KEMINS ÄMNESSPECIFIKA BEGREPP

Transkript

1 KEMINS ÄMNESSPECIFIKA BEGREPP A Absoluta nollpunkten: Temperaturen 0 K eller -273,15 o C. Kallare än så kan det inte bli. Alkalimetaller: Metallerna i grupp 1 i det periodiska systemet. Har en valenselektron och bildar därför joner med en plusladdning. Väte ingår också i grupp 1 men är ingen alkalimetall. Alkohol: Ett organiskt ämne som består av ett kolväte med en OH-grupp (eller flera OH-grupper). När man i dagligt tal säger alkohol menar man ofta etanol, som finns i alkoholhaltiga drycker. Aminosyra: Byggstenarna i proteiner. Det finns 20 olika aminosyror. Atom: Grundämnenas byggstenar. Atom betyder odelbar. Förr trodde man att den var materians minsta beståndsdel. Atomkärna: Atomens kärna är positivt laddad och består av protoner (+) och neutroner. Atomnummer: Antalet protoner i atomkärnan hos ett grundämne. Atomnumret är också grundämnets ordningsnummer i det periodiska systemet. Avdunstning: När ett ämne långsamt övergår från flytande form till gasform. B Bas: Ett ämne som tar upp vätejoner (H-). Basiskt: Motsatsen till surt. En basisk vattenlösning innehåller hydroxidjoner (OH-), och har ett ph- värde som är större än 7. Biobränsle: Bränslen som kommer från växter som lever idag. De är förnyelsebara, eftersom de kan odlas i samma takt som vi förbränner dem. Blandning: När olika atomer och molekyler ligger blandade utan att vara bundna till varandra, till skillnad från i en kemisk förening. Brand: Eld som man inte har kontroll över. Bränsle: Ett ämne eller material som kan brinna. Buffert: Ämne eller blandning som motverkar ph- förändringar.

2 C Cellandning: När druvsocker förbränns med hjälp av syre inne i celler. Cellandningen ger koldioxid, vatten och energi. D Destillering: En metod för att rena en vätska, t.ex. vatten. Vätskan kokas och ångan leds vidare i ett rör, kyls och kondenserar sedan i ett annat kärl. Ämnen som varit blandade med vätskan (och som har högre kokpunkt) stannar kvar i kokkärlet. Diamant: En form av kol med mycket starka bindningar. Diamant är ett av de hårdaste materialen som finns. DNA: En molekyl som innehåller flera miljarder atomer, som finns i människor, djur och växter. DNA innehåller den genetiska koden det vill säga "receptet på liv". Druvsocker: En enkel sockerart som bildas i växternas fotosyntes. Bygger upp stärkelse och cellulosa. Kallas också glukos. E Dubbelbindning: En elektronpar bindning mellan två atomer som delar på två elektroner. Eld: Snabb kemisk reaktion med syre som ger ifrån sig värme och ljus. Eld kräver bränsle, syre och värme. Elektrod: Elektroderna utgör polerna i en elektrolyscell. Elektrolys: En process där man tillför elektrisk energi för att en kemisk reaktion ska ske. Elektrolyt: En lösning i ett galvaniskt element eller elektrolyscell, som innehåller joner. Elektron: Negativt laddad partikel som rör sig runt den positiva atomkärnan. Elektronparbindning: Bindning mellan atomer som delar på elektronpar. Kallas också molekylbindning. Elelctronskal: "Bana" som elektroner kretsar i, kring atomkärnan. Skalet närmast kärnan kallas K-skalet nästa kallas L-skalet osv. fram till Q-skalet. Emulsion: En slamning av flytande ämnen, t.ex. en blandning av vatten och olja. Enkla sockerarter: Byggstenarna i alla kolhydrater. Exempel på enkla sockerarter är glukos och fruktos. Enzym: Ett ämne som skyndar på en kemisk reaktion utan att själv förbrukas.

3 F Fett: En grupp av energirika organiska ämnen som kemiskt sett är estrar av glycerol och fettsyror. Fettsyra: En- karboxylsyra med en kolvätekedja med 4-24 kolatomer. Fettsyror är tillsammans med glycerol beståndsdelen i fett. Flampunkt: Den temperatur då en vätska avger brännbara ångor. Fleromättat fett: Ett fett som innehåller fettsyror med flera dubbelbindningar i kolvätekedjorna. Fossila bränslen: Organiska bränslen, t.ex. kol, olja och naturgas, som hämtas ur berggrunden. Fossila bränslen bildades för många miljoner år sedan och återskapas inte i den takt som de förbrukas. Fotosyntes: Den process där koldioxid och vatten bildar druvsocker (glukos) och syre med hjälp av solenergi. Freoner: Kolväten med halogener, främst klor och fluor. Bryter ned ozonskiktet. Fryspunkt: Temperaturen där ett ämne övergår från flytande till fast form. Fysikalisk omvandling: En omvandling som ändrar ett ämnes fysikaliska egenskaper men inte dess kemiska sammansättning. Smältning, kokning och kondensation är exempel på fysikaliska omvandlingar. Fällning: Ett svårlösligt salt som bildas när två saltlösningar blandas. Exempelvis blir det vitt och grumligt när man blandar natriumklorid och silvernitrat. Fällningen som har bildats heter silverklorid. Förbränning: Kemiska reaktioner med syre, under utveckling av värme och energi. Försurning: När utsläpp från t.ex. förbränning av fossila bränslen, innehåller sura ämnen som sprids i sjö och mark. G Galvanisering: Metod for att lägga ett tunt lager av en metall utanpå en annan metall, med hjälp av elektrolys. Galvaniskt element: En anordning där kemiskt bunden energi omvandlas till elektrisk energi. Ett galvaniskt element består av en positiv och en negativ pol som t.ex. består av två olika metaller, samt en elektrolyt. Glukos: Se druvsocker. Grafit: En form av kol som innehåller både starka och svagare bindningar mellan atomerna. Grafit leder ström och "fårgar av sig". Grundämne: Ett ämne som är uppbyggt av bara en sorts atomer. Grupp: "Kolumn i det periodiska systemet. Atomerna i en grupp har lika många valenselektroner.

4 H Halogener: Grundämnena i grupp 17. Saknar en valenselektron för att få fullt skal, och bildar därför joner med en minusladdning. Halvmetall: Grundämnen som finns mellan metaller och ickemetaller i det periodiska systemet, som har vissa metallegenskaper. Tenn är exempel på en halvmetall. Hydroxidjon: En jon med formeln OH- som finns i basiska lösningar. I Ickemetaller: De grundämnen som inte är metaller eller halvmetaller. Finns överst till höger i det periodiska systemet. Indikator: Ett ämne som har olika färg i sur och basisk lösning. Isotop: Atomer med lika många protoner men olika många neutroner. Ett grundämne kan ha flera isotoper. J Jon: En atom eller en grupp av atomer som fått positiva eller negativa laddningar. Jonbindning: Den bindning som håller samman jonerna i en jonförening. Jonföreningar: Se salt. K Karat: Halten av rent guld i en guldlegering. 24karatär rent guld, 18 karat är 75 % guld (18/24 = 0,75 = 75 %). Karborylsyra: En organisk syra som innehåller en karboxylgrupp (-COOH). Katalysator: Ett ämne som deltar (och skyndar på) en kemisk reaktion utan att själv förbrukas. Kemisk bindning: Olika typer av bindningar mellan atomer, joner och molekyler i kemiska föreningar. Kemisk formel: Namnet for ett ämne, skrivet med kemiska tecken. T.ex. skriver man H 2 O för vatten (diväteoxid). Kemisk förening: Ett ämne som består av två eller flera olika sorters atomer. En kemisk förening består bara av en sorts molekyler eller par av joner, medan en blandning kan bestå av flera kemiska föreningar. Kemisk reaktion: En reaktion där grundämnen eller kemiska föreningar bildar nya ämnen.

5 Kemiskt tecken: Förkortning på det vetenskapliga namnet for ett grundämne. T.ex. C = carbon (kol), O = oxygenium (syre), Na = natrium. Klorofyll: Ett grönt ämne som finns i växter, som fungerar som katalysator i fotosyntesen. Knallgas: En blandning av vätgas och luft (syre) som exploderar när det antänds. Vid explosionen bildas vatten. Koagulera: Stelning av ett protein, t.ex. när ett ägg stelnar vid upphettning. Kokpunkt: Den temperatur då en vätska övergår till gasform. Koksalt: Vanligt namn för natriumklorid (NaCl). Kallas ibland bara för salt, men inom kemin är salt mycket mer än bara NaCl. Kol-14: En radioaktiv isotop av kol som används vid åldersbestämning av organiskt material. Den vanligaste isotopen av kol är kol-12. Kolhydrater: Samlingsnamn för ämnen som är uppbyggda av enkla sockerarter. Exempel på grupper av kolhydrater är socker, stärkelse och cellulosa. Koncentration: Ett mått på hur mycket av ett ämne som är löst i ett lösningsmedel. Mäts i molar. Kondensation: Övergången från gasform till flytande form. Korrosion: När rena metaller oxideras i kontakt med luft, vatten och andra ämnen, och återgår till jonform. Krackning: I raffineringsprocessen kan långa kolvätekedjor slås sönder till kortare kedjor. Denna metod kallas krackning. Kristallvatten: Vatten som finns i vissa saltkristaller, och som kan lämna kristallen t.ex. vid upphettning. Kvarkar: Enligt Standardmodellen är kvarkar och leptoner materians minsta beståndsdelar. Det finns sex olika sorters kvarkar. Kvarts: Mineral med det kemiska namnet kiseldioxid (SiO 2 ) L Legering: Blandning av olika metaller. Exempel på legeringar är mässing, brons och amalgam. Leptoner: Enligt Standardmodellen är kvarkar och leptoner materians minsta beståndsdelar. Det finns sex olika sorters leptoner. Elektronen är en av dem. Lättmetall: Metaller som väger högst 4,5 kg/dm3, t.ex. aluminium, magnesium och titan. Lösning: En blandning där partiklarna är jämt fördelade.

6 M Malm: En sorts mineral som innehåller kemiska föreningar som innehåller metaller tillsammansmed t.ex. syre och svavel. Ur malm utvinner man metaller. Metall: Grundämnen som har många egenskaper gemensamt. De lir glänsande, tunga, hårda, formbara, leder värme och ström. De flesta grundämnen är metaller. Metallbindning: Bindningen mellan metallatomer. Atomerna "delar" samtliga valenselektroner, som bildar ett gemensamt "elektronmoln i Detta elektronmoln håller samman atomerna. Metanserien: De enklaste kolvätena är metan, etan, propan, butan. osv. Eftersom metan är det första kolvätet i denna serie kallas den för metanserien. Mineral: Ämnen som finns i jordskorpan, t.ex. olika bergarter. Mol: Ett bestämt antal atomer, närmare bestämt st. 1 mol kolatomer väger 12 g. 1 mol väteatomer väger 1g. Molar: Enhet för koncentration som förkortas M. 1M=1mol/liter. Molekyl: En partikel som består av två eller flera atomer som sitter ihop med elektronparbindningar. Molekylbindning: se elektronparbindning. Molekylformel: Den kemiska formeln for en molekyl. Mättad fettsyra: En fettsyra som inte innehåller dubbelbindningar mellan kolatomerna i kolvätekedjan. Den är mättad med väteatomer. Mättad lösning: En lösning där man har löst så mycket som det går av ett visst ämne. Mättat fett: Ett fett som bara innehåller mättade fettsyror. Mättat kolväte: Ett kolväte som bara innehåller enkelbindningar. Det är mättat med väte. N Nanoteknik: Metoder för att arbeta med mycket små partiklar. Kan kallas för "atomslöjd". Naturgas: Fossilt bränsle bestående av mest metan och etan, som tas upp ur berggrunden. Neutralt: Varken surt eller basiskt. ph i en neutral lösning är 7. Neutron: Oladdad partikel som finns i atomkärnan.

7 O Omättad fettsyra: Fettsyra som innehåller en dubbelbindning mellan kolatomerna i kolvätekedjan. Omättat fett: Fett som innehåller omättade fettsyror. Omättat kolväte: Kolväte som innehåller en eller flera dubbelbindningar mellan kolatomerna. Organisk kemi: Kolföreningarnas kemi. Organiska syror: Se karboxylsyra. Organiska ämnen: Kemiska föreningar som innehåller kol. Ozon: En form av syre med formeln O 3. Finns högt uppe i atmosfären och skyddar jorden mot UVstrålning från solen. Marknära ozon kommer bl.a. från bilar och kopieringsmaskiner. Oädla metaller: Metaller som gärna lämnar från sig elektroner och bildar joner. Dessa metaller kallas också väteutdrivande eftersom de kan lösas upp i saltsyra under utveckling av vätgas. P Period: En "rad" i det periodiska systemet. Atomerna i en period har lika många elektronskal. Periodiska systemet: En sorts tabell där alla grundämnen har sin bestämda plats, beroende på atomnummer, antalet elektronskal och antalet valenselektroner. ph-skalan: En skala som beskriver hur surt något är. ph = 7 är neutralt, ph <7 är surt och ph > 7 är basiskt. Polär: En molekyl där ena ändan är lite plusladdad och den andra ändan är lite minusladdad kallas polär. Vattenmolekylen är en polär molekyl. Polymer: Kedjor som är sammansatta av mindre molekyler. Protein: En grupp av ämnen som är uppbyggda av aminosyror. Proteiner är viktiga beståndsdelar i allt levande. Proton: Positivt laddad partikel som finns i atomkärnan. R Raffinering: Förädling av råolja till gas, fotogen, eldningsolja m.m. Reagens: Ett ämne som används för att "känna igen" ett annat ämne. Råolja: Den olja som tas upp ur berggrunden och förädlas med raffinering.

8 S Salt: Kemisk förening som består av joner. Kallas också jonförening. Sammansatta sockerarter: Kolhydrater som består av två eller flera enkla sockermolekyler. Slamning: En blandning av två ämnen som kan skiljas åt med hjälp av filtrering. Smältpunkt: Den temperatur där ett ämne övergår från fast form till flytande form. Spänningsserien: En serie där man ordnat metaller efter hur ädla de är. I mitten brukar man skriva väte. På ena sidan om väte finns de oädla metallerna, på den andra sidan finns de ädla metallerna. Stelning: Övergången från flytande till fast form. Strukturformel: En formel som visar hur atomerna i en molekyl sitter ihop, till skillnad från en molekylformel som bara visar hur många av varje atomsort som ingår i molekylen. stål: Järn blandat med en mindre mängd kol. Stål är hårdare än rent järn, och kan även legeras med andra metaller för att få vissa egenskaper. Surt: En sur lösning innehåller vätejoner (H + ) och har ph < 7. Surt är motsatsen till basiskt. Surt regn: Regn som blivit surt av utsläpp av bl.a. svaveloxider och kväveoxider. Syra: Ett ämne som avger vätejoner (H + ). Sötvatten: Vatten som inte är salt. T Trippelbindning: En elektronparbindning mellan två atomer som delar på tre elektronpar. Tungmetaller: Metaller med hög densitet, t.ex. bly, kadmium och kvicksilver. Tungt vatten: Vatten som innehåller tungt väte, dvs. den isotop av väte som har en proton och en neutron i atomkärnan. U Universell massenhet (u): Enhet för massor av mycket små partiklar. Enligt definitionen är massan av en kol-l2-atom 12 u. En proton och en neutron har vardera massan 1 u (ungefär).

9 V Valenselektron: Elektron i det yttersta skalet. Vid kemiska reaktioner är det mest valenselektronerna som är inblandade. Väteutdrivande metaller: Se oädla metaller. Växthuseffekten: I atmosfären finns gaser, t.ex. koldioxid och metan. som hindrar värmen från att stråla ut från jordklotet, liksom glaset i ett växthus håller kvar värmen. Ökad växthuseffekt leder till höjd temperatur. Man tror att människans utsläpp av sådana växthusgaser leder till ökad växthuseffekt. Ytspänning: Vattenmolekylernas starka sammanhållning som gör att vattenytan kan bära t.ex. en insekt. Ädelgaser: Gasformiga grundämnen i grupp 18, som har fullt yttersta elektronskal. Därför reagerar de inte gärna med andra ämnen. Ädla metaller: Metaller som inte löses upp i saltsyra (alltså ej väteutdrivande). Ädla metaller reagerar inte så lätt med andra ämnen, och kan ibland finnas i ren form i naturen. Övergödning: Gödsel innehåller näringsrika ämnen som innehåller t.ex. kväve och fosfor. Om man gödslar för mycket kan den ekologiska balansen rubbas. Även utsläpp av t.ex. tvättmedel bidrar till övergödningen.