredningen gjorts av landskapsarkitektstudent och landskapsplanerare (YH) Kaisa Junkkonen och landskapsarkitekt Anna Böhling. Arbetet har handletts av landskapsarkitekt Maarit Suomenkorpi. Landskapsutredningen baserar sig på fältbesök gjorda i juni 2010, studier av grundkartor, samt tidigare inventeringar och myndighetsdatabaser, ur vilka en sammanfattning sammanställts för denna landskapsutredning. De landskapsmässiga och kulturhistoriska utgångspunkter och ramvillkor som bör beaktas vid markanvändningsplaneringen har samlats på kartbilagor och i rapporten.

4 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) 2 LANDSKAP 2.1 Landskapsprovins Utredningsområdet hör enligt lanskapsområdesarbetsgruppens (1993) landskapsprovinsindelning till Södra kustlandet och närmare bestämt den Södra odlingsregionen. Det Södra kustlandet är till topografin främst låglänt, men i småskaliga detaljer mycket varierande. Området består av gammalt havsbotten. Det nutida landskapets grundelement karakteriseras av de i nord-sydlig riktning gående ådalarna och därtill hörande vidsträckta bördiga lermarker, samt mellanliggande kuperade, skogstäckta och ställvis kala bergsområden. Till landskapets mångformighet bidrar även de närmast nordsyd riktade, ojämna dalarna mellan åsryggarna. Jordbrukets långa tradition kan ses i landskapsbilden. Terrängen är i den Södra odlingsregionen varierande, effektivt jordbrukad mark. Lermarker finns överallt, men speciellt i närheten av ådalarna. Ställvis förekommer kargare bergs- och moränmarker. Områdets vegetation hör till den sydboreala vegetationszonen. Vegetationens allmänna drag är över hela området frodigt. Undantagen utgör de kargare bergsområdena. Åker finns det mycket av eftersom lermarkerna är till stor del odlade. Åkerområden röjda på kuperade lermarker, splittrade av mindre skogspartier, är typiska för området. Byggnaderna har traditionellt placerats på kullar i anslutning till åkrarna, på gränsen mellan åker- och skogsmarkerna, dit även största delen av vägnätet bildats. 2.2 Landskapsstruktur Områdets landskapsstruktur består av de nord-sydriktade moränformationerna och de mellanliggande dalgångarna, som till största delen är odlade och i vilka vattendragen även finns. I utredningsområdets södra delar, söder om Mårtensbyvägen, reser sig kullar bestående av grövre jordmånsarter från den i övrigt låglänta terrängen. Sand-moränformationen i områdets mittersta del och den nord-sydriktade moränåsen, på vars nordvästra kulle Talma skidcenter ligger, fungerar som vattendelare i området. Norr om Mårtensbyvägen höjer sig terrängen i riktning norrut. I öster bildar Degerberg, Kalkberg och Tallbacka en kedja av moränryggar, vilka splittrar de i övrigt låglänta lermarkerna. I områdets nordligaste delar reser sig Björkbackas högsta krön ca. 60 meter över havsytan, medan dalgångarna är under 40 meter öh. De odlade områdena ligger mellan meter öh och de högsta krönen reser sig meter öh. De relativa höjdskillnaderna är i medeltal 30 meter. Vägnätet går i huvudsak längsmed åsryggarna och genom området löper den öst-väst riktade Kervo-Borgå banan. Bankorsningar finns på tre ställen: Vanikkovägen, Tallmovägen och Lobackavägen. Undersökningsområdets bebyggelse finns främst längs med kanterna av de odlade områdena, längs åsryggarnas sluttningar och delvis på dalgångarnas

5 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) lermarker. Ställvis har befintlig bebyggelse även placerats i landskapsstrukturens dalområde. Bild. Åsryggarna och mellanliggande öppna åkerfält utgör grunden i landskapsstrukturen i Tallmo. Landskapets knutpunkter Landskapselement: korsningarna mellan åsryggarna, dalarna, åarna och vägarna bildar betydande knutpunkter i landskapet. I dessa knutpunkter ändras eller möts landskapselementen. Det slutna och småskaliga landskapet kan öppna sig eller ett vattendrag rinna igenom en åsrygg i en smal ränna med branta sluttningar. I utredningsområdet utgör speciellt korsningarna mellan åsryggar och dalgångar landskapets knutpunkter. Tallmo gård med sina åkrar, liggande mellan två nord-sydriktade åsryggar, bildar en betydande landskapsknutpunkt. Kumbäckens förgrening, Lillgårds bäckfåra, bildar i områdets norra del ett landskapsstrukturellt dalbotten, som tillsammans med sin växtlighet bildar en vacker fåra som tydligt kan skiljas från det låglänta odlingslandskapet. Den östra infarten längs Mårtensbyvägen bildar även lokalt en värdefull knutpunk, när öppna åkerfält och konturskarpa kullar möts.

6 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Bild. Lillgårds bäckfåra i det låglänta odlingslandskapet. Tillrinningsområde Utredningsområdet hör till Sibbo ås huvudvattendrag, i vilken Kumbäckens och Ollbäckens flöden mynnar. Sibbo ås vatten rinner genom Sibboviken ut i Finska viken. I Kervo centrum, strax väster om utredningsområdet, finns ytterligare en vattendelare, vars västra tillflöden rinner via Kervo å ut i Gammelstadsviken och vidare ut i Finska viken. Vattenhushållning I utredningsområdet finns flertal diken, men endast få vattendrag. Inom området finns några mindre gölar och fuktigare områden som bildats i sänkor i terrängen. Väster om området rinner Kervo å och ca. 3 km österut Sibbo å. I utredningsområdet finns två grundvattenområden. Söder om Mårtensbyvägen ligger Ollisbacka tillhörande klass II, grundvattenområden som lämpare sig för vattenanskaffning. I utredningsområdet norra del finns Nygård grundvattenområde, som tillhör klass I, viktigt grundvattenområde för vattenanskaffning. Landmärken På området finns landmärken som bildar fixpunkter i terrängen och underlättar orienteringen inom området. Talma skidcentrum är en fästpunkt som höjer sig i landskapet och som även ligger i en landskapsstrukturell knutpunkt. Likaså är skolorna i Tallmo och Mårtensby, samt Tallmo gård kända fixpunkter i området.

7 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) 2.3 Jordmån och topografi, mikroklimat Den jordmånsinformation som presenteras på utredningskartorna baserar sig på Geologiska forskningscentralens Geokartta-jordmånskartor. ( På båda sidor om Mårtensbyvägen, vid Tallmo centrum och söder om vägen mellan Sandbacka och Grankulla finns sandformationer och likaså i utredningsområdets norra delar i Björkbacka. I övrigt är åsryggarna, såsom Degenberg, Kärrkulla och Talma skidcentrum i huvudsak morän. Finare jordarter, såsom grovsilt och silt, har ansamlats mellan åsryggarna när inlandsisen smälte efter den senaste nedisningen. Dalområdena är i huvudsak lermarker. Ofördelaktiga områden för bebyggelse och boende är dalsänkor i vilka lera, silt och grovsilt ansamlats. Områdena har markerats på kartbilaga. Lera, silt och grovsilt håller kvar fukt och bildar ett kallt mikroklimat, medan finsand, grus och morän lagrar värme och har en bra dränering och är därför bättre lämpade för bebyggelse och boendetrivseln. Det är möjligt att man genom en noggrannare undersökning av ler- silt- och grovsiltmarkerna, kunde hitta områden som lämpar sig för bebyggelse, speciellt på sluttande ställen eller platser som skyddas av skog. De relativa höjdskillnaderna är små inom området, som mest 20 meter. Utredningsområdets högsta krön ligger i områdets mittersta delar, Degerberget, och reser sig ca. 65 meter över havsytan. De lägsta områdena, dalbottnen, är meter öh. De brantaste ställena hittas på Degerbergs och Talma skidcentrums sluttningar. Medeltemperaturen i Sibbo under åren har varit ca. +5 grader C. ( Den varmaste månaden är juli och som kallast är det i februari. Den årliga nederbörden är ca. 600 mm. Den molnigaste månaden är november och som soligast är det i juni. Den dominerande vindriktningen är sydost. Nordväst-, nord- och nordostsluttningarna är områden med kallt mikroklimat, eftersom solens värmande effekt är liten och norrifrån blåser kalla vindar. Kanterna kring de öppna odlingslandskapen är vanligen blåsiga och i allmänhet kallare än skogsklädda områden. Inom området finns en del ställen där kalla och fuktiga luftmassor möjligen kan bli liggande på grund av terrängformationer, vägbankar eller vegetationen. På sådana ställen är mikroklimatet kallt och fuktigt. 2.4 Landskapets särdrag Historia För år sedan började istäcket från den senaste istiden att smälta, men ännu för år sedan låg delar av Sibbo under vatten. Den första bosättningen, stenåldersmänniskorna, kom till Sibbo för år sedan. Då var klimatet varmare och skogarna fyllda av lövträd. Under vikingatiden ( e.kr.) fick de ester som kom till den nyländska kusten för att fiska konkurrens av tavasterna som började företa fiske- och jaktfärder söderut. Sibbo å utgjorde en färdväg ut till Finska viken, där tavasterna bedrev handel med folk som seglade österut.

8 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) På och 1300-talet kom svenska nybyggare seglande upp för Sibbo å. De slog sig ner vid ådalens och dess biflödens fruktbara stränder. Inflyttningen berodde på befolkningsöverskottet i Svealand i Sverige och på det lönsamma strömmingsfisket i skärgården. Då svenskarna bosatte sig i Sibbo, fanns här en liten finsktalande bosättning som troligen kom från Tavastland. Tavasterna idkade svedjebruk och slog sig därför ner i skogsrika områden i de östra, nordöstra och sydvästra delarna av Sibbo. Även ester flyttade till Sibbo. ( Under medeltiden ( e.kr.) var Sibbo socken ett perifert område i det svenska riket. Sibbo låg långt från rikets centralort Stockholm och den östra rikshalvans huvudort Åbo. Sibboborna knöt dock kontakter över havet. Avståndet till hansastaden Reval (Tallinn) var kort. Man idkade också handel i Borgå. Den stora strandvägen (Kungsvägen) mellan Åbo och Viborg gick redan på medeltiden genom Sibbo. Vägen underlättade handelsfärderna och sibboborna kom i kontakt med resenärer från andra delar av riket. Under talet var Sibbo ett bondedominerat samhälle. Herrgårdarna var relativt små, men i mitten av 1600-talet var över hälften av alla hemman i adelns besittning. Den stora reduktionen på talen medförde att adelns innehav av bondehemman kraftigt minskade. Böndernas viktigaste näringar var jordbruk, boskapsskötsel och fiske. Redan på 1600-talet var sibbobornas handel på Helsingfors relativt livlig, trots att staden grundats först år 1550 och fram till mitten av 1700-talet var ganska liten. Efter det att Sverige tvingats överlåta Finland åt Ryssland år 1809, blev Helsingfors huvudstad år 1812, vilket ledde till att Sibbo kom att ligga i närheten av det autonoma storfurstendömets centralort. Administrativt är Tallmo en del av Mårtensby. Henrik Tallgern, som var länsman i Sibbo under åren , skaffade markegendomar runt om i socknen, bl.a. i Mårtensby. Då var byns hus på två sidor om Mårtensby bäckdal. Husens åkrar, ängar och skogar sträckte sig ända till gränsen av Tusby. Tallgren gav namnet Tallmo åt den nybildade gården. På en del kartor stavas namnet även Tallgmo. Man kan anta att han använde sitt efternamn då han bildade gårdens namn. Gårdens centrum flyttades så småningom till nuvarande Tallmo centrum. ( Kulturhistoriskt betydande miljöer Utredningsområdet hör inte miljöministeriets/museiverkets klassificerade, nationellt värdefulla kulturmiljöer (2009). I utredningen om kulturmiljöer och byggnadsarv i Sibbo kommun (2006) finns följande objekt: Tallmo gårdsmiljö Tallmo gårdsmiljö är områdets mest betydande delvis bevarade gårdsmiljö och odlingslandskap. Gården ligger på en vacker kulle, avgränsad av skog och omgiven av åkrar. I inventeringen har den värderats som klass 2. Objekt tillhörande denna klass är lokalt betydande. De har samma drag som objekten i klass 1, men de är inte lika välbevarade och deras estetiska betydelse är mindre. I utredningen noteras att särdragen i områden tillhörande klass 2 bör bevaras. (Camilla Rosengren 2006)

9 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Delvis på området befintligt: Borgby by och odlingslandskap Borgby by och helheten av odlingslandskapet har noterats vara ett av områdets värdefullaste objekt (värderingsklass 1) Flätbacka odlingslandskap Flätbacka odlingslandskapshelheten, har noterats vara lokalt värdefullt (värderingsklass 2). Rekommenderad planbeteckning: /s Värdefulla byggnader Uppgifter, värderingsklass och numrering baserar sig på utredningen om kulturmiljöer och byggnadsarv i Sibbo kommun (2006), ur vilken noggrannare beskrivning av objekten kan hittas. Objekten har markerats på kartbilaga. Objekten har värderats i klasser från 1 till 3. Till klasserna 1 och 2 hör värdefullare objekt, blad vilka senare kan hittas nationellt eller regionalt värdefulla objekt. Till klass 2 hör objekt av lokal betydelse. De har liknande drag som objekten i klass 1, men de är inte lika väl bevarade och deras estetiska betydelse är mindre. I utredningen noteras att objekten i klass 1 och 1-2 bör bevaras. Bevarande av objekten i klass 2 anses enligt inventeringen vara av lokal betydelse och bevarande av dessa rekommenderas Bergabo Värderingsklass Mårtensby skolan Värderingsklass Björkbacka Värderingsklass Småskolan Värderingsklass Fagernäs Värderingsklass Lillängsbacka Värderingsklass Talman koulu Värderingsklass Löfbacka Värderingsklass Grankulla Värderingsklass 2

10 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Vesterkulla Värderingsklass Tallmo Värderingsklass Kumbacka Värderingsklass Kärrkulla Värderingsklass 2 Rekommenderad planbeteckning: de värdefullaste byggnaderna som bör bevaras sr Fasta fornlämningar Inom området finns 4 kända fornlämningar, vilka har markerats på kartbilaga. Objektsbeskrivningarna och numreringen baserar sig på Sipoon manneralueen esihistoriallisen ajan ja saariston esihistoriallisen sekä historiallisen ajan muinaisjäännösten inventointiin (Inventeringar av fornlämningar inom Sibbo fastlandsområde från förhistorisk tid och skärgårdens förhistoriska samt historiska tid, Museiverket 2007), samt Sipoon historiallisen ajan muinaisjäännösinventointiin (Inventering av fornlämningar från historisk tid i Sibbo, Museiverket 2007). 14. Sibbo , Råbacka Boplats Stenåldern Fredningskalss 2 Råbacka stenåldersboplats ligger i Tallmo på den sydsluttande åkern. Två stenyxor, varav den ena är i en privatsamling, har hittats vid boplatsen. Senare har en yxa och ett halvfärdigt stenredskap (KM 19421:1-2) påträffats på samma ställe. Objektet granskades i samband med inventeringen Öster om boplatsen finns Pajuniemis fabrik och väster om Tallmos vida golfbana. Landskapet har förändrats mycket på senare tid i och med byggande av golfbana och Pajuniemis fabrik. Åkersluttningen var vid inventeringstillfället gräsbevuxet, varpå ytplock inte var möjligt. I åkerns övre sluttning, invid skogskanten, finns en brant i vilken några brända stenar kunde noteras. I åkersluttningen kan en forntida strandterrass tydligt skönjas invid höjdkurvan 42,50 m öh. På kullen norr om boplatsen gjordes några stickprov, dock utan nämnvärda resultat. På basen av platsens topografi är det fullt möjligt att boplatsen sträckte sig delvis in i skogen. 15. Sibbo , Keskitalo Boplats Stenåldern Fredningskalss 2 Boplatsen finns på en svagt sydvästsluttande skogskant- och åkersluttning öster om Kervo å, ca. 1,4 km öster om Kervo ungdomsfängelse. Från platsen har man hittat tält, en spjutspets och kvarts. Från boplatsen har även hittas en spjutspets och en lång sten, som sedan försvunnit. Objektet granskades i samband med inventeringen Endast potatis-

11 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) åkern vid boplatsens sydöstra del var öppen, men där noterades ingenting som kan hänföras till en stenåldersboplats. På den västra sidan om potatisåkern har 2004 byggts ett egnahemshus. Enligt markägaren har inga fornfynd noterats i samband med byggandet. Boplatsen mittersta delar har enligt Vanhatalos provgrävningar 1997 legat något längre norrut, öster om det turkosfärgade trähuset. Området är nu gräsbevuxet gårdsområde. Enligt markägaren har det tidigare funnits en sandig kulle på området, som dock med tiden jämnats ut. 33. Sibbo , Fredsbacka Boplats Stenåldern Fredningskalss 2 En hålsten (KM 4749) och ett avlångt vapen (KM 7186) torde ha hittats i närheten av Fredsbacka hus i Mårtensby. Den exakta fyndorten är inte känd. Objektet granskades i samband med inventeringen Söder och sydväst om huset finns en vacker, svagt sluttande åker. Åkersluttningens övre del är sandblandad, längre ner övergå jordmånen i lera. I åkersluttningen kan kanten av en forntida strandterrass skönjas invid höjdkurvan ca. 35 m öh. I terrassens övre del, speciellt i närheten av den lilla bastubyggnaden, hittades kvartsavslag och brända stenar. Objektet har delvis förstörts av åkerodlingen och den närliggande bebyggelsen. 39. Sibbo , Nya Hemmet Boplats Stenåldern Fredningskalss 2 En tväryxa (KM 15394) har hittats troligen på åkern söder om Nya Hemmets huvudbyggnad. I inventeringen 1971 kunde ingenting hittas på platsen som hänför sig till en fast fornlämning. Objektet granskades i samband med inventeringen Syd och sydost om huset finns en svagt sydostsluttande åker. Åkerns övre del är sandblandad, längre ner övergå jordmånen i lera. På området mellan elektricitetslinjen och vägen hittades i samband med inventeringen kvartsavslag och brända stenar. På området hittades även en hel del andra fynd från historisk tid, bl.a. glas och slagg, vilka ej togs tillvara. Objektet har till stor del förstörts av åkerodlingarna och senare av bebyggelsen. Rekommenderad planbeteckning: fasta fornlämningar SM

12 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Bild. Ur Kuninkaan kartasto år Landskapsbild Landskapsbilden är landskapsstrukturens visuellt uppfattningsbara företeelsetyp, d.v.s. landskapsets visuella helhet. Det är den rådande företeelsetypen i landskapets förändringsprocess och betraktarens subjektiva bild av landskapet. I utredningen har landskapsbildens värden och landskapets särdrag i Tallmo tolkats och presenterats på kartbilaga. I undersökningsområdet domineras landskapet av de för regionen typiska låglänta, öppna åkermarkerna ur vilka skogsklädda åsryggar reser sig. Norrifrån sett bildar Kervovägen, järnvägen och Mårtensbyvägen öst-väst riktade avbrott i landskapet. I utredningsområdets södra delar splittras landskapet av växande träd-

13 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) bestånd på gamla kalhyggen, såsom öster om Kyllästämövägen. Skogen som kantar vägen består av buskar, olika stora lövträd och växande tallar. Landskapet känns ostrukturerat då landskapet inte öppnar sig genom de täta busksnåren. I området finns dock en del småskaliga åkeröppningar som berikar landskapet, såsom odlingslandskapet som öppnar sig nordost om Sorsakorpi och Kyllästämövägen. Vid utredningsområdets sydöstra gräns finns Flätbacka odlingslandskapshelhet, som i utredningen om kulturmiljöer och byggnadsarv i Sibbo kommun (2006) konstateras vara lokalt värdefullt (värderingsklass 2). Delar av den åkerkant som visuellt hör till samma odlingshelhet och som delvis sträcker sig till utredningsområdet, har inte bevarats enhetlig. Infarterna till området är viktiga eftersom besökaren här bildar sin första uppfattning om det område han anländer till. Västerifrån sett längs Mårtensbyvägen, strax efter gränsen mellan Kervo och Sibbo, är landskapet som öppnar sig söderut ostrukturerat. De öppna ytorna är buskbevuxna och skarpa gränser i landskapet går ej att skönja. Vidare framåt öppnar sig i norr ett harmoniskt, enhetligt åkerlandskap, som kantas av skog. Mellan Mårtensbyvägen och Tallmobågen finns en småskalig åkeröppning som lokalt berikar landskapet. På båda sidor om Mårtensbyvägen finns ställvis småskaliga åkeröppningar, som berikar väglandskapet och körupplevelsen. Bild. Bilistens vy längs Tallmobågen. För områdets identitet är den viktigaste landskapshelheten Tallmo gårdsmiljö, som i utredningen om kulturmiljöer och byggnadsarv i Sibbo kommun (Camilla Rosengren, 2006) värderats till klass 2. Odlingsmarkernas gränslinjer i gårdsmiljön har bevarats relativt enhetliga, även om något störande elektricitetslinjer går igenom det öppna åkerlandskapet. Gårdsmiljön öppnar sig från Mårtensbyvägen, vilket bidrar till uppfattningen om Tallmo då man anländer till området.

14 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Bild. Tallmo gårdsmiljö kan ses från Mårtensbyvägen. Tallmo golfbana är tillsammans med Talma Ski -skidcentrum en av områdets mest betydande specialmiljöer, som bidrar till de rådande särdragen i landskapsbilden. Området skiljer sig från det övriga lanskapet genom den för golfbanor typiska, kraftigt bearbetade, terrängen. På de landskapsstrukturella åsryggarna i golfbanans norra del har trädbeståndet kraftigt huggits, vilket självfallet förändrat landskapsbilden. I golfbanans södra del ligger åsryggen Kärrkulla och landskapsstrukturen kan skönjas i den rådande landskapsbilden. Norrut från Tallmo gård, öster om golfbanan, går den rätt raka Blekdalsvägen. Den delar in området i golfbanan och det öster om liggande hygget med ett växande trädbestånd, samt Blekdals vackra åkerlandskap. Bild. Vy från Blekdalsvägen mot Golf Talma.

15 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) 2.6 Landskapsskada Landskapsskador är en åtgärd eller en händelse som förändrat det ursprungliga landskapet. Till följd är landskapsbilden vanligen ostrukturerad. En del skador kan repareras med hjälp av mänsklig insats och genom den kommande markanvändningsplanen, så att den ostrukturerade och splittrade landskapsbilden blir enhetlig genom nybygge och planteringar. Landskapsskadorna har markerats på samma kartbilaga som landskapets särdrag och landskapsvärdena. Landskapsskador är industri- och/eller lagerområden, vars utrymmeskrav lett till att terrängen jämnats ut och trädbeståndet huggits. Vid Hiekkamalmi finns sandgropar, som skiljer sig från omgivningen som vida, trädlösa, öppna fält. Gamla sandtäkter kan genom planteringar och omformning av terrängen restaureras. Omgivningen av Talma skidcentrum är relativt öppen och dåligt strukturerat. Det är svårt att orientera sig i området trots att skidcentrumet fungerar som landmärke. Kring skidcentrumet borde en kantzon skapas, som tydligt skulle skilja skidcentrumet från omgivningen. En tärdplanterad kantzon kunde gömma parkeringsplatser och övriga serviceområden. På så sätt skulle även den ståtliga backen få sin förtjänta uppmärksamhet som landmärke. Golfbanan är ett mycket välskött område, som inte direkt är en landskapsskada, men som skiljer sig från det omgivande landskapet. Golfbanan kunde bättre förankras till omgivningen genom att i dess planteringar följa den omgivande indelningen i kullar och sänkor. Kullarna skulle i huvudsak vara trädbevuxna och gestalta kanterna. Sänkorna skulle å sin sida i huvudsak vara öppna. 3 SAMMANFATTNING På basen utredningen har för markanvändningsplaneringen på kartbilagor presenterats rekommendationer för de områden som lämpar sig för bebyggelse, samt bebyggelsens inverkan på landskapet. Utredningsområden har delats in i fem grupper. För bebyggelse och aktiv rekreation (lek- och idrottsplatser, spånbanor och övriga vistelseområden) lämpade områden, där landskapsfaktorerna är gynnsamma (jordmån, topografi, vattenförhållanden, klimat) och effekterna på landskapet är små. Områden med färdig vägförbindelse och/eller vars landskap inte kräver strukturering rekommenderas. Ur landskapets synvinkel har tilläggsbyggande och förändringar på redan bebyggda områden den minsta effekten på områdets landskap, landskapsvärdena och landskapsbilden. På de redan bebyggda områdena kan i mån av möjlighet tilläggsbyggande eller nybyggen, som passar in i miljön, planeras. På områden som i första hand avsetts för nybyggen har byggande den minsta effekten på landskapet. Den nya bebyggelsen placeras invid befintlig bebyggelse, i närheten av vägar, på traditionella platser i skydd av skog eller i kanten av skog och åker. Jordmånen och terrängen lämpar sig väl för byggande och mikroklimatet är gynnsamt.

16 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Som andrahanda områden rekommenderas områden där byggande medför en något större förändring i landskapet, byggkostnaderna kan vara större eller området på något annat sätt är mindre gynnsamt. Avståndet till befintligt väg- och järnvägsnät är längre eller jordmånen sämre. På öppna områden, svagt sluttande nordsluttningar eller i dalsänkor medför miljön ett större krav på byggandet genom en sämre jordmån, ofördelaktigt mikroklimat, ledning av avlopps- och ytvatten, samt effekterna på det öppna landskapet. På sådana områden är byggandet krävande och man bör fästa uppmärksamhet vid effekterna på landskapet. På kartan presenteras områden där byggande inte rekommenderas p.g.a. landskaps-, terräng- eller miljömässiga skäl. På dessa områden ställer landskapsstrukturen, jordmånen, den befintliga bebyggda miljön eller landskapsbilden begränsningar på byggandet. Till dessa områden hör de slitage känsliga åskrönen på vilka förändringar syns i landskapet på långt håll. Hit hör även branta terrängformationer och ofördelaktiga nordsluttningar, samt värdefulla odlingsområden. Enskilda byggplatser och småskalig bebyggelse kan övervägas. Speciell vikt bör fästas vid effekterna på landskapet. 3.1 Rekommendationer Vid byggande bör man fästa uppmärksamhet vid de i utredningen framlyfta begränsningarna, kraven och värden i landskapet och miljön. På området finns en värdefull bebyggelse som berättar om områdets historia, fornlämningar skyddade enligt fornminneslagen, öppna vyer och åkerlandskap som lokalt berikar landskapsbilden. Områdets landskapsvärden och särdrag borde i mån av möjlighet betonas då området utvecklas, samt användas för att stärka områdets identitet och attraktion. Det öppna landskapets kantlinjer borde framhävas med hjälp av träd- och buskvegetation och genom byggnadsverksamhet som passar in i landskapet. Gränsen mellan den bebyggda miljön och det öppna landskapet kan göras mjukare med hjälp av en gränszon som bildas av vegetationen. Gränszonens vegetation bör främst bestå av lövträd, högvuxna buskar, men uppmärksamhet bör även fästas vid det skydd barrträd ger vintertid. Träden bjuder även på ett fördelaktigare och mer skyddat mikroklimat för bebyggelse vid kanten av öppna områden. Vattendelarna är urlakade, torrare och således känsligare åsryggar, som borde bevaras obebyggda. Åtminstone de högsta och brantaste huvudvattendelarna. Krönen och de branta sluttningarna bör bevaras skogsbeklädda eller åtminstone med ett trädbestånd. Talma skidcentrums speciella särdrag, med ett öppet krön, borde göras mjukare med hjälp av en skogszon på sådana sluttningar som för skidåkningens del är av mindre betydelse. Målet är en delvis kal, men av skog omgivet backkrön. Speciellt i utredningsområdet södra delar finns mycket ostrukturerat landskap. Genom placering av ny bebyggelse, instruerad plantering av gårdsplanerna, styrning av åkrarnas igenplantering och korrigering av landskapsskador blir området mer strukturerat och intressantare.

17 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Helsingfors ERIKSSON ARKITEKTERNA AB Maarit Suomenkorpi landskapsarkitekt, YKS-359 BILAGOR Landskapsstruktur Landskapets särdrag Jordmån, topografi och mikroklimat Rekommendationer KÄLLOR Tryckta källor Maisemanhoito (1992). Maisema-aluetyöryhmän mietintö I. Ympäristöministeriö, Ympäristönsuojeluosasto. Mietintö 66/1992. Sipoon historiallisen ajan muinaisjäännösten invenointi vuonna Museovirasto/RHO, V.-P. Suhonen Sipoo, Manneralueen esihistoriallisen ajan ja saariston esihistoriallisen sekä historiallisen ajan muinaisjäännösten inventoinnit. Museovirasto/RHO, Satu Koivisto Sipoon kunnan kulttuuriympäristö ja rakennusperintöselvitys. Arkkitehtitoimisto Lehto Peltonen Valkama Oy, Ympäristötoimisto Oy Sipoon kunta, Söderkulla maisema-ja luontoselvitys. Jaakko Pöyry Infra; Maa ja Vesi Sipoon kunta, Sipoon rannikon ja saariston osayleiskaava, Yhteenveto maisemallisista arvoista yleiskaavoitusta varten 630-C8968. Finnish Consulting Group Kartkällor Historiska kartor: -Kuninkaan kartasto Suomesta , Tekijät: Alanen, Timo (kirjoittaja), Kepsu, Saulo (toim.) (kirjoittaja), Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia, 1989.

18 Landskapsutredning för Tallmo delgeneralplan (18) Internet källor Geologiska forskningscentralen, Geokartta. Oiva Ympäristö- ja paikkatietopalvelu ammattilaisille. Sibbo kommuns internet-sidor. Tallmo byaförening - Talman kyläyhdistys internet-sidor. Meteorologiska institutionen. Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY Fotografier Eriksson Arkitekterna Ab.