Hav i balans samt levande kust och skärgård. Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Transkript

1 Hav i balans samt levande kust och skärgård Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet RAPPORT 5770 DECEMBER 2007

2 Hav i balans samt levande kust och skärgård Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen, Bromma 2007 Omslag, illustration: Tobias Flygar

4 Förord För andra gången genomför regeringen en fördjupad utvärdering av arbetet mot miljökvalitetsmålen och redovisar den till riksdagen. Regeringens utvärdering bygger på Miljömålsrådets samlade bedömning som ska lämnas till regeringen i april Denna rapport behandlar miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och utgör ett av underlagen för Miljömålsrådets samlade bedömning. Den har utarbetats av Naturvårdsverket i samarbete med Fiskeriverket, Sjöfartsverket och Riksantikvarieämbetet. Underlag till utvärderingsrapporten har hämtats från de delmålsansvariga myndigheterna, från regionala och nationella utredningar och forskningsrapporter och från internationellt förhandlingsarbete. Rapporten har remissbehandlats under sommaren och diskuterats i Havsmiljörådet. Många nyttiga synpunkter och förslag har arbetats in i rapporten. Rapporten har utarbetats av Ulrika Hagbarth, Naturvårdsverket tillsammans med Anita Tullrot, Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium och Jorid Hammersland, Naturvårdsverket. Underlag rörande delmål om Långsiktigt skydd har tagits fram av Jorid Hammersland, Naturvårdsverket. Mattias Sköld, Fiskeriverket, har bidragit med delmålen om Bifångster och Uttag och återväxt av fisk. Håkan Slotte, Riksantikvarieämbetet, har deltagit i arbetet med delmål om Varsamt brukande. Text om restaureringsmålet har tagits fram i samarbete mellan Naturvårdsverket och Fiskeriverket och om sjöfartsmålet av Reidar Grundström, Sjöfartsverket, i samarbete med Anita Tullrot, Ulrika Hagbarth och Melanie Josefsson, Naturvårdsverket. Utförligare analyser av samhällsekonomiska konsekvenser kommer att publicera i en separat rapport. I denna kommer följande dokument att ingå: Konsekvensanalys av delmål 1 under miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård, Konsekvensanalys av förslag till justering av delmål, nytt delmål och åtgärdsförslag, Konsekvensanalys av åtgärd för att minska mängden avfall till havet Utbyggnad av toaletter och mottagningsservice i fritidsbåtshamnar delmål Sjöfart, Konsekvensanalys av delmålet Hållbart brukande under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård Rapporten görs tillgänglig på Naturvårdsverkets webbplats ( och Miljömålsportalen ( Tack till alla som bidragit med underlag och synpunkter. Naturvårdsverket, december

5 4

6 Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 9 Miljötillståndet 9 Utvärderingen 9 Förslag till nya och reviderade mål 10 Förslag till åtgärder och styrmedel 10 SUMMARY 12 The state of the environment 12 The evaluation 12 Proposals for new and revised objectives 13 Suggestions for measures and instruments of control 14 INLEDNING 15 Bakgrund 15 Syfte 16 Förankring och arbetsorganisation 17 HUR SER UTVECKLINGEN I MILJÖN UT? 18 Miljökvalitetsmålet 18 Miljötillståndet 18 Når vi miljökvalitetsmålet? 23 Delmål 1 Skydd av miljöer 24 Tolkning av delmålet 24 Miljötillståndet 25 Når vi delmålet? 32 Delmål 2 Strategi för kulturarv och odlingslandskap 33 Miljötillståndet 33 Når vi delmålet? 34 Delmål 3 Åtgärdsprogram för hotade marina arter 34 Når vi delmålet? 34 Delmål 4 Bifångster 35 Miljötillståndet 35 Når vi delmålet? 37 5

7 Delmål 5 Uttag och återväxt av fisk 38 Miljötillståndet 38 Når vi delmålet? 40 Delmål 6 Buller och andra störningar 42 Miljötillståndet 42 Når vi delmålet? 43 Delmål 7 Utsläpp av olja och kemikalier 44 Miljötillståndet 44 Når vi delmålet? 47 VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR? 50 Miljökvalitetsmålet 50 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå målet 50 Hur arbetar samhället med målet? 51 En gemensam fiskeripolitik 52 Delmål 1 Skydd av miljöer 54 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå delmålet 54 Hur arbetar samhället med delmålet? 54 Delmål 2 Strategi för kulturarv och odlingslandskap 58 Delmål 3 Åtgärdsprogram för hotade marina arter 59 Delmål 4 Bifångster 59 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå delmålet 59 Hur arbetar samhället med delmålet? 59 Delmål 5 Uttag och återväxt av fisk 61 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå delmålet 61 Hur arbetar samhället med delmålet? 62 Delmål 6 Buller och andra störningar 66 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå delmålet 66 Hur arbetar samhället med delmålet? 67 Delmål 7 Utsläpp av olja och kemikalier 68 Styrmedel som påverkat möjligheterna att nå delmålet 68 Hur arbetar samhället med delmålet? 70 FÖRSLAG TILL NYA OCH JUSTERADE MÅL 72 Tolkning av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård 73 Förtydliganden och definitioner av miljökvalitetsmålet 73 Regeringens innebär att-satser 75 Förslag till nytt delmål om restaurering av kustnära livsmiljöer 78 6

8 Förtydligande av delmålet 79 Motivering till delmålet 79 Uppföljning av delmålet 81 Ansvariga för delmålet 82 Förslag till nytt delmål om varsamt brukande 82 Förtydligande av delmålet 82 Motivering till delmålet 83 Uppföljning av delmålet 85 Ansvariga för delmålet 85 Förslag till revidering av delmål om långsiktigt bevarande av marina naturvärden 85 Nuvarande delmål 85 Förslag till revidering 86 Förtydligande av delmålet 86 Motivering för revidering av delmålet 87 Uppskattning av skyddsbehov 89 Uppföljning av delmålet 91 Konsekvenser 91 Ansvarig för delmålet 92 Förslag till revidering av delmål om bifångster 92 Nuvarande delmål 92 Förslag till revidering 92 Förtydligande av delmålet 92 Motivering för revidering av delmålet 92 Uppföljning av delmålet 93 Ansvarig för delmålet 93 Förslag till revidering av delmål om uttag och återväxt av fisk 94 Nuvarande delmål 94 Förslag till revidering 94 Förtydligande av delmålet 94 Uppföljning av delmålet 95 Motivering för revidering av delmålet 95 Ansvarig för delmålet 96 Förslag till revidering och sammanslagning av delmål om buller och andra störningar samt delmål om utsläpp av olja och kemikalier 96 Nuvarande två delmål 96 Förslag till reviderat och sammanslaget delmål 96 Förtydligande av delmålet 96 7

9 Uppföljning av delmålet 97 Motivering för revidering och sammanslagning av delmålet 98 Uppföljning av delmålet 105 Ansvariga för delmålet 106 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL FÖR ATT NÅ MÅLET 107 Delmål om långsiktigt bevarande av marina naturvärden 107 Delmål om restaurering av kustnära miljöer 111 Delmål om varsamt brukande 113 Delmål om bifångster 116 Delmål om uttag och återväxt av fisk 117 Delmål om sjöfart 123 Minska spridningen av främmande arter 124 Minska mängden avfall till havet 126 Minska utsläppen av olja och andra skadliga ämnen till havet 129 Inrätta områden med låg bullernivå 131 REFERENSER 134 BILAGA 1 OMRÅDEN SOM INGÅR I UNDERLAG FÖR BEDÖMNING AV SKYDD AV KUST- OCH SKÄRGÅRDSOMRÅDEN MED HÖGA NATURVÄRDEN (BEFINTLIGT DELMÅL 1) 139 Internationellt utpekade områden 139 Övriga BSPA / MPA områden som inte räknas in i delmålet för skydd av kust- och skärgårdsområden 140 8

10 Sammanfattning Miljötillståndet Sedan förra utvärderingen har arealen skyddade landområden ökat med 3 % och vattenområden med 0,5 %, dvs. en marginell ökning. Ytterligare 4 marina naturreservat har inrättats. Ökningen har kunnat komma till stånd delvis tack vare riktade resursförstärkningar till länsstyrelserna. Utsläpp av näringsämnen till luft och vatten fortsätter att minska, men effekterna av övergödningen i miljön minskar inte lika tydligt. Situationen för flera kommersiellt viktiga fiskbestånd är sedan flera år kritisk, och särskilt bestånden av torsk i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön hotas av kollaps. Mycket tyder på att torskens minskade betydelse i ekosystemet har fått konsekvenser i flera steg. Det kan ha lett till ett regimskifte i Östersjön. För många organiska miljögifter har förekomsten i svensk natur minskat sedan 1970-talet. Halterna av kadmium och kvicksilver i strömming visar dock inga tydliga tecken på att avta. Problemet med TBT från båtbottenfärger kvarstår trots att ett användningsförbud har införts. Exploateringstrycket på stränderna ökar, särskilt i närheten av storstäderna. Oljetransporterna från Ryssland är den största orsaken till handelssjöfartens ökning och ökar behovet av tillsyn och kontroll. Utvärderingen Intresset för arbetet med havsmiljön har ökat sedan förra utvärderingen. Vi har fått en nationell strategi och en aktionsplan för havsmiljön. Olika samverkansorgan som t.ex. SamHav har bildats. Mer resurser tillförs havsmiljöarbetet. Man bör dock komma ihåg att det tar tid att rätta till brister. Det finns ett stort behov av att förbättra våra kunskaper om havsmiljön, att förbättra samordningen mellan olika myndigheter och aktörer, att utveckla förvaltningsformer och att försöka lösa intressekonflikter. Ett exempel på intressekonflikt är det faktum att andelen opåverkade stränder fortsätter att minska snabbt nära storstadsområdena trots restriktioner mot byggande och exploatering. Ett annat är fisketryckets effekter på den biologiska mångfalden. Eftersom våra hav gränsar till flera andra länder är det internationella arbetet viktigt. Flera av de stora hoten kan bara lösas genom gemensamma åtaganden. Ett sådant exempel är arbetet med att ta fram en Aktionsplan för Östersjön inom HELCOM. En svaghet är dock att de internationella konventionerna inte alltid är bindande utan bara rekommendationer. Runt Östersjön är alla länder utom Ryssland också medlemmar i EU, och runt Västerhavet är alla medlemmar utom Norge. Det innebär att EU:s gemensamma jordbruks- och fiskepolitik i hög grad påverkar möjligheterna att agera nationellt. Ramdirektivet för vatten kommer med sin mer bindande karaktär att bidra till en förbättring av vattenkvaliteten. Förhoppningar sätts också till det marina direktivet 9

11 och den kommande maritima strategin. Effekter i miljön av dessa överenskommelser kan dock inte förväntas än på tiotals år. Förslag till nya och reviderade mål Inga ändringar föreslås i miljökvalitetsmålet och i hur de tillhörande innebär att - satserna ska tolkas. I delmålsstrukturen föreslås däremot några ändringar. Två nya delmål om varsamt brukande av kustens och skärgårdens natur- och kulturlandskap och om restaurering av grunda kustnära livsmiljöer föreslås. Bägge frågorna är mycket viktiga för att uppnå miljökvalitetsmålet och behöver uppmärksammas mer i arbetet. Dessutom föreslås fem revideringar av befintliga delmål. Revideringen av skyddsmålet behövs för att stärka arbetet med det marina områdesskyddet och underlätta uppföljningen. Ändringen i bifångstmålet ger möjlighet att anpassa insatserna till olika bifångade arters situation, och ändringen i uttags- och återväxtmålet är en anpassning till EU och till det faktum att nuvarande målår (2008) inte längre är realistiskt. De tidigare delmålen om buller och utsläpp av olja och kemikalier slås ihop till ett sjöfartsmål som också utvidgas till att omfatta främmande arter och hushållsoch toalettavfall från fritidsbåtar. Slutligen föreslås delmålet om en strategi för kulturarv och odlingslandskap utgå eftersom det har uppnåtts. Delmålet om åtgärdsprogram flyttas till miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. Flera myndigheter delar på ansvaret för delmålen på nationell nivå. Naturvårdsverket svarar för skyddsmålet (Långsiktigt bevarande av marina naturvärden), Fiskeriverket för delmålen om bifångster och uttag och återväxt av fisk. Ansvaret för de nya delmålen delas så att Fiskeriverket och Naturvårdsverket svarar för restaureringsmålet, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Boverket för varsamt brukande och Sjöfartsverket och Naturvårdsverket för sjöfartsmålet. För samtliga delmål gäller att det regionala arbete som länsstyrelserna utför är av största vikt för måluppfyllelsen. För många av åtgärderna är det helt nödvändigt med kommuners, organisationers och andra aktörers medverkan och delansvar. Förslag till åtgärder och styrmedel De åtgärder och styrmedel som föreslås kan hänföras till hushållningsstrategin. Inom havsmiljöområdet finns ett stort antal pågående regeringsuppdrag och flera handlingsplaner och andra processer där olika åtgärder tas fram. Till viss del kan därför de föreslagna insatserna överlappa eller dubblera åtgärder i andra redovisningar eller redan pågående arbete. Åtgärderna för att uppnå delmålet om långsiktigt bevarande av marina naturvärden (skyddsmålet) handlar om ökat kunskapsunderlag och bättre förvaltning. Eftersom delmålet om restaurering är nytt och mycket kunskap saknas, behöver arbetet inledas med en inventerings- och prioriteringsfas. För delmålet om varsamt brukande gäller att insatserna har en tyngdpunkt i styrmedel som kommunala översiktplaner, olika förvaltningsformer och skydd av 10

12 värdefulla miljöer. Åtgärderna under bifångstmålet tar upp redskapsutveckling och ökad kunskap om omfattningen av bifångster i fritidsfisket. Delmålet om uttag och återväxt av fisk är beroende av utvecklingen inom EU:s gemensamma fiskepolitik. Det återspeglas av flera åtgärder, men här ingår också nationella åtgärder mot överkapacitet, liksom fiskekontroll och lokal förvaltning av fiskbestånd. Det komplexa sjöfartsmålet kan nås genom skärpt bevakning av främmande arter, insatser som riktas till fritidsbåtägare och handelssjöfarten. Dessutom behövs information. Avslutningsvis kan konstateras att miljömålet är beroende av utvecklingen i andra miljömål, främst Ingen övergödning och Giftfri miljö, och av andra länders insatser. Även om förbättringar i miljön är svåra att se i dag inger de ökande insatserna förhoppningar om positiva resultat på längre sikt. Utförligare analyser av samhällsekonomiska konsekvenser kommer att publiceras i en separat rapport. I denna kommer följande dokument att ingå: Konsekvensanalys av delmål 1 under miljökvalitetsmålet: Hav i balans samt levande kust och skärgård, Konsekvensanalys av förslag till justering av delmål, nytt delmål och åtgärdsförslag, Konsekvensanalys av åtgärd för att minska mängden avfall till havet Utbyggnad av toaletter och mottagningsservice i fritidsbåtshamnar delmål Sjöfart, Konsekvensanalys av delmålet Hållbart brukande under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård Rapporten görs tillgänglig på Naturvårdsverkets webbplats ( och Miljömålsportalen ( 11

13 Summary The state of the environment The protected area has increased marginally since the last evaluation. Land areas have increased by 3 per cent and sea areas by 0.5 per cent. A further four marine nature reserves have been created. This increase has been possible partly thanks to targeted allocation increases to county administrative boards. The release of nutrients into air and water is continuing to decrease, while the effects of eutrophication on the environment are not declining as clearly. The situation for several commercially important fish stocks has been critical for a number of years now; in particular, cod stocks in the Baltic, the Kattegatt and the North Sea are threatened by collapse. There are many indications that the diminished importance of cod in the ecosystem has had multiple consequences, which may in turn have led to a regime shift in the Baltic. The incidence in the natural environment of many organic toxins has decreased since the 1970s. However, levels of cadmium and mercury in Baltic herring show no clear signs of declining. The problem with TBT from anti-fouling paint on ships hulls persists, despite a ban on its use. Development pressures on the shoreline are increasing, particularly near big cities. Oil shipments from Russia are the biggest single reason for the growth in merchant shipping, leading to an increased need for supervision and control. The evaluation Interest in the efforts to protect the marine environment has grown since the last evaluation. Sweden now has a national strategy and an action plan for the marine environment. Various forms of collaborative bodies such as SamHav have been established. Increased resources are being allocated to marine environment efforts. It should be remembered, however, that it takes time to correct deficiencies. We urgently need to improve our knowledge about the marine environment, to improve coordination between various government agencies and players, to develop forms of management, and to try to resolve conflicts of interest. One example of a conflict of interest is the fact that the share of unaffected shoreline continues to diminish rapidly in the vicinity of large metropolitan areas, despite restrictions on construction and development. Another example is the effects on biodiversity of fishing pressures. Since our seas border several other countries, international efforts are important. Many of the big threats can only be dealt with through joint efforts. One example of this is the work to draw up an Action Plan for the Baltic within HELCOM (the Baltic Marine Environment Commission). One weakness in this context is that international conventions often have recommendations only, which are not legally binding. 12

14 Around the Baltic, all countries except Russia are also members of the EU, and around the North Sea, all are members except Norway. This means that EU common agricultural and fishery policies very considerably affect the possibilities of national action. The Water framework directive, with its more binding character, will contribute to an improvement of water quality. Hopes are also high for the Marine directive and the upcoming Maritime strategy. The environmental effects of these agreements cannot, however, be expected until several decades hence. Proposals for new and revised objectives The Environmental Protection Agency (the EPA) proposes no changes to the environmental quality objective or to how the associated which means that statements should be interpreted. However, some changes are proposed for the structure of the interim targets. These include two new interim targets, for cautious use of coastal and archipelagic natural and cultural landscapes, and for the restoration of shallow in-shore habitats. Both of these issues are very important for the achievement of the environmental quality objective, and need to be highlighted more in the work to do so. Additionally, the EPA proposes five revisions of existing interim targets. The revision of the protection target is needed to strengthen efforts in marine areas protection and to facilitate evaluation. The change to the bycatch target allows for the adaptation of measures to match the situation for different bycatch species, while the change to the catch and recruitment target is an adaptation to the EU and to the fact that the current target year (2008) is no longer realistic. The earlier interim targets for noise and for oil and chemicals discharges can be combined into one shipping target which can also be expanded to include alien species and waste from leisure boats Finally, the EPA suggests that the interim target for a strategy for the cultural heritage and agricultural landscapes be omitted, since it has been achieved. The interim target for an action programme can be moved to the Rich Diversity of Plant and Animal Life environmental quality objective. Several government agencies share the responsibility for the interim targets at the national level. The EPA is responsible for the protection target (Long-term conservation of marine environments with high conservation values), the Board of Fisheries for the interim targets for bycatches and recruitment of fish. Responsibility for the new targets can be divided such that the Board of Fisheries and the EPA take on the responsibility for the restoration target; the National Heritage Board, the EPA and the National Board of Housing, Building and Planning for cautious use; and the Maritime Administration and the EPA for the shipping target. For all interim targets, the regional efforts made by the county administrative boards are of the utmost importance for target fulfilment. For many of the measures, the participation and shared responsibility of municipalities, organisations and other players is absolutely necessary. 13

15 Suggestions for measures and instruments of control The suggested measures and instruments of control relate to the management strategy. In the marine environment area there is a large number of on-going government commissions, and several action plans and other processes in which measures have been or are being devised. The suggested measures may therefore, to some extent, overlap or reproduce measures in other reports or other on-going work. Measures to achieve the interim target for long-term conservation of marine environments with high conservation values (the protection target) are about an increased knowledge base and better management. Since the interim target for restoration is new and knowledge is scant, efforts here need to begin with an inventory and priority-setting phase. For the interim target for cautious use, it is essential that measures have their basis in instruments of control such as municipal comprehensive plans, various management forms, and the protection of valuable environments. The measures under the bycatch target are about the development of fishing equipment and increased knowledge about the extent of bycatches in angling. The interim target for catches and recruitment of fish is dependent on developments in the EU s common fishery policy. This is reflected in several measures. Included is also national measures against overcapacity, fishing control, and local management of fish stocks. The complex shipping target can be achieved through a closer monitoring of alien species and through measures directed at owners of leisure boats, and at merchant shipping. Information is furthermore needed. In conclusion it may be noted that this environmental objective is dependent on developments in other environmental objectives, principally Zero Eutrophication and A Non-Toxic Environment, as well as on the actions of other countries. Although it is difficult to see environmental improvements today, increasing efforts provide hope for positive results in the longer term. Cost-benefit analysis are available in Swedish at and 14

16 Inledning I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvalitetsmål och en ny struktur i arbetet med miljömålen (Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1998/99:MJU06 Miljöpolitiken). I november 2005 tillkom ett sextonde mål. Dessa 16 miljökvalitetsmål ska utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I november år 2001 beslutade riksdagen också om delmål, åtgärder och strategier för att nå miljökvalitetsmålen (Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2001/02:MJU03 Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier). Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet. Miljömålsarbetet utvärderas varje år, och utvärderingen redovisas i defacto. Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering. Miljömålsrådet gör då en samlad utvärdering av miljömålsarbetet i Sverige med utgångspunkt från underlagsrapporter från ansvariga miljömålsmyndigheter. Den första fördjupade utvärderingen gjordes Den utvärderingen låg tillsammans med Havsmiljökommissionens betänkande (SOU 2003:72) till grund för regeringens proposition Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag (Prop. 2004/05:150). Det var i det sammanhanget som det sextonde miljökvalitetsmålet tillfördes. Målet, Ett rikt växt- och djurliv, är tvärgående i förhållande till övriga mål och gäller biologisk mångfald. För de övriga miljökvalitetsmålen föreslogs fem nya delmål och ändrad lydelse av sjutton delmål. Nio delmål föreslogs utgå. Miljömålsrådet ska lämna den andra fördjupade utvärderingen till regeringen år Året därpå ska regeringen utvärdera hela miljömålssystemet. Bakgrund Denna rapport är den andra underlagsrapporten från Naturvårdsverket för en fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Den förra underlagsrapporten som lämnades till Miljömålsrådet i oktober 2003 pekade på två övergripande åtgärder som ansågs viktiga för att miljökvalitetsmålet skulle kunna nås inom tidsramen: Utveckling av en nationell strategi för integrerad förvaltning av kustområden (ICZM), i enlighet med EU: s rekommendationer och utpekande av en huvudansvarig myndighet för ICZM. Detta ansågs viktigt som ett led i arbetet med att förena natur- och kulturvårdens intressen med övriga samhällsintressen i dialog med berörda aktörer. Utveckling av ett planeringsinstrument för områden utanför territorialgränsen i den svenska ekonomiska zonen. Det ansågs att en nationell strategi för integrerad förvaltning av kustområden i princip också borde gälla för dessa områden. 15

17 Boverket fick i uppdrag av regeringen att efter samråd med flera andra myndigheter se hur Sverige genom översiktlig planering och regionala utvecklingsprogram svarar upp mot EU:s rekommendation för ICZM. Boverket redovisade sitt uppdrag i rapporten Vad händer med kusten? Ett av de nya delmål som föreslås i den här utvärderingen har tagit fasta på slutsatserna från förra utvärderingen och från Boverkets rapport och syftar till att möta EU:s rekommendation om en integrerad förvaltning av kustzonen (ICZM). I miljöpropositionen Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag (2004/05:150) pekade regeringen på några frågor som borde övervägas i nästa fördjupade utvärdering: Riksantikvarieämbetets strategi för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas bör ligga till grund för överväganden om huruvida nya delmål för kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap behöver utvecklas. I denna rapport finns ett förslag till nytt delmål för varsamt brukande av natur- och kulturmiljöer. Delmålet har ett bredare syfte och fokuserar inte bara på skärgårdens kulturarv och odlingslandskap. Avsikten är också att möta EU:s rekommendation om integrerad förvaltning av kustzonen (ICZM). Om det finns anledning att i ett särskilt delmål under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård behandla störningar från andra källor än båttrafik. Arbetsgruppen för den fördjupade utvärderingen har inte funnit något behov av ett sådant delmål. Ett nytt eller reviderat delmål som kopplar till risken för olycksrelaterade oljeutsläpp bör övervägas i samband med nästa fördjupade utvärdering. Även delmål som tar fasta på annan miljöpåverkan från sjöfarten bör övervägas. Sjöfartsinspektionen har i en tidigare redovisning till regeringen ansett att målet måste vara att inga olycksrelaterade oljeutsläpp ska inträffa, dvs. en nollvision. Arbetsgruppen för den fördjupade utvärderingen har förslagit ett nytt, reviderat och sammanslaget delmål för sjöfarten, där spridning av främmande arter, avfall, utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen och buller ingår. Syfte Utvärderingens huvudsakliga syfte är att beskriva behovet av ytterligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård till år 2020, samt att bidra till Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet som helhet. Utvärderingen kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupade utvärdering av miljömålssystemet

18 Förankring och arbetsorganisation Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med representanter från Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet och Sjöfartsverket. Naturvårdsverket har varit sammankallande. Myndigheterna har ensamma eller tillsammans arbetat med och varit ansvariga för de olika delmålen delmål. Naturvårdsverket har arbetat med delmål 1 om marint skydd och delar av de nya delmål som avser varsamt brukande, restaurering av kustnära miljöer och sjöfart. Fiskeriverket har arbetat med delmål 4 om bifångster och 5 om uttag av fisk. Riksantikvarieämbetet har arbetat med delar av delmålet om varsamt brukande och Sjöfartsverket med sjöfartsmålet. En plan för arbetet fastställdes i mars Myndigheternas sektorsrapporter och andra redovisade regeringsuppdrag har fungerat som underlag i arbetet, liksom länsstyrelsernas rapportering av det regionala miljömålsarbetet. Representanter för arbetsgruppen har deltagit i arbetsmöten (maj-06, sept-06, feb-07) som anordnats av miljömålskansliet. I april 2007 hölls ett öppet seminarium där arbetsgruppens förslag till nya och reviderade delmål och förslag till åtgärder presenterades. I seminariet deltog representanter för länsstyrelser, sektorsmyndigheter, andra myndigheter och intresseorganisationer. Synpunkter från detta seminarium beaktades i det fortsatta arbetet. Rapporten skickades ut på remiss i juni

19 Hur ser utvecklingen i miljön ut? Sedan förra utvärderingen har arealen skyddade landområden ökat med 3 % och vattenområden med 0,5 %, dvs. en marginell ökning. Ytterligare 4 marina naturreservat har inrättats. Ökningen har kunnat komma till stånd delvis tack vare riktade resursförstärkningar till länsstyrelserna. Utsläpp av näringsämnen till luft och vatten fortsätter att minska, men effekterna av övergödningen i miljön minskar inte lika tydligt. Situationen för flera kommersiellt viktiga fiskbestånd är sedan flera år kritisk, och särskilt bestånden av torsk i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön hotas av kollaps. Mycket tyder på att torskens minskade betydelse i ekosystemet har fått konsekvenser i flera steg. Det kan ha lett till ett regimskifte i Östersjön. För många organiska miljögifter har förekomsten i svensk natur minskat sedan 1970-talet. Halterna av kadmium och kvicksilver i strömming visar dock inga tydliga tecken på att avta. Problemet med TBT från båtbottenfärger kvarstår trots att ett användningsförbud har införts. Exploateringstrycket på stränderna ökar, särskilt i närheten av storstäderna. Oljetransporterna från Ryssland är den största orsaken till handelssjöfartens ökning och ökar behovet av tillsyn och kontroll. Miljökvalitetsmålet Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Miljötillståndet Trots stora insatser under de senaste trettio åren är miljötillståndet i Östersjön och Västerhavet fortsatt dåligt. KLIMATFÖRÄNDRING Klimatförhållanden bestämmer i stor utsträckning om en art kan existera i ett område eller inte. Förändringar i klimatet kan därför ge upphov till markanta förändringar i artsammansättning. I Millennium Ecosystem Assessment (2005) framhålls klimatförändringar som en av de viktigaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald och förändringar i ekosystemstjänster. Temperaturen och koldioxidkoncentrationerna i atmosfären har ökat de senaste 50 åren, samtidigt som haven har blivit varmare och havsnivån har höjts. En utvärdering av Centrum för Biologisk mångfald 2007 visar på flera väntade effekter av klimatförändringarna i Sveriges havsområden. 18

20 Den storskaliga regionala cirkulationen i Östersjön kan komma att bli påverkad. Detta och en del andra faktorer förändrar de nederbörds- och vindförhållanden som styr färskvatten- och saltvatteninflödena till Östersjön, sannolikt med minskad salthalt som följd. Ökad temperatur och förändrad salthalt kan få allvarliga konsekvenser för fiskar i havet. I Nordsjön har många fiskarters utbredning förskjutits mot norr, däribland kommersiellt viktiga arter som torsk, vitling och marulk. På svenska västkusten har man de senaste åren sett en ökning av varmvattenarter som taggmakrill, ansjovis, sardin och sanktpersfisk. Övergripande trender som kan väntas är (Nordic Council of Ministers 2005): Överlevnad, tillväxt och reproduktion kommer att ändras och vissa arter gynnas medan andra missgynnas. En förändrad artsammansättning är därför att vänta. Nya arter kommer att tillkomma genom migration från söder vilket, något som kan innebära ökad konkurrens för dagens arter Nya arter av flora och fauna som introduceras genom sjöfarten kan få en konkurrensfördel mot de inhemska arterna En ändring av de trofiska lagren påverkar bl.a. förhållandet mellan olika ekologiska grupper av fiskarter. Primärproduktionssäsongen förlängs och det gynnar algätande arter. Man räknar med ökad produktivitet. Det kan få stor betydelse för biologiskt rika miljöer där den ökade produktionen så att säga ackumuleras dels genom ökad tillväxt av exempelvis vass och alger, dels genom ökad sedimentation av organiskt material och dels genom större frekvens av tillfälliga produktivitetsutbrott, t.ex. algblomningar. Effekter av havsytans höjning har främst diskuterats för exploaterade kuststräckor där man kan vänta att kustekosystemen kommer att trängas samman mellan hav och bebyggelse. Östersjöns isförhållanden bedöms komma att förändras. Det påverkar bl.a. Bottnisk vikare (Phoca hispida botnica). Samtliga sydliga populationer av denna sälart hotas eftersom endast Bottniska viken kommer att ha tillräckligt goda förutsättningar för havsis under vintern. ÖVERGÖDNING Utsläpp av näringsämnen till luft och vatten fortsätter att minska. Reningsverk har under årens lopp bidragit till att minska utsläppen av organiskt material i naturen. Utsläppen av fosfor och kväve har reducerats kraftigt på senare år, tack vare kemisk fosforrening av avloppsvattnet och att reningsverk vid kusten söder om Norrtälje har infört kväverening. Effekterna av övergödningen i miljön minskar dock inte lika tydligt. Det beror troligen på storskaliga naturliga flöden av kväve och fosfor, fosforanrikning i sediment och den långa återhämtningstiden. De största utsläppen av näringsämnen kommer i Sverige från jordbruket, enskilda avlopp och kommunala avlopp. En stor del av utsläppen till havet kommer 19

21 från omgivande länder. Havet tar också emot näringsämnen genom atmosfäriskt nedfall. Det gäller framförallt kväve som transporteras till havsvattnet i mycket stora mängder. Utsläppen av kväveoxider till luft från den internationella sjöfarten som trafikerar Östersjön och Västerhavet är t.ex. större än Sveriges totala utsläpp av kväveoxider. Övergödningen har inneburit stora förändringar av ekosystemen i nästan alla svenska havsområden. Vattnet har blivit grumligare på grund av ökad mängd växtplankton. På grunda klippbottnar har blåstång och andra brunalger ersatts av ettåriga fintrådiga alger. Djuputbredningen av blåstång i Egentliga Östersjön och södra Bottenhavet minskade fram till början av 1990-talet. Därefter har inga tydliga förändringar registrerats. Också de bara mjukbottnarna i Västerhavet är täckta med fintrådiga alger, vilket bl.a. drabbar rödspottan. På Östersjöns grunda mjukare bottnar har vassbältet i stället ökat i utbredning. Artsammansättningen av växtplankton har förändrats och algblomningar blivit vanligare. Man har fått vänja sig vid återkommande stora årliga blomningar av blågrönalger under sommaren i egentliga Östersjön års blomning var den mest omfattande som registrerats under den senaste tioårsperioden. Sedan talet är blågrönalgblomningar vanliga även i Bottenhavet. Övergödningen orsakar också syrebrist på bottnarna och utslagning av bottenfaunan i många djupområden. Syrebristen i Östersjöns djupområden är också ytterst allvarlig för leken hos torsk och därmed återhämtningen av torskbeståndet. Syrgashalterna i Egentliga Östersjöns djupvatten har sjunkit sedan de första mätningarna genomfördes för mer än hundra år sedan. Tillfälliga förbättringar har inträffat i samband med saltvatteninbrott från Kattegatt. I ett långsiktigt perspektiv är dock trenden entydig mot allt lägre syrgashalter över allt större områden. Syrebrist förekommer också i stora delar av Kattegatt under sensommar och tidig höst. Även om den långsiktiga utvecklingen är negativ har syrgashalterna i Kattegatt stigit något sedan 1980-talet. Problem med låga syrehalter är ovanliga i det öppna Skagerrak. Bottenviken är det enda havsområde som inte visar tecken på övergödning. FISKE Situationen för flera kommersiellt viktiga fiskbestånd, främst bottenlevande arter är sedan flera år kritisk. Särskilt bestånden av torsk i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön hotas av kollaps. Den höga fiskeridödligheten har lett till att fisksamhället i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har minskat i medelstorlek och att storvuxna arter numer utgör en mindre del av samhällets totala biomassa. De flesta rovfiskar har minskat, och särskilt drabbade är arter med långsam tillväxt och låg produktivitet, t.ex. rockor och hajar. De finns nu på nationella och internationella listor över hotade arter. Ålen är numera också rödlistad och akut hotad i Sverige. Småväxta arter som sill och skarpsill har i stället ökat i antal och biomassa. Dessa drastiska förändringar i fisksamhällets storlekssammansättning påverkar det naturliga samspelet mellan rovfiskar och bytesdjur och därmed funktioner i ekosystemet. 20

22 En långsiktig effekt av den höga fiskeridödligheten är den drastiska nedgången av lokala lekbestånd i Skagerrak och Kattegatt av t.ex. kolja, torsk och rödspotta. Konsekvenser av detta är exempelvis att rekryteringen av torsk i Skagerrak är alltmer beroende av ungfisk från Nordsjön. Mycket tyder på att vissa lokala lekbestånd har försvunnit. Bottentrålning påverkar genom direkt fysisk störning produktion, biomassa, storleksstruktur och diversitet av djur som lever på och nedgrävda i bottnarna. Skador på rev och effekter på bottnar och organismer har konstaterats nära kusten i Kosterfjorden och Gullmarn. De känsligaste delarna av dessa områden är nu skyddade från bottentrålning. Överfisket av torsk i Östersjön är tillsammans med den goda rekryteringen av skarpsill under de senaste årens varma vintrar troligaste orsaken till att det pelagiska ekosystemet i Östersjön har övergått från att vara torskdominerat till att vara dominerat av skarpsill. Minskningen av torsk kan också kopplas till förändringar längre ner i näringsväven i Östersjöns östra bassänger. Där har mängden djurplankton under vår och försommar minskat, något som har samband med. betningen från det stora beståndet av skarpsill. De låga tätheterna av djurplankton hänger också samman med mängden växtplankton. Mycket tyder på att torskens minskade betydelse i ekosystemet har gett konsekvenser i flera steg. Det kan ha inneburit att ett regimskifte ägt rum i Östersjön. Skarpsillens betning på djurplankton, som också är föda för torsklarver och ungtorsk, riskerar att befästa situationen. Ett regimskifte i Östersjön kan också ha samband med rekryteringsproblemen för kustfiskbestånden av bland annat abborre och gädda. De är kraftigt försvagade i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdsområden. Fältstudier och experiment tyder på att dålig tillgång på lämplig föda (djurplankton) under fiskarnas tidiga livsstadier kan vara orsaken till rekryteringsproblemen. Sammantaget visar detta att återuppbyggnad av torskbeståndet, i synnerhet storvuxen torsk, och minskning av eutrofieringen är viktiga åtgärder för att komma till rätta med obalansen i Östersjöns ekosystem. Ett större torskbestånd skulle medföra en ökad predation på skarpsill och därmed också en ökning av mängden djurplankton. Om mängden djurplankton ökar leder det i sin tur till klarare vatten och en ökad födoresurs för ungtorsk såväl som för gädda och abborre. Mot bakgrund av tidigare års internationella ovilja att följa Internationella Havsforskningsrådets (ICES) kvotrekommendationer är situationen för Östersjöns miljö i stort och torskbeståndet i synnerhet mycket osäker. GIFTER Halterna av många organiska miljögifter har minskat i svensk natur sedan talet, mycket tack vare förbud och stränga begränsningar. Till exempel har halten PCB minskat påtagligt i sillgrisslans ägg i Östersjön. Även halterna av DDT och dioxiner har sjunkit kraftigt. Skadorna på djurlivet minskar också. Både havsörn och säl som drabbades kraftigt av DDT och PCB har återhämtat sig. 21

23 De giftigaste ämnena är sedan länge förbjudna, och industrin och jordbruket har begränsat användningen av giftiga ämnen. Även utsläppen från industri- och förbränningsanläggningar har minskat i takt med bättre teknik. Det gäller också avloppsreningsverk. De illegala oljeutsläppen har minskat även de. Men bilden är inte enbart positiv. Halten dioxin i Östersjöfisk är så gott som oförändrad sedan 1990-talet. Halten av vissa bromerade flamskyddsmedel i modersmjölk har rentav ökat de första åren på 2000-talet. Samtidigt fortsätter användningen av kemikalier att öka. Det handlar bl.a. om ämnen i olika produkter som så småningom riskerar att hamna i naturen. Halterna av kadmium och kvicksilver i strömming visar inga tydliga tecken på avtagande koncentrationer. Problemet med TBT från båtbottenfärger kvarstår trots att ett förbud mot användning har införts. År 2007 trädde en ny kemikalielag (Reach) i kraft inom EU. Reach innebär väsentligt förbättrade förutsättningar för att skydda hälsa och miljö jämfört med tidigare lagstiftning. Företagen får ett tydligare ansvar att redovisa sina kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet, att riskbedöma dem och att beskriva hur de kan hanteras säkert. Reach täcker dock inte oavsiktligt bildade ämnen eller ämnen som används i låga volymer. NYTTJANDET AV KUST OCH SKÄRGÅRD Kustområden har stora naturvärden. Grunda havsområden längs kusterna och vid grundbankarna till havs är mycket produktiva och utgör viktiga lek- och uppväxtområden för bl.a. fisk. Samtidigt är våra kustområden viktiga för en rad mänskliga aktiviteter, som friluftsliv, boende, hamnar och industrier. Flera grunda bankar och rev ute till havs med höga biologiska värden har pekats ut som intressanta för vindkraftsutbyggnad. Svenska kuster och skärgårdar har gradvis utsatts för ökande exploatering. Antalet fritidsbåtar har ökat i skärgårdarna. Sjöfarten i och omkring svenska farvatten har ökat kraftigt. Särskilt har oljetransporterna till och från ryska och baltiska hamnar blivit väsentligt fler. Detta innebär ökade avgasutsläpp från fartygens motorer och framför allt en ökad risk för kollisioner och grundstötningar med risk att olja och andra skadliga ämnen läcker ut i vattnet. Ett annat problem som är förknippat med sjöfarten utgör barlastvatten som bärare av oönskade organismer. Det har klassats som ett av de största hoten mot våra världshav. Antalet nyanlända och oönskade främmande arter ökar stadigt i svensk havsmiljö. Om en främmande organism får fäste i en ny miljö kan det få allvarliga konsekvenser för miljö och ekosystem, liksom för näringar och samhälle och för människors hälsa. Stranderosionen är ett tilltagande hot mot ekonomiska värden i form av byggnader och infrastruktur längs stränderna. I södra Östersjön och Kattegatt är erosionen mestadels en naturlig process. I andra delar av Östersjön, däremot, förekommer 22

24 stranderosion längs farleder inomskärs som trafikeras av stora eller snabba fartyg. Problemet kan mildras med hastighetsbegränsningar i känsliga områden 1. Arbetet med att bilda marina skyddsområden har gått långsamt, men antalet skyddade områden har ökat de allra senaste åren. Det största problemet är dock att det råder brist på kunskap om hur och hur mycket växt- och djurlivet störs av olika typer av exploatering. Till och med kunskapen om var de värdefulla miljöerna utefter våra kuster finns är mycket bristfällig, men arbetet med att kartlägga den marina miljön har nu inletts. För naturmiljöer i kust- och skärgårdsområden och i havet har människans aktiviteter inneburit en negativ påverkan med förlust av viktiga livsmiljöer och i vissa fall förändrad artsammansättning som följd. Mer än en tredjedel av Sveriges befolkning bor nära kusten, och under de senaste tio åren har 97 % av den totala folkökningen ägt rum inom fem kilometer från kusten 2. Men trycket på kusten skiljer sig mellan olika delar av landet. Dels kan det handla om områden nära storstäder som påverkas av befolknings- och exploateringstryck därifrån, dels kan det vara områden med mycket turister, båtliv och fritidsboende. De kulturvärden som finns längs kusten i form av mer eller mindre igenväxta odlingslandskap, byggnader och unika upplevelsevärden förminskas när markanvändningen ändras och när byggnader och anläggningar förfaller eller förvanskas. För många kust- och skärgårdsområden är ett levande yrkesfiske nödvändigt för att kulturmiljövärdena ska kunna bevaras på längre sikt. Det faktum att antalet yrkesfiskare och fiskebåtar minskar antyder att förutsättningarna blir sämre för att bevara och utveckla de kulturmiljövärden som är knutna till fiskenäringen. I det svenska energisystemet ska andelen förnybara energislag öka. Vindkraftsutbyggnad till havs bidrar till att öka denna andel och till att klimatmålet nås. Vid olämplig lokalisering kan dock miljöeffekterna av vindkraftverk vara betydande, och kunskapen om miljöpåverkan behöver därför förstärkas. Når vi miljökvalitetsmålet? Det blir svårt att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård till år Möjligen kan vi uppfylla förutsättningarna för en god havsmiljö till år Återhämtningstiden för havet är mycket lång, och det kan därför dröja decennier efter år 2020 innan miljökvalitetsmålet har uppnåtts. Avgörande för om målet kan nås är också att miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Giftfri miljö nås. Bedömningen är dessvärre att också dessa mål är svåra att nå. Problem som hänger samman med övergödning eller fysisk exploatering av livsmiljöer som har betydelse för havsmiljön är i sin tur också beroende av att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, God bebyggd miljö, Levande skogar, Myllrande våtmarker och Levande sjöar och vattendrag nås. 1 Förändringar under ytan, Naturvårdsverket Monitor 19 2 Vad händer med kusten? Boverket

25 Under senare år har flera utredningar ägnats åt frågan hur miljöproblemen i havet ska lösas. Om samtliga åtgärder som föreslagits i dessa utredningar genomförts såväl nationellt som internationellt och försiktighetsprincipen tillämpats skulle miljötillståndet i havsmiljön vara bättre. Även om många åtgärder kan och ska vidtas på nationell basis är EUsamarbetet och det internationella samarbetet avgörande för att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska kunna nås. Utsläppskällor i andra länder bidrar i hög grad till föroreningen av haven. Sverige är beroende av regionala och andra internationella överenskommelser för att utsläppen till haven av giftiga eller övergödande ämnen skall minska. Nödvändiga regleringar inom fisket och höjd säkerheten och ökad miljöhänsyn inom sjöfarten kräver också internationell samverkan. Trenden för tillståndet i våra hav har både positiva och negativa inslag. När det gäller satsningen på åtgärder är dock trenden positiv, särskilt i ett nationellt perspektiv. Delmål 1 Skydd av miljöer Senast år 2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem, och senast år 2010 därutöver ytterligare fjorton, marina områden vara skyddade som naturreservat och tillsammans utgöra ett representativt nätverk av marina naturtyper. Därutöver skall ett område med permanent fiskeförbud inrättas till 2006, för utvärdering till 2010 samt ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och utsjöområden) inrättas till 2010 i vardera Östersjön och Västerhavet för utvärdering till Tolkning av delmålet Delmålet bidrar till flera av det övergripande miljökvalitetsmålets syften, men främst till att bevara den biologiska mångfalden, havens produktionsförmåga och kustens och skärgårdens kultur- och upplevelsevärden. Delmålets krav på långsiktigt skydd av biologisk mångfald i haven kan bara uppfyllas om också miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Giftfri miljö uppnås. Delmålet har en bred inriktning på skydd av natur- och kulturvärden i land- och vattenmiljöer längs kusten, i skärgårdarna och i havet. Det går också ut på en tydlig förstärkning av arbetet med naturreservat i marin miljö och med att utvärdera områden med fiskeförbud som verktyg inom fiskeriförvaltningen. Det går inte att dra skarpa gränser mellan de olika satserna i delmålet, eftersom de samverkar. Målet om ett 70-procentigt skydd av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden avser främst skydd av stora, sammanhängande kust- och skärgårdsområden där både land och vattenmiljöer kan ingå. Uppföljningen av arbetet mot målet tar sikte på skyddet av internationellt utpekade områden (HELCOM, OSPAR och Ramsar) och av områden med nationella skyddsvärden enligt Skärgårdsutredning Skärgårdsutredningen innehåller visserligen ingen lista på samtliga prioriterade skyddsvärda kust- och skärgårdsom- 24

26 råden, men ger exempel på ett antal objekt som kan användas som indikatorer på måluppfyllelse. Ytterligare ett fåtal områden med särskilt höga marina skyddsvärden som länsstyrelserna i dialog med Naturvårdsverket har identifierat har tagits med i utvärderingen. De områden i skärgårdsutredningen som primärt pekades ut med hänsyn till skogliga värden eller värden för odlingslandskapet har däremot utelämnats. Det 50-procentiga skyddet av skyddsvärda marina miljöer är som formuleringen visar främst inriktat på marina livsmiljöer. Det är betydligt svårare att utvärdera, eftersom det ännu inte finns någon samlad kunskap om vilka, hur många och hur stora dessa områden är. Målet kan omfatta allt från enstaka objekt, som t.ex. en grund havsvik, till större skärgårdsområden eller utsjöbankar. Miljötillståndet KUST OCH SKÄRGÅRDSMILJÖER MED HÖGA NATUR- OCH KULTURVÄRDEN 551 naturreservat innehåller havsvatten eller tangerar strandlinjen. Det innebär en ökning med 23 reservat från år Den skyddade arealen har ökat marginellt, 3 % för landområden och 0,5 % för marina vattenområden. Totalt ingår ca 7,8 % av Sveriges territorialvatten i nationalparker, naturreservat, natura eller djurskyddsområden 3. Det saknas definierade gränser för kustområden, och därför kan inte något procenttal för totalt skydd av kustens landområden beräknas, men totalt är ca hektar skyddade genom områdesskydd. År 2006 ingick ca 15 % av strandlinjen i marina naturreservat eller Natura Prognosen är att skyddet av strandlinjen kommer att öka till närmare 20 % år Data från april Natura 2000 områden med rapporterade marina habitat eller strandhabitat. Totalt 338 objekt 25

27 Skyddade områden år 2006 Nationalparker Naturreservat Djurskyddsområden Natura 2000 Län Antal Land (ha) Hav (ha) Antal Land (ha) Hav (ha) Antal Land (ha) Hav (ha) Antal Land (ha) Hav (ha) Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Gävleborg Västernorrland Västerbotten Norrbotten Totalt Tabell 1: Skyddade områden per 31 december 2006 (Nationalparker, Naturreservat, djurskyddsområden och Natura 2000 områden) som innehåller havsvatten eller tangerar strandlinjen. Arealen land inkluderar även sötvatten. Källa: VIC natur. Sammanlagt 21 områden har utpekats som BSPA (Baltic Sea Protected Area) i enligt med HELCOM-konventionen och/eller som MPA (Marine Protected Area) enligt OSPAR-konventionen. 18 av dessa områden finns i kust- och skärgårdsmiljöer, Totalt omfattar nätverket en yta på ca hektar. Enligt åtaganden inom konventionerna ska de utpekade områdena ha ett långsikt skydd eller innehålla en eller flera skyddade värdekärnor och en förvaltningsplan för hela området senast år Samtliga sex utpekade OSPAR-områden har skydd som marint naturreservat (Kungsbackafjorden, Nordre Älvs mynningsområde och Gullmaren) eller Natura 2000 (Kosterhavet, Fladen och Lilla Middelgrund). Av BSPA-områdena omfattas 13 helt av områdesskydd. I samtliga övriga områden pågår arbete med att bilda naturreservat. Till 2010 är prognosen att samtliga BSPA-områden med undantag av Höga Kusten, Stora Nassa-Svenska Högarna och Torhamns skärgård kommer att ha områdesskydd på mer än 50 % av ytan. Sjutton av Sveriges Ramsarområden ligger i eller i nära anslutning till marina områden. I samtliga objekt är viktiga kärnområden skyddade som naturreservat, fågelskyddsområde eller som Natura 2000, och åtta objekt är till ytan helt skyddade. Områden med lägst skyddsstatus är Stockholms yttre skärgård, Torhamns skärgård och Bräkne Hoby skärgård. 26

28 Figur 1: Kartan ger en översikt över områden rapporterade till OSPAR, HELCOM och Ramsar och vilka som skyddas som marina naturreservat. Källa: Naturvårdsverket Utöver de områden som är internationellt utpekade inom de nämnda konventionerna, har skyddsstatus för ett 30-tal andra objekt följts upp. Det gäller områden som pekats ut som skyddsvärda inom Skärgårdsutredningen 2000 och ett fåtal områden som särskilt har uppmärksammats av länsstyrelserna. Av de områden som ingått i analysen är ca 50 % helt skyddade och ytterligare ca 15 % till mer än hälften skyddade De områden som har lägst skydd är övervägande odlingslandskap där områdesskydd inte nödvändigtvis är rätt åtgärd. Områden som ingår i analysen listas i bilaga 1. Delmålet omfattar också långsiktigt skydd av odlingslandskap och andra kulturmiljöer längs kust och i skärgårdar. För närvarande finns fyra kulturreservat i skärgår- 27

29 den. Mark som registreras som jordbruksmark ökar inom vissa områden. Det hänger förmodligen samman med ökat bete som en följd av ett mer utvecklat jordbruksstöd. Den strandnära floran och faunan är särpräglad, och till betydande delar beroende av att strandängar hävdas. När man bildar naturreservat tar man hänsyn till det biologiska kulturarvet som ofta är en viktig grund för beslut och utformning av föreskrifter och skötsel. Övriga kulturvärden som t.ex. byggnader och fornlämningar omfattas inte alltid av naturreservatets föreskrifter eller skötselanslag. En förhållandevis stor del av Sveriges kust har enligt Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet höga värden. Ett mål om skydd av 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden innebär områdesskydd för en betydande del av kusten. En central princip i den strategi som Riksantikvarieämbetet har utarbetat enligt delmål 2, är dock att kulturarvet bäst förvaltas om kulturmiljövärdena är kända och synliggjorda lokalt och brukas eller återanvänds inom ramen för skärgårdens småskaliga struktur. MARINA MILJÖER Målet för skydd av marina miljöer består dels av ett mål för andelen skyddade av de skyddsvärda områdena, dels ett åtgärdsmål som anger antal naturreservat. Målet att 50 procent av skyddsvärda marina miljöer ska ha ett långsiktigt skydd år 2010 går inte nu att utvärdera, eftersom arbetet med att definiera och kartera skyddsvärda områden inte har genomförts på en sådan nivå, att det går att räkna procent. Men man vet ändå att vissa marina områden har dokumenterade marina bevarandevärden, och det är tydligt att det marina bevarandearbetet har gått framåt. 28

30 Marina Naturreservat Marina Naturreservat och Natura 2000 Län Stockholms län < 0,5% 2% 4% 5% Uppsala län 0% 19% 2% 21% Södermanlands län 0% 19% 13% 21% Östergötlands län 0% 7% 12% 12% Kalmar län < 0,5% 1% 4% 4% Gotlands län 5% 5% 6% 6% Blekinge län 0% 1% 4% 4% Skåne län 8% 9% 9% 10% Hallands län 2% 4% 6% 6% Västra Götalands län 3% 13% 17% 21% Gävleborgs län 0% < 0,5% 2% 2% Västernorrlands län 0% 1% < 0,5% 1% Västerbottens län 3% 6% 4% 6% Norrbottens län 0% 4% 6% 9% Inom Svenskt territorialvatten 1,8% 5,1% 5,7% 7,6% Ekonomisk zon utanför territorialvatten 0% 0% 1,8% 3,2% Sveriges totala marina area 1% 2,8% 3,9% 5,5% Tabell 2: Andel skyddade marina områden 31/ och prognos för skyddad andel Prognosen baseras på uppgifter från länsstyrelserna på vilka områden de tror sig ha skyddat till Natura 2000 områden med habitaten 1110, 1130, 1140, 1150, 1160, 1170, 1610, 1620 och 1650 ingår i analysen. Källa: Naturvårdsverket Målet om fem marina naturreservat till år 2005 har uppnåtts, och år 2007 finns det totalt tolv marina naturreservat. Till år 2010 ska ytterligare fjorton reservat i marin miljö bildas. En analys av det pågående arbetet visar att länsstyrelserna gemensamt arbetar på ett tal objekt som de anser bör vara klara till år Prognosen förutsätter dock att länsstyrelserna hinner fatta beslut om samtliga rapporterade objekt. En stor andel av det pågående arbetet består av revideringar av befintliga kust- och skärgårdsreservat med syfte att stärka det marina skyddet. En övervägande del av arealen är även rapporterade Natura 2000-områden. Detta medför att den skyddade vattenarealen inte kommer att öka avsevärt fram till 2010, men att det direkta skyddet för vattenmiljön genom reservatsföreskrifter, skötsel och uppföljning förbättras. Ökningen av skyddet i ekonomisk zon förutsätter att Norra Midsjöbanken som ligger som förslag som Natura 2000-område rapporteras till kommissionen. 29

31 Figur 2: Kartan till vänster ger en översikt över de tolv marina områdena som har skyddats som marina naturreservat. Kartan till höger visar på avstånd mellan skyddade områden (Marina naturreservat och Natura 2000). Källa: Naturvårdsverket Delmålet anger också att de marina naturreservaten gemensamt ska bilda ett representativt nätverk av marina naturtyper. Natura 2000-områden med rapporterade marina habitat syftar till att skydda marina livsmiljöer. Därför räknas också dessa objekt in i uppföljningen av nätverket. Av de habitat som ingår i Natura nätverket, t.ex. glosjöar och laguner, är uppskattningsvis % skyddade. För livsmiljöer som inte ingår i Natura nätverket som t.ex. djupa, mjuka bottnar är skyddet betydligt lägre. 30

32 100% 90% 80% 70% 60% 50% Andelen skydd av några habitat i Sverige Oskyddad areal Skyddad areal 2010 Skyddad areal % 30% 20% 10% 0% Estuarier Laguner (delvis avsnörda) Glosjöar (avsnörda) Skär och små öar i Östersjön Stora grunda vikar och sund Sublittorala sandbankar (< 30 m) Klipp- och hällstrand Strand med hög vegetation 0-3 meter > 50 meter Figur 3: Diagrammet visar andelen skydd 2006 och prognos skyddat 2010 för några marina livsmiljöer (Marina naturreservat och Natura 2000). Areal av olika livsmiljöer har modellerats fram genom GIS analyser, Källa: Naturvårdsverkets rapport Skyddet för de olika miljöerna varierar dock stort mellan olika regioner och län. 45% Andel skydd av några livsmiljöer per Maringeografisk region % 35% 30% 25% Estuarier Laguner (delvis avsnörda) Glosjöar (avsnörda) Sublittorala sandbankar (< 30 m) Grus och sandstrand 20% 15% 10% 5% 0% Bottenviken Kvarken Bottenhavet Ålands hav Norra Östersjön Mellersta Östersjön Södra Östersjön Öresund och bälten Kattegatt Skagerak Figur 4: Diagrammet visar andelen skydd 2006 för några marina livsmiljöer fördelat på maringeografiska regioner. Regionindelningen följer HELCOM: s regionindelning. Källa: Naturvårdsverket

33 DRIVKRAFTER Jämfört med de flesta landmiljöer är kunskapen om de marina livsmiljöerna bristfällig och för vissa regioner t.o.m. mycket bristfällig. Många länsstyrelser har upplevt det dåliga kunskapsunderlaget som ett hinder för att bilda marina naturreservat och också för att ta in det marina skyddet i de kust- och skärgårdsreservat som har bildats under senare år. Exploateringstrycket på kusterna och stränderna är i allmänhet mycket högt över hela landet och särskilt hårt kring storstadsregionerna och i norra Bohuslän. Till exempel visar indikatorn strandnära nybebyggelse inom 100 meter från havsstrand inte på någon entydigt nedåtgående trend. Det kommer därför framöver att behövas starka instrument för att säkra kustnära natur- och kulturvärden. Ett starkt strandskydd som tillämpas konsekvent är ett mycket viktigt instrument för att säkerställa naturvärdena både på land och i vatten. Det är också betydelsefullt för friluftslivet och möjligheterna att bedriva och utveckla turism i kustregionerna. En generös dispensgivning från strandskyddet kan leda till att det behöver inrättas ännu fler naturreservat. Når vi delmålet? Målet om långsiktigt skydd av 70 % av utpekade kust- och skärgårdsområden med höga naturvärden till år 2010 är på väg att nås. För kust- och skärgårdens odlingslandskap och kulturmiljöer nås skyddsmålet däremot inte. Att målet nås betyder dock inte att det i framtiden inte kommer att behövas ytterligare områdesskydd i kust- och skärgårdsområden. Målet om ytterligare 14 marina naturreservat till år 2010 kommer sannolikt att nås. Naturreservaten kommer troligen att fördelas inom samtliga län och maringeografiska regioner inom territorialvattengränsen. Den geografiska spridningen av skyddet är dock delvis mycket ojämn med en hög andel skyddade områden i de kustnära delarna av Kvarken, Öresund och Skagerrak, medan andelen skydd i t.ex. Bottenviken, Bottenhavet och Södra Östersjön är mindre än tre procent. Varken den nuvarande fördelningen av skyddade marina livsmiljöer eller prognosen till år 2010 uppfyller målet om ett representativt nätverk. I den ekonomiska zonen pågår f.n. inget arbete med att bilda naturreservat, eftersom det inte är klart hur det ska bedrivas. Målet om ett område med fiskeförbud till år 2006 uppnåddes när allt fiske förbjöds i ett område på fyra nautiska mil kring Gotska Sandön genom Fiskeriverkets föreskrifter. Nu arbetar man med att ta fram ytterligare sex områden med permanent fiskeförbud till år Ambitionen är att områdena ska tas fram genom en god regional och lokal förankring med berörda aktörer. UPPFÖLJNING Att använda antalet naturreservat och antalet områden med permanent fiskeförbud som indikatorer på måluppfyllelse har varit pådrivande i arbetet. Däremot har det 32

34 varit mindre framgångsrikt att använda procentmål för skydd, eftersom det inte finns någon tydlig översikt över vilka områden och objekt som målet avser. För kust- och skärgårdsområden har det till viss del fungerat att använda internationella utpekanden och skärgårdsutredningen 2000 som underlag. Men för det marina skyddet finns inget samlat material att utvärdera mot. Det beror på att det inte finns tillräcklig kunskap om vilka, var och hur stora marina skyddsvärden som finns i landet. Procentmålen har också varit svåra att regionalisera. Med utgångspunkt från dessa slutsatser föreslås att delmålet revideras för att stärka det marina områdesskyddet. Ett nytt delmål föreslås också. Avsikten med det är att rikta uppmärksamheten på behov och utveckling av planerings- och förvaltningsinstrument i kust- och skärgårdsområden. För att följa upp det reviderade delmålet för marint skydd föreslås skydd av total marin areal som indikator, eftersom det är något som går att följa upp. Delmål 2 Strategi för kulturarv och odlingslandskap Senast år 2005 skall en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. Miljötillståndet Riksantikvarieämbete utarbetade år 2005 en strategi för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. En central princip är att kulturarvet bäst förvaltas om kulturmiljövärdena är kända och synliggjorda lokalt och brukas eller återanvänds inom ramen för skärgårdens småskaliga struktur. Riksantikvarieämbetet har också utvecklat utarbetat indikatorer för att följa upp och utvärdera miljömålet levande skärgård och odlingslandskap. Uppföljningen antyder en svagt negativ utveckling för flera indikatorer under det senaste årtiondet. Mark som registreras som jordbruksmark ökar inom vissa områden, något som förmodligen hänger samman med ökat bete till följd av mer utvecklat jordbruksstöd. I dag nyttjas mindre än 5 % av de strandängar och betesholmar som hävdades för hundra år sedan. Tidigare övergivna odlingslandskap fortsätter att växa igen. Kustens och skärgårdens traditionella näringsliv har inneburit en hög grad av mångsyssleri där fisket tillsammans med sjöfart och lantbruk bidragit till merparten av utkomsten. De biologiska och kulturhistoriska värdena i kust- och skärgårdslandskapet är en följd av människans interagerande med naturen och dess resurser. Människans brukande av kust- och skärgårdslandskapet har skapat den mångformighet, småskalighet och byggnadstradition som vi idag värnar om i dessa miljöer. Kusten och skärgårdens odlingslandskap har alltid varit småskaligt och har inte haft samma möjlighet till strukturrationalisering som på andra platser i Sverige. Det har bidragit till att en hög biologisk mångfald finns kvar längs kusten. 33

35 DRIVKRAFTER Senare tids rationella jord- och skogsbruk har i lägre grad omvandlat landskapet i kust- och skärgårdsområdena än på andra ställen i landet. Problemen i kust- och skärgårdsområden ser delvis olika ut i olika områden. Tre huvudkategorier kan urskiljas: 1) områden där sommarhusbebyggelse permanentas med ökat exploateringstryck på natur- och kulturmiljöer, 2) områden där permanentbostäder blir sommarbostäder, ofta i kombination med högt besökstryck under sommaren och ett generellt sett ökat exploateringstryck på natur- och kulturmiljöer, 3) områden som avfolkas och har ett begränsat besökstryck under sommaren. I mer tätbebyggda kustområden privatiseras stränder. De areella näringarna i skärgården har konkurrensnackdelar. De värden som finns längs kusten i form av mer eller mindre igenväxta odlingslandskap, byggnadskultur och unika upplevelsevärden förminskas när markanvändningen ändras och byggnadsbestånd och anläggningar förfaller eller förvanskas. Når vi delmålet? Delmålet är uppnått i och med att strategin finns, men ett nytt delmål föreslås för varsamt brukande av natur- och kulturmiljöer. Det föreslagna nya delmålet har en bredare inriktning och fokuserar inte bara på skärgårdens kulturarv och odlingslandskap. Det syftar också till att möta EU: s rekommendation om integrerad förvaltning av kustzonen (ICZM). Se vidare avsnittet med förslag till nya och justerade mål (s. 72). Delmål 3 Åtgärdsprogram för hotade marina arter Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Skyddet av hotade arter och därmed upprättandet av åtgärdsprogram hanteras numera under det 16:e miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. Åtgärdsprogrammen följs upp inom ramen för detta mål. Når vi delmålet? Delmålet uppnåddes inte till målåret I rödlistan för år 2000 pekade Artdatabanken på 17 marina arter knutna till marin miljö som är i behov av särskilda insatser. För närvarande ingår 14 av dessa i åtgärdsprogram. Delmålet nåddes därför inte heller under Fiskeriverket har dock under 2006 tagit fram ett förslag till åtgärder för 26 hotade fiskarter där fisket kan utgöra en del av hotet. De föreslagna åtgärderna kommer att genomföras successivt under perioden 2007 till

36 Delmål 4 Bifångster Senast år 2010 skall de årliga bifångsterna av marina däggdjur understiga 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och icke-målarter skall inte ha mer än försumbara negativa effekter på populationerna eller ekosystemet. Miljötillståndet Tumlare, vikare, gråsäl, knubbsäl och fåglar fångas oavsiktligt i fisket. Skattningarna av hur stor andel av de olika populationerna som fångas som bifångster är osäkra, dels på grund av att man inte känner till arternas faktiska populationsstorlek, dels därför att rapporterna om bifångsternas storlek brister. Bifångsterna skattas med hjälp av intervjuundersökningar, journalföring och loggbok. Den del av delmålet som rör det som inte är målarter av fisk behandlas under delmål 5, tillsammans med bifångster av ungfisk. TUMLARE Den senaste tumlareinventeringen 2005 gav ett uppskattat bestånd av (± 35 %) tumlare i Kattegat-Skagerrak. Då osäkerheterna är så stora går det inte att avgöra om beståndet har ökat eller minskat från den föregående inventeringen. Antalet tumlare i Östersjön har däremot minskat dramatiskt jämfört med historiska nivåer och omfattar nu troligen någonstans mellan några hundra och några tusen djur. Osäkerheten beror på att man vid två flyginventeringar bara observerat 2 respektive 3 individer. Under år 1995 och 1996 gjordes en observationsstudie av bifångster i fiske efter torsk och bleka i Skagerrak. Bifångsterna bedömdes då enbart i detta fiske överstiga 2 % av tumlarbeståndet i området. Året efter studerades tumlarskrämmors (pingers), avskräckande effekt i samma fiske. Då bifångades ingen tumlare varken i test- eller kontrollnäten. I en telefonintervju som genomfördes av Fiskeriverket under 2002, rapporterades 10 dränkta tumlare på västkusten under Detta kan extrapoleras till totalt 114 tumlare (84-148, 95 % konfidensintervall), fördelade på 30 % i bottentrålar och resten i nätfiske av olika slag. Inga bifångster finns rapporterade från journalföring eller loggbok. Jämfört med hela Skagerrak-Kattegattpopulationen innebär det att bifångstnivån är 0,47 %. Det finns skäl att anta att bifångsterna nu är lägre än 2001, eftersom nätfisket i Skagerrak och Kattegatt har minskat med ca 30 % de senaste åren. Skattningen 0,47 % säger hur stor bifångstdödligheten är på grund av svenskt fiske. I samma område pågår även dansk och norsk fiskeverksamhet. Rimligen förekommer bifångster också i dessa fisken, varför den totala bifångstdödligheten kan överstiga 1 %. Kunskap om övriga länders bifångster är nödvändiga för att beräkna i vilken utsträckning bifångstmålet är uppnått, eftersom fisket är gemensamt och sker i samma områden. 35

37 Inga tumlare i Östersjön har rapporterats bifångade under 2000-talet vare sig i intervjuundersökningen, i journalföring eller i loggbok. Nu görs ytterligare undersökningar till följd av EU:s förordning (EC No 812/2004), och det kommer att skapa en bättre kunskapsbas. En observatörsstudie görs av det större tonnaget, dvs. båtar länge än 15 m, i det pelagiska trålfisket och nätfisket i Östersjön. Minst 5 % av fiskeansträngningen ska täckas. En studie pågår också som gåt ut på att studera tumlarnärvaro runt fiskeredskap vid Skånes och Blekinges kuster. Resultat av dessa undersökningar kommer först senare under VIKARE Vikarebeståndet i Bottniska viken uppskattas till ca 8000 djur med en årlig tillväxt av 5 %. Både telefonintervjuer och journalföringsdata pekar på att bifångsterna är runt 50 djur årligen. Hur stora bifångsterna är i fiske på enskilt vatten och i fritidsfiske är okänt. Om storleken på de rapporterade bifångsterna i yrkesfisket och om man kan anta att halva vikarebeståndet är svenskt, kan delmålet nås för yrkesfiskets del av bifångsterna. GRÅSÄL Det totala gråsälsbeståndet är i dag väl över djur. Beståndet har de senaste 15 åren haft en ökningstakt av 7,5 % per år i svenska vatten. I Finland beräknar man tillväxttakten till över 10 %. Bifångsterna av gråsäl är betydande. Både telefonintervjuer och journalföringsdata tyder på bifångstnivåer på närmare 500 djur per år. Inga tydliga trender kan ses. Denna bifångstnivå motsvarar ca 2 % av beståndet. Några bifångstdata från övriga Östersjöstater finns inte. KNUBBSÄL Det finns två distinkta populationer av knubbsäl i svenska vatten. Den ena är en liten östlig population på ca 700 individer i Kalmarsund med en dokumenterad tillväxttakt av i genomsnitt 9 % de senaste åren. Den andra västliga populationen finns vid Skånes sydkust och norrut med en beräknad storlek 2005 av djur. Tillväxten bedöms vara väl över 10 %, högre i Skagerrak och något lägre i Kattegat. Bedömningarna utgår från erfarenheterna efter epizootin För populationen i Kalmarsund finns inget som tyder på att bifångsterna skulle överstiga 1 %. Endast två bifångade knubbsälar rapporterades i telefonintervjun. Ingen knubbsäl har rapporterats som bifångst i journalföringen i Östersjön. Längs västkusten uppskattades bifångsterna till drygt 400 i telefonintervjun för Rapporterade bifångster i journalerna för 2004 pekar på att bifångsterna ligger på ett antal hundra djur. Bifångsterna ligger därmed väl över 1-procentsmålet redan i det svenska yrkesfisket. Andelen bifångade djur i fritidsfisket bedöms däremot vara betydligt lägre än för gråsäl i Östersjön, speciellt efter förbudet att fiska efter hummer med nät som infördes

38 FÅGLAR Osäkerheten när det gäller bifångster av fågel är stor. I telefonintervjun 2001 uppskattades det totala antalet bifångade fåglar till drygt , varav hälften var storskarv. I journalföringen där bifångade fåglar ska rapporteras sedan 2004 har endast ett begränsat antal fåglar rapporterats, år och fåglar. Också där utgjorde skarv ca hälften av de bifångade fåglarna för båda åren. Skillnaden är så pass stor att slutsatsen blir att man inte vet hur många fåglar som bifångas i fisket. DRIVKRAFTER Det är framförallt det småskaliga kustfisket med garn, nät och fällor som har de största problemen med bifångster. Detta småskaliga fiske ska prioriteras enligt direktiv till Fiskeriverket, eftersom det av många andra skäl är ett skonsamt fiske som dessutom bidrar till en levande skärgård. En stor del av detta fiske bedrivs med redskap som inte bara bifångar däggdjur och fåglar utan också är allvarligt utsatta för skador av säl och skarv. Risken är att dessa problem kommer att öka i framtiden i takt med att skarv- och sälpopulationerna ökar. Det är av flera skäl viktigt att avdramatisera frågan om begränsning av bifångsterna. I dag hindrar den ett fruktbart samarbete med yrkesfiskarna. Det finns heller inga vare sig praktiska eller ekonomiska möjligheter att bygga upp en studie med oberoende observatörer i ett extensivt kustfiske. Bifångster är dessutom i många fall till direkt nackdel för fiskaren. Bifångster är också ett problem som måste lösas om man vill satsa på grönmärkning av kustfiske. Når vi delmålet? Målet kommer inte att kunna nås till år 2010 för alla marina däggdjurspopulationer. Det är framför allt avlägset för gråsäl och knubbsäl. För att nå 1 % målet för gråsäl skulle det krävas att stora delar av kustfisket stängdes. För tumlare bör inte bifångster längs västkusten vara något större problem, främst på grund av att nätfisket minskat drastiskt i omfattning. I Östersjön saknas data om både beståndsstorlek och bifångster. En säkrare uppskattning av populationsstorlekarna hos de bifångade arterna och bifångsternas storlek är nödvändig, liksom ett ökat förtroende hos och samarbete med yrkesfisket. UPPFÖLJNING Indikatorer saknas för detta mål. Det följs i stället upp via journalföring, loggböcker, telefonintervjuer och observationer. Dagens system med rapportering av bifångst fungerar inte tillfredställande, eftersom inte all bifångst rapporteras. Det finns heller inga vare sig praktiska eller ekonomiska möjligheter att bygga upp en studie med oberoende observatörer i ett extensivt kustfiske. Den enda möjligheten att mäta bifångsten är i ett förtroendefullt samarbete med fiskarna. Ett annat sätt att minska bifångster är att skapa en gemensam strävan bland fiskarna själva att hantera bifångsterna. Ingen fiskare önskar att skada varken tumlare, 37

39 säl eller fågel. Exempel finns på egna initiativ bland fiskarna att använda t.ex. tumlarskrämmor i Kattegat och Öresund. Fiskare med omfattande bifångst har den bästa erfarenheten av var och när bifångsterna sker och har därmed själva kunskapen om hur de bäst kan minskas. Delmål 5 Uttag och återväxt av fisk Uttaget av fisk inklusive bifångster av ungfisk, skall senast 2008 inte vara större än att det möjliggör en storlek och sammansättning på fiskbestånden som ger förutsättningar för att ekosystemets grundläggande sammansättning och funktion bibehålls. Bestånden skall ha återbyggts till nivåer betydligt över biologiskt säkra gränser Miljötillståndet Det råder stor enighet om att varken den nationella eller den internationella fiskepolitiken har lyckats balansera fiskets fångster med havens produktionsförmåga. Internationella Havsforskningsrådet som ger biologiska råd om fiskbeståndens status har under mer än två decennier varnat för att en alltför hög fiskekapacitet inte är ekologiskt hållbar. I dag fiskar alltför många fiskebåtar på krympande fiskbestånd. Situationen är alarmerande, och det behövs kraftfulla åtgärder för att förhindra en biologisk kollaps av främst bottenlevande fiskbestånd. Kollaps hotar särskilt bestånden av torsk i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön. Arbetet med att bygga upp fiskbestånden till ekologiskt hållbara nivåer har inte varit framgångsrikt trots en hög ambition. Situationen för de flesta bestånd av bottenlevande fisk är fortfarande kritisk, och studier av historiska fångstnivåer tyder på att flera kustnära bestånd har försvunnit eller är på gränsen till kollaps. I Östersjön befarar många forskare att det intensiva torskfisket har medfört ekologiska kaskadeffekter så att ett torskdominerat ekosystem har ersatts av ett skarpsilldominerat. Överfisket av torsk i Östersjön är tillsammans med den goda rekryteringen av skarpsill under de senaste årens varma vintrar den troligaste orsaken till att det pelagiska ekosystemet i Östersjön har övergått från att vara torskdominerat till att vara dominerat av skarpsill. Minskningen av torsk kan också kopplas till förändringar längre ner i näringsväven i Östersjöns östra bassänger. Där har mängden djurplankton under vår och försommar minskat, något som har samband med. betningen från det stora beståndet av skarpsill. De låga tätheterna av djurplankton hänger också samman med mängden växtplankton. Mycket tyder på att denna kaskadeffekt av att torskens betydelse i ekosystemet har minskat har gett konsekvenser i flera steg. Det har inneburit att ett regimskifte ägt rum i Östersjön. Skarpsillens betning på djurplankton, som också är födobasen för torsklarver och ungtorsk, riskerar att befästa situationen. Sammanvägt är en väsentlig konsekvens av dessa effekter att återuppbyggnadsplanerna för Östersjöns torskbestånd är i högsta grad osäkra. 38

40 Regimskiftet i Östersjön kan också ha samband med rekryteringsproblemen för kustfiskbestånden av bland annat abborre och gädda. De är kraftigt försvagade i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdsområden. De kustavsnitt som studerats i Bottenhavet uppvisar däremot inte några sådana störningar. Rekryteringen i de mest skyddade, inre delarna av de större skärgårdsområdena av Egentliga Östersjön fungerar också normalt. Det geografiska mönstret ger anledning att misstänka att de grundläggande orsakerna till problemen ska sökas just i Egentliga Östersjön. Fältstudier och experiment tyder på att en minskad tillgång på djurplankton under fiskarnas tidiga livsstadier kan vara orsaken till rekryteringsproblemen. Den höga fiskeridödligheten har lett till att fisksamhället i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har minskat i medelstorlek och att storvuxna arter numer utgör en mindre del av fisksamhällets totala biomassa. De flesta rovfiskar har minskat. Särskilt drabbade är arter med långsam tillväxt och låg produktivitet, t.ex. rockor och hajar, som nu finns på nationella och internationella listor över hotade arter. Småväxta arter som sill och skarpsill har i stället ökat i antal och biomassa. Dessa drastiska förändringar i fisksamhällets storlekssammansättning påverkar det naturliga samspelet mellan rovfiskar och bytesdjur och därmed funktioner i ekosystemet. Ett selektivt fiske på stora individer kan också leda till tidigare könsmognad, vilket är fallet för t.ex. torsk i Nordsjön och Kattegatt. Det kan i sin tur resultera i minskad produktion på grund av att större individer är mer produktiva och har högre kvalitet på äggen. En långsiktig effekt av den höga fiskeridödligheten är den drastiska nedgången av lokala lekbestånd av t.ex. kolja, torsk och rödspotta i Skagerrak och Kattegatt. Konsekvenser av detta är exempelvis att rekryteringen av torsk i Skagerrak är alltmer beroende av ungfisk från Nordsjön. Mycket tyder på att vissa lokala lekbestånd helt har försvunnit. Åtgärder för att minska fisketrycket och återuppbygga bestånden riskerar därmed att inte få avsedda effekter, eftersom vissa delbestånd slagits ut. Fisket har avgörande påverkan på fiskbeståndens fortlevnad. Men det är också väl känt att fiskbestånd kännetecknas av naturliga variationer. Vetenskapliga studier bekräftar att havens ekosystem kan påverkas av både globala och regionala klimatförändringar. Högre temperatur i Nordsjön och varierande salthalt i Östersjön har förändrat tillgången och sammansättning av föda för ungfisk. Det påverkar i sin tur mängden och sammansättningen av vuxen fisk. En plan för att restaurera fiskbestånden måste därför ta hänsyn både till fiskets effekter och till naturliga variationer i havens ekosystem. DRIVKRAFTER Fisket påverkar fiskbestånden direkt genom det uttag av målarter och bifångstarter som landas eller fångst som slängs tillbaks och inte överlever. De främsta orsakerna till att fångad fisk kastas tillbaks är att kvoten för en viss art är slut eller fisken inte överstiger minimimåttet. Det kan också vara ekonomiska skäl som ligger bakom. Man vill uppgradera fångstens värde inom ramen för rådande regleringar. 39

41 Flera fiskerier har för stor fångstkapacitet i förhållande till fiskbeståndens storlek. Denna överkapacitet beror dels på ett för stort antal fartyg, dels på alltför effektiva fartyg i den svenska fiskeflottan. Överkapaciteten leder till låg lönsamhet inom sektorn vilket ökar incitamenten för överexploatering av fisktillgångarna och illegalt fiske. Överkapacitet finns inom hela EU. Det leder till politiska påtryckningar om att besluta om fångstmängder (TAC) som är högre än de fångstmängder som ICES rekommenderar utifrån biologiska hänsynstaganden. När traditionella arter överutnyttjats har fiskeflottan ofta anpassat sig och fisket har riktats mot kortlivade mer produktiva arter längre ner i näringskedjan. Fisket kan också riktas mot känsliga arter högre upp i näringskedjan, som tidigare inte nyttjats i så stor omfattning och då oftast inte heller är reglerade. Ett exempel är att de svenska landningarna av rödtunga i norra Kattegatt och djupare delarna av Skagerrak ökat på senare år. Rödtunga tillväxer långsamt, når könsmognad vid hög ålder och är oreglerad, vilket gör den extra känslig för överfiske. Detta är ett exempel på att förvaltningen måste vara uppmärksam på hur den samlade fiskeansträngningen förändrar sig så att inte oönskade effekter uppstår i ekosystemet när regelverket ändras för att skydda reglerade bestånd. Når vi delmålet? År 2008 som slutdatum för delmålet är med dagens kritiska situation inte längre realistiskt. EU: s förslag till återhämtningsplan för torsk i Östersjön kan illustrera svårigheterna. Enligt planen skall nuvarande fiskeridödlighet om 1.1 för det östra torskbeståndet minskas till 0.3 med årliga minskningar om som mest 0.1 enheter. Eftersom förslaget ännu inte har accepterats kommer det att dröja till 2007 plus 8 år, dvs. till 2015 innan målet är uppnått. Sverige har troligen små möjligheter att öka ambitionen, men kan istället prioritera att adekvata åtgärder inleds snarast möjligt. Delmålet bör revideras för att ge en realistisk tidsplan, tydliggöra behovet av en ekosystemansats och för att ge mätbara kriterier för när det är uppnått. UPPFÖLJNING Fiskeriverket har ansvar för delmålet, liksom för uppföljningen av det. En specifik indikator finns för målet: Lekbiomassa för torsk. Målet följs också upp genom de beräkningar av fiskbeståndens status som Internationella Havsforskningsrådet gör årligen. Fiskeriverket redovisar också sedan 2004 årligen situationen för de ekonomiskt viktigaste fiskarterna i rapporten Resurs och miljööversikt. Rapporten bygger på beståndsanalyser baserade på nationell fiskövervakning, landningar av fångster och ICES sammanställning av de gränsöverskridande bestånden. Ekologiska indikatorer har länge använts inom forskningen som en systematisk metod för att beskriva och generalisera ekologiska processer. Mindre ansträngningar har gjorts för att identifiera indikatorer som kan användas i fiskförvaltningen. Det teoretiska underlaget för ekosystemanalys har dock förbättrats avsevärt under 40

42 senare år 5. Samtidigt har nya ekologiska insikter skapat förutsättningar för att utveckla indikatorer och alternativa modeller inom ramen för en ekosystemansats. Behovet av analyser för att kunna tillämpa en sådan ansats varierar beroende på den geografiska omfattningen. Länsstyrelser och kommuner behöver detaljerade råd om mindre vattenområden, regering och riksdag behöver underlag för att besluta om nationella riktlinjer, medan samarbetet inom EU: s fiskförvaltning förutsätter ekologiska råd om fiske och exploatering av transnationella fiskbestånd och havsmiljöer. Fiskeriverket redovisar mer i detalj strategier för vidareutveckling av indikatorer för övervakningen av fiskbeståndens tillstånd i omgivande hav i en särskild rapport till regeringen 6. Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Länsstyrelserna finansierar ett betydande program för övervakning av kustfisk. Syftet är att kunna påvisa långsiktiga förändringar av övergödning och miljöbelastning i den marina miljön. Fiskeriverket tar prover, lagrar data och utvärderar, och rapporterar årligen till Naturvårdsverket och Länsstyrelserna. Resultaten av arbetet används bl.a. för att dokumentera förändringar i kustfiskebeståndens ekologiska status. Sammanfattningar publiceras i Fiskeriverkets årliga resurs- och miljööversikt och som faktablad inom varje provtagningsområde. Förekomsten av bottenfisk studeras genom bottentrålning vid sammanlagt 57 trålstationer längs västkusten. Syftet är att övervaka beståndsutvecklingen i fråga om främst fisktäthet och storleksfördelning men också artsammansättning. Särskilt studeras bottenfiskarterna, dvs. torsk, kolja, vitling, rödspotta, sandskädda, skrubbskädda, slätvar, piggvar och knot. Beståndsutvecklingen i olika områden utgör underlag för den nationella förvaltningen av kustnära populationer längs västkusten. Utvecklingen analyseras också som uppföljning av förvaltningsbeslutet om att flytta ut trålgränsen. De dataintensiva modeller som används inom traditionell beståndsuppskattning kan inte direkt tillämpas på kustnära fiskbestånd, något som har lett till brister i förvaltningen av många bestånd. Fiskeriverket har tagit initiativ till ett forskningsprogram om ekologiska indikatorer för kustfisk. Målet är att utveckla alternativa metoder för att bedöma tillståndet hos kustnära fiskbestånd och ekosystem. Ekologiska indikatorer används av HELCOM för årliga bedömningar av kustekosystem i Östersjön 7. Myndigheter i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige samordnar och genomför årliga standardiserade provtagningar i 15 kustområden. Syftet är att beskriva långsiktiga förändringar i fiskbestånd och att värdera resultaten i relation till naturlig variation och mänsklig verksamhet. På motsvarande sätt arbetar OSPAR med indikatorer för uppföljning av ekosystemeffekter. Dessa indikatorer har vidareutvecklats och testats inom ICES. Som 5 ICES Journal of Marine Science, vol 62, Fiskeriverket 2007.Vidareutveckling av indikatorer som skall användas i övervakning rörande fiskbeståndens tillstånd i omgivande hav. Rapport till regeringen

43 övergripande indikator på hårt fisketryck har man valt storleksförändringar i fisksamhället. Denna indikator betraktas nu som väl utvecklad. Delmål 6 Buller och andra störningar Buller och andra störningar från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast Miljötillståndet Delmålet syftar till att inrätta bullerfria områden främst genom att begränsa båttrafiken i vissa områden genom att reglera buller, hastighet, tillträde m.m. Delmålet rör också störning av djurlivet (främst säl och fågel). Det finns ännu inga utpekade bullerfria områden i våra kust- och skärgårdsområden. Likaså saknas uppgifter om vilka särskilt känsliga områden som ska väljas ut och var buller utgör ett problem. Det är också oklart hur eventuella bullerrestriktioner ska kunna kontrolleras. Kustlänsstyrelserna har dock börjat arbeta med dessa frågor. Oexploaterade skärgårds- och kustområden har under de senaste åren gått från att nästan enbart ha varit rekreations- och naturupplevelseområden till att också ha blivit platser för avancerade sportaktiviteter (vattenskotrar, RIB-båtar, kitesurfing mm). Det innebär att djurlivet, de boende och det traditionella friluftslivet har drabbats av buller och andra störningar. I våra kust- och skärgårdsområden finns djurskyddsområden, främst för säl och fågel, med begränsat tillträde under vissa tider av året. I vissa fall är också hastigheterna för båttrafik i närområdet reglerade. Det finns inte så många undersökningar om hur störande båttrafiken är för djur. De flesta är gjorda med avseende på sjöfåglar, och flera påvisar betydande störningar av båttrafik. Ett exempel är en population av svärta i finska skärgården där 60 % av ungarna dog före tre veckors ålder, eftersom ljudet från båtar skrämde iväg de vuxna fåglarna från ungarna 8. Det saknas också undersökningar av om marina djur under havsytan störs och i vilken utsträckning. DRIVKRAFTER Rätten att färdas fritt över vatten kan sägas utgöra en del av allemansrätten, men det finns inte någon oinskränkt rätt att färdas så att omgivning eller djurliv störs. Vi lever i en värld med ökande båttrafik. Det finns ca privat ägda fritidsbåtar 8 The effects of disturbance caused by boating on survival and behavior of velvet scoter Melanitta fusca ducklings, J Mikola, M Miettinen m.fl., Biol. Conservation 67, SCB. Båtlivsundersökningen,

44 i Sverige, som kan innebära störningar genom buller, utsläpp till luft och vatten, nedskräpning, erosionsskador m.m. Ökad användning av vattenskoter och större, mer djupgående båtar och ökad exploatering av kusten med både fritidsbebyggelse och åretruntboende kan innebära nya hot mot särskilt känsliga och utpekade områden. Störningarna blir allt mer påträngande och når allt längre ut i skärgården. Även om båttrafiken är som mest intensiv under sommarmånaderna ökar störningarna av annan trafik också vintertid, t.ex. från snöskoter- och svävartrafik. De flesta människor som utnyttjar våra kust- och skärgårdsområden är medvetet intresserade av att bevara den fina miljön och upplevelsen av den. Många är organiserade i båtlivsföreningar eller andra organisationer, och dessa organisationer arbetar ofta mycket aktivt med att förmå sina medlemmar att agera på ett miljövänligt sätt. Når vi delmålet? Kustlänsstyrelserna fick i sina regleringsbrev för år 2006 i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för de insatser som krävs för att delmålet ska nås till Detta uppdrag redovisades i januari 2007 i form av en Handlingsplan för inrättande av hänsynsområden i skärgården. Enligt planen ska minst tre hänsynsområden för buller vara inrättade på försök till sommaren De ska vara geografiskt spridda över landet. En utvärdering av dessa försöksområden ska vara klar hösten 2009 och åtgärder för att begränsa störningar ska justeras efter behov senast Länsstyrelsernas handlingsplan tar också upp nedskräpning, utsläpp av toalettavfall samt störande beteende. I rapporten Ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer finns förslag om maximala ljudnivåer (dba) för dels områden helt utan samhällsbuller, dels områden med mycket begränsat samhällsbuller. Förslag till riktvärden i naturvårdsområden ges i en annan rapport, Förslag till mått, mätetal och inventeringsmetoder. Utgångspunkten för förslagen är att kraven på bullerfrihet är större i områden där människor förväntar sig tystnad, t.ex. naturområden långt från vägar och bebyggelse. Men detta gäller bara människans upplevelse av bullerstörning. Hur djur störs av buller vet man mindre om och framförallt hur undervattensbuller påverkar marina djur. Studierna av sådana frågor är mycket begränsade, och det krävs särskilda forskningsinsatser för att öka kunskapen. Länsstyrelserna har tillsammans med Naturvårdsverket preciserat försumbart buller inom hänsynsområden till 40 dba. Den nivån får bara överskridas under högst 10 min per vecka om bullret ska vara försumbart. Som jämförelse kan nämnas att 25 dba motsvarar svagt vindbrus och 65 dba normalt samtal. I delmålet finns ingen precisering av varken antalet eller storleken på bullerfria områden, eller vad som menas med andra störningar. Regeringen har i miljöpropositionen (Prop. 2004/2005:150) nämnt vågpåverkan och erosion som exempel på andra störningar från båttrafik. Enligt länsstyrelsernas handlingsplan ska det år 2010 finnas minst tre bullerfria områden spridda över landet. Handlingsplanen omfattar också toalettavfall och 43

45 nedskräpning, men berör inte erosion. Trots den låga ambitionsnivån med endast tre områden och även om länsstyrelserna får de extra resurser de begärt är det tveksamt om man kan hinna begränsa båttrafiken i de utpekade områdena i tid. Att leva upp till handlingsplanens intentioner kommer att kräva förändringar i det personliga beteendet hos båtägare m.fl. som kan vara svåra att påverka och kontrollera. Den sammanvägda bedömningen är att det är tveksamt om delmålet kommer att nås till UPPFÖLJNING Det finns inga fastställda indikatorer för varken buller eller andra störningar. I förslaget om reviderat delmål föreslås också hur målet kan följas upp. Ansvaret och rätten att begränsa buller ligger på länsstyrelserna, men kommunernas detaljkunskaper om områdena är mycket viktig. Om det ska bli möjligt att få ner buller och andra störningar från båttrafik på en försumbar nivå i känsliga områden krävs en intensifierad kontakt mellan länsstyrelser och kommuner för att peka ut sådana områden och bedöma vilka begränsningar som behövs. Kommunernas arbete med översiktsplaner är ett viktigt instrument. Översiktplanerna bör innehålla riktlinjer för tysta områden, t.ex. att man ska slå vakt om de tysta områdena i kommunen. Det kan också vara fråga om att beteckna de få tysta eller opåverkade områden som finns som värdefulla, med restriktioner för ny bebyggelse. Redovisning på kartor är central. De regionala hushållningsprogrammen för skärgårdsområdena utgör också en viktig grund för arbetet. Delmål 7 Utsläpp av olja och kemikalier Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år Miljötillståndet Antalet illegala oljeutsläpp har minskat från 488 år 1999 till 269 år 2006, trots att sjötrafiken har ökat. Det finns dock ett stort mörkertal. Antals- och volymmässigt bedöms de faktiska utsläppen inom svensk ansvarszon uppgå till minst det dubbla. Oljeutsläppen till havs är med andra ord fortfarande vanliga. Varje år upptäcks flera hundra oljeutsläpp inom svenska havsområden, men de flesta omfattar mindre än ett ton olja. Den geografiska fördelningen av oljeutsläppen under 2006 visar att många av dem fortfarande äger rum i de stora fartygsstråken. Det tyder på att utsläppen till stor del görs av fartyg som passerar svenskt vatten på väg till eller från hamnar utanför Sverige. Minskningen av antalet utsläpp beror bl.a. på att mängden flygtimmar för övervakningen har ökat och att satellitövervakningen har utvidgats, både genom egen upphandling och genom bilder via EU (EMSA). Därtill kommer att medvetenheten 44

46 ombord har ökat men också att tekniken på fartygen har förbättrats de senaste åren. Mängden oljerester som levereras till hamnarnas mottagningsanläggningar har också ökat. Det visar att allt fler fartyg föredrar att lämna oljan i hamn framför att släppa ut den till havs. 45

47 Figur 5. Konstaterade oljeutsläpp i Sverige under Källa: Kustbevakningen. Sett i ett internationellt perspektiv har de flesta oljepåslag på den svenska kusten varit små, men de förorsakar ändå skada och stora kostnader. Oljeutsläpp medför skada på stränder och utarmning av växt- och djurliv. Sjöfåglar är särskilt utsatta, och i synnerhet övervintrande fågel till havs. Även små mängder olja kan skada fågellivet allvarligt. Effekterna av olja i ytläge är allvarliga men ändå relativt kortvariga. Nere på havsbottnarna kan oljan däremot bli kvar betydligt längre tid. I grunda skärgårdsmiljöer kan redan små utsläpp leda till stora negativa miljöeffekter. Västkusten har varit utsatt för de flesta oljepåslagen. Öresund, sydöstra Sverige och norra Stockholmsregionen är andra kustområden där risken för oljeförorening är större än genomsnittet. Dessa förhållanden stämmer väl överens med nuvarande transportmönster för sjöfarten. Antalet utsläpp av kemikalier i svenska vatten är, enligt Sjöfartsinspektionens SjöOlycksSystem, mycket begränsat. Sjöfartsinspektionen har bara uppgifter om fyra utsläpp till vatten från fartyg under de senaste tio åren. Även här finns ett mörkertal, men det bedöms som litet. DRIVKRAFTER Framtidstron inom de marina näringarna är stark i länderna runt Östersjön. Det kan man bl.a. se av antalet nybeställningar av fartyg under Flera hamnprojekt håller också på att växa fram. Även om utbyggnaden av hamnkapaciteten i Finska 46

48 viken är kraftig väntas den inte kunna täcka behovet av exporthamnar för den ryska oljan framöver. Ryssland har de största tillväxttalen i hela Östersjöregionen. Där har oljeexporten från Primorsk ökat med 15 % och containerhanteringen i S:t Petersburg med över 20 % under Utsläpp som hänger samman med driften av fartygen är vanligast, men fartygsolyckor kan leda till mycket stora utsläpp, speciellt när tankfartyg är inblandande. De snabbt ökande oljetransporterna med stora tankfartyg från hamnar i Ryssland och Baltikum är från sjötrafiksynpunkt det största hotet mot Östersjöns och Västerhavets miljö. Sjötransporterna av olja från Ryssland uppgår i dag till 160 miljoner ton per år och beräknas öka med minst 40 % till Tankfartyg med laster på upp till ton trafikerar dagligen Östersjön. Framtida förändringar i transportmönster och tonnage-sammansättning påverkar därmed också riskbilden. För att minska riskerna för oljeutsläpp vid kollisioner och grundstötning med oljetankfartyg har FN:s sjöfartsorganisation IMO utarbetat internationella regler för hur fartygen skall konstrueras och hur äldre fartygstyper successivt skall ersättas av nya och säkrare konstruktioner. Reglerna för utfasning av fartyg med enkelt skrov kommer att medföra att andelen tankfartyg med dubbelskrov ökar fram till år Då kommer all olja att transporteras på tankfartyg med dubbelskrov. En rad skyddsåtgärder har beslutats både av Helsingforskommissionen och av IMO. Risken för kollisioner och grundstötningar motverkas genom förbättrade ledsystem, trafikinformation, sjömätning, användning av moderna navigationsinstrument och ökad användning av lots. Östersjön är ett känsligt brackvattenhav. IMO: s klassning av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA) underlättar åtgärder för ökad trafiksäkerhet och skydd av känsliga områden. Samtidigt som flygövervakningen intensifieras och antalet fartygsrörelser ökar fortsätter den positiva trenden med minskande antal oljeutsläpp. Det visar att överenskomna åtgärder har effekt. Särskilt flygövervakningen till havs har visat sig ha en avhållande inverkan och har väsentligt bidragit till att reducera mängden illegala utsläpp. Länderna inom HELCOM förfogar nu över mer än 20 flygplan, de flesta utrustade med avancerad utrustning för att observera och dokumentera olja till havs. Under 2007 kommer Kustbevakningens flygplan att bytas ut, vilket medför en större flygkapacitet. Den ökade miljöövervakningen i kombination med ökad satellitövervakning, rutinen att samtliga utsläpp rapporteras och allmänhetens ökade rapporteringsvilja leder till att allt fler av utsläppen upptäcks. Når vi delmålet? Antalet oljeutsläpp inom svenskt ansvarsområde har minskat de senaste åren. Detta tyder på att den svenska kustbevakningens flygövervakning, de riktade operationerna med flyg och fartyg och det internationella samarbetet fortsätter att ge resultat. En rad åtgärder har också vidtagits för att inom HELCOM-området minska antalet utsläpp från fartygens drift. Åtgärdernas effekt styrks av statistik, och det är rimligt att anta att den riskbild som de många små utsläppen från driften hittills 47

49 representerat minskar i betydelse i den sammanvägda riskbilden för perioden fram till Figur 6: Upptäckte oljeutsläpp och flygövervakning i Östersjön. Källa: HELCOM Report on Illegal Discharges Observed During Aerial Surveillance in Däremot finns en ökad risk för olyckor på grund av den ökande trafiken med oljetankfartyg. Östersjön och övriga svenska farvatten har varit förskonade från stora tankfartygsolyckor. Flera åtgärder för att minska riskerna har införts och kommer att genomföras. Sjöfartsverket har i samråd med Naturvårdsverket utvärderat effekterna av de skyddsåtgärder som har kopplats till IMO:s klassning av Östersjöområdet som särskilt känsligt havsområde (PSSA). Trots att åtgärderna bara har gällt sedan den 1 juni 2006 tyder utvärderingen i stort på att de har haft avsedd effekt. Ett exempel är att antalet fartyg som inte följer rekommendationen att undvika Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken verkar ha minskat andra halvåret Omfattningen av utsläpp av kemikalier är mycket liten. Riskerna för utsläpp i framtiden bör därför också bedömas som liten, särskilt med tanke på de förbättringar av regelverk och fartyg som skett och kommer att ske och de förbättringar av säkerheten i trafiken med alla fartyg i Östersjöområdet som genomförts och kommer att genomföras. Olyckor kan dock alltid inträffa, oavsett hur bra regelverk och trafiksystem är. Det är då en fråga om att tillräckliga bekämpningsresurser finns tillgängliga och att samarbetet mellan Sjöfartsinspektionen och Kustbevakningen fungerar väl. Kustbevakningens förmåga att bekämpa olje- och kemikalieutsläpp kommer att öka från 2008 när nya fartyg levereras. 48