Sånger ur. Shakespeares Visbok. med repliker ur olika Shakespeare dramer.

Transkript

1 Sånger ur Shakespeares Visbok med repliker ur olika Shakespeare dramer.

2 Ur Som ni behagar Rosalinda: Mina damer! Vi den kärlek ni hyser till männen, hoppas jag att ni tycker så mycket om detta lilla spel som det er behagar. Och ni, mina herrar, vid den kärlek ni hyser till kvinnorna och som jag ser av era förstulna leenden ni också tillsammans med damerna skall tycka så mycket om detta som det behagar er. Som kvinna skulle jag kyssa så många av er som har stiliga skägg som behagar mig, vackra ansikten som behagar mig, och för all del, en andedräkt som jag inte ryggar tillbaka för! Kören: Kom nu till mitt gröna träd. Jag bjuder er härmed. Blanda upp ert pling och plång med fåglars ljuva sång. Kom hitåt! Här finns det ingen fiende, nej ingen vind eller vinter! Bort med all din ambition. Ligg bara här i sol'n. Ät här all den mat du får, då nöjd och glad du går.

3 Rosalinda: Men skall vi nu inte höra en riktig kärleksvisa. En korist (en kille): Ska vi sjunga den rakt på utan att harkla och spotta och säga att vi är hesa. De vanliga prologerna till en dålig sångröst. En korist (en tjej): Jo båda med samma hesa röst. Som två zigenare på samma häst! Kören: De va en kille och hans tjej Med ett hej, med ett ho, med ett hej, Nej, nej, nej, med ett hej, nej, nej, nej, nej nej. Dom plockade förgätmigej. Om våren, den vackra, ljuva våren. Vid fåglars sång Ding, ding a ding a dong. Som ljuder dagen lång. Och rågen stod i täta led Med ett hej etc. Då la dom sej i gräset ned. Om våren etc. Dom stämde upp en munter sång Med ett hej etc. Som blomman spröd är livets gång Om våren etc. Ty livet skall en gång ta slut Med ett hej etc. Tag väl till vara var minut Om våren etc.

4 Ur Stormen Scen 1 Ferdinand: Jag satt på stranden och begrät min fader kungens olycksöde, när sången smög sig på mig över vattnet, vaggande vågen och min sorg till sömns Kör: Kom till stranden gul av sand och tag i hand! Vågorna, när jag dig kysst, oss vaggar tyst. Lätta steg här och där: luftens andars ljusa här. Långt borta hörs en vakthunds skall: vov, vov, vov, vov och där i byn intill hörs tuppen stämma upp sitt kukeliku!

5 Ferdinand: Det var en sång som minner om min far som drunknat. Så sjunger ingen dödlig, jorden äger ej en sådan röst. Nu hörs den över mig. Kör: Fem famnar djupt där finns din far, av koraller är hans ben. Pärlor två hans ögon var, allt av honom finnes kvar. Men i havet förändras allt får en underlig gestalt. Hör från djupet klockors sång. Ferdinand: Ja jag hör dem! Kör: Jag hör dem: Ding, ding, ding, ding, dång!

6 Scen 2 Prospero: Vad är klockan? Ariel: På sjätte timmen, Herre! Då ni sagt att ert verk skulle fullbordats. Prospero: Det var vad jag sade när jag framkallade stormen. Säg mig ande, vad gör nu kungen och hans svit? Ariel: De är fångna i havet och kommer ej ur fläcken förrän du löst dem. Prospero: Gå nu osynlig till kungens sjunkna skepp. Tag upp dem och för dem hit. Då, min Ariel, får du din frihet och kan förvandla dig till vad du vill! Kör (Ariels sång): Jag förvandlar mig till bi, suger honung, ligger i. Gömmer mig vid ugglors rop, ibland fladdermössens hop. Se jag flyger glad och fri. Skrattande, ser ni mig sen: gungar på blomman som hänger på gren.

7 Ur En Midsommarnattsdröm En korist: Nu till en annan del av skogen. Titania ligger utsträckt i en lövsal uppvaktad av sina alver. Titania: Så börja dansa nu i ring och sjung en alvsång och sen iväg en tredjedels minut, en del att döda mask i myskrosknoppar, en del till jakt på fladdermöss. Och andra föra att tysta ugglor som om natten kanske lockas att tjuta till vår sång. Sjung mig till sömns. Jag vill vila. Kören: Du stygga snok med fläckig svans, igelkott: försvinn för gott, ormar, ödlor slingra bort. Kom inte när vår drottning kär. Filomel, med melodi, sjung för oss, sjung vyssan lull. Spinn, ni spindlar inte här. Bort, ni skorpioner! Bort! Stör oss ej, var stilla nu, ty snart vår drottning sover sött! Så godnatt, sjung vyssan-lull.

8 Ur Kung Lear Kung Lear: Vem där? Förutom dåligt väder? Narren: En som har storm i sinnet, liksom vädret. Lear: Blås vind, till kinden spricker. Ni vattenvirvlar, spruta till alla kyrkotorn dränkts och alla tuppar drunknat. Narren: Jo, vigvatten i ett torrt hus är bättre än detta regnvatten utomhus. Folk som älskar natten hatar dock denna natt. Sen jag blev vuxen har jag inte hört ett sådant dunder, ett sådant vrål av regn och vindar. Lear: Du narr, hur är det? Fryser du? Jag fryser själv. Har du någon halm. Kan vi finna en koja? Jag tror jag snart har förlorat mitt vett! Narren: En koja kan jag finna, men svårare är det att finna vettet! (sjunger) Den som har blott ett klent litet vett - för hej hå i vind och i regn - Får tacka för vad man honom gett. Som när regnet regnar varje dag. Kör: Tänk när jag sprang som en liten, liten grabb - för hej och hå i vind och i regn - med munnen full av fniss och flabb som när regnet regnar varje dag. Men när som jag blev till en stadgad karl - för hej och hå i vind och i regn - av lek och dans fanns inget kvar som när regnet regnar varje dag. Se'n gifte jag mig och då sanna mina själ - för hej och hå i vind och i regn - mitt liv blev fullt av gnat och gräl som när regnet regnar varje dag. Då gick jag till krogen och tog ett riktigt rus - för hej och hå i vind och i regn - och levde se n i sus och dus som när regnet regnar varje dag. I tusende år har vår jord hållit ut - för hej och hå i vind och i regn Håll i och sjung tills allt tar slut som när regnet regnar varje dag.

9 Ur Trettondagsafton Scen 1 Narren: Apropos vett, skall jag säga att det inte finns ett sådant mörker som okunnigheten där är mörkare än hos egyptierna i sina gravar. Någon i kören: Men hur vet vi vem som är galen eller inte? Pröva oss med en logisk förnuftig fråga. Narren: Vad är t.ex. Pytagoras åsikt om de vilda fåglarna? Någon i kören: Att människans själ, t.ex. min mormors, möjligen skulle kunna bo i en fågel. Narren: Och vad anser du om den uppfattningen? Någon i kören: Jag har högre tankar om själen och gillar inte hans åsikt. Narren: Jo låt gå. Men tänk hur det är med i visan om rödhaken Robin. Han antas ju ha en själ! Kören: Robin min, lilla fågeln min. Visa mej din älskade så visar jag dej min. Min fästmö är så grym, men varför gör hon så mot mej? Jag tror att hon älskar en annan, men hon säger nej! Då hoppas jag hon trogen är och ärbar, god och sann, och älskar mej i evighet och inte har en ann`!

10 Scen 2 Tobias och Andreas kommer ut från krogen) Tobias: Kom, Andreas! Att inte vara i säng efter midnatt, det är att vara tidigt uppe! Andreas: Nej min själ, det tror jag inte: att vara sent upp, det är att vara sent uppe. Skål! Men se där kommer narren. Narren: Mjuka tjänare. Här står vi tre under skylten Krogen Tre Träskallar Tobias: Välkommen, åsna. Jo, nu är vi tre. Nu kan vi sjunga kanon! Andreas: Nja, vi låter Narren sjunga. Han har en sådan utmärkt röst. Här har du en styver. Låt oss få en visa. Tobias: Här är en slant från mig också. Narren: Vad vill ni ha för en visa? En kärleksvisa eller en fin och sober visa? Tobias: En kärleksvisa förstås! Kören: Var är du nu min hjärtans kära mitt bud till dig skall sången bära, den som är både hög och låg. Men den sjunger om vårt möte, min resas slut ditt ljuva sköte, där all min längtans mål jag såg. O, säg mig du vad ska jag tycka, en kort minut så flyr vår lycka, nu får du inte dröja mer. Ty på dig min lycka hänger och du min ungdomstid förlänger när du nu ljuvt emot mig ler.

11 (Hertigen och Viola kommer in) Hertigen: Hörde du melodin! Viola: Ja, den väcker ekon rakt in i tron på att kärleken regerar. Hertigen: Utsökt sagt. Fast du är ung vågar jag livet på att du redan prövat en förälskads tillstånd! Viola: Jo, en aning Hertigen: Men glöm då ej att männens, vår, kärlek är mer snabb och obeständig, den fladdrar till av längtan, men blir snabbare försliten än kvinnans kärlek. Låt Narren och hans pack besjunga hur en mans kärlek verkligen borde vara. Narren: Kan vi börja, Herre? Kören: Kommer du, död? Min tid är slut. Nu låt mig få dö! Fly mig nu, fly mig nu glöd, du som brann för en ung vacker mö. Den svepning, som skall hölja min kropp: o, bered den! Nu lämnar jag allt och följer den mörka leden. Kommer du, död? Min tid är slut nu. Låt mig få dö! Fly mig nu, glöd, du som brann för en vacker mö. Den svepning, som skall hölja min kropp: o, bered den! Nu lämnar jag allt och följer den mörka leden. Göm mig nu, grav Att ej min vän begråter mig där. Hon en gång gav löftesord att mig hålla kär. Nu tusen tårar hon spar, grymma kvinna! Ty aldrig hon vägen till min grav skall mig finna!

12 Ur Muntra fruarna i Windsor (Fru Blad och fru Ström med var sitt brev) Fru Blad: Titta på kärleksbreven. Dom är från samma person! Och bokstav för bokstav exakt desamma! Jag garanterar dig att denne Falstaff har ett tusental sådana brev med plats lämnad för olika namn! Fru Ström: Jag kommer alltid att tänka det värsta om feta karlar. Se så han lovprisar den kvinnliga sedesamheten och riktar klander mot allt opassande, så man kunde gått ed på att hans karaktär motsvarar orden i brevet. Men pyttsan! Dom passar inte bättre ihop en om man sjöng Psaltarens ord till sången Greensleeves (båda går ut) Kör (Greensleeves) Skall du min kära lämna mig? Mitt öde är så hårt och grymt. Så länge har jag älskat dig, min kärlek till dig mitt hjärta rymt. Greensleeves var allt för mig, Greensleeves mitt ögas fröjd, Greensleeves mitt hjärtas guld, mitt allt, min kära Greensleeves. Jag räckte dig min öppna hand, jag givit dig allt du vill ha, jag off-rat har båd liv och land, och allt vill du nu från mig ta. Greensleeves etc. Var morgon när du vaknat opp jag skickat dig en ros så röd, en ros så fylld av tro och hopp. Men du mig lämnar i stor nöd. Greensleeves etc. Jag lyfter lutan till mitt knä och sjunger denna kärlekssång, min glöd skall jag i toner klä. På dig jag väntar dagen lång. Greensleeves etc. Jag ber till Gud att du må se mitt sorgsna hjärtas öppna sår. Se till mitt väl och mot mig le, mitt hjärtas vinter blir till vår. Greensleeves etc. Min Greensleeves, låt mig ta farväl, jag lämnar dig för evigt nu. Jag önskar att det går dig väl. Men i mitt liv finns bara du Greensleeves etc.

13 Ur Cymbeline Cloten (kommer in) Jag hittar inte skurkarna. Jag tror de lurat mig och jag är trött. Guiderus (gömd bakom en buske): Där är han - ensam. Bäst att se efter om det är fler. Cloten (upptäcker honom): Stilla. Vad är ni för en? Ge dig, tjuv! (drar svärdet) Guiderus: Så, vad är ditt namn? Cloten: Mitt namn är Cloten, din skurk, och jag är son till vår drottning! Guiderus: Så synd, då har du vansläktat din börd. Cloten: Vad? Inte rädd? Guiderus: Kloka personer vördar jag. Men åt narrar som luras skrattar jag bara! Cloten (jagar bort Guiderus med svärdet i hand)): Ge dig, din skurk (de försvinner). (efter en stund kommer Guiderus tillbaka, nu med Clotus svärd i hand) Någon i kören frågar honom: Vad har du gjort? Guiderus: Jag tog hans svärd, som hotade min hals och skar huvudet av honom och slängde det i floden. Men fiskarna där säger att han verkligen är vår drottnings son. Så låt oss begrava honom. Han kom som fiende och har betalt för det. Men både hög och låg skall en gång multna till samma stoft. Han var en prins, fastän jag tog hans liv som fiende. Så låt oss nu sjunga honom till vila. Kör: Var ej rädd för solljusets glöd eller vinterstormens kyla. Glöm den bittra tidens nöd ty din död skall allting skyla. Du har sövts av livets doft, men skall i döden bli till stoft. Var ej rädd för maktens hot ty dess kraft skall en gång vika. Mot vår död finns ingen bot inför den är alla lika. Spirors makt och lärdas ord ger inget skydd: de blir till jord. Var ej rädd för ångestens kval när av blixten marken rämnar du kan glömma allt förtal inget val oss döden lämnar. Pojken ler för flickans skull, men också de skall bli till mull. "Kom och skydda mej, var mej när! Ondskans makter mej förtär." "Du skall inte bry dej mer, snart allt ont dej överger. Stilla som vid ändlöst hav. står du ryktbar vid din grav.

14 Ur Kärt besvär förgäves Armado: Nu hoppas jag till sist ni orkar höra en dialog som våra lärda satt samman. Den lovprisar fåglarna uggla och gök. Den passar här i slutet av vårt framträdande. En lärd: Jo för min del handlar det alltså om ugglan och dess plats i det vi kallar HIEMS alltså vintern. Kören (HIEMS) När pappa Vinter klappar på och Dick förfryser hand och tå och Toktom travar trä i vrå när mjölk blir is på vägen hem och frosten biter varje lem då sjunger ugglors kör för dem: Ho hoo en lustig kör tills tills alla håller örat för. När stormen yr kring kullens krön och hosta dränker prästens bön och fåglar kurar djupt i snön när Marions nos blir röd och stor och liknar krabbans kokta klor då sjunger ugglors kör och glor: To-ho to-whit, en lus-tig kör tills alla håller örat för.

15 En annan lärd: Jag å min sida har studerat göken och hur den låter under den tid vi lärde kalla VER alltså våren Kören (VER) När marken målas bit för bit av vitsippsblomman silver-vit, när blå violers kolorit, tulpanens prakt och gullvivsglöd ger vårens rika överflöd, hörs gökars rop om sorg och död: Ko-ko, ko-ko, ko-ko, en sorglig kör, tills alla håller örat för. När herdens pipa täljs i fur och lärkans sång blir bondens ur. När trasten slår sin drill i dur och flickan nyper i sin fåll och glömmer vinterns gräl och groll hörs gökars rop ändå i moll: Ko-ko, ko-ko, ko-ko, en sorglig kör, tills alla håller örat för.