EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2002) 419 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Andra tvåårsrapport om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande pa den inre marknaden

2 SAMMANFATTNING Det ömsesidiga erkännandets betydelse för att den inre marknaden skall fungera smidigt bör inte underskattas. Handeln inom gemenskapen med produkter som omfattas av ömsesidigt erkännande uppskattas till cirka 430 miljarder euro. Mellan 1999 och 2001 har särskilda utvärderingar gjorts av det ömsesidiga erkännandet som har bekräftat att denna princip fungerar väl när det gäller produkter som inte utgör några större säkerhetsproblem, som cyklar, cisterner och containrar. Tillämpningen av det ömsesidiga erkännande på området för särskilt komplexa tekniska produkter (t.ex. bussar, lastbilar, byggprodukter, ädla metaller) eller produkter som kan utgöra säkerhets- eller hälsoproblem (som livsmedelstillsatser och berikade produkter), förefaller däremot påverkas negativt av att många ekonomiska aktörer och nationella myndigheter är okunniga om principen (brist på information, avsaknad av eller vägran att inleda en dialog eller ett förvaltningssamarbete). För att underlätta den praktiska tillämpningen av det ömsesidiga erkännandet mellan ekonomiska aktörer och nationella myndigheter när det gäller produkter, kommer kommissionen att anta riktlinjer för tillämpningen av principen i ett meddelande till medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna. Meddelandet kommer att innehålla en tydlig redogörelse av de berörda parternas rättigheter och skyldigheter i de fall när principen om ömsesidigt erkännande skall tillämpas. Kommissionen kommer därtill att sträva efter ett bättre tillvaratagande av befintliga instrument i syfte att befästa korrekt tillämpning av denna princip i medlemsstaternas lagstiftning och de nationella myndigheternas förfaranden. Därutöver är praktiska handledningar för olika sektorer eller grupper av sektorer samt seminarier otvivelaktigt mycket effektiva verktyg för att förbättra kunskaperna om och tillämpningen av denna princip inte bara i medlemsstaterna utan också i kandidatländerna. De är särskilt viktiga för de organ som ingriper och samarbetar inom ramen för kontroll av överensstämmelse. Inom de särskilda sektorer där nationella föreskrifter leder till sådana skillnader i skyddsnivå att principen om ömsesidigt erkännande inte kan användas (exempelvis inom området för berikade livsmedelsprodukter och byggprodukter) kommer harmonisering att fortsätta att vara den lämpligaste lösningen, under förutsättning att harmoniseringen täcker samtliga problem som det ömsesidiga erkännandet inte kan lösa på ett effektivt sätt. Harmonisering utgör likaså ett viktigt instrument, särskilt inom områden för hälso-, miljö- och konsumentskydd. Inom området för tjänster har kommissionen nyligen fastställt en ny strategi som delvis baseras på tillämpning av det ömsesidiga erkännande för att undanröja onödig (och ofta motstridig) dubblering av bestämmelser som hindrar handeln över gränserna och kväver nyskapandet. Det ömsesidiga erkännandet kommer att fortsätta att spela en viktig roll inom området för finansiella tjänster. 2

3 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Andra tvåårsrapport om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande pa den inre marknaden (Text av betydelse för EES) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Bakgrund till rapporten Rapportens syfte SÄRSKILDA ÅTGÄRDER FÖR ATT FÅ DET ÖMSESIDIGA ERKÄNNANDET ATT FUNGERA BÄTTRE Utbildning och information Konferenser, seminarier och rundabordskonferenser Handledningar och olika skrifter Webbplatser Utomrättsliga instrument för att förebygga och lösa problem Anmälan av förslag till nationella bestämmelser enligt direktiv 98/34/EG Anmälan av särskilda åtgärder enligt beslut 3052/95/EG Nätverket för förvaltningssamarbete Paketmöten Yrkesbehörighet Överträdelseförfaranden Produkter Yrkesbehörighet HARMONISERING : ANTAGNA ELLER FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER Produkter Övergripande åtgärder Vertikala åtgärder, några konkreta fall Yrkesbehörighet Elektronisk handel Kommersiella meddelanden Finansiella tjänster SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGAR FÖR ATT UTRÖNA HUR DET ÖMSESIDIGA ERKÄNNANDET FUNGERAR I VISSA PRODUKTSEKTORER De särskilda undersökningarna Livsmedel Olika fordon: bussar, lastbilar, släpvagnar, och cyklar Byggprodukter Stegar och byggnadsställningar som inte ingår i en byggnation Andra produktkategorier

4 5 KONSTATERANDEN PÅ DET ICKE-HARMONISERADE OMRÅDET FÖR PRODUKTER Har undersökningarna visat hur det ömsesidiga erkännandet verkligen fungerar? Okunnigheten om det ömsesidiga erkännandet bör inte underskattas och tar sig i praktiken uttryck i en alltför försiktig hållning Medför okunnigheten att principen fungerar dåligt? Utgör okunnigheten ett problem? SLUTSATSER Produkter Yrkesbehörighet : förenkling och konsolidering krävs Tjänster: en ny strategi för fritt tillhandahållande BILAGOR Statistik över det ömsesidiga erkännandet på området för kvalifikationer för yrken som är reglerade i lag Produkter : statistik över klagomål och överträdelser Produkter : resultat av undersökningar riktade till medlemsstaternas myndigheter Produkter : resultat av undersökningar riktade till de ekonomiska aktörerna

5 1. INLEDNING 1.1. Bakgrund till rapporten I enlighet med domstolens rättspraxis när det gäller tillämpning av artiklarna 28 till 30 i EG-fördraget, medför principen om ömsesidigt erkännande att en medlemsstat i princip inte kan förbjuda att en produkt som lagligt framställs och marknadsförs i en annan medlemsstat, säljs i det egna landet, även om produkten framställs enligt tekniska krav eller kvalitetskrav som skiljer sig från dem som ställs på landets egna produkter. Den mottagande medlemsstaten kan inte frångå denna regel och vidta åtgärder för att förbjuda eller begränsa en sådan produkts tillträde till den nationella marknaden annat än under mycket speciella omständigheter 1. Dessa åtgärder måste vara nödvändiga och proportionerliga till de viktiga krav som skall skyddas, särskilt när det gäller hälsa, konsumentskydd eller miljö. När sådana viktiga krav äventyras tillämpas inte längre det ömsesidiga erkännandet automatiskt. Den mottagande medlemsstaten behåller då rätten att kräva att skyddsnivån för produkten som kommer från en annan medlemsstat skall vara lika hög som den som fastställs i det egna landets lagstiftning 2 Principen om ömsesidigt erkännande skall också tillämpas på fritt tillhandahållande av tjänster på den inre marknaden. Detta innebär att en tjänsteleverantör som är lagligt etablerad i en medlemsstat skall kunna förmedla sina tjänster i alla andra medlemsstater i Europeiska gemenskapen som i regel ska ge honom denna 1 2 Alltsedan 1980 har kommissionen utarbetat riktlinjer för tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i enlighet med domstolens rättspraxis jfr kommissionens meddelande om konsekvenserna av domstolens dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78 ( Cassis de Dijon ) EGT C 256, , dom Cassis de Dijon, ECR. 1979, s När det gäller konsumentskyddet har domstolen i sin rättspraxis angivit att "inga överväganden som hänför sig till skydd av den nationelle konsumenten talar för en bestämmelse som skulle hindra samme konsument att prova (en produkt tillverkad) enligt en annorlunda tradition i en annan medlemsstat" (dom i målet "De Kikvorsch", , ECR 1983 s. 947). Enligt domstolen kan skydd av ett sådant syfte uppnås på andra sätt vilka i mindre utsträckning hindrar handeln, exempelvis genom "korrekt information till konsumenten" bland annat genom en "lämplig etikettering". När det gäller skydd av hälsa eller säkerhet, anger domstolen i sin rättspraxis "att det ankommer på de nationella myndigheterna att i varje enskilt fall visa att deras bestämmelser är nödvändiga för att effektivt skydda de intressen som avses i artikel 36 (numera artikel 30) i fördraget och särskilt att saluföring av produkten i fråga utgör en allvarlig risk för folkhälsan" (dom i målet "van Bennekom" , ECR 1983, s. 3883). I domen i målet kommissionen mot Tyskland (föreskrifter om öl) den , ECR 1987, s. 1227, preciserar domstolen att "proportionalitetsprincipen kräver att de ekonomiska operatörerna, genom ett förfarande som är lättillgängligt för dem och som kan slutföras inom rimlig tid, ska kunna begära att tillträde till den aktuella produkten skall tillåtas genom en åtgärd som har generell räckvidd". Domstolen konstaterade att "ett omotiverat undanhållande av tillstånd måste kunna ifrågasättas av de ekonomiska aktörerna inom ramen för en rättslig prövning". I dom av den 22 januari 2002 (Canal Satélite Digital SL, mål C-390/99), bekräftade domstolen att ett förfarande för förhandsgodkännande hindrar både fri rörlighet för varor och fritt tillhandahållande av tjänster. För att en sådan bestämmelse skall vara motiverad med hänsyn till de grundläggande friheterna, måste den vara av allmänt intresse som erkänns i gemenskapsrättten och beakta proportionalitetsprincipen, dvs. vara anpassad för att garantera att det eftersträvade målet uppnås och inte gå utöver det som krävs för att nå detta. I samma dom förklarade domstolen vilka principer som ett sådant förfarande skall följa för att det skall vara proportionerligt. Se också punkterna 4.1 och 5.1 i den första rapporten om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande inom marknaderna för varor och tjänster - SEK(1999) 1106 av den 13 juli

6 behörighet utan ytterligare begränsningar. De enda hinder som tillåts är de som är icke-diskriminerande, motiverade då tjänsterna äventyrar värden av allmänt intresse, som syftar till att tillvarata sådana värden och som under alla omständigheter måste vara proportionerliga. Här kan erinras om att principen om ömsesidigt erkännande inte gäller när bestämmelser om utsläppande av produkter och tjänster på marknaden har varit föremål för fullständig harmonisering genom särskilda direktiv Rapportens syfte I kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet 3, föreslås bland annat flera åtgärder som syftar till att uppnå bättre tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande. Vissa av åtgärderna vänder sig till de ekonomiska aktörerna, andra till medlemsstaternas myndigheter. I meddelandet har kommissionen åtagit sig att vartannat år sammanställa en utvärderingsrapport som överlämnas till rådet och Europaparlamentet. Den första av dessa rapporter om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på marknaden för produkter och tjänster 4 utmynnade i en preliminär diagnos av hur denna princip fungerar på den inre marknaden, och baserades på de uppgifter som kommissionen förfogade över Den här rapporten utgör den andra rapporten av detta slag och syftar främst till att utvärdera de framsteg som gjorts beträffande tillämpningen av det ömsesidiga erkännandet på den inre marknaden 6 sedan 1999, och att ringa in de områden där det ömsesidiga erkännandet fortfarande vållar problem Meddelande KOM(1999) 299 slutlig till rådet och Europaparlamentet av den 16 juni 1999 om ömsesidigt erkännande inom ramen för uppföljningen av handlingsplanen om den inre marknaden. SEK(1999) 1106 av den 13 juli Meddelandet och den första rapporten var föremål för en resolution i rådet den 28 oktober 1999 (EGT C 141, , s. 5-6) och ett initiativyttrande från Ekonomiska och sociala kommittén den 29 november 2000 (ESK ; EGT C 116, , s. 14). Rådets resolution införlivades i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt beslut nr 15/2002 i EES blandade kommitté den 1 mars 2002 (EGT. L 110, , s. 9). Det bör betonas att denna rapport endast avser tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på områdena för fri rörlighet för produkter och tjänster, och inte innefattar gemenskapens yttre handelspolitik eller gemensamma åtgärder på området för rättsligt samarbete. Det ömsesidiga erkännandet spelar en viktig roll på området för fri rörlighet för varor. Handeln inom gemenskapen med produkter som omfattas av det ömsesidiga erkännandet uppskattas uppgå till cirka 430 miljarder euro. Se också meddelandet KOM(2001) 736 av den 7 december 2001 om ekonomisk reform : rapport om produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen. 6

7 2. SÄRSKILDA ÅTGÄRDER FÖR ATT FÅ DET ÖMSESIDIGA ERKÄNNANDET ATT FUNGERA BÄTTRE I meddelandet från 1999 om ömsesidigt erkännande föreslås olika åtgärder främst inom följande tre områden: a) Att förbättra information och utbildning, b) att utnyttja effektiva utomrättsliga instrument för att förebygga och lösa problem som rör fri rörlighet och c) att utnyttja möjligheter som gemenskapsrätten erbjuder för att undanröja kvarvarande hinder. När det gäller produkter, har det vid sektorsvisa rundabordskonferenser anordnade av kommissionen framkommit att de berörda aktörerna är mycket osäkra på hur det ömsesidiga erkännandet skall tillämpas i praktiken. Denna osäkerhet tar sig uttryck i mycket olika tolkningar från såväl de nationella myndigheternas som de ekonomiska aktörernas sida. Inom vissa nationella myndigheter förefaller begreppet "likvärdighet" ge upphov till vissa missförstånd. Det är ytterst viktigt att det ömsesidiga erkännandet fungerar smidigt, särskilt mot bakgrund av de nya tendenser till avreglering som kommissionen har noterat. Dessa tendenser beror främst på tekniska framsteg och en strävan att förstärka kontrollen på hälsoskyddsområdet (i synnerhet livsmedelskontroll). Genom direktiv 98/34/EG har kommissionen möjligheter att snabbt ingripa för att säkerställa att medlemsstaterna inkluderar principen om ömsesidigt erkännande i sina förslag till nationella tekniska föreskrifter. Denna förebyggande åtgärd kan vid behov kompletteras av att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget för underlåtenhet att följa artiklarna i EG-fördraget i syfte att se till att principen också införs i gällande nationella lagar. Ca 95 % av fallen som gäller underlåtenhet att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande kan lösas inom ramen för en dialog med medlemsstaten och innan ärendet förs till domstolen, vilket visar nyttan av ett gott samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. När det gäller nätverkssamarbetet mellan förvaltningarna har nätverket av kontaktpunkter för medborgare och för företag inte givit särskilt positiva resultat inom denna sektor. En mer givande mekanism finns på området för ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet Utbildning och information Konferenser, seminarier och rundabordskonferenser Sedan 1999 har kommissionen anordnat 15 olika särskilda seminarier om ömsesidigt erkännande på den inre marknaden. Dessa seminarier har anordnats vid s.k. "paketmöten" där i första hand företrädare för nationella myndigheter har deltagit. Mottagandet har varit positivt och det förefaller finnas ett intresse för mer regelbundet återkommande seminarier. Kommissionen har bland annat anordnat rundabordskonferenser riktade till myndigheter och företag. 7

8 De första rundabordskonferenserna ägde rum den 30 november 2000 och behandlade ömsesidigt erkännande inom sektorn för livsmedelsprodukter 8. Även om produkternas sammansättning, beteckning, förpackning och etikettering redan i stort sett är harmoniserade så menade de ekonomiska aktörerna att denna ofullständiga eller frivilliga harmonisering lämnade dörren öppen för begränsningar av den fria rörligheten för dessa produkter. Ömsesidigt erkännande kommer därför även fortsättningsvis att spela en viktig roll på detta område. Vid rundabordskonferenserna bekräftades att det förefaller som om orsaken till att så många hinder för den fria rörligheten för berikade livsmedelsprodukter och livsmedelstillsatser består är att medlemsstaterna gör skilda bedömningar av den vetenskapliga osäkerheten om produkternas ofarlighet vid långvarig konsumtion 9. Det är dessa skillnader som är orsak till medlemsstaternas olika lagar och nationella förfaranden för att lämna tillträde till den nationella marknaden. Det är bl. a. av detta skäl som kommissionen i sin vitbok om livsmedelssäkerhet 10 föreslog ett program för reformer inom lagstiftningen som syftar till att förbättra de lagar som täcker alla aspekter på livsmedelsprodukter "från gård till bord" och göra dem med sammanhängande. I detta sammanhang framlade kommissionen ett förslag till direktiv om kosttillskott 11 och avser dessutom att mot slutet av år 2002 framlägga ett förslag till direktiv om berikade livsmedel. Den andra omgången rundabordskonferenser om ömsesidigt erkännande hölls den 6 september 2001 och avsåg flera olika kategorier industriprodukter 12.Viddessa samtal bekräftades att den praktiska tillämpningen av principen fortfarande är behäftad med vissa problem. En fördjupad harmonisering håller på att antas för vissa produkter (bussar, byggnadsställningar). Genom offentliggörandet nyligen av de första harmoniserade standarderna och utfärdandet av europeiskt tekniskt godkännande fortskrider nu inrättandet av den inre marknaden för byggprodukter i snabb takt. När det gäller handeln inom gemenskapen för övriga typer av produkter som behandlades vid dessa rundabordskonferenser fortsätter det ömsesidiga erkännande att vara av central betydelse. Beträffande majoriteten av de berörda produktkategorierna beklagade sig flera ekonomiska aktörer över att de med eller mot sin vilja alltid tvingades anpassa sina produkter enligt den mottagande medlemsstatens tekniska föreskrifter. Tanken på att utarbeta praktiska handledningar om tillämpningen av ömsesidigt erkännande för vissa typer av produkter i syfte att förbättra informationen till berörda parter rönte mottogs mycket positivt av deltagarna i rundabordskonferenserna. Deltagarna uttryckte också åsikten att utökat förvaltningssamarbete inom ramen för specialiserade nätverk av berörda nationella tjänstemän, där dessa nätverk uppdelas En sammanfattning av diskussionerna vid dessa rundabordskonferenser finns på webbplatsen Se domstolens vilande ärenden bl.a. C-387/99, C-150/00 och C-95/01. KOM(1999) 719 slutlig av den 12 januari KOM (2000) 222 slutlig av den 8 maj 2000, ändrat genom KOM(2001) 159 slutlig. Dessa särskilda rundabordskonferenser har inriktats på följande produktsektorer : bussar, lastbilar, skåpbilar och släpvagnar, kopplingssystem för fordon och turistfordon (M1) liksom för jordbrukstraktorer eller skogstraktorer med hjul, cyklar, cisterner och containrar, byggprodukter för vilka det inte finns några standarder (harmoniserade) eller tekniskt godkännande, stegar och byggnadsställningar som inte är avsedda att ingå i en byggnation, brandlarm och inbrottslarm samt barnartiklar (bland annat sängar, barnvagnar och barnstolar). En sammanfattning av de diskussioner som förts vid dessa konferenser finns på följande webbplats: 8

9 på olika produktkategorier, liksom bättre insyn i de nationella besluten skulle bidra till förbättrad tillämpning av det ömsesidiga erkännandet på fältet. De svenska myndigheterna har visat särskilt intresse för detta ämne och har i nära samarbete med kommissionen anordnat ett seminarium om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse. Detta seminarium ägde rum den 13 juni Handledningar och olika skrifter Det är obestridligt att tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande kräver grundkunskaper om principerna för fri rörlighet för produkter. Kommissionen har givit ut en praktisk handledning för begreppen i och tillämpning av artiklarna i EG-fördraget. I denna handledning förklaras bland annat principen om ömsesidigt erkännande och domstolens viktigaste rättspraxis på detta område sammanfattas. Handledningen finns att hämta på kommissionens webbplats 14. Som uppföljning till kommissionens åtagande i rapporten om genomförandet av beslut 3052/95/EG 15 under 1997 och , gav kommissionen under 2001 ut en handledning om beslut 3052/95/EG. Detta dokument riktar sig inte bara till de nationella myndigheter som genomför beslutet utan också till de ekonomiska aktörerna. Kommissionen anstränger sig att se till att denna handledning får största möjliga spridning, och har bland annat lagt ut den på kommissionens webbplats 17. Under hösten 2000 gav kommissionen också ut en broschyr med titeln Att upprätthålla den inre marknaden. Direktiv 98/34/EG. som redogör för syftet med det anmälningssystem som inrättas genom det direktivet och hur detta system fungerar. Denna broschyr har spridits till medlemsstaternas centrala enheter som har till uppgift att förvalta anmälningssystemet, liksom till ett stort antal europeiska industriföreningar Webbplatser I syfte att förbättra kunskaperna om principen om ömsesidigt erkännande på den inre marknaden har en ny webbplats 18 inrättats för detta ämne. Kommissionen har också skapat en ny webbplats 19 som behandlar direktiv 98/34/EG. Genom denna webbplats kan samtliga ekonomiska aktörer och den intresserade allmänheten hålla sig informerade om förslag till tekniska föreskrifter och bestämmelser om tjänster i informationssamhället som har anmälts till kommissionen, och kan om de så önskar ge uttryck för sina åsikter Se Europaparlamentets och rådets beslut 3052/95/EG av den 13 december 1995, för att fastställa ett förfarande för ömsesidig information om nationella åtgärder som avviker från principen om fri rörlighet för varor inom gemenskapen KOM(2000) 194 slutlig av den 7 april

10 2.2. Utomrättsliga instrument för att förebygga och lösa problem Anmälan av förslag till nationella bestämmelser enligt direktiv 98/34/EG 20 Under 2001 mottog kommissionen 530 förslag till tekniska föreskrifter (varav 25 förslag avsåg tjänster i informationssamhället, och de övriga avsåg produkter) vilka har granskats av kommissionens avdelningar. Motsvarande siffra var 604 under 1998, 591 under 1999 och 751 under år Denna utveckling visar att medlemsstaterna, trots införandet av den inre marknaden, fortsätter att anta en mängd olika tekniska föreskrifter, ja rentav omreglerar, bland annat på grund av tekniska framsteg och för att utöka kontrollerna inom hälsoskyddsområdet, i synnerhet när det gäller livsmedel. För att undvika att dessa åtgärder äventyrar den inre marknadens smidiga funktion måste åtgärderna granskas. Denna granskning gör det samtidigt möjligt att identifiera de sektorer där det krävs gemenskapsåtgärder. En tendens till förbättring av den nationell lagstiftningens kvalitet kan konstateras. Medlemsstaterna anstränger sig alltmer att införa klausuler om ömsesidigt erkännande i lagstiftningsförslag som avser icke harmoniserade sektorer 22. Under 2000 underlättade direktiv 98/34/EG också harmoniseringsarbetet på gemenskapsnivå genom att förhindra att nationella åtgärder antogs som skulle kunna ha låst vissa medlemsstaters ståndpunkter samtidigt som man eftersträvade gemensamma lösningar (exempelvis beträffande farliga ämnen i elektrisk eller elektronisk utrustning, livsmedelstillsatser, djurfoderblandningar, samt tillsats av vitaminer och mineraler i livsmedelsprodukter). Tjänstesektorn har snabbt blivit allt viktigare. Under 1999 mottog kommissionen 11 anmälningar, en siffra som steg till 23 under 2000 och till 25 år Anmälningarna rörde så komplicerade ämnen som digital signatur, kampen mot databrottslighet, elektronisk handel, skyddet av minderåriga i meddelanden eller domännamn Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG utsträcktes informationsförfarandet till bestämmelser om informationssamhällets tjänster (EGT L 217, , s. 18). Se tabell i bilagan till denna rapport. Beträffande statistik för från 1995 till 1998, se kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv 98/34/EG från 1995 till 1998 : KOM(2000) 429 slutlig av den 7 juli 2000, samt statistik på webbplats Under 1999 avgav medlemsstaterna och kommissionen 408 utlåtanden och 148 detaljerade kommentarer. Trots en betydande ökning av antalet anmälningar under 2000, avgav medlemsstaterna och kommissionen det året totalt 444 utlåtanden och 144 detaljerade kommentarer. 10

11 Inom området för informationssamhällets tjänster måste man tyvärr konstatera att medlemsstaterna i många fall ännu inte helt beaktar principen om ömsesidigt erkännande utan begär en dubblering av krav som operatörerna redan har uppfyllt i andra medlemsstater. Problem uppträder också på grund av att medlemsstaterna i vissa fall i sina förslag till föreskrifter inför exterritoriell tillämpning 23. I dessa fall påminner kommissionen regelmässigt den behöriga medlemsstaten att den inte får ställa några andra krav på operatörer som är etablerade i ett annat land inom gemenskapen än de som det ställer på landets egna operatörer och att varje ny föreskrift måste erkänna och ta vederbörlig hänsyn till de krav och kontroller som varje operatör redan har uppfyllt och genomgått i etableringsstaten Anmälan av särskilda åtgärder enligt beslut 3052/95/EG 24 Som kommissionen redan har betonat i sin rapport av den 7 april 2000 om tillämpningen av beslut 3052/95/EG 25, fungerar det inte tillfredsställande. Det fåtal anmälningar som inkom under de år som rapporten omfattar (1997 och 1998) liksom under de efterföljande åren 26 gör det inte möjligt att teckna någon rättvis bild av hur det ömsesidiga erkännandet fungerar i gemenskapen. Kommission anstränger sig att främja tillämpning av beslutet, vilket också anges i rapporten 27. Det är dock uppenbart att kommissionen i brist på aktivt samarbete från medlemsstaterna inte ensam kan garantera att beslutet till fullo och på ett tillfredsställande sätt fyller den funktion som avsågs när det antogs Nätverket för förvaltningssamarbete Samtliga medlemsstater har inrättat kontaktpunkter för medborgarna respektive för företagen 28. I varje medlemsstat finns det också ett samordningscentrum som både fungerar som samordnare för nätet i medlemsstaten och den första kontaktpunkten mellan medlemsstaterna (inom ramen för det nätverket) liksom kontakt mellan dessa stater och kommissionen. Syftet med detta nätverk är att hjälpa medborgare och företag om problem uppstår på grund av att en offentlig myndighet har tillämpat bestämmelserna om den inre marknaden på ett felaktigt sätt Detta konstaterande bekräftas av statistiken. Under 1999 avgav sålunda kommissionen 8 utlåtanden och 1 detaljerad kommentar beträffande de 11 anmälningar som mottagits på detta område. Medlemsstaterna avgav 2 utlåtanden. Under 2000, avgav kommissionen 4 utlåtanden och 9 detaljerade kommentarer avseende 23 anmälningar. Medlemsstaterna å sin sida avgav 5 utlåtanden. Under år 2001 avgav kommissionen 10 utlåtanden och 4 detaljerade kommentarer. Medlemsstaterna avgav å sin sida 2 utlåtanden. Europaparlamentets beslut 3052/95/EG av den 13 december 1995 för att fastställa ett förfarande för ömsesidig information om nationella åtgärder som avviker från principen om fri rörlighet för varor inom gemenskapen. Kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet av beslut 3052/95/EG under 1997 och KOM(2000) 194 slutlig av den 7 april Kommissionen mottog sammanlagt 33 anmälningar under 1997, 69 under 1998, 26 under 1999 och 67 under Jfr punkt 4 i kommissionens rapport KOM(2000) 194 slutlig, och punkt och i den här rapporten. Se Detta nätverk behandlar vanligtvis de fall som kontaktpunkterna och samordningscentra tar emot direkt från medborgarna och företagen. Kommissionen har på försök översänt de klagomål som den har mottagit om registrering av bilar. 11

12 Denna mekanism har givit tämligen nedslående resultat. En av orsakerna till detta är att det inte har angivits någon obligatorisk tidsfrist för handläggning av fall som överlämnas till nätet och att tidsåtgången för att lösa ett problem varierar starkt. För ett stort antal medborgare och företag är dock snabb lösning av problemen en ytterst viktig aspekt. Det visar sig också att berörda parter inte ännu känner särskilt väl till kontaktpunkterna, eftersom informationsåtgärderna i de flesta medlemsstater inte har varit tillräckligt omfattande. Kommissionen har därför antagit ett meddelande om detta ämne 30 som syftar till att avhjälpa dessa svagheter. I juni 2002 kommer en användarvänlig databas som omfattar hela EU att inrättas online. Syftet är att förbättra insyn och öppenhet och genom peer pressure stimulera medlemsstaterna till bättre resultat. Kommissionen har också antagit en rekommendation 31 som ger dessa samordningscentra tydliga riktlinjer för hur de skall behandla fall inom nätverket. Inom området för erkännande av yrkesbehörighet existerar sedan länge ett mer fruktbart samarbete 32. I en strävan att finna snabbare lösningar på vissa problem har kommissionen haft regelbundna kontakter med de nationella myndigheterna och i synnerhet med expertgrupper och kommittéer som är behöriga på detta område (grupp av samordnare och andra kommittéer sammansatta av högre tjänstemän) Paketmöten Inom ramen för den konstruktiva dialogen mellan kommissionens avdelningar och de nationella myndigheterna anordnar komissionen periodiska s.k. paketmöten med behörig myndigheter i medlemsstaterna. Genom fördjupade diskussioner om klagomål som inlämnats till kommissionen och om pågående överträdelser kan man finna utomrättsliga lösningar på de fall som tas upp. I detta sammanhang bör betonas att de s.k. paketmötena inte utgör ett alternativ till inledande av överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget utan ett kompletterande och parallellt tillvägagångssätt. Vid ett paketmöte kan samtliga deltagande parter utbyta synpunkter och det utgör därför ett didaktiskt instrument som är mycket uppskattat av medlemsstaternas myndigheter. Under perioden , anordnades 53 paketmöten och motsvarande siffra var 19 under 1998, 13 under 1999, 11 under 2000 och 10 under Det bör noteras att det minskande antalet möten svarar mot ökande effektivitet, bland annat genom att ett större antal fall diskuteras under varje möte. Dessutom noteras en tydlig ökning av antalet bilaterala möten ad hoc med de nationella myndigheterna. Genom denna typ av möten får parterna möjligheter att föra en mer fördjupad diskussion om mycket tekniska ärenden KOM (2001) 702 slutlig av den 27 november 2001 Kommissionens rekommendation 2001/893/EG av den 7 december 2001 om principer för användning av «SOLVIT» - problemlösningsnätverket för den inre marknaden EGT L331, , s. 79; Se Se tabell i bilagan. 12

13 Yrkesbehörighet Inom området för yrkesbehörighet bör det erinras om några samarbetsåtgärder inom politik och universitetsvärld som syftar till en samordning av undervisningsprogrammen samt till en förbättrad insyn i utbildningsbevis och yrkesbehörighet. Kommissionen, Europarådet och Unesco har tillsammans, utanför det harmoniserade området, utarbetat ett tillägg till utbildningsbeviset som samtidigt anger den utexamnierades personliga resultat och en beskrivning av det nationella högre utbildningsväsende som gäller denne. Även om tillägget till utbildningsbeviset är ett frivilligt instrument börjar de numera i allt större utsträckning införas över hela Europa. I enlighet med Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare 34 har ett liknande instrument, ett tillägg till utbildningsbeviset utarbetats för yrkesbehörighet 35.Detta tillägg prövas för närvarande i medlemsstaterna. Utbildningsministrarna i mer än 30 länder har dessutom kommit överens om att före år 2010 inom ramen för Bologna-processen upprätta ett "europeiskt område för högre utbildning" inom vilket utbildningsbevisen skall bli lättare jämförbara. Ett liknande förfarande införs för yrkesinriktad utbildning och undervisning i syfte att öka insynen och det ömsesidiga förtroendet inom området för yrkesbehörighet Överträdelseförfaranden Produkter Cirka 28 % av de fall (klagomål och fall som upptäckts i det löpande arbetet) som registrerats av kommissionen under perioden från 1998 till 2001 inom det icke harmoniserade området för fri rörlighet för produkter (artiklarna i EGfördraget) avser ömsesidigt erkännande. Cirka en tredjedel av överträdelseförfarandena 36 under samma period har anknytning till underlåtenhet att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande 37. Det är knappast meningsfullt att försöka dra några slutsatser på grundval av statistik över nedlagda eller avgjorda fall, eftersom den statistiken också innefattar ogrundade klagomål och klagomål som hänför sig till mycket specifika situationer i en eller flera medlemsstater 38. När det gäller överträdelseförfarandena, speglar samma statistik dels det avsevärda antalet hinder med anknytning till underlåtenhet att tillämpa det ömsesidiga erkännandet och dels de betydande insatser som kommissionen har gjort för att tvinga medlemsstaterna att införliva korrekt tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i sin lagstiftning och förvaltningsmässiga praxis EGT L 215, , s. 30. se Översändande av en formell underrättelse och ett motiverat yttrande, samt anhängiggörande vid domstolen, i enlighet med bestämmelserna i artikel 226 i EG-fördraget. Detaljerad statistik återfinns i tabell i bilagan till denna rapport. Det kan påpekas att under den angivna perioden noterades en punktvis ökning av antalet klagomål vilket berodde på hinder som skapats till följd av dioxin-krisen. Dessa klagomål ingår i det sammanlagda antalet mål som granskats under 1999 och

14 Yrkesbehörighet Inom området för erkännande av yrkesbehörighet är det främst de enskilda medborgarna som berörs av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. De fortsätter att dra nytta av gemenskapsdirektiven om erkännande av examensbevis inom ramen för det utövande av fri rörlighet som fördraget ger 39. Därutöver kan konstateras att ett minskande antal klagomål har registrerats under perioden , vilket förefaller tyda på att de berörda gemenskapsinstrumenten fungerar tillfredsställande. 3. HARMONISERING : ANTAGNA ELLER FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER Harmonisering, eller ytterligare harmonisering, förblir utan tvivel ett av de mest effektiva instrumenten både för de ekonomiska aktörerna och de nationella myndigheterna. Det ömsesidiga erkännandet kan verkligen inte alltid vara en mirakelmedicin för att säkerställa fri rörlighet för produkter inom den inre marknaden. Följaktligen krävde antalet kvarvarande hinder och särskilda svårigheter att det genomfördes en särskild insats för harmonisering mellan 1999 och 2000, inte bara inom området för yrkesbehörighet, elektronisk handel, konsumentskydd, kommersiella meddelanden och finansiella tjänster, utan också inom området för livsmedel (livsmedelstillsatser) och industriprodukter (mätinstrument, hissar, fritidsbåtar, civilflygets produkter mm.). Inom området för konsumentskydd planerar kommissionen att utarbeta ett ramdirektiv där bl.a. en så långtgående harmonisering som möjligt med en höjd skyddsnivå skall föreskrivas Produkter Övergripande åtgärder Genom Europaparlamentets och rådets nya direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet 41 har det föregående direktivet om allmän produktsäkerhet upphävts 42. Genom det nya direktivet ställs inte bara säkerhetskrav på produkter som inte omfattas av speciella sektorbestämmelser (som artiklar för barn och tändare) utan det skapas också en rättslig referensram för att bedöma om den skyddsnivå som en viss produkt erbjuder är likvärdig med skyddsnivån i den mottagande medlemsstaten. Enligt direktivet skall således en produkt betraktas som säker (dvs. att den inte medför någon risk eller endast mycket låg risk), om den, i brist på specifika gemenskapsbestämmelser om säkerheten hos denna produkt, uppfyller de specifika föreskrifterna i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium den saluförs, förutsatt att dessa regler är upprättade i överensstämmelse med fördraget, särskilt artiklarna 28 och 30, och att de innehåller krav i fråga om hälsa och säkerhet som produkten måste uppfylla för att få saluföras Se tabell och i bilagan. Se tabell i bilagan. EGT L 11, , s.4. av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet. 14

15 Därutöver anges i direktivet att en produkt förutsätts vara säker om den uppfyller sådana icke bindande nationella standarder som överför Europastandarder för vilka kommissionen har offentliggjort hänvisningar i Europeiska gemenskapernas officiella tidning i enlighet med det särskilda förfarande som anges i direktivet. Härigenom kommer direktivet att underlätta tillämpning av ömsesidigt erkännande inom området för produkter avsedda för konsumenter och som inte medför någon risk eller endast mycket låg risk, som är förenlig med en hög skyddsnivå när det gäller människors säkerhet och hälsa. I meddelandet om om uppföljningen av grönboken om konsumentskyddet i Europeiska unionen 43 planerar kommissionen att utarbeta ett förslag till ett ramdirektiv där bl. a. en så långtgående harmonisering som möjligt med en höjd skyddsnivå skall föreskrivas. Att inom detta område förena en lämplig harmoniseringsnivå och det ömsesidiga erkännandets och ursprungslandets principer (som skulle bekräftas i ramdirektivet) möjliggör att en splittring av den inre marknaden på grund av skiljaktiga tolkningar inom rättsväsendet på nationell nivå skulle kunna undvikas Vertikala åtgärder, några konkreta fall En harmonisering eller ytterligare harmonisering krävs bl. a. när det har fastställts att principen om ömsesidigt erkännande inte kan tillämpas. Därför har kommissionen föreslagit ett särskilt direktiv om kosttillskott 44. Syftet med kommissionens direktiv 2001/15/EG av den 15 februari är att undanröja kvarvarande hinder för fri rörlighet för ämnen som för särskilda näringsändamål får tillsättas specialdestinerade livsmedel. Inom sektorn för industriprodukter planeras ytterligare harmonisering inom området för mätinstrument 46, hissar 47, fritidsbåtar och vattenskotrar 48, liksom inom luftfartsområdet Yrkesbehörighet Antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av yrkeskvalifikationer inom hantverk, handel och vissa tjänster kommer att underlätta det ömsesidiga erkännandet. Dels skapar detta direktiv en mekanism för erkännande av examensbevis för yrken som inte ännu omfattas av det allmänna systemet (direktiven KOM(2002) 289 slutlig. KOM(2002) 222 slutlig av den 8 maj 2000, ändrad genom KOM(2001) 159 slutlig. EGT L 52, , s. 19. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om mätinstrument, KOM(2000) 566 slutlig av den 15 september Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG - KOM(2000) 899 slutlig av den 26 januari Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/25/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar - KOM(2000) 639 slutlig av den 12 oktober Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställandet av gemensamma bestämmelser på luftfartsområdet och inrättandet av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet - KOM(2000) 595 slutlig av den 27 september

16 89/48/EEG och 92/51/EEG) och dels genomförs genom direktivet en omarbetning av 35 tidigare antagna direktiv om liberalisering och övergångsåtgärder. Direktivet kommer härigenom att främja fri rörlighet för medborgare i EU samtidigt som gemenskapsrätten förenklas Elektronisk handel Direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel 50 syftar till att undanröja hindren för fri rörlighet för informationssamhällets tjänster mellan medlemsstaterna genom att inrätta en tydlig och stabil rättslig ram baserad på den inre marknadens principer. För att möjliggöra rörligheten hos informationssamhällets tjänster i hela Europeiska unionen föreskrivs i direktivet att leverantörerna kan tillhandahålla sina tjänster på grundval av regelverket i den medlemsstat där de är etablerade (ursprungslandet). Medlemsstaterna får endast inom ramen för de undantag som omnämns i direktivet hindra rörligheten för de av informationssamhällets tjänster, som har sitt ursprung i andra medlemsstater. Dessutom harmoniseras genom direktivet vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster för att säkerställa de senares fria rörlighet 51. Genom direktiv 1999/93 52 inrättas en rättslig ram för elektroniska signaturer och vissa certifikattjänster för att säkerställa den inre marknadens goda funktion. Genom direktivet fastställs bl. a. de krav som leverantörerna av certifikattjänster skall respektera vid leverans av kvalificerade certifikat. Där föreskrivs att varje medlemsstat skall tillämpa de nationella bestämmelser som den antar i enlighet med detta direktiv på de leverantörer av certifikattjänster som är etablerade på dess territorium och på de tjänster som dessa tillhandahåller. Medlemsstaterna får ej inom de områden som omfattas av direktivet ålägga någon begränsning på leveranserna av de certifikattjänster som har sitt ursprung i en annan medlemsstat Kommersiella meddelanden Vissa nationella begränsningar beträffande kommersiella meddelanden kvarstår och för dessa är enbart tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande inte tillräcklig för att fullborda den inre marknaden. Enligt de undersökningar som kommissionen har genomfört interagerar här flera aspekter av den inre marknaden : import av tjänster, etableringsfrihet, fri rörlighet för exporterade tjänster samt eliminering av betydande snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden. Utan målinriktad harmonisering skulle det vara omöjligt att fastställa enhetliga spelregler Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ( Direktiv om elektronisk handel ), EGT L 178, , s.1. Det bör erinras om att inga tilläggsbestämmelser till den internationella privaträtten upprättas genom detta direktiv och att det ej behandlar rättsväsendenas behörighet. Definition av tjänsteleverantörens etableringsort, tjänsteleverantörernas skyldighet till öppenhet, krav på öppenhet beträffande kommersiella meddelanden, slutande och giltighet för avtal som ingås på elektronisk väg, ansvar för tjänstelevererande mellanhänder på Internet, lösning av tvister online och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer. EGT L 13, , s

17 Mot denna bakgrund har kommissionen antagit ett meddelande 53 i vilket föreslås att en förordning skall antas om användning och kommunikation av säljfrämjande åtgärder. Syftet med förordningen är att ersätta vissa begränsningar med målinriktade harmoniseringsåtgärder och att tillämpa ömsesidigt erkännande för kvarvarande nationella krav beträffande säljfrämjande åtgärder. Därutöver har kommissionen inlett en analys av sponsring 54. I meddelandet om uppföljningen av grönboken om konsumentskydd i Europeiska unionen 55 bl. a. alla aspekter på relationerna mellan konsumenter och företag. Kommissionen föreslår att problemet med befintliga begränsningar inom detta område löses genom en fullständig harmonisering Finansiella tjänster Kommissionen vakar särskilt över att en tydlig och enhetlig rättslig ram upprätthålls inom området för finansiella tjänster. Det ömsesidiga erkännandet spelar en särskilt viktig roll inom detta område eftersom gällande standarder är så komplicerade och så många. Direktivet om elektronisk handel speglar detta förhållande. Hörnstenen i det direktivet är den s. k. "inre marknadsklausulen" som möjliggör för leverantörer av onlinetjänster att erbjuda sina tjänster i hela unionen på grundval av de regler som tillämpas av den medlemsstat i vilken de är etablerade. I direktivet anges dock vissa undantag från denna klausul varav flera rör finansiella tjänster. Därtill kommer inremarknadsklausulen att tillämpas inom områden där det fortfarande finns påtagliga skillnader mellan de nationella bestämmelserna, i synnerhet inom ickeharmoniserade områden. I syfte att framlägga ett handlingsprogram har kommissionen antagit ett meddelande om elektronisk handel och finansiella tjänster 56. Kommissionen konstaterar i meddelandet att det kommer att krävas större konvergens mellan de nationella reglerna särskilt när det gäller uppföranderegler vid tillhandahållande av investeringstjänster och informationskrav före ingående av avtal. De sistnämnda kraven behandlas till stor del i det föreslagna direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster. För att en sådan konvergens mellan nationella regler skall uppnås måste flera olika åtgärder kombineras genom att lagförslag utarbetas som innebär att en hög harmoniserad konsumentskyddsnivå garanteras i hela EU samtidigt som medlemsstaterna åläggs att tillämpa det ömsesidiga erkännandet, närhelst det är lämpligt och nödvändigt. Kommissionen lägger i meddelandet fram en strategi som bygger på tre åtgärder. För det första planerar kommissionen att lansera ett program för att göra avtalsenliga och icke-avtalsenliga regler enhetliga. Dessa harmoniseringsåtgärder kommer att åtföljas av riktade åtgärder för att främja konsumenternas förtroende för elektronisk handel, särskilt genom möjligheter att lösa tvister vid transaktioner över nationsgränserna Meddelande KOM(2001) 546 slutlig av den 2 oktober 2001, om säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden och innehållande ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden. Se KOM(2002) 289 slutlig KOM(2001) 66 slutlig av den 7 februari

18 och förbättring av betalningar via Internet. Slutligen betonar kommissionen i sitt meddelande ett förbättrat samarbete mellan övervakningsmyndigheterna och myndigheterna i mottagarmedlemsstaterna som i allt högre grad bli beroende av sina motsvarigheter i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad. 4. SÄRSKILDA UNDERSÖKNINGAR FÖR ATT UTRÖNA HUR DET ÖMSESIDIGA ERKÄNNANDET FUNGERAR I VISSA PRODUKTSEKTORER Ett flertal undersökningar bland de ekonomiska aktörerna och nationella myndigheterna har givit underlag till ett studium av hur principen om ömsesidigt erkännande fungerar för ett vissa produktkategorier. Resultaten av dessa undersökningar varierar mycket från en kategori till en annan. Följande resultat kan dock betonas : - I de sektorer där gemenskapsharmoniseringen inte ännu avser nya eller tekniskt avancerade produktkategorier, stöter de ekonomiska aktörerna mycket ofta på handelshinder som beror på underlåtenhet att tillämpa det ömsesidiga erkännandet (t.ex. berikade livsmedel och vissa byggprodukter). - Inom sektorer där det finns frivillig harmonisering (bussar, lastbilar, släpvagnar) varierar typen av handelshindren från omfattande krav i förfaranden för nationellt godkännande till begränsningar införda genom vägtrafikregler som skiljer sig från en medlemsstat till en annan. - Sektorn för byggprodukter präglas fortfarande av en splittring av marknaderna. Detta beror på tillämpningen av nationella tekniska föreskrifter och på "kvalitetsmärkning" som är kommersiellt nödvändig för att en viss produkt skall vinna tillträde till marknaden. - I de icke harmoniserade sektorer som studerats (cyklar, stegar, byggnadsställningar, arbeten i ädelmetaller, artiklar för barn, cisterner och containrar) och på området för alarmsystem, där vissa inslag är harmoniserade, varierar problemen beroende på hur komplicerad och teknisk avancerad produkten är De särskilda undersökningarna Redan i meddelandet från 1999 underströk kommissionen att det behövs mer tillförlitlig information för att en noggrann utvärdering skall kunna göras av hur det ömsesidiga erkännandet tillämpas inom de sektorer där harmoniseringen av lagstiftningen om produkter är ofullständig eller obefintlig. Kommissionen har därefter ansträngt sig att samla in mer uppgifter om vad som fungerar väl och vilka problem som noterats inom området för ömsesidigt erkännande. Uppgifterna har samlats in genom två serier av likartade undersökningar. I en första serie vände sig kommissionen till ett urval ekonomiska aktörer i EU 57, medan en andra serie riktades till behöriga nationella myndigheter 58. Dessa undersökningar har baserats på mycket Cirka 2000 ekonomiska aktörer kontaktades. De nationella myndigheterna innefattar i tillämpliga fall regionala myndigheter när det ämne som berörs inte faller under en central nationell myndighets behörighet. Antalet nationella myndigheter anges i tabell i denna rapport. 18

19 detaljerade frågeformulär, som innehållit specifika frågor om bland annat åberopande av ömsesidigt erkännande, de nationella myndigheternas respektive de ekonomiska aktörernas attityd vid bedömning av överensstämmelse, eventuella svårigheter samt problemens art och följder. Resultaten av vissa undersökningar ger enbart en antydan om situationen vilket bland annat beror på att så få av de ekonomiska aktörerna besvarat frågeformulären. Dessa undersökningar måste därför kompletteras med mer djuplodande utfrågningar. Detta är särskilt fallet inom sektorerna för livsmedelskonserver, för icke alkoholhaltiga drycker och öl, för berikade produkter sant för byggprodukter 59. Undersökningsresultaten 60 kan sammanfattas på följande sätt : 4.2. Livsmedel Trots att harmoniseringen inom området för livsmedel har nått långt spelar det ömsesidiga erkännandet fortfarande en viktig roll 61. Två tredjedelar av de företag inom sektorn för livsmedelskonserver som har besvarat frågeformuläret har inga svårigheter att saluföra sina produkter i en annan medlemsstat. Undersökningar hos de nationella myndigheterna har inte heller avslöjat några särskilda problem. Inom sektorn för icke alkoholhaltiga drycker och öl angav cirka 59 % av de som svarade att inga svårigheter förelåg att saluföra dessa drycker i en annan medlemsstat. De 31 % som hade stött på hinder pekade på skillnader mellan nationella tekniska specifikationer som fastställer dryckens egenskaper medan 75 % nämnde problem med anknytning till förpackning och etikettering. Två tredjedelar av de tillfrågade nationella myndigheterna hade inte ännu stött på problem med ömsesidigt erkännande. Däremot tyder undersökningarna på att de nationella myndigheterna anser att de vanligaste problemen rör etikettering (35 % av de tillfrågade myndigheterna). När det gäller berikade produkter, anmälde 89 % av de företag som svarade på frågeformuläret att de hade problem med handeln inom gemenskapen med denna typ Inom området för livsmedelskonserver svarade 21 aktörer av de 394 som hade kontaktats (5 %). Beträffande undersökningarna om icke-alkholhaltiga drycker och öl besvarade 38 av de 289 ekonomiska aktörer som kontaktades (13 %) frågeformuläret. 18 företag av de 67 företag som kontaktats på området för berikade produkter svarade. 5 % av de kontaktade företagen inom området för byggprodukter, främst aktiva inom området för mureri besvarade frågeformuläret (28 svar). När det gäller stegar kan därtill noteras att vissa medlemsstater förfogar över ett nationellt certifierings- och märkningssystem, som även om det är frivilligt, i realiteten utgör ett kommersiellt krav för att ge tillträde till den nationella marknaden (kundernas förtroende för de nationella märkena). På grund av den gråzon som finns mellan förfaranden för obligatoriskt godkännande och frivilliga system för certifiering och märkning, krävs en viss försiktighet i tolkningen av svaren för dessa två sektorer. Inom området för skåpbilar svarade 38 företag. Detaljerade upplysningar om resultaten anges i tabellerna och i bilagan. Denna statistik skall inte förväxlas med uppgifterna i punkt 3 i resultattavlan för den inre marknaden från november 2001 (nr 9), dvs. undersökningen om kvaliteten beträffande EU :s regelmiljö som på ett mer allmänt sätt tar upp aktörernas åsikter om kraven på överensstämmelse för produkter både inom harmoniserade och icke harmoniserade sektorer. Se webbplats: Se webbplatsen: 19

20 av produkter. De flesta av dessa problem förefaller uppstå genom skillnader mellan de nationella tekniska specifikationerna som fastställer de egenskaper som krävs för produkten, vilket bekräftar behovet att utarbeta gemenskapslagstiftning. I detta syfte avser kommissionen, som förebådas i handlingsplanen till vitboken om livsmedelssäkerhet, att mot slutet av år 2002 framlägga ett förslag till ett direktiv om berikade livsmedel. Detta förslag kommer att syfta till att fastställa bestämmelser som kan tillämpas på saluföringen av livsmedel som tillsatts näringsämnen som vitaminer och mineralsalter. Dessa svar bekräftar också de uppgifter som kommissionen förfogar över genom överträdelseförfarandena Olika fordon: bussar, lastbilar, släpvagnar 62, och cyklar Analysen av de undersökningar som har gjorts inom sektorn för bussar visar att nästan 60 % av de nationella myndigheterna har stött på problem vid tillämpning av det ömsesidiga erkännandet. Med hänsyn till att nästan samtliga tillfrågade myndigheter uppgav att det fanns ett förfarande för nationellt godkännande före utsläppande på marknaden, är det föga förvånande att de tillfrågade företagen nämnt de betungande godkännandeförfarandena och kravet att vissa bussar måste anpassas så att de överensstämde med de lokala standarderna för att de skulle kunna saluföras som några av de främsta orsakerna till de problem som konstaterats. Bussarnas dimensioner förefaller utgöra den främsta stötestenen för 40 % av de tillfrågade myndigheterna. Inom sektorn för lastbilar liknar antalet och typen av problem när det gäller saluföring i hög grad de som konstaterats för bussar. I en medlemsstat hade svårigheter uppstått i 34 % av 223 försök att saluföra lastbilar. De främsta orsakerna till problemen förefaller vara krav på att produkten uppfyller obligatoriska tekniska föreskrifter i mottagarmedlemsstateten liksom vägran att erkänna intyg som erhållits i tillverkningsmedlemsstaten. Här kan noteras att företagen i 70 % av problemfallen måste anpassa sin produkt på begäran eller som en följd av mottagarmedlemsstatens beteende. På området för släpvagnar har de utfrågade företagen meddelat att vissa tekniska specifikationer förefaller ålagda genom krav i olika lokala vägtrafikregler vilka innehåller restriktioner som varierar mycket mellan länderna (t.ex. maximimått, särskild skyltning, högsta axeltryck etc.). I 61 % av fallen har företaget inte stött på några svårigheter att saluföra sin produkt. Det är inte uteslutet att tillverkarna vid konstruktion av produkten ser till att den uppfyller kraven i vägtrafikreglerna i den mottagande medlemsstaten. Cyklar omfattas inte av gemenskapsharmonisering. Analysen av undersökningarna visar att bristfällig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande endast förorsakar ganska begränsade problem. Ingen tillfrågad myndighet har föreslagit en harmonisering på detta område. De ekonomiska aktörerna förefaller å sin sida främst ha problem i fyra medlemsstater. Sektorn för cyklar tycks för övrigt präglas av de ekonomiska aktörernas påtagliga vilja att anpassa produkterna till efterfrågan på 62 Bussar, lastbilar och släpvagnar omfattas av delvis harmonisering. Se bland annat webbplatsen: 20