TEXTER ANTAGNA. under sammanträdet. torsdagen den 5 september 2002 P5_TA-PROV(2002)09-05 PRELIMINÄR UTGÅVA PE

Transkript

1 TEXTER ANTAGNA under sammanträdet torsdagen den 5 september 2002 P5_TA-PROV(2002)09-05 PRELIMINÄR UTGÅVA PE

2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING TEXTER ANTAGNA AV PARLAMENTET P5_TA-PROV(2002)0402 Unionsmedborgarskap (A5-0241/ Föredragande: Carlos Coelho) Europaparlamentets resolution om kommissionens tredje rapport om unionsmedborgarskap (KOM(2001) C5-0656/ /2279(COS))...1 P5_TA-PROV(2002)0403 Europeiska området för livslångt lärande (A5-0224/ Föredragande: Kathleen Van Brempt) Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande om att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande (KOM(2001) C5-0165/ /2073(COS))...6 P5_TA-PROV(2002)0404 Europeiskt område för kunskap (A5-0183/ Föredragande: Cristina Gutiérrez Cortines) Europaparlamentets resolution om universitet och högre utbildning i ett europeiskt område för kunskap (2001/2174(INI))...13 P5_TA-PROV(2002)0405 Miljö: allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program ***II (A5-0255/ Föredragande: Eija-Riitta Anneli Korhola ) Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (5475/2/2002 C5-0227/ /0331(COD))...20 P5_TA-PROV(2002)0406 Översvämningar i Europa (B5-0463, 0475, 0476, 0477, 0478, 0483/ Föredragande: Hans-Gert Poettering, Othmar Karas och Markus Ferber) Europaparlamentets resolution om översvämningskatastrofen i Centraleuropa...27 P5_TA-PROV(2002)0407 Läget i Afghanistan (B5-0456/2002, B5-0457/2002, B5-0458/2002, B5-0459/2002, B5-0460/2002, B5-0461/2002, RC1 - Föredragande: Philippe Morillon) Europaparlamentets resolution om läget i Afghanistan...31 PE \ I

4 P5_TA-PROV(2002)0408 Partnerskap Europa-Asien (A5-0270/ Föredragande: Jules Maaten) Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande om Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap (KOM(2001) C5-0255/ /2120(COS)) P5_TA-PROV(2002)0409 Europeiska byrån för återuppbyggnad (A5-0226/ Föredragande: Ursula Stenzel) Europaparlamentets resolution om rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Europeiska byrån för återuppbyggnad - Årsrapport I enlighet med artikel 4.14 i rådets förordning (EG) nr 2667/2000 (KOM/2001) /2255(INI)) P5_TA-PROV(2002)0410 Egypten: fallet Saad Eddin Ibrahim (B5-0471, B5-0473, B5-0480, B5-0484/ Föredragande: Hugues Martin, Bernd Posselt, Pasqualina Napoletano, Emilio Menéndez de Valle, Hannes Swoboda, Margrietus J. van den Berg, Cecilia Malmström, Bob van den Bos, Yasmine Boudjenah, Gérard Caudron och Luigi Vinci) Europaparlamentets resolution om Egypten: fallet Saad Eddin Ibrahim P5_TA-PROV(2002)0411 Nigeria: fallet Amina Lawal (B5-0466, 0470, 0472, 0474, 0479, 0486/ Föredragande: John Joseph McCartin, Maria Martens, John Bowis, Concepció Ferrer, Mario Mauro, Hanja Maij-Weggen, Doris Pack, Bernd Posselt, Miet Smet, Eija-Riitta Anneli Korhola och Agnes Schierhuber) Europaparlamentets resolution om Nigeria: fallet med Amina Lawal P5_TA-PROV(2002)0412 Mänskliga rättigheter i Zimbabwe (B5-0464, 0467, 0468, 0469, 0482, 0485/ Föredragande: Geoffrey Van Orden, Nirj Deva, Neil Parish, Jacqueline Foster, Mary Elizabeth Banotti, John Alexander Corrie, Charles Tannock, Michael Gahler, Eija-Riitta Anneli Korhola, Klaus-Heiner Lehne, Hanja Maij-Weggen, Bernd Posselt, Lennart Sacrédeus och Philip Bushill-Matthews) Europaparlamentets resolution om Zimbabwe II /PE

5 P5_TA-PROV(2002)0402 Unionsmedborgarskap Europaparlamentets resolution om kommissionens tredje rapport om unionsmedborgarskap (KOM(2001) C5-0656/ /2279(COS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens tredje rapport (KOM(2001) 506 C5-0656/2001), med beaktande av i synnerhet artikel 2, tredje och fjärde strecksatserna, och artiklarna 6, 7 och 29 i EU-fördraget och artiklarna 13, 14, och 39 i EG-fördraget, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för framställningar (A5-0241/2002). A. Europeiska rådet i Tammerfors beslutade att den rättsliga ställningen för medborgare i tredje land bör tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter. En person som har vistats lagligen i en medlemsstat under en tid som skall fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid bör i den medlemsstaten beviljas en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt (slutsats 21). 1. Europaparlamentet anser att införandet av ett unionsmedborgarskap svarar mot ett behov som medlemmarna i denna nya medborgargemenskap har när det gäller att känna att de omfattas av gemensamma demokratiska värderingar och att de deltar i uppbyggandet av Europeiska unionen. 2. Europaparlamentet bekräftar att unionsmedborgarskapet inte ersätter det nationella medborgarskapet utan i stället kompletterar och utvidgar detta genom att erkänna en rad rättigheter som är gemensamma för alla unionsmedborgare. 3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa begreppet medborgarskap efter den politiska utvecklingen och bevilja invandrare från tredje land, vilka innehar ett uppehållstillstånd för längre tid, rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt. 4. Europaparlamentet konstaterar vidare att stadgan om de grundläggande rättigheterna har gjort unionsmedborgarskapet till en del av EU:s verksamhet. 5. Europaparlamentet betonar att trots sin icke-bindande karaktär har stadgan om de grundläggande rättigheterna redan bidragit till att förbättra skyddet av de grundläggande rättigheterna genom EG-domstolen, genom att den stärker de värderingar som kommer PE \ 1

6 till uttryck i den för medlemsstaterna gemensamma konstitutionella tradition som hänvisas till i fördragen. 6. Europaparlamentet konstaterar dock att det hittills har gått mycket långsamt med erkännandet av unionsmedborgarskapet och att det ännu idag finns alltför många hinder för medborgarskapet, bl.a. när det gäller personers rätt att fritt röra sig och uppehålla sig, trots att denna rättighet nämndes redan i Romfördraget. 7. Europaparlamentet påpekar att Daphne-programmet inrättades för att skydda barns, ungdomars och kvinnors medborgerliga rättigheter och bör utvecklas ytterligare såsom instrument för att stärka unionsmedborgarskapet. 8. Europaparlamentet förklarar därför att man kraftfullt måste genomföra tanken om ett unionsmedborgarskap med alla dess politiska, administrativa, rättsliga, sociala och ekonomiska dimensioner. Den politiska dimensionen 9. Europaparlamentet finner mot bakgrund av kommissionens rapport ( ) att unionsmedborgarnas deltagande i valet till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta är långt ifrån tillfredsställande, och uppmanar de berörda medlemsstaterna att så snart som möjligt vidta nödvändiga administrativa informationsåtgärder för registrering i röstlängderna. 10. Europaparlamentet oroar sig mera generellt över det allt lägre deltagandet i Europavalen och uppmärksammar medlemsstaterna och de politiska partierna på att denna utveckling riskerar att leda till att valet till parlamentet förlorar i legitimitet. Parlamentet uppmanar därför gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att inför de kommande Europavalen 2004 vidta nödvändiga åtgärder för att informera väljarna om vikten av att de röstar. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att komma överens om ett datum för nästa Europaval så att villkoren för valdeltagande blir så gynnsamma som möjligt. 11. Europaparlamentet noterar att 4,7 miljoner unionsmedborgare deltog i lokala val mellan 1996 och 2001, vilket är ett mycket lågt valdeltagande, och att detta till stor del beror på bristfällig information, vilket medlemsstaterna måste åtgärda. 12. Europaparlamentet påminner om att unionsmedborgarskapet inte bara kan inrättas uppifrån, utan det krävs ett genuint engagemang och aktivt deltagande i EU-frågor från medborgarna själva. EU måste därför få en större legitimitet i medborgarnas ögon och måste i högre grad motsvara medborgarnas behov, intressen och värderingar. EU måste också fungera i en anda av öppenhet och insyn, exempelvis genom att respektera förordning (EG) nr 1049/ Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som i sin nationella rättsordning ännu inte antagit de nödvändiga nationella bestämmelserna för att garantera diplomatiskt och konsulärt skydd för de unionsmedborgare var ursprungsstat inte har någon representation, att snabbt göra detta. 1 EGT L 145, , s /PE

7 Den administrativa dimensionen 14. Europaparlamentet konstaterar att ett mycket stort antal framställningar till parlamentet och klagomål till Europeiska ombudsmannen förklaras otillåtliga, vilket avslöjar en okunskap om EU:s exakta befogenheter, och parlamentet uppmanar därför gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa detta förhållande. 15. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som Europeiska ombudsmannen spelar i det att han har i uppgift att övervaka respekten för god förvaltning och rätten till tillgång till handlingar. 16. Europaparlamentet finner det absolut nödvändigt att unionsmedborgarna får bättre information om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och att inge klagomål till Europeiska ombudsmannen, samt om räckvidden för dessa rättigheter. 17. Europaparlamentet understryker att den befintliga lagstiftningen beträffande öppenhet och transparens ((EG) nr 1049/2001) omsätts i praktiken och att medborgarna på ett tydligt och lätt sätt ges tillgång till information, framförallt genom en från institutionerna gemensam hemsida, samt att medborgarna ges adekvat information om sina rättigheter när det gäller tillgång till EU-information. Den rättsliga dimensionen 18. Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen för närvarande har 375 miljoner invånare, som inte bara är konsumenter på en stor gemensam marknad utan också unionsmedborgare som har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig var som helst i unionen - vare sig de gör det av personliga eller yrkesmässiga skäl - och att leva i säkerhet utan att frukta förföljelse, våld eller diskriminering. 19. Europaparlamentet anser att unionsmedborgarna efter det gradvisa genomförandet av ett område med säkerhet och rättvisa i vidare bemärkelse har rätt att kräva en hög grad av skydd, vilket gör att polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet måste intensifieras. 20. Europaparlamentet anser att de europeiska institutionerna och medlemsstaterna därför har skyldighet att garantera denna rättighet genom att säkerställa samtidig respekt för principerna om frihet, likställdhet och solidaritet, vilka ingår i medlemsstaternas konstitutionella traditioner och vilka tas upp i stadgan, eftersom unionsmedborgarskapet måste innebära att medborgarna känner att de tillhör en rättsstat med gemensamma värden på det sätt som föreskrivs i artikel 6 i EU-fördraget. 21. Europaparlamentet vänder sig till medlemsstaterna och understryker särskilt vikten av att de genomför direktiven mot diskriminering, att de bekämpar rasism och främlingsfientlighet, vars ökning är oroande, samt att de för en jämställdhetspolitik som innebär att kvinnor uppmuntras att delta mer i det offentliga livet och att de behandlas lika inför lagen, vilket fortfarande långt ifrån är fallet, särskilt på det sociala området. 22. Europaparlamentet understryker medlemsstaternas ansvar att vidta alla nödvändiga åtgärder för att i enlighet med respekten för de grundläggande rättigheterna garantera medborgarna skydd mot terrorism och organiserad brottslighet samt se till att brottsoffer får gottgörelse. PE \ 3

8 23. Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att ge unionsmedborgarna möjlighet till rättslig prövning under så effektiva och rättvisa förhållanden som möjligt, vilket samtidigt förutsätter att man antar miniminormer för straffrättsliga förfaranden i enlighet med kommissionens förslag. 24. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna, med tanke på de hinder som fortfarande finns för unionsmedborgarnas möjlighet att fritt röra sig och uppehålla sig och trots de problem som kvarstår, att genom sina företrädare i rådet utan dröjsmål anta förslaget till direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier 1, som genom en omarbetning av befintliga texter innebär en nödvändig förenkling och fastslår rätten till permanent uppehållstillstånd efter fyra års oavbruten vistelse i ett land. 25. Europaparlamentet välkomnar också att detta förslag till direktiv ger unionsmedborgarna nödvändig rättssäkerhet genom att strikt begränsa de villkor under vilka en medlemsstat får utvisa en person och genom att förbjuda alla sådana åtgärder när det gäller medborgare som har permanent uppehållstillstånd. 26. Europaparlamentet understryker att brottsbekämpningsåtgärder måste behandlas med hänsyn till EU:s åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna, vilket alltid inkluderar rätten till rättvis behandling (det vill säga rätten till en opartisk rättegång). 27. Europaparlamentet erinrar om att det vid äganderättsbegränsningar såsom i fallet med frysning av tillgångar i samband med terroristbekämpning alltid måste finnas en möjlighet till rättslig prövning och i vissa fall interimistiska beslut. 28. Europaparlamentet välkomnar också förslaget till direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning 2 som garanterar de legala invandrarna i EU, som uppgår till 20 miljoner, status som långtidsboende, vilket ger dem liknande rättigheter som egentliga unionsmedborgare och ber medlemsstaterna att snabbt inleda behandlingen av detta direktiv. 29. Europaparlamentet noterar med glädje förstainstansrättens dom av den 3 maj 2002 som ger privatpersoner större möjligheter att överklaga generella och abstrakta beslut som innebär att deras rättigheter begränsas eller att deras skyldigheter utökas. Med denna dom förstärks rättsstatsprincipen i EU. Ökade kunskaper om unionsmedborgarskapet 30. Europaparlamentet finner det nödvändigt att en strategi för att öka kunskaperna om unionsmedborgarskapet genomförs såväl på det institutionella och rättsliga planet som genom utbildning och information. 31. Europaparlamentet uppmanar konventet för Europeiska konventet, som bland annat har till uppgift att tydliggöra EU:s mål och värderingar, att besluta vilket rättsligt värde EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna skall ha, att infoga den tredje pelaren i gemenskapsramen och att tydliggöra de texter som befäster EU:s politik så att allmänheten lätt kan läsa dem. 1 2 EGT C 270 E, , s EGT C 240 E, , s /PE

9 32. Europaparlamentet uppmanar konventets deltagare att förbättra det direkta förhållandet mellan den enskilde medborgaren och EU-institutionerna genom att förenkla förfarandena och språket samt genom att garantera varje enskild person rätt att vända sig till EG-domstolen. 33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att avskaffa de otaliga skillnader som fortfarande finns mellan deras respektive lagstiftningar och som hindrar tillämpningen av unionsmedborgarskapet i fråga om enskilda personers ställning (villkor för uppehållstillstånd, rätt till familjeåterförening), på det rättsliga området (miniminormer för straffrättsliga förfaranden), eller villkoren för att resa och uppehålla sig när det gäller migrerande arbetstagare (sociala trygghetssystem, överföring av pensionsrättigheter). 34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter att genomföra utbildningsprogram som förbättrar kunskaperna om Europa, särskilt genom undervisning i historia och språk. 35. Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att utöka de befintliga men fortfarande otillräckliga ungdomsutbytesprogrammen, t.ex. Sokrates och Leonardo da Vinci, som bidrar till en bättre ömsesidig kunskap, större tolerans och uppkomsten av europeisk medvetenhet. 36. Europaparlamentet begär att en handlingsplan snarast antas för att öka rörligheten för studerande, frivilliga, lärare och utbildare. 37. Europaparlamentet trycker på nödvändigheten att komma till rätta med det nuvarande underskottet på information genom att med alla medel förstärka EU:s informations- och kommunikationspolitik, som skall vara så välriktad och välanpassad som möjligt. Parlamentet anser det särskilt viktigt att allmänheten får gratis tillgång till EU:s databaser på alla officiella språk och att interaktiva portaler utvecklas. 38. Europaparlamentet betonar den enastående satsning som kommissionen gör sedan lång tid för att förse unionsmedborgarna med information om deras rättigheter inom ramen för en ständig dialog, bland annat genom införandet av programmet Europa direkt. 39. Europaparlamentet uppmanar slutligen kommissionen att i sin nästa rapport om unionsmedborgarskapet ta upp samtliga aspekter av de rättigheter som förknippas med detta begrepp. 40. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. PE \ 5

10 P5_TA-PROV(2002)0403 Europeiska området för livslångt lärande Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande om att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande (KOM(2001) C5-0165/ /2073(COS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 678 C5-0165/2002), med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget, med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon, Santa Maria da Feira, Stockholm och Barcelona, med beaktande av sin resolution av den 8 september 2000 om genomförandet, resultaten och utvärderingen av det europeiska året för livslångt lärande , med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2001 om kommissionens memorandum om livslångt lärande 2, med beaktande av den åtgärdsram för livslång kompetens- och kvalifikationsutveckling som arbetsgivarna och fackföreningarna lade fram vid Europeiska rådets möte i Barcelona, med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och yttrandena från utskottet för sysselsättning och socialfrågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0224/2002), och av följande skäl: A. Kommissionens meddelande är en ambitiös insats för att främja livslångt lärande, men de politiska initiativ den rekommenderar behöver klargöras och förfinas. B. Medlemsstaterna måste omsätta livslångt lärande i praktiken och göra nödvändiga ändringar av systemen för allmän utbildning och yrkesutbildning. C. Europaparlamentet anser att tillgången till kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft är viktig för det europeiska näringslivet för att det inte skall tappa konkurrenskraft gentemot omvärlden, och att utbildningen därför måste vara dynamisk 1 2 EGT C 135, , s EGT C 112 E, , s /PE

11 och anpassas till samhällsutvecklingen och arbetsmarknadens behov. D. Samtliga berörda samhällsaktörer måste samarbeta för att skapa möjligheter till livslångt lärande. E. Det råder för närvarande ingen verklig enighet om vad grundläggande färdigheter innebär. F. Det finns fortfarande brister vad gäller ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, kunskap och färdigheter, och detta utgör ett allvarligt hinder för fri rörlighet mellan medlemsstaterna och för inrättandet av en arbetsmarknad som omfattar hela Europa. G. Man bör stärka insatserna för att erkänna och överföra lärande, formellt eller informellt, i syfte att stödja främjandet av detta i medlemsstaterna. H. Det skulle underlätta möjligheten att mäta och jämföra framsteg på det här området om medlemsstaterna inrättade utgiftsmål för livslångt lärande. I. Individuella utbildningskonton är ett bra sätt att främja livslångt lärande eftersom de bygger på en gemensam investering i utbildning. ELAP-projektet (European Learning Account Project) möjliggör utbyte av data och goda lösningar samt beaktar olika kulturer och metoder i allmän utbildning och yrkesutbildning. J. Det är viktigt att de strategier som utvecklas i medlemsstaterna syftar till att ge fler människor tillgång till livslångt lärande. K. Livslångt lärande kan vara ett verktyg för att förhindra marginalisering och social utslagning och det kan öka såväl arbetstagarnas inkomster som sysselsättningen. L. Trots förbättringen av kvinnors utbildningsnivå och yrkesmässiga färdigheter ser man fortfarande stora ojämlikheter mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden och i möjligheterna till livslångt lärande, vilket resulterar i att kvinnor proportionellt sett i allt högre utsträckning kommer att hamna i lågavlönade och okvalificerade arbeten om deras deltagande i arbetslivet skall nå 60 procent. M. Icke-statliga organisationer (inbegripet ungdomsorganisationer och frivilligorganisationer) har mycket stor erfarenhet av icke-formell utbildning som regeringarna kan dra nytta av när de genomför åtgärder och strategier för livslångt lärande. N. Det är viktigt att känna till exakt vilka framsteg som har gjorts i medlemsstaterna när det gäller att främja livslångt lärande för att kunna fastställa särskilda mål i nya program. O. Kommissionen är i en idealisk position för att samarbeta med medlemsstaterna och internationella organisationer som OECD och Europarådet för att främja utvecklingen av resultatindikatorer och sprida bästa praxis på området livslångt lärande, både genom inrättandet av en databas för livslångt lärande och genom fackgranskning. P. Europeiska unionens institutioner ägnar för närvarande inte tillräcklig uppmärksamhet åt livslångt lärande vid rekrytering, personalutbildning och befordring. 1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänner att konkreta politiska åtgärder PE \ 7

12 på området livslångt lärande bör baseras på principerna om demokrati och lika värde, personlig utveckling, allas rätt till livslångt lärande, delat ansvar och en helhetssyn på lärande. 2. Europaparlamentet är övertygat om att livslångt lärande inte bara är en social nödvändighet, utan också en social rättighet för alla människor, oberoende av ålder, kön eller social bakgrund. 3. Europaparlamentet anser att övergången till ett kunskapsbaserat samhälle förutsätter att tillgången till utbildning och yrkesutbildning förenklas. 4. Europaparlamentet påpekar att yrkesinriktad utbildning inte kan ersätta bristande utbildning och önskar att gemenskapens socialpolitik å ena sidan och nationell utbildningspolitik å andra sidan kan samordnas för en bättre utbildning och grundutbildning samtidigt som man främjar utbildning och yrkesutbildning i de fall där dessa bidrar till att minska klyftan mellan å ena sidan marknadens förväntningar och å andra sidan medborgarnas förväntningar. 5. Europaparlamentet noterar slutsats 45 från Europeiska rådet i Barcelona. 6. Europaparlamentet betonar att livslångt lärande bidrar till en ökad yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden. 7. Europaparlamentet beklagar att det, två år efter Europeiska rådet i Lissabon, har gjorts så små framsteg både i medlemsstaterna och på europeisk nivå när det gäller att utveckla tydligt utformade strategier, med tillräckliga medel, för att främja livslångt lärande. 8. Europaparlamentet anser att livslångt lärande har ett bredare samhällsvärde som bland annat innefattar förbättrad livskvalitet, hälsa, ansvarstagande medborgarskap, social integration och diskrimineringsbekämpning. 9. Europaparlamentet anser att man, för att uppnå ett europeiskt område för livslångt lärande, måste se till att alla, genom nära samarbete mellan alla berörda samhällsaktörer, får tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning på lika villkor. Europaparlamentet anser därför att det bör finnas integrationsprogram för invandrarbarn redan före förskoleåldern, för att undvika onödigt stora skillnader i inledningen av skolgången. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna ställa upp specifika mål för livslångt lärande som särskilt riktar sig till personer som inte har avslutad utbildning på gymnasienivå, som saknar yrkesutbildning, som är funktionella analfabeter, arbetslösa, som har särskilda behov, inlärningssvårigheter, är över 50 år, invandrare eller kvinnor som varit föräldralediga. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att ta fram nationella strategier för livslångt lärande i de medlemsstater som inte har några, och dessutom att i nära samarbete med OECD upprätta indikatorer för att mäta vilka framsteg som gjorts för att uppnå dessa mål. 11. Europaparlamentet instämmer i kommissionens mål att främja investeringar, men beklagar att de åtgärder som kommissionen föreslår inte är särskilt konkreta. Europaparlamentet ber därför kommissionen att bättre undersöka hur privata investeringar kan uppmuntras samt att komma med konkreta förslag på vilken roll lokala och regionala 8 /PE

13 utbildningscentra kan spela samt hur dessa kan stödjas. 12. Europaparlamentet lovordar förslaget att alla bör ha rätt till baskunskaper, också de som lämnar skolan tidigt, vilket kan kompenseras genom kostnadsfri utbildning senare i livet. Europaparlamentet anser att dessa personer på så sätt kan förvärva de kvalifikationer och den kompetens som krävs för en aktiv roll i samhället och verkligt tillträde till arbetsmarknaden. 13. Europaparlamentet anser att socialt missgynnade och andra utsatta grupper bör vara den främsta målgruppen för politiken för livslångt lärande, eftersom människor i denna grupp ofta möter svårigheter på grund av bristande läs-, skriv-, räkne- och IT-kunnighet och utestängs från utbildningssystemen. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att ta fram incitament och möjligheter som är särskilt utformade för sådana grupper. Europaparlamentet uppmanar samtidigt institutionerna för högre utbildning att samarbeta för att öka utbudet av fortbildning i medlemsstaterna. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna utveckla ett europeiskt ramverk för grundläggande färdigheter som samtliga elever skall uppnå innan de lämnar den obligatoriska skolan. Europaparlamentet understryker att alla elever måste ha sådana grundläggande färdigheter om de skall få tillgång på lika villkor till vidare studier och yrkesutbildning. 15. Europaparlamentet uppmanar offentliga myndigheter att utarbeta program för att underlätta och förbättra kvaliteten på den fortbildning som erbjuds vid lokala centrum för lärande i skolor eller på andra platser. Europaparlamentet anser att programmen kan ge vägledning till deltagarna, erbjuda fortbildningsprogram baserade på elevernas önskemål och stärka kontakterna mellan utbildningssystemet och den lokala arbetsmarknaden. 16. Europaparlamentet anser att frågan om att använda lärandet för att ta itu med problem i samhället bör uppmärksammas och att det inte bara är en fråga om att erbjuda fler utbildningskurser utan att man snarare bör hjälpa människor att lösa sina sociala och ekonomiska problem, inbegripet sysselsättningsproblem, genom lärande, och i det hänseendet bör utbildnings- och yrkesutbildningsspecialister fungera som handledare snarare än som formella lärare. 17. Europaparlamentet uppmanar behöriga offentliga myndigheter och kommissionen att i överensstämmelse med slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm utarbeta gemensamma riktlinjer för kompetensplaner och valideringssystem för att underlätta ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis och för att jämföra medlemsstaternas samlade ansträngningar inom fortbildning och kompetensutveckling. 18. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas bekräftelse i slutsats 44 från Europeiska rådet i Barcelona av åtagandet att se till att alla som lämnar skolan har kunskaper i två europeiska språk utöver sitt eller sina modersmål. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett nätverk av centrum för livslångt lärande mellan medlemsstaterna, i syfte att dels underlätta och utveckla utbytet av information och erfarenheter, dels slå fast och sprida bra metoder och erfarenheter. 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna PE \ 9

14 utveckla ytterligare mekanismer för överföring av betyg (inklusive från yrkesutbildning) och ackumulering av kvalifikationer. 21. Europaparlamentet noterar kommissionens åsikt att programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom, samt åtgärder som är gemensamma för dessa program, har en viktig roll att spela i främjandet av livslångt lärande. Europaparlamentet betonar dock att dessa program har egna och mer begränsade mål som det inte får kompromissas om. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att avsevärt öka insatserna för erkännande av kompetens som samlats genom ickeformell och informell utbildning, arbetslivserfarenhet och yrkesutbildning som erbjudits av eller utförts på uppdrag av näringslivet eller andra sektorer. 23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera, utvärdera och erkänna icke-formellt och formellt lärande, intensifiera informations- och erfarenhetsutbytet på europeisk nivå när det gäller goda lösningar samt att bistå kommissionen i arbetet med att inventera nationell praxis på detta område och att utarbeta ramar för utbyte av erfarenheter. 24. Europaparlamentet anser att livslångt lärande måste baseras på ett partnerskap mellan myndigheter, arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och individer särskilt inom icke-formellt och informellt lärande. Europaparlamentet efterlyser överenskommelser där det fastställs vilket ansvar som var och en av dessa aktörer har, och understryker att sådana överenskommelser måste vara kompatibla med kvalitetskontroller. Europaparlamentet anser att delat ansvar kommer att främja inte bara anställbarhet utan också personlig utveckling och ett aktivt medborgarskap. 25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja de hinder som finns för deltagande i livslångt lärande, i synnerhet åldershinder. 26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att komma överens om ett specifikt mål för årliga utgifter för livslångt lärande, liknande det som Europeiska rådet i Barcelona kom överens om för forskning och utveckling, och att tillhandahålla skatterelaterade och andra incitament för att uppmuntra arbetstagare och enskilda medborgare att investera i livslångt lärande. 27. Europaparlamentet anser att det finns ett direkt samband mellan arbetskvalitet och livslångt lärande, och uppmanar därför kommissionen att utveckla strategier för hur livslångt lärande, arbetskvalitet och arbetets organisation kan stödja varandra ömsesidigt. 28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga särskild vikt vid att skapa program för livslångt lärande för lärare på alla utbildningsnivåer. 29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella pakter för livslångt lärande som skall undertecknas av de största intressegrupperna och omfatta övergripande investeringsmål och tydliga avtal om relativ kostnadsfördelning mellan offentliga myndigheter, företag och enskilda elever. 30. Europaparlamentet beklagar att flertalet medlemsstater bara har få eller inga former alls för finansiering av omskolning till nya yrken, trots att detta är särskilt viktigt i tider med ekonomiska kriser och industriell omstrukturering. Europaparlamentet uppmanar 10 /PE

15 medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter sörja för att alla arbetstagare får rätt till betald ledighet för att delta i kompetensskapande utbildning. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna vidtar de rättsliga åtgärder som är nödvändiga för att alla arbetstagare eller arbetssökande skall erbjudas och ha tillgång till livslångt lärande. 32. Europaparlamentet noterar inriktningen på individuell kompetens och individuella färdigheter i de europeiska arbetsmarknadsparternas bidrag till Europeiska rådets möte i Barcelona, och påpekar att företagen måste utvecklas som lärande organisationer där kompetens och kunnande delas kollektivt till fördel för såväl företag som anställda. 33. Europaparlamentet uppmanar institutionerna för högre utbildning att i samarbete med vetenskapliga och yrkesinriktade organisationer utveckla flexibla program för fortbildning, som utnyttjar den nya teknologins möjligheter (distansutbildning, användning av multimedia, Internet, osv.) så att de berörda, framför allt kvinnorna, skall kunna kombinera det livslånga lärandet med de krav som yrkes- och privatlivet ställer. 34. Europaparlamentet anser att individuella utbildningskonton och liknande instrument, som kombinerar allmänna medel och personligt engagemang, är ett viktigt medel för att främja livslångt lärande. Europaparlamentet understryker den roll som dessa instrument kan spela för att göra tillgången till utbildning mer jämlik. Europaparlamentet menar dock att om utbildningskonton skall användas till specifika kurser så måste dessa kurser först kvalitetskontrolleras och godkännas, och uppmanar därför kommissionen att samla in och sprida information om bästa praxis på detta område. 35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ett intensivare utbyte på europeisk nivå av information om och erfarenheter av exempel på goda lösningar och koncept för livslångt lärande. 36. Europaparlamentet betonar behovet av bättre samordning på EU-nivå av nationell politik för allmän och yrkesinriktad utbildning, forskning och innovation. 37. Europaparlamentet välkomnar Europeiska investeringsbankens i2i-initiativ som utökar EIB:s mandat till att ge lån till utbildning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till EIB-lån för livslångt lärande. 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att programmen för livslångt lärande tar hänsyn till kvinnors särskilda behov med tonvikt på rådgivning och yrkesorientering, på ekonomiska incitament (stipendier, bidrag osv.), på forskningsinsatser rörande kvinnors yrkesinriktade utveckling, på deras medverkan i beslutsprocesserna, på en jämn fördelning mellan könen inom exakta vetenskaper och nya teknologier och på bekämpningen av den könsbundna uppdelningen av arbetsmarknaden. 39. Europaparlamentet anser att man för att bekämpa social isolering bör prioritera de mest utsatta befolkningskategorierna som har svårt att få tillträde till yrkesutbildning, såsom ensamföräldrar, invandrarkvinnor, kvinnor i landsbygdsområden eller kvinnor som lever under fattiga förhållanden. Europaparlamentet anser att man bör lägga särskild vikt vid att öka antalet kvinnor på områden där de är underrepresenterade. 40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sina ansträngningar på att göra PE \ 11

16 jämställdhetsperspektivet till en del av helhetspolitiken för att främja livslångt lärande. 41. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens institutioner att införliva filosofin om livslångt lärande i sin politik för rekrytering, personalutbildning, befordran och i sin finanspolitik. 42. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, regeringarna i EES-, Efta- och kandidatländerna samt till Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén. 12 /PE

17 P5_TA-PROV(2002)0404 Europeiskt område för kunskap Europaparlamentets resolution om universitet och högre utbildning i ett europeiskt område för kunskap (2001/2174(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 149 i EG-fördraget, med beaktande av Europarådets europeiska konvention av den 11 december 1953 (ETS nr 15) rörande likvärdighet av betyg för tillträde till universitet, med beaktande av Europarådets europeiska konvention av den 14 december 1959 (ETS nr 32) rörande erkännande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta akademiska studier, med beaktande av Europarådets europeiska konvention av den 6 november 1990 (ETS nr 138) om allmän likvärdighet av studieperioder inom högskolan, med beaktande av Europarådets europeiska konvention av den 11 april 1997 (ETS nr 165) om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, med beaktande av Europarådets rekommendation nr R (98) 3 av den 17 mars 1998 om tillgång till högre utbildning, med beaktande av Europarådets rekommendation nr R (2000) 8 av den 30 mars 2000 om universitetens forskningsuppdrag, med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare, 1 med beaktande av de europeiska universitetens Magna Charta, undertecknad i Bologna den 18 september 1988, med beaktande av Sorbonnedeklarationen av den 25 maj 1998 och Bolognadeklarationen av den 19 juni 1999, med beaktande av gemenskapsinstitutionernas konvent om högre utbildning i Salamanca den mars 2001 och den kommuniké som antogs vid utbildningsministermötet i Prag den 19 maj 2001, med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2001 om kommissionens rapport om 1 EGT L 215, , s. 30. PE \ 13

18 genomförandet av vitboken "Lära och lära ut - på väg mot kunskapssamhället" 1, med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2001 om kommissionens memorandum om livslångt lärande 2, med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2002 om kommissionens meddelande om utkast till en detaljerad arbetsplan för att följa upp rapporten om utbildningssystemens konkreta framtidsmål 3, med beaktande av sin resolution av den 11 april 2002 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om utökat samarbete med tredje land inom högre utbildning 4, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon den mars 2000 och i Stockholm den mars 2001, med beaktande av rådets (utbildning) slutsatser av den 12 februari , 28 maj , 13 juli och 14 februari , med beaktande av resultaten från Europaparlamentets offentliga utfrågning den 20 februari 2002 om universitet och högre utbildning i medlemsstaterna och tredje land, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona den mars 2002, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott (A5-0183/2002), och av följande skäl: A. Universitetens frihet och självständighet bör även fortsättningsvis vara grundläggande beståndsdelar i det europeiska samhället och i Europeiska unionens lagstiftning. B. För att uppnå utveckling och tillväxt inom unionen är det nödvändigt att lägga grunden för ett vitalt och dynamiskt europeiskt område för högre utbildning som kan bli en drivkraft till förnyelse och ständig utveckling. C. Europaparlamentet anser att universitetens uppgift är att främja kritiskt tänkande och forskning, och att framhålla vikten av iakttagelseförmåga, logik, nyfikenhet, intresse för den fysiska och sociala värld som omger oss och experimentlusta. D. Av sociala skäl och mot bakgrund av principen om lika möjligheter för alla är det medlemsstaternas plikt och skyldighet att stödja utvecklingen av statliga universitet EGT C 34 E, , s EGT C 112 E, , s. 89. P5_TA(2002)0046. P5_TA(2002)0183. Pressmeddelande nr 5927/01. Pressmeddelande nr 8536/01. EGT C 204, , s. 6. EGT C 58, , s /PE

19 E. Det är mycket viktigt att Europeiska unionen och medlemsstaterna tillhandahåller de verktyg som universitet och högskolor behöver. F. Studenters, lärares och forskares rörlighet berikar kunskaperna och främjar förnyelse och nya kulturella och sociala upptäckter. G. Den fria rörligheten kan inte betraktas som fullt genomförd och effektiv utan ett verkligt erkännande av examensbevis, och den kan inte heller förverkligas fullständigt utan de ekonomiska åtaganden som krävs. Europeiskt område för högre utbildning 1. För att skapa ett europeiskt område för högre utbildning krävs ett starkare stöd från EU till universiteten, och Europaparlamentet betonar att respekten för subsidiaritetsprincipen är helt förenlig med detta stöd. 2. Europaparlamentet anser att EU måste investera mera i utbildning, eftersom kunskap är nyckeln till konkurrenskraft och ekonomisk och social utveckling i Europa. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till universiteten i sina program och i sin politik och kräver att dessa får ett större utrymme vid genomförandet av gemenskapens regelverk. 4. Europaparlamentet uppmanar universitetens rektorer, lärare och forskare aktivt att engagera sig i uppbyggnaden av ett europeiskt område för högre utbildning, och att spela en fullvärdig roll för att förstärka den intellektuella, kulturella, sociala, vetenskapliga och tekniska dimensionen i den europeiska integrationen. Bolognaprocessen 5. Europaparlamentet anser att Bolognaprocessen bör påskyndas och förstärkas, i syfte att göra universiteten mera likvärdiga och enhetliga, men Europaparlamentet anser att de olika universitetens specifika karaktär och de olika vetenskapsgrenarnas skilda pedagogiska principer skall bibehållas. 6. Europaparlamentet betonar att modellerna och kriterierna för akademisk konvergens, utvärdering av projekt och av de europeiska och nationella utbildningsprogrammens kursplaner bör vara flexibla och anpassas till mångfalden på utbildnings- och forskningsområdet. Utvärdering av kvalitet 7. Europaparlamentet anser att man måste främja utveckling av kvalitet och satsningar genom en extern och öppen utvärdering som är tillgänglig för medborgarna och gör det möjligt för dem att fatta beslut. Kommissionen rekommenderas att vid sin bedömning av de olika nationella universitetssystemens kvalitet låta en avgörande faktor vara tillgången till studielån och stipendier, bidrag till mindre bemedlade, universitetsbostäder och särskild studenthälsovård. Europaparlamentet vill se ökade insatser från unionens sida för att jämna ut tillgången till dessa faciliteter oberoende av i de olika nationella förhållandena, så gemensamma europeiska kriterier skapas. PE \ 15

20 Rörlighet och erkännande av examensbevis 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och universiteten att vidta åtgärder för att övervinna de juridiska och administrativa hinder som försvårar rörligheten, och att införa snabba och flexibla system för handläggning och erkännande av studier och examensbevis, inklusive sådana som inte förekommer i det enskilda landet. Europaparlamentet rekommenderar även att tjänstemännens, lärarkårens och forskarnas tjänsteföreskrifter görs flexiblare i syfte att underlätta för personer med annan utbildning och experter att få tillträde till tjänsterna. 9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och universiteten att understryka vikten av att studera moderna främmande språk på universitetsnivå, och att även underlätta för studerande som bedriver andra typer av studier att studera språk. Färdigheter i mer än ett språk skulle främja rörligheten inom EU, vilket i sin tur skulle skapa bättre förutsättningar för en europeisk integration. 10. Europaparlamentet föreslår även att universiteten och högskolorna i sina stadgar underlättar tillträde för lärare och studenter från andra länder, och att de därvid även beaktar de erfarenheter dessa förvärvat vid andra lärosäten. Nätverk och gemensamma funktioner 11. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att skapa nätverk och gemensamma offentliga funktioner på EU-nivå i syfte att underlätta tillgången till vetenskaplig, teknisk och bibliografisk information, som mot bakgrund av sin karaktär bör förvaltas gemensamt. Europeisk masterexamen 12. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att i samarbete med alla universitet i Europeiska unionens medlemsstater fastställa gemensamma studieplaner och examina eller en europeisk masterexamen. 13. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att främja praktisk tillämpning av kunskaperna (till exempel genom praktiktjänstgöring) under universitets- och högskoleutbildningen. Universitet och idrott 14. Idrottsverksamheten inom universiteten bör ökas och främjas, och Europaparlamentet anser även att man bör uppmuntra universitetslag att delta i mästerskap av regional, nationell och internationell karaktär. Studerande 15. Europaparlamentet uppmärksammar stipendieansvariga myndigheter på behovet av att öka studiemedelsbeloppen, även för forskarutbildning, och främst för dem som önskar studera i utlandet. Europaparlamentet föreslår dessutom att åtminstone stipendierna för forskarutbildning skall tilldelas efter meriter, utan hänsyn till familjens inkomst. 16 /PE

21 Forskning och forskarstudier 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka finansieringen och förstärka strategierna för samordning mellan universiteten när det gäller forskarstudier, och att främja utbildning på doktorandnivå samt högre forskarutbildning, för att skapa den kritiska massa som behövs och som utgör grunden för det framtida europeiska området för forskning. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att planera för ett partnerskap såväl med offentliga och privata företag som lokala myndigheter för att förbättra finansieringen av doktorandstudier och studier efter doktorsexamen. 18. Europaparlamentet rekommenderar att forskningsinstitutioner knutna till universitet skall utvecklas, och att transeuropeiska nät skall upprättas mellan dessa forskningscentra och högskolorna. Parlamentet betonar särskilt att ett europeiskt forskningsnät finansierat av allmänna medel skall användas för att begränsa de skador som orsakas av de höga patentkostnaderna för läkemedel, jordbruksprodukter och andra högteknologiska produkter såväl i EU:s medlemsstater som i många tredje länder. 19. Europaparlamentet anser att universitet och högskolor bör engagera sig mer i den aktuella samhällsdebatten och i större utsträckning bli ett forum för diskussion om de stora vetenskapliga frågorna som påverkar mänsklighetens framtid, som utvecklingen av biotekniken. 20. Europaparlamentet föreslår medlemsstaterna och universiteten att de inom ramen för sin beslutanderätt skall verka för att forskarkarriären skall få samma status som lärarkarriären. Livslångt lärande 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de sociala aktörerna att i universitetens och högskolornas utbildningsprogram för livslångt lärande införliva uppdatering av kunskaper och överföring av teknologi. De uppmanas även att prioritera särskilda universitetsprogram i syfte att uppdatera yrkeskunskaperna hos personer som i förtid slagits ut från arbetsmarknaden på grund av den tekniska utvecklingen eller av andra konjunkturberoende orsaker. Universitet och samhälle 22. Europaparlamentet anser att man måste utveckla strategier och stimulansåtgärder för att öka universitetens och forskningscentrens medverkan i regionala, nationella och europeiska frågor, så att deras roll som dynamisk kraft i det ekonomiska och sociala systemet ökar. Privata universitet 23. Europaparlamentet anser att privata universitet och högskolor utgör en del av det europeiska utbildningssystemet och bidrar till dess utveckling. Förvaltningen av dessa utbildningscentra bör emellertid vara öppen, och de bör genomföra utvärderingar av PE \ 17

22 undervisningens kvalitet och av de studerandes resultat. Konstnärlig utbildning 24. Europaparlamentet anser att en flexibel modell för högre utbildning bör skapas, som på universitetsnivå kan ta hand om den konstnärliga utbildningen, med kurser som huvudsakligen baseras på praktik, yrkesutövande och meriter. Grönbok 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hänsyn till universitetens och medlemsstaternas självständighet, liksom till vissa institutioners och studiers särdrag, föreslå utarbetandet av en grönbok om upprättandet av ett europeiskt område för högre utbildning, där man efter studier av förhållandena och diskussioner med deltagande av samtliga sektorer skall: - analysera frågan om de europeiska universiteten, deras funktion och den typ av undervisning de meddelar, - studera vilken ställning och vilka arbetsvillkor lärarna, forskarna, den administrativa personalen och de studerande har, - bilda en expertkommitté som skall undersöka och omarbeta universitetens roll i kunskaps- och forskningssystemet enligt kriterier som överensstämmer med riktlinjerna i denna resolution, - fastställa vilka gemensamma program och offentliga tjänster universiteten behöver i sin egenskap av centra för undervisning och forskning, och vars inrättande skulle underlätta för dem att bedriva sin verksamhet, - föreslå att universiteten deltar mera aktivt i spridandet av gemenskapens regelverk och i förnyandet av kunskaperna och införlivandet av dem i produktionssystemet. De europeiska universitetens huvudsäte 26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja inrättandet av ett europeiska universitetens huvudsäte, vars funktion huvudsakligen skulle bestå i att: - fungera som träffpunkt, sammanträdeslokal och plats för utbyte av erfarenheter där gemensamma projekt kan främjas, - förmedla och utbyta information om gemensamma program, olika slags undervisning, genomförande av system för utvärdering av kvalitet och resultat samt forskarutbildning, - främja universitetens närvaro inom EU:s politik och institutioner, - informera de studerande och de medborgare som vill läsa vid de europeiska universiteten om studiemöjligheter, utbud, erkännande av examensbevis, etc. 18 /PE