Drevviken Lokalt åtgärdsprogram. Fakta och åtgärdsbehov På väg mot god vattenstatus

Transkript

1 Drevviken Lokalt åtgärdsprogram Fakta och åtgärdsbehov På väg mot god vattenstatus

2 [Lokalt åtgärdsprogram för Drevviken Fakta och åtgärdsbehov] Remiss till referensgrupp - april 2019 Diarienummer: Projektledare: Hillevi Virgin, Miljöförvaltningen Stockholms stad. Arbetsgrupp: Hillevi Virgin, Stockholms stad, Thomas Lagerwall, Tyresö kommun, Per Tholander och Shahriar Vatanijalal, Haninge kommun, Johanna Pettersson, Huddinge kommun, Michael Wzdulski, Stockholm Vatten och Avfall/Tyresåns vattenvårdsförbund, Fredrik Erlandsson, Stockholm Vatten och Avfall samt Juha Salonsaari, Stockholms stad. Foto: Skrämbassäng vid Hökarängen, Hillevi Virgin. 2

3 Förord I samband med att Stockholmsregionen växer med fler invånare och bostäder behöver ambitionerna vara höga för att vårda och utveckla vår gemensamma miljö. I planeringsarbetet görs avvägningar mellan många olika intressen. I den avvägningen är det viktigt att hänsyn tas till våra sjöar, vattendrag och kustvatten samt till ett förändrat klimat. Vattenkvaliteten i Drevviken har förbättrats avsevärt sedan 1970-talet. En centraliserad och mer effektiv avloppsvattenrening har spelat en avgörande roll i förbättringen, men sjön påverkas fortfarande av att den ligger i ett storstadsområde. Övergödning, miljögifter, fysisk förändring av livsmiljöer och ett förändrat klimat är frågor som även fortsättningsvis måste vara i fokus i arbetet med att förbättra tillståndet i våra vattenmiljöer. När vattendirektivet (2000/60/EG) implementerades i miljöbalken fick kommunerna en nyckelroll i arbetet med att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Kommunernas roll och ansvar tydliggörs genom Vattenmyndighetens åtgärdsprogram, men för att kunna omsätta kraven till operativa åtgärder behövs lokal kunskap. Målinriktat arbete krävs för att Drevviken ska nå en god vattenstatus och att nå dit kommer att ta mycket resurser i anspråk. Det kräver också tydlig styrning, klara ansvarsförhållanden och en bred förankring bland de många aktörer som ska genomföra de nödvändiga åtgärderna. Genom det gemensamma lokala åtgärdsprogrammet lägger vi grunden för det. Katarina Luhr Namn Namn Miljöborgarråd KS ordförande KS ordförande Stockholms stad Tyresö kommun Haninge kommun Namn Kommunalråd Huddinge kommun 3

4 Sammanfattning Drevviken ligger söder om Stockholm och är den största sjön inom Tyresåns huvudavrinningsområde. Sjön har problem med övergödning och fosforhalterna i vattnet är höga liksom koncentrationerna av flera miljögifter i både vatten, sediment och fisk. Att åtgärda bottnarnas läckage av fosfor, dagvattnets tillförsel av näringsämnen och miljögifter samt den ökade belastningen från nya exploateringar inom avrinningsområdet är de största utmaningarna för att Drevviken ska kunna nå god vattenstatus till år Syftet med det lokala åtgärdsprogrammet för Drevviken är att belysa de huvudsakliga utmaningarna och ge förslag på konkreta åtgärder för att Drevviken ska nå miljökvalitetsnormerna till år Åtgärdsprogrammet består av två delar, en faktadel och en genomförandeplan, och har tagits fram gemensamt av de fyra ingående kommunerna tillsammans med Stockholm Vatten och Avfall samt Tyresåns vattenvårdsförbund. Drevvikens tekniska tillrinningsområde är mer än 70 km 2 stort och delas av fyra kommuner. Drygt 56 % tillhör Haninge kommun, 17 % Huddinge kommun, 11 % Stockholms stad och 6 % Tyresö. Förutom skogsmark är bostadsbebyggelse den huvudsakliga markanvändningen. Inom tillrinningsområdet finns även andra hårdgjorda ytor, bl.a. flera industriområden, centrum för handel och vägar. Drevvikens status Drevviken bedöms ha otillfredsställande ekologisk status och uppnår inte god kemisk status. Inom ramen för arbetet med det lokala åtgärdsprogrammet har det gjorts en uppdatering av den statusklassning som Vattenmyndigheten gjort med stöd av kompletterande kommunal miljöövervakningsdata. Flera av kvalitetsfaktorerna får otillfredsställande status och utslagsgivande för den ekologiska statusen har varit växtplankton. Gällande den kemiska statusen överskrids fastställda gränsvärden för PBDE, kvicksilver, PFOS, TBT och antracen i vatten, biota och/eller sediment. Även hydromorfologin bedöms otillfredsställande på grund av flera vandringshinder nedströms. Förbättringsbehov För att Drevviken ska nå god ekologisk status till år 2027 finns ett omfattande förbättringsbehov för fosfor. Belastningen från landbaserade källor behöver minska med 515 kg P/år eller 30 %. Den procentuella minskningen gäller den totala belastningen på sjön och går inte att tillämpa som ett reduktionsbehov vid t.ex. dagvattenhantering inom enskilda planprojekt. Därutöver behöver internbelastningen minska med 3000 kg P/år eller 100 %. Förbättringsbehov finns även för de miljögifter som påträffats över gällande gränsvärden. Reduktionsbehovet varier mellan 24 % och 90 % för PBDE, PFOS, TBT och antracen i vatten, biota och/eller sediment. Förbättringsbehovet gällande den hydromorfologiska statusen är utrivning av fyra vandringshinder. Påverkanskällor De dominerande källorna till övergödningen är tillförsel av fosfor via dagvatten samt fosforläckage från bottnarna. För miljögifterna är de dominerande källorna okända men 4

5 tillförseln sker sannolikt huvudsakligen även här via dagvattnet. Stora hårdgjorda ytor vid bebyggelse, parkeringar, vägar m.m ökar tillrinningen av dagvatten och därmed också transporten av föroreningar ner i sjön. Dagvatten från. Andra källor till föroreningar kan vara felkopplade avlopp och läckande avloppsledningar, förorenade områden, miljöfarliga verksamheter, båtverksamhet och enskilda avlopp. Runt Drevviken förändras markanvändningen i snabb takt i och med det stora antal exploateringar och ombyggnationer som pågår. Totalt pågår över 40 olika planarbeten som total omfattar över 660 ha mark. Flera tusen nya bostäder och arbetsplatser är planerade att byggas liksom flertalet skolor och idrottsanläggningar. Även flera industriområden planerar att utöka sin verksamhet. Det är av stor vikt att planera för hållbar dagvattenhantering och att följa de policys och riktlinjer som tagits fram för dagvattenhantering inom de fyra kommunerna. Hårdgjorda ytor och förändringar i strandszonsvegetationen påverkar också den morfologiska statusen på sjön. Det finns även flera vandringshinder som helt hindrar uppvandring av fisk och ål till Drevviken och resten av Tyresåns sjösystem. I den utredning som Tyresåns vattenvårdsförbund har låtit ta fram redogörs för hur vandringshindren kan åtgärdas och vad som mer kan göras för att få upp vandrande havsöring och ål till Drevviken och uppströms belägna sjöar i avrinningsområdet. Förslag till åtgärder I det lokala åtgärdsprogrammet föreslås ett stort antal åtgärder som beräknas möta de förbättringsbehov som finns för att nå god ekologisk och kemisk status. Gällande miljögifterna har inga punktkällor identifierats utan kunskapen om olika källors bidrag och/eller hur dessa kan minskas på bästa sätt behöver utredas vidare för att sedan kunna föreslå ytterligare åtgärder. Åtgärdsprogrammet innefattar anläggning av 20 platsspecifika åtgärder. Därutöver presenteras ett flertal gemensamma åtgärder, främst tillsynsrelaterade åtgärder samt åtgärder för drift och underhåll, för att minska påverkan från bl.a. vägar, industriområden, parkeringar och miljöfarliga verksamheter. Det föreslås även att Drevviken genomgår en fosforfällning för att åtgärda internbelastningen av fosfor samt att en skötselplan tas fram för sjön. Slutligen redovisas ett antal utredningar som är viktiga för det fortsatta åtgärdsarbetet. Kostnader Den totala kostnaden för samtliga kostnadssatta åtgärder är ca 100 Mkr. Enbart de platsspecifika åtgärderna i de fyra kommunerna beräknas till ca 71 Mkr. Kostnaden för föreslagna utredningar och undersökningar är ca 1,15 Mkr och för en aluminiumbehandling av Drevvikens sediment ca 28 Mkr. I den totala summan ingår inte kostnaden för flera av de gemensamma åtgärderna eftersom de är svåra att uppskatta och de finansieras främst genom tillsynsavgifter eller inom befintlig driftbudget. I den separata genomförandeplanen beskrivs åtgärderna mer ingående liksom en mer detaljerad redovisning av kostnader samt fördelning av ansvar och finansiering. 5

6 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 4 Innehåll 6 1. Lokalt åtgärdsprogram för Drevviken Syfte Målgrupp Framtagande Åtgärdsprioritering och genomförande Uppföljning Rättsliga förutsättningar EU:s vattendirektiv och miljöbalken Konsekvensbeskrivning Fakta om Drevviken Statusklassning Ekologisk status Kemisk status Förbättringsbehov Förbättringsbehov för att nå god ekologisk status Förbättringsbehov för att nå god kemisk ytvattenstatus Påverkansanalys Föroreningar Nuvarande markanvändning Möjliga källor till föroreningar Pågående och planerade exploateringar Länshållningsvatten Översvämningar Fysiska förändringar av vattenmiljön 34 6

7 6. Åtgärder som behövs för att nå god vattenstatus i Drevviken Gemensamma åtgärder Platsspecifika åtgärder i Haninge kommun Platsspecifika åtgärder i Huddinge kommun Platsspecifika åtgärder i Stockholms stad Platsspecifika åtgärder i Tyresö kommun Behov av ytterligare underlag Sammanställning av kostnader och effekter Slutsatser 44 Referenser 45 Ordlista 46 7

8 1. Lokalt åtgärdsprogram för Drevviken EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) har lagt grunderna för den svenska vattenförvaltningen och fastställer målet att alla vattenförekomster ska nå god ekologisk och kemisk status. Drevviken bedöms ha otillfredsställande ekologisk status och ej god kemisk status. I vattenförvaltningen har kommunerna fått en nyckelroll i att genomföra och driva på arbetet med att följa miljökvalitetsnormerna. Drevvikens avrinningsområde delas av fyra kommuner; Stockholm, Tyresö, Haninge och Huddinge, som tillsammans med Stockholm Vatten och Avfall samt Tyresåns vattenvårdsförbund har arbetat fram det lokala åtgärdsprogrammet för Drevviken. Åtgärdsprogrammet som Vattenmyndigheten fastställt för Norra Östersjöns vattendistrikt är alltför övergripande för att vara ett effektivt och operativt stöd i arbetet med att nå god status i våra vattenförekomster.. I förvaltningscykeln för perioden kompletteras åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt med åtgärdsområdesprogram. Drevviken ingår i Tyresån och Kalvfjärdens åtgärdsområden underlag till åtgärdsprogram. Detta program samt de möjliga åtgärder som anges i VISS 1 ger visserligen förbättrat underlag för att identifiera lokala åtgärdsbehov men är ändå på en alltför övergripande nivå för att det ska fungera som ett faktiskt verktyg för genomförande av åtgärder för de berörda vattenförekomsterna. Lokala åtgärdsprogram som tas fram på kommunal nivå har inte den rättsliga status som Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram har, vilka beslutas med stöd av miljöbalken, men konkretiserar vattenarbetet så att miljökvalitetsnormerna för vatten kan följas i enskilda vattenförekomster. Kommunerna runt Drevviken bedriver ett ambitiöst klimat- och miljöarbete och har beslutat om flera styrdokument som utgör en viktig del i arbetet för en god vattenstatus, inte minst kommunernas dagvattenstrategier. I Huddinges miljöprogram finns mål för Huddinges vattendrag och sjöar samt för dagvattenhantering under temaområdena Vatten samt Markanvändning och samhällsplanering. Stockholms stad har tagit fram en Handlingsplan för god vattenstatus med det övergripande målet att ta fram lokala åtgärdsprogram för samtliga vattenförekomster. I Haninge kommuns klimat- och miljöpolitiska program ges en samlad bild av kommunens klimat- och miljöambitioner och ska tillsammans med översiktsplanen bidra till hållbar stadsutveckling och en god livsmiljö i Haninge. Ett etappmål innebär att åtgärdsplaner för kommunens vattenförekomster ska ha tagits fram senast Tyresö kommun har en dagvattenhanteringsplan med tillhörande riktlinjer och områdesvisa åtgärdsförslag. Kommunen har även en plan för hållbar utveckling där ett av målen är förbättrad vattenkvalitet i sjöar och vattendrag. 1.1 Syfte Syftet med det lokala åtgärdsprogrammet är att belysa de huvudsakliga utmaningarna och ge förslag på konkreta åtgärder för att Drevviken ska nå god vattenstatus till år Programmet ska vidare utgöra ett underlag för prioritering av åtgärder inom Drevvikens avrinningsområde samt identifiera behov av underlag där det behövs för det fortsatta åtgärdsarbetet. Flera av åtgärderna gynnar även rekreation och biologisk 1 VISS , se 8

9 mångfald, vilket är positiva synergieffekter, men det är inte syftet med åtgärdsprogrammet. Det lokala åtgärdsprogrammets genomförandeplan innehåller förslag till åtgärder, deras geografiska placeringar, uppskattningar av effekter och kostnader samt ansvariga utförare. Detta möjliggör för ansvariga aktörer att påbörja förstudier, projektering och genomförande utifrån förslagen i åtgärdsprogrammet. I och med att kunskapsunderlaget både vad gäller teknik, genomförande av åtgärder och miljöövervakningsdata ständigt utvecklas och de platsspecifika förutsättningarna kan förändras kan åtgärderna komma att revideras innan faktiskt genomförande. 1.2 Målgrupp Målgrupp för åtgärdsprogrammet är de kommunala nämnder och bolag samt andra aktörer som har ansvar för att genomföra de åtgärder som föreslås i programmet. Dessa är för Drevviken i första hand de tekniska nämnderna, stadsdelsnämnderna och VAorganisationerna inom de fyra kommunerna. 1.3 Framtagande Det lokala åtgärdsprogrammet har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av tjänstemän 2 från de fyra kommunerna, Stockholm Vatten och Avfall samt Tyresåns vattenvårdsförbund. För att få en bred förankring har en referensgrupp 3 kopplats till projektet och flera workshops har hållits. Parallellt med arbetet har även ett åtgärdsprogram tagits fram för Magelungen och Forsån. Olika typer av underlag har tagits fram för att ingå i det lokala åtgärdsprogrammet. Hösten 2016 fick WRS och Naturvatten i uppdrag att utreda status och förbättringsbehov för sjön, gå igenom påverkanskällor samt ge förslag på åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna ska kunna uppnås. Samtidigt fick ALcontrol AB uppdraget att undersöka läckagebenägen fosfor i sediment i flera sjöar i Stockholm, däribland Drevviken, och ge förslag på åtgärder för att minska internbelastningen av fosfor. Under 2017 genomfördes även en undersökning av miljögifter i sediment i flera sjöar i Stockholm, däribland Drevviken, med analys av flera olika ämnen, bl.a. TBT och PFOS. 1.4 Åtgärdsprioritering och genomförande Det lokala åtgärdsprogrammet för Drevviken är ett av många lokala åtgärdsprogram som tas fram för kommunernas gemensamma vattenförekomster. I genomförandet av åtgärder kommer prioritering både inom ett lokalt åtgärdsprogram och mellan lokala åtgärdsprogram bli nödvändigt. I bedömningen av vilka åtgärder som är prioriterade bör man inkludera parametrar som kostnadseffektivitet, praktisk genomförbarhet, synergieffekter och eventuella hinder. Processen för prioritering och åtgärdsgenomförande inom ett lokalt åtgärdsprogram och mellan olika vattenförekomster kommer att se olika ut för de olika kommunerna 2 Deltagare arbetsgrupp - Hillevi Virgin, projektledare, och Juha Salonsaari, Stockholms stad, Thomas Lagerwall, Tyresö kommun, Per Tholander och Shahriar Vatanijalal, Haninge kommun, Johanna Pettersson, Huddinge kommun, Fredrik Erlandsson, Stockholm Vatten och Avfall samt Michael Wzdulski, Stockholm Vatten och Avfall/Tyresåns vattenvårdsförbund 3 Deltagare referensgrupp - kommunala tjänstemän och chefer (Stockholm: Farsta stadsdelsförvaltning, stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen, trafikkontoret, idrottsförvaltningen, exploateringskontoret, Haninge: kommunstyrelseförvaltningen, Stadsbyggnadsförvaltningen, VA-avdelningen, Huddinge: miljötillsynsavdelningen, gatu- och parkdriftsenheten, samhällsbyggnadsavdelningen, naturvårdsavdelningen, Tyresö: VA- och renhållningsenheten), Stockholm Vatten och Avfall, Tyresåns vattenvårdsförbund, Stockholms naturskyddsförening, Huddinges naturskyddsförening, Trafikverket, Länsstyrelsen, Sportfiskarna, Magelungens vänner, Drevviken Långsjöns fiskevårdsförening och Magelungens fiskevårdsförening. 9

10 beroende på hur de interna rutinerna för genomförande av större projekt ser ut. Detta är därför inget som beskrivs närmare här utan får beslutas separat inom respektive kommun. 1.5 Uppföljning Uppföljning av genomförandet av åtgärderna i åtgärdsprogrammet sker inom de enskilda kommunerna. I Stockholm och Huddinge kommer åtgärderna att presenteras i respektive kommuns Miljöbarometer 4 där även information om effekter och genomförandestatus kommer att publiceras. Uppföljningen av åtgärdsarbetets effekter på vattenkvaliteten sker genom befintlig miljöövervakning. Stockholm Vatten och Avfall bedriver kontinuerlig recipientkontroll med analys av fysikalisk-kemiska parametrar och plankton på flera lokaler i Drevviken. Stockholms stad har tagit fram ett nytt övervakningsprogram för ekologisk status med regelbunden övervakning av de ekologiska parametrarna, bl.a. bottenfauna och fisk. Staden har även ett övervakningsprogram för kemisk status där Drevviken ingår med årlig provtagning av miljögifter i fisk och vatten. Tyresåns vattenvårdsförbund bedriver också miljöövervakning med bl.a. synoptisk provtagning av vattenkemi av sjöar inom Tyresåns avrinningsområde. Data rapporteras in till datavärd för att kunna användas vid den kommande statusklassningen. 1.6 Rättsliga förutsättningar EU:s vattendirektiv och miljöbalken Vattendirektivets mål har i Sverige inordnats i 5 kap. miljöbalken om miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormerna är ett rättsligt styrmedel för att minska miljöpåverkan från diffusa utsläppskällor som exempelvis trafik och jordbruk. Genom ett avgörande i EU-domstolen ( Weserdomen ) 5 förtydligade domstolen att målen i direktivet är bindande för medlemsstaterna. Det betyder att medlemsstaterna inte får tillåta projekt som kan orsaka en försämring av statusen i en vattenförekomst eller äventyra möjligheten att nå god status. Domstolen slog även fast att en försämring föreligger så snart en kvalitetsfaktor, t.ex. fosforhalten, försämras med en statusklass eller vid varje försämring av en kvalitetsfaktor som befinner sig i den sämsta klassen, även om statusen för vattenförekomsten som helhet inte försämras. För vatten som riskerar att inte uppnå god status behöver åtgärder vidtas för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som påverkar en vattenförekomst måste förhålla sig till miljökvalitetsnormerna för vatten. Ansvaret för att normerna följs vilar på myndigheter och kommuner enligt 5 kap. 3 miljöbalken. Detta sker bland annat genom att ställa de krav som behövs för att följa normerna vid tillsyn och tillståndsprövning. Huvudregeln enligt 2 kap. 7 miljöbalken är att kraven vid en avvägning mellan nytta och kostnader måste vara rimliga. Enligt 5 kap. 4 miljöbalken får emellertid en myndighet eller kommun trots rimlighetsavvägningen inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras i strid med försämringsförbudet eller äventyrandeförbudet. Dessutom ska kommunen enligt 2 kap. 10 plan- och bygglagen (PBL) se till att miljökvalitetsnormerna följs vid planläggning och i andra PBL-ärenden. Om kommunen trots det antar en detaljplan som medför att en miljökvalitetsnorm inte följs ska länsstyrelsen upphäva beslutet. 6 4 Huddinges miljöbarometer: och Stockholms stads miljöbarometer: 5 Mål C-461/ kap PBL. 10

11 Undantag Skyldigheten att nå god status och förbudet mot försämring av befintlig status i en vattenförekomst är bindande för medlemsstaterna. Vattenförekomster som på grund av tekniska svårigheter, naturgivna förhållanden eller orimligt dyra åtgärder i förhållande till samhällsnyttan inte kan nå det generella målet medges undantag. Dessa undantag uttrycks antingen som en tidsfrist eller ett sänkt krav. Tidsfristen är satt till antingen 2021 eller Huvudregeln är dock att den befintliga statusen trots undantagen inte får försämras. Det finns också en möjlighet att förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierad tillexempel om det finns artificiella barriärer eller konstgjorda strandlinjer som påverkar statusen vilket innebär att de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna anpassas efter vad som är möjligt att nå. Vattenmyndigheterna är skyldiga att tillämpa undantagen om förutsättningarna är uppfyllda, inklusive att förklara ett vatten som kraftigt modifierat. Dessa undantag är dock inte tänkta att kunna tillämpas på enskilda verksamheter som riskerar att bryta mot försämringsförbudet eller medföra att god status inte nås inom utsatt tid. 7 För sådana verksamheter finns det i direktivet istället ett särskilt undantag i artikel Undantaget tar sikte på en ny eller förändrad verksamhet som utgör en fysisk förändring av vattenförekomsten eller om försämringen medför att statusen försämras från hög till god status, under förutsättning att det handlar om ett allmänintresse av stor vikt. Tillämpningsområdet för undantaget för nya verksamheter är därmed mycket snävt. Det innebär att undantaget inte är tillämpbart på merparten av de verksamheter eller åtgärder där försämringsförbudet kan aktualiseras. De allra flesta verksamheter behöver därför vidta sådana skyddsåtgärder som medför att verksamheten inte orsakar en statusförsämring i strid med försämringsförbudet eller äventyrar möjligheten att nå god status i vattenförekomsten. Kompensationsåtgärder I vattendirektivet finns ingen uttrycklig möjlighet till kompensationsåtgärder som skulle kunna läka en försämring eller ett äventyrande av möjligheten att nå god status. Däremot framgår det av 5 kap. 4 miljöbalken att det vid en bedömning av om en verksamhet eller åtgärd är tillåten ska tas hänsyn till åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter. I förarbetena till bestämmelsen förtydligas att det vid en sådan prövning är möjligt att ta hänsyn till planerade åtgärder. 9 Detta innebär att en verksamhet som skulle medföra en otillåten försämring eller ett äventyrande av möjligheten att nå god status trots det kan tillåtas om den aktuella påverkan genom åtgärder utanför själva verksamhetsområdet kompenseras i sådan omfattning att den inte längre medför någon nettoförsämring eller något äventyrande. Exempelvis torde en verksamhet vars utsläpp av dagvatten skulle innebära en otillåten försämring, trots att alla möjliga åtgärder har vidtagits, ändå kunna tillåtas om tillräckliga kompenserande åtgärder vidtas Däremot blir det genom miljöbalkens nya bestämmelser möjligt att som enskild verksamhetsutövare i en prövning ifrågasätta om en norm är korrekt eller ej med hänsyn till dessa undantag (se 22 kap. 13 och 19 kap. 5 7 miljöbalken; vidare prop. 2017/18:243 s. 151 f.). En sådan prövning kan medföra att normen i vattenförekomsten förändras, men innebär i sig inte något undantag för den enskilda verksamheten. 8 I Sverige är undantaget infört genom 4 kap vattenförvaltningsförordningen (2004:660). 9 Se prop 2017/18:243 s. 145 och Detta torde emellertid förutsätta att åtgärderna fullständigt och varaktigt neutraliserar den försämring som annars skulle ha uppstått, att kompensationen ger effekter i samma vattenförekomst och att åtgärderna inte på något sätt äventyrar möjligheten att nå god status i samma eller någon annan vattenförekomst. 11

12 1.7 Konsekvensbeskrivning Det saknas i dagsläget rättsliga konsekvenser för kommunerna om miljökvalitetsnormerna inte följs trots att kommunerna har ett ansvar för både genomförande av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram och enligt 5 kap Miljöbalken är medansvariga till att miljökvalitetsnormerna ska följas. De lokala åtgärdsprogrammens betydelse i stadsbyggnadsprocessen har dock lyfts fram av Länsstyrelsen inom ramen för prövningen av detaljplaners tillåtlighet enligt Planoch bygglagen. Kommunen ska enligt 2 kap 10 PBL tillse att miljökvalitetsnormerna följs vid planering och andra ärenden enligt PBL och Länsstyrelsen kan med stöd av 11 kap 10 PBL överpröva kommunens beslut om plan ifall miljökvalitetsnormerna inte följs. Genom de Lokala åtgärdsprogrammen kan kommunen visa hur miljökvalitetsnormerna är avsedda att följas och därmed bli en del av underlaget i översikts- och detaljplanering. För att de åtgärder som föreslås, eller motsvarande, kan genomföras behöver kommunerna avsätta eller på annat sätt reservera de ytor som är nödvändiga. Denna process behöver synkroniseras med klimatanpassningsarbetet och stadsbyggnadsprocessen i övrigt. Förutom att vara ett stöd i att följa miljökvalitetsnormerna kommer genomförandet av de lokala åtgärdsprogrammen att medföra ett antal ekosystemtjänster som exempelvis fiske, badmöjligheter, båtliv och andra vattenanknutna rekreationsmöjligheter, som följer av god vattenkvalitet. Kostnaden för genomförandet av åtgärder ska sättas i relation till möjligheten att nå miljökvalitetsnormerna och därigenom kunna genomföra de planerade stadsbyggnadsprojekten i enlighet med kraven i 2 kap 10 PBL samt de ekosystemtjänster som en god vattenkvalitet för med sig. 12

13 2. Fakta om Drevviken Drevviken är en 5,7 km 2 stor sjö söder om Stockholm. Sjön tillhör Tyresåns huvudavrinningsområde och är den största sjön inom sjösystemet. Vatten till Drevviken kommer huvudsakligen från Lissmaån och Forsån, där Forsån tillför vatten från de uppströms liggande sjöarna Magelungen, Ågestasjön, Orlången och Trehörningen. Utflödet går via Gudöå, Långsjön, Tyresö- Flaten och Albysjön ut i Kalvfjärden och Östersjön. Till Drevviken rinner även mindre vattendrag från Flaten, övre Rudasjön och Lycksjön. Drevvikens tekniska tillrinningsområde 11 är 71,2 km 2 stort, inklusive Lissmaån, Rudsjöarna och Lycksjön, och inkluderar kommunerna Stockholms stad, Tyresö, Huddinge och Haninge kommuner (se Figur 1). Sjön består av en sydlig och en nordlig bassäng som förbinds av Trångsundet vilken är den djupaste delen av sjön med ett största djup på 15,2 m. Medeldjupet är 6,7 m och omsättningstiden ca månader. Figur 1. Karta över Drevvikens tekniska avrinningsområde inklusive Lissmaån, Rudsjöarna och Lycksjön. Kommungränserna är markerade i rött. Större delen av tillrinningsområdet upptas av bebyggelse, till största delen villor men även tätbebyggelse, fritidshus och flera industriområden. Resten av tillrinningsområdet domineras av skog med inslag av öppna gräsytor. Drevviken är en populär sjö för friluftsliv; både för bad, båtturer, paddling och fiske. På flera ställen finns höga naturvärden. I Stockholms stads strandinventering från bedöms stora delar av stränderna som ekologiskt särskilt känsliga med mycket höga värden för flora och 11 Det tekniska tillrinningsområde är, till skillnad från det naturliga tillrinningsområdet, korrigerat efter VA-nätets utbredning, dvs, gränserna följer de faktiska avrinningsstråken där hänsyn tas till tunnlar och ledningar som korsar vattendelare. 12 Stockholms stad (2010), se referenser. 13

14 fauna. Inom avrinningsområdet finns det tre naturreservat; Trångsundsskogens och Drevvikens naturreservat i Huddinge samt delar av Flatens naturreservat i Stockholm. Fosforhalterna var mycket höga i början av 1970-talet på grund av de stora utsläppen av avloppsvatten från det kommunala avloppsreningsverket vid sjön Trehörningen uppströms Drevviken i Huddinge kommun. Avloppsreningsverket kopplades senare på Stockholms avloppsnät vilket resulterade i kraftigt minskade kväve- och fosforhalter. Drevviken är fortfarande näringsrik men siktdjupet har ökat och mängden växtplankton minskat. Hökarängsbadet ( Foto: Hillevi Virgin) 14

15 3. Statusklassning Drevviken har problem med både övergödning och förekomst av miljögifter. Sjön bedöms ha otillfredsställande ekologisk status och ej god kemisk status. Statusen är fastställd av vattenmyndigheterna och baseras på nationell och regional miljöövervakningsdata för perioden Vid en jämförelse av den befintliga statusklassningen med en ny statusklassning gjord på ett utökat underlag innefattande kommunal miljöövervakningsdata, visade den ekologiska statusen fortsatt på otillfredsställande. Statusklassningen görs enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Vattenmyndigheten har fastställt miljökvalitetsnormerna för Drevviken till god ekologisk och kemisk status. På grund av att det är svårt att lösa övergödnings- och miljögiftsproblematiken på kort sikt sätts normerna med tidsundantag till 2027 med avseende på näringsämnen för den ekologiska statusen. För bromerade difenyletrar (PBDE) och kvicksilver har nationella kvalitetsundantag satts. 3.1 Ekologisk status Den ekologiska statusen i ytvatten bedöms i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. I bedömningen ingår biologiska kvalitetsfaktorer, fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer 13. Inom ramen för arbetet med det lokala åtgärdsprogrammet har Naturvatten haft i uppdrag att kontrollera Vattenmyndighetens statusklassning med hjälp av de kompletterande kommunala miljöövervakningsdata som finns. Statusklassningen för samtliga kvalitetsfaktorer redovisas i Tabell 1. En mer utförlig redovisning av statusklassningen och respektive kvalitetsfaktor finns i underlagsrapporten till det lokala åtgärdsprogrammet 14. Drevviken har otillfredsställande ekologisk status med växtplankton som utslagsgivande kvalitetsfaktor. 13 För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten skall man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet. Biologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) är bland annat det som utmärker växt- och djurliv i vattenmiljön, beroende på typ av vatten och vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet. 14 WRS och Naturvatten (2017), se referenser 15

16 Tabell 1. Bedömning av kvalitetsfaktorer för klassning av ekologisk status. Gällande statusklassning i VISS och statusklassning gjord av Naturvatten med kompletterande kommunal miljöövervakningsdata. Gällande statusklassning i VISS Statusklassning gjord av Naturvatten AB Kvalitetsfaktorer - Ekologisk status Biologiska Växtplankton Otillfredsställande Otillfredsställande Makrofyter Måttlig Måttlig Bottenfauna - litoral Ej klassad God Bottenfauna - profundal Ej klassad Otillfredsställande Fisk Ej klassad Måttlig Fysikalisk kemiska Näringsämnen Otillfredsställande Otillfredsställande Ljusförhållanden Måttlig Måttlig Syrgasförhållanden Ej klassad Måttlig* SFÄ Måttlig God** Hydromorfologi Konnektivitet Otillfredsställande Ej klassad*** Hydrologisk regim Hög Ej klassad*** Morfologiskt tillstånd Otillfredsställande Ej klassad*** *Syrgasförhållandena klassas som måttliga eller sämre. **Med undantag av ammoniak bedöms statusen vara god. Den höga ammoniakhalten kan inte kopplas till utsläpp av ammoniak i vattenförekomsten. ***Nytt underlag saknas för en uppdaterad klassning av hydromorfologin. Flera av kvalitetsfaktorerna får otillfredsställande status och utslagsgivande för den ekologiska statusen har varit växtplankton. Totalbiomassa och trofiskt planktonindex (TPI) visar på måttlig status medan andelen cyanobakterier indikerar otillfredsställande status. Flera släkten av potentiellt toxiska cyanobakterier noterades. Klassningen baseras på den enda fullständiga planktonanalys som gjorts i Drevviken (år 2013) det senaste decenniet vilket gör att bedömningen har begränsad tillförlitlighet. Totalfosforhalten uppgår till 41 µg/l, sett som ett medelvärde för samtliga stationer under hela perioden ( ). Med ett referensvärde 15 på 11,6 µg/l motsvarar det otillfredsställande status. Fosforhalterna uppvisar stora variationer, både mellan stationer och år (se Figur 2). Ingen trend kan beläggas men det kan konstateras att sedan slutet av 1990-talet och fram till år 2005 har totalfosforhalten i Drevviken halverats. Alltsedan 2005 har fosforhalten legat i genomsnitt på dagens nivå, kring 40 µg/l. Figur 2. Totalfosfor i Drevvikens ytvatten under sommaren (augustivärden) Data visas mot bakgrund av intervall för statusklasser enligt VISS (referensvärde 11,6 µg/l). 15 Referensvärde, eller bakgrundshalt, är ett tillstånd för en parameter då en ytvattenförekomst uppvisar ingen eller mycket liten mänsklig påverkan. Referensvärdet beräknas enligt ekvation 1.1 s. 59 i HVMFS 2013:19. 16

17 Makrofyter (vattenväxter) inventerades i Drevviken år Sjön visade sig vara artrik med flest arter i den sydligaste viken vid Söderhagen. Inga rödlistade arter påträffades men däremot flera främmande arter (vattenpest och smal vattenpest). Djupast förekommande undervattensart var hornsärv som noterades på 3,6 m djup. Bottenfaunan undersöktes senast år 2017 i både den strandnära zonen och på djupbotten. Bottenfaunan i strandnära zonen var artrik och visade på god status medan den på djupbotten var mindre artrik och dominerades av föroreningståliga arter. Statusen bedömdes till otillfredsställande, samma bedömning som vid 2013 års undersökning. Drevviken provfiskades år 2015 och resultaten visade på måttlig status. Totalt påträffades 11 arter med en dominans av abborre följt av mört. Fångstvikten var hög vilket visar på näringsrika förhållanden. Att huvuddelen av fisken fångades på djup mindre än sex meter indikerar att dåliga syrgasförhållanden på större djup tvingar upp fisken till de ytligare vattenmassorna. Ljusförhållandena under perioden visar på måttlig status med ett medelsiktdjup på 2,2 m. Variationerna mellan stationer och år är stora. Även syrgasförhållandena visar på måttlig status under samma period. Dessa är mycket ansträngda både vinter- och sommartid med mycket låga syrgashalter och svavelvätebildning vid de djupare bottnarna. I Drevviken finns det mätdata för fem särskilt förorenande ämnen (SFÄ): ammoniak, koppar, krom, zink och PCB:er. Av dessa ämnen är det bara ammoniak som överskrider gränsvärdet för maximalt tillåten koncentration under perioden Mätdata visar dock att den höga ammoniakhalten som beräknades var en konsekvens av hög temperatur och förhöjt ph vid intensiv planktonproduktion, snarare än av särskilt höga ammoniumhalter. Höga ammoniumhalter kan uppkomma i bottenvattnet till följd av frisättning vid nedbrytning av organiskt material vid längre perioder av stillastående vatten och dåliga syrgasförhållanden. Då vattenmassan omblandas blir halterna förhöjda även i ytvattnet. Ammoniakhalterna (årsmedel och årsmax) som beräknades för 2016 låg med marginal under fastställda gränsvärden. I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten har ändringar gjorts 16 och det finns numera även gränsvärde för koppar i sediment. Den sedimentundersökning som genomfördes år 2017 tyder på att statusen gällande koppar i sediment i Drevviken blir måttlig. Ett eventuellt framtida förbättringsbehov för koppar kommer att redovisas på Stockholms stads miljöbarometer. Gällande hydromorfologin bedöms konnektiviteten 17 till otillfredsställande status på grund av vandringshinder nedströms. Sjön bedöms ha hög status avseende hydrologisk regim 18. Klassningen av morfologiskt tillstånd 19 omfattar närområde och svämplan. Hälften av sjöns närområde (inom 30 meter från strandlinjen) utgörs av aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor vilket ger otillfredsställande status. Även strukturen och funktionen för Drevvikens svämplan övergångszonen mellan vatten och land bedöms motsvara otillfredsställande status eftersom det till drygt 70 procent utgörs av 16 HVMFS 2018:17, ikraftträdande Kvalitetsfaktorn konnektivitet beskriver möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material i uppströms och nedströms riktning samt från vattenförekomsten till omgivande landområden. 18 Kvalitetsfaktorn hydrologisk regim i sjöar klassificeras utifrån vattenståndsvariation, avvikelse i vinter- och sommarvattenstånd och vattenståndets förändringstakt. 19 Kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd i sjöar beskrivs som vattenförekomstens tillstånd avseende variation i djupförhållanden, planform, dess strukturer och substrat samt det grunda vattenområdets och svämplanets strukturer relativt referensförhållandet. 17

18 anlagda ytor. Underlag saknas för att göra en uppdaterad klassning av dessa kvalitetsfaktorer. 3.2 Kemisk status Den kemiska ytvattenstatusen bedöms i två klasser: god status och uppnår ej god status och bestäms utifrån EU-gemensamma gränsvärden i ytvatten och biota 20 för 45 prioriterade ämnen (2013/39/EU). De är införda i svensk rätt genom Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19. Sverige har också beslutat om nationella gränsvärden i sediment för fem ämnen (bly, kadmium, tributyltenn (TBT), antracen och fluoranten). För Drevviken finns mätdata för 17 av dessa prioriterade ämnen, uppmätta i vatten, biota (fisk) eller sediment. Att de prioriterade ämnena utgör ett problem i Drevviken visar sig genom att uppmätta halter överskrider fastställda gränsvärden (rödmarkerade i Tabell 2) för bromerade difenyletrar (PBDE), kvicksilver och perfluoroktansulfonsyra (PFOS) i biota, PFOS i vatten och biota samt tributyltenn (TBT) och antracen i sediment. Utöver det överskrider benso(b)fluoranten och benso(g,h,i)perylen de förslag till gränsvärden i sediment (gulmarkerade i tabell) som anges av Havs- och vattenmyndigheten. Drevviken uppnår ej god kemisk status då halterna av PBDE, PFOS, kvicksilver, TBT och antracen överskrider gällande gränsvärden. Tabell 2. Halter av prioriterade ämnen i Drevviken (vatten, biota, sediment) jämförda med miljökvalitetsnormer (MKN) enligt HVMFS 2013:19 och förslag till gränsvärden enligt HaVs skrivelse Drevviken MKN (gränsvärde) Ämne vatten* biota* sediment** vatten biota sediment µg/l µg/kg vv µg/kg TS µg/l µg/kg vv µg/kg TS Antracen Bromerade difenyletrar (PBDE) 0,471 0,0085 Kadmium <0, ,09 (0,6) Fluoranten Hexaklorbensen <3 10 [33,8] Hexaklorbutadien <2 55 Bly 0, ,2 (14) Kvicksilver [670] Naftalen 40 [276] Nickel 0,72 (2,3) (34) PAH Benso(a)pyren 180 [183] PAH Benso(b)fluoranten 270 [141] PAH Benso(k)fluoranten 111 [135] PAH Benso(g,h,i)perylen 270 [84] Tributyltennföreningar <0, ,2 0,0002 1,6 Perfluoroktansulfonsyra (PFOS) 0, ,2 0,00065 (36) 9,1 Hexabrom-cyklodekan (HBCDD) <0,1 167 Rödmarkerade värden överskrider fastställda gränsvärden. Rödmarkerade värden för sediment överskrider gränsvärde normaliserad mot kolhalt. Gulmarkerade värden överskrider HaVs föreslagna gränsvärden. MKN anges som ett årsmedelvärde. Värden inom parantes anger maximal tillåten koncentration och värde inom klammer förslag till gränsvärde. De förhöjda halterna av PFOS i vatten och biota, antracen och TBT i sediment samt PBDE och kvicksilver i biota i förhållande till gällande miljökvalitetsnormer föranleder 20 Gränsvärden för biota avser fisk om inget annat anges. 18

19 att Drevviken inte uppnår god kemisk status (se Tabell 3). I VISS finns angivet att TBT även överskrider gällande miljökvalitetsnorm i vatten men mätvärdet är från Miljöförvaltningen i Stockholms stad provtog TBT i vatten vid tre tillfällen under år 2018 och detekterade inte TBT. Av den anledningen bedöms statusen för TBT i vatten till god. För PBDE och kvicksilver gäller nationella kvalitetsundantag då överskridandena i huvudsak orsakas av storskalig spridning. Halterna av dessa ämnen får dock inte öka. För PFOS i biota finns ännu ingen miljökvalitetsnorm eller förbättringsbehov i VISS. I VISS finns inte heller miljökvalitetsnorm eller förbättringsbehov angivet för TBT och antracen i sediment eftersom dataunderlaget är så pass nytt. Tabell 3. Kemisk status i Drevviken. De prioriterade ämnen som överskrider fastställda gränsvärden. Kemisk status Polybromerade difenyletrar (PBDE)* Perflouroktansulfonsyra (PFOS)* Kvicksilver** Tributyltenn (TBT)*** Antracen **** Uppnår ej god Uppnår ej god Uppnår ej god Uppnår ej god Uppnår ej god *Mätdata från i biota. **Mätdata från 2015 (då uppgifter om DOC fanns tillgängligt) i biota. ***Mätdata från 2017 i sediment. **** Mätdata från 2017 i sediment. 19

20 4. Förbättringsbehov Förbättringsbehovet beskriver den förändring som krävs för att god status ska nås i en vattenförekomst. Förbättringsbehovet är utgångspunkt för analysen av vilka åtgärder som behöver genomföras av de fyra kommunerna inom avrinningsområdet för att Drevviken ska nå god ekologisk och kemisk status. Förbättringsbehov anges för de ämnen eller problemområden där statusklassningen indikerar sämre status än god. Beräkningar har gjorts enligt samma metodik som tillämpas av Vattenmyndigheten 21. Det anges normalt i form av haltreduktion och belastningsminskning baserat på skillnaden mellan status och miljökvalitetsnorm men i Drevviken finns även ett förbättringsbehov för den längsgående konnektiviteten i form av antal vandringshinder som behöver åtgärdas. Om förbättringsbehoven för dessa nås kommer även de biologiska förhållandena att förbättras, några med en viss eftersläpning dock. Exempel på förbättringar är minskade algblomningar som innebär att siktdjupet kommer att öka, fisksamhället får en bättre sammansättning och bottenlevande djur återvänder till de djupare bottnarna. 4.1 Förbättringsbehov för att nå god ekologisk status Fosfor Förbättringsbehovet är omfattande för att Drevviken ska uppnå miljökvalitetsnormen god ekologisk status till år Det kan främst kopplas till minskad fosforbelastning och Vattenmyndigheten bedömer att förbättringsbehovet gällande fosfor är 46 %, eller 811 kg P/år (VISS, 2018). Enligt de beräkningar som WRS och Naturvatten gjort med mer omfattande miljöövervakningsdata är förbättringsbehovet från landbaserade källor 30 %, eller 515 kg P/år, vilket är något lägre. Den procentuella minskningen gäller den totala belastningen på sjön och går inte att tillämpa som ett reduktionsbehov vid t.ex. dagvattenhantering inom enskilda planprojekt. Därutöver görs en bedömning att internbelastningen 22 av fosfor behöver minskas med 100 %, eller 3000 kg P/år för att god ekologisk status ska kunna nås. Förbättringsbehov (fosfor) Fosfor (landbaserade källor) 515 kg P/år (30 %) Fosfor (internbelastning) 3000 kg P/år (100 %) 21 För mer information om framräkning av förbättringsbehov, se bilaga på 22 Internbelastning innebär att den fosfor som finns lagrad i sedimenten frigörs till den fria vattenmassan. 20

21 Ammoniak Vattenmyndigheten har även tagit fram ett förbättringsbehov gällande ammoniak. Anledningen till att ammoniak tidvis överskridit gränsvärdet kan troligen inte kopplas till utsläpp av ämnet utan snarare till förhöjda ph-värden vid algblomning och påverkan via bottenvattnet. Det är därför inte möjligt att ange något reduktionsbehov för ammoniak. När den interna och den externa näringsbelastningen åtgärdas och syrgasförhållandena vid bottnarna förbättras medför det med stor sannolikhet att även problematiken med tidvis höga ammoniakhalterna upphör. Hydromorfologi Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer får en utslagsgivande roll enbart då både biologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer indikerar hög status. Förbättringsbehovet gällande den hydromorfologiska statusen är utrivning av fyra vandringshinder. I VISS finns angivet fem vandringshinder men det femte, Holländardammen, utgör idag inget vandringshinder eftersom det är delvis utrivet. Det finns inget förbättringsbehov för det morfologiska tillståndet, något som kan vara svårt att ange då det inte är rimligt att riva upp bebyggd mark. Trots detta bör åtgärdsbehov gällande det morfologiska tillståndet finnas med som utgångspunkt vid omvandling av redan bebyggda områden då en förtätning ökar andelen hårdgjorda ytor. Viktigt att komma ihåg är att inga försämringar av några kvalitetsfaktorer får tillåtas, inklusive de hydromorfologiska. Förbättringsbehov (hydromorfologi) Konnektivitet i sjöar/antal vandringshinder 4 st.* * I VISS finns fem vandringshinder angivna där det femte hindret utgörs av Holländardammen. Eftersom vandringshindret är delvis utrivet behövs ingen åtgärd men dammen är fortfarande kvar i dammregistret. 4.2 Förbättringsbehov för att nå god kemisk ytvattenstatus Påverkan av miljögifter är hög i Drevviken. Vattenmyndigheten har fastställt miljökvalitetsnormen god kemisk status med tidsundantag till 2027 för TBT och med mindre stränga krav för kvicksilver och PBDE. För PFOS finns ännu ingen fastställd miljökvalitetsnorm eller förbättringsbehov. Av den genomgång av miljöövervakningsdata som WRS och Naturvatten gjort framkommer det att PBDE, kvicksilver och PFOS överskrider fastställda gränsvärden i fisk. PFOS överskrider även gränsvärdet avseende halter i vatten. I den sedimentundersökning som gjordes 2017 överskred både TBT och antracen gränsvärdena för sediment (normaliserad till kolhalt). Högst halter i ytsediment uppmättes i den norra bassängen där den maximala halten antracen låg på 61 µg/kg TS och TBT på 19,2 µg/kg TS. Förbättringsbehovet för TBT blir därmed 83 % medan det för antracen är 20 %. Kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter (MBT och DBT) var mycket låg vilket indikerar att nytillförseln av TBT är liten. Både kvicksilver och PBDE räknas som nationellt överallt överskridande ämnen och är därför undantagna miljökvalitetsnormen. I Drevviken däremot så överskrider PBDEhalterna i fisk inte enbart fastställt gränsvärde utan även nationellt medelvärde för sjöar vilket gör att det finns skäl att misstänka lokal föroreningspåverkan. På förekommen anledning har ett förbättringsbehov på 0,274 µg/kg våtvikt räknats fram för PBDE i fisk och belastningen behöver minska med ca 60 %. Samma gäller halten av PFOS i fisk där 21

22 halten var mer än dubbelt så hög som nationellt medelvärde för sjöar. Skillnaden mellan uppmätta halter och fastställd miljökvalitetsnorm indikerar ett reduktionsbehov på 11 µg/kg våtvikt eller 55 % för PFOS. Motsvarande jämförelse för halter i vatten indikerar ett än större beting, motsvarande ca 90 %. Förbättringsbehov (kemisk status) PBDE 0,274 μg/kg våtvikt Fisk (60 %) PFOS 11 μg/kg våtvikt Fisk (55 %) PFOS 0,00825 μg/l Vatten (90 %) TBT 15,9 μg/kg TS Sediment (83 %) Antracen 12 μg/kg TS Sediment (20 %) 22

23 5. Påverkansanalys Drevvikens påverkan av näringsämnen och miljögifter måste minska för att sjön ska nå god vattenstatus. Gällande övergödningen är de dominerande källorna tillförsel av fosfor via dagvatten samt fosforläckage från bottnarna. För miljögifterna är de dominerande källorna okända men tillförseln sker sannolikt huvudsakligen även här via dagvattnet. Påverkansanalysen har som syfte att identifiera de huvudsakliga källorna och orsakerna till att Drevviken inte uppnår god vattenstatus. Den utgör underlag för de åtgärder som föreslås och ligger som grund för de angivna förbättringsbehoven. Den påverkan som kommer via dagvattnet har till stor del sitt ursprung i markanvändningen - att stora ytor i den urbana miljön är hårdgjorda. Dagvattnet är ett transportmedium för föroreningar och åtgärder ska i första hand vidtas vid de primära källorna, t.ex. byggmaterial och vägtrafik. Där det är möjligt bör också andelen hårdgjord yta minskas inom tillrinningsområdet. I de fall där de primära källorna är diffusa och inte är möjliga eller rimliga att åtgärda kan rening av dagvattnet vara den enda lösningen. Det finns ett stort antal dagvattenutlopp där dagvatten leds ut i Drevviken helt orenat eller delvis renat och många av åtgärderna i det lokala åtgärdsprogrammet syftar till att fånga upp dessa föroreningar (se Figur 3). Figur 3. Dagvattenutlopp och bräddutlopp, där brädd förekommit de senaste åren, i Drevviken. Dagvattenutloppen sker antingen i direkt anslutning till sjön eller i dike eller bäck som senare rinner ut i sjön. På senare år har problemet med mikroplast uppmärksammats allt mer men det finns inga undersökningar gjorda av mikroplaster i Drevviken. Vetenskapliga studier 23 visar att mikroplast kan orsaka stor skada på den akvatiska miljön och dess organismer. Eftersom det tar lång tid för plast att brytas ner kan plasten påverka det akvatiska livet 23 ÅF (2018), se referenser 23

24 under en längre tid. Djur kan få i sig plastpartiklar istället för föda eller få problem med de ämnen som tillsätts till plast såsom mjukgörare. Det finns även indirekta effekter då plast misstänks binda till sig miljögifter från omgivningen vilket både påverkar djuret som äter plasten men även djur högre upp i näringskedjan. Källor till mikroplast är vägtrafik genom slitage av däck och vägfärg, nedskräpning, båttrafik och båtredskap samt spridning av granulat och strån från konstgräsplaner och lekytor. Problematiken kring mikroplaster hanteras inte inom det lokala åtgärdsprogrammet men Stockholms stad håller på att ta fram en Handlingsplan för mikroplaster med bland annat insatser och åtgärder för att minska spridningen. Flera av åtgärderna i det lokala åtgärdsprogrammet kan som synergieffekt även minska spridningen av mikroplaster. 24

25 5.1 Föroreningar I detta avsnitt redovisas, där information finns, en analys av olika källors bidrag till de föroreningar som det finns förbättringsbehov för. Huvudsakliga källor till föroreningar Fosfor: Läckage från sjöns bottensediment, dagvatten från bebyggda områden, vägar, industriområden m.fl. samt felkopplade avlopp. PFOS: Rengöringsmedel, brandsläckningsskum, elektronikprodukter, atmosfärisk deposition. PBDE: Exempel på produkter som har behandlats med bromerade flamskyddsmedel är elektronik, textilier, möbler, skyddskläder, isoleringsmaterial m.m. TBT: har använts som bekämpningsmedel i främst båtbottenfärger men även vid impregnering av trä, som stabilisator i plast och kan även förekomma i bl.a. tätningsmedel, lim, fogmassor och lacker. Antracen: PAH (Polycykliskt aromatiskt kolväte) som bildas vid ofullständig förbränning, kan finnas i avgaser från väg- och båttrafik samt i däck där s.k. HA-oljor varit tillsatta (förbjudna från 2004). Fosfor Den totala fosforbelastningen som orsakas av människan beräknas uppgå till ca 5440 kg/år med internbelastningen som största källa (se Figur 4). Den största mängden fosfor från tillrinnande vatten kommer via dagvatten och den diffusa tillrinningen (18 %) följt av belastningen via Forsån (13 %). Även Lissmaån, Lyckån och Rudsjöarna bidrar med fosfor liksom atmosfäriskt nedfall. För Orhemsbäcken, som rinner till Drevviken från Flaten, kan ingen del av den totala belastningen hänföras till antropogen påverkan med det beräkningssätt som använts eftersom den totala belastningen är lägre än den belastning som blir utfallet av en beräkning där hela tillrinningsområdet antas utgöras av skog. Drevviken total antropogen fosforbelastning (kg/år) Forsån 730 kg (13%) Orhemsbäcken 0kg Intern 3000 kg (55%) Lissmaån 245 kg (4%) Lyckån 220 kg (4%) Rudsjöarna 225 kg (4%) Dagvatten + diffus 1000 kg (18%) Atmosfärisk 20 kg (<1%) Figur 4. Total antropogen fosforbelastning (kg P/år) till Drevviken. 25

26 Miljögifter De miljögifter i kategorin prioriterade ämnen som i Drevviken överskrider fastställda gränsvärden i fisk är PBDE, kvicksilver och PFOS. PFOS har dessutom överskridits i vatten. I sediment överskrider TBT och antracen gränsvärdet (normaliserat till kolhalt). För både kvicksilver och PBDE finns nationella undantag men halten PBDE i fisk i Drevviken är så pass hög att det finns skäl att misstänka lokal föroreningspåverkan. Än så länge har inte de specifika källor som har orsakat de höga halterna i just Drevviken identifierats men det går att säga generellt varifrån föroreningar kommer. 5.2 Nuvarande markanvändning Drevvikens primära tillrinningsområde inklusive Lissmaån, Rudsjöarna och Lycksjön är med hänsyn till VA-ledningsnätets utbredning 71,2 km 2 stort och sträcker sig över fyra kommuner. Drygt 56 % av tillrinningsområdet tillhör Haninge kommun, 17 % Huddinge kommun, 11 % Stockholms stad och 6 % Tyresö kommun. Förutom skogsmark är den huvudsakliga markanvändningen bostadsbebyggelse. Inom tillrinningsområdet finns även andra hårdgjorda ytor, bl.a. flera industriområden, centrum för handel och vägar. Markanvändningen redovisas i Figur 5. Inom Lissamåns tillrinningsområde finns en del betesmarker, vilka annars totalt sett endast utgör en liten del av ytan. Tillrinningsområdets gräns utgörs delvis av den naturliga vattendelaren och delvis av det tekniska tillrinningsområdets gräns och skiljer sig därför jämfört med det naturliga tillrinningsområdet. Figur 5. Markanvändningen inom Drevvikens tekniska tillrinningsområde. Tittar man på tillrinningsområdet som helhet, dvs även inklusive de uppströms liggande sjöarna Magelungen, Orlången och Trehörningen, ser markanvändningen likartad ut med stor andel skog men även mycket hårdgjord yta. Trehörningen har dock procentuellt sett större andel hårdgjord yta än de övriga tillrinningsområdena och har 26

27 historiskt sett haft en mycket hög belastning av bl.a. fosfor i och med att det tidigare låg ett reningsverk i anslutning till sjön. 5.3 Möjliga källor till föroreningar Ytor med bebyggelse En av de viktigaste orsakerna till att Drevviken inte når god vattenstatus är att stora ytor hårdgjorts inom tillrinningsområdet. När marken hårdgörs med asfalt och betong samt takmaterial i metall, tegel och betong m.m. ökar avrinningen och föroreningskoncentrationerna av näringsämnen och miljögifter jämfört med naturmark. Om den naturliga filtreringen och fördröjningen av vattnet har satts ur spel transporteras stora mängder föroreningar direkt till sjön. Genom att lokalt fördröja och rena avrinningen med hållbar dagvattenhantering 24 kan stora delar av påverkan åtgärdas. Inom flera delar av tillrinningsområdet sker en kraftig exploatering med utveckling av nya områden för bostäder, kontor, industri och handel. Några av de största områdena för utbyggnad är Farsta och Sköndal (Stockholm), den regionala stadskärnan i Haninge och Länna (Huddinge). Detta innebär att ytterligare ytor kommer att hårdgöras vilket betyder att dagvattenhanteringen måste utformas så att möjligheterna att nå miljökvalitetsnormerna för Drevviken inte äventyras. Infrastruktur Trafik är en av de största bidragande källorna till föroreningar i dagvatten och ämnen som särskilt kan kopplas till trafiken är koppar (slitage av bromsbelägg), zink (däckslitage) 25 och antracen (avgaser). Inom Drevvikens tillrinningsområde finns flera större vägar. I Tabell 4 redovisas antal kilometer väg med en årsmedeldygnstrafik på mer än fordon som finns i respektive kommun. Både Nynäsvägen (väg 73) och Tyresövägen (väg 229) trafikeras med långt fler än fordon per årsmedeldygn. På Gudöbroleden är trafikintensiteten lägre men fortfarande över fordon per årsmedeldygn medan Haningeleden har färre än fordon. Delar av det dagvatten som rinner från Nynäsvägen och Tyresövägen i Stockholm renas i skärmbassängen vid Hökarängen. Trafikverket har också en reningsdamm på Norrby gärde i Haninge som hanterar dagvatten från väg 73. I övrigt så leds det mesta av trafikdagvattnet inom tillrinningsområdet inte till någon reningsanläggning men en del rinner ut direkt i vägkant där det har möjlighet att infiltrera. Trafikintensiteten förväntas öka framöver på grund av ökat invånarantal och byggandet av tvärförbindelsen Södertörn. 24 Svenskt Vatten (2011), se referenser. 25 Naturvårdsverket (2002), se referenser. 27

28 Tabell 4. Vägar med mer än fordon/ådt (årsmedeldygn) inom Drevvikens tillrinningsområde. Statlig väg > fordon/ådt* Kommunal väg > fordon/ådt Haninge (km) Huddinge (km) Stockholm (km) Tyresö (km) 9 2,25 13,8 2,6 6,1 0,43 10,4 0 * Statliga vägar; Nynäsvägen, Lissmavägen, Gudöbroleden, Haningeleden och Tyresövägen. Inom tillrinningsområdet finns ett stort antal större parkeringar, inte minst handels- och verksamhetsparkeringar. Hur dagvattenhanteringen ser ut är oklart men ju högre trafikintensitet och ju större parkeringsplats desto större är troligtvis föroreningstransporten. Dagvatten från parkeringsplatser innehåller i regel tungmetaller, olja och PAH:er. Även suspenderat material och fosfor transporteras med parkeringsdagvattnet. Nynäsbanan löper bitvis genom Drevvikens tillrinningsområde väster om sjön. De luftburna kontaktledningarna som försörjer tågen med el är av koppar. Det finns inga bangårdar inom tillrinningsområdet. Gudöbrodammarna fördröjer och renar dagvatten från bland annat den hårt trafikerade Gudöbroleden i Haninge. (Foto: Hillevi Virgin). Felkopplade avlopp och läckande avloppsledningar Felanslutningar av spillvatten till dagvattennätet bidrar troligen på ett betydande sätt till fosforbelastningen på Drevviken. Bedömningen av felkopplingarnas betydelse grundar sig på erfarenheter från åtgärdsarbetet i andra områden. I samband med ett fältbesök inom uppdraget upptäcktes även att ett mindre dagvattenutsläpp var avloppspåverkat. Ett eventuellt överläckage från spillvatten- till dagvattenledningar innebär också att orenat spillvatten leds ut i recipienten. Inom tillrinningsområdet finns förutom VAhuvudmannens ledningar även ledningar som t.ex. fastighetskontoren ansvarar för. 28

29 Bräddningar från avloppsnätet Bräddningar från pumpstationer har historiskt varit ett problem men man har framgångsrikt arbetat bort de flesta brister. Inom tillrinningsområdet i Tyresö finns en pumpstation som har bräddat men den är nu åtgärdad. Utifrån statistik över bräddningar inom Stockholms och Huddinges delar av tillrinningsområdet (Stockholms vattens miljörapporter ) är den genomsnittliga bräddmängden av koncentrerat spillvatten till följd av tekniska problem normalt sett noll. Det sker ingen bräddning av dagvatten som belastar spillvattennätet i samband med stor nederbörd. Enligt muntliga uppgifter är bräddvolymerna små från Haninge och Tyresö. För att motverka framtida bräddar övervakas bräddpunkter kontinuerligt. Förorenade områden Ett förorenat område kan utgöra en risk för människor och miljön om exponering för giftiga ämnen sker inom det förorenade området eller i omgivningen. Länsstyrelsen inventerar de mest angelägna områdena i länet och riskklassar dem. Objekt i riskklass 1 och 2 är prioriterade att undersöka och åtgärda. Inom Drevvikens tillrinningsområde finns ett stort antal förorenade områden men bara ett objekt (träimpregneringsindustri) som är i riskklass 1 och åtta objekt (plantskolor och en färgindustri) som är i riskklass 2. Området med träimpregneringsindustrin ligger vid Lissmaån och sanerades Det bedöms inte ha varit några utsläpp av större betydelse till Lissmaån. Drevvikens sediment bedöms vara förorenade enligt riskklass 2 pga. höga halter miljögifter 26. I två fall har ytterligare information inhämtats i ett försök att spåra källan till förekomst av PFOS och PBDE. En anläggning för brandsläckningsövning finns i Skrubba industriområde men eftersom övning sker inomhus och använt medel samlas upp efter övning så bedöms anläggningen inte bidra med utsläpp av PFOS till Drevviken. Inom tillrinningsområdet finns två nedlagda deponier i Skrubba och i Sköndal som båda är möjliga källor till föroreningar i Drevviken. Nedlagda deponier kan ha stor miljöpåverkan på mark och vatten genom läckage av föroreningar, t.ex. tungmetaller, bromerade flamskyddsmedel, tennorganiska föreningar och PFOS. Båda deponierna är nedlagda sedan mer än 30 år tillbaka och deponin i Skrubba, som är en före detta grustäkt där avfall tippats för att fylla ut efter täkten, täcktes över med tätskikt Deponin i Sköndal är en industrideponi med branschklass 2 (stor risk) och huvudverksamhet var Sköndals avfallsanläggning med deponering av schaktmassor, byggavfall och virke. Flera aktörer har bedrivit omfattande deponiverksamhet som lett till fyllningar upp till 10 m. I den norra delen av deponin har en ny detaljplan antagits och bostäder har byggts i området kallat Lilla Sköndal. Den dagvattenanläggning som var planerad inom området byggdes aldrig och det är idag oklart vilket innehåll av föroreningar som finns i dagvatten och grundvatten som rinner mot alsumpskogen och våtmarken i öster och sedan vidare ut i Drevviken. Dessutom har deponering gjorts öster om Lilla Sköndal i ett område som idag ligger inom Flatens naturreservat och som rinner mot våtmarken och Drevviken. Påverkan härifrån är också oklar liksom påverkan från den norra delen av Lilla Sköndal som avvattnas mot Flaten. I den södra delen av Sköndal pågår ett omfattande planarbete kallat Stora Sköndal. Riskbedömning och omfattande provtagning har genomförts av både mark, ytvatten och grundvatten och flera typer av föroreningar har påträffats, bl.a. förhöjda halter metaller, PAH, klorerade lösningsmedel och asbest. Även här är dock storleken på påverkan på alsumpskogen, våtmarken och Drevviken oklar. 26 Länsstyrelsen i Stockholms län (2014), se referenser. 29

30 Miljöfarliga verksamheter I Stockholms del av tillrinningsområdet finns ett stort antal miljöfarliga verksamheter men de flesta har inte utsläpp till dagvatten, t.ex. flertalet verksamheter med mellanlagring av farligt avfall. Det finns också ett stort antal små verkstäder och flera biltvättar där det t.ex. kan förekomma spill av olja men det mesta arbetet sker inomhus med oljeavskiljare. Emellertid finns det flera verksamheter med många transporter på den egna fastigheten vilket kan leda till onödiga utsläpp av föroreningar till dagvatten. I Högdalens industriområde i Stockholm planeras nu för en utökning av verksamheterna med sorterings-, matavfalls-, och biokolsanläggning samt utbyggnad av kraftvärmeverket. Dagvatten rinner till Drevviken dels via en dagvattendamm i sydvästra delen av området och via Gökdalens våtmark. I och med framtagandet av en ny detaljplan för området planeras mer långtgående rening än den som finns idag. I Huddinge ligger de flesta miljöfarliga verksamheter med påverkan på Drevviken i industriområdena Länna och Gräsvreten i den södra delen av tillrinningsområdet vid Lissmaån. I Länna industriområde finns det en blandning av verksamheter, bl.a. bilverkstäder, billackerare, avfallssorteringsanläggning och flera åkerier. En ny detaljplan är under framtagande för den norra delen av området som kommer användas för industri och lager, bilservice (ej drivmedel), handel med skrymmande varor samt kontor. I Gräsvretens industriområde finns också varierande verksamheter, bl.a. avfallssorteringsanläggningar, upplag av olika slag och lackeringsverksamhet. Även här pågår arbete med framtagande av en ny detaljplan som ska göra det möjligt att bygga ut området österut och använda mark för industriändamål. Dagvatten från befintliga hårdgjorda ytor och upplag inom industriområdena utgör en stor risk för att föroreningar rinner ut i Lissmaån och vidare ut i Drevviken. För de områden som byggs ut kommer krav ställas på rening av dagvatten inom de nya detaljplaneområdena I Tyresö och Haninge kommuner är Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund (SMOHF) tillsynsmyndighet och ansvarar för kontroll av verksamheter som kan påverka Drevvikens status. Inom båda kommunerna finns ett stort antal miljöfarliga verksamheter, främst koncentrerade till de industriområden som finns, men de flesta har inte utsläpp via dagvatten. Dominerande typ av miljöfarlig verksamhet är fordonsservice som inkluderar både verkstäder, biltvätt och bensinstationer. Det finns även flera mekaniska verkstäder samt hantering och mellanlagring av avfall. Dagvatten från industriområden innehåller ofta mer föroreningar än t.ex. dagvatten från bostadsområden. Antalet transporter är större och risken för spridning av miljöfarliga ämnen är större vid hantering av t.ex. avfall och kemikalier utomhus. Båtklubbar Det finns ett stort antal båtklubbar och båtbryggor med uppskattningsvis mindre båtar som kan utgöra en källa till bl.a. PAH:er och metaller. Koppar och zink används som biocid i båtbottenfärger liksom bly som främst används i kölar och som elastiskt tätskikt på träbåtar. Även TBT har historiskt använts som biocid i båtbottenfärg men kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter i sediment visar att nytillskottet är litet. Antracen finns i avgaser från båtmotorer 27. Det behövs mer kunskap kring hur påverkan ser ut i just Drevviken. 27 Naturvårdsverket (2009), se referenser. 30

31 Enskilda avlopp Inom Drevvikens tillrinningsområde finns ca 950 enskilda avlopp. De flesta av dessa ligger i Haninge kommun, men även några i Huddinge, och är främst koncentrerade till s.k. omvandlingsområden, d.v.s. äldre fritidshusområden där folk börjat bosätta sig permanent. Den vanligaste avloppslösningen för fastigheter med indraget vatten är att vattentoaletten avleds till sluten tank och att bad-, disk- och tvättvatten (BDT) avleds för infiltration. I Tabell 5 redovisas de områden med enskilda avlopp som finns. Totalt beräknas de belasta sjön med ca 28 kg P/år. Tre av områdena är planerade att anslutas till det kommunala VA-nätet inom de närmaste åren, och de övriga finns med i kommunernas VA-utbyggnadsplaner på längre sikt. Tabell 5. Områden med enskilda avlopp med angivet antal avlopp och grad av permanentboende. Områden med enskilda avlopp Antal avlopp Andel permanentboende (%) Kommun Kommentar Sjöviksvägen Huddinge Prio 2 Kolartorp 50 Uppgift saknas Haninge Utbygnad pågår. Typområde 1 (högst prio enl VA-plan) Hermanstorp 110 Uppgift saknas Haninge Projektering pågår. Typområde 1 Norrby Haninge Projektering påbörjad. Typområde 1 Källtorp Haninge Typområde 2 (lägre prio) Lyckeby Haninge Typområde 2 Högdalen/Österäng Haninge Typområde 2 Björkdalen Haninge Typområde Pågående och planerade exploateringar Såväl Stockholm, Huddinge och Haninge bygger ut och förtätar i snabb takt vilket kommer att förändra markanvändningen ytterligare inom tillrinningsområdet. I Tyresö, där marken till stor del redan är bebyggd, är en ny detaljplan under framtagande inom tillrinningsområdet. Vid exploateringar behöver dagvattenhanteringen vara hållbar för att säkerställa att belastningen av föroreningar inte ökar. De policys och riktlinjer som tagits fram för dagvattenhantering inom de fyra kommunerna ger vägledning i hur den bör utformas. Nedan beskrivs några av de större pågående exploateringsprojekten i respektive kommun inom Drevvikens tillrinningsområde. I Figur 6 finns en översiktlig karta över pågående planprojekt. Totalt pågår över 40 olika planarbeten som totalt omfattar ca 660 ha (uppgifter från oktober 2016). Tusentals nya bostäder och arbetsplatser kommer att byggas liksom ett flertal skolor, förskolor och idrottsanläggningar. Även flera industriområden planerar att utöka sin verksamhet. 31

32 Figur 6. Pågående planarbeten inom Drevvikens avrinningsområde (oktober 2016). Stockholms stad Inom Stora Sköndals programområde planeras för uppemot ca 4400 nya bostäder, 1500 nya arbetsplatser samt ett antal förskolor, skolor, idrottsanläggningar m.m. Inom programområdet Tyngdpunkt Farsta planeras för ca 8000 nya bostäder men bara den norra delen av programområdet avrinner mot Drevviken. Flera nya detaljplaner är på gång, bl.a. vid Karlsviks strand och Larsboda. Utöver de detaljplaner som kommer att tas fram inom de två programområdena är det flera mindre detaljplaneprojekt på gång med byggande av främst bostäder men även bl.a. utökning av verksamheten i Skrubba industriområde. Stockholm har tagit fram en ny dagvattenstrategi med en åtgärdsnivå som säger att 20 mm av nederbörden ska fördröjas och renas innan dagvattnet rinner ut i recipient. Samtliga detaljplaner utreder även dagvattenhanteringen. Huddinge kommun Länna industriområde ska byggas ut. En ny detaljplan är under framtagande för den norra delen av området. Området kommer att användas för industri och lager, bilservice, handel med skrymmande varor samt kontor. I Gräsvretens industriområde pågår arbete med en ny detaljplan som ska göra det möjligt att bygga ut området österut och använda mark för industriändamål. Det gamla upplagsområdet Österhagen ska omvandlas. Området ska saneras och detaljplanen föreslår att småhus och flerbostadshus (140 bostäder) byggs på platsen. Även förskola och äldreboende ska byggas i området. Detaljplanen Låset i Skogås ligger delvis inom tillrinningsområdet. Där ska cirka 260 lägenheter och en ny förskola som ersätter förskolan Svalan byggas. 32

33 Haninge kommun Haninge kommun har antagit en ny stadsutvecklingsplan (FÖP) för den regionala stadskärnan i Haninge. Stadsutvecklingsplanen visar visionen för hur stadsdelarna Handen, Vega och delar av Brandbergen kan utvecklas fram till Planen omfattar omkring nya bostäder samt plats för den service och de skolor, förskolor, och nya arbetsplatser som behövs. Invånarantalet beräknas under denna period öka från dagens ca till invånare år Utvecklingen av staden planeras i första hand ske genom förtätning och omvandling av befintlig bebyggelse men kommer också innefatta exploatering av naturmark. Utveckling av bebyggelse pågår också i områden som inte omfattas av stadsutvecklingsplanen som exempelvis Hermanstorp, Norrby och Gudö. Tyresö kommun I Tyresö har en ny detaljplan tagits fram för ett område i anslutning till Fornuddsparken i Trollbäcken. Syftet med detaljplanen är att göra det möjligt att uppföra en ny skola för 700 elever samt ett vård- och omsorgsboende med ca lägenheter. 5.5 Länshållningsvatten Inom avrinningsområdet pågår ett antal byggprojekt där länshållningsvatten uppkommer. Länshållningsvatten kan uppkomma i samband med sprängning, borrning, schaktning och annan verksamhet under ett byggskede. Arbetet och områdets förutsättningar gör att länshållningsvatten kan innehålla olika typer av föroreningar som kan orsaka skada i närliggande recipient. Därför behöver länshållningsvatten oftast genomgå lokal rening innan det avleds. Vatten från sprängning och borrning kan innehålla höga kvävehalter och bör därför behandlas i reningsverk. Det är framför allt i större infrastrukturprojekt och exploateringsprojekt som det är viktigt med fullgod reningsutrustning och kontroll av vad som släpps ut. Prov ska kunna tas på utgående vatten från reningsanläggningen. Det är viktigt att tillsynsmyndigheten ställer relevanta krav på hanteringen av länshållningsvatten genom kontrollprogram som ska följas av verksamhetsutövaren. 5.6 Översvämningar Ett varmare klimat medför mer nederbörd och höjda vattennivåer vilket ökar risken för översvämningar. Stora delar av Drevvikens omgivande marker är hårdgjorda vilket medför en snabbare ytavrinning och högre flöden med risk för översvämningar som följd. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gjort en nationell kartering av översvämningsriskerna i hela Sverige och även en separat kartering för Tyresåns avrinningsområde 28 med syfte att visa vilka områden som har störst översvämningsrisk vid ett intensivt skyfall. Länsstyrelsen har gjort en lågpunktskartering för hela länet som ska utgöra ett underlag för att planera för kraftiga skyfall. De enskilda kommunerna har tagit fram separata skyfallsmodelleringar och även gjort fördjupade analyser för enskilda områden. Det finns en stor översvämningsrisk runt själva sjön men det är framförallt översvämning i topografiska sänkor som utgör potentiella riskområden vad gäller påverkan på befintlig bebyggelse. Höga flöden till Drevviken och dålig markstabilitet kan påverka och därmed få konsekvenser för bostäder och samhällsfunktioner. Flera större områden har identifierats som riskområden, bl.a. runt Lissmaån där Länna industriområde ligger med ett flertal potentiellt förorenade 28 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2013), se referenser. 33

34 områden. Även ett stort antal mindre riskområden där vattnets maxdjup riskerar att överstiga 1 meter har identifierats inom hela avrinningsområdet. Delar av planerat stamnät för kollektivtrafik och befintliga vägar riskerar att drabbas av översvämning vid höga flöden. Nynäsbanan i Länna är utpekad som sårbar för både översvämning vid höga flöden, dålig markstabilitet och risk för stranderosion. Delar av banan går även genom lågpunkter i terrängen vilket innebär en risk vid häftiga regn. Lissma Gård och Länna Gård är exempel på två kulturmiljöområden som riskerar att påverkas av både översvämningar samt ras och skred. 5.7 Fysiska förändringar av vattenmiljön Vandringshinder Idag finns det flera vandringshinder som helt hindrar uppvandring av fisk och ål till Drevviken och resten av Tyresåns sjösystem. De fyra huvudsakliga artificiella vandringshindren i nedre Tyresån är Fatbursdammen vid Follbrinksströmmen, intagsdammen vid Uddby kraftverk samt Krondammen och Kvarndammen vid Nyfors. De två första regleras av Uddby kraft medan dammarna vid Nyfors ägs av Tyresö kommun. I princip hela vattenflödet i Tyresån leds idag under normala förhållanden genom kraftverket vid Uddby kvarn och ut i Kalvfjärden. Ursprungligen rann sannolikt allt vatten via Fatburen och Follbrinksströmmen ner till havet men idag är Follbrinksströmmen helt beroende av en minimitappning för att inte torrläggas. I och med att den övre delen av Follbrinksströmmen är så brant har den sannolikt alltid utgjort ett svårt vandringshinder och troligtvis har endast starksimmande arter som öring och ål kunnat passera. I den utredning som Tyresåns vattenvårdsförbund har låtit ta fram redogörs för hur vandringshindren kan åtgärdas och vad som mer kan göras för att få upp vandrande havsöring och ål till Drevviken och uppströms sjöar i avrinningsområdet 29. Fatbursdammen. Ett av flera vandringshinder mellan Drevviken och Tyresåns utlopp i Kalvfjärden (Foto: Michael Wzdulski). 29 Norconsult (2017), se referenser. 34