Gripenbergs slott. Arkivstudie och uppmätning avseende byggnadsminnet Gripenbergs slott. Säby socken i Tranås kommun, Jönköpings län

Transkript

1 Gripenbergs slott Arkivstudie och uppmätning avseende byggnadsminnet Gripenbergs slott Säby socken i Tranås kommun, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Byggnadsvårdsrapport 2015:29 Bo E Karlson Uppmätning: Bengt Ljung, Margareta Olsson, Ingvar Röjder

2

3 Gripenbergs slott Arkivstudie och uppmätning avseende byggnadsminnet Gripenbergs slott Säby socken, Tranås kommun, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Byggnadsvårdsrapport 2015:29 Bo E Karlson Uppmätning: Bengt Ljung, Margareta Olsson, Ingvar Röjder

4 Rapport och foto: Bo E Karlson. Uppmätning: Margareta Olsson, Ingvar Röjder och Bengt Ljung Redigering: Anders Franzén Grafisk mall: Anna Stålhammar Tryck: TMG Tabergs AB, Taberg Jönköpings läns museum, Box 2133, Jönköping Tel: E-post: info@jkpglm.se Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd: Lantmäteriet. Ärende nr MS2007/ JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2015

5 Innehåll Inledning Gårdens historia och ägare Byggnadsbeståndet Byggnadshistoria... 7 Exteriören Gårdsbyggnaderna... 9 Källor till gårdens byggnadshistoria Arkivaliska källor Litteratur Beskrivning, huvudbyggnaden...15 Exteriören Interiören...16 Nedre våningen Övre våningen...30 Tredje våningen, tornrum och vind Källaren Administrativa uppgifter Referenser Tryckta källor och litteratur...42 Arkiv Bilagor Bilaga 1. Arkivet på Gripenberg - omfattning och förvaring, 1967 Bilaga 2. Gripenberg - litteratur- och arkivinventering, odaterad Bilaga 3. Gripenberg - litteratur och arkiv, ev 1968 Bilaga 4. Uppmätningsritningar 1968, ATA, Riksantikvarieämbetet. Bilaga 5. Digitala uppmätningsbilder 2015, Jönköpings läns museum. Bilaga 6. Uppmätningsritningar 2015, JLM/Bengt Ljung. Bilaga 7. Situationsplan 1968, ATA, Riksantikvarieämbetet. Bilaga 8. Situationsplan 2015, digitalt uppmätt. JLM. Bilaga 9. Situationsplan 2015 (detalj), digitalt uppmätt. JLM.

6 Utdrag ur digitala fastighetskartan.

7 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 5 Inledning Länsstyrelsen i Jönköpings län gav 1993 Jönköpings läns museum i uppdrag att dokumentera den stora huvudbyggnaden från 1600-talet på Gripenbergs gård, ofta kallad Gripenbergs slott. Tidigare har inte någon heltäckande antikvarisk dokumentation ägt rum av detta byggnadsminne, som har ett stort riksintresse och är unik i svensk arkitekturhistoria. I december 1994 redovisades den första delrapporten. Den byggde på en under året utförd inventering, uppmätning och fotodokumentation. En mycket viktig del av arbetet har varit överföringen av den dokumentation och kunskap om byggnaden som friherre Christer Hermelin har sedan han övertog fideikommisset och gården Under denna tid har omfattande restaureringsoch upprustningsarbeten ägt rum. Under hösten 1994 ställde även länsstyrelsen arkitekt Mila Dybicz till förfogande för ett omfattande uppmätningsarbete, som främst inriktade sig på de inre snickerierna. Dokumentationen utfördes av 1:e antikvarie Bo E Karlson som projektledare och av fil. mag. Raine Borg, båda vid Jönköpings läns museum. Under 1995 fortsatte projektet med fördjupningar av dokumentationen. Då påbörjades en upprustning av den övre våningens östra del till permanentbostad för ägaren friherre Fredrik S Hermelin. Detta har inneburit ett ingående projekterings- och dokumentationsarbete. Denna restaurering och upprustning slutfördes Gripenberg under sent 1600-tal enligt Svecia antiqua et hodierna.

8 6 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Byggnadsvårdsbidrag har givits av Länsstyrelsen i Jönköpings län under de senaste åren vid tre olika tillfällen för restaurering och konservering av olika rum. Det gäller det s.k. Kungarummet i bottenvåningens sydvästra torn, hörnrummet i den övre våningens nordöstra torn och den Lilla salen i bottenvåningen samt för konservering av dörr och undersökning av snickerier. För dessa har antikvarisk projektering, kontroll och rapport utförts. Detta har inneburit en väsentlig fördjupning av dokumentationen av dessa rum. Vidare avsatte länsstyrelsen ytterligare medel 1995 för antikvarisk projektering, kontroll och dokumentation av hela byggnaden. Detta arbete följdes upp under upprustningsarbetet som avslutades Länsstyrelsen har under 2013 anslagit medel för revidering av rapporten. Gårdens historia och ägare Gripenbergs gård bildades av fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel som 1648 fått en stor donation av gårdar i Säby socken. Själva säteriet kom att anläggas på Åby bys ägor och dessa gårdar inköptes Här uppfördes nu en storslagen sätesgård, som främst var ämnad som jaktslott. Gripenberg blev centrum för det mycket stora jordinnehav som Wrangel vid denna tid innehade i socknen. Namnet erhöll det efter hans moder Margaretha Grip. Efter Carl Gustaf Wrangels död 1676 ärvdes godset av hans då minderåriga dotterdotter Mariana Margareta Wittenberg, med reducerades senare från henne. Genom byte kunde hon 1683 behålla huvudgården. Därmed var hela det vidlyftiga donationsgodset borta. Efter pantsättning och komplicerade uppgörelser inlöstes det av C L von Ascheberg, sedan denne äktat ägarinnan. Dessa sålde dock redan 1701 egendomen till landshövdingen Reinhold Rehbinder, död 1709, som ett år före sin död gjort det till änkesäte för sin andra hustru Magdalena Ranck. Efter hennes död 1733 ärvdes det av hennes dotter Anna Catharina Rehbinder, död 1742, vars son Fredrik Emil Witting sålde godset till bankokommissarien Samuel af Söderling som tillträdde det Denne gjorde Gripenberg till fideikommiss för sin dotterson av den friherrliga ätten Hermelin. Därefter har Gripenberg som huvudgård för fideikommisset gått i arv och senare genom köp inom denna ätt. Den förste innehavaren var August Söderling Hermelin, som tillträdde godset Han efterträddes av sin son Samuel Axel Hermelin kallad Gammelbaron år Efter sin död 1915 efterträddes han av sonen Josef Hermelin, som var innehavare till sin död Då tillträdde sonen Gösta Hermelin, som 1958 överlät det på sin son Christer Hermelin. Denne sålde 1980 Gripenberg till sin son Fredrik S Hermelin som nu är innehavare.

9 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 7 Byggnadsbeståndet Läget för C G Wrangels jaktslott var valt med omsorg. Det reser sig på en platå över den lågt liggande Svartådalen med sin stilla flytande å omgiven av låglänt terräng. Denna var tidigare till stor del ett svämområde före åns reglering på 1800-talet. Runt ån reser sig höjdsträckningar. Gripenbergs gårdsanläggning utgörs idag av en huvudbyggnad från 1660-talet och fyra flygelpar efter en central axel. Väster om dessa ligger ekonomibyggnader från skilda tider. Huvudbyggnaden i två våningar är uppförd i liggtimmer och har ett högt valmat tak klätt med koppar. Byggnadens plan är till stora delar symmetriskt uppbyggd. Den har sin planlösning i stort sett bevarad sedan byggnadstiden, men har genomgått en del mindre förändringar. Inredningen har genomgått stora förändringar och uppvisar idag rumsinteriörer och inredningsdetaljer från olika perioder. Litografi över Gripenberg omkring 1850 publicerad i Smålandsbandet av Fordna och närvarande Sverige. Byggnadshistoria Exteriören Huvudbyggnaden av trä började uppföras 1663 och arbetena med inredningen pågick ännu i början av 1670-talet. Gårdsanläggningen var från början något annorlunda utformad än idag. De äldsta av- Ritning till Orangeri (gårdsarkivet).

10 8 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 bildningarna från 1600-talets slut visar huvudbyggnaden omgiven av två flygelbyggnader och ett mitt emot huvudbyggnaden liggande porthus med torn. Den inre till stor del kringbyggda gårdsplan omgavs av ett plank av liggande timmer. Förmodligen var gårdsplanen från början endast grusad. Byggnaden uppfördes med stor sannolikhet efter ritningar av arkitekten Nicodemus Tessin d. ä., som vid samma tid hade andra uppdrag för Carl Gustaf Wrangel både i Stockholm och på Skokloster. Byggmästare och andra ansvariga gjorde vissa mindre förändringar under arbetets gång. Från början var den en rödfärgad timmerbyggnad med bart liggande timmer. De rikt utformade omfattningarna var målade i grå färg. Detta gällde bl.a. knutar, takfot, fönsterfoder och dörromfattning. Rödfärgen finns belagd i räkenskaperna, och är därmed det tidigaste skriftligt kända belägget på en rödfärgad träbyggnad i Jönköpings län. Fönsterbågarna hade blyinfattade rutor, som förmodligen var bevarade till 1800-talets början. Taket var klätt med spån och hade spånbeklädnad fram till 1960-talet. Fasaden var i stort sett oförändrad fram till 1770-talets slut, då den nuvarande släta panelen tillkom. År 1780 inför försäljningen av godset beskrevs den vara nyligen panelad. De gamla omfattningarna behölls. Hela byggnaden fick nu en tidsmässig färgsättning med gul oljefärg eller möjligen från början gul slamfärg och då med troligen gråvita omfattningar. Denna färgsättning finns avbildad på teckningen från Den släta panelen är en av de tidigaste kända släta panelerna i länet. Slät panel var vid denna tid inte särskilt vanligt i Jönköpings län, men förekom mera allmänt på andra håll i landet. Gripenberg Akvarell av dåvarande inspektorn Hjertsäll på Gripenberg. Den äldsta kända avbildningen av den då gulmålade byggnaden. På 1820-talet gjordes en stor ombyggnad av huvudbyggnaden efter det att flygelbyggnaderna satts i stånd. Till denna stora ombyggnad uppgjorde arkitekten Samuel Enander en uppmätning. Om han var verksam vid själva ombyggnaden är inte klarlagt. Hans uppmätningsritningar av fasaden ger en god uppfattning av dess

11 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 9 Fasadritning signerad Samuel Enander Gripenbergs gårdsarkiv. Kulören är inte återgiven.vapenskölden i trekantsfrontonen är den Wrangelska och denna byttes omkring tio år senare ut mot den af Söderlingska. Denna sköld är på baksidan daterad dåvarande utformning. Fönstren hade troligen då ännu inte flyttats ned två stockvarv till sitt nuvarande lägre läge. Det är nu endast på baksidans mittparti som två fönster har kvar sin ursprungliga placering närmare takfoten. När denna nedflyttning ägt rum är inte helt klarlagt. Gripenberg i början av 1960-talet innan yttertaket belades med kopparplåt. Akvarell av konstnären Tor Carlsson. Gårdsbyggnaderna På 1740-talet brann troligen den västra flygelbyggnaden ned. Brandlager har påträffats vid denna byggnad på 1900-talet. Det är möjligt att porttornet brann ned vid samma tillfälle men några brandlager har ej påträffats. Det är även möjligt att porttornet revs då dess inkörsport var trång. Exakt år har inte kunnat fastställas. Som ersättning för porttornet uppfördes ett par nya flygellängor, som inreddes för stall m m. Den västra flygeln ersattes enligt traditionen med en från Mörbylunds säteri hitflyttad huvudbyggnad med säteritak. Detta säteri hade, som tidigare nämnts, inköpts av ägarna 1713 och det förefaller rimligt att den då överblivna huvudbyggnaden togs tillvara på detta sätt.

12 10 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Källor till gårdens byggnadshistoria Arkivaliska källor Gripenberg på 1660-talet. Grundfärgen var rödfärg. Det är hittills det äldsta kända exemplet på en rödfärgad huvudbyggnad på en gård i Jönköpings län. Teckning av Erik Dahlbergh som förlaga för Sueciaverket. Kungliga biblioteket. Den äldsta avbildningen gjordes förmodligen redan på 1660-talet av Erik Dahlbergh och troligen efter ritningar. Teckningarna är förlagor till kopparsticket i det 1716 publicerade planschverket Svecia antiqua et hodierna. De äldsta förslagen till byggnaden finns i några olika bevarade framställningar. Mest intressant är den byggnadsmodell som idag förvaras på Skoklosters slott i Uppland. Den är utförd i trä och går att ta isär. Med stor sannolikhet är denna modell utförd omkring 1661 som modell för bygget. Från förmodligen samma tid är en i Skoklosters slott förvarad planritning. En del ritningar som tidigare omtalats har försvunnit. Till detta kommer de tidigare omtalade teckningarna och sticket. Att de äldsta teckningarna tillkommit i samband med den första byggnadsetappen anses klarlagt. Vid ett senare besök har Erik Dahlbergh reviderat dessa framställningar efter de justeringar som gjordes under byggnadstiden. Därför har den slutliga framställningen en med kända fakta överensstämmande form. Dahlbergh hade anledning att besöka Gripenberg som landshövding över Jönköpings län i slutet av 1600-talet. Efter dessa avbildningar från 1600-talet, får vi gå fram till 1800-talets början för att träffa på teckningar och ritningar över gårdsbyggnaderna. Den äldsta av dessa framställningar är en teckning av den dåvarande inspektorn på Gripenberg från år Den visar en gulfärgad huvudbyggnad med de båda nuvarande flygelbyggnaderna. Den andra framställningen är en fasad- och planritningar signerade av arkitekten Samuel Enander år 1813.

13 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 11 Vidare finns en på tunt papper osignerad planritning med i stort sett samma framställning, som de signerade ritningarna. Denna kan vara äldre. Dessa ritningar utgör en god källa för att förstå den ursprungliga utformningen och senare gjorda förändringar. Från och med 1800-talets slut finns ett fotografiskt material som dokumenterar byggnaden. Nya uppmätningsritningar gjordes inför de nyinredningar som Josef Hermelin lät utföra när han övertog Gripenberg Uppmätningsritningarna utfordes av byggnadsfirman David Johansson i Tranås. Samtidigt anlitades arkitekt Carl Bergstens arkitektkontor i Stockholm för att upprätta ritningar till vissa inre ombyggnader. Bland annat omgestaltades köket, biblioteket och den nedre entrén, där ett vindfång tillkom talets ritningar är av stort dokumentärt värde och kompletterar de på 1960-talet utförda planritningarna av John Söderberg. Endast en fasadritning är känd och det är den av Enander från Likaså saknas före 1916 planritningar av den övre våningen. Arkivmaterial om Gripenberg finns främst i det omfattande gårdsarkivet, men även i en rad andra arkiv bl.a. Jönköpings läns museum, Riksantikvarieämbetet/Antikarisk-Topografiska arkivet, Arkitektur- och designcentrum i Stockholm, Riksarkivet/landsarkivet i Vadstena samt Nordiska museet i Stockholm. Gripenberg med färgsättning i rött och med omfattningar i grått, vid 1600-talets mitt. Modell i trä på Skokloster. Modellen har förmodligen använts som byggnadsmodell under byggnadstiden. Foto G. Sandstedt. Ombyggnadsritning 1916 upprättad av arkitekt Carl Bergstens arkitektkontor genom Ernfrid Blomström. Arkitektur- och designcentrum.

14 12 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Ovan: Uppmätningsritning av bottenvången upprättad av Samuel Enander 1814 (gårdsarkivet). Nedan: Uppmätningsritning av källaren 1810-talet (gårdsarkivet). Till höger, ovan: Carl Bergstens förslag till mindre invändig ombyggnad 1916, bottenvåningen (obs, huvudentrén uppåt). Arkitektur- och designcentrum. Till höger, nedan: Carl Bergstens förslag till mindre invändig ombyggnad 1916, övervåningen (obs, huvudentrén uppåt)arkitektur- och designcentrum.

15 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 13

16 14 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Flygbild över Gripenbergs gård. Odaterat vykort. Huvudbyggnaden på gripenberg augusti Foto: Erik Åkerhielm (Jönköpings läns museum). Litteratur De byggnadshistoriska beskrivningarna av Gripenberg är få. Den mest utförliga och analyserande är: Gerhard Eimer, Carl Gustaf Wrangel som byggherre i Pommern och Sverige. Stockholm Denna avhandling koncentrerar sig på den äldsta tiden, och sätter in byggnaden i ett arkitekturhistoriskt sammanhang. Vidare finns mera ingående sammanställningar om byggnaden av Erik Åkerhielm i Småländska fideikommiss, 1904 och Svenska slott och herresäten, Den mest ingående skildringen av godset är Jean Silfvings: Gripenberg och Mörbylund. Ett utvidgat särtryck ur, Från Sommabygd till Vätterstrand. Jönköping Gunnar Lindqvist har i Slott och herresäten i Sverige, 1971, gjort en beskrivning. Vidare finns en sammanfattning i Petter Åkermans Slott och herresäten i Småland Dekorationsmålningarna från 1600-talet av Anders Björn har ingående behandlats av Stig Stenström i Fornvännen Om godset och de olika släkter som varit innehavare finns främst en rad artiklar i samlingsverk av olika slag, men även en del enskilda publikationer. Flygbild över Gripenberg. Odaterat vykort.

17 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 15 Beskrivning, huvudbyggnaden Exteriören Huvudbyggnaden i två våningar är uppförd i liggtimmer och har ett högt valmat tak klätt med koppar. De fyra hörnen har torn i tre våningar med huvar klädda med koppar. Byggnaden är klädd med en slät stående träpanel som är målad med gul oljefärg. De dekorativt uppbyggda omfattningarna med bl.a. pilastrar och friser är målade med vit oljefärg. Mittpartiet på fram- och baksidan markeras av trekantsfrontoner som pryds av vapensköldar. Huvudentrén på framsidan har kopparklädda dörrblad. Vidare finns en ingång i norra sidans mittaxel och en köksingång på den nordöstra sidan. En port leder in till källaren på den västra gaveln. Gripenbergs gård. Odaterat vykort. Ovan: Huvudbyggnaden sedd från söder. Till vänster: Huvudbyggnaden sedd från söder, foto Gunnar Svahnström 1952 (Jönköpings läns museum). Ovan: Gården sedd från sydväst, foto Gunnar Svahnström Till vänster: Huvudbyggnaden fotograferad omkring 1985 (Jönköpings läns museum).

18 16 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Interiören Beskrivningen är upplagd rumsvis och våning för våning. Se nedanstående planritningar. Först ges en inledande sammanfattning av rumsenheten och därefter beskrivs dess olika delar och ytskikt. Förklaringar till de i rapporten citerade källorna: 1600-talsmodell - Trämodellen av Gripenberg troligen tillkommen på 1660-talet efter anvisningar av Nicodemus Tessin d ä, Skoklosters slott. Utställd i rustkammarsal talsritning - Planritning över Gripenbergs bottenvåning, Skoklosters slotts arkiv. Teckning Teckning av Gripenbergs gård signerad 1803 av den dåvarande inspektorn Hjertsäll. Gripenbergs gårdsarkiv. Uppmätningsritningar John Söderberg 1960-talet. Bottenvåningen (gårdsarkivet).

19 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 17 Plan Planritning över Gripenberg signerad Samuel Enander Gjord på uppdrag av August Söderling Hermelin. Gripenbergs gårdsarkiv. Fasad Fasadritning signerad av Samuel Enander Gripenbergs gårdsarkiv. Ritning Uppmätningsritningar utförda av byggnadsfirman David Johansson i Tranås Gripenbergs gårdsarkiv. Ritning Uppmätningsritningar av John Söderberg. Gripenbergs gårdsarkiv.

20 18 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Nedre våningen Rum 1. Vindfång Vindfånget för ytterdörrarna tillkom 1916 och utgjorde tidigare en del av den nedre trapphallen, se även rum 2, Nedre trapphallen. Vägg: Väggar mot hallen. Plankor. Målade i grå oljefärg. Golv: Plattor av kalksten, 45x 45 cm, lagda Bjälklag av trä. Tak: Skivor. Snickerier: Golvlist, taklist, foder. Ytterdörr: Dubbel spegeldörr, halvfransk, på insidan oljemålad och grå, på utsidan klädd med kopparplåt i skivor. Varje dörrblad försett med en portklapp av gjutjärn i form av en kvinnlig ansiktsmask, s.k. Medusahuvud, och kläpp, troligen ca Lås med vred. Dörrbladen från ca Tidigare fanns dubbla dörrblad, avbildade på teckning 1807, som var panelklädda med fiskbensmönster. Dörr mot Hall: Parspegeldörr, halvfransk med spröjsat glasfönster, oljemålad, grå, ca Ovan: Rum 2. Vindfångets västra del och till höger dörrar från trapphallen till lilla salen. Till höger: Rum 2. Vindfånget tillkom Rum 2. Nedre hall Rum 2. Trappan till övre våningen. Räcket med spjälor tillkom på 1810-talet. Rummet har utgjort nedre trapphall och ej haft eldstad ursprungligen. Trappan till övre våningen har först dubbla lopp som halvvägs förenar sig till ett lopp som slutar i den övre trapphallens mittparti. Den äldsta trappan bör ha varit försedd med svarvade balustrar enligt modellen från 1660-talet. Denna trappa ersattes omkring 1820 av den nuvarande med ett räcke av smala stolpar. Förmodligen var hallens väggar från början försedda med målad spåntpanel och taket var ett målat bjälktak. Det var troligen helt dekorationsmålat. Troligen på 1820-talet uppgjordes en förslagsritning till dekoration av en trappomfattning.

21 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 19 Rum 2. Trappan till den övre våningen har först dubbla lopp som halvvägs förenar sig till ett lopp. Mittpartiet utgör en portal. På 1820-talet putsades väggarna och de försågs på 1980-talet med marmorering. På 1990-talet dekorationsmålades portalen och försågs med av Christer Hermelin snidade dekorationer efter en förslagsritning från omkring Vägg: Liggande timmer. Ursprungligen troligen försedd med spåntpanel. På 1820-tal togs panelen bort och ersattes med puts. Denna puts togs bort på 1980-talet. Mot ytterväggen gjordes samtidigt en tilläggsisolering med 5 cm mineralull mellan reglar, vilka kläddes med gipsskivor. På övriga väggar gjordes endast en överklädnad med gipsskivor. På dessa gipsskivor utfördes sedan en marmoreringsmålning i fält, av konstnären Hans Fredlund På väggarna är monterade två inramade plankor med målade dekorationsmålningar från 1600-talet. Rum 2. Mittpartiets dekorationer och färgsättning tillkom på 1990-talet efter en ritning från 1810-talet. Ovan: Rum 2. Väggbrädor med målningar från 1600-talet uppsatt som fast tavla. Till vänster: Förslagsritning till inrättande av vindfång vid huvudentrén (Arkitektur- & designcentrum).

22 20 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 2. Väggbrädor med målningar från 1600-talet uppsatt som fast tavla. Golv: Ursprungligen plankgolv på bjälkar med trossfyllning. Trägolvet ersatt med kalkstensplattor 45 x 45 cm I den norra delen trägolv med målat rutmönster. Tak: Ursprungligen troligen bjälktak, som varit målat, bjälkarna ej undersökta. Taket kan även ha haft slät takpanel. I dag pappklätt. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Dubbeldörrarna mot väster och öster är spegeldörrar med fyllningar av halvfransk typ, ca Trappan är av trä och har dubbla lopp och ett räcke med smala svarvade trästolpar. Portalen mot norr, utgör en del av trappan. Dekorationsmålning utfördes Rum 3. Lilla salen. Gröna salongen Rummet har från början varit större och omfattat den till garderober, tekök m.m. inbyggda norra delen. Rummet hade tidigare, enligt plan från 1813, en eldstad i det nordöstra hörnet. Väggarna var från Rum 3. Lilla salen. Kakelugn från 1800-talets senare del i det nordvästra hörnet och del av taket med 1600-talsmålning.

23 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 21 början försedda med dekorationsmålad spåntpanel och taket hade slät spåntad underpanel i fält med dekorationsmålningar. På 1820-talet förminskades rummet och försågs med två kakelugnar. Väggar och tak kläddes in med papp och väv. Det dekorationsmålade taket frigjordes 1995 och konserverades 1998 för vilket finns en särskild rapport. Vägg: Liggande timmer med puts. Tapet på spånskiva. Tapet är troligen från 1940-talet. Golv: Ursprungligen fanns ett plankgolv på bjälkar med trossfyllning. Ytterligare ett lager golvplank finns. Detta ersattes med ett nytt plankgolv med smalare brädor Tak: Ursprungligt med spåntad underpanel i fält och försett med dekorationsmålningar. Därefter - troligen vid 1700-talets mitt - spänt med väv och senare med papp. Omspänt troligen på 1940-talet. Papptak borttogs 1995 och målningarna konserverades Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Dubbeldörrarna mot väster och öster är spegeldörrar med fyllningar av halvfransk typ, ca Övrigt: Två vitglaserade kakelugnar, som troligen är från 1880-talet. Rum 3. Lilla salen. Kakelugn från 1800-talets senare del i det nordvästra hörnet. Rum 3. Lilla salen. Takmålningar från 1600-talet. Ovan: Mittpartiet, till vänster sidoparti. Rum 3 a, b och c I den norra delen av ursprungliga rum 3 inreddes på 1820-talet garderober. I denna avdelade del av rummet inryms sedan början av 1990-talet ett pentry, en toalett, en dusch och en garderob. Det ursprungliga taket är bevarat och dekorationsmålningarna övermålades förmodligen redan under 1700-talet med limfärg. Den senare limfärgen är delvis avflagnad och de ursprungliga dekorationsmålningarna syns delvis.

24 22 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 4, Kungarummet Ursprungligen hade rummet ett bjälktak med dekorationsmålningar. Väggarna var i äldsta tid klädda med stående dekorationsmålad spåntpanel och rester efter spikhål har påträffats. Golvet bestod av plankor. Eldstaden utgjordes ursprungligen förmodligen av en öppen spis och en sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. På planen från 1813 finns en rund kakelugn markerad. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. Överst Rum 4. Kungarummet. Tapeten från 1830-talet och taklisten. Ovan: Rum 4. Kungarummet. Kakelugnen i rummets nordöstra hörn. Nedan: Rum 4. Kungarummet. Tapeten och den rekonstruerade golvmålningen. Vägg: Den ursprungliga stående väggpanelen togs bort omkring Det omålade liggande timret höggs upp i ytan för att få putsen att fästa på timmerytan. Väggarna putsades för målning och tapetsering. Ytan är målad med limfärg, klistrad med en på den södra väggen helt bevarad tapet, troligen från Frankrike, 1820-tal. Denna tapet är försedd med blommönster i främst gråa och gröna toner. En nytillverkad tapet med detta mönster sates upp 1995 på den västra, norra och östra väggen. Den nytryckta tapeten tillverkades hos Lim- och handtryck, Stockholm. Snickerierna har från 1820-talet bestått av en bevarad golvlist, en förhöjd sockellist, dörrfoder, fönsterfoder och taklist. Väggar på västra, norra och östra sidorna hade puts som togs bort 1995 och i stället försågs de med regelverk med delvis isolering av gullfiber och tapet. Golv: Golvet var tidigare troligen från 1820-talet och av delvis äldre bräder, men detta togs bort på 1980-talet då underliggande grund förstärktes. Ett nytt brädgolv med smalare plankor lades då in. En bevarad bräda samt foton visar att golvet varit oljemålat med en imitation av kalkstensplattor. Efter en uppmätning av den bevarade plankan gjordes en rekonstruktion av golvmålningen. Golvet var tidigare struket med en täckande grå kulör med gråsvarta skarvar. Detta utseende har rekonstruerats med ett tillägg av svagt markerade ortoceratiter, som är vanliga i kalksten. Taket: Ett bjälktak med dekorationsmålningar och förmodligen senare övermålning kläddes omkring 1820 med underpanel av bräder, över vilken ett väv- eller papptak spändes. På 1970-talet togs papptaket bort och taket tvättades rent. På några bräder har svaga rester av äldre dekorationsmålning kunnat iakttas. Taket pappspändes och målades Snickerier: Dörrarna från 1820-talet är dubbla och av halvfransk typ, oljemålade. De var ursprungligen gråmålade. Fönstren är från 1820-talet. Övrigt: I rummets nordöstra hörn står en kakelugn, troligen från 1820-talet. Den är gulglaserad och har järnluckor samt en enkel krona och sockel.

25 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 23 Rum 5, Röda förmaket Taket utgjordes ursprungligen av ett bjälktak med dekorationsmålningar. Väggarna var i äldsta tid klädda med stående dekorationsmålad spåntpanel. Golvet var belagt med plankor. Eldstaden utgjordes förmodligen av en öppen spis. En sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. På planritningen från 1813 finns en kakelugn markerad i det nordöstra hörnet. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. På 1820-talet försågs rummet med en kakelugn i det sydöstra hörnet. Väggar och tak kläddes då in med papp och väv. Vägg: Väggarna består av liggande timmer med puts och tapet. Väggarna har senare - kanske på 1940-talet - försetts med spånskiva och tapet. På taklisten finns en påklistrad 1800-talsbård, troligen ditsatt på 1930-talet. Golv: Golvet består av ett plankgolv från 1990-talet. Detta ligger på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligen ett bjälktak, därunder spåntade plankor från 1820-talet. I senare tid har takets försett med spänd väv och senare spänd papp. Snickerier: Rummets fönster är från 1820-talet och de har innanfönster. Dubbeldörrar finns mot väster och söder. Dessa är spegeldörrar med fyllningar av halvfransk typ och från omkring Övrigt: Rummet är försett med en kakelugn från 1800-talet. Ovan: Rum 5. Röda förmaket. Kakelugnen i det sydöstra hörnet. Nedan Röda förmaket. Takbård från 1830-talet. Rum 6 Rummet hade ursprungligen bjälktak med dekorationsmålningar. Väggarna var klädda med stående dekorationsmålad spåntpanel och golvet var belagt med plankor. Eldstaden utgjordes ursprungligen förmodligen av en öppen spis. En sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. På planritningen från 1813 finns en kakelugn markerad i det sydöstra hörnet. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. På 1820-talet försågs rummet med en kakelugn. Väggar och tak kläddes samtidigt in med papp och väv. Rummet avkortades mot öster omkring 1995, då en korridor (rum 6a) skapades mot rum 7. Vägg: Väggarna utgörs av liggande timmer och är försedda med gipsskivor och tapeter. Golv: Rummet hade ett plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Ovanpå detta ligger i dag smala golvbrädor från 1940-talet. Tak: Ursprungligt bjälktak är klätt med spåntade plankor, återanvända och med dekorationsmåleri från 1820-talet samt spänd väv, senare spänd papp, gipsplank, målat. Snickerier: Fönstren är från 1820-talet och försedda med innanfönster. En enkeldörr från 1600-talet är målad efter äldre färgspår. Rum 6. Nordöstra hörnet med taklist.

26 24 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 6 a (korridor till rum 6 och 7) Vägg: Liggande timmer, gipsskivor, tapet. Golv: Plankgolv, 1820-tal, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor från 1820-talet, spänd väv, senare spänd papp, gipsplank, målat. Övrigt: En kakelugn från 1820-talet. Rum 7, Hörnrum, nordväst Ursprungligen bjälktak med dekorationsmålningar. Väggarna var tidigare klädda med stående dekorationsmålad spåntpanel. Golvet var försett med plankor. Eldstaden utgjordes förmodligen av en öppen spis. En sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. På planritningen från 1813 finns en kakelugn markerad i sydöstra hörnet. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. På 1820-talet försågs rummet med kakelugn i det sydöstra hörnet. Väggar och tak kläddes då in med papp och väv. Dörröppning mot söder flyttades eventuellt Rum 6a. Kakelugn från tidigt 1800-tal i hörnet av det ursprungliga rummet. Rum 7. Hörnrummet i nordväst. Murspis i det sydöstra hörnet.

27 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 25 Vägg: Liggande timmer i väggstommarna, gipsskivor, tapet: Duro epok. Golv: Plankgolv från 1820-talet på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor, 1820-tal, spänd väv, senare spänd papp, gipsplank, målad. Snickerier: Fönster från1820-talet med innanfönster. Enkeldörr, 1600-tal, målad efter äldre färgspår och insatt Rum 8 Ursprungligen bjälktak med dekorationsmålningar. Väggarna var i äldre tid klädda med stående dekorationsmålad spåntpanel. Golvet bestod av plankor. Eldstaden utgjordes förmodligen av en järnugn. En sådan finns markerad på ritning Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. Väggar och tak kläddes in med papp och väv. I rummets nordvästra hörn har det funnits en trappuppgång till den övre våningen, men denna togs bort Till källare har det funnits en förbindelse och en trappa därifrån finns bevarad. Vägg: Väggarna utgörs i stommen av liggande timmer med gipsskivor och tapeter däröver. Golv: Golvet är belagt med breda plankor troligen från 1820-talet, dessa ligger på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor återanvända 1820-tal, med dekorationsmålningar. Snickerier: Fönstren är från 1820-talet och försedda med innanfönster. Enkeldörrar i väster och öster från 1600-tal sattes in på 1990-talet och målades efter äldre färgspår. Ovan: Rum 8. Murad spis. Nedan: Rum 8. Dörr från 1600-talet återinsatt på 1990-talet. Rum 8. Innertaket med omflyttade brädor med bemålning.

28 26 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 9 Ursprungligen bjälktak och spåntpanelade väggar med dekorationsmålningar. Golvet var av plankor. Eldstaden utgjordes förmodligen av en öppen spis. En sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. På planritningen från 1813 finns en öppen spis i sydöstra hörnet. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. Vägg: Liggande timmer med gipsskivor och tapet. Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor från 1820-tal och därpå spänd väv, senare spänd papp och gipsplank, som målats. Snickerier: Fönstren är från 1820-talet och de har innanfönster. Enkeldörr av 1600-talstyp, målad efter äldre färgspår. Ovan. Rum 9. Kakelugnen från tidigt 1800-tal i det sydöstra hörnet. Till höger: Rum 9. Väggbrädor med målningar från 1600-talet uppsatt som fast tavla. Rum 10. Nedre inre hall Förmodligen var inre hallens väggar från början försedda med målad spåntpanel och taket hade spåntpanel. Rummet var troligen helt dekorationsmålat. På 1820-talet putsades väggarna. Rum 10. Nedre inre hall. Dörrar i den södra delen med källarnedgången och dörren till rum 9. Golv: Ursprungligen plankgolv på bjälkar med trossfyllning. Plankgolv från 1900-talet. Tak: Rummet har en takpanel, troligen av gipsplattor. Snickerier: Fönstren är från 1820-talet och de har innanfönster. Dubbeldörrar mot norr, spegeldörrar med fyllningar av helfransk typ från 1820-tal. Dörr mot rum nr 9 från 1600-talet. Dörrarna mot källaren och förrådet är helfranska och från 1800-talet, men insatta på 1990-talet.

29 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 27 Rum 11. Stora salen Väggarna var från början försedda med dekorationsmålad spåntpanel och taket hade slät spåntad underpanel i sex fält med dekorationsmålningar. Troligen under 1700-talets senare del kläddes väggarna och taket in med väv. På 1820-talet pappspändes troligen taket och väggarna putsades. Under 1800-talet tapetserades väggarna. Dessa putsades utanpå, troligen på 1950-talet. Det pappspända taket togs bort 1963 och de ursprungliga dekorationsmålningarna blottlades och konserverades på 1960-talet. Ursprungligen fanns det en öppen spis, som var placerad ca 1 m norr om den nuvarande öppna spisen. Vägg: Liggande timmer. Putsat och målat. Golv: Ursprungligen plankgolv på bjälkar med trossfyllning. Ersatt med ett nytt plankgolv med smalare plankor Tak: Ursprungligt med spåntad underpanel i fält med dekorationsmålningar. Målningarna konserverade på 1960-talet. Snickerier: Fönstren är från 1820-tal och försedda med innanfönster. Dubbeldörrar, fyra par mot väster och öster, spegeldörrar med fyllningar av halvfransk typ, ca Övrigt: Öppen spis från Rum 12. Hörnrum sydost Ursprungligen hade rummet bjälktak och spåntpanelade väggar med dekorationsmålningar. Golvet var belagt med plankor. Eldstaden utgjordes av en järnugn, som finns avbildad på en ritning från På 1820-talet försågs rummet med en kakelugn i det nordvästra hörnet. Väggar putsades samtidigt. Vägg: Liggande timmer, med gipsskivor och tapeter. Golv: Plankgolv, 1820-tal, på bjälkar med trossfyllning, därpå smala plankor från 1940-talet. Tak: Ursprungligt bjälktak med spåntade plankor. På 1820-talet spändes väv, senare spänd papp, gipsplank, målad. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Enkeldörr, från 1600-talet, målad efter äldre färgspår. Övrigt: Rund kakelugn, troligen från 1820-talet. Rum 13 Ursprungligen bjälktak och spåntpanelade väggar med dekorationsmålningar. Golvet hade plankor. Eldstaden i det nordvästra hörnet utgjordes förmodligen av en öppen spis, som finns markerad på ritningen från En sådan finns markerad på 1600-talsritningen och på 1600-talsmodellen. Ursprungligen dörrar troligen av 1600-talstyp. På 1820-talet byggdes en bakugn i det nordvästra hörnet, men denna revs på 1960-talet. År 1916 togs en trappa upp till den övre våningen i

30 28 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 det sydöstra hörnet. Den östra delen av rummet är avdelad till ett mindre rum och det nordvästra hörnet är avdelat till ett badrum. Dessa förändringar genomfördes på 1960-talet. Vägg: Liggande timmer, gipsskivor, tapet. Golv: Plankgolv från 1820-talet på bjälkar med trossfyllning, därpå plankor, smala, troligen från 1940-talet. Tak: Ursprungligt bjälktak med spåntade plankor. På 1820-talet spänd väv, senare spänd papp, gipsplank, målad. Snickerier: Fönster från 1820-tal med innanfönster. Enkeldörr från 1600-talet som är målad med flera lager. Rum 13a. Badrum Detta badrum inreddes på 1960-talet. Rum 13,b. Rum Detta rum inreddes Utrymmet mot köket omfattade då en stor bakugn. Rum 14. Matsal. Rummet inreddes till kök på 1820-talet och erhöll ny köksinredning vid ombyggnaden efter ritningar av Carl Bergstens arkitektkontor 1916 (Arkitekturoch designcentrum).

31 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 29 Rum 14. Matsal Ursprungligen bjälktak och spåntpanelade väggar med dekorationsmålningar. Golvet var av plankor. På planritningen från 1813 finns en kakelugn markerad i det sydvästra hörnet. Ursprungligen dörrar, troligen av 1600-talstyp. På 1820-talet inreddes rummet till kök med stor köksspis med kupa i det sydvästra hörnet. Skåpinredningen är från Vägg: Liggande timmer, gipsskivor, målning med fältindelning och dekor från 1990-talet. Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning, därpå smala plankor från 1940-talet. Tak: Ursprungligt bjälktak med spåntade plankor. På 1820-talet spändes väv, senare spänd papp, gipsplank, som målats. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Enkeldörrar från 1600-talet, som sattes in på 1960-talet. De båda norra dörrarna är trävita, men den södra har aldrig målats. Rum 15. Kök Ursprungligen bjälktak och spåntpanelade väggar med dekorationsmålningar. Golvet var av plankor. Eldstad i det sydvästra hörnet, där en öppen spis finns markerad på 1600-talsritningen, på 1600-talsmodellen och på planritningen från Ursprungligen dörrar, troligen av 1600-talstyp. Inrett till kök på 1960-talet, men inredningen förnyades på 1990-talet. Vägg: Liggande timmer, gipsskivor, tapeter. Golv: Plankgolv. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor. På 1820-talet spändes väv, senare spänd papp, gipsplank, som målats. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Köksskåp. Rum 16. Hall Detta rum har tidigare varit en del av rum 15. Rummet har en ytterdörr mot öster. Vägg: Liggande timmer, klätt med gipsskivor och tapetserat. Golv: Plankgolv. Tak: Gipsplank, som målats. Snickerier: Ytterdörr från 1960-talet.

32 30 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Övre våningen Rum 102. Övre hall Rummet har främst fungerat som en övre hall och har inte haft en egen eldstad. Troligen har det inte heller funnits dörrar till den nedre huvudtrappan. Från första våningen har denna trappa dubbla lopp, som halvvägs förenar sig till ett lopp som kommer upp i hallens mitt. Söder om denna dörröppning finns en dörr till vindstrappan. Trappan upp till vinden har endast ett lopp. Förmodligen var hela rummet från början försett med spåntpanel på väggarna och hade bjälktak. Det var troligen också helt dekorationsmålat. På 1820-talet gjordes väggarna om och putsades. Ett nytt dörrparti tillkom upp mot vinden och förmodligen även mot trappan. Båda dörrarna var dubbeldörrar. Rummet fick nu en ljus färgställning och taket kom troligen nu att vitmålas. Under 1940-talet var rummet indelat i mindre rum för det dåvarande rekreationshemmet. Rum 102. Övre hall. Trappdörr upp mot vinden. Till höger: Rum 102. Övre hall. Södra väggen vid restaureringen på 1990-talet. Nedan: Rum 102. Övre hall. Västra väggen med återinsatt 1600-talsdörr till rum 103. Vägg: Liggande timmer. Troligen ursprungligen spåntpanel. Timret försågs med puts på 1820-tal. Väggarnas träfiberskivor tillkom och gipsskivor Målningen i fält med marmoreringar och bård utfördes Golv: Troligen på bjälkarna liggande golvplank, icke undersökt. Trossfyllning under. Smala golvplank från Tak: Bjälkar, ursprungliga, med ovanpåliggande breda takplankor, troligen ursprungliga, men några bytta senare. Bjälkarna hade svaga spår av bemålning och detta har undersökts av konservator. Något mera av bemålningen kan urskiljas i deras förlängning i trappuppgången till vinden. Taket är struket med vit limfärg och bjälkarna dekorationsmålade 1997, med inspiration från ett angränsande rum. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Fönsterfoder, efter äldre modell, men tillverkade Dörren mot väster är från 1600-talet och målad efter en 1600-talsförlaga. Dörren mot norr, mot nedre trapphall, är en dubbeldörr med helfranskt

33 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 31 Rum 102. Övre hall. Dörrar på norra respektive östra väggen vid restaureringen på 1990-talet. listverk. Den är från 1820-talet, men ommålades Dörren mot vinden flyttades hit Den är från 1600-talet och försedd med dekorationsmålningar som förnyats. En tidigare dubbeldörr från 1820-talet är magasinerad. Dörren mot öster från 1916 är en kopia av en 1600-talsdörr och den målades på 1990-talet efter en 1600-talsförlaga. Golvlisten är förhöjd och den har en avslutande profillist. Denna kan dateras till 1820-talet. Den nedre golvlisten är från 1900-talet. Dörrfodren är troligen från 1900-talet och målade Fönsterfodren är framtagna efter en äldre förlaga och tillkomna Rum 103. Museirum Ursprungligen bjälktak. Golvet var av plankor. Ursprungligen dörrar av 1600-talstyp. Vägg: Liggande timmer, rentvättat. Golv: Plankgolv från 1820-talet. Detta ligger på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak som tvättats. Snickerier: Fönster från 1820-talet. Enkeldörren från 1600-talet, mot öster, är målad efter en äldre förlaga. Två spegeldörrar mot norr är troligen från 1820-tal. Övrigt: Två öppna spisar, troligen från 1820-talet. Rum 104, Museirum Ursprungligen bjälktak. Takpanel från 1820-tal. Golvet av plankor. Vägg: Liggande timmer som försetts med tapet av pappersark klistrade direkt på timret. Väggarna har målats i bröstfält och övre fält. Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, försett med spåntade plankor från 1820-talet, försett med dekorationsmålningar, som är omkastade och hämtade från olika rum. Rum 103. Museirum. Dörr av 1600-talstyp på norra väggen.

34 32 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 103. Museirum. Bjälktak i rummets norra del och rest av eldstad. Snickerier: Fönster från 1820-talet. Hyllinredning är troligen från1820-talet och senare kompletterad. Övrigt: En eldstadsnisch finns i nordost. Rum 105, Museirum Ursprungligen bjälktak samt takpanel från 1820-talet. Golvet var av plankor. Ursprungligen dörrar av 1600-talstyp. Vägg: Liggande timmer med tapet av pappark klistrade direkt på timret. Pappret målat i bröstfält och övre fält. Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor från 1820-talet med dekorationsmålningar, omkastade och från olika rum. Snickerier: Fönster från 1820-talet. Enkeldörr, 1600-tal, målad, konserverad Rummet omfattar också viss äldre hyllinredning. Övrigt: Eldstadsnisch i sydost. Ovan: Rum 105. Museirum. Dörr från 1600-talet med bevarad och konserverad målning. Till höger: Rum 105. Museirum. Samma dörrs övre del.

35 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 33 Ovan: Rum 105. Museirum. Målade takbrädor från 1600-talet. Uppsatta i början av 1800-talet. Till vänster: Rum 105. Museirum. Målade takbrädor från 1600-talet. Uppsatta i början av 1800-talet. Nedan: Rum 105. Museirum. Rummets golvbrädor från 1820-talet. Rum 106, Museirum Ursprungligen bjälktak. Takpanel från 1820-talet. Golvet var av plankor. Ursprungligen dörrar av 1600-talstyp. Rum 106. Museirum. Kakelugn från sent 1700-tal uppsatt i det sydöstra hörnet.

36 34 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Vägg: Liggande timmer och tapet av pappark klistrade direkt på timret, målat i bröstfält och övre fält. Golv: Plankgolv från 1820-talet, som ligger på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, som består av spåntade plankor, vitmålat. Snickerier: Fönster från 1820-talet. Dörren mot söder, se rum 105. Dörren mot öster är halvfransk och från 1820-talet. Dörren mot norr är halvfransk och från 1820-talet. Övrigt: En beige kakelugn från 1820-talet står i rummets sydöstra hörn. Rum 107 Ursprungligen bjälktak samt takpanel från 1820-talet. Golvet var av plankor. Ursprungligen dörrar av 1600-talstyp. Rum 107. Kakelugn från 1700-talets slut. Vägg: Tapet från Golv: Plankgolv från 1820-talet, som ligger på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor, pappspänt och vitmålat. Snickerier: Fönster från 1820-tal. Garderob i sydväst. Angående dörren, se rum 106. Övrigt: En kakelugn från 1700-talets senare del står i det sydöstra hörnet. Ovan: Rum 107. Detalj av rummets kakelugn med avvikande kakel i avsatshyllan. Till vänster: Rum 107. Den sydvästra väggen med tapetdörr.

37 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 35 Rum 108 Ursprungligen bjälktak och takpanel från 1820-talet. Golvet var av plankor. I rummet finns en inbyggd garderob från 1820-talet. Tidigare har trappan lett ned till underliggande rum nr 8, men denna togs bort på 1990-talet. Vägg: Puts som målats, troligen på 1820-talet. Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor, pappspänt och vitmålat. Snickerier: Fönster från 1820-tal. En garderob i väster är klädd med återanvända dekorationsmålade bräder. Övrigt: En eldstadsnisch finns i sydväst. Rum 108. Väggparti mot tidigare trappuppgång. Återanvända brädor med målningar från och 1700-talet. Rum 109 Ursprungligen ett bjälktak. Takpanel från 1820-talet. Golvet var av plankor. Vägg: Väggarna är putsade och har senast tapetserats Golv: Plankgolv från 1820-talet, på bjälkar med trossfyllning. Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor, pappspänt och vitmålat. Snickerier: Fönster från 1820-talet. Angående dörren, se rum 103. Övrigt: I det sydöstra hörnet står en kakelugn, troligen från 1820-talet. Rum 110. Bibliotek Rummet har ursprungligen, enligt 1600-talsmodellen, utgjort tre rum avdelade med brädväggar mot rummets mitt. Nuvarande indelning är från Enligt 1600-talsmodellen skulle två rum varit avdelade mot norr. Det västra var försett med eldstad. Det östra var utan eldstad. År 1916 indelades södra sidan till två rum. Rum 110. Bibliotek. Biblioteket restaureras på 1990-talet.

38 36 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 Rum 110. Bibliotek. Biblioteket restaureras på 1990-talet. Rum 110. Bibliotek. Vid ombyggnaden på 1910-talet togs det även fram ett förslag till inredning i biblioteket, men detta följdes inte i alla delar. Ritning av arkitekt Ernfrid Blomström, Carl Bergstens arkitektkontor, Stockholm. Arkitektur- och designcentrum. En ingång fanns tidigare från den västra sidans mittparti mot den övre hallen. Denna dörr utgjorde en del i den genom huset gående axeln. Nu igensatt äldre dörröppning mitt på nordvästra sidan. Ursprungligen var rummet dekorationsmålat och spår på bjälkarna har framkommit. Väggarna är panelade. Mellanväggarna bör ha varit av stående panel, hyvlad på båda sidor. Bräder med dekorationsmålning på båda sidor har bevarats som lösa bräder. Detta är troligen det enda rummet, som ursprungligen har haft en indelning med endast brädväggar. Anledningen bör ha varit den stora tyngd, som underliggande tak fick bära genom bjälkarna över stora salen, vilka nu inte är synliga. På vinden finns mycket kraftiga synliga bjälkar. Ett stag av järn går idag från vinden genom rummets mittparti och till bjälklaget över Stora salen för att stadga upp detta. Om detta är ursprungligt eller senare tillkommit är osäkert. Motivet till dessa tunna väggar bör ha varit för att inte få en för stor tyngd på bjälklaget. Detsamma gäller avsaknaden av en eldstad i den östra delen. Eldstaden i den västra delen bars av den underliggande stora spisen. Rummet har genomgått flera dispositionsförändringar. Vad som hände på 1820-talet är osäkert. Vägg: Liggande timmer. Ursprungligen troligen panelat. Panel dekorationsmålad. Tidigare indelning hade troligen enkel stående spåntpanel. Brädor har påträffats och dessa är dekorationsmålade med samma stil på två sidor. De kan ha suttit i dessa mellanväggar. Vid 1990-talets början sattes ny spåntad panel upp på de norra och östra väggarna. Denna spikades fast med gammal handsmidd spik på samma sätt som den ursprungliga panelen. Östra väggen har synligt timmer bakom bokhyllorna från Spåntpanel finns kring den nordöstra dörren. Södra väggen, från 1916, har stående panel. Golv: Ursprungligen plankgolv. Nu någon decimeter förhöjt plankgolv med smalare plankor från Tak: Ursprungligt bjälktak. Mellan bjälkarna är senare lagt en list som stöd för ovanpåliggande bräder som bär trossningen. Denna konstruktion tillkom troligen 1916, då biblioteket inreddes. På bjälkarna finns rester av dekorationsmålning. Från vinden har mindre rester av dekorationsmålning kunnat iakttagas och dokumenteras. Olika mönster visar att de tillhört olika rum. Taket har efter 1816 varit vitmålat. Taket målat och bjälkarna dekorationsmålade. Snickerier: Dörrar, kopior av 1600-talstyp, från 1916, som målats efter 1600-talsförlaga. Fönstren från 1820-talet. Golvlist och fönsterfoder från 1990-talets början. Bokhyllor från 1916 respektive 1995, som ommålats i rött. Eldstad: Ursprungligen öppen spis i mindre kammare på västra sidan, enligt 1600-talsmodellen. Nu öppen spis med böjd kupa och murade sidoståndare från Spisen är av traditionell västsvensk typ som är vanlig i dessa trakter.

39 BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2015:29 37 Rum 111, Gästrum Har tidigare utgjort en del av rum 110 Vägg: Liggande timmer, gipsskivor och tapet, omgjort på 1990-talet. Golv: Plankgolv, plankor, smala från Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor från 1820-tal, spänd väv, senare spänd papp, gipsplank och målad. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Rum 112, Gästrum Rummet har tidigare varit en del av rum 110. Vägg: Liggande timmer, gipsskivor och tapet, ytskikt från 1990-talet. Golv: Plankgolv, plankor, smala från Tak: Ursprungligt bjälktak, spåntade plankor från 1820-tal, spänd väv, senare spänd papp, gipsplank, som målats. Snickerier: Fönster från 1820-talet med innanfönster. Rum 113, Garderob Har tidigare utgjort del av rum 110. Rum 114. Tornrum/kontor Vägg: Ytskikt av gips. Väv, målning i fält med marmorering och bård. Tak: Spåntade takbräder från 1600-talet med svaga rester av tidigare dekorationsmålning bestående av bl.a. akantusslingor. Bräderna slagna över tidigare bjälktak med dekorationsmålning. Golv: Breda golvplankor med olika bredd, lagda lott om lott. Troligen från 1820-talet. Snickerier: Rummets foder är utförda och målade på 1990-talet, efter äldre typ. Äldre hitsatt taklist, troligen från1820-tal, möjligen äldre, från annat rum. Dörr mot norr från 1800-talet. Övrigt: I en nisch står en kakelugn. Ugnen är rund och har gulglaserat kakel. Den är troligen från 1820-talet. Basen består av oglaserat kakel som målats. Eldstadsöppningen är försedd med dubbla järnluckor. Rum 114. Tornrum/kontor. Rummet under restaureringen på 1990-talet. Rum 115. Korridor Rummet tillkom 1916 när ett tidigare större rum delades upp. Det tidigare större rummet har inrymt nuvarande rum 115, 116 och trappuppgången. Trappuppgången tillkom på 1820-talet. Ombyggnaden företogs Vägg: Stående spåntpanel med väv från 1995, målad i fält och bård. Tak: Breda bräder med underliggande bjälkar som är bemålade. Bräderna har ursprungligen varit dekorationsmålade. Till största delen har de tidigare rengjorts för övermålning på 1820-talet. Vissa