Det globala reseprivilegiet

Transkript

1 Det globala reseprivilegiet det globala reseprivilegiet.indb

2 det globala reseprivilegiet.indb

3 Det globala reseprivilegiet redaktörer MEKONNEN TESFAHUNEY & KATARINA SCHOUGH det globala reseprivilegiet.indb

4 Boken tillägnas minnet av Allan Richard Pred ( ) Sekel Bokförlag och författarna, Lund Omslag: Johanna Åkerberg Grafisk formgivning: i&j Omslagsbild: Lars Lerin Tryck: Printing House Pozkal, Inowrocław isbn det globala reseprivilegiet.indb

5 Innehåll Förord 7 lars lerin Ukraina maj mekonnen tesfahuney & katarina schough Det globala reseprivilegiet 11 katarina schough & mekonnen tesfahuney Turismens Nomos 19 Mot en genomturistifierad världsordning 19 Från Jules Verne mot Michel Houellebecq 19 Mobilitetsmaskinen 27 Turism som territorialiseringskraft 30 Erövring i turismens tecken 31 En turistordning inrättas 34 Nyttan med turism 37 josefina syssner & khalid khayati Veni, Vidi, Adios 39 Turisten och de tre privilegierna 39 Den frivilliga mobilitetens privilegium 40 Det selektiva seendets privilegium 44 Den omedelbara sortins privilegium 47 Avslutande reflektioner 51 richard ek Turistläger 55 All inclusive-turism, hedonism och avmedborgarisering 55 All inclusive-turism 55 Första vignetten: att se turism topografiskt och topologiskt 60 Andra vignetten: att se turismens eros och logos topologiskt 64 Tredje vignetten: från topografiska polis till topologiska läger 69 Avslutning det hedonistiska lägret 75 det globala reseprivilegiet.indb

6 katarina mattsson Semesterutopier 79 All inclusive-turismens könade och rasifierade rum 79 Re-pre-sensationer 80 Rumsliga troper 81 Löften om orörlighet 83 Icke-platser 84 Rum för kroppslig njutning 85 Paradisstranden 86 Semesterns idealfamilj 87 Barnens bästa 88 Det tömda rummet 89 Koloniala semesterutopier och könade turistblickar 91 katarina mattsson Afrikakänsla 93 Om koloniala känslogeografier i etnisk turism 93 Etnisk turism och begäret till den andre 93 Afrika som projektionsyta 96 Det här ser ju ut som hemma! 97 Har ni någon Afrikakänsla? 98 En grön hydda! 100 När vi såg den där elefanten! 101 Vilka gulliga människor! 102 Där var det ursprungliga! 103 Men vad är Afrika? 105 Koloniala känslogeografier 107 mekonnen tesfahuney Vem är turisten? 109 Tankar om vår tids idealsubjekt 109 Turisten som vit 110 Turisten som främling 112 Turisten som hedonist 114 Turisten som marknadsvarelse 116 Turisten som kosmopolitiskt idealsubjekt 117 Avslutningsvis 121 Litteraturförteckning 123 Författarpresentation 135 det globala reseprivilegiet.indb

7 Förord För somliga är resande en självklarhet. För somliga är resande en rättighet. För somliga är resande en tillväxtindustri. Det sägs att vi lever i en gränslös värld, med fri rörlighet och möjlighet att bekanta oss med fjärran länder och kulturer. Det sägs att turismen är ett uttryck för detta tillstånd. För många flera är resandet knappt en tänkbarhet. Ty rörligheten är villkorad, tillträdet noga kontrollerat. Global mobilitet är förunnat vissa, inte andra. Att vara turist är att vara bärare av privilegiet. Liksom alla andra privilegier kräver det sitt pris. Vår tids vuvuzela trumpetar: nytta och tillväxt, kreativitet och konkurrenskraft. Så även i studier av turism. Vi vill tacka medförfattarna till denna bok för att de gjort det möjligt att urskilja andra stämmor. Vi tackar även professor emeritus Lennart Andersson för hans kloka seniora olydnad. Redan i ett tidigt skede var Sekel bokförlag positiva till manuset, det tackar vi för. Mekonnen Tesfahuney & Katarina Schough, juli 2010 det globala reseprivilegiet.indb

8 det globala reseprivilegiet.indb

9 Lars Lerin Ukraina maj 2006 Nej, det där Jalta var inget för mig, åtminstone inte i det här läget. Galler och grindar, lås och bom och betong. En miljö enbart avsedd för nöje och njutning. Inte mindre än sju barer på själva hotellet, pool efter pool, strandkaféer och 2400 rum. För att ta sig ner till stranden var man tvungen att åka hiss från hotellet (2400 rum) och ta sig igenom en mörk gångtunnel. Havet var förbannat grått och dimman vätte. I vanliga fall gillar jag ju sådana där hopplösa miljöer. Till slut var jag tvungen att ge upp tanken på semester och överleva genom observation istället. Så började jag inventera strandlinjen, hamnpartierna, kolla in försäljare och turisthajar, ungdomar med ölflaskor vinglande runt på blanka förmiddagen. Män med metspön. (De använde säkerhetsnål som krok, agnade med räkor eller metmask och fiskade upp små sprattlande silverfiskar i kattmatstuggstorlek.) Små och stora glasskiosker, pirogförsäljare, en och annan smutsgrå katt, några herrelösa hundar, dragspelare, schackspelare, kastanjer, palmstammar, hotellkulisser (hemska byggnader, under konstruktion, med svarta gapande fönstergluggar och armeringsspik. På torget kunde man låta sig fotograferas med en berguv eller markatta på axeln. Ett gäng rackarpojkar ställde och slängde med de stackars tjudrade djuren. En apa kramade mig. Jag fascinerades av hans små svarta naglar som skalbaggar, blänkande. Högsta mode i Jalta verkade vara att ragla runt med en ölflaska i handen. Många alkoholister, utslagna redan i 20-årsåldern. En morgon plumsade två delfiner förbi strax utanför piren, liksom i underhållningssyfte. Omhändertagen av hotellets massör en mildögd, fyrkantig ryss med tjockt guldkors kring halsen och vita ögonbryn. Han kunde inte många engelska ord, men relax sa han i alla fall och klappade, kramade, smekte och smorde mig tills jag luktade som en oljemålning. Särskilt mycket tyckte jag om när han masserade mina händer. Som avslutning nuddade han mitt ansikte, strök mig varsamt över pannan, kring näsan, ögonen, munnen, liksom viftade en välsignelse över mig och gav mig frid. 9 det globala reseprivilegiet.indb

10 Om jag hade tillgång till en sådan ryss hemma, med så hårda nypor och ljusa ögonbryn, tror jag att allt skulle vara annorlunda. Det är något magiskt i att bli knådad och nypt, synliggjord, avdramatiserad inför någons blick. Man blir sin egen hemlighet till slut annars. It was like love, sa jag till honom. Då skrattade han generat. Come back tomorrow! Men då skulle jag följa med resegruppen och hälsa på tatarer Heldagsutflykt Sevastopol. En enorm tredimensionell bataljmålning, över 100 meter lång och 40 meter hög. Kloster, grottor. Gorbatjovs sommarstuga. I wish you could follow me to Sweden! Men det tror jag inte han förstod. Efteråt var jag som frälst och yr, gick till ett kafé och fläckade ner mina rena vita byxor från Bangalore och glömde betala. I morse var allt öde och grått. Svarta havet ljumgrått. Solstolarna tomma. Passagerarbåtar i typ höghusstorlek på redden. Tysk hitparad. En gammal dam berättade att hon varit gift med en sjömanspräst i Brasilien. I en botanisk trädgård svansade vi efter guiden Lena som visste allt om alla träd i parken, hur gamla de var och ifrån vilka världsdelar de kom. Grodorna kväkte i näckrosdammen. Senare fick vi smaka på sockrade rosor och andra lokala delikatesser, valnötssmör och fikonsylt. Vackra lövskuggor tecknade sig över promenadvägarna. På eftermiddagen fotograferade jag en kråka på Stalins bronshjässa. Flygplatsen i Kiev var invaderad av jättestora skalbaggar med nötbruna vingar och randiga bröst. De landade i hår och handväskor och spred oro bland passagerare och personal. Därför väntade jag inomhus på anslutningsflyg. Träffade en sydindier (på väg till Sundsvall) som jag förlorade på Arlanda. Flygplatser är märkliga tillstånd av varande, vardande, väntande, möten, hopp, all möjlig och omöjlig flykt/hemlängtan. Och ständigt en sorg? I morse satt jag på ett 24 timmar-om-dygnet-kafé med gråten i halsen och bet i en ostburgare. Strangers in the night på dragspel. (Så enkelt det hade varit att beställa en dubbel whisky ) 10 det globala reseprivilegiet.indb

11 Mekonnen Tesfahuney & Katarina Schough Det globala reseprivilegiet Att infödingen ogillar turisten är inte svårt att förklara. För varje inföding på varje plats är en potentiell turist, och varje turist är en inföding någonstans. Varje inföding lever någonstans ett liv av överväldigande banalitet och tristess och förtvivlan och vemod, och varje gärning, bra och dålig, är ett försök att glömma detta. Varje inföding skulle vilja göra en resa. Men urinvånare de flesta urinvånare i världen kan inte åka vart som helst. De är utfattiga. De är för fattiga för att resa någonstans. De är för fattiga för att fly från sin verklighet; och för fattiga för att leva ett drägligt liv där de bor, som är just det ställe som du, turisten, vill åka till så när ortsborna ser dig, turisten, missunnar de dig, de avundas din förmåga att lämna din egen banalitet och tristess, och de missunnar dig din förmåga att vända deras egen banalitet och tristess till en njutningskälla för dig själv. Jamaica Kincaid 1988: 18 19; fritt översatt vår genomturistifierade värld har turistens rum, aktiviteter, angelägenheter, behov och önskningar blivit vardagsmat. Vi blir alla turister vare I sig vi vill eller inte och fostras till att se, uppleva och handla därefter även här hemma, och/eller arbeta i turismens tjänst. Vår tids globala disciplinerings-, kontroll- och övervakningsapparat utformas också den i turismens tecken. Det är en disciplineringsteknologi som formar, reglerar och normerar sättet att vara och handla (Foucault 1987). Disciplineringen formar turisten i hennes egenskap av människa, alltså hennes behov, smak och begär, och styr turismens flöden av kroppar, varor, information och värden (ekonomiska, normativa etc). Så skapas turistifierade rum. Där turismen går fram omvandlas världen. Den här antologin beskriver turisten och den turistiska världsordningen. I aktuell litteratur om turism och i turismvetenskap intar inte den principiella frågan: vem är turisten? någon framträdande plats. Det som saknas är kritiska och analytiska skildringar av turistsubjektet i förhållande till den 11 det globala reseprivilegiet.indb

12 materiella och immateriella apparat som har vuxit fram i anknytning till turism och upplevelseindustri i sin helhet. Turism som fenomen (eko-, natur-, äventyrs-, krigs-, rymd-, skönhets-, sexturism, etnisk turism mm) och som studieområde borde aktualisera en rad frågor om privilegierad rörlighet om vem som reser, varthän och varför inte minst utifrån frågor om hemvist, klass, kön/sexualitet, etnicitet och ålder. Studier av turism kan systematiseras på en mängd olika sätt (t ex Enzensberg 1958; Wolf 2001; Findlay & Crang 2001; Grinell 2004; Williams, red 2004; Hall 2005; Hannam 2008). Principiellt och i analogi med övrig samhällsvetenskaplig teori och med samhällsutvecklingen kan vi urskilja tre övergripande paradigm inom turismstudier: 1. Modernitetsparadigmet. I detta paradigm står modernitet, det urbana livet och den moderna människans livsvillkor i fokus. Dessa teorier om turism, som även kallas strukturalistiska teorier, fokuserar på egenskaper hos avreseplatser och destinationer utifrån en dikotomisk här-där-logik: det tråkiga, rutinmässiga och ytligt moderna här, kontra det äkta och okonstlade orörda där. Turism skildras utifrån begreppspar och kategorier som oäkta/äkta; hemma/borta; arbete/fritid; vardag/semester (Findlay 2003; Cederholm 1999). Paradigmets tankestil karaktäriseras av föreställningar om teknologiska framsteg, frihet, begär, flykt och äkthet, utmärkande för diskursen om modernt/omodernt. I den bemärkelsen vilar sådana teorier om turismen och turistsubjektet på ideologier om primitivism och romantik. Semestermålet erbjuder det primitiva äkta livet och den romantiska orörda naturen. Dean MacCannell (1976) är en av dem som står i spetsen för turismteorier som tar fasta på modernitet och det urbana livets konstlade, trista och enformiga tillstånd. Han menar att det som driver turisten är viljan att fly från denna monotona existens och dess tillrättalagda rum. Enligt skolbildningen anses turisten söka autentiska platser, kulturer och folk samt genuina erfarenheter och äkta upplevelser. Det moderna livets existentiella tomhet, alienerande karaktär och ytlighet sporrar människor att söka efter något som är meningsfullt, autentiskt och verkligt tidsmässigt förlagt till det förflutna och geografiskt till icke-moderna rum. Denna strävan efter mening och äkthet ger resandet en slags sakral eller religiös prägel och turisten framträder som en slags pilgrim, menar MacCannell (1976: 48 ff.). En tidig, mer nyanserad men mindre känd framställning av turism i denna genre, är Hans Magnus Enzensbergs klassiska artikel A theory of tourism (1958). Enzensberg menar att synen på resandet som flykt från det 12 det globala reseprivilegiet.indb

13 moderna livets kvävande grepp med förhärligande av det orörda och äkta kan spåras till tysk, fransk och engelsk romantik. En resa hade dessförinnan, enligt Enzenberg, nästan uteslutande varit kopplad till syften som arbete, handel, erövring och krig eller förknippad med det negativa tvång, bannlysning och slaveri. Enligt honom var det vid slutet av 1700-talet som den moderna synen på resande som ett ändamål i sig växte fram samtidigt som resandet framställdes som ett sökande efter den orörda naturen och det okonstlade och enkla livet. I och med det associerades resande och turism med en romantisk pionjär- och upptäckaranda (1958: 124; 127). Den turistiska tankestilen uppkommer således först under 1700-talet och drivkraften bakom idén är det moderna livet. Turistiska strömmar är inget annat än en gigantiska flykt från den typ av verklighet som vårt samhälle omger oss med menade han (1958: 135). Enzensberg var långt före sin tid och förutsåg många av kärnfrågorna som turismstudier kommit att behandla. Redan på 1950-talet tyckte han sig se en övergång från klassisk till senkapitalism, det vill säga en övergång till det som sedermera kallats postmodernism. Enzensberg skisserade några av de utmärkande dragen för senkapitalismen fördjupad varufiering, tilltagande turistifiering av världen, iscensättning, styrning och kontroll av turistiska flöden och platser. Han framhöll att kärnparadoxen i turismens ledmotiv sökandet efter det orörda, äkta och nya för att förbruka det, är självförgörande (1958: 131). En senare postmodern variant av detta resonemang vidhåller att turism är en tillfällig flykt från och upphävning av vardagslivets rutiner, sysslor och förpliktelser, men att även det moderna samhället erbjuder annorlunda upplevelser och erfarenheter. Ledmotivet för turism är helt enkelt letandet efter något utöver det vanliga. John Urry (1990/2002) är den mest kända företrädaren för denna syn. Att vara turist är ett typiskt inslag i den moderna erfarenheten skriver Urry (2002: 4). Medan MacCannell lyfter fram symbolernas betydelse och platsers beteckning som sevärdheter för turism i sin teori, tar Urry fasta på the tourist gaze, seendet, och turismens visuella ekonomi i sin skildring. Paradigmet vidhåller men indirekt att ickemoderna människor aldrig blir uttråkade, inte känner behov av att fly från sina egna trista dagliga rutiner och sysslor och inte heller längtar efter annorlunda och/eller stimulerande erfarenheter och upplevelser. Behovet av att uppleva något utöver det vanliga drabbar, med andra ord, endast moderna människor. Förutom ovanstående teorier återfinns i denna modernitetsskolbildning också modeller baserade på turisters olika resemotiv och beteenden. Sådana skildringar utmynnar i typologier av resande utifrån turistens beteende och resans typ men även utifrån turistens rollspel på besöksplatsen. Erik Cohens 13 det globala reseprivilegiet.indb

14 (1972: 1974) arbete utgör mallen för dessa. Cohen identifierade fyra typologier: Massturisten, Den enskilde massturisten, Upptäckaren och Luffaren (se även Plog 1977). Numera finns det en uppsjö av sådana turisttypskataloger. Ett svenskt exempel i samma genre är Wolf (2001). Hon identifierar fem turiststilar: Rekreationsturisterna, Kulturturisterna, Kompromissarna, Aktionsturisterna och Individualisterna. En utförlig redogörelse för dessa typologier inom turismstudier ges av McCabe (2005). Huvudfåran av teorier om turism och skildringar av turisters resemotiv och beteenden inom detta modernitetsparadigm utgörs dock av teorier om nyttomaximering, tillväxt och synen på turisten som homo economicus. Deras homo turisticus utgörs av en rationell, kalkylerande och nyttomaximerande individ som styrs av pris, utbud, efterfrågan och symboliskt värde. Idén om homo turisticus präglar olika utbildningar för turismbranschen, marknadsföring, satsningar på turism och destinationsutveckling alltifrån Världsturismorganisationen (WTO), Världsbanken (WB) och Internationella valutafonden (IMF) till förhoppningsfulla borgmästare (se t ex Weaver & Opperman 2000; UN-WTO: s årliga rapporter samt IMF:s och WB:s utvecklingsstrategier för turism). 2. Kritiska studier av turism. Vem turistar, var, varför och med vilka konsekvenser? Det andra paradigmet utgörs av förvisso marginella men ändå ett växande antal kritiska studier av turism. Turism är i denna skolbildning sinnebilden för privilegierad rörlighet och en global, ojämlik mobilitetsordning. Turistsubjektet förkroppsligar den självklara rätten att ha tillträde till världen. Att vara turist innebär inte bara att ha privilegierat tillträde till olika rum utan även att människor och samhällen iordningsställs utifrån turistens värderingar, normer, behov, begär och fantasier. Priset för att vara turist är, med andra ord, att andra förblir icke-turister och tjänare som tar hand om turistens olika behov. Kritiska teorier och studier belyser resandets och turismens historiska utformning och globala utbredning som en viktig del av kolonialism och imperiebygge (Said 1978, 1995; Enloe 1989; Gregory 1999). Man studerar, bland annat, hur koloniala och rasifierade föreställningar om andra platser och människor som underlägsna, primitiva och annorlunda utgör ett viktigt element av turistiska bilder, fantasier och förväntningar (hooks 1993; Crick 1994; Grinell 2004; McLaren 2003). Turisten beskrivs som den senaste i raden av resenärer som följer i spåren av kolonialism och imperiebygge och framträder, med andra ord, som arvinge till erövraren och kolonialisten: 14 det globala reseprivilegiet.indb

15 Explorers, traders, missionaries, and colonialists came first, to discover, exploit, convert, and colonize, and are followed by ethnographers and eventually tourists, who come to study or just observe the Other. Brunner 1989: 438 I detta paradigm återfinns också kritiska skildringar av turismens ideologier och turismens samtida utveckling samt turismnäringens makt och inflytande som uttryck för en global herre-slav -relation och ordning. Turism anses utgöra en nyckel för kulturell imperialism och ett viktigt instrument för att sprida och befästa västs kultur, smak och livsstilar som globalt normerande. Postkolonial teori och feministisk kritik blottlägger resandet, turismen och turistsubjektet som tecken på en maskulin och rasifierad makt- och mobilitetsordning och som drivkraft för denna ordnings fortsatta globala reproduktion (Kincaid 1996, 2000; McClintock 1995; Tesfahuney 1998b; Eskilsson & Fazlhashemi 2001; Biemann 2002; Alneng 2002; Ramqvist 2002; Grinell 2003; Möller 2009). Paradigmet behandlar även turismens ekonomiska konsekvenser. Läckageeffekten andelen turismgenererad inkomst i syd som hamnar i nord ligger mellan 50 till 75 % ( uneptie.org/pc/tourism/sust-tourism/economic.htm), (Pattullo 1996; McLaren 2003). Den globala turismen är strukturerad så att merparten av penningtransaktionerna sker före och efter själva resan (MacCannell 1992: 175). Denna aspekt av turism har bland annat studerats utifrån världssystemteori samt centrum-periferi-relationer (Lundgren 1974; Ash 1975; Freitag 1994; Harrison 1995). Att turism skulle vara en given utvecklingsstrategi och källa för tillväxt i Syd framstår som tveksamt sett med detta kritiska paradigms glasögon. Svaret på frågan: vem betalar kalaset? kan inte bara formuleras i monetära termer utan även i form av barnarbete, miljöförstöring och utbredd prostitution (Jeffreys 1999; Honey 1999; Aitchison 1999; McLaren 2003; Dielemans 2008). Varugörande och iscensättning av platser, kulturarv och historia inklusive slaveri och folkmord i turismens tecken är ytterligare teman som studeras inom fältet kritiska turismstudier (Meethan 2002; Etchner & Prasad 2003; Agyei-Mensah 2006; Ek & Hultman 2007). I det kritiska paradigmet studeras också turism och nationsbygge, turismens roll i nationalism och intern kolonialism samt rasistiska föreställningar om nationella minoriteter (Löfgren 2001; Shaffer 2001; Franklin 2004; Favero 2007; Schough 2008). Likaså finns det studier om hur turism mobiliseras inom EU i skapandet av en europeisk kulturell identitet och gemenskap (Verstraete 2002). Det handlar inte bara om vad som sker där borta i forna kolonier utan även om hur det primitiva (inklusive levande människor) forslas hit och ställs ut 15 det globala reseprivilegiet.indb

16 som uppvisningsföremål runt om i väst. (Ny)koloniala vandringsutställningar har fraktats runt i olika museer och städer i väst genom återkommande utställningar, vaxmuseer, dioraman och panoraman (Furlough 2001; Pickles 2004; Pred 2004). Turisten behöver således inte resa ut på jakt för att nå det äkta, orörda och extraordinära, utan detta kan upplevas hemma, mitt i det moderna rummet. Den (ny)koloniala turismen på hemmafront var och är således föregångaren till dagens virtuella turism (Bruner 1989; Furlough 2001). 3. Hybriditetsparadigmet. Det tredje paradigmet utgörs av teorier som kretsar kring turistiska praktiker, möten och hybriditet kopplat till geografi. I denna skolbildning framställs turisten inte bara som en passiv deltagare och konsument av sevärdheter, utan paradigmet poängterar att turisten är med och skapar turistiska rum. Turisten kan använda sin position för att utmana, göra motstånd och överskrida etablerade gränser, ramar och sätt att vara (Crouch 1999; Edensor 2003; Hannam 2008; Mattsson i denna antologi). Ett exempel är de kvinnliga resenärernas färder ute i världen under 1700-, och det tidiga 1900-talet som banbrytande gärning och symbol för kvinnofrigörelsen i väst (Pratt 1992; Mattis 2001). Ett annat exempel är hur turismen mobiliseras mot och används som ett effektivt instrument för att bojkotta fascistiska regimer Francos Spanien; rasistiska och koloniala regimer apartheid-sydafrika och Israel (Arbetaren 2004). Här finns även studier av hur hedonism, njutning, sensualitet och sex förknippas med turism och laddar turistiska rum. Här behandlas även frågor om kroppen, turismens förkroppsligade praktiker och makt som en viktig del av turism (Veijola & Jokinen 1994; Pettman 1997; Johnston 2001; Diken 2005). Flöden och nätverk som skapar heterogena rum och nya sätt att göra turism utanför turismens snitslade banor studeras, ibland med en rumsuppfattning som går bortom det euklidiska rummet (Lash & Urry 1994; O Dell 1999, 2002; Edensor 2001; Franklin 2004; Brandin 2009). Resandet förstås som en hoppkoppling som upplöser här-där, då-nu, vi-de, arbete-fritid och andra dikotomier/hierarkier, som skapar heterogena rum, transnationella nätverk och nya sätt att vara och handla. På senare tid har det vi kallar hybriditetsparadigmet tagit sig uttryck i en så kallad mobilitetsvändning såväl inom samhällsvetenskap som i studier av turism (Virilio 1986; Cresswell 2006; Hannam, Sheller & Urry 2006; Edensor 2007; Ek & Tesfahuney 2008); Adey I dessa tre paradigm intar ironiskt nog inte frågan vem är turisten någon framträdande plats. Det är kanske inte så konstigt, eftersom både turism som territoriell ordning och turismvetenskap med sina teoribyggen, 16 det globala reseprivilegiet.indb

17 begreppsapparater och problemorienteringar har den vite mannen och västerlänningar i allmänhet både som utgångspunkt och norm. Vi ser det därför som angeläget att närma oss detta problemområde. Bidragen i den här boken har vissa inslag från paradigm två och tre, men betonar framför allt turism som en territoriell ordning och som geo- och biopolitik. Förståelsen av turism som globalt privilegium och som världsordning bottnar i geofilosofi och ett kritiskt geopolitiskt tänkande där territorialisering och omkodning av kroppar, flöden, platser/rum och tillvarons turistifiering är centrala. Turism förstås som en materiell och ideologisk inramning av världen (Enloe 1989: 28) och inbegriper en rad företeelser som sammantaget formar kulturer, historier, ekonomier och miljön för dess egna ändamål (MacCannell 1992: 1). Vårt resonemang har principiella utgångspunkter. För det första menar vi att turism är mycket mer än bara världens största näring och att det handlar om långt viktigare saker än kortvariga flykter från en monoton vardag, jakten efter autentiska upplevelser, och sökandet efter spänning och lockelser av olika slag som modernitetsparadigmet gör gällande. I den här boken placeras turismen och turisten i sitt vidare sammanhang. Turism beskrivs som en territorialiseringskraft, en process som inbegriper erövring, omvandling och omkodning av världen och tillvaron i turismens tecken och i kapitalackumulationens tjänst. Allt från havsbotten, sociala relationer, platser, kulturer, livssekvenser till yttre rymden är turistifierbart, det vill säga det kan omkodas och omvandlas till en vara och nyttiggöras i turismens tecken. Den ojämlika mobilitetsordning som råder är på samma gång en förutsättning för och en konsekvens av turismen och den fördjupade turistifieringen av jorden, livet och människan. Bidragen i den här boken beskriver turism som uttryck för vår tids världsordning och föreställning om människan. I det första bidraget presenterar Schough och Tesfahuney den mobilitetsapparat som utgör turismens drivkraft. De beskriver turism som en territorialiseringsprocess och menar att den kan förstås i geopolitiska termer. Genom begreppet Nomos beskriver de grunddragen i en genomturistifierad värld erövring, inordning och nyttiggörande. I kapitlet Veni, vidi, adios: Turisten och de tre privilegierna presenterar Josefina Syssner och Khalid Khayati tre av den västerländska turistens privilegier: Den frivilliga mobilitetens privilegium, det selektiva seendets privilegium och den omedelbara sortins privilegium. Att få komma och gå som man vill, att få välja de platser man vill åka till och att få åka därifrån när man har lust är en så självklar del av den turistiska praktiken att vi har svårt att föreställa oss någon annan ordning, skriver författarna. De menar också 17 det globala reseprivilegiet.indb

18 att det behövs ytterligare studier av hur de turistiska privilegierna bemöts i olika delar av turistifierade lokalsamhällen, och hur privilegierna kan skapa både anpassning och motstånd. Richard Ek skriver: Fram växer ett system av simulerade platser eller enklaver, utspridda över stora fysiska avstånd men som är förvillande lika varandra. Ek diskuterar kryssningsindustrin och all inclusive-turismen som biopolitik och postpolitik. Han menar att turism organiseras med lägret som grundläggande rumslig organisationsprincip, med avmedborgarisering som resultat. Eks bidrag är nydanande i svensk turismforskning genom att han belyser turismen utifrån Agambens resonemang om lägret. Turismen appellerar till turistens drömmar om befrielse och förhöjda känslor. I kapitlet Semesterutopi visar Katarina Mattsson hur all inclusiveturismens rum utgör icke-platser, till synes utan koppling till platsens språk, religion, politiska situation eller samtidskontext. I dessa paradisbyar syns ingen lokalbefolkning eller servicepersonal, utan endast avslappnade, relationsorienterade familjer som ägnar sig åt varandra och åt att njuta. Dessa icke-platser skapas och marknadsförs för den heterosexuella kvinnliga turistkunden med behov av ledighet från sina vardagssysslor. Turismens neo-koloniala maktrelationer blir en tyst förutsättning för frigörelsen från en annan maktordning genusordningen i hemmet. I kapitlet Afrikakänsla vänder Mattsson på perspektivet. I motsats till icke-platsen möter vi här bilderna av det exotiska Afrika (Palmberg 1987, 2000). Det är en plats för drömmar och längtan, som talar till lilla barnet som i skolan läste om Afrika och såg filmer och bilder av vilda djur. Men också ett rum där känslorna antas vara starkare och mer intensiva än på andra platser. Mattsson introducerar begreppet koloniala känslogeografier, och beskriver upplevelser av frustration och starka känslor av lycka när turistens förväntningar i olika grad infrias. I bokens avslutande kapitel presenterar Mekonnen Tesfahuney tanken på turisten som vår tids idealsubjekt. Homo touristicus är i denna mening en modellfigur för sättet att förhålla sig till livet och vara i världen. Ironiskt nog är denna subjektkonstruktion underteoritiserad, och Tesfahuney visar på turisten som vit, som främling och som hedonistisk marknadsvarelse. Turisten är vår tids människa; privilegierad och inordnad, fri och bunden, tillskriven och fråntagen suveränitet. 18 det globala reseprivilegiet.indb

19 Katarina Schough & Mekonnen Tesfahuney Turismens Nomos Världen är turistens ostron. Bauman 1996: 295 I Mot en genomturistifierad världsordning det här kapitlet beskriver vi turismens segertåg. Från att bara ha varit ett av många sätt att resa till att fungera som en mall för hur världen ska ordnas. Turismen är mer än en bransch med egen tankevärld, infrastruktur och politik, den fungerar också som en norm för att ordna världen och forma människors tillvaro. Detta sker i en epok präglad av överfasningen från kapitalism till hyperkapitalism, från kolonialism till neokolonialism, från den europeiska nationalstatens epok till globaliseringens epok, eller från modernitet till postmodernitet. I turismstudier talar man om en övergång från turism till postturism. Kontentan av denna förskjutning är att det blir allt svårare analytiskt och konkret att skilja turism från andra aktiviteter, att skilja turisten från andra konsumenter, men också att skilja konsumenten från medborgaren och människan. Genom att använda det geopolitiska begreppet turismens Nomos vill vi fånga turismens lag och världsordning dess roll som territorialiseringskraft och omvandlare av världen. Från Jules Verne mot Michel Houellebecq Två skönlitterära berättelser får här illustrera turismens omvandling från ett av många sätt att resa till att bli en territoriell världsordning. I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar (1873) framträder turism som resemall med rötter i kolonialismens infrastruktur. Boken används ofta i beskrivningar av den tidiga turismen, och världsturistorganisationen (WTO) hade år 2005 Jules Verne som tema för sin världsturismdag. Evenemanget välsignades av Vatikanen 1, men även WTO: s generalsekreterare Fransesco Frangialli framhåller i Jules Vernes anda turismens välsignelse: det globala reseprivilegiet.indb

20 20 Travel enables us to enrich our lives with new experiences, to enjoy and to educate ourselves, to learn respect for foreign cultures, to establish friendships, and above all to contribute to international cooperation and peace throughout the world. I Vernes roman möter vi londonbon Phileas Fogg och hans betjänt Passepartout (vars namn betyder går, passerar överallt ). Tillsammans gör de en sensationell jordenruntresa. 2 Passepartout var ett turistembryo, en resande man från en tid då turismen så att säga låg i sin vagga. En förutsättning för Passepartouts resa var det brittiska imperiet, och dörröppnaren var gentlemannen och arbetsgivaren Phileas Fogg. Man kan säga att utan Mr. Fogg ingen Passepartout. Imperiets gentlemannaresenär banade väg och var förebild för turistembryot Passepartout. Samtidigt symboliserar parhästarna Fogg/Passepartout en av de spänningar som beledsagar turismens historia, den mellan kategorin resenär respektive turismus vulgaris de högre ståndens individuella resemönster kontra massturismen. Imperie-Fogg beskrivs av Jules Verne som en gåtfull men samtidigt typisk engelsman som förkroppsligar det brittiska imperiets bästa sidor. Mr Fogg var förmögen, mycket berest och världsvan, en kosmopolit Ingen kände världskartan bättre än han. Då berättelsen utspelade sig levde Mr. Fogg diskret och bekvämt i London där han åt middag, läste och spelade whist på Reformklubben. Han spelade så att säga för spelets egen skull och skänkte gärna vinsterna till välgörenhet. Mr. Foggs mest utmärkande karaktärsdrag var emellertid ett ordningssinne som uttrycktes i punktlighet, noggrannhet och exakta vanor. Han var hyperkompetent och hade i princip aldrig fel. Redan vid första mötet med betjänten Passepartout var det Mr. Fogg som bestämde vems klocka som gick rätt. Mr. Fogg bestämde över tiden, bestämde själv att han skulle resa jorden runt, finansierade resan, skaffade sig tillträde, hanterade främmande rättsapparater, beräknade och kontrollerade förflyttningar i tid och rum och skördade resans frukter närmare bestämt ära, vadets vinst och som russinen i kakan en vacker hustru. Gentlemannaresenären Fogg rörde sig mestadels i imperiets rum: Runt jorden löper som ett bälte av mer eller mindre starkt engelskt influerade städer (1960: 78). Inom detta rum hade han full kontroll. Han rörde sig i sin matematiskt beräknade bana runt jorden utan att fästa sig vid alla de satelliter som följde hans lopp (ibid. 74). Hans klubbkamrater hade visserligen oroat sig för oberäkneliga element som dåligt väder, motvind, skeppsbrott och järnvägskatastrofer. För att inte tala om att både indier och indianer kan ju på var sitt håll ge sig till att riva upp skenorna dom 2 Inspirationen till Jorden runt på 80 dagar är Thomas Cooks jordenruntresa år det globala reseprivilegiet.indb