Svenska barnmorskors uppfattningar om vården under graviditet och förlossning för kvinnor med utvecklingsstörning

Transkript

1 Barnmorskeprogrammet Institutionen för kvinnors och barns hälsa Uppsala Universitet Svenska barnmorskors uppfattningar om vården under graviditet och förlossning för kvinnor med utvecklingsstörning Analys av öppna frågor i en enkät Författare: Annika Hägerkvist Marie Töpel Barnmorskeprogrammet 2014 Magisteruppsats 15 hp Handledare: Berit Höglund Examinator: Ingegerd Hildingsson

2 Sammanfattning Inom barnmorskans arbetsområden vårdas gravida och barnafödande kvinnor med utvecklingsstörning. Syfte: att undersöka svenska barnmorskors uppfattningar om vården under graviditet och förlossning för kvinnor med utvecklingsstörning. Metod: Kvalitativ innehållsanalys av svar från öppna frågor. Frågeenkäten sändes till 600 slumpmässigt utvalda barnmorskor inom mödravården (n=300) och förlossningsvården (n=300). Total svarsfrekvens var 62,5 %. Huvudresultat: Analysarbetet ledde fram till tio kategorier. Tre kategorier dominerade i form av antal svar, dessa var kommunikation, information och planering. Kommunikation och information var dominerande för både barnmorskemottagning och förlossning. Vilket tyder på att barnmorskor anser att dessa är viktiga redskap i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. På barnmorskemottagning ansåg barnmorskorna dessutom att planering av vården var viktig och förlossningsbarnmorskorna ansåg att en stor vikt bör läggas vid bemötande samt att kontrollera och följa upp olika händelser under förlossning. Slutsats: Planering, kommunikation, information och bemötande är det som barnmorskor anser som viktigast i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Nyckelord: förlossning, graviditet, mödravård, uppfattning, utvecklingsstörning

3 Abstract Within midwives field of work they care for women with intellectual disability. Objective: to investigate comprehensions of Swedish midwives when caring for women with intellectual disability, during pregnancy and delivery. Design/setting: A qualitative analysis with open ended questions included in a questionnaire sent to 600 midwives at antenatal health care (n=300) and labour wards (n=300) in Sweden. Responding rate was 62,5 %. Results: The analysis emerged ten categories. The three categories communication, information and planning were included in a high number of answers. All together, the answers from midwives affirmed that communication and information were important tools in the care of women with intellectual disability. The midwives at antenatal health care recognized extra attention to antenatal facilities of care planning. At the delivery wards the midwives answered that it was important to treat the women and to control and follow-up different phenomena s during pregnancy. Conclusion: Midwives gives extra attention to planning, communication and information when caring for these women and to meet with kind treatment during delivery. Keywords: comprehension, delivery, intellectual disability, midwifery care, pregnancy

4 Innehåll Inledning... 3 Utvecklingsstörning... 3 Ohälsa och utvecklingsstörning... 5 Graviditet och utvecklingsstörning... 6 Förlossning och utvecklingsstörning... 7 Barnmorskans roll... 8 Barnmorskan och kvinnor med utvecklingsstörning Problemformulering Syfte och frågeställning Metod Design Urval/Population Datainsamling/Instrument Tillvägagångssätt/Procedur Dataanalys Forskningsetiska överväganden Resultat Bemötande Kommunikation Information Barnmorskans roll Anhöriga/stödpersoner Närvaro Planering Stöd Svårigheter och hinder

5 Fördomar Diskussion Resultatdiskussion Information Barnmorskans roll Anhörig/stödperson Närvaro Planering Stöd Fördomar Metoddiskussion Trovärdighet Pålitlighet Överförbarhet Slutsats Framtida forskning Referenser Bilagor Frågerformulär barnmorskemottagning Frågeformulär förlossning 2

6 Inledning Imagine that you are a midwife; you are assisting at someone else's birth. Do good without show or fuss. Facilitate what is happening rather than what you think ought to be happening. If you must take the lead, lead so that the mother is helped, yet still free and in charge. When the baby is born, the mother will rightly say: We did it ourselves! (Lao Tzus Tao Te Ching citerad i Heider, 1986) Människosynen är central i all vårdande verksamhet. Att medvetandegöra sin egen värdegrund är av vikt för att kunna förhålla sig professionellt i möten med kvinnor inom mödra- och förlossningsvård. Att reflektera kring egna personliga och etiska värderingar leder till en medvetenhet kring värdegrundens betydelse (Berg, 2010). Kvinnor med utvecklingsstörning är kvinnor som barnmorskor träffar bland annat inom mödra- och förlossningsvården. Detta innebär att reflektion och fördjupning inom området bör göras för att mötet ska bli professionellt och att dessa kvinnor ska få den vård de har rätt till. Utvecklingsstörning Svensson Höstfelt och Söderman (2012) beskriver i sin bok att utvecklingsstörning kan ha många olika orsaker och kan yttra sig på flera olika sätt. Utvecklingsstörning är en nedsättning av den kognitiva förmågan, den kognitiva utvecklingen har avvikit från den normala utvecklingen under uppväxten. Vissa stannar av i utvecklingen tidigt andra senare när förmågan till abstrakt tänkande är mer utvecklat. Gemensamt för alla med utvecklingsstörning är att utvecklingen går långsammare än normalt, men dock olika långsamt för olika individer. Enligt Stockholms Läns Landsting, Habilitering och Hälsa, [SLL],(2014), har cirka en procent av Sveriges befolkning diagnosen utvecklingsstörning. För att diagnostisera utvecklingsstörning enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) ska tre kriterier uppfyllas (SLL, 2013). Intelligenskvot under 70. Samtidigt förekommande brister i eller av adaptiv förmåga i minst två av följande avseenden: kommunikation, ADL-färdigheter, boende, socialt/interpersonellt, nyttjande av offentliga resurser, målinriktning, studier, arbete, fritid, hälsa och personlig säkerhet. Debut före 18 års ålder. 3

7 Enligt Nationalencyklopedin [NE] (2013), är termen utvecklingsstörning ett samlingsbegrepp för begåvningsnedsättningar som kan ha olika orsaker, uppstår under utvecklingsperioden 0-16 år och föranleder hjälpbehov för att klara av det dagliga livet. Bland världshälsoorganisationens [WHO] (2014) internationella klassifikationer av sjukdomar finns en klassifikation av utvecklingsstörning (International Classification of Diseases, [ICD-10]). ICD-10 (WHO, 2014) delar upp utvecklingsstörning i mild, måttlig och svår och djupgående utvecklingsstörning men att det handlar om personer som har en intelligenskvot under 70. Utvecklingsstörning är en ofullständig utveckling av sinnet vilket visar sig under uppväxten i sociala och kognitiva funktioner, språk och motoriska svårigheter. Utvecklingsstörning kan förekomma med eller utan annan mental eller fysisk sjukdom (WHO 2014). Personer med utvecklingsstörning upplever känslor som glädje, sorg och rädsla men konsekvenserna av känslorna visar sig i personens svårigheter att tolka, bearbeta och därmed påverka sina känslor (Svensson Höstfelt & Söderman, 2012). Personer som inte har en kognitiv nedsättning kan bearbeta dessa känslor genom att med tankens kraft ge dem en rimlig innebörd och trösta sig själv genom inre resonemang och förklaringar. Detta kan inte en person med utvecklingsstörning i samma utsträckning och gör dem än mer sårbara och mottagliga för påfrestningar. På grund av okunskap hos personer med utvecklingsstörning i kombination med avsaknad av förmåga att ge situationer en rimlig innebörd leder till rädsla och ökad sårbarhet (Sowney & Barr, 2006). Fraser och Nolan (1995) beskriver att beteendeproblematik är relativt vanligt hos personer med utvecklingsstörning. Hjärnskadan som dessa personer har ger en begränsad kapacitet att klara av personliga situationer så som upprepade gånger av förlorande och separationer. Hjärnskadan påverkar även coping- och socialförmåga som är försämrad. Forskning visar att stimulerande miljöer samt ett kärleksfullt och tryggt bemötande möjliggör ett gott och självständigt liv. Miljön har stor betydelse för alla individer med eller utan funktionsnedsättning. Detta har inte alltid varit självklart och än i dag bemöts många med funktionsnedsättning med bristande kunskap (Svensson Höstfelt & Söderman, 2012). Personer med utvecklingsstörning har samma sexuella behov, rättigheter och skyldigheter som andra. Alla människor har en laglig rätt att skaffa egna barn genom naturlig befruktning, detta gäller även personer med utvecklingsstörning. Dock har samhället alltid ett ansvar för att barn ska ha möjlighet att växa upp i en miljö som främjar deras utveckling. Barnets behov ska gå före vuxnas behov (Nordeman, 1999). I Sverige var det under 40-års tid (under åren

8 1975) förbjudet för personer med utvecklingsstörning att skaffa barn. Sterilisering utfördes på en majoritet av alla personer med utvecklingsstörning fram till år 1975 (SOSFS, 1990:24). Nordeman (1999) anger att under år 1944 steriliserades över 1000 kvinnor och män med utvecklingsstörning. Så sent som på 1990-talet fanns synsättet att personer med utvecklingsstörning skulle avstå från att skaffa barn för både sin egen och för det blivande barnets skull (SOSFS, 1990:24). I Aunos och Feldman (2002) studie framkom att föräldrar och lärare till personer med utvecklingsstörning ansåg att sterilisering var en bra form av antikonception. Attityder till att personer med utvecklingsstörning skaffade barn var negativa men man fann att universitetslärare och universitetsstudenter hade mer positiv attityd till sexualkunskap och sexualitet bland utvecklingsstörda. I Belgien finns ingen lag som förbjuder sterilisering av personer med utvecklingsstörning som inte själva kan göra ett informerat val. Dock visade en studie att det var mer än tre gånger vanligare att kvinnor med utvecklingsstörning var steriliserade än den övriga befolkningen. Författarna till denna studie beskriver att detta troligtvis kommer att förändras i takt med nyare preventivmetoder så som progesteronimplantat samt ökad sexualupplysning (Servais, Leach, Jacues & Roussaux, 2004). I Storbritannien intervjuades kvinnor med utvecklingsstörning, som nyligen hade erfarenhet av antikonceptionsmedel. Denna studie rapporterade brist på kunskap om sexualitet och reproduktion bland kvinnorna då många av kvinnorna inte visste vad som kunde hända om de slutade använda sitt preventivmedel. Vidare beskrevs att kvinnorna intog en passiv roll i mötet med läkaren och att det till stor del var andra personer som tog beslutet om preventivmedel åt dem (McCarthy, 2009). I Sverige föds det cirka 225 barn per år av mödrar med utvecklingsstörning (Weiber, Berglund, Tengland & Eklund, 2011). Ohälsa och utvecklingsstörning I en prospektiv studie av Höglund, Lindgren och Larsson (2012a) beskrivs att kvinnor med utvecklingsstörning i större utsträckning har riskfaktorer så som övervikt, rökning, vara ensamstående och oftare föder barn prematurt. Detta leder till att författarna anser att dessa graviditeter bör betraktas som riskgraviditeter. Doody och Doody (2012) beskriver att personer med utvecklingsstörning ofta är överviktiga. Övervikt i sin tur för med sig andra sjukdomar så som hjärt- kärlsjukdomar och diabetes. Dessa personer känner begränsade möjligheter till att få hjälp från samhället trots att de behöver extra stöd och assistans (Doody & Doody, 2012). En australiensisk studie rapporterade att kvinnor med utvecklingsstörning drabbades i högre grad av havandeskapsförgiftning (McConnell & Llewellyn, 2008). 5

9 Personer med utvecklingsstörning har tre gånger så hög risk att drabbas av psykisk ohälsa än andra och depression är snarare regel än undantag. De intellektuella svårigheterna gör att dessa personer är försvarslösa och utelämnade när ohälsa drabbar dem (Svensson Höstfelt & Söderman, 2012). En australiensisk studie visade att en stor del av kvinnorna led av depression, oro och stress. Författarna pekar på vikten att fånga upp negativa känslomässiga tillstånd för vidare adekvat hjälp och vård (McConnell, Mayes & Llewellyn, 2008). Utvecklingsstörning är inte en medicinsk sjukdom/diagnos men föranleder ofta till somatiska och psykiska sjukdomar (Gillberg & Söderström, 2003). Flera studier visar på stora brister i förståelsen mellan patienter med utvecklingsstörning och hälso- och sjukvårdspersonal (Lan- Ping, Pei-Ying, Cordia & Jin-Ding, 2010; Doody & Doody, 2012; Mayes, Llewellyn & McConnell, 2006; Llewellyn, 2012; Walsh, Heller, Schupf & van Schrojenstein Lantman-de Valk, 2000; While & Clark, 2010; Walsh-Gallanger, McConkey, Sinclair & Clark, 2013; Sowney & Barr, 2006). Graviditet och utvecklingsstörning Det framkommer enligt WHO att vårdpersonal saknar adekvat utbildning kring kvinnor med utvecklingsstörning och deras sexuella behov, rättigheter och skyldigheter vilket leder till att dessa kvinnors möjlighet till sexuella aktiviteter begränsas (Walsh et al., 2000). While och Clark (2010) anser att vården skall kunna erbjuda lika hög kvalitet för alla vårdbehövande, inkluderande personer med utvecklingsstörning. I en svensk studie påvisades att föräldrautbildning var önskad av personer med utvecklingsstörning men att utbildningen inte var anpassad för dem (Höglund & Larsson, 2012). Detta kräver att vårdpersonal utvecklar en förståelse för specifika frågor för dessa personer och kan därmed undvika stigmatisering och diskriminering menar While och Clark (2010). Mayes et al (2006) intervjuade 17 kvinnor med utvecklingsstörning som sökte stöd i beslutstagandet kring sitt barnafödande redan under graviditet. Det framkom även att kvinnorna hade mötts med förutfattade meningar om sina förmågor att ta adekvata beslut både för sig själva samt deras kommande barn. Studien understryker vikten av att vårdpersonal som involveras i vården av dessa gravida kvinnor är vaksamma på eventuellt nedsättande attityder kring kvinnornas olika förmågor. Nedsättande attityder kan ha negativa konsekvenser för kvinnan under den period då hon skall knyta an till det kommande barnet. Höglund och Larsson (2012) såg i sin studie att diagnosen utvecklingsstörning var ett hinder för kvinnor under graviditet och födande. De blev många gånger fråntagna sin autonomi i 6

10 beslutande över sig själva och sitt ofödda barn dels från sjukvården men även från släktingar. När kvinnorna var medvetna om detta så hemlighöll de ibland sin diagnos. De försökte upprätthålla sin värdighet genom att försöka göra en avvägning mellan sina egna resurser och behovet av hjälp och support. Samhället misslyckades ofta att ge dessa kvinnor rätt stöd. I samma studie framstod att dessa kvinnor kämpade för att förstå sin graviditet samt rädslan över att deras kommande barn skulle omhändertas. Kvinnorna själva önskade föräldraförberedande kurs i en grupp tillsammans med andra utvecklingsstörda eller i grupp ledd av barnmorska med speciella kunskaper alternativt enskilt med upprepad information. En annan studie har tidigare framkommit med samma resultat (Blackford, Richardson & Grieve, 2000). Ytterligare en studie beskriver att kvinnorna inte alltid möttes av positiva attityder vid sina graviditetsbesked. Partnern och familjen hade blandade känslor och uppfattningar inför graviditeten och även sjukvården såg dessa graviditeter som problem. Följden blev att kvinnorna kände en rädsla över sin graviditet och att möjligheten till ett eget bestämmande över sin graviditet försvann. Kvinnorna kände sig även pressade och var oroliga för att barnet skulle omhändertas (Walsh-Gallangher, Sinclair & McConkey, 2012). Förlossning och utvecklingsstörning I en intervjustudie beskrev kvinnor med utvecklingsstörning sina egna upplevelser under graviditet och förlossning (Höglund & Larsson, 2012). Studien visade att graviditet och förlossning var ibland svårt att förstå för kvinnor med utvecklingsstörning. De uttryckte att förlossningen var överväldigande och svårförståelig men att första mötet med barnet var en positiv upplevelse. Smärtlindring och andra sjukhusrutiner kom inte alltid kvinnorna tillgodo då personalen inte alltid kunde identifiera kvinnor med utvecklingsstörning, vilka ibland hemlighöll sin diagnos. I en annan studie kände sig kvinnorna inte förstådda, de hade svårt att förmedla sina behov och blev ofta missförstådda av personalen (Llewellyn, 2012). Studier visar på varierande svårigheter som kvinnor med utvecklingsstörning stöter på i vården. En studie visar på att kvinnor med utvecklingsstörning stötte på många barriärer som hindrade dem från att få en positiv graviditet, förlossning och ett positivt föräldraskap. Svårigheterna bestod bland annat i personalens negativa antaganden vilket i sin tur ofta ledde till konsekvensen att dessa kvinnor inte fick en individuell vårdplan. Det framkom i studien att personalen var medveten om bristerna och att de trodde att det berodde på brist på utbildning inom området (Walsh-Gallanger et al., 2013). Även en annan studie pekar på bristen av utbildning hos personalen. Det krävs ökad utbildning för att kunna förstå och 7

11 kommunicera med personer med utvecklingsstörning för att kunna ge dem likvärdig vård (Sowney & Barr, 2007). Kvinnor med utvecklingsstörning har samma sexuella behov, rättigheter och skyldigheter som andra. Det framkommer dock enligt WHO att vårdpersonal saknar adekvat utbildning kring detta vilket leder till att dessa kvinnors möjlighet till sexuella aktiviteter begränsas (Walsh et al). Vården skall kunna erbjuda lika hög kvalitet för alla vårdbehövande, inkluderande personer med utvecklingsstörning. Detta kräver att vårdpersonal utvecklar en förståelse för specifika frågor för dessa personer och kan därmed undvika stigmatisering och diskriminering (While & Clark, 2010). I en studie där totalt 17 kvinnor med utvecklingsstörning intervjuades, visade att dessa kvinnor sökte stöd i beslutstagandet kring sitt barnafödande redan under graviditet. Det framkom även att kvinnorna hade bemötts med förutfattade meningar om sina förmågor att ta adekvata beslut för sig själva och deras kommande barn. Studien understryker vikten av att vårdpersonal som involveras i vården av dessa gravida kvinnor är vaksamma på eventuellt nedsättande attityder kring kvinnornas olika förmågor. Nedsättande attityder kan ha negativa konsekvenser för kvinnan under den period då hon skall knyta an till det kommande barnet (Mayes et al). En annan intervjustudie visade att kvinnor med utvecklingsstörning upplevde att de tappade kontrollen och förlorade förmågan att ta beslut under förlossningen då de ansåg vården var anpassad för normala kvinnor och att personalen försökte normalisera vården av dessa kvinnor (Walsh-Gallagher et al., 2012). Barnmorskans roll Under graviditet är varje kvinna sårbar och mottaglig för råd och vård. Kvinnan får detta av barnmorskan vilket kan påverka upplevelsen av barnet, graviditeten och förlossningen. I denna situation har barnmorskans förhållningssätt samt syn på vården stor betydelse. Att ha en helhetssyn, professionellt förhållningssätt samt att individualisera vården är viktigt. Detta förutsätter att barnmorskan är öppen för kvinnans livsvärld för att skapa en förståelse för kvinnan och hennes sätt att vara (Berg, 2009). Alla kvinnor har ett värde i och med att de finns till, vårdandet ska anpassas efter kvinnan då varje individ är unik. Detta leder till att kvinnans integritet bevaras genom att just hennes behov tillfredsställs (Berg, 2010). Enligt Antonovsky (2005) är känslan av sammanhang viktig för att främja hälsa. Att uppnå känsla av sammanhang har sin grund i begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. För att nå detta så krävs det att information om vården är anpassad till den unika patienten enligt Berg (2010). Händelser, känslor och upplevelser från förlossning är något en människa bär 8

12 med sig en lång tid varför det är viktigt för vårdgivare att vara medveten om vilken inverkan det dem gör, säger och visar har (Fowles, 1998). Det är viktigt för att kvinnan ska känna att hon har kontroll samt att hon kan göra informerade val. God information och gott stöd från barnmorskan på barnmorskemottagning är en viktig faktor som hjälper kvinnan att förbereda sig inför förlossningen (Gibbins & Thomson, 2001). Fowles (1998) visar i sin studie att bristande smärtlindring leder till en känsla av att inte ha kontroll vilket i sin tur leder till frustration. Studier har visat att det finns ett samband mellan avsaknad känsla av kontroll och ångest, men inget samband kunde ses mellan känsla av kontroll och huruvida kvinnorna deltagit i föräldrautbildning eller inte (Cheung, Ip & Chan, 2007). Studier visar att det är viktigt för födande kvinnor att bli sedda som individer och att de individuella behoven möts samt att stöd ges utifrån kvinnans egna förmågor och villkor (Berg, Lundgren, Hermansson & Wahlberg, 1996). Även stöd och hjälp från barnmorskan är viktigt för att hantera den oundvikliga situation som en förlossning är, där det gäller att stärka kvinnans tro på sig själv och sin kropp (Lundgren, 2005). I mödravården är det viktigt att kvinnan ses som en individ och att anpassa sitt bemötande och kommunikationen till individen för att bygga upp ett förtroende och för att kunna stärka kvinnans tro på sin egen förmåga och hennes känsla av kontroll. Förmågan att bygga upp en relation och ett förtroende är en viktig kompetens hos en barnmorska (Aune, Amundsen & Skaget Aas, 2014). Under förlossning är det viktigt att barnmorskan finns där som ett stöd som stärker kvinnan i att lyssna på sin kropp. Att vara väl informerad, förberedd, ha kunskap om smärtlindring och om förlossningsprocessen hjälper kvinnor att hantera själva förlossningen (Lundgren, 2004). Enligt internationella barnmorskeförbundet [ICM] (2013)är en av de kompetenser som definierar en barnmorska att: En barnmorska ska alltså ge stöd, vård och råd under en graviditet, förlossning och postpartum-perioden och detta ska barnmorskan kunna göra till alla kvinnor oavsett deras kultur, livsåskådning eller mentala hälsa. Det är alltså viktigt att kunna anpassa information så att kvinnan förstår, känner sig delaktig och kan ta informerade beslut. Ett nyckelbegrepp som enligt ICM (2013) är specifikt för en barnmorska är att en barnmorska ska skapa opinion för kvinnor för att deras röster ska höras. Här är det viktigt att alla röster får höras. 9

13 Enligt den svenska kompetensbeskrivningen har barnmorskan ansvar för att identifiera individer med särskilda behov av vård och stöd (Socialstyrelsen, 2006). Kvinnor med utvecklingsstörning tillhör en sådan målgrupp. Barnmorskan och kvinnor med utvecklingsstörning Kvinnor med utvecklingsstörning behöver ökad individuell information och stöd (Höglund & Larsson, 2012). En brittisk studie visade att det finns ett behov att öka kompetensen hos barnmorskorna när det gäller att identifiera kvinnor med utvecklingsstörning för att kunna individuellt anpassa vården (Beake, Clark, Turner & Bick, 2012). Taua, Hepworth och Neville (2012) undersökte sjuksköterskans roll i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa och/eller utvecklingsstörning genom en litteraturstudie, i vilken de inkluderade 21 artiklar som uppfyllde ställda krav. Studien visade dels att det finns knapphändigt med studier riktade att undersöka ämnet, dels att det saknas tydligt formulerad vägledning och stöd för sjuksköterskor som arbetar med patienter med psykisk ohälsa och/eller utvecklingsstörning. I en studie där bland annat barnmorskor ingick fick författarna ta del av förlossningsberättelser från förlossningar av kvinnor med utvecklingsstörning. Barnmorskorna upplevde berättelserna som trovärdiga, upprörande och utmanande. Efter att ha lyssnat på berättelserna upplevde de en bristande kompetens, kunskap och färdigheter rörande vård av kvinnor med utvecklingsstörning (Walsh-Gallagher et al). Även svenska studier pekar på barnmorskors brist på kunskap inom området. I en nyligen gjord studie av Höglund, Lindgren och Larsson (2012b) undersöktes barnmorskors kunskap om, erfarenheter av och attityder till kvinnor med utvecklingsstörning. Resultat visade att en majoritet av de tillfrågade barnmorskorna som arbetade inom mödrahälso- och förlossningsvård hade erfarenhet av att ta hand om kvinnor med utvecklingsstörning, dock utan att de hade fått någon särskild utbildning i hur man tar hand om dessa kvinnor. Dessutom ansåg majoriteten av barnmorskorna att det är en stor skillnad att vårda en kvinna med utvecklingsstörning jämfört med en kvinna utan utvecklingsstörning. Flertalet av barnmorskorna i nämnda studie önskade få mer kunskap och utbildning om vad kvinnor med utvecklingsstörning behövde för information och stöd under sin graviditet och under sin förlossning. Det är således viktigt att undersöka barnmorskors egna uppfattningar om hur vård kan ges på bästa sätt till kvinnor med utvecklingsstörning inom mödrahälso- och förlossningsvård. 10

14 Problemformulering Vården till kvinnor med utvecklingsstörning är många gånger bristfällig. Studier har också visat att det finns ett kunskapsbehov hos barnmorskor inom området. Kvinnor med utvecklingsstörning blir även mötta av förutfattade meningar vilket beskrivs i tidigare studier. Kvinnor med utvecklingsstörning ska erbjudas och erhålla samma kvalitet på vården under graviditet och förlossning som andra kvinnor. Dessa kvinnors behov ska bemötas med samma professionalism som andra kvinnors behov. Det är därför viktigt att utforska hur barnmorskorna ser på vården av kvinnor med utvecklingsstörning. I denna studie analyseras svar från barnmorskor inom mödrahälso- och förlossningsvård utifrån sina uppfattningar kring vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Det är av största vikt att kartlägga detta för att kunna erbjuda vård på likvärdigt och bra sätt. Syfte och frågeställning Syftet är att undersöka svenska barnmorskors uppfattningar om vården under graviditet och förlossning av kvinnor med utvecklingsstörning. Hur ser svenska barnmorskors uppfattningar kring vården av kvinnor med utvecklingsstörning ut? Finns det skillnader i hur barnmorskor inom barnmorskemottagning respektive förlossning ser på vården av dessa kvinnor? 11

15 Metod Följande beskriver den metod som användes för att analysera svaren på öppna frågor i en tidigare utgiven enkät. Design De öppna frågorna analyseras med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Urval/Population Ett slumpmässigt urval av 300 barnmorskor inom mödrahälsovården respektive 300 barnmorskor inom förlossningsvården beställdes vid Hälso- och sjukvårdsregistret som är ett register för all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige. Adresser identifierades till barnmorskor som arbetar inom mödrahälso- och förlossningsvård. Datainsamling/Instrument Enkäten var utformad och uppdelad i två separata delar den ena till barnmorskor inom barnmorskemottagning (n=300) och den andra till barnmorskor vid förlossningsavdelning (n=300). Enkäten innehöll sex frågor om demografiska data, ålder, kön, utbildningsår, antal tjänsteår, geografisk placering utifrån arbetsplats och boende. De öppna frågorna (18 respektive 14 frågor) handlade om vad barnmorskor tänker på eller skulle tänka på om de ansvarade för vården av kvinnor med utvecklingsstörning under deras graviditet och förlossning (bilaga 1 och 2). Tillvägagångssätt/Procedur Frågeformuläret skickades ut till 600 barnmorskor på barnmorskemottagning och förlossningsvård i Sverige. Efter fem veckor skickades en första påminnelse via SMS eller vykort. Därefter skickades ytterligare en påminnelse efter åtta veckor tillsammans med en ny enkät. Svarsfrekvensen uppgick totalt till 62,5 % (n=375), vilket motsvarar 60 % (n=180) av barnmorskorna från barnmorskemottagning och 65 % (n=195) av barnmorskor från förlossningsavdelning. Dataanalys Kvalitativ innehållsanalys undersöker skillnader och likheter i en text. Denna analysmetod håller sig textnära och hela tiden medveten om syftet, det vill säga processen går både framåt 12

16 och bakåt samtidigt. Texten tas även aldrig ur sitt sammanhang utan vetskap om vem som har svarat, i vilket sammanhang, religiös och kulturell tillhörighet, ålder, kön, utbildning etc. Olika tolkningsnivåer av skillnader och likheter, uttrycks i subkategori, kategori och tema. I en text finns ett manifest innehåll och latent budskap. Det manifesta är det konkreta innehåll som beskrivs i kategorier och det underliggande, latenta och tolkade budskapet utgör det slutliga temat (Granehim & Lundman, 2012) I den kvalitativa innehållsanalysen görs ett viktigt ställningstagande i valet av analysenheterna i intervjuer eller enkäter. Dessa analysenheter bör vara stora nog att utgöra en helhet och liten nog så de blir hanterbara i analysprocessen. Graneheim och Lundman (2004) beskriver etablerade begrepp inom den kvalitativa innehållsanalysen såsom domän, analysenhet, meningsbärande enhet, kondensering, kodning, kategori och tema (sortering, tolkning, abstraktion). Följande stycke redogör för de begrepp som använts i analysen i denna magisteruppsats. De två enkäterna utgjorde två domäner och svaren i de öppna frågorna analysenheter. Därefter kondenserades svaren från meningsbärande enheter till lätthanterliga koder. Exempelvis att förklara så man förstår kodades om till tydlig information. Olika kondenserade svar med likande innehåll bildade sedan subkategorier såsom tydlig information samt extra tid till information. Dessa subkategorier underordnades därefter huvudkategorin information. I varje domän framkom flera kategorier, en del gemensamma för flera av frågorna i enkäten och en del unika för respektive fråga. Detta har lett fram till att nio huvudkategorier har identifierats. I tabell 1 nedan återfinns exempel på hur analysarbetet framskridit. 13

17 Tabell 1 Exempel på analysflöde Meningsenhet förklara lite mer tydligt, enklare ordval tydligt, praktiska övningar känna in vad hon tycker om provtagn. göra det på bästa sätt, förklarar Kondenserad meningsenhet Känna in och göra det på bästa sätt. Förklarar. Kod Underkategori Kategori Enkelt språk. Förklarar tydligare Tydlig information Praktiska övningar Anpassar mitt bemötande efter kvinnan. Enkelt Tydligt Använder hjälpmaterial för att tydliggöra Anpassar. Kommunikation Bemötande att hon förstår varför det inte är bra för barnet att hon röker Informerar om att rökning är skadligt för barnet Förklarar. Informerar om skadeverkningar Informerar Vilken information ses ha gott om tid Gott om tid Planerar tidsåtgång de behöver mkt längre Gott om tid tid beroende på parets Anpassar Planerar kapacitet. Kan ev ingå i föräldrautbildningen föräldrautbildningen vanlig föräldragrupp, efter parets förmågor annars enskild information Information Planering 14

18 Forskningsetiska överväganden Enkäterna skickades ut till barnmorskor som arbetade inom mödrahälso- och förlossningsvård. Dessa barnmorskor hade identifierats slumpmässigt i ett offentligt register, Hälso- och sjukvårdsregistret, varpå ingen etisk prövning behövdes i enlighet med Helsingforsdeklarationen (World Health Association, 2014). Enligt Helsingforsdeklarationen så ska deltagandet vara frivilligt samt att deltagarna ska ha möjlighet att göra ett informerat val vilket bland annat innebär att de ska få information om studiens syfte och hur den genomförs (World Health Association, 2014). Tillsammans med enkäterna bifogades information om studiens syfte och att alla uppgifter hanteras anonymt. Enkäterna avidentifierades med hjälp av ett kodningsförfarande. Denna kodning användes för att kunna skicka ut påminnelser till de som inte besvarat enkäten. Alla enkäter och register förvaras inlåsta enligt forskningsetiska regler. Anonymiteten beaktas ytterligare då svaren redovisats enbart på gruppnivå. Resultat Under analysprocessen identifierades tio kategorier. Dessa kategorier är Bemötande, Kommunikation, Information, Barnmorskansroll, Anhöriga/stödpersoner, Närvaro, Planering, Stöd, Svårigheter och hinder samt Fördomar. Beskrivningar från barnmorskorna på barnmorskemottagning placerades främst inom kategorierna planering, kommunikation och information, och motsvarande från barnmorskorna på förlossningsavdelning i kategorierna kommunikation, information och bemötande. Även kategorin stöd har fått många svar från förlossningsbarnmorskorna. Antal svar per fråga och kategori för barnmorskemottagning respektive förlossningsavdelning redovisas i tabell 2, se nedan, och antal svar per fråga som är gemensam för både mödravård och förlossningsavdelning och kategori, finns presenterade i tabell 3 nedan. 15

19 Tabell 2 Antal svar per fråga sorterade under kategorier Bokning av tid för inskrivning* Komma till fortsatta kontroller* Barnmorskans roll Anhöriga/ Stödpersoner Närvaro Planering Stöd Svårigheter/ hinder Tidsåtgång* Vikt* Rökning* Alkohol* Andra droger* Fosterdiagnostik* Bemötande Kommunikation Information Föräldrautbildning* Amningsförberedelse* Första mötet** Känslor** Smärtlindring** Elimination** Amningsstart** Skötsel av barnet** Fördomar 1 * Frågor till barnmorskor på förlossningsavdelning ** Frågor till barnmorskor på barnmorskemottagning 16

20 Tabell 3 Antal svar per gemensam fråga sorterade i kategorier Barnmorskemottagning/ Förlossning Bemötande Kommunika- tion Information Barnmorskans roll Anhöriga/ Stödpersoner Närvaro Planering Stöd Svårigheter/ hinder Fördomar Nutrition 0/10 22/22 18/18 6/27 4/0 0/0 23/0 0/0 0/0 1/0 Fosterövervakning Ge information, råd och stöd Undersökning/ provtagning Förmåga att förstå sin graviditet/ förlossning Oro, rädsla under graviditet/ förlossning Kvinnans anknytning till det ofödda/ nyfödda barnet 2/7 18/29 10/12 0/0 2/0 0/0 11/0 0/0 1/0 2/0 2/7 59/72 27/27 0/0 7/8 0/15 38/2 0/0 0/0 0/0 17/0 22/28 23/53 0/0 0/1 0/0 45/0 0/0 0/0 2/2 4/7 42/11 17/19 1/36 4/1 0/5 19/2 0/2 1/4 0/0 15/29 18/28 8/2 0/1 0/4 0/22 27/1 0/15 1/7 1/0 30/14 9/11 7/26 0/27 1/0 0/0 37/19 6/0 0/1 17

21 Bemötande När det gällde första mötet och kvinnans känslor på förlossningen så tänkte en del av de tillfrågade barnmorskorna på bemötandet och vid undersökningar och provtagningar tänkte barnmorskorna på barnmorskemottagning på bemötandet, se tabell 2. Beträffade kvinnornas oro och rädsla under graviditet/förlossning beskrev både barnmorskorna på barnmorskemottagning och förlossning att bemötande gentemot den gravida/födande kvinnan var viktigt, se tabell 3. Inom barnmorskemottagningarna tänkte barnmorskorna i något högre utsträckning än barnmorskor på förlossningen, på bemötande då det gäller anknytning till det väntade barnet, tabell 3. Exempel på subkategorier som placerades under kategorin bemötande är lugn miljö, stödjande, lyhörd, trygghet samt förstående. Exempel på citat som inkluderats under denna kategori är: vänlighet, trygghet gentemot kvinnan lugn och ro att skapa en god kontakt och förståelse för just den kvinnan och hennes funktionsnedsättning känna in vad hon tycker om provtagning. göra det på bästa sätt ta kvinnans känslor på allvar, hennes upplevelse o känslor Kommunikation Under denna kategori placerades subkategorier så som tydlig och enkel, använder hjälpmaterial för att tydliggöra, anpassar språket, uppföljning samt upprepande. Citat som har lagts i denna kategori är främst citat på gemensamma frågan angående ge information, råd och stöd, se tabell 3. Då det kommer till att förstå sin graviditet, tabell 3, och första mötet och amningsförberedelse, se tabell 2, har barnmorskorna beskrivit att kommunikation är viktig. Många av citaten har hamnat under denna kategori vilket visar på att barnmorskorna både på barnmorskemottagningen och inom förlossningsvården såg kommunikation som en viktig del av vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: att de får en tydlig information, upprepanden vara tydlig i allt jag säger, förvissa mig att hon förstår 18

22 tydlig information som upprepas på olika sätt lättförståeligt material som finns att tillgå, finns på mottagningen bilder, lättläst Information Stor andel citat var kategoriserade som information vilket visar på att barnmorskorna tänkte på vilken information som ges samt hur informationen gavs till kvinnorna. Kategorin inkluderar beskrivningar på vad barnmorskorna tänkte på att informera kvinnorna om under graviditeten och förlossningen såsom livsstil, kroppens förändringar, förberedelse till och under förlossning samt föräldraskap. Barnmorskor på förlossningen uppgav att informationen är viktig vid första mötet och framför allt angående smärtlindring, se tabell 2. På barnmorskemottagningen tyckte barnmorskorna att information var viktig angående livsstil, se tabell 2. Gemensamt för barnmorskor på förlossning och barnmorskemottagning var att de tyckte att information var viktigt framför allt inför undersökning/provtagning men även då de skulle ge information, råd och stöd, se tabell 3. Exempel på subkategorier till information är uppföljning av given information samt utökad information. Citat så som mer information och extra information har hamnat under subkategorin utökad information. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: tidig inskrivning angående livsstilsfrågor informera kvinnan om näringsriktig mat ge enklare information, ej berätta i detalj information. Att den ges så att kvinnan förstår utförlig information, visa låta pröva på upprepad information extra information Barnmorskans roll Under denna kategori placerades uttryck som beskrev vad barnmorskorna ansåg hör till deras roll som barnmorska, bland många fler, under exempelvis förlossning. Exempel på 19

23 subkategorier under denna kategori är fråga/kontrollera, se till och uppmärksamma. Detta handlade främst om företeelser på förlossningsavdelning som exempelvis att se till att patienten har kissat, att barnet ligger rätt vid bröstet när det ska ammas samt observation av samspelet mellan mor och barn i denna situation, se tabell 2. Även vid första mötet tyckte barnmorskor på förlossning att det var deras uppgift att se till att allt fungerade samt vid anknytning till barnet. Barnmorskor på barnmorskemottagning uttryckte att det handlade om uppföljning rörande rökning, se tabell 2. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: ta reda på påminna se till att hon kissar kolla att verkligen fungerar se att samspelet fungerar uppföljning av rökvanor oftare plus information Anhöriga/stödpersoner De flesta citaten som under analysarbetet lades i kategorin var citat som innehöll anhörig/stödperson/partner. Detta återfanns i beskrivningar beträffande vad barnmorskorna tänkte på vid inskrivning, komma till fortsatta kontroller samt vid skötsel av barnet, se tabell 2. Exempel på subkategorier är informera anhörig, informera partner samt involvera anhörig/stödperson. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: involvera personer runt patienten stödperson i hemmet? eventuellt kontakta stödpersoner Stöd av anhörig göra partnern maximalt delaktig 20

24 Närvaro Kategorin närvaro innefattar subkategorier så som hög närvaro och extra närvaro. Uttryck från barnmorskorna som har betydelsen närvaro i någon form, nämndes beträffande amningsstart, känslor, oro och rädsla hos kvinnan på förlossningsavdelning, se tabell 2. Barnmorskor på förlossning angav även närvaro som något viktigt beträffande oro, rädsla under förlossning samt när de ger information, råd och stöd, se tabell 3. De barnmorskor som uttryckte att närvaro var viktigt var uteslutande de på förlossningsavdelning. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: närvarande barnmorska hög närvaro av personal behöver kanske närvaro under hela förlossningen närvaro vid amningstillfällen Vara inne hos kvinnan i största utsträckning Planering Under kategorin planering återfinns ett flertal subkategorier. Exempel på subkategorier är längre besök, tätare besök, vårdplanering och personal. Planering är den kategorin som totalt sett innehåller flest beskrivning av vad barnmorskorna ansåg som viktigt i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Framför allt var det barnmorskor på barnmorskemottagning som beskrev planering i någon form, se tabell 2 och 3. De flesta uttryck som lades till denna kategori från barnmorskor på barnmorskemottagning var framför allt de som framhöll planering angående tidsåtgång och föräldrautbildning, se tabell 2. Barnmorskor på förlossningsavdelning beskrev att planering var betydelsefullt vid första mötet, smärtlindring och anknytning till barnet. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: längre tid samt tätare besök ibland upprättad vårdplan med kvinnan och vårdgivare kontakt genom hela vårdkedjan 21

25 tydlig uppföljning extra personal Stöd Under kategorin stöd har beskrivningar som explicit innehållit ordet stöd i någon mening placerats. Stöd redovisas i en egen kategori då ordet stöd förekommer i beskrivningar av vad barnmorskor på framförallt förlossningen uppgav som viktigt i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Från barnmorskor på förlossningsavdelning återfinns ordet stöd vid skötsel av barnet och amningsstart, se tabell 2, samt i viss utsträckning beträffande kvinnornas eventuella oro och rädsla, se tabell 3. Barnmorskor på barnmorskemottagning beskrev stöd som viktigt främst då det gällde att få kvinnan att komma till fortsatta kontroller, se tabell 2. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: mer stöd mycket stöd extra stöd och hjälp extra stöd på BB avdelning Svårigheter och hinder Under kategorin svårigheter och hinder fann författarna under analysarbetet olika citat där barnmorskor beskrev orsaker till svårigheter och hinder med vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Denna kategori har subkategorier såsom svårigheter att förstå, svårigheter att tolka kvinnans känslor samt svårigheter att ta hand om det nyfödda barnet. De subkategorier som innehöll majoriteten av dessa beskrivningar var svårigheter att förstå samt Svårighet att tolka kvinnans känslor. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: kan ibland vara svårt att fylla i audit svårare att förklara exempelvis om tillväxt avtar eller om något annat har av och till upplevt att det kan vara svårt för kvinnan att förstå hur ofta barnet behöver ammas. Kan bli abstrakt att förstå barnets signaler. BVC denna erfarenhet också kvinnan kan ha svårt att uttrycka vad hon känner 22

26 att de inte alltid kan förstå sin smärta och känslor Fördomar Under analysarbetet så identifierades citat som var påståenden och antaganden om kvinnor med utvecklingsstörning och deras graviditet och barnafödande. Det var inte många påståenden och antaganden men dock ett faktum att de förekom både från barnmorskor på barnmorskemottagning och förlossning. Exempel på citat som inkluderats i denna kategori är: att få ett utvecklingsstört eller missbildat barn ökar problematiken ytterligare går ej att ha med i vanlig grupp, kan vara väldigt dominerande, gränslösa. Tillgodoser sig inte info i vanlig grupp. många av de kvinnorna är överviktiga. Tycker om coca-cola. Dricker inte vatten. Röker. Äter godis etcetera. kvinnorna missbrukar sina mediciner och värktabletter svårt att kunna förstå, sätta sina egna behov åt sidan för barnets skull svårare att ta till sig sitt barn, kontakt med socialtjänsten tåliga, behöver mindre smärtlindring Diskussion I detta avsnitt diskuteras utvalda delar av studiens resultat. De kategorier som tas upp till diskussion presenteras i samma följd som i resultatet. Därefter diskuteras metoden utifrån dess trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet. Resultatdiskussion Planering, kommunikation, information och bemötande är det som barnmorskor ansåg som viktigast i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. Denna studie visar att barnmorskor som arbetar inom barnmorskemottagning och förlossningsavdelning är tämligen samstämmiga utifrån vården av en kvinna med utvecklingsstörning. När svaren jämfördes från de frågor som var lika i båda enkäterna visade det jämförbara resultat under alla kategorier förutom under kategorin planering. Barnmorskor på 23

27 barnmorskemottagningen planerade vården i sin helhet i högre utsträckning än vad barnmorskor på förlossningsavdelning gjorde. Detta torde gälla generellt över de båda verksamheterna då barnmorskor inom barnmorskemottagningen har hand om den gravida kvinnan under hela graviditeten till skillnad mot barnmorskor på förlossningsavdelning som har hand om kvinnan som längst under ett arbetspass. Det som visats tidigare inom områdets olika forskningsresultat är att barnmorskor och personal anser att de har för lite kunskap och utbildning om kvinnor med utvecklingsstörning (Walsh et al.; Sowney & Barr, 2007; Beake et al.; Taua et al., 2012; Höglund et al., 2012b; Walsh-Gallanger et al.). I föreliggande studie säkerställs detta inte helt säkert. Detta kan eventuellt bero på att frågorna inte var ställda på ett sådant sätt så att svaret spontant blev det vet jag inte och jag har för lite kunskap och jag måste läsa på. Av de svar som inkom kan det tolkas som att de tillfrågade barnmorskorna enbart hade kvinnor med utvecklingsstörning som målgrupp eftersom det inte framkom några tveksamheter i svaren om hur de tänker i vården bland kvinnor med utvecklingsstörning. Information Många barnmorskor som arbetar på barnmorskemottagningen har svarat att kvinnor med utvecklingsstörning behöver få mer tydlig och utförlig information. Detta stämmer väl överens med vad Berg (2010) beskriver vad vårdpersonal bör förhålla sig för att få patienten att uppnå känsla av sammanhang vilket har sin grund i begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Att uppnå känsla av sammanhang främjar hälsa (Antonovsky, 2005). För att nå detta så krävs det att information om vården är anpassad till den unika patienten (Berg et al., 1996; Lundgren, 2004; Lundgren, 2005; Fullerton, Severino, Brogan, & Thomson, 2013, Socialstyrelsen, 2006; Höglund & Larsson, 2012; Walsh-Gallanger et al.). Det som skiljer sig åt mellan barnmorskorna på barnmorskemottagning och de inom förlossningsvården är att de flesta svaren angående individanpassad vård är inte lika uttalad inom förlossningsvården vilket kan tyckas vara anmärkningsvärt. Svar som mer information och tydlig information har inte placerats i denna kategori då författarna till denna uppsats anser att detta svar handlar mer generellt om kvinnor med utvecklingsstörning. Det kan vara så att barnmorskorna på förlossningsavdelning svarade så och med detta avsåg en individanpassad åtgärd. Att vissa svar var av mer generell karaktär, så som mer information och tydligare information, kan bero på att frågorna i enkäten hänvisade till kvinnor med utvecklingsstörning generellt, utvecklingsstörning förkommer i olika svårighetsgrader (WHO, ICD-10, 2013). 24

28 Barnmorskans roll Under denna kategori återfinns citat som uttrycker vad en barnmorska ska se till under en förlossning. Under frågan elimination i enkäten till barnmorskor på förlossningsavdelningen återfanns många liknande svar som se till att hon kissar, påminna och ta reda på, och har därför lagts under denna kategori. Anhörig/stödperson En gemensam fråga för barnmorskorna på barnmorskemottagning och förlossningsavdelning handlade om att informera, ge råd, och stöd. Denna fråga involverade flest svar som innehöll ord som anhörig och stödperson. Antal svar är dock förvånansvärt lågt med tanke på vad tidigare forskning visar (Hildingsson & Häggström, 1999; Wilson, Mc Kenzie, Quayle & Murray, 2013). Bland annat visar studien av Hildingsson och Häggström (1999) att de blivande fäderna inte alltid var delaktiga till en början men när de bjöds in var de mycket betydelsefulla. Att vara utan partner i denna situation kan vara en anledning till att kvinnan behöver mer support från barnmorskan vars roll blir än viktig. I studien av Wilson et al. (2013) var huvudsyftet att undersöka mödrar med utvecklingsstörning och deras erfarenhet av vården efter förlossningen. Här framkom att anhöriga var den viktigaste formen av stöd under denna tid. Vidare att stöd från personal värderades som sekundärt till det stöd de fick av sina anhöriga. Stöd från anhöriga nämns inte av barnmorskorna som viktig för kvinnor under förlossningen utifrån hennes känslor och smärta. Anhöriga torde ha en viktig roll i sammanhanget då dessa kvinnor är mycket sårbara och där en kärleksfull och tryggt situation kan underlätta för kvinnor under både graviditet och födande (Svensson Höstfelt & Söderman, 2012). Det är anmärkningsvärt i denna studie att inte anse anhöriga som viktiga personer då de på bästa sätt skulle kunna ge denna trygghet till kvinnan i denna utelämnande och nya livssituation. Närvaro Antalet beskrivningar som sorterades under kategorin närvaro var få. Det var endast 42 svar som explicit innehöll ordet närvaro i svaren på de gemensamma frågorna för barnmorskorna på barnmorskemottagning och förlossningsavdelning. Vidare endast 33 svar från de frågor som var riktade till antingen barnmorskemottagning eller förlossningsavdelning. Detta förvånar studiens författare då det finns vetenskaplig evidens att en barnmorska som har en hög närvaro hos den födande kvinnan minskar hennes oro och som i sin tur leder till minskad smärta och komplikationer. Frågan är ställd som är det ngt särskilt du tänker på? och 25

29 möjligen kan det vara så att barnmorskorna ser det som självklart i sammanhanget. Tidigare forskning pekar tydligt mot att en hög närvaro gagnar framför allt den födande kvinnan. Planering Under kategorin planering har svar så som extra personal och mer tid placerats. Detta för att en viss planering krävs för att detta ska möjliggöras. I resultatet framgår det tydligt att planeringen är viktig i vården av dessa kvinnor, både på barnmorskemottagning samt förlossning, då många av svaren har handlat om tid. I studien av Höglund och Larsson (2012) framkom det exempelvis att föräldrautbildning var önskvärd av kvinnor med utvecklingsstörning men att den då måste vara anpassad för dem. Detta kräver således mer tid för att planera, utforma och anpassa en sådan grupp. Vissa svar har handlat om ökad närvaro för dessa kvinnor när de föder vilket också kräver planering för att avsätta personal men dessa svar har lagts under kategorin närvaro. Kvinnor med utvecklingsstörning har uttryckt att förlossningen kändes överväldigande och svårförståelig. Smärtlindring och andra sjukhusrutiner kom inte alltid kvinnorna tillgodo då personalen inte alltid kunde identifiera kvinnor med utvecklingsstörning då kvinnorna ibland hemlighöll sin diagnos (Höglund & Larsson, 2012). I en annan studie kände sig kvinnorna inte förstådda, de hade svårt att förmedla sina behov och blev ofta missförstådda av personalen (Llewellyn, 2012). Mer tid avsatt för dessa kvinnor inne på rummet under förlossningen kan vara en väg att gå för att överbrygga dessa problem, att personalen tar god tid på sig att förstå och hjälpa kvinnan. While och Clark (2010) skriver att vården ska kunna erbjuda lika hög kvalitet för alla vårdbehövande, inkluderande personer med utvecklingsstörning men detta kräver också mer i form av planering och fördelning av resurser. Stöd Till denna kategori hör det mesta som framkommit i denna uppsats, så som bemötande, ge information på bästa sätt, kommunicera och involvera anhöriga. Under kategorin hamnade stöd såväl praktiskt som känslomässigt. Uttalanden som explicit innehöll ordet stöd utan att definiera vad som menas med stöd var förhållandevis många och fick av den anledningen en egen kategori. 26