Privata utförare av kommunal verksamhet

Transkript

1 Isac Johansson Jimmy Storm Privata utförare av kommunal verksamhet Med fokus på kontroll, uppföljning och insyn Private contractors of municipal operations With a focus on control, monitoring and transparency Rättsvetenskap C-uppsats Termin: VT 15 Handledare: Per-Ola Ohlsson Karlstad Business School Karlstad University SE Karlstad Sweden Phone: Fax: handels@kau.se

2 Förord Privata utförare inom kommunalrättens område är en frekvent förekommande företeelse. Ämnet ifråga är något vi själva intresserat oss för och arbetet har i denna hänsyn varit givande och lärorikt att genomföra. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare för denna framställning, Per- Ola Ohlsson. Han har väglett oss i att finna ett intressant och berikande ämnesområde för arbetet. Vidare har hans stöd, hjälp och riktlinjer varit starkt bidragande för hur arbetet fortlöpt samt tagit sin form. Karlstad den 26 maj 2015 Isac Johansson Jimmy Storm 2

3 Sammanfattning Kommunal verksamhet bedrivs i dagens samhälle inte bara hos kommuner och landsting själva. Sådan verksamhet bedrivs även i olika företagsformer, så som kommunala bolag, stiftelser föreningar, privata utförare med mera. Den senare formen är den som ligger till grund för vår fortsatta framställning. Andelen privata utförare varierar beroende på verksamhetsområde, men det är likväl vanligt förekommande sett till kommunal verksamhet i sin helhet. Samma regler görs inte gällande för kommunal verksamhet i egen regi som för privata utförare. Detta fokuseras på i vårt arbete där vi kopplar grundläggande principer som exempelvis objektivitetsprincipen samt legalitetsprincipen till kommunal verksamhet. Även grundlagsstadgade regler i form av offentlighetsprincipen, meddelarfriheten etc. behandlas i koppling till kommunal verksamhet. Övrig reglering samt avtalsfriheten på området till privata utförares roll i kommunal verksamhet berörs och jämförelser mellan verksamhet i egen regi och hos privata utförare lyfts fram. Gällande privata utförare som bedriver kommunal verksamhet ligger särskilt fokus på den kontroll, uppföljning samt insyn som görs gällande för sådan verksamhet. Dessa tre delar kan sägas utgöra huvuddragen i framställningen avseende indelning. De lagparagrafer som berör dessa tre delar har nyligen, den 15 januari 2015, ändrats och uppdaterats. De centrala paragraferna här är framförallt 3 kap b KL. Med bakgrund i detta lyfts såväl gammal som ny laglydelse fram, för att tydliggöra skillnader mellan de båda i koppling till kontroll, uppföljning samt insyn. Den nya laglydelsen analyseras även utifrån vad den innebär och vad den kan tänkas leda till i framtiden, då den ännu inte hunnit göra något större avtryck på området med tanke på det korta tidsspann den existerat. Vi menar att det finns frågor som uppkommer efter vägen när man sätter sig in i aktuell lagstiftning, förarbeten och andra för arbetet relevanta källor. Den problematik vi funnit på området uppkommer enligt vår mening till viss del på grund av kryphål i lagstiftningen, något som diskuteras vidare i vårt avslutande kapitel som är av de lege ferenda karaktär. 3

4 1. Inledning Bakgrund Syfte Frågeställningar Metod Avgränsning Disposition Kommunal verksamhet Den kommunala kompetensen Kommunala kompetensbegränsningar Det kommunala huvudmannaskapet Överlämnande av förvaltningsuppgifter Överlämnande av vården av kommunala angelägenheter utifrån gällande rätt Informationsskyldighet Grundläggande principer för kommunal verksamhet Legalitetsprincipen Objektivitetsprincipen Serviceskyldigheten Kontroll, uppföljning och insyn Inledning Kontroll och ansvar vid överlämnande av kommunal verksamhet Tillsyn Uppföljning Insyn Insyn och öppenhet Offentlighetsprincipen Skillnader gällande offentlighet och sekretess i egen regi och hos privata utförare Meddelarfriheten Skillnader gällande meddelar- och yttrandefrihet i egen regi och hos privata utförare Överklagandemöjligheter Laglighetsprövning Förvaltningsbesvär Skillnader mellan överklagande i egen regi och hos privata utförare Huvudmans sanktionsmöjligheter Socialtjänsten - ett exempel Analys Inledning Utvärdering av den nya ordalydelsen Informationsskyldighet Kontroll och uppföljning Insyn Offentlighetsprincipen Meddelarfriheten Avtalsfrihet

5 6.7 Socialtjänsten Slutsats Källförteckning

6 Förkortningslista FL - Förvaltningslagen (1986:223) FT - Förvaltningsrättslig Tidskrift HFD - Högsta Förvaltningsdomstolen JK - Justitiekanslern JO - Justitieombudsmannen KL - Kommunallagen (1991:900) LOV - Lagen (2008:962) om valfrihetssystem OSL - Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Prop. - Proposition RF - Regeringsformen (1974:152) SkolL Skollagen (2010:800) SoL - Socialtjänstlagen (2001:453) SOU - Statens offentliga utredningar SvJT - Svensk Juristtidning TF - Tryckfrihetsförordningen (1949:105) YGL - Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) 6

7 1. Inledning 1.1 Bakgrund Privata utförare blir alltmer vanligt kopplat till landstings och kommuners verksamhet i dagens samhälle. 1 Med privat utförare förstås exempelvis enskilda individer, aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar. Däremot innefattas inte kommunala företag i begreppet privata utförare. 2 Utvecklingen när det gäller privata utförares allt större utrymme i produktionen av välfärdstjänster tog sin början i den inledande delen av 1990-talet. Särskilt efter Alliansregeringen tillträdde i och med 2006 års val växte de privata driftsformerna fram i bredare utsträckning. I dagens läge arbetar knappt en femtedel inom välfärdssektorn i verksamhet som bedrivs i privat regi. De flesta av dessa återfinns inom handikappomsorgen samt ungdoms- och missbrukarvården där nästan hälften av samtliga anställda jobbar i privat regi. Inom skolväsendet samt äldreomsorgen är cirka 10 procent privat anställda, medan samma siffra inom förskolan är ungefär 20 procent. Privatiseringen har under 2000-talet expanderat allra mest inom handikappomsorgen och skolan. Gällande vårdgivare har de privata aktörerna gradvis ökat de senaste årtiondena. Detta har varit särskilt påtagligt inom den så kallade öppna vården. De mest väsentliga besluten i koppling till privatisering av vården har fattats under de senaste åren. Exempelvis har fritt vårdval införts i alla landsting och regioner, där stöd för detta återfinns i lagstiftning. Så kallad ackreditering har också införts inom primärvården, vilket innebär en kompetensprövning av privata vårdenheter. 3 Ursprungligen genomfördes privatiseringar som en slags entreprenadmodell. Detta innebar att den offentliga beställaren och finansiären köpte tjänster från privata aktörer via kontraktsavtalade villkor. Detta har kommit att förändras under tidens gång och numer kan sägas att konsumenterna själva ges möjligheten att välja mellan godkända producenter. På detta vis tar medborgaren med sig en offentligt finansierad summa med pengar till den producent de själva väljer. Ökningen av privata utförare under 2000-talet har, på alla områden, förverkligats genom att fler och större aktörer med vinstsyfte tillkommit. 4 Kommuner driver i bred omfattning verksamhet i privaträttsliga former. Detta kan ske genom exempelvis aktiebolag, stiftelser eller andra rättssubjekt. 5 Exempel på andra rättssubjekt i detta sammanhang kan vara handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening samt enskild individ. 6 Med bakgrund i detta samt att kommuner själva måste driva verksamhet i egen regi gällande vissa områden har det setts som nödvändigt att i kommunallagen (1991:900) reglera när företagsform kan användas samt att garantera kommunens inflytande och kontroll över företagets verksamhet. 7 1 Se SOU 2013:53, s. 76f, diagram 3 och 5. 2 SOU 2015:24, s Häggroth, Andersson, Kommunala vägval, s Häggroth, Andersson, Kommunala vägval, s. 53f. 5 Bohlin, Kommunalrättens grunder, s Björkman, Lundin, Kommunen & lagen - en introduktion, s Bohlin, Kommunalrättens grunder, s

8 Privata aktörer är vanligast förekommande i storstäderna och förortskommunerna. Ett undantag till detta är dock individ- och familjeomsorgen där fördelningen är större mellan olika typer av kommuner. De flesta kommuner har även exempelvis privata förskolor, medan det inom äldreomsorgen saknas konkurrens i de flesta kommuner. Trots att detta har försökt lösas genom att lagstifta om fritt vårdval i hela riket är valmöjligheten av olika privata utförare som utför offentlig service väldigt varierande och ojämnt fördelat sett till hela riket. 8 Som tidigare nämnt är det i dagens samhälle vanligt att den offentliga sektorn i Sverige anlitar andra organisationer för att bedriva välfärdstjänster. SKL:s siffror på området är att svenska kommuner anlitade externa aktörer för bedrivande av kärnverksamhet för ett belopp om 81,9 miljarder år Detta belopp motsvarar 16 procent av kommunernas totala kostnader. Landstingen och regionerna anlitade externa aktörer för att bedriva kärnverksamhet till en kostnad av 49,5 miljarder, vilket är 23 procent av landstingens och regionernas totala kostnader. Utöver detta upphandlas stödverksamhet, i form av till exempel lokalvård samt fastighetsskötsel, för mångmiljardbelopp av kommuner, landsting och regioner. 9 Tanken bakom 3 kap. 16 och andra bestämmelser i den ursprungliga kommunallagen från 1991 syftade till att reglera förutsättningar gällande kommunägda bolag. Det kan dock konstateras att oavsett om detta var det egentliga syftet, så har reglerna till stor del i dagens läge kommit att handla om överlämnande av verksamhet till annan, alltså privata utförare. 10 Gällande överlämnande av vården av kommunala angelägenheter har en lagändring genomförts. Denna trädde i kraft 1 januari 2015 och ytterligare en lagändring, en informationsskyldighet, träder i kraft den 1 juli Kommunal verksamhet bedriven av privata aktörer samt konkurrensutsättning är heta politiska spörsmål och något som varit utsatt för kritisk granskning. 11 I vår mening framstår detta som högst relevant att beröra i juridiskt hänseende. Ämnet grundar sig i viss mån på politiska ideologier och tankar, men det finns flertalet rent juridiska frågeställningar som vi funnit ytterst intressanta. Reglerna kring kommunal verksamhet, kommunala bolag och detta särskilt kopplat till verksamhet förlagd hos privata utförare är inte helt okomplexa till sin art och har dessutom nyligen uppdaterats. Syftet med lagändringarna har varit att förbättra kontroll och uppföljning av privata utförare och att öka allmänhetens insyn i verksamheten som dessa privata utförare bedriver. 12 Ändringar i KL trädde för tämligen kort tid sedan i kraft, vilket gör att de områden som berörs är outforskade sett till den nya laglydelsen. Vissa av skillnaderna mellan kommunal verksamhet bedriven av kommun själv gentemot privata utförare berörs i förarbetet till nyss nämnda lagändringar. 13 Det framkommer även vissa frågor i koppling till dessa skillnader, något som delvis ligger till grund för vår vidare framställning Häggroth, Andersson, kommunala vägval, s. 54f. 9 Johansson, Siverbo, Camén, Offentliga organisationers styrning av privata utförare, s Björkman, Lundin, Kommunen & lagen en introduktion, s. 81f. 11 Johansson, Siverbo, Camén, Offentliga organisationers styrning av privata utförare, s Lagrådsremiss, Privata utförare av kommunal verksamhet, s Prop. 2013/14: Prop. 2013/14:118, s. 31f. 8

9 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att belysa området i KL som reglerar kontrollen, uppföljningen och insynen i kommunal verksamhet. Regleringen på området har tidigare endast stadgat möjligheten till kontroll, uppföljning och insyn, men denna har inte varit obligatorisk. Denna uppsats är ämnad till att belysa problematiken kopplad till att kommunal verksamhet bedrivs av privata utförare samt att redogöra för hur rättsläget vid sådana överlämnanden ser ut idag. Detta område är dels en politisk fråga som debatterats på många samhälleliga arenor men som även i stor utsträckning berör enskilda människor som kommer i kontakt med detta område. Därför syftar vi till att resonera kring den enskildes roll i sammanhanget, m.a.o. ett medborgarperspektiv. Vi ämnar behandla den informationsskyldighet som senare i år träder i kraft och resonera hur denna knyter an till det tidigare nämnda medborgarperspektivet. Med den nya lagformuleringen som infördes 1 januari 2015 har kontroll, uppföljning och insynskraven fått en annan utformning och därmed leder detta till en intressant frågeställning hur denna nya kontroll, uppföljning och insyn förändrar rättsläget. Vi har valt att tydliggöra dessa lagändringar genom att redogöra för vad som är gällande rätt på området och ämnar resonera kring den nya laglydelsen och vad denna innebär. Syftet med undersökningen av gällande rätt är dels att visa hur det ser ut i dagsläget men även att lyfta fram andra problem och frågor kopplat till kontroll, uppföljning samt insyn som uppkommer när kommunal verksamhet bedrivs av privata utförare. Vårt arbete syftar till att utreda även dessa och med utgångspunkt i denna problematik kommer ett de lege ferenda-resonemang lyftas fram. Exempel på delar som kommer lyftas fram inom ramen för insynen är tryck- och meddelarfriheten samt offentlighetsprincipen. Dessa grundprinciper är vitala inom det svenska rättsystemet. Vi ämnar utreda om de problem som kan uppkomma vid kommunal verksamhet hos privata utförare knyter an till de nyss nämnda grundprinciperna. Även kontroll och uppföljning inom ramen för kommunal verksamhet som utförs av privata utförare kommer närmare att behandlas. För att exemplifiera hur en reglering på ett område kan se ut avser vi behandla socialtjänsten och dess speciallagstiftning. 1.3 Frågeställningar I vårt arbete har vi som avsikt att besvara vissa uppställda frågeställningar. De huvudsakliga frågeställningarna är som följer: Hur ser 3 kap. KL:s nya reglering ut samt vad skiljer denna åt från den gamla lydelsen, särskilt gällande kontroll, uppföljning samt insyn? Vilka regler gäller för kommunal verksamhet hos privata utförare jämfört med sådan verksamhet i egen regi? Hur är kontroll, uppföljning samt insyn utformat för kommunal verksamhet som bedrivs av privata utförare? 9

10 1.4 Metod Metoden är central för ett vetenskapligt arbete. Det är denna som avgör om ett arbete överhuvudtaget ska kunna anses vara vetenskapligt. Detta innebär ett systematiskt arbete, insamlande av relevant material och argumentation som är logisk och konsistent. Utmärkande för ett rättsvetenskapligt arbete av hög kvalitet är att det ofta präglas av en tämligen fri argumentation. Många olika argument kan användas, utöver det positiva rättskällematerialet. Exempel på sådant är värderingar, empiri, ändamålsöverväganden etc. Argumentationen inom rättsvetenskapen innefattar även en kritisk granskning av rättsläget, men också rekommendationer. 15 Rättsvetenskapen karaktäriseras av en nära relation till rättslivet. Doktrinen har en interagerande funktion till lagstiftning och tillämpande av rätten. Läroböcker och andra rättsvetenskapliga verk används inom den praktiska juridiken och jurister inom det akademiska området har nära och många kontakter med praktiken. Denna relation kan ta sin form av att juridiska rekommendationer framförs i doktrin som sedermera anammas i olika utsträckning av tillämparen. 16 Detta är något som särskiljer rättsvetenskapen från flertalet andra discipliner. 17 Doktrinens ställning inom den rättsvetenskapliga argumentationen beskriver Kleineman som väldigt viktig. Dels för dess unika ställning i jämförelse med andra vetenskapsdiscipliner men även på grund av rättsdogmatikens systeminterna konstruktion kan den verka enskilt, oberoende av formell auktoritet. 18 Ett rättsvetenskapligt arbete kan vara av traditionell karaktär, vilket innebär att det positiva rättskällematerialet utgör hela utgångspunkten för studien. Ett alternativt tillvägagångssätt är dock att inkorporera material, teorier och metoder av andra slag i arbetet. Detta kan ske i form av användande av exempelvis myndighetspraxis, intervjuer, enkäter och statistik. Detta syftar till att nå en intressantare slutprodukt och statistiska uppgifter om faktaförhållanden kan tillföra mycket i ett juridiskt arbete. 19 I vårt arbete har vi med bakgrund i nyss nämnda förhållanden valt att använda oss av visst empiriskt material. Detta syftar till att se hur ändamålsenlig lagstiftningen tidigare varit på området och om det återfinns någon problematik, som statistiken i vårt fall visar på. 20 Det bör i sammanhanget påpekas att vi inte inhämtat den empiriska datan själva, utan att detta är inhämtat i andra hand från andra källor. Vi har valt en regelorienterad ansats för vårt arbete. Utgångspunkten i arbetet är aktuella rättsregler, som vi studerat för att sedan diskutera, problematisera och analysera. Metoden vi använt oss av i vårt arbete är i huvudsak rättsdogmatisk. Vi har studerat lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten samt doktrin och övriga allmänt accepterade rättskällor för att på så vis försöka rekonstruera, systematisera och problematisera det utvalda ämnesområdet. 21 Vi har valt att utgå 15 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s. 13f. 16 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s Korling, Zamboni, Juridisk metodlära, s Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s Se Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s Korling, Zamboni, Juridisk metodlära, s

11 ifrån den rättsdogmatiska metoden på grund av dess användbarhet i vårt arbete att systematisera och klargöra den gällande rätten. Denna metod lämpar sig enligt vår mening väl för en regelorienterad ansats och därför är det denna metod som huvudsakligen ligger till grund för arbetet. Varje särskild disciplin inom rättsvetenskapen, exempelvis civilrätt, offentlig rätt, straffrätt med mera, består enligt Peczenik i huvudsak av rättsdogmatik. Han menar vidare att rättsdogmatikens uppgift är att tolka och systematisera den gällande rätten. Peczenik gör även en viktig åtskillnad mellan den praktiskt verksamme juristen och rättsdogmatikern i användandet av rättsdogmatisk metod. Här lyfts fram att rättsdogmatikern saknar rätt att fatta bindande beslut och att denne gör uttalanden av mer abstrakt karaktär än den praktiskt verksamme juristen samt att rättsdogmatikern inte är lika orienterad på konkreta fall. 22 Peczenik betonar dessutom att samtliga vetenskapliga discipliner utgår från vissa grundantagen. Med detta menas att grundantaganden motsvarar sin egen vetenskapsbild. Dessa grundantaganden är enligt Peczenik fyra till antalet och är gällande rätt, rättskällor, argumentationsnormer och materiell rättssäkerhet. Med gällande rätt förstås det material den juridiska argumentationen grundar sig på. Gällande rätt är därmed vad som står i fokus för forskningen. Med rättskällor förstås de källor av rättslig karaktär som vuxit fram i samhället och är bindande eller har stor auktoritet utan att vara bindande. Alla tolkningar inom rättsdogmatiken måste enligt Peczenik baseras på någon av dessa rättskällor. Med argumentationsnormer menar Peczenik de normer som styr den juridiska argumentationen. Det är dessa normer som avgör vilken arbetsmetod som används för rättsdogmatiken. De mest vitala argumentationsnormerna anger hur analogier och motsatsslut bör nyttjas. När det talas om materiell rättssäkerhet avses att de juridiska slutsatserna bör vara synnerligen förutsebara och godtagbara ur ett etiskt perspektiv. 23 Enligt Jareborg förknippas rättsdogmatiken först och främst med rekonstruktion av gällande rätt och innefattar även begränsningar som framkommer av maktutövning samt beslutsfattande av domstolar och lagstiftare. Jareborg menar dock vidare att det är fullt möjligt för den rättsdogmatiska argumentationen att gå utanför gällande rätt, för att på så vis bredda perspektivet. Han anför att allt vetenskapligt arbete har till syfte att frambringa nya svar och mer adekvata lösningar, varför det för rättsdogmatikern är berättigat att söka finna ideala lösningar. Rättsdogmatiken är, tvärtemot övriga rättsvetenskapliga metoder, systemintern. Med bakgrund i detta får rättsdogmatikern likväl räkna med att utgå från en viss sorts maktutövning, detta för att på så vis ha en bundenhet till det som möjliggör en identifiering av systemet. 24 Jareborg lyfter fram de olika rollerna inom rättssystemet. Här pekar han på att lagstiftaren stiftar lagar, domaren är den som dömer och rättsdogmatikerns roll är att konstruera ett system av normativ karaktär som ger mening åt lagarna samt domarna. Rättsdogmatikern fyller kanske inte en fullt lika viktig roll för rättsordningen som lagstiftaren och domaren, enligt Jareborg. Däremot 22 Peczenik, FT, , s Peczenik, FT, , s. 44f. 24 Jareborg, SvJT, 2004, s.4. 11

12 menar han att rättsordningen hade varit primitiv utan rättsdogmatikerns bidrag. Med grund i detta fyller rättsdogmatikern en viktig roll och dennes kontribution till rättsordningen är nödvändig för att uppnå förutsebarhet. Här avses rättssäkerhet för enskilda och en kontrollmöjlighet av myndigheters, riksdagens samt regeringens beslutsfattande. 25 Vi har valt att undersöka gällande rätt utifrån en problemformulering vilket resulterar i en analys av tidigare uppställda problem. Detta leder sedan i sin tur till en slutsats. Valet av metod är sprungen ur viljan att via befintlig rättsligt material undersöka och definiera de verkningar som kan uppkomma för institutioner som måste tillämpa dessa regler men även för den enskilde som slutligen påverkas av de beslut som tas. Uppsatsens inriktning kräver enligt vår mening en redogörelse av hur lagstiftningen på området ser ut och vi har där valt att använda rättskälleläran som primärt verktyg för detta. Grundlag, lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin är några av de delar som bildar den traditionella rättskälleläran. 26 Dock kan rättskällans utseende och innebörd variera beroende på vilken lagfaren persons perspektiv som intas. Vi har valt att anamma Peczeniks syn på rättskälleläran med dess auktoritära indelning av rättskällor som ska, bör eller får följas. 27 Lagar och andra föreskrifter utgör rättskällor som ska beaktas i den juridiska argumentationen. Det finns även andra rättskällor som ska beaktas, men enbart om detta framgår av lag eller föreskrift. Exempel på rättskällor som bör beaktas inom den juridiska argumentationen enligt Peczenik är prejudikat, lagförarbeten, material som auktoritativt visar innehåller i sedvänjor, internationella konventioner med mera. Exempel på rättskällor som får beaktas är olika typer av institutionella rekommendationer såsom riktlinjer från Konsumentverket och rekommendationer från Sveriges advokatsamfund med mera. Bland de källor som får beaktas innefattas även domar som inte utgör prejudikat, lagförslag, upphävda lagar, doktrin och annat informellt material. 28 Fördelen med denna indelning gentemot den traditionella rättskälleläran kan ses som att den senare lider av en avsaknad av tydlig indelning av de olika delarnas tyngd. Tydligheten om de skall, bör eller får användas i den juridiska argumentationen saknas, medan Peczeniks tredelning har en tydligare struktur enligt vårt synsätt. Denna indelning underlättar enligt vår mening den tilltänkte läsarens förståelse för dels den juridiska argumentationen, hur vår rättskultur är uppbyggd men även som förtydligande av den rådande hierarkin av rättskällor i arbetet. 29 Angående gällande rätt har vi valt att anta perspektivet av denna som en deskription av lagstiftarens vilja. Vi menar att detta i sig är en förlängning av majoriteten av folkets vilja och måste därmed ses som en deskription av rådande och överenskomna regler. Ideologiskt sett kan normativa inslag variera beroende på partipolitisk åskådning men med den i arbetet behandlade gällande rätten ska förstås regler och principer som agerar styrande i dagens samhälle. Den 25 Jareborg, SvJT, 2004, s. 4f. 26 Korling, Zamboni, Juridisk metodlära, s Peczenik, Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, s Peczenik, FT, , s. 47f. 29 Peczenik, Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, s

13 gällande rätten har vi således tolkat dels som ett utfall av demokratins principer men även som en deskription av rådande rättskultur och rättsstat. Rättsdogmatiken ägnar sig ofta åt analys av vilka argument för eller emot en lösning på ett aktuellt problem som ska anses tillåtna. Här skiljs de lege lata-argumentation och de lege ferenda-argumentation åt enligt tradition. De lege lata-argumentation tar sikte på att återge aktuellt rättsläge medan de lege ferenda-argumentation syftar till att föreslå lösningar på problem som i nuläget kan ses som olösta. Det är vitalt att göra denna åtskillnad och lyfta fram när det är de lege lata-argumentation och när det är de lege ferenda-argumentation som görs gällande i ett rättsvetenskapligt arbete. 30 I huvudsak kommer vårt arbete att vara av de lege lata-karaktär, medan ett de lege ferenda-resonemang kommer återfinnas i slutet av arbetet, där vi diskuterar problem och eventuella lösningar på dessa enligt vår egen syn på rättsläget. Bakgrunden är alltså fastställandet av nuvarande reglering på området där vi funnit problem och där lagen kan anses vara otillfredsställande i någon mån. På detta vis försöker vi lyfta fram de frågor som kan behöva utredas vidare, i enlighet med Lehrbergs syn på de lege ferenda Avgränsning Vi har för vårt arbete valt att avgränsa oss till att behandla de offentligrättsliga spörsmål vi stött på och ansett relevanta. Den civilrättsliga delen gällande de avtal som återfinns mellan kommuner och privata utförare kommer ej behandlas närmare i arbetet. Vidare berörs samtliga kommunala bolagsformer på ett generellt plan, där reglerna för dessa samt mer exakta definitioner återfinns. Däremot avgränsar vi oss till att problematisera framför allt verksamhetsformen privata utförare och sedan göra relevanta jämförelser med övriga verksamhetsformer. Fokus ligger här på kontroll, uppföljning och insyn. Delar som objektivitetsprincipen samt likställighetsprincipen behandlas på ett övergripande plan, för att utgöra en grund och underlätta förståelsen för ämnesområdet. Dessa utgör dock inte delar som behandlas närmare i analys och problematiseras heller inte i någon vidare utsträckning. 1.6 Disposition I det inledande kapitlet avhandlas bakgrund, syfte, frågeställningar, metod, avgränsningar och denna disposition. I kapitel två avhandlas kommunal verksamhet, den kommunala kompetensen samt dess begränsningar. Vidare behandlas även kommunalt huvudmannaskap och möjligheterna till överlämnande av förvaltningsuppgifter här. Vi redogör sedan för gällande rätt angående överlämnande av vården av kommunala angelägenheter, informationsskyldighet och styrande principer på kommunalrättens område. I avsnittet om informationsskyldigheten avhandlas den nya reglering som träder i kraft den 1 juli Legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen och serviceskyldigheten beskrivs också här. Kapitel tre avhandlar kontroll, uppföljning och insyn på kommunalrättens område. Här tar vi upp kontroll av kommunal verksamhet med särskilt fokus på kontroll och ansvar då kommunal 30 Korling, Zamboni, Juridisk metodlära, s Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s

14 verksamhet överlämnas. Även tillsynen av verksamhet som överlämnats avhandlas och diskuteras i avsnittet. Vidare avhandlas uppföljning av kommunal verksamhet och reglerna kopplade till detta. Under rubriken insyn redogörs för insynsbegreppet, då särskilt insyn i koppling till öppenhet, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Gällande offentlighetsprincipen och meddelarfriheten lyfts skillnader i dessa fram då verksamhet bedrivs av privata utförare gentemot verksamhet som bedrivs i egen regi. Vidare redogörs för insyn, då särskilt insyn i koppling till öppenhet, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Kapitel fyra avhandlar överklagandemöjligheter i form av laglighetsprövning och förvaltningsbesvär. Här tar vi även upp de skillnader som finns i överklagandemöjligheter när verksamheten bedrivs i privat regi gentemot verksamhet som bedrivs i egen regi. Vi avhandlar även huvudmans sanktionsmöjligheter i detta avsnitt. Kapitel fem i den regelorienterade delen av uppsatsen tar upp hur regleringen inom ett specifikt område kan se ut. Detta görs genom att lyfta fram socialtjänsten och dess speciallagstiftning. Allt detta anfört material tjänar som grund för analysen i kapitel sex. Detta är analys av det material som vi valt att använda oss av. Detta kapitel har diskussionskaraktär och är en reflektion av gällande regler och tänkbar problematik. Detta renderar i en avslutande del med slutsatser som präglas av lege ferenda-resonemang. Vi lyfter här fram egna tankar om den nuvarande regleringen och idéer om lösningar på den problematik som kan uppkomma. 14

15 2. Kommunal verksamhet 2.1 Den kommunala kompetensen Den kommunala kompetensen kan vara både allmänt reglerad och reglerad i speciallagstiftning. Den allmänt reglerade kompetensen finns i 2 kap 1 KL där den stadgar att: Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Denna innebär att kommunen inom sitt geografiskt avgränsade område ansvarar för och individuellt kan fatta bindande beslut för innevånarna i kommunen. Detta gör de med hjälp av 14 kap 2. regeringsformen (1974:152) som stadgar att kommunerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse som ligger inom den kommunala självbestämmelsen. Denna kompetens begränsas dock av vissa principer som är styrande. Den första styrande principen som verkar som kompetensbegränsande är lokaliseringsprincipen som stadgas i 2 kap. 1 KL. Denna innebär att en kommun inte kan ta beslut som ej har anknytning till deras geografiskt avgränsade territorium. Indelningen har gjorts för att kommuner inte ska inkräkta på andra kommuners områden eller medlemmar. Dock finns det undantag som kan innebära ett avsteg från lokaliseringsprincipen. Detta på grund att exempelvis kommuner slutit avtal med varandra om gemensam räddningstjänst eller liknande uppgifter varav detta ger en annan kommun rätt att verka inom annan kommuns område kap. 1 KL stadgar att områden som är av allmänt intresse samt har anknytning till kommunens områden faller in under lokaliseringsprincipen. Detta kan innebära att den kommunala kompetensen, trots lokaliseringsprincipens inskränkningar, kan gå utöver geografiskt avgränsade territorier och internationella gränser beroende på situation. 33 Detta kan exemplifieras genom fallet RÅ 1977 ref. 77 som påvisar att kommuner kan utföra vägarbeten som normalt sett faller utanför den kommunala kompetensen. Detta fall kan påvisa att lokaliseringsprincipen inte har en lika sträng faktisk innebörd som den kan ge sken av. 34 I fallet var det Göteborgs kommuns gatunämnd som valt att teckna ett entreprenadavtal med grannkommunen för att bygga en tillfartsled. Dåvarande Regeringsrätten dömde, trots att avtalet i normala fall hade ansetts ligga utanför den kommunala kompetensen, att intresset av anslutningen till grannkommunen var av betydelse samt att Göteborgs gatunämnd själva byggt en stor del av trafikleden. Med bakgrund i detta avslogs klagan. En annan faktor som styr den kommunala kompetensen är rekvisitet... eller någon annan i 2 kap. 1 KL. Detta innebär att en kommun inte får lägga sig i angelägenheter som enligt lag faller utanför kommunens kompetens. Exempelvis får en kommun inte lägga sig i andra kommunala 32 Bohlin, Kommunalrättens grunder, s Lindquist, Kommunala befogenheter: En redogörelse för kommunernas och landstingens allmänna befogenheter enligt rättspraxis, s Lindquist, Kommunala befogenheter: En redogörelse för kommunernas och landstingens allmänna befogenheter enligt rättspraxis, s

16 enheters uppgifter eller ägna sig åt renodlade statliga angelägenheter som exempelvis försvarspolitik eller liknande kap. 2 KL stadgar att: Kommuner och landsting skall behandla medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Denna paragrafs innebär att när en kommun eller landsting utövar myndighetsutövning mot enskild skall denna princip, som kallas den kommunala likställighetsprincipen, tillämpas. 36 Med myndighetsutövning förstås myndigheters maktbefogenhet att bestämma om rättighet, skyldighet eller förmån för enskild med stöd av speciallag. Likställighetsprincipen, som har likheter med objektivitetsprincipen, tar sikte på förhållandet mellan kommun och landsting och medlemmarna i kommunen eller landstingen. Denna paragraf förbjuder kommuner och landsting att särbehandla grupper eller enskilda medlemmar inom kommunerna annat än på objektiv grund. Den objektiva grunden måste rationaliseras och vara nog övervägd innan den kan läggas till grund för särbehandling. Genom detta ställs kravet på att kommunerna och landstingen är systematiska och rättvisa vid myndighetsutövning mot enskilda kommunmedlemmar eller grupper. 37 Dock ska det påpekas att denna princip endast reglerar kommunerna och landstingens relation till sina medlemmar och ej relationen mellan andra kommuner och landsting. För att exemplifiera denna princip kan RÅ 1980 Ab 453 angående fri jakt på kommunens mark för en viss jaktklubb tas upp. Jakten fick bara utföras i det fall du tillhörde klubben och därav uteslöts de andra jaktsammanslutningar från att jaga på kommunens mark. Detta stred mot likställigheten, men kunde ha avhjälpts genom borttagning av förbudet mot medlemskap om man var medlem i en annan jaktsammanslutning. Förbud mot understöd åt enskilda är ytterligare en kommunalrättslig princip som styr den kommunala kompetensen. Detta innebär att en kommun ej får efterge fordringar samt ej utlämna stöd till enskilda som inte är lagstadgat. En liknande princip som påverkar den kommunala kompetensen är förbudet mot spekulativ företagsamhet. Denna innebär att kommunerna är förhindrade att driva företag som går med vinst eftersom detta skall ske till självkostnadsprincipen samt att verksamheten skall ha allmännyttigt inslag. Med självkostnadsprincipen förstås avgifter, för sådan verksamhet som kommuner och landsting tillhandahåller. Dessa avgifter ska då endast vara avsedda att täcka kostnaderna för den verksamheten. 38 Ytterligare en princip är styrande på området. Denna princip är förbud mot understöd åt enskilda företag. Detta innebär dock inte att en kommun inte får ge allmänt understöd åt olika 35 Höök, 2 kap. 1 Kommunallag, lagkommentar not 9, (6 april, 2015, Karnov Internet). 36 Se Lindquist, Losman, Kommunallagen i lydelse den 1 mars En handbok med lagtext och kommentarer, s Se Lindquist, Losman, Kommunallagen i lydelse den 1 mars En handbok med lagtext och kommentarer, s Strömberg, Kommunalrätt, s

17 företag, utan förbjuder endast denna sorts understöd mot ett enskilt företag. 39 Till denna regel finns dock undantag om det föreligger synnerliga skäl enligt 2 kap. 8 2 st. KL. Inom kommunalrätten återfinns också den så kallade specialreglerade kompetensen vars innebörd är att det inom de olika speciallagarna kan finnas särskilda befogenheter och skyldigheter. Denna stadgas i 2 kap. 4 KL och åsyftar exempelvis lagar som socialtjänstlagen (2001:453) eller liknande lagar. Dessa lagar har ett gemensamt drag i och med att det här återfinns obligatoriska delar för kommuner och landsting att tillhandahålla. 2.2 Kommunala kompetensbegränsningar Kommuners allmänna och speciella kompetens har tidigare i arbetet beskrivits med hjälp av 2 kap. 1 KL. Vidare är det principer som lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen, självkostnadsprincipen samt allmänintresset som har varit styrande för hur den kommunala kompetensen har sett ut. Dock har förvaltningsuppgifter som överlämnats till privata utförare inte detta krav på sig på grund av att de ej är att betrakta som myndigheter. Eftersom de exempelvis inte behöver rätta sig efter självkostnadsprincipen kan de på detta sätt tjäna mer pengar på att sälja exempelvis tilläggstjänster Det kommunala huvudmannaskapet Begreppet huvudman är återkommande inom flertalet rättsområden. Begreppet nyttjas för att visa vem som har ansvaret för en uppgift, exempelvis stat, landsting eller kommun. I både speciallag och i allmän lag som avhandlar kommuners och landstings rättigheter och skyldigheter framkommer denna term för att påvisa vilken instans ansvaret för den aktuella verksamheten ska ligga på. Sett till om den faller inom den kommunala kompetensen och inom de av lag särskilt reglerade områdena, är kommunen den som ansvaret för verksamheten ligger på. Innebörden av att ha ansvar för verksamheten är att de nationella riktlinjer som har ställts upp ska stämma överens med vad kommunerna bedriver på lokal nivå. 41 Även begreppet huvudmannaskap ska särskiljas från begreppet ansvar då huvudmannaskap reglerar en mer speciell relation med speciellt ansvar. Här vill lagstiftaren särskilja mellan ansvaret som åligger den privata utföraren och det huvudmannaskap som kommunerna och landstingen har. 42 Inom kommunerna är det nämnderna som har det generella ansvaret för den dagliga driften samt att ta beslut för kommunens räkning enligt 6 kap. KL. Vissa av verksamheterna som kan falla in under det kommunala huvudmannaskapet är inte obligatoriska utan så kallade fakultativa och kan bestå av exempelvis kultur- och fritidsverksamhet. Dessa områden är inte lagstiftade att kommunen ska tillhandahålla utan det är upp till kommunerna själva att bedriva denna verksamhet om de vill. Dock finns det områden som inom speciallag är reglerade varvid de är obligatoriska för kommunerna och landstingen att tillhandahålla. Exempel på denna sorts obligatoriska verksamhet är hälso- och sjukvård, socialtjänst och skolan. För dessa är 39 Bohlin, Kommunalrättens grunder, s Prop. 2013/14:118, s. 32f. 41 SOU 2013:53, s SOU 2013:53 s. 107f. 17

18 kommunerna automatiskt huvudmän och har ansvar för. Med detta sagt innebär detta inte att kommunerna och landstingen enskilt måste driva denna sorts verksamheter. Kommun och landsting är bemyndigade att genom 12 kap. 4 RF sköta förvaltningsuppgifter men dessa kan även överlämnas till privata utförare. Om en förvaltningsuppgift är överlämnad till en privat utförare men inbegriper myndighetsutövning måste detta ha stöd i lag. Den privata utföraren får inte ha hand om denna sorts verksamhet utan den ligger på kommunens ansvar och därmed i förlängning inom det kommunala huvudansvaret. 43 Om det särskilt anges att verksamhet ska utföras av kommuner eller landsting själva är det inte möjligt för privaträttsliga organ att utföra densamma, om det inte återfinns stöd för detta i speciallagstiftning. Exempelvis finns stöd för att överlämna uppgifter av detta slag i 2 kap. 5 SoL samt 23 kap. 4 skollagen (2010:800) Överlämnande av förvaltningsuppgifter Enligt 12 kap. 4 RF kan förvaltningsuppgifter överlämnas till kommuner och landsting som i sin tur får överlämna dessa uppgifter till juridiska personer och enskilda individer. Detta överlämnande kallas för delegering i doktrin och förarbeten men uttrycks endast som 45 överlämnande i lagtext. Regleringen av huruvida kommuner får lämna över förvaltningsuppgifter styrs av 3 kap. 16 KL som stadgar att efter beslut av fullmäktige får överlämnande av kommunal angelägenhet ske till juridisk person eller enskild individ. Överlämnandet får dock inte ha särskild ordning föreskrivet och med det förstås att det inte är explicit stadgat att kommuner och landsting ska vara huvudmän. 46 Paragrafen stadgar också att om vården av en angelägenhet innehåller myndighetsutövning ska det enligt 12 kap. 4 RF finnas stöd i lag för detta. Kommuner och landsting handhar många områden som är reglerade i speciallag och därav måste dessa lagar medge överlämnande av verksamhet till privata utförare. Huruvida överlämnande kan ske måste området falla inom den kommunala kompetensen samt att risken ska vara ringa för kompetensöverskridande vid de privata utförarnas verksamhet Överlämnande av vården av kommunala angelägenheter utifrån gällande rätt Kommunala verksamhetsformer och därtill hörande angelägenheter regleras i 3 kap b KL. 3 kap. 16 KL tar sikte på vad som gäller för överlämnande av vården av kommunala angelägenheter. Här stadgas att kommun eller landsting efter beslut av fullmäktige får lämna över vården av en kommunal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ. Denna bestämmelse får dock inte användas som stöd för att överlämna vård av angelägenhet som innebär myndighetsutövning eller om det i lag eller annan förordning anges att angelägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd. Allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos vissa 43 SOU 2013:53, s Se Höök, Kommunallag, 3 kap. 16, lagkommentar not 62, (14 april, 2015, Karnov Internet). 45 Örnberg, Kommunal verksamhet genom privaträttsliga subjekt, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s

19 juridiska personer regleras också i paragrafen. Gällande denna rätt hänvisas till 2 kap. 3 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I 3 kap. 16 a KL klargörs vad som menas med helägda samt delägda kommunala bolag. Där stadgas att detta är ett aktiebolag där kommun eller landsting, direkt eller indirekt, innehar samtliga aktier i bolaget. Vidare fastställs att ett delägt kommunalt bolag är ett aktiebolag eller handelsbolag, där kommun eller landsting har bestämmanderätten tillsammans med ytterligare part. 3 kap. 17 KL ställer upp ett antal rekvisit som ska vara uppfyllda för att få överlämna vård av kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag i enlighet med 3 kap. 16 KL. Dessa rekvisit framgår av sex stycken punkter och paragrafen lyder enligt följande: Om en kommun eller ett landsting med stöd av 16 lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag, ska fullmäktige 1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, 2. se till att det fastställda kommunala ändamålet och de kommunala befogenheter som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen, 3. utse samtliga styrelseledamöter, 4. se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, 5. utse minst en lekmannarevisor, och 6. se till att bolaget ger allmänheten insyn i den verksamhet som genom avtal lämnas över till privata utförare. 3 kap. 18 KL reglerar motsvarande scenario gällande om kommunal angelägenhet ska lämnas över till ett delägt kommunalt bolag. I detta fall ska fullmäktige säkerställa att bolaget blir bundet av de villkor som åsyftas i 17 i en utsträckning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art samt övriga omständigheter. I de delägda kommunala bolag som inte omfattas av 2 kap. 3 OSL ska fullmäktige arbeta för att allmänheten ska ha rätt att ta del av handlingar hos bolaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (1949:105) och OSL. 3 kap. 18 a KL reglerar att fullmäktige ska utse en lekmannarevisor till hel- eller delägda kommunala bolag. Denna revisor ska vara någon av de revisorer som enligt 9 kap. 1 KL valts för granskning av styrelsen och övriga nämnders verksamhet. I 3 kap. 18 b KL regleras vad som gäller särskilt för stiftelser och föreningar. Här klargörs att 3 kap. 17 p. 1-4 samt p. 6 gäller när kommunen eller landstinget ensamt bildar en stiftelse för kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska också utse minst en revisor till en sådan stiftelse. Även här ska revisorn vara någon av de revisorer som enligt 9 kap. 1 valts för att granska styrelsen samt övriga nämnders verksamheter. I 3 kap. 18 b 2 st. KL anges att vad som sägs i 18 också gäller en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med annan part och om kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan bildar en stiftelse för att 19

20 utföra kommunal angelägenhet. Det avslutande stycket i 3 kap. 18 b KL säger att vad som anges i 3 kap. 17 KL om bolagsordningen ska vid tillämpningen av första och andra styckena istället åsyfta stadgarna i en förening och stiftelseförordnandet eller stiftelseurkunden i en stiftelse. 3 kap. 18 c KL definierar vad som menas med en privat utförare. En privat utförare är en juridisk person eller en enskild individ som innehar vården av en kommunal angelägenhet i enlighet med 3 kap. 16 KL. Hel- eller delägda kommunala bolag, stiftelser samt föreningar som avses i 3 kap. 18 b KL faller utanför definitionen av privat utförare. Enligt den gamla lydelsen i 3 kap 19 KL definierades kommunala entreprenader som överlämnandet av vården av en kommunal angelägenhet till någon annan. Med ändringen av denna paragraf ville lagstiftaren definiera begreppet entreprenad och detta ersattes då med begreppet privat utförare. Detta på grund av en vilja från lagstiftarens sida att förtydliga lagtexten. Lagstiftaren ansåg att privata utförare är ett mer inkluderande begrepp än entreprenad. Tidigare kunde det missförstås att entreprenad endast handlade om upphandlandet av tekniska tjänster men med bytet av ord inkluderar detta även exempelvis tjänster inom äldreomsorgen som tillhandahålls av privata bolag som slutit avtal med kommunen. 48 I enlighet med 3 kap. 19 KL ska kommunen respektive landstinget kontrollera och följa upp verksamheten, när vården av kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare. Den tidigare lydelsen innebar att kommun eller landsting skulle tillförsäkra sig möjlighet att kontrollera och följa upp verksamhet som lämnats över till privat utförare. Denna möjlighet har alltså ändrats till ett ska-krav i den nya laglydelsen. Istället för att tillförsäkra sig enbart en möjlighet ska kommun eller landsting ta till faktiska åtgärder. 49 I koppling till detta regleras även insynen när kommun eller landsting sluter avtal med en privat utförare i 3 kap. 19 a KL. Här stadgas att kommunen respektive landstinget i sådant fall genom avtalet ska garantera information som möjliggör att allmänheten kan få insyn i den verksamhet som lämnats över till den privata utföraren. Denna nya lydelse skiljer sig från den gamla lydelsen genom att det inte längre endast är en målsättning att garantera allmänheten insyn i kommunal verksamhet som bedrivs av privata utförare. Kommun eller landsting ska genom avtal reglera vilken information som ska lämnas av den aktuella privata utföraren. 50 Slutligen regleras vad som gäller angående mål och riktlinjer för verksamhet som läggs ut på privat utförare i 3 kap. 19 b KL. I enlighet med denna bestämmelse ska fullmäktige för varje mandatperiod anta ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av just privata utförare. I detta program ska det framgå hur fullmäktiges mål, riktlinjer samt övriga föreskrifter på området ska följas upp samt kontrolleras. Det ska även framgå hur allmänhetens insyn ska tillförsäkras. Denna paragraf är helt ny och infördes i och med lagändringen som trädde i kraft 1 januari Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s

21 2.6 Informationsskyldighet Den 1 juli 2015 träder en ny generell informationsskyldighet i kraft i KL. Denna informationsskyldighet innebär att information om samtliga utförare ska lämnas, när enskilda kan välja särskilda utförare för kommunala nämnders tjänster. 52 Denna generella informationsskyldighet ska motsvara den som tidigare återfunnits i lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Detta innebär att informationen ska vara relevant, saklig, jämförbar, lättillgänglig samt lättförståelig. Vad detta innebär i de specifika situationerna får anpassas utifrån vilken tjänst det är fråga om. Nacka kommun anförde i sitt remissvar angående den nya informationsskyldigheten att denna även bör vara konkurrensneutral. 53 I förarbetet till LOV återfinns ett krav på att informationen ska vara saklig, vilket innebär att den även ska vara konkurrensneutral och alltså inte vara till fördel för någon eller några utförare. 54 Detsamma bör enligt förarbetet gälla för den nya generella informationsskyldigheten som införs i KL. Att informationen ska vara relevant och jämförbar kan exempelvis betyda att den enskilde får information om vilka tjänster leverantörerna tillhandahåller, upplysningar kring personal och deras kompetens, utbildningsnivå, kapacitet och språkkunskaper. Den enskilde bör även få information om utförarens verksamhetsmål, speciella inriktningar, kontinuitet gällande personal och resultat av undersökningar gjorda bland brukare av tjänsten. 55 Gällande att informationen ska vara lättförståelig innebär detta att informationen ska utformas utefter den enskildes behov. Med bakgrund i detta ska informationen finnas i både muntlig och skriftlig version, men även på olika språk samt också vara anpassad till olika typer av funktionsnedsättning. Informationens lättillgänglighet syftar till att den ska vara möjlig att tillgodogöra sig på olika sätt, i olika forum. Exempelvis bör informationen publiceras på kommunens eller landstingets hemsida, i informationsfoldrar, men även förmedlas muntligt av anställd personal. 56 Det är nämnderna som ansvarar för de tjänster den enskilde erbjuds, därför menar regeringen att det även ligger på nämndernas ansvarsområde att se till att den information som ges till den enskilde är tillförlitlig. Regeringen har dock påpekat att de inte ser någon risk att kommuner och landsting förbiser informationsskyldigheten och anser därmed inte att denna nya informationsskyldighet bör förenas med någon sanktionsmöjlighet mot kommunerna eller landstingen, i det fall de åsidosätter sin skyldighet Lagrådsremiss, Privata utförare av kommunal verksamhet, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2008/09:29, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s Prop. 2013/14:118, s