Regeringsuppdrag Förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall

Transkript

1 Regeringsuppdrag Förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall

2

3 Innehåll REGERINGSUPPDRAG FÖRSTUDIE OM FÖRBÄTTRAD AVFALLSSTATISTIK OCH SPÅRBARHET FÖR FARLIGT AVFALL 2 INNEHÅLL 3 SAMMANFATTNING 9 Introduktion 9 Detta uppdrag 9 Tidigare uppdrag 9 Uppdraget och EU 9 Naturvårdsverkets förslag i korthet och förvaltingsjuridiska överväganden 9 Den samlade digitala lösningen 13 Övergripande beskrivning av lösning 13 Vårt fortsatta arbete 14 Februari juli Fortsatt arbete med juridiska frågor 14 FÖRKORTNINGAR OCH BEGREPP 17 1 INLEDNING NULÄGE Det nu redovisade uppdraget 19 Uppdraget Smart miljöinformation och förhållandet till detta uppdrag 19 Skrivelsen och tidigare regeringsuppdrag 20 Avgränsning 20 Genomförande Naturvårdsverkets roll EU och internationellt 23 Spårbarhetskrav i avfallsdirektivet (2008) 23 Ändringar av avfallsdirektivet (2018) 23 Avfallsstatistik Farligt avfall 24 Angående definitionen farligt avfall 25 Elektronisk registrering i en samlad digital lösning 26 3

4 1.6 Förbättrad avfallsstatistik 26 Bättre struktur och mer standardiserad rapportering 27 Utökat dataunderlag - vilka ska rapportera? 27 Nya avfalls- och behandlingskoder Formell underrättelse Tidigare uppdrag 29 Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall Sammanfattning remissvar från branschen och myndigheter 31 Branschen 31 Länsstyrelser och kommuner 32 2 NATURVÅRDSVERKETS SAMLADE FÖRSLAG OCH ÖVERVÄGANDEN Revideringar av ursprungligt förslag 33 Ersätta anmälningsplikten enligt 42 med uppgifter som lämnas i den digitala lösningen 33 Uppgiftsskyldighet för den som bedriver verksamhet med återvinning eller bortskaffande av avfall 34 Uppgiftsskyldighet för producenter av farligt avfall 35 Uppgiftsskyldighet för mäklare i fråga om farligt avfall 36 Tidsintervall innan genomförd mottagningskontroll 36 Krav på mottagare att registrera vissa uppgifter då uppgifter från lämnare enligt 54 b eller 54 c saknas Förbättrad spårbarhet farligt avfall 38 Tillsyn 41 Sanktioner 42 Vilka ska lämna uppgifter Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall 46 Bättre struktur och mer standardiserad rapportering 47 Utökad rapportering av bygg- och rivningsavfall 49 Nya avfalls- och behandlingskoder En samlad digital lösning 49 Övergripande beskrivning av en samlad digital lösning för spårbarhet och hantering av avfallsdata 49 Informationsutbyte mellan Naturvårdsverket och övriga aktörer 51 4

5 Ansvarsfrågan 52 Informationsägarskapet 52 Tidplan för utvekcling och införande av digital lösning Förvaltningsjuridiska överväganden 53 Inledning 53 Avgränsning 54 Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall 54 Sekretess 56 Särskilt om avfallsstatistik Kvarstående frågor att utreda 58 Spårbarhet för farligt avfall 59 Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall 59 Förvaltningsjuridiska aspekter 59 3 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG OCH BEHOV AV FÖRESKRIFTER Författningsförslag 61 Spårbarhet och kontroll av farligt avfall 61 Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall Utredning enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 74 4 KÄLLFÖRTECKNING 78 5 BILAGA 1. UTREDNING ENLIGT FÖRORDNINGEN (2007:1244) OM KONSEKVENSUTREDNING VID REGELGIVNING VID REGELGIVNING Inledning 81 Författningsändringar och konsekvenser Syfte och lösning 82 Alternativa lösningar Spårbarhet och kontroll av farligt avfall Bättre avfallsstatistik Verksamheter och myndigheter som berörs 85 Exempel på andra som berörs 86 Konsekvenser för samtliga berörda aktörer Konsekvenser för avfallsproducenter 87 5

6 5.7 Konsekvenser för den som lämnar ifrån sig farligt avfall för borttransport 88 Farligt avfall som transporteras i Sverige 88 Farligt avfall som transporteras till annat land Konsekvenser för verksamheter som tar emot farligt och icke-farligt avfall 90 Nationella transporter av farligt avfall som tas emot inom Sverige 90 Utökad rapportering för en bättre statistik Konsekvenser för tillsynsmyndigheter och länsstyrelserna 97 Operativa tillsynsmyndigheter 97 Länsstyrelserna Konsekvenser för Naturvårdsverket 98 Spårbarhet farligt avfall och statistik 98 6 BILAGA 2 FÖRBÄTTRAD AVFALLSSTATISTIK OCH SPÅRBARHET AV FARLIGT AVFALL - DIGITAL LÖSNING 103 SAMMANFATTNING 104 Övergripande kravbild och förutsättningar 104 Övergripande beskrivning av lösning 105 Genomförande 107 Fortsatt samverkan Detta dokument Förutsättningar för förändring 110 Beroenden till föreslagna eller pågående förändringar 111 Smartare miljöinformation Övergripande beskrivning av en samlad digital lösning 113 Berörda aktörer 115 Processer 118 Informationsarkitektur 118 Teknisk lösning 119 Ansvarsförhållanden Genomförande 124 Förändringsbehov 124 Övergripande plan 125 6

7 Grov tidplan för Naturvårdsverkets projekt för genomförande 127 Pilot 129 Fortsatt samverkan med andra aktörer Exempel på avtalslösning 133 7

8 8

9 Sammanfattning Introduktion Detta uppdrag Denna skrivelse är en redovisning av regeringsuppdraget Förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall. Uppdraget gavs till Naturvårdsverket i Regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Naturvårdsverket. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 31 januari Förstudien ska innehålla förslag till hur spårbarhet för farligt avfall och en förbättrad avfallsstatistik kan åstadkommas bland annat genom en sammanhållen nationell digital lösning. Tidigare uppdrag Naturvårdsverket har i ett tidigare regeringsuppdrag, 2016, utrett hur avfallsstatistiken och spårbarheten av farligt avfall kan förbättras. Denna förstudie utgår från tidigare uppdrag och de remissynpunkter som kommit in, samt den nya EU-lagstiftning som tillkommit. Uppdraget och EU Enligt artikel 17 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att farligt avfall produceras, insamlas och transporteras samt även lagras och behandlas så att miljön och människors hälsa skyddas, vilket också inkluderar åtgärder för att avfallet ska kunna spåras hela vägen från produktion till dess att det slutligt behandlats. Enligt artikel 35 i direktivet ska medlemsstaterna inrätta ett elektroniskt register eller samordnade register för att registrera uppgifter om farligt avfall. Avfallsdata ska redovisas till EU vartannat år för allt uppkommet avfall fördelat på branscher och avfallstyper specificerade i avfallsstatistikförordningen. För verksamheter som behandlar avfall ska mängder bortskaffat och återvunnet avfall fördelat på avfallstyp och behandlingsåtgärd redovisas. Naturvårdsverkets förslag i korthet och förvaltingsjuridiska överväganden Naturvårdsverket redovisade 2016 ett förslag till hur avfallsstatistiken och spårbarheten av farligt avfall kan förbättras. Med hänsyn till bl.a. nya krav som tillkommit i avfallsdirektivet, synpunkter som lämnats i remissvar samt att vi vidare analyserat vårt tidigare förslag i redovisningen från 2016 har vi reviderat det förslaget. 9

10 Vårt förslag utgår ifrån att den anteckningsskyldighet som alla aktörer nu omfattas av vid hantering av farligt avfall enligt 54 58, ersätts med krav på dessa aktörer att registrera vissa uppgifter om det farliga avfall de hanterar samt lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i en av Naturvårdsverket anvisad digital lösning. På så sätt åstadkommer vi ett nationellt spårbarhetssystem samtidigt som vi uppfyller kravet på registerhållning hos respektive aktör i transportkedjan. Nuvarande bestämmelser om transportdokument i 60 avfallsförordningen ersätts av krav på transportören att kontrollera och att i den digitala lösningen kunna uppvisa de uppgifter som lämnats om transporten enligt de nya bestämmelser som föreslås. De så kallade spårbarhetsbestämmelser som föreslås innebär i huvudsak att alla som i yrkesmässig verksamhet lämnar farligt avfall för borttransport (lämnare) ska lämna uppgifter om bl.a. avfallets typ och mängd, vart det ska transporteras och vem som transporterar det. Samma krav gäller för den som själv transporterar bort farligt avfall som hanterats eller har uppkommit i egen verksamhet. Därmed kommer uppgifter att registreras om allt uppkommet farligt avfall som transporteras. Den som tar emot det farliga avfallet för någon form av yrkesmässig hantering, undantaget transport, (mottagaren), ska bekräfta mottagandet och lämna vissa uppgifter om det mottagna avfallet. Denna skyldighet kommer alltså att gälla både den som tar emot avfall i insamlingsverksamhet, exempelvis för lagring, och den som tar emot avfallet för behandling. Den som tagit emot farligt avfall och i sin tur lämnar det vidare för ny borttransport blir att anse som lämnare och ska lämna uppgifter enligt ovan. Transportörerna åläggs också en skyldighet att i den digitala lösningen bekräfta att de uppgifter som lämnaren uppgivit om transporten kontrollerats samt att transporten påbörjas. Genom dessa bestämmelser kommer uppgifter att registreras i den digitala lösningen om allt farligt avfall som transporteras bort från en yrkesmässig verksamhet, om alla som yrkesmässigt producerar, transporterar eller på annat sätt hanterar farligt avfall liksom uppgifter om det farliga avfall som de hanterar. Vi föreslår att 42 avfallsförordningen, som kräver att den som avser att själv transportera farligt avfall som uppkommit i egen verksamhet ska anmäla det till länsstyrelsen, ska upphävas. Detta eftersom länsstyrelsen kommer att få uppgifter om transporter och transportörer som ska lämnas enligt de s.k. spårbarhetsbestämmelser som föreslås. Spårbarhetsbestämmelserna behöver kompletteras i vissa avseenden så att registreringsskyldigheten enligt artikel 35.1 i avfallsdirektivet genomförs fullt ut. Producenter av farligt avfall behöver åläggas en skyldighet att förteckna uppgifter om typ och mängd av farligt avfall som uppkommer i deras verksamhet och att 10

11 lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Mäklare hanterar som regel avfall på ett sätt som gör att de inte träffas av skyldigheten att förteckna och lämna uppgifter i samband med borttransport eller mottagande av farligt avfall. Därför behöver registreringsskyldigheten för mäklare regleras särskilt (Se avsnitt 2.2.3). Vidare behövs en särskild bestämmelse om skyldighet för den som behandlar avfall, såväl farligt som icke-farligt, att förteckna uppgifter bland annat om hur avfall behandlats och om mängd avfall som efter ett återvinningsförfarande har upphört att vara avfall och lämna dessa uppgifter i den digitala lösningen. I fråga om farligt avfall ska avfallsbehandlarna redovisa vissa uppgifter för varje enskild transport som mottas, för att möjliggöra kontroll av hur transporter av farligt avfall slutligt hanterats. Vi föreslår att nuvarande bestämmelser i avfallsförordningen om anteckningsskyldighet gällande elavfall ersätts av en skyldighet att förteckna uppgifter och lämna dem i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Det kan ses som en logisk följd av att elavfall som regel utgör farligt avfall som därmed omfattas av samma krav på förtecknande och tillgängliggörande av uppgifter i ett elektroniskt register som allt annat farligt avfall. Se vidare avsnitt Kravet på rapportering av vissa uppgifter om behandling av elavfall i nuvarande 59 a behöver tills vidare finnas kvar, för att Naturvårdsverket ska kunna rapportera så kompletta uppgifter som möjligt till kommissionen gällande insamlat och behandlat elavfall. Bestämmelsen behöver dock omformuleras så att det tydliggörs att den endast avser behandling av elavfall som inte rapporteras in av någon annan, enligt skyldigheter som följer av förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Förfarandet vid gränsöverskridande transporter av avfall regleras genom förordning (EG) nr 1013/2006, den så kallade avfallstransportförordningen. Därför bör gränsöverskridande avfallstransporter som omfattas av avfallstransportförordningens tillämpningsområde undantas från tillämpningsområdet för de föreslagna nya s.k. spårbarhetsbestämmelserna i avfallsförordningen. För att spårbarheten av farligt avfall och avfallsstatistiken ska förbättras även i fråga om gränsöverskridande avfallstransporter vore det önskvärt att även de anmälningar och uppgifter om transporter som aktörer i Sverige ska lämna enligt avfallstransportförordningen registreras i en digital lösning. Införandet av ett sådant krav i svensk lagstiftning bedöms dock strida mot bestämmelser i avfallstransportförordningen. Naturvårdsverket föreslår därför en bestämmelse som 11

12 innebär en möjlighet att lämna dessa uppgifter i en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar. Vi föreslår att Naturvårdsverket ges bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter som ska förtecknas och om hur de ska lämnas till tillsynsmyndigheten enligt de nya bestämmelser som föreslås. De uppgifter som lämnas i den digitala lösningen enligt ovan kommer att förvaras hos Naturvårdsverket endast som ett led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för tillsynsmyndigheternas räkning. Handlingarna ska däremot anses förvarade hos och inkomna till ansvariga tillsynsmyndigheter. För att kunna följa farligt avfall från uppkomst till slutlig bestämmelseort behöver tillsynsmyndigheter samverka och uppgifter kunna lämnas ut från en tillsynsmyndighet till en annan. En bestämmelse behöver därför införas om att uppgifter om farligt som finns i den digitala lösningen på begäran ska lämnas ut till en annan tillsynsmyndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av hanteringen av farligt avfall. Vidare kommer Naturvårdsverket och eventuellt ytterligare myndigheter att behöva uppgifter som finns i den digitala lösningen för att uppfylla skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppfyllnad och tillgängliggörande av miljöinformation. Enligt Naturvårdsverkets bedömning saknas dock bemyndigande för regeringen eller annan myndighet att meddela sådana föreskrifter. En ny bestämmelse i 26 kap. MB föreslås därför som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om att en tillsynsmyndighet ska lämna ut uppgifter i den digitala lösningen om farligt avfall till en annan myndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av hanteringen av farligt avfall, samt om att uppgifter i den digitala lösningen ska lämnas ut som behövs för att en myndighet ska kunna fullgöra skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation. Inom det förvaltningsrättsliga området har en genomgång av relevanta bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och sekretesslagen samt dataskyddslagstiftningen gjorts. Naturvårdsverket konstaterar att ikraftträdande av myndighetens föreslagna bestämmelser, t.ex. 54 avfallsförordningen, krävs för att en sammanhållen digital lösning, som anvisas av Naturvårdsverket, för registrering av uppgifter om farligt avfall ska kunna användas. Därutöver, för att Naturvårdsverket ska ha rättslig grund för tillhandahållande av den digitala lösningen, torde en mer explicit författningsbestämmelse behövas. Såväl sekretessreglerade uppgifter som personuppgifter kommer att hanteras i den digitala lösningen. De personuppgifter som behöver behandlas kommer att vara begränsade. Tillsynsmyndigheterna torde bestämma ändamål och medel för 12

13 behandlingen vilket innebär att de är personuppgiftsansvariga medan Naturvårdsverket får anses vara personuppgiftsbiträde åt tillsynsmyndigheterna. Den samlade digitala lösningen Naturvårdsverket har i form av en bilaga tagit fram en nulägesbeskrivning över den analys som pågår för att utveckla nya arbetssätt och digitala lösningar inom avfallsområdet. Inom det regeringsuppdrag som nu avslutas har samverkan med berörda aktörer skett i flera olika spår beträffande den digitala lösningen och kommer att fortsätta även i nästa fas av utvecklingen av digital lösning. Naturvårdsverket startar ett projekt för genomförandet och de samverkansformer som krävs kommer att tydliggöras i en kommunikationsplan. Övergripande beskrivning av lösning Den digitala lösningen ska säkerställa spårbarhet för farligt avfall samt förbättrad avfallsstatistik. För spårbarheten kommer avfallslämnare, transportörer och mottagare av farligt avfall att behöva lämna information vid varje transporttillfälle då farligt avfall transporteras. Denna information ska sedan också kunna användas för att uppfylla rapporteringskravet kring farligt avfall för tillståndspliktiga verksamheter enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Figur 1. Konceptuell bild över digital lösning 13

14 Ett flertal aktörer kommer att påverkas av en ny digital lösning och behöva anpassa arbetssätt, processer och stödsystem utifrån detta, till exempel: - Verksamhetsutövare - Branschorganisationer - Tillsynsmyndigheter - Användarföreningar för verksamhetsstödsystem - Leverantörer av produktions- och verksamhetsstödsystem - Andra myndigheter, t ex Lantmäteriet och Transportstyrelsen Den digitala lösningen kommer att byggas upp av ett antal bastjänster i enlighet med esams rekommendation. En bastjänst tillhandahåller information eller utför en tjänst, men saknar användargränssnitt Vårt fortsatta arbete Februari juli 2020 Arbetet med förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall fortsätter direkt efter denna redovisning. Kvarstående frågor utreds vidare. De frågor som kräver lag eller förordningsändringar har hög prioritet eftersom de ska vara beslutade när systemet ska vara i drift. Angående de återstående delarna, exempelvis det förvaltningsjuridiska genomförandet, har Miljö- och energidepartementet meddelat att underlaget måste överlämnas senast den 31 mars Den digitala lösningen utvecklas i samverkan med berörda aktörer. Bland annat ska en eller flera pilotstudier genomföras där verksamhetsutövare, avfallstransportörer och tillsynsmyndigheter ges möjlighet att delta och testa nya arbetssätt. Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall ska vara i drift den 5 juli Den utveckling som krävs för förbättrad avfallsstatistik och andra behov utvecklas löpande. Fortsatt arbete med juridiska frågor Denna förstudie gäller specifikt genomförandet av hur avfallsstatistiken och spårbarheten av farligt avfall kan förbättras. Arbetet är samtidigt ett viktigt steg på vägen för digitalt utbyte av miljöinformation mellan företag och offentlig sektor. Efter denna redovisning avser Naturvårdsverket att fortsätta arbetet med såväl översyn av informationsbehov som utveckling av digitala lösningar. Vi kommer därmed att arbeta vidare även med ytterligare frågor som uppkommer och som kräver juridiska lösningar. Beträffande inkluderandet av ytterligare uppgifter i den digitala lösningen som ska ge förbättrat underlag för avfallsstatistik, rapportering och tillgängliggörande av miljöinformation kvarstår att göra en juridisk bedömning av de rättsliga förutsättningarna för Naturvårdsverket och andra myndigheter att få del av 14

15 uppgifterna. I denna förstudie har en lösning för kontroll och spårbarhet av farligt avfall prioriterats. Nedan redovisas några av de redan nu synliga behoven i utvecklingen. FÖRBÄTTRAD AVFALLSSTATISTIK FÖR ICKE-FARLIGT AVFALL - En samlad juridisk översyn av hur förbättrad avfallsstatistik kan genomföras. - Frågan om en cut off-gräns som avgränsar vilka av C-verksamheterna som behöver och vilka som inte behöver rapportera avfallsdata. - Vilka avfalls- och behandlingskoder som behöver läggas till. - Hur olika rapporteringar, såsom producentansvaren, ska finnas i samma digitala lösning. - Hur sanktionsavgifter ska utformas och implementeras för registrering av uppgifter om avfall. FÖRVALTINGSJURIDISKA ASPEKTER - Utformning och placering av en explicit bestämmelse avseende en rättslig grund för Naturvårdsverket att tillhandahålla den samlade digitala lösningen. - I samråd med berörda myndigheter bedöma hur känsliga uppgifter om lokalisering av transport av farligt avfall kan anses vara. Sådana uppgifter skulle eventuellt till exempel kunna anses röra rikets säkerhet eller sådana bevaknings- och säkerhetsåtgärder som skyddas enligt offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Att information om färdväg inte ska lämnas kan eventuellt komma att påverka bedömningen. Om uppgifterna inte kan anses röra sådana förhållanden, behöver det bedömas om uppgifterna ändå är av sådan karaktär att de borde skyddas av sekretess enligt OSL och att en ny sekretessbestämmelse till skydd för det allmänna därför behövs. - Naturvårdsverket har identifierat behov av att i den digitala lösningen hantera bl.a. uppgifter i ingivna miljörapporter om uppkommet och behandlat avfall från alla A-, B- och C-verksamheter. Naturvårdsverket behöver ha tillgång till information om uppkomna och behandlade avfallsmängder för att uppfylla rapporteringskrav till EU och som underlag till EU:s och nationella måluppfyllanden. Analys av vad som krävs för att möjliggöra detta behöver göras ur ett juridiskt perspektiv. 15

16 16

17 Förkortningar och begrepp A-verksamhet (A-klassad) Tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, prövningsnivå A (tillståndsprövas vid mark- och miljödomstol) ASP Projektet Avfallsstatistikproduktion (ASP) som SMED (se nedan) återkommande driver på uppdrag av Naturvårdsverket för att ta fram dataunderlaget om allt avfall i Sverige för rapporteringen till EU (Eurostat) den 30 juni varje jämnt kalenderår Avfallsverksamhet Miljöfarlig verksamhet som tar emot avfall och är, som huvud- eller sidoverksamhet, tillstånds- eller anmälnings-pliktig enligt 29 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251) B-verksamhet (B-klassad) Tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, prövningsnivå B (tillståndsprövas vid länsstyrelsens miljöprövnings-delegation) C-verksamhet (C-klassad) Anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet EEA European Environment Agency, europeiska Miljöbyrån EW-MFA Economy-wide material flow accounts (materialflödesräkenskaper) EWC-Stat European Waste Classification for Statistics FTI Förpacknings- och tidningsinsamlingen LoW The European List of Waste (Waste classification based on the European List of Waste, (Commission Decision 2000/532/EC) and Annex III to Directive 2008/98/EC) MPF Miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Nordic TFS En e-tjänst och webbportalen för förfaranden kring gränsöverskridande avfallstransporter OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) SMED Förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, ett konsortium mellan SCB, IVL, SLU och SMHI som på uppdrag av Naturvårdsverket utför mycket av den nationella datasammanställningen för avfall SMP Svenska Miljörapporteringsportalen SNI Standard för svensk näringsgrensindelning WFD Avfallsdirektivet - Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall och om upphävande av vissa direktiv (2008/98/EG) WStatR EU:s avfallsstatistikförordning 2150/

18 18

19 1 Inledning Nuläge 1.1 Det nu redovisade uppdraget Uppdraget Denna skrivelse är en redovisning av regeringsuppdraget Förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall. Uppdraget gavs till Naturvårdsverket i Regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Naturvårdsverket (Regeringen, 2017a). Förstudien ska innehålla förslag till hur spårbarhet för farligt avfall och en förbättrad avfallsstatistik kan åstadkommas bland annat genom en sammanhållen nationell digital lösning. Arbetet ska utgå från tidigare redovisat uppdrag Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall (Naturvårdsverket, 2016a). Utvecklingen av den digitala lösningen ska utgå från varje parts eget ansvar för sin information och Naturvårdsverket tidigare regeringsuppdrag Digitalt först smartare miljöinformation (Naturvårdsverket 2018a). I arbetet ska Naturvårdsverket inhämta synpunkter från andra berörda myndigheter och aktörer. En samhällsekonomisk konsekvensanalys ska inkluderas i redovisningen av förstudien. 1.2 Smart miljöinformation och förhållandet till detta uppdrag Digitaliseringen påverkar hela samhället och är, som det beskrivs i många sammanhang, den största förändringen sedan industrialiseringen. Regeringen har satt det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Naturvårdsverket har som en av flera myndigheter utsetts till s.k. utvecklingsmyndighet för smart miljöinformation inom regeringens satsning Digitalt först. Uppdraget rapporteras i februari 2019, då samverkar Naturvårdsverket med berörda aktörer i beständiga forum utifrån nio förändringsmål och nio samverkans principer. Ett av de förändringsinitiativ som pekats ut i en gemensam förändringsplan är förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall där ett strategiskt Miljöinformationsråd följer och stöder det konkreta arbetet. Begreppet digitalisering används dels för att beskriva en transformation av information eller teknik från ett analogt till ett digitalt format, dels för att beskriva den helt omvälvande transformation av samhället som pågår just nu. Dagens digitalisering innebär nya beteenden i samhället baserade på nya affärsmodeller, 19

20 ändrade arbetssätt och ändrad syn på information och dess värde, allt möjliggjort av digitala lösningar för informationsutbyte och tillgång till digital information. Naturvårdsverket utgår från att digitaliseringen av samhället innebär nya sätt att uppnå miljömässig hållbarhet genom att ge företag, privatpersoner och myndigheter incitament och kunskap. Att sprida och förklara miljöinformation och väcka ett engagemang ger individer möjlighet att utifrån sina roller påverka beslutsfattande på miljöområdet, fatta smarta beslut, göra smarta val, innovera och uppfylla sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Mot bakgrund av digitaliseringen ingår utvecklingen av arbetssätt och tekniska komponenter för förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall i ett större sammanhang. Dels då ny teknik kan användas för att stödja samhällets utveckling mot en cirkulär ekonomi där en produkt utformas för att minska miljöpåverkan och möjliggöra återbruk och reparation så att avfall elimineras och uppkommet avfall blir en resurs för en annan. Dels då offentlig sektor förenklar och skapar nytta för företag och privatpersoner och därmed skapar ett smart samhälle där det är lätt att göra rätt, och lätt att innovera utifrån den information som finns tillgänglig. Skrivelsen och tidigare regeringsuppdrag Det regeringsuppdrag som här redovisas är en fördjupning och aktualisering i vissa delar av tidigare redovisat uppdrag Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall (Naturvårdsverket, 2016a). I skrivelsen från 2016 redovisas Naturvårdsverkets förslag till utveckling av den digitala spårbarheten av farligt avfall samt förslag för att åstadkomma bättre underlag till avfallsstatistiken. Regeringskansliet har remitterat skrivelsen och inkomna synpunkter har beaktats vid genomförande av detta uppdrag. I denna skrivelse redovisas våra förslag tillsammans med bakgrundsbeskrivningar, slutsatser och förslag från föregående uppdrag. I stora delar hänvisar vi till den tidigare skrivelsen som kan laddas ner från Naturvårdsverkets hemsida. Sverige/Regeringsuppdrag/Redovisade-2016/Avfallsstatistik-och-sparbarhetfarligt-avfall/ Tidigare förslag har i flera delar revideras. Skälen till detta redovisas nedan, i kapitel 2. Avgränsning Förslagen i denna redovisning är att betrakta som fas 1 i den utveckling av lagstiftning, nya arbetssätt och digitala lösningar som krävs för att möta behoven 20

21 inom avfallsområdet. Vi har i fas 1 fokuserat på hur en digital lösning för spårbarhet av farligt avfall kan åstadkommas. Det går inte att i sin helhet nu överblicka hur utveckling utifrån behov kring icke-farliga avfallsflöden kan genomföras. Den arkitektur som grundläggs i fas 1 kommer dock att stödja att komponenter i den digitala lösningen kan återbrukas för fortsatt statistikutveckling och specialanalyser, till exempel kring hushållsavfallsdata, avfallsdata från producentansvar och andra specifika icke-farliga avfallsflöden. Vi kommer att arbeta vidare med hur uppgiftsunderlaget för avfallsstatistik, utöver farligt avfall, kan förbättras. I fas 1 ingår också att utreda och kravställa hur ett stöd för informationshantering kan se ut för gränsöverskridande transporter av avfall. I kommande faser kommer integration med andra internationella aktörers system i det nya digitala systemet för spårbarhet att ses över. Genomförande Uppdraget har genomförts som ett huvudprojekt med ett delprojekt som beskrivit den digitala lösningen. SAMVERKAN OM DEN DIGITALA LÖSNINGEN Samverkan med berörda aktörer har skett i flera olika spår beträffande den digitala lösningen: - Löpande information inom det program för samverkan om miljöinformation kring miljöskydd som startats inom Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Digitalt först Smartare miljöinformation. I programmet ingår bl.a. representanter för länsstyrelser och kommuner. - Dialogmöten under hösten med tillsynsmyndigheter (två workshops) respektive företag och branschorganisationer (två workshops) om den framtida digitala lösningen och vad olika aktörer behöver åstadkomma. - Riktad information till olika befintliga nätverk, som SKL:s miljöchefsnätverk. - Möten med enskilda myndigheter, som Transportstyrelsen. Vi vill här även tacka dessa aktörer för deras medverkan i samråden och konstruktiva engagemang i frågorna om förbättrad avfallsstatistik. MEDVERKANDE I UPPDRAGET Medverkande i Naturvårdsverkets interna arbetsgrupp har varit: Agnes Willén, Henrik Sandström, Staffan Ågren, Ulrika Hagelin och juristerna Ylva Lindén, Helena Forselius, Andrea Mesko Petersson, Heidi Schymanski. Delstudien digital lösning har representerats av Åsa Söderberg, enterprisearkitekt har varit Therese Nordenvall. Projektledare var i startskedet Malin Johansson och fr.o.m. maj Marie Larsson. 21

22 Från oktober till redovisningen av uppdraget har Marie Halvorsen, PA Consulting AB varit projektledare för delprojekt Digitala lösningar och förbättrad spårbarhet av farligt avfall. Mellan juni och oktober leddes delprojektet av Kenneth Zetterberg, Digitalizera Konsult AB, och dessförinnan av Niklas Juhlin, Softronic AB. Extern jurist, Ola Gotting, har tagit fram ett bakgrundsdokument med avseende på förvaltningsjuridiska frågor. 1.3 Naturvårdsverkets roll Naturvårdsverket är förvaltningsmyndighet på miljöområdet i frågor om klimat och luft, mark, biologisk mångfald, förorenade områden, kretslopp och avfall, miljöövervakning samt miljöforskning. Naturvårdsverket har en central roll i miljöarbetet och ska vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken. I ansvaret ingår att utveckla, följa upp och samordna arbetet med miljöinformationsförsörjning. Naturvårdsverket ska i sin roll delta i utvecklingen av miljölagstiftningen bland annat genom att ge underlag till regeringen i olika frågor och i detta fall handlar det om att ge underlag för att etablera ett spårbarhetssystem för farligt avfall i Sverige. Det har konstaterats att Sverige idag inte har något nationellt spårbarhetssystem för avfall. Naturvårdsverket (2016a) har tidigare fått i uppdrag att utreda hur ett sådant system skulle kunna utformas och då föreslagit att all yrkesmässigt bedriven verksamhet ska rapportera det farliga avfall man lämnar till borttransport eller tar emot efter transport. Rapporteringen föreslogs ske i en av Naturvårdsverket anvisad digital lösning. Naturvårdsverket är den myndighet som regeringen utsett att ansvara för den nationella avfallsstatistiken i Sverige, enligt förordning (2001:100) om den officiella statistiken. Naturvårdsverket ansvarar för internationell rapportering av avfallsdata till EU, OECD och EEA liksom för uppföljning av nationella mål och avfallsströmmar som anses extra viktiga inom miljömålssystemet, i den nationella avfallsplanen och i det nationella avfallsförebyggande programmet. Statistiken ska också finnas tillgänglig för allmänheten. Avfallsdata och avfallsstatistik används av många olika aktörer utifrån varierande behov och syften; EU och andra internationella organ, Naturvårdsverket och andra centrala myndigheter, Regeringskansliet, politiker, företag, kommunala och regionala avfallshandläggare, forskare, utbildningssektorn och allmänheten. Utgående från dessa ansvar har Naturvårdsverket två roller i arbetet att hitta lösningar för spårbarhet av avfall samt en förbättrad avfallsstatistik. 22

23 Dels tar Naturvårdverket själv fram kunskap som används för olika syften av oss själva och av en mängd andra aktörer. Vi samlar in data och tillgängliggör dem med moderna metoder och tekniker som bidrar till synergier och nyttor för företag, allmänhet och myndigheter. Vi följer förändringar och analyserar miljöpåverkan och resultat av miljöarbete, samt tillgängliggör kunskapsunderlag och statistik i digitala lösningar med utgångspunkt i olika målgruppers förförståelse och behov. Dels leder Naturvårdsverket samverkan om smart miljöformation och skapar förutsättningar för förändring i offentlig sektor, i företag och i civilsamhället. Miljöinformation produceras och konsumeras överallt, vilket kräver en helhetssyn på hur digitala processer och digital information kan bidra till den omställning mot miljömässig hållbarhet som redan pågår i samhället genom att ge olika aktörer möjlighet att delta och påverka. Naturvårdsverkets roll är också att bidra proaktivt med nya arbetssätt och tekniska komponenter i en nationell digital infrastruktur för prioriterade målgrupper och att i det samverka med övriga nationella aktörer såsom Myndigheten för digital förvaltning, DIGG, och med medlemmarna inom e- samverkansprogrammet esam. 1.4 EU och internationellt Spårbarhetskrav i avfallsdirektivet (2008) Enligt artikel 17 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att farligt avfall produceras, insamlas och transporteras samt även lagras och behandlas så att miljön och människors hälsa skyddas, inklusive åtgärder för att avfallet ska kunna spåras hela vägen från produktion till dess att det slutligt behandlats. Vidare ska åtgärder vidtas för att farligt avfall övervakas så att kraven i artikel 35 och 36 uppfylls. Det finns inte något nedre tröskelvärde i fråga om t.ex. avfallsmängder eller storleken på en verksamhet, utan kraven på kontroll och spårbarhet gäller för allt farligt avfall som uppkommer inom en medlemsstat. Enligt artikel 35.1 ska alla verksamhetsutövare som har för avsikt att behandla avfall, producenter av farligt avfall, verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall föra ett register över vissa uppgifter om avfallet. Enligt artikel 35.2 ska de uppgifter som registreras sparas i minst tre år, förutom gällande transportörer av farligt avfall som ska spara registren i minst 12 månader. Ändringar av avfallsdirektivet (2018) Europaparlamentet enades 2015 om att revidera EU:s avfallslagstiftning, det så kallade avfallspaketet för att främja en cirkulär ekonomi inom unionen. Paketet beslutades av Europeiska unionens råd i maj Den nya lagstiftningen stärker bl.a. den s.k. avfallshierarkin genom att länderna måste prioritera förebyggande åtgärder, återanvändning och återvinning framför deponering och förbränning, och därmed bidra till en cirkulär ekonomi. Ett av de direktiv som reviderades var 23

24 avfallsdirektivet. Artikel 17 har bibehållits i sin tidigare utformning. Artikel 35 har däremot reviderats på ett sätt som föranlett vissa justeringar av den tidigare föreslagna utformningen av ett förbättrat svenskt system för kontroll och spårbarhet av farligt avfall. Dels har i artikel 35.1 ytterligare specificerats vilka uppgifter om farligt avfall som ska registreras av de där uppräknade aktörerna. Dels krävs att dessa uppgifter ska göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna genom det elektroniska register som ska inrättas enligt artikel Av artikel 35.4 följer att medlemsstaterna ska inrätta ett elektroniskt register eller samordnade register för att registrera de uppgifter om farligt avfall som avses i punkt 1.Se mer om detta i avsnitt Dessa ändringar av avfallsdirektivet ska vara genomförda nationellt senast den 5 juli Avfallsstatistik Avfallsstatistikrapporteringen till EU styrs av ett antal direktiv och förordningar som specificerar vad som ska rapporteras, när och hur ofta detta ska ske, och till vilken kvalitet samt vilka definitioner som gäller. Viktigast av dessa är Avfallsstatistikförordning 2150/2002 (WStatR) och avfallsdirektivet 2008/98/EG (WFD). Mer information finns att läsa i tidigare uppdrag (Naturvårdsverket, 2016a). Enligt WStatR ska data redovisas vartannat år för uppkommet avfall fördelat på branscher och avfallstyper (EWC-Stat-koder) specificerade i förordningen. För verksamheter som behandlar avfall ska mängder bortskaffat och återvunnet avfall fördelat på avfallstyp och behandlingsåtgärd (R- och D-koder) redovisas. Rapporteringen enligt WStatR ska ha 100 procents täckning, vilket betyder att den ska omfatta allt avfall i medlemsstaten (med undantag för radioaktivt avfall). Senaste rapporteringen gjordes i juni 2018, då uppgifter om avfall för år 2016 redovisades (Naturvårdsverket, 2018b). Andra viktiga direktiv med krav på olika former av avfallsdata, avfallsstatistik och rapportering är deponidirektivet och direktiven för de olika producentansvarsområdena, där mängder och uppföljning av återvinningsmål årligen ska redovisas till EU. Samtidigt ska de nationella målen i de svenska producentansvarsförordningarna följas upp och redovisas. 1.5 Farligt avfall Farligt avfall är enligt avfallsdirektivet avfall som har någon av de farliga egenskaper som finns förtecknade i bilaga III till direktivet, bl.a. explosivt, brandfarligt, smittförande, giftigt för människa och miljö. (Bilaga III ändrades år 2015 genom förordning (EU) 1357/2014.) Definitionen av farligt avfall i avfallsdirektivet och definitionen i svensk lagstiftning ser lite olika ut, se mer om 24

25 det under nedan. I avfallsförordningen (2011:927) är farligt avfall sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i avfallsförteckningen i bilaga 4. Det är viktigt att farligt avfall hanteras och behandlas på rätt sätt eftersom en felaktig hantering även av relativt små avfallsmängder kan medföra betydande negativa miljökonsekvenser. Farligt avfall är därför reglerat i större omfattning än annat avfall. Enligt avfallsdirektivet ska farligt avfall kunna spåras från produktion till slutlig bestämmelseort. I svensk lagstiftning (avfallsförordningen, 2011:927) krävs att verksamhetsutövare för anteckningar över farligt avfall som uppkommer och hanteras. Tillsynsmyndigheter och tidigare avfallsinnehavare ska på begäran få ta del av dessa anteckningar. Skyldigheten att föra anteckningar och att på begäran kunna tillhandahålla dessa syftar bl.a. till att göra det möjligt för tillsynsmyndigheten att spåra och kontrollera hanteringen av farligt avfall. Det bör i sammanhanget noteras att visst material och avfall är undantaget från avfallsförordningens tillämpningsområde och därmed också från de bestämmelser som här föreslås för bättre spårbarhet av farligt avfall. Det gäller bl.a. använt kärnbränsle, kärnavfall och utrangerade explosiva varor. Motsvarande undantag finns i avfallsdirektivet. Angående definitionen farligt avfall Vårt förslag till spårbarhet har varit baserat på att det är farligt avfall enligt den svenska definitionen som ska spåras. Den svenska definitionen av farligt avfall säger att avfall som i bilaga 4 beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*) eller som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 ska anses vara farligt avfall. De avfallskoder som fått en asterisk i bilaga 4 till avfallsförordningen har fått det efter en bedömning av om de uppvisar någon av de farliga egenskaper som listas i bilaga III till avfallsdirektivet. Det har framförts av remissinstanser att man anser att avfall som uppvisar farliga egenskaper enligt bilaga III till avfallsdirektivet bör omfattas av krav på rapportering i den digitala lösningen för spårbarhet. Naturvårdsverkets uppfattning är att farligt avfall i spårbarhetssammanhang ska ha den innebörd som följer av den svenska definitionen av detta begrepp. Huruvida definitionen av farligt avfall bör revideras för att bättre överensstämma med avfallsdirektivets definition tar Naturvårdsverket inte ställning till inom ramen för detta uppdrag. Vi konstaterar dock att det inte kan uteslutas att spårbarhetsbestämmelserna kan komma att kritiseras för bristande överensstämmelse med avfallsdirektivet om de inte kan anses omfatta allt farligt avfall enligt definitionen i direktivet. 25

26 Elektronisk registrering i en samlad digital lösning Som nämnts ovan följer av artikel 35 att uppgifter om farligt avfall ska göras tillgängliga i ett elektroniskt register. Enligt artikel 35.4 ska medlemsstaterna inrätta ett elektroniskt register eller samordnade register för att registrera de uppgifter om farligt avfall som avses i artikel 35.1 och som omfattar hela det geografiska territoriet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna får inrätta sådana register även för andra avfallsflöden, särskilt sådana för vilka mål fastställts i unionslagstiftningsakter. När det gäller de uppgifter som ska förtecknas enligt de bestämmelser i avfallsförordningen vi här föreslår är tanken att de ska lämnas till tillsynsmyndigheten i en samlad digital lösning. Utöver dessa uppgifter kommer den digitala lösningen även att användas för inhämtande av andra avfallsrelaterade uppgifter, som ger förbättrat underlag för statistik, måluppföljning och rapportering. Se vidare under beskrivningen av den digitala lösningen. 1.6 Förbättrad avfallsstatistik Idag används miljörapporter från A- och B-verksamheter som underlag för att uppfylla rapporteringskrav och för att följa upp olika typer av mål. De uppgifter som krävs om avfall i miljörapporterna är dock idag varken detaljerade eller strukturerade. Dessutom krävs en hel del manuell informationshantering för att ta fram och sammanställa de uppgifter som behövs för att rapportera och för att ta fram olika typer av kunskapsunderlag såsom avfallsstatistik. I den utredning som föregick detta regeringsuppdrag identifierades vad som menas med förbättrad avfallsstatistik. De två huvudsakliga åtgärderna som framkom då, och som har varit underlag för att i detta projekt ytterligare klargöra vad som är förbättrad avfallsstatistik var att: - rapporteringen från verksamheterna måste ske med en bättre struktur och mer standardiserat - rapporteringen behöver bli mer heltäckande och därför bygga på ett utökat underlag, det vill säga fler som rapporterar Förstudien har i viss mån diskuterat hur uppgiftsunderlaget om avfall från hushåll skulle kunna förbättras. Idag samlas dessa uppgifter in från de svenska kommunerna av branschorganisationen Avfall Sverige. Ett krav som tillkommit i det reviderade avfallsdirektivet är dock att medlemsstaterna ska inrätta system för kontroll och spårbarhet av kommunalt avfall. Detta system får, men måste inte, bestå av elektroniska register inrättade enligt artikel 35.4 Hur ett sådant system ska utformas för svensk del måste analyseras närmare och hanteras inte inom ramen för denna förstudie, där vi valt att främst prioritera inrättandet av ett system för spårbarhet av farligt avfall. Detta bl.a med hänsyn till de brister som 26

27 uppmärksammats i det svenska införlivandet av avfallsdirektivet samt kravet i avfallsdirektivet på att ha ett elektroniskt system för kontroll och spårbarhet av farligt avfall i drift senast juli För hushållens farliga avfall behöver, enligt avfallsförordningen, uppgifter om hantering och transport lämnas först från och med den transport som går från den avfallsverksamhet dit det insamlade och utsorterade farliga hushållsavfallet först lämnats. Detta överensstämmer inte fullt ut med kraven i avfallsdirektivet. Detta behöver därför ses över och åtgärdas. Mer om detta finns att läsa under avsnitt Bättre struktur och mer standardiserad rapportering Alla tillståndspliktiga, miljöfarliga verksamheter (A- och B-verksamheter) ska varje år lämna en miljörapport till sin tillsynsmyndighet. Miljörapporterna lämnas elektroniskt via Sveriges gemensamma databas för miljörapporter, Svenska Miljörapporteringsportalen (SMP). I Naturvårdsverkets föreskrifter för miljörapport (NFS 2016:08) beskrivs vad som ska rapporteras. Det arbete som krävs för att få fram underlag till statistikframställning från miljörapporterna är idag utlagt på konsortiet Svenska MiljöEmissionsData (SMED). Data inhämtas även via frivilliga enkäter som bygger på statistiska urval för de verksamheter som inte omfattas av krav på miljörapport och i vissa fall används branschkällor (som till exempel Avfall Sverige). För bygg- och rivningsavfallet finns redan en digital datainsamling via SMP som utnyttjar avfallsförordningens avfalls- och hanteringskoder. Utöver detta finns kommunernas rapportering av hushållsavfall som handhas av branschorganisationen Avfall Sverige, samt det som rapporteras till Naturvårdsverket inom producentansvaren. För att förbättra kvaliteten på avfallsstatistiken behövs åtgärder som innebär att de avfallsuppgifter som rapporteras in innehåller fullständig och korrekt information. Utökat dataunderlag - vilka ska rapportera? Det är inte bara A- och B-verksamheter som hanterar avfall. För att utöka rapporteringsunderlaget förordades det redan i skrivelsen från det första regeringsuppdraget om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet att förutom alla A- och B-klassade verksamheter också inkludera alla C-klassade verksamheter som listas i miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251). Det är den omfattning som redan tidigare bedömdes som en lämplig avvägning mellan önskemålen att förbättra avfallsstatistiken och att inte öka rapporteringsbördan oproportionerligt. C-verksamheter behöver idag dock föra anteckningar över bland annat sina avfallsmängder (enligt 54 avfallsförordningen). 27

28 UTÖKAD RAPPORTERING AV BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL Bygg- och rivningsavfall är det klart största avfallsflödet i Sverige bortsett från gruvavfall (Naturvårdsverket, 2018b). Avfallsflödet är svårgripbart och de rapporterade uppgifterna till vissa delar otillfredsställande. Naturvårdsverket har möjlighet att besluta om utökade och mer detaljerade krav på rapportering av avfall i miljörapporter (47 a i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Denna möjlighet har endast använts vid införandet av den utökade rapporteringen av bygg- och rivningsavfall som trädde i kraft år 2015 genom ett tillägg till Naturvårdsverkets föreskrifter för miljörapport (NFS 2016:08). Rapporteringen omfattar alla A- och B-klassade avfallsmottagande verksamheter beskrivna i 29 kap. i miljöprövningsförordningen. Nya avfalls- och behandlingskoder Eftersom genomförandet av den digitala lösningen utgår från tillämpandet av avfalls- och hanteringskoder har SMED fått ett utredningsuppdrag, och relevansen av resultatet har utvärderats. Naturvårdsverket tar med sig resultatet i kommande faser och i arbetet med att genomföra revideringarna av avfallsdirektivet på nationell nivå. 1.7 Formell underrättelse Den 8 augusti 2013 startade EU-kommissionen en informell dialog med Sverige angående om vad de ansåg vara brister i det svenska införlivandet av avfallsdirektivet i svensk lag dvs. ett s.k. EU-pilotförfarande. Sverige svarade på piloten den 29 oktober Efter en analys av Sveriges svar återkom kommissionen den 9 december 2016 med en formell underrättelse där de bl.a. framför synpunkter på Sveriges införlivande av artikel 17 Övervakning av farligt avfall. Kommissionen uppmanar i underrättelsen Sverige att lämna mer ingående information om införlivandet av artikel 17 då de anser att de inte kan avgöra om artikeln införlivats korrekt mot bakgrund av tidigare svar. Vidare skriver de att Artikel 3.2 i direktivet, där farligt avfall definieras, verkar ha införlivats i 3 och i bilaga 4 till avfallsförordning (2011:927). Ingen av dessa bestämmelser innehåller en hänvisning till en bedömning av huruvida avfallet uppvisar en eller flera av de farliga egenskaper som anges i bilaga III till direktivet. Artikel 17 kräver att produktion, insamling och transport av farligt avfall samt lagring och behandling av det ska ske under förhållanden som skyddar miljön och människors hälsa i syfte att uppfylla bestämmelserna i artikel 13. Det framgår 28

29 emellertid att den svenska definitionen av farligt avfall inte förutsätter en bedömning av dess farliga egenskaper. Istället hänvisar definitionen i svensk rätt direkt till förteckningen över avfall i bilaga 4 till avfallsförordningen. Sverige uppmanades därför att lämna mer exakt information om hur det garanteras att bedömningen av de farliga egenskaperna hos avfall sker innan avfallet klassificeras och tilldelas en ingång i avfallsförteckningen. Sverige uppmanades också att lämna mer ingående information om införlivandet av artikel 17 såsom angivits ovan och med tanke på det faktum att farligt avfall måste identifieras på rätt sätt i syfte att se till att det behandlas på rätt sätt. Sverige svarade på underrättelsen den 9 februari I svaret redovisar vi bl.a. hur vår definition av farligt avfall inkorporerar en bedömning av de farliga egenskaperna i bilaga III och hävdar att vi infört direktivet korrekt i de delarna. Den formella underrättelsen handläggs av Regeringskansliet. För mer information om hur förfarandet för överträdelseärenden ser ut så hänvisar vi till EU-kommissionens webbplats. 1.8 Tidigare uppdrag Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall Naturvårdsverket har i ett tidigare regeringsuppdrag, 2016, utrett hur avfallsstatistiken och spårbarheten av farligt avfall kan förbättras (Naturvårdsverket 2016a). Regeringen har därefter remitterat skrivelsen. Det alternativ som vi bedömde som lämpligast att införa var att alla yrkesmässiga verksamheter som lämnar ifrån sig farligt avfall och den avfallsverksamhet som tar emot farligt avfall rapporterar nödvändiga uppgifter till den digitala lösningen illustrerat översiktligt i figur Uppgifter om farligt avfall Central digital lösning 2. ID för transporten av f.a. genereras Uppgifter om farligt avfall Verksamhetsutövare som lämnar farligt avfall för borttransport Transport-ID Avfallstransportör Transport-ID Avfallsverksamhet som tar emot farligt avfall 29

30 Figur 2. Schematisk bild över vårt förslag i tidigare redovisat uppdrag. Uppgifter som ska registreras är följande: a) Vilken/vilka avfallstyp/-er som ska transporteras/har transporterats. b) Varifrån det farliga avfallet kommer (uppges enbart av den som lämnar ifrån sig avfallet). c) Den mängd som ska transporteras/har transporterats. d) När transporten ska genomföras/har genomförts (datum). e) Vem som utför/utfört transporten och på vilket sätt avfallet transporteras. f) Vart det farliga avfallet ska transporteras/har transporterats. g) De metoder för återvinning eller bortskaffande, i enlighet med koder i bilaga 2 och 3 till avfallsförordning (2011:927), som använts/kommer att användas (uppges enbart av mottagande avfallsverksamhet). Alternativet innebar att hundratusentals verksamhetsutövare årligen behövde rapportera levererat och mottaget farligt avfall till den digitala lösningen. Förslaget innebar även att den som är närmast informationen och har rådighet över det farliga avfallet ska föra in uppgifterna i en central lösning. Vi hävdade också att det fanns ett värde att lägga rapporteringskrav både på den som lämnar det farliga avfallet (ofta den som alstrat avfallet), och den verksamhet som tar emot det. Ur ett tillsynsperspektiv innebär det att man kan jämföra avfallslämnarens uppgifter med de uppgifter som införts av mottagaren. Registreringen av uppgifterna i den digitala lösningen vid leverans och mottagande sker nära nog i realtid. Om det finns en diskrepans i informationen kan tillsynsmyndigheten utföra tillsyn baserat på uppgifterna. I de utvärderingar av hanteringen av farligt avfall i Sverige som genomförts både 2007 (Naturvårdsverket, 2007) och 2015 (Naturvårdsverket, 2016b) framhöll miljöinspektörerna att kunskapsbristerna är mest påtagliga bland anmälningspliktiga och icke tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter. De branschföreträdare för avfallsbehandlingsanläggningar som intervjuades i utvärderingen 2015 framhöll att det mest problematiska ledet när det gäller information och kunskap är där avfallet uppkommer, det vill säga vid källan. De sade också att om det farliga avfallet kommer in i systemet på rätt sätt så fortsätter det i regel att behandlas korrekt genom hela kedjan. Utifrån detta perspektiv blev det tydligt att det kommer att behövas omfattande vägledning för att få in så korrekta uppgifter som möjligt. Förslaget i kombination med en digital lösning föreslogs ersätta de särskilda kraven på yrkesmässiga verksamheter att föra anteckningar och att upprätta transportdokument. Vi konstaterade också att om föreslagna ändringar genomförs behöver Naturvårdsverkets föreskrifter om transporter av avfall, NFS 2005:3, upphävas och nya föreskrifter skulle behöva tas fram. 30

31 Vi föreslog även att nya sanktionsbestämmelser bör införas stegvis för att inte tillsynsmyndigheterna ska bli alltför belastade med administration. Detta kunde exempelvis göras genom att kravet på registrering i den digitala lösningen introduceras och att en miljösanktionsavgift som utfaller om verksamhetsutövaren underlåter att uppfylla detta krav införs först ett år efter introduktionen. 1.9 Sammanfattning remissvar från branschen och myndigheter Redovisningen av regeringsuppdraget Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall var ute på remiss i mars Antalet svar på remissen var 81 varav 36 kom från verksamhetsutövare, 27 från kommuner och 19 från länsstyrelser. Den samlade bilden av remissvaren ger inga starka negativa invändningar på förslaget, även om det finns en del mindre orosmoment som lyfts av vissa av remissinstanserna. Branschen Något som flera remissinstanser inom branschen återkommer till är en oro för att Naturvårdsverkets beskrivning av förbättrad avfallsstatistik och även spårbarheten för farligt avfall kommer leda till en ökad administrativ börda för dem som ska rapportera, framförallt för mindre verksamheter. Det är också fler som trycker på vikten av att affärskritiska data måste hanteras konfidentiellt. Några remissinstanser ansåg att det inte räcker att endast inkludera farligt avfall som markerats med asterisk i bilaga 4 till avfallsförordningen i spårbarhetssystemet. Man ansåg att man även bör inkludera avfall som har farliga egenskaper enligt bilaga III till avfallsdirektivet. I bilagan listas egenskaper som gör att avfall ska klassificeras som farligt avfall. Några tyckte också att det är viktigt att det finns möjlighet för en avfallsmottagare att klassa om farligt avfall i spårbarhetssystemet eftersom det kan hända att avfall som når avfallsanläggningar är felklassificerat. Det fanns åsikter om att de tidsramar som anges i 56 i huvudsak bör förlängas då föreslagen tidsperiod inom vilken rapportering ske bedöms svårt att uppfylla. Några tyckte att även mäklare, dvs. den som yrkesmässigt förmedlar avfall för återvinning eller bortskaffande, ska omfattas av kraven på inrapportering. Vad gäller den digitala lösningen som sådan så förordades i remissvaren att det ska vara möjligt att ansluta andra system till lösningen (verksamhetsutövares och transportörers affärssystem, SMP etc.), att det i möjligaste mån ska bygga på redan existerande system och att det är viktigt att den också täcker framtida behov. Utbildning i framtagna system förordades också. Det fanns även en viss oro för att kostnader (tex. administration och IT) kan bli höga. 31

32 Övriga kommentarer var att det är viktigt att syftet med datainsamlingen klargörs, att omfattande vägledning behöver tas fram och att utvecklingen av systemet bör ske i samråd med branschen/olika typer av användargrupper redan i ett tidigt skede. Länsstyrelser och kommuner Den mest återkommande oron för länsstyrelser och kommuner var vilka som faktiskt bör åläggas att rapportera. Några remissinstanser ansåg att det inte är rimligt att lägga rapporteringskrav på all yrkesmässigt bedriven verksamhet. Till exempel föreslogs att det enbart bör vara transportörerna och de mottagande verksamheterna som ska rapportera till den digitala lösningen medan några andra föreslog att rapporteringsskyldigheten bör läggas på anmälnings- och tillståndspliktiga mottagare av icke-farligt avfall. Någon tryckte på att det är viktigt att det finns en undre gräns avseende vilka verksamheter som skulle omfattas av rapporteringsskyldigheten medan en annan anser att den administrativa bördan för företag och myndigheter inte står i proportion till nyttan. En synpunkt var att det är viktigt att rapporteringskravet införs successivt för olika verksamheter. I remissvaren kunde man även utläsa att de som svarat tyckte att det är viktigt att tillsynsmyndigheterna enkelt kan hämta uppgifter för tillsynen i det digitala systemet, som hjälp till en effektivare tillsyn. Det påtalades även tydliga behov av bra vägledning både före, under och efter införandet av det digitala systemet. Vägledningsinsatser som föreslås är bland annat för det tekniska systemet och för klassificering av avfallet. Vad gäller den digitala lösningen så var det flera instanser som tryckte på vikten av att den är kompatibel med redan existerande system som används för till exempel tillsyn och att Naturvårdsverket arbetar i dialog med de aktörer som tillhandahåller dessa system. Det föreslogs också att det digitala systemet ska ge varningar om data anges som har alltför stor variation jämfört med tidigare rapporter. Den digitala lösningen föreslogs också omfatta en enkel mobillösning. Under avsnitt 2.1 redovisas de revideringar av tidigare förslag som vi föreslår bland annat till följd av inkomna remissvar. 32

33 2 Naturvårdsverkets samlade förslag och överväganden Nedan redovisas samlat våra förslag. De förslag som lades i vårt tidigare uppdrag har delvis reviderats med hänsyn till bl.a. nya krav som tillkommit i avfallsdirektivet, synpunkter som lämnats i remissvar och att vi i vissa fall sett nya möjligheter och funnit lösningar vi bedömt som lämpligare än de som tidigare föreslagits. Vi har även tillfört nya förslag för att bättre kunna fullgöra våra uppdrag i fråga om måluppföljning etc, samt justerat förslagen för att förbättra avfallsstatistiken. Under 2.3 redovisas vårt förslag till hur digitaliseringen av uppgiftslämnandet om farligt avfall och vissa uppgifter om icke-farligt avfall ska genomföras. 2.1 Revideringar av ursprungligt förslag Efter att vi granskat remissvaren, det reviderade avfallsdirektivet och fortsatt att analysera hur informationshanteringen ska ordnas har vi reviderat förslaget i redovisningen från 2016 om utformning av bestämmelserna om spårbarhet och kontroll av farligt avfall och av den digitala lösningen. Ersätta anmälningsplikten enligt 42 med uppgifter som lämnas i den digitala lösningen I 42 avfallsförordningen finns ett krav att den som avser att själv transportera farligt avfall som uppkommit i egen verksamhet ska anmäla det till länsstyrelsen. Med hänsyn till det krav på lämnande av information till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen om alla borttransporter av farligt avfall som vi föreslår anser vi att 42 avfallsförordningen bör kunna upphävas. Enligt artikel 26 avfallsdirektivet krävs att medlemsstaterna registrerar alla verksamhetsutövare som yrkesmässigt transporterar avfall. Uttrycket yrkesmässig transport omfattar även den som inte utövar transportyrket men som inom ramen för sin egen verksamhet normalt och regelbundet ombesörjer transport av avfall, oavsett om avfallet producerats av någon annan än dem själva. Enligt 36 avfallsförordningen gäller tillståndsplikt enligt punkt 1 för yrkesmässig transport av avfall och enligt punkt 2 beroende på mängder för vissa transporter av ickefarligt och farligt avfall som uppkommit i den egna yrkesmässiga verksamheten, Regeringen, (2009), EU-domstolen, (2005). Om man avser att själv utföra transporter av farligt avfall som uppkommit i den egna verksamheten, och avfallsmängderna inte överskrider de mängdgränser som anges i 36 2 b), c) eller d), så ska detta anmälas till länsstyrelsen enligt

34 Enligt artikel 26 andra stycket ska befintliga uppgifter som innehas av den behöriga myndigheten om möjligt användas för att få fram den information som behövs för registreringen, i syfte att minimera den administrativa bördan. Verksamhetsutövare som själva transporterar bort farligt avfall som hanterats eller uppkommit i den egna verksamheten kommer enligt våra författningsförslag (54 c ) att behöva lämna uppgifter om dessa transporter i den digitala lösningen, bl.a. ska de då lämna information om sig själva som transportörer. Tillsynsmyndigheterna får, genom de uppgifter som lämnas, kännedom om dessa verksamhetsutövare och det farliga avfall de transporterar. Med stöd av artikel 26.2 borde därmed registreringskravet i artikel 26 kunna anses vara uppfyllt i fråga om verksamhetsutövare som transporterar farligt avfall som uppkommit i egen yrkesmässig verksamhet. Uppgiftsskyldighet för den som bedriver verksamhet med återvinning eller bortskaffande av avfall Efter analys av förslaget från 2016 har det visat sig att det skulle få till följd att anteckningsskyldigheten för icke-farligt avfall, som enligt nu gällande 54 avfallsförordningen åligger den som bedriver en verksamhet med återvinning eller bortskaffande som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251), skulle falla bort. Detsamma gäller skyldigheten enligt samma bestämmelse att anteckna mängder avfall per avfallstyp, både farligt och icke-farligt, som återvunnits eller bortskaffats årligen samt vart avfall har lämnats för att återvinnas eller bortskaffas. Av artikel 35.1 i det reviderade avfallsdirektivet följer att verksamhetsutövare som avses i artikel 23.1, dvs. avfallsbehandlare, ska föra register i tidsföljd över vissa uppgifter om det avfall som hanteras, såväl farligt som icke farligt. Dessa uppgifter ska göras tillgängliga genom det eller de elektroniska register som inrättas enligt artikel Detta krav i avfallsdirektivet behöver införlivas i vårt författningsförslag. I artikel 35.1 i avfallsdirektivet har också tillkommit ett krav på registrering av mängden av produkter och material som är ett resultat av förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden, som måste läggas till. Detta krav berör i första hand den som bedriver verksamhet med återvinning, däremot inte bortskaffande, av avfall. Vi förstår det som att det är uppgifter om mängden avfall som efter återvinningsförfaranden har upphört att vara avfall som efterfrågas. Många återvinningsverksamheter kallar resultatet av ett återvinningssteg för material trots att det fortfarande är ett avfall. För att få korrekt information bör det därför vara tydligt att det är uppgift om mängden avfall som har upphört att vara avfall som ska registreras. 34

35 Lydelse av artikel 35.1 innan revidering: De verksamhetsutövare som avses i artikel 23.1, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall ska föra ett register i tidsföljd över avfallets mängd, typ, ursprung och vid behov destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod samt på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande. Lydelse av artikel 35.1 efter revidering: De verksamhetsutövare som avses i artikel 23.1, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall, ska föra ett register i tidsföljd över a) avfallets mängd, typ och ursprung, samt mängden av produkter och material som är ett resultat av förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden, och b) i relevanta fall den destination, den insamlingsfrekvens, det transportsätt och den behandlingsmetod som förutses med avseende på avfallet. De ska göra dessa uppgifter tillgängliga för de behöriga myndigheterna genom det eller de elektroniska register som ska inrättas enligt punkt 4 i denna artikel. Vi föreslår mot bakgrund av ovanstående en ny bestämmelse, 56 a, i huvudsak motsvarande nu gällande 54, som reglerar skyldigheten för den som behandlar avfall att i tidsföljd förteckna uppgifter om såväl farligt som icke-farligt avfall i fråga om avfallets ursprung, behandlingsmetoder, mängder som behandlats, var avfallet eventuellt lämnas för vidare behandling samt om den mängd avfall som efter återvinning har upphört att vara avfall. Vidare föreslås i spårbarhetssyfte att uppgift ska lämnas om mängden farligt avfall som genom behandlingen blivit icke farligt avfall. Uppgifterna ska lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Se nedan under författningsförslag, avsnitt 3. För avfallsbehandlare gäller därutöver den skyldighet som följer av den föreslagna 56 att förteckna samt lämna vissa uppgifter i den digitala lösningen om mottaget avfall inom viss tid. Se författningsförslag nedan, avsnitt 3. Uppgiftsskyldighet för producenter av farligt avfall Av artikel 35.1 följer också en skyldighet för producenter av farligt avfall att registrera vissa uppgifter om detta avfall. Genom de s.k. spårbarhetsbestämmelser vi föreslår kommer uppgifter om allt farligt avfall som transporteras från en yrkesmässig verksamhet att registreras. Detta innefattar således allt avfall som uppkommer, så längde det inte behandlas i den verksamhet där det uppkommer. I 35

36 de fallen kommer visserligen uppgifter om avfallet att registreras när det behandlas, i enlighet med de registreringskrav som åläggs avfallsbehandlare. Detta kan dock sannolikt inte fullt ut anses genomföra det registreringskrav som följer av artikel 35. Ur ett tillsynsperspektiv får det också anses vara av betydelse att kunna kontrollera vilket farligt avfall som uppkommer i en verksamhet och att därifrån kunna följa detta avfall. En särskild bestämmelse, föreslagna 54, behöver därför läggas till om att producenter av farligt avfall i tidsföljd ska förteckna uppgifter om typ och mängd av farligt avfall som uppkommer i verksamheten och lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Uppgiftsskyldighet för mäklare i fråga om farligt avfall Enligt artikel 35 i avfallsdirektivet har även mäklare en skyldighet att registrera uppgifter och tillgängliggöra dessa uppgifter i det elektroniska register som inrättas av medlemsstaten. Mäklare hanterar sällan avfall på ett sådant sätt att de omfattas av spårbarhetsbestämmelserna som föreslås. Därför föreslås att de, enligt 55 nedan, åläggs en skyldighet att i tidsföljd förteckna uppgifter om det farliga avfall de förmedlar och lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Dessa uppgifter lämnas då inte främst i spårbarhetssyfte, utan för att möjliggöra kontroll av verksamheten. För de fall mäklare själva hanterar avfall kommer de däremot att omfattas av kraven för lämnare eller mottagare enligt 54 a respektive 56 i vårt förslag. Se avsnitt 3.1. Tidsintervall innan genomförd mottagningskontroll I 56 i vårt författningsförslag från 2016 skriver vi Mottagaren ska, senast tre arbetsdagar efter mottagandet av avfallet, rapportera in uppgifter om avfallstyp och mängd för varje avfallstyp i den digitala lösningen.. I remissvar samt intervjuer med avfallsentreprenörer fick vi synpunkter på att tidsintervallet tre dagar från det att avfallet kommit till mottagande anläggning till dess att en s.k. mottagningskontroll ska ha genomförts är för kort. Man framför att det kan vara svårt att uppfylla kravet bl.a. med anledning av att det kan vara nödvändigt med omklassning av avfallstyp och mängd efter att avfallet omhändertagits och sorterats på mottagande anläggning. Andra argument handlar om att analyser av avfallet tar tid och att det i glesbefolkade områden kan ta tid innan mottagningskontrollen blir genomförd då det inte är ekonomiskt försvarbart att ha en kemist på plats på heltid. Deras förslag är att förlänga denna tid till fem dagar, som de fortfarande anser kan komma att vara svårt att uppfylla i vissa fall, men ändå mer rimligt. Det är viktigt att mottagningskontroll genomförs skyndsamt för att veta vad som inkommit till en anläggning men vi ser inte att en förlängning av tidsintervallet från tre till fem arbetsdagar skulle innebära några betydande negativa konsekvenser för 36

37 människors hälsa eller miljön. Vi reviderar därför vårt författningsförslag från 2016 i det avseendet (Naturvårdsverket 2016a). Se författningsförslag i avsnitt 3. Krav på mottagare att registrera vissa uppgifter då uppgifter från lämnare enligt 54 b eller 54 c saknas I vår redovisning från 2016 finns i författningsförslaget en reglering av mottagarens skyldigheter när man tar emot en transport av farligt avfall där uppgifter saknas i den digitala lösningen. Regleringen kom till stånd efter samrådsmöten med avfallsbranschen där aktörer tog upp den problematiken och efterlyste att det i lagregleringarna bör möjliggöras för en mottagare att kunna ta emot transporter där uppgifter inte är införda i den digitala lösningen. Aktörerna förklarade att det finns stora risker att det farliga avfallet dumpas/tippas illegalt om de blir tvungna att neka mottagande av sådana transporter. Av det skälet föreslog vi att det i 56 skulle läggas till Om uppgifter enligt 54 första stycket saknas, ska mottagaren i stället rapportera in uppgifter om transportör och, om möjligt, den verksamhet som lämnat avfallet för borttransport.. I remissrundan har vi fått synpunkter på att formuleringen om möjligt bör strykas, eftersom den ger alltför stort utrymme för att underlåta att lämna uppgifter om den verksamhet som har lämnat avfallet för borttransport. Möjligheten till spårbarheten för det farliga avfallet försämras då. I remissvaren påpekades också att en sådan formulering kan användas som en utväg för transportörer att undanhålla information om farligt avfallproducenter och ursprung av farligt avfall. Det har också framförts att det, för att få en så fullständig spårbarhet som möjligt även vid situationer där många uppgifter saknas, bör göras ett tillägg i 56 om att den fysiska plats där det farliga avfallet transporterats ifrån ska få anges i de fall andra uppgifter saknas. Vi instämmer i synpunkterna som inkommit. Föreslagna ändringar skulle minska risken för att uppgifter om farligt avfall inte lämnas och förbättra spårbarheten i de fall det är svårt att fastställa avfallets ursprung. Vi reviderar därför vårt förslag i enlighet med förslaget. Se författningsförslag i avsnitt 3. Konsekvenserna av ändringen att ta bort om möjligt anser vi endast innebär en marginellt ökad administrativ börda för mottagande anläggning, samtidigt som vi åstadkommer en bättre spårbarhet för sådant farligt avfall där det kan finnas skäl att följa upp och kontrollera lagefterlevnaden. Kravet på en mottagande anläggning att lämna uppgifter i den digitala lösningen om en transport av farligt avfall där uppgifter saknas skulle kunna uppfattas som ett åläggande att informera tillsynsmyndigheten om verksamheter som inte följer gällande bestämmelser. De uppgifter som lämnas kan då användas i tillsynsmyndigheternas verksamhet. Detta måste dock vägas mot att regleringen ger tillsynsmyndigheter förbättrade förutsättningar att rikta tillsyn mot verksamheter 37

38 som inte följer tillämpliga eller gällande bestämmelserna om hantering av farligt avfall. 2.2 Förbättrad spårbarhet farligt avfall Vid utformandet av bestämmelser och ett system för förbättrad kontroll och spårbarhet av farligt avfall måste övervägas hur kravet på spårbarhet i artikel 17 i avfallsdirektivet behöver samordnas med kraven på registrering av vissa avfallsrelaterade uppgifter enligt artikel 35 i samma direktiv. De uppgifter som ska registreras enligt artikel 35 ska kunna användas för att uppfylla kravet på spårbarhet enligt artikel 17, som innebär att farligt avfall ska kunna spåras från uppkomst till slutlig behandling. I avfallsförordningen finns bestämmelser om anteckningsskyldighet för olika aktörer som hanterar avfall. Dessa kan fortsatt utgöra grund för uppfyllandet av registreringsskyldigheten enligt artikel 35, men behöver kompletteras med vissa krav som tillkommit samt bestämmelser som bidrar till förbättrad spårbarhet av transporter av farligt avfall. Vidare behöver införas krav på att de uppgifter som förtecknas av verksamhetsutövare ska lämnas i det digitala system som ska utvecklas. För att uppfylla kravet om spårbarhet för farligt avfall är vårt förslag att alla yrkesmässiga verksamheter som lämnar ifrån sig farligt avfall och de avfallsverksamheter som tar emot farligt avfall ska lämna nödvändiga uppgifter i den digitala lösningen. Detta är illustrerat översiktligt i figur Uppgifter om farligt avfall Samlad digital lösning 2. ID för transporten av f.a. genereras Uppgifter om farligt avfall Verksamhetsutövare som lämnar farligt avfall för borttransport Transport-ID Avfallstransportör Transport-ID Avfallsverksamhet som tar emot farligt avfall Figur 3. Schematisk bild över vårt förslag att åstadkomma tillräcklig spårbarhet av farligt avfall. 38

39 Uppgifterna som ska lämnas är följande: a) Vilken/vilka avfallstyp/-er som ska transporteras/har transporterats. b) Varifrån det farliga avfallet kommer (uppges enbart av den som lämnar ifrån sig avfallet). c) Den mängd som ska transporteras/har transporterats. d) När transporten ska genomföras/har genomförts (datum). e) Vem som utför/utfört transporten och på vilket sätt avfallet transporteras. f) Vart det farliga avfallet ska transporteras/har transporterats. g) Mottagande av transporten av farligt avfall, samt uppgift om avfallstyp och mängd. (uppges enbart av mottagande avfallsverksamhet). h) Uppgift om behandling av mottaget farligt avfall (uppges enbart av behandlingsanläggningar) Vi menar att kraven i artikel 35 på att de aktörer som där anges ska föra eget register över vissa uppgifter relaterade till farligt avfall till stor del uppfylls genom de förslagna bestämmelserna om skyldighet att registrera och lämna vissa uppgifter om farligt avfall i samband med transporter. Dessa s.k. spårbarhetsbestämmelser kommer att omfatta alla som lämnar farligt avfall för borttransport (lämnare) och alla som tar emot farligt avfall för någon form av hantering (mottagare). Exempelvis kommer den som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer (avfallsproducenter) att, i samband med varje borttransport av avfallet, behöva lämna uppgifter i den digitala lösningen bl.a. om var avfallet uppkommit, avfallstyp, mängd, vem som ska transportera avfallet och hur, vart det ska transporteras samt tidpunkt för transporten. Denna skyldighet kommer att träffa alla som hanterar avfall och lämnar det för borttransport - förutom avfallsproducenter alltså även insamlare, handlare, (mäklare) och avfallsbehandlare. Även den som själv transporterar bort farligt avfall som hanterats eller uppkommit i den egna verksamheten åläggs en sådan skyldighet. Det inkluderar då bl.a. insamlare. Den som i en insamlingsverksamhet samlar in och transporterar farligt avfall ska således lämna uppgift i den digitala lösningen bl.a. om varifrån avfallet kommer. Den som tar emot avfallet för någon form av hantering, förutom enbart transport, ska bekräfta mottagandet i den digitala lösningen och lämna uppgift om avfallstyp och mängd. Den som behandlar farligt avfall ska också för varje enskild transport, redovisa avfallets ursprung, typ och mängd samt behandlingsmetod. De uppgifter som lämnas av lämnaren och mottagaren inkluderar uppgifter om transportörer och vilka transporter de utför, både till avfallstyp och mängd. Därigenom tillgängliggörs uppgifter även om dessa aktörers hantering av farligt avfall i den digitala lösningen. Enligt artikel 35 ska även transportörer föra register över vissa uppgifter om det farliga avfall de hanterar. Relevanta uppgifter för en transportör får anses vara främst typ och mängd av avfall, samt från vem och till vem avfallet transporteras. Dessa uppgifter kommer, som ovan nämnts, att finnas i den digitala lösningen 39

40 genom att de ska lämnas av lämnaren. Transportören ska ges tillgång i den digitala lösningen till dessa uppgifter, och ska även kunna ge mottagaren tillgång i den digitala lösningen till dem. Uppgifterna får därmed anses finnas även hos transportören, även om de inte registrerats av transportören själv. Med detta menar vi att registreringskravet i artikel 35 bör kunna anses uppfyllt även för transportörer. Vi menar också att det skulle innebära en onödig administrativ börda för transportörerna att ålägga dem en skyldighet att registrera uppgifter som redan finns tillgängliga för berörda myndigheter och för transportören själv. Det bör finnas någon form av överlämnandekontroll i samband med att avfallet lämnas för borttransport. Transportörerna bör därför åläggas ett ansvar för att innan transporten påbörjas registrera i den digitala lösningen att de uppgifter lämnaren registrerat om transporten enligt 54 b första stycket 1 5 kontrollerats. Vidare ska transportören registrera när transporten påbörjas. Enligt artikel 35 ska alla producenter av farligt avfall registrera vissa uppgifter om detta avfall. Genom de s.k. spårbarhetsbestämmelser vi föreslår kommer uppgifter om allt farligt avfall som transporteras från en yrkesmässig verksamhet att förtecknas hos verksamhetsutövaren och lämnas i den digitala lösningen. Detta innefattar således allt avfall som uppkommer, så längde det inte behandlas i den verksamhet där det uppkommer. I de fallen kommer visserligen uppgifter om avfallet att förtecknas och lämnas i samband med att det behandlas, i enlighet med de krav som åläggs avfallsbehandlare. Detta kan dock sannolikt inte anses tillräckligt för att genomföra registreringsskyldigheten enligt artikel 35. Det får dessutom anses finnas ett behov av att kunna kontrollera vilket farligt avfall som uppkommer i en verksamhet, till typ och mängd. Avfallsproducenter bör därför åläggas en skyldighet att fortlöpande förteckna uppgifter om detta och att lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Av artikel 35 i avfallsdirektivet följer också att alla som behandlar avfall ska registrera vissa uppgifter om avfallet, såväl farligt som icke farligt avfall. I vårt tidigare förslag hade anteckningsskyldigheten för avfallsbehandlare i 54 tagits bort. En anteckningsskyldighet motsvarande den i nuvarande 54 behöver dock finnas kvar, men behöver omformuleras och anpassas för att överensstämma med kraven i avfallsdirektivet och med de övriga författningsändringar vi föreslår. I spårbarhetssyfte läggs också till en punkt om att redovisa mängden farligt avfall som genom behandling blivit icke farligt avfall. I fråga om farligt avfall ska uppgifter om behandlingen av avfallet redovisas för varje enskild transport som mottagits. I det reviderade direktivet har tillkommit ett krav på registrering av uppgifter om resultatet av återvinningen av avfall. Det behöver därför läggas till ett krav på den som bedriver en verksamhet med återvinning som är tillstånds- eller 40

41 anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) att förteckna mängden avfall som efter ett återvinningsförfarande upphört att vara avfall och att lämna även dessa uppgifter i den digitala lösningen. Det kan innebära ökad administration eftersom de påläggs ett helt nytt rapporteringskrav, en ny mätpunkt som innebär en redovisning av återvinning som lett till att avfall har upphört att vara avfall, och man måste utveckla ett sätt att säkerställa dessa uppgifter. Uppgifterna bör dock som regel finnas tillgängliga i berörda verksamheterna eftersom det kan antas vara en del av deras affärsmodell. Enligt artikel 35 är även mäklare skyldiga att registrera uppgifter om farligt avfall de förmedlar. Mäklare utgör som regel inte någon av de aktörer som är skyldiga att lämna uppgifter i egenskap av lämnare eller mottagare och är inte heller transportörer. Det behöver därför läggas till ett krav på att mäklare förtecknar uppgifter om farligt avfall som de förmedlar och lämnar dessa uppgifter i den digitala lösningen. Se vidare nedan, under Handlare, mäklare och insamlare av farligt avfall (2.2.3). Med dessa kompletteringar menar vi att såväl artikel 17 som artikel 35 i avfallsdirektivet genomförs genom de bestämmelser som föreslås. Enligt Naturvårdsverket kan artikel 35 inte tolkas så att det krävs av alla de i artikel 35.1 uppräknade aktörerna att de ska registrera samtliga uppgifter som anges i 35.1 a) och b). Det vore exempelvis inte rimligt att kräva att en transportör registrerar uppgifter om hur avfallet ska behandlas eller om mängden avfall som efter ett återvinningsförfarande har upphört att vara avfall. Istället bör bestämmelsen förstås så att de angivna aktörerna ska registrera uppgifter beträffande just deras hantering av det farliga avfallet, som de förfogar över och som är relevanta ifråga om just deras verksamhet. Tillsyn I 26 kap 3 framgår det att kommunen har tillsynsansvar för 15 kap. miljöbalken men i 2 kap 30 miljötillsynsförordningen framgår det att när länsstyrelsen har tillsynsansvar över en viss verksamhet så har de även ansvar för avfallsfrågorna. Det innebär att om det ska genomföras tillsyn generellt mot avfallstransporter i kommunen så är det kommunen enligt 26 kap. 3 miljöbalken som har det operativa tillsynsansvaret. De operativa tillsynsmyndigheterna på kommuner och på länsstyrelser bör få behörighet i den digitala lösningen utifrån deras tillsynsansvar. Nationella transporter av farligt avfall går över kommungränser såväl som länsgränser. Detta komplicerar tillsynen för en tillsynsmyndighet då det innebär stora problem att följa en transport av farligt avfall som startats inom myndighetens tillsynsområde (kommun eller län) och sedan går över in till en annan 41

42 tillsynsmyndighets tillsynsområde (kommun eller län) och lämnas på en avfallsanläggning där. Som regelverket ser ut nu måste då tillsynsmyndigheten där transporten startade kontakta tillsynsmyndigheten där avfallsanläggningen finns för att den i sin tur ska begära att få ta del av uppgifter om transporten från avfallsanläggningen och sedan dela med sig av dessa till tillsynsmyndigheten där transporten startade. Det finns stora möjligheter att underlätta detta informationsutbyte genom en samlad digital lösning som ger tillgång till relevant information och på så sätt kunna spåra transporter av farligt avfall på ett avsevärt enklare sätt. Det bör därför införas en reglering som möjliggör utbyte av uppgifter i den digitala lösningen mellan tillsynsmyndigheter. Vi ser att en bestämmelse kan införas om detta i avfallsförordningen, i anslutning till bestämmelserna om registrering av uppgifter om farligt avfall. I nuläget saknas dock, enligt vår bedömning, ett bemyndigande för regeringen att meddela en sådan bestämmelse. Vi föreslår därför att ett sådant bemyndigande läggs till i 26 kap. MB. Se författningsförslag nedan. Sanktioner Vissa av de föreslagna bestämmelserna bör förenas med sanktioner om de inte följs. Vi bedömer att miljösanktionsavgifter är lämpliga som sanktioner gällande dessa bestämmelser. Idag är överträdelse av kravet på upprättande av transportdokument enligt 60 avfallsförordningen förenat med miljösanktionsavgift. Vi bedömer att kraven på den som lämnar farligt avfall för borttransport och den som tar emot farligt avfall för lagring, sortering, återvinning, bortskaffande eller annan hantering än enbart transport att inom viss angiven tid lämna uppgifter om avfallstransporten i en digital lösning, är lämpligt att förena med miljösanktionsavgift om de inte följs. Naturvårdsverket avser att arbeta vidare med förslag till utformning av sanktionsbestämmelser efter rapporteringen av detta regeringsuppdrag, och under det fortsatta arbetet med utveckling och genomförande av en digital lösning. Vilka ska lämna uppgifter LÄMNARE OCH MOTTAGARE AV FARLIGT AVFALL INOM SVERIGE Det alternativ som vi bedömer som lämpligast att införa är att alla yrkesmässiga verksamheter som lämnar ifrån sig farligt avfall, själva transporterar bort farligt avfall som uppkommit i den egna verksamheten och avfallsverksamheter som tar emot farligt avfall för lagring, sortering, återvinning, bortskaffande eller annan hantering än enbart transport förtecknar nödvändiga uppgifter och lämnar dem i den digitala lösningen. Detta innebär att hundratusentals verksamhetsutövare årligen behöver lämna uppgifter om levererat och mottaget farligt avfall i den digitala lösningen. 42

43 De uppgifter som ska lämnas enligt dessa spårbarhetsbestämmelser behöver dock kompletteras med krav uppgiftslämnande för vissa aktörer som inte omfattas av de s.k. spårbarhetsbestämmelserna, för att fullt ut uppfylla kraven i artikel 35. Det gäller verksamheter där farligt avfall uppkommer, verksamheter som behandlar farligt avfall och annat avfall samt mäklare. PRODUCENTER AV FARLIGT AVFALL Den som bedriver yrkesmässig verksamhet där farligt avfall uppkommer behöver förteckna uppgift om typ och mängd av farligt avfall som uppkommer i verksamheten och lämna dessa uppgifter till tillsynsmyndigheten i en samlad digital lösning. HANDLARE, MÄKLARE OCH INSAMLARE AV AVFALL Det alternativ som vi anser bör införas innebär att både handlare och insamlare av avfall kommer att bli tvungna att förteckna vissa uppgifter om det farliga avfall som de hanterar och lämna dessa till tillsynsmyndigheten via den digitala lösningen. Detta eftersom de båda är att betrakta som yrkesmässiga verksamheter som tar emot och lämnar ifrån sig farligt avfall. Eftersom definitionen av mäklare är den som yrkesmässigt förmedlar avfall för återvinning eller bortskaffande. har vi i tidigare redovisning föreslagit att mäklare inte ska behöva lämna uppgifter i den digitala lösningen eftersom de endast förmedlar en tjänst. Att begära att mäklare lämnar uppgifter skulle innebära att samma uppgifter lämnas två gånger. Mäklaren förmedlar en tjänst, till exempel förmedlar kontakten mellan en verksamhetsutövare som innehar farligt avfall och en lämplig transportör. Verksamhetsutövaren och transportören skulle i detta sammanhang ha krav på sig att lämna uppgifter om det farliga avfallet i den digitala lösningen. Att då ställa krav på att även mäklaren ska lämna uppgifter om samma transport förefaller inte rimligt då det skulle innebära en dubbelrapportering. I de fall där insamlare, eller någon annan yrkesmässig verksamhet, själv transporterar farligt avfall som hanterats eller uppkommit i verksamheten så ska de förteckna och lämna uppgifter i den digitala lösningen om det farliga avfall som de transporterar. Enligt artikel 35 i avfallsdirektivet har dock även mäklare en skyldighet att registrera uppgifter och tillgängliggöra dessa uppgifter i det elektroniska register som inrättas av medlemsstaten. Därför föreslås att de åläggs ett krav på att förteckna vissa uppgifter om det farliga avfall de förmedlar och lämna dessa uppgifter i den digitala lösningen. Dessa uppgifter registreras då inte i spårbarhetssyfte, utan för att möjliggöra kontroll av verksamheten. För det fall 43

44 mäklare själva hanterar avfall kommer de däremot att omfattas av kraven för lämnare eller mottagare enligt 54 a eller 56 i vårt förslag. Se avsnitt 3.1. SPÅRBARHET AV HUSHÅLLENS FARLIGA AVFALL För hushållens farliga avfall behövs, enligt artikel 20 i avfallsdirektivet, registrering av spårbarhetsuppgifter enligt artikel 35 från det att det godtagits för insamling eller behandling av en verksamhetsutövare som ska inneha tillstånd eller vara registrerad enligt artikel 23 eller 26. Av detta följer att såväl insamlare, transportörer som behandlare av farligt avfall från hushåll omfattas av skyldigheten enligt artikel 35 att registrera uppgifter om det farliga avfall från hushåll som de hanterar, exempelvis typ och mängd av avfall och varifrån det kommer. Det kan konstateras att nuvarande 62 i avfallsförordningen innebär att kraven på anteckningsskyldighet och transportdokument enligt avfallsförordningen i fråga om farligt avfall från hushåll gäller först från det att avfallet mottagits av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. Det innebär att verksamhetsutövare som är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt avfallsförordningen, exempelvis insamlare och transportörer av avfall, undantas så länge de inte bedriver exempelvis lagringsverksamhet som är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251). Spårbarhetsuppgifter behöver alltså inte registreras för transporter när hushållsavfall som är farligt avfall hämtas från flerbostadshus, villor, etcetera. Kraven på anteckningsskyldighet och transportdokument inträder först från och med den transport som går från den avfallsverksamhet dit det insamlade och utsorterade farliga hushållsavfallet först lämnats. När det farliga hushållsavfallet ska transporteras från den första avfallsverksamheten som är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen inträder samma krav som för alla andra verksamheter som lämnar ifrån sig farligt avfall för borttransport. Om det farliga hushållsavfallet efter insamling från flerbostadshus, villor etcetera lämnas direkt till en avfallsverksamhet som bortskaffar det farliga avfallet blir information om avfallet tillgänglig via de uppgifter som vi föreslår ska registreras av verksamheter som behandlar avfall och de uppgifter som lämnas i miljörapporteringen. För ett korrekt genomförande av kraven på spårbarhet av farligt avfall från hushåll som följer av artikel 17 och 20 i avfallsdirektivet behöver även insamlare, transportörer och andra aktörer som är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt avfallsförordningen för sin hantering av avfall omfattas av skyldigheten att föra register över det farliga avfall från hushåll som de hanterar. Det bedömer vi skulle kunna lösas exempelvis genom att i 62 lägga till att även verksamheter som är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt föreskrifter som meddelats enligt 15 kap. 44

45 miljöbalken omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt nedan föreslagna a. Något sådant förslag till författningsändring lämnas dock inte i denna redovisning, eftersom det inte hunnit konsekvensutredas. IMPORT OCH EXPORT AV FARLIGT AVFALL Gränsöverskridande transporter av avfall regleras på EU-nivå genom förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, avfallstransportförordningen. I avfallstransportförordningen finns regler bland annat om vart olika typer av avfall får exporteras och om anmälnings- och informationsplikt för export och import av vissa avfallstyper. Införandet i svensk lagstiftning av ett krav om digital anmälan och rapportering för gränsöverskridande avfallstransporter, även om den enbart riktas till verksamheter i Sverige, bedöms strida mot bestämmelsen i artikel 26.4 i avfallstransportförordningen. Enligt denna bestämmelse får den information och dokumentation som krävs enligt förordningen inlämnas och utbytas på elektronisk väg, förutsatt att de berörda behöriga myndigheterna och anmälaren går med på detta. Det bedöms därför att det inte är möjligt att kräva en obligatorisk digital rapportering för avfall som omfattas av anmälningsplikt enligt avfallstransportförordningen. Vi föreslår därför en regel som innebär att digital rapportering av dessa uppgifter får ske i en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar. Regeln möjliggör för Naturvårdsverket att i föreskrifter reglera vad som ska rapporteras i den digitala lösningen och hur det ska gå till. Förslaget innebär alltså inte ett krav om obligatorisk digital anmälan och rapportering enligt avfallstransportförordningen. Naturvårdsverkets uppfattning är dock att anmälan och rapportering ska göras i en digital lösning när EU-rätten medger det. BEHANDLING AV ELAVFALL I nu gällande 54 a, 59 och 59 a avfallsförordningen finns bestämmelser gällande anteckningsskyldighet om elavfall samt tillhandahållande och rapportering av uppgifter om behandling av elavfall. Alternativet att flytta dessa bestämmelser från avfallsförordningen till föreskrifterna om behandling av elavfall, NFS 2005:10 som från 1 februari 2019 ersätts av NFS 2018:11, eller miljörapportsföreskrifterna, NFS 2006:9, har varit föremål för diskussion. Något sådant förslag lämnas dock inte inom ramen för detta uppdrag. Istället föreslås att bestämmelserna ska ligga kvar i avfallsförordningen och att de anpassas till det system för kontroll och spårbarhet som här föreslås. I 54 a avfallsförordningen finns en anteckningsskyldighet för den som behandlar elavfall. Även denna anteckningsskyldighet föreslås ersättas av en skyldighet att förteckna uppgifter och lämna dem i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Det kan ses som en logisk följd av att elavfall som regel utgör 45

46 farligt avfall och därmed omfattas av samma krav på registrering och tillgängliggörande av uppgifter i ett elektroniskt register som allt annat farligt avfall. Det finns också, enligt direktivet (2012/19/EU) om producentansvar för elektrisk och elektronisk utrustningen, WEEE-direktivet, en skyldighet för medlemsstaterna dels att se till att producenter och tredje part som handlar för deras räkning registrerar vissa uppgifter bl.a. om insamlat och behandlat elavfall, dels att kontrollera strömmarna av elavfall och att årligen rapportera uppgifter om bl.a. insamlat och behandlat elavfall till EU-kommissionen. Av 59 avfallsförordningen följer att antecknade uppgifter om behandlat elavfall ska kunna tillhandahållas på begäran av tillsynsmyndigheter, tidigare avfallsinnehavare och producenter och insamlingssystem som är rapporteringsskyldiga enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Uppgifterna som lämnas i den digitala lösningen om elavfall kommer att vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten. Däremot behöver kravet att på begäran tillhandahålla dessa uppgifter även för tidigare avfallsinnehavare och den som är rapporteringsskyldig enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning behållas. I nuvarande 59 a finns ett krav på att årligen rapportera uppgifter om behandling av visst elavfall till Naturvårdsverket. Denna bestämmelse behöver tills vidare finnas kvar, för att Naturvårdsverket ska kunna rapportera så kompletta uppgifter som möjligt till kommissionen gällande insamlat och behandlat elavfall i enlighet med de krav som följer av WEEE-direktivet. Bestämmelsen behöver däremot omformuleras för att fylla den funktion den är tänkt att ha. Nuvarande formulering medför dubbelrapportering av uppgifter om behandlat elavfall. Uppgifter om insamlat och behandlat konsumentelavfall rapporteras till Naturvårdsverket av insamlingssystemen. Det är endast insamlingssystemen som får samla in detta avfall. Producenter av annat elavfall än konsumentelavfall ska rapportera uppgifter om sådant elavfall som de samlat in och lämnat för behandling. Annat elavfall än konsumentelavfall, får dock samlas in och behandlas även av andra än producenter och insamlingssystem. Bestämmelsen syftar till att få in uppgifter endast om de strömmar av elavfall som inte rapporteras in av insamlingssystem enligt 56 eller producenter enligt 63. Detta främst för att åstadkomma en mer komplett rapportering av insamlade och behandlade mängder elavfall. 2.3 Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall Inom ramen för detta uppdrag presenteras ett författningsförslag som ger Naturvårdsverket bemyndigande att begära in uppgifter om avfall också från C- verksamheter. Inom projektet görs ingen övrig juridisk översyn av hur förbättrad avfallsstatistik kan åstadkommas. I de juridiska överväganden som görs för den 46

47 digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall tas dock tas hänsyn till att de arbetssätt och tekniska komponenter som utgör en samlad digital lösning också ska lämpa sig för att samla in och hantera andra data för andra syften än spårbarhet för farligt avfall. Då fokus i projektet har varit att ta fram en digital lösning som ger spårbarhet för farligt avfall, så återstår en del att göra gällande behoven av förbättrad avfallsstatistik. Detta kapitel är därför främst en genomgång av hur vi ser att avfallsstatistiken kan förbättras framöver. Den samlade digitala lösning som föreslås utgör första steget i en helhet där flera typer av verksamhetsbehov ska kunna lösas successivt till nytta för myndigheter, verksamhetsutövare och enskilda privatpersoner. Bättre struktur och mer standardiserad rapportering Det dataunderlag för avfallsstatistiken som idag kommer från de miljörapporter som lämnas till SMP (för A- och B-verksamheter), är tänkt att även fortsättningsvis hämtas ur miljörapporter. Dock finns det idag inga specifika krav på vilka avfallsuppgifter som ska lämnas i miljörapporten och hur dessa ska struktureras. Det pågår en verksamhetsanalys på Naturvårdsverket avseende hur framtidens utbyte av miljöinformations mellan företag och offentlig sektor kan åstadkommas. Naturvårdsverket kommer att ersätta SMP med återbrukbara tekniska komponenter som stöder inrapportering och hantering av avfallsdata i överensstämmelse med de krav som följer av EU:s avfallslagstiftning. För att leva upp till rapporteringskraven i WStatR behövs i princip uppgifter på uppkommet avfall per avfallskod (sexsiffrig nivå), vilken mängd som har uppkommit och hur stora mängder av olika avfallstyper (uppdelade per sexsiffrig avfallskod) som behandlas per behandlingskod (R- och D-koder). Information om inom vilken bransch avfallet hanteras behövs också. Mängder, avfallstyper och behandling av avfall ska rapporteras enligt avfallsförordningen bilaga 2, 3 och 4 och rapporteringen ska ske i en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar. Maskinell bearbetning av data förväntas ge nyttor för såväl uppgiftslämnare som för dem som hanterar dataunderlaget samt en lägre kostnad för att sammanställa uppgifterna. Dessutom kan man på detta sätt också åstadkomma en mindre osäker och en mer detaljerad statistik än idag. Eftersom uppgiftslämnande ska ske digitalt, bör detta innebära en förenklad och effektivare rapportering för verksamhetsutövarna. Som en följd av revideringar i EU:s avfallslagstiftning kommer mer detaljerade data än de som nämnts ovan att behöva samlas in. C-verksamheter lämnar ingen miljörapport, vare sig i dagsläget eller genom förslagen i detta projekt, utan förslaget är att dessa istället lämnar en begränsad avfallsrapport. Denna bedöms i stor utsträckning kunna utformas på liknande sätt som avfallsdelen i miljörapporten kommer se ut framöver. För att införa regler om 47

48 en årlig rapportering för C-verksamheter föreslås att bemyndigandet till Naturvårdsverket i 47 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd utvidgas till att även omfatta C-verksamheter. En alternativ lösning skulle vara att införa bestämmelser i avfallsförordningen om krav på C-verksamheter att lämna uppgifter om uppkommet och behandlat avfall i verksamheten i den digitala lösning som anvisas av Naturvårdsverket, kompletterat med ett bemyndigande för Naturvårdsverket att genom föreskrifter meddela närmare bestämmelser om denna rapportering. Några sådana författningsförslag lämnas dock inte i denna rapport. Förslaget om att underlag för att ta fram statistik för farligt avfall tas från spårbarhetssystemet ligger kvar. ANDRA RAPPORTERINGAR I EN FRAMTIDA DIGITAL LÖSNING Förutom rapporteringen till EU om avfallsuppkomst och -behandling vars underlag till stor del hämtas ur miljörapporter, så finns ytterligare rapporteringskrav från EU och nationellt inom avfallsområdet. Det digitala systemet som tas fram blir skalbart, dvs. konstrueras på ett sådant sätt att fler typer av rapporteringar ska kunna läggas till, justeras och avvecklas över tid. Till exempel ser vi stora fördelar om de åtaganden som finns kring uppföljning av producentansvaren hanteras genom samma digitala lösning. Här menar vi främst uppföljning av producentansvaren för: - Bilar - Elutrustning - Batterier - Däck - Förpackningar - Returpapper Idag har Naturvårdsverket en specifik digital lösning för uppföljningen av producentansvaren för elutrustning och för batterier. Övriga uppföljningar sker till exempel via enkätundersökningar och via kontakt med så kallade användarföreningar och materialbolag. Analys pågår på Naturvårdsverket i syfte att ta fram digitala rapporteringsverktyg för flera av de andra producentansvaren. Det är av stor vikt att arbetssätt och tekniska komponenter hålls samman i en digital lösning för rapportering på ett sätt som tillåter överföring av data mellan olika rapporteringar och också mellan olika myndigheter i de fall då detta är befogat, och på ett sådant sätt att en uppgiftslämnare aldrig behöver lämna en och samma uppgift mer än en gång. 48

49 Utökad rapportering av bygg- och rivningsavfall Alla erfarenheter från den utökade rapporteringen av bygg- och rivningsavfall bör i den mån de bedöms vara användbara implementeras i genomförandet av den digitala lösningen. SMED har till exempel skrivit flera rapporter och PM, och det finns ett konkret webbformulär och anvisningar till användarna i SMP. Resultaten från den andra uppföljningen av den utökade rapporteringen av byggoch rivningsavfall via SMP (Naturvårdsverket, 2014) understryker behovet av utförlig granskning, rättning och eventuellt även återkontakter med rapportörer för bra kvalitet i statistiken. Detta indikerar att det är viktigt att kunna säkerställa att återkontakter inte förhindras av sekretesskäl. Ett alternativt sätt att inhämta information om bygg- och rivningsavfall skulle kunna vara att införa bestämmelser i avfallsförordningen om skyldighet för berörda verksamhetsutövare att lämna uppgifter om sådant avfall i den digitala lösning som tillhandahålls av Naturvårdsverket, kompletterat med ett bemyndigande för Naturvårdsverket att genom föreskrifter meddela närmare bestämmelser om denna rapportering. Några sådana författningsförslag lämnas dock inte i denna redovisning. Nya avfalls- och behandlingskoder SMED kom fram till både behov och möjligheter att utveckla avfalls- och behandlingskoderna i Avfallsförordningen (2011:927). Beslutet är emellertid att ta detta i samband med genomförandet av revideringarna av avfallsdirektivet på nationell nivå. Skälet är att det pågår insatser på EU-nivå med att ta fram mät- och beräkningsmetoder för de nya rapporteringar som tillkommit i och med det beslutade avfallspaketet med ändringar i sex direktiv på avfallsområdet. Detta arbete kan komma att innebära ett behov av nya avfallskoder, och Naturvårdsverket anser att det är bättre att ta ett helhetsgrepp om avfallskoderna istället för att ta fram nya förslag i omgångar. Att prioritera bland SMED:s förslag för att förverkliga ett antal av dem ryms inte inom detta uppdrag utan får ses som en senare utvecklingsinsats. 2.4 En samlad digital lösning I detta avsnitt beskriv den digitala lösningen på en övergripande nivå. För att få en fördjupad bild av den digitala lösningen hänvisas till bilaga 2. Övergripande beskrivning av en samlad digital lösning för spårbarhet och hantering av avfallsdata Historiskt har vi sett att utveckling för att möta behov som liknar det vi nu har inom avfallsområdet oftast har resulterat i fristående IT-system med eget användargränssnitt och utan koppling till andra system. I bästa fall kommunicerar 49

50 systemen med varandra för att utbyta information, men det har inte varit ovanligt att användaren själv måste fylla i samma uppgifter i flera olika system eftersom maskin-till-maskin-utbyte av information saknas. Det har gjort att användaren har tvingats använda olika IT-system, beroende på vilken uppgift som ska lösas, alla med separat inloggning och användargränssnitt. Många olika grafiska gränssnitt med olika logik och strukturer har för användaren upplevts som negativt och oenhetligt. I enighet med de förändringsmål och samverkansprinciper som överenskommits inom ramen för arbetet med Smartare miljöinformation ansvarar respektive berörd aktör för att utveckla nya arbetssätt och tekniska komponenter såsom användargränssnitt och användartjänster. Naturvårdsverket utvecklar utifrån sitt ansvar för miljöinformationsförsörjning bakomliggande tjänster som aktörerna kan ansluta sina digitala komponenter till. Effekten av detta är att respektive aktör kan utveckla väl anpassade verksamhets- och produktionsstöd för sina användare och bakomliggande bastjänster kan återbrukas för olika behov och ge nytta för många målgrupper. Den samlade digitala lösningen för avfallsområdet kommer följaktligen också återbruka och vidareutveckla den bastjänst för anläggningsuppgifter som tagits fram med anledning av kraven på informationshantering i EU:s direktiv om medelstora förbränningsanläggningar. Den digitala lösningen bygger på maskin-till-maskinkommunikation mellan Naturvårdsverkets bastjänster och övriga aktörers befintliga verksamhetssystem. Det innebär att Naturvårdsverket kommer att tillhandahålla en anslutningspunkt för maskin-till-maskinkommunikation, ett API, som övriga aktörer får ansluta mot. För att kunna lämna eller hämta information från den digitala lösningen behövs en koppling mot API:t. Det innebär att avfallslämnare, transportörer, avfallsmottagare och andra berörda aktörer behöver utveckla sina produktionsstöd för att kunna kommunicera med den digitala lösningen. För att möjliggöra en effektivare tillsyn behöver även tillsynsmyndigheterna ansluta mot den digitala lösningen via sina befintliga verksamhetsstöd. De ska kunna hämta information för att bedriva tillsyn av verksamhetsutövare som hanterar avfall och avfallsanläggningar inom sina respektive områden, men de behöver också förse den digitala lösningen med information om anläggningar som de har utfärdat tillstånd för eller mottagit anmälan från. 50

51 Figur 4. Konceptuell bild över digital lösning. Hur det API som beskrivits ovan, kommer att utformas och vilka bastjänster, eller nationella komponenter, som ska byggas, kommer att utredas i detalj i samverkan. Informationsutbyte mellan Naturvårdsverket och övriga aktörer I den digitala lösningen lämnas uppgifter om farligt och icke-farligt avfall i kontroll- och spårbarhetssyfte. Därutöver rapporteras också uppgifter om uppkomna och behandlade mängder avfall. Berörda tillsynsmyndigheter behöver tillgång till de uppgifter som krävs för en fullgod tillsyn, och Naturvårdsverket behöver tillgång till de uppgifter som krävs för att uppfylla rapporteringskraven till EU, samt för att kunna göra en bedömning av EU:s och nationella måluppfyllanden. Den digitala lösningen innebär att en stor mängd information kommer att utbytas mellan ett stort antal aktörer och Naturvårdsverkets digitala tjänster. För att möjliggöra denna digitala kommunikation behöver informationen standardiseras enligt ett överenskommet format. För att beskriva formatet och de informationsobjekt som den digitala lösningen ska innehålla pågår arbete med en informationsmodell. 51

52 Ansvarsfrågan De samverkansprinciper som organisationerna inom Miljöinformationsrådet överenskommit innebär att vi följer ordinarie ansvar och utgår från att initiativ för utveckling - av arbetssätt, verksamhet och stöd (inklusive IT) - startas och genomförs av varje samverkansaktör som har ett utpekat ansvar att genomföra verksamhet, och därmed t ex skapa information, samordna process eller teknisk lösning (legalitetsprincipen). Detta ger att Naturvårdsverket har det övergripande finansiella och reella ansvaret för att utforma, utveckla, tillhandahålla och förvalta nationella komponenter i den samlade digitala lösningen. Verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter ansvarar för ändringar i de verksamhets- och produktionsstöd som kan behöva vid integration mot den digitala lösningen, och för anpassningar i arbetssätt eller processer till följd av nya regler. Detta ställer krav på att berörda verksamhetsutövare, tillsynsmyndigheter och eventuella övriga aktörer planerar och förbereder sig för att kunna implementera anpassningarna i sina respektive organisationer, och på att förändringar genomförs i samverkan. Informationsägarskapet Naturvårdsverkets förvaltningsansvar innebär att Naturvårdsverket förvaltar databaser och register som ingår i en samlad digital lösning. Det innebär inte att Naturvårdsverket också ansvarar för all information som lagras där. Informationsansvaret är kopplat till myndighetens uppdrag och den myndighetsutövning som den ålagts, d.v.s. myndighetens verksamhetsansvar. I detta fall är det tillsynsmyndigheterna som utövar tillsyn och därmed är ansvarig för den information som lagras i den digitala lösningen. Eftersom Naturvårdsverket har till uppgift att sammanställa avfallsdata, som sedan bland annat används i sammanställningen av avfallsstatistik för nationell och internationell rapportering, kommer man behöva begära ut information från tillsynsmyndigheterna för detta syfte genom en fråga-svar-tjänst mellan Naturvårdsverket och tillsynsmyndigheterna, med fördefinierade frågor via maskin-till-maskinkommunikation. Naturvårdsverket kommer alltså inte att ha någon direktåtkomst till informationen som lagras i den digitala lösningen, i enlighet med E-samverkans vägledning för elektroniskt informationsutbyte (esam, 2016). Att definiera informationsansvaret är viktigt för att avgöra vilken myndighet som ansvarar för personuppgifter, att uppfylla diarie- och gallringsregler samt informationssäkerhetsklassning enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter. Det är också viktigt att klargöra informationsansvaret för att undvika att en myndighet får tillgång till överskottsinformation som det inte finns rättslig grund för att behandla eller ta del av. 52

53 Tidplan för utvekcling och införande av digital lösning Naturvårdsverket startar ett projekt som håller samman utveckling av nya arbetssätt och nationella tekniska komponenter i en samlad digital lösning, och som etablerar och upprätthåller de samverkansstrukturer som krävs för att övriga aktörer ska kunna ta ansvar för sin information och sina digitala komponenter i den samlade lösningen. Under utvecklingsfasen avser Naturvårdsverket också att genomföra en eller flera piloter där berörda verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter ges möjlighet att deltaga. Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall ska vara i drift så att verksamhetsutövare, transportörer och avfallsanläggningar kan ansluta mot den, senast den 5 juli Kommande faser vidareutvecklar en samlad digital lösning. En kommunikationsplan och kommunikationsmaterial till stöd för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter kommer att tas fram. 2.5 Förvaltningsjuridiska överväganden Inledning Inom ramen för tillhandahållande av en digital lösning för spårbarhetssystem för farligt avfall aktualiseras ett flertal förvaltningsjuridiska frågor. En övergripande genomgång har gjorts avseende relevanta bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, TF, och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL samt dataskyddslagstiftningen, med anledning av en digital lösning för spårbarhetssystem och till viss del avseende förbättrad avfallsstatistik. Avgörande för att bedöma juridiska aspekter är bl.a. vilka typer av uppgifter som ska ingå i den digitala lösningen och vilka sekretessbestämmelser som är tillämpliga. Den digitala lösningen kommer att innehålla såväl sekretessreglerade uppgifter som personuppgifter. Nedan konstateras att ikraftträdande av Naturvårdsverkets föreslagna bestämmelser i bl.a. 54 avfallsförordningen (2011:927) krävs för att en sammanhållen digital lösning för lämnande av uppgifter om farligt avfall ska användas. Därutöver, för att Naturvårdsverket ska ha rättslig grund för tillhandahållande av den digitala lösningen, torde en mer explicit författningsbestämmelse behövas. Verksamhetsutövaren kommer att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten via den digitala lösning som Naturvårdsverket tillhandahåller som teknisk tjänst åt 53

54 tillsynsmyndigheten. Informationsutbytet mellan verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet sker genom att verksamhetsutövaren delar uppgifter i sitt verksamhetsstödssystem med tillsynsmyndigheten. Informationsutbytet sker tekniskt genom att tillsynsmyndigheten hämtar uppgifter (genom ett fråga- /svarsförfarande) ur verksamhetsstödssystemet. Om den samlade digitala lösningen också kommer att innehålla en e-tjänst för inlämnande av uppgifter från verksamhetsutövare kommer denna e-tjänst att vara utformad enligt esams vägledningar. Avgränsning Beträffande information som ska hanteras i den digitala lösningen för förbättrad avfallsstatistik återstår vissa frågor att utreda i sak. När sådan utredning är genomförd, kommer en juridisk bedömning att göras i detta avseende. Framtida rapporteringar som eventuellt ska ingå i den digitala lösningen behöver utredas närmare och innefattas inte i nedanstående förvaltningsrättsliga beskrivning. Detta innebär att t.ex. uppgifter rörande gränsöverskridande transporter av avfall inte är en del av nedanstående bedömningar. RÄTTSLIG GRUND Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall I Naturvårdsverkets tidigare rapport Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall - Redovisning av ett regeringsuppdrag föreslås att rapportering av spårbarhet för farligt avfall ska ske i en av Naturvårdsverket anvisad digital lösning. I nu aktuellt regeringsuppdrag har Naturvårdsverket fått i uppdrag att genomföra en förstudie av hur förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem för farligt avfall kan åstadkommas, bl.a. genom en sammanhållen nationell digital lösning. Uppdraget utgör en fortsättning av tidigare genomfört arbete. Legalitet behöver finnas i enlighet med 5 förvaltningslagen (2017:900). Den som ska tillhandahålla den digitala lösningen behöver således ha rättslig grund, dels för att behandla personuppgifter (se Behandling av personuppgifter nedan), dels för att tillhandahålla den digitala lösningen. Den rättsliga grunden för tillhandahållande av en digital lösning följer av förevarande regeringsuppdrag och fastslås genom ikraftträdande av föreslagna bestämmelser, t.ex. i 54 avfallsförordningen (2011:927). Naturvårdsverket ser behov av en explicit bestämmelse att Naturvårdsverket ska tillhandahålla den digitala tjänsten. Hur en sådan bestämmelse ska utformas bör närmare utredas. 54

55 ALLMÄNNA HANDLINGAR En handling utgör allmän handling enligt 2 kap. TF om den är att anse som förvarad hos myndigheten och inkommen till eller upprättad hos myndigheten. De uppgifter som lämnare och mottagare rapporterar in i den digitala lösningen anses förvarade hos och inkomna till Naturvårdsverket såvida inte något undantag i TF är tillämpligt. En relevant bestämmelse i sammanhanget är 2 kap. 13 TF. Bestämmelsen innebär att handlingar som förvaras hos en myndighet endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning inte utgör allmänna handlingar hos myndigheten. I förevarande fall är avsikten att handlingar förvaras hos Naturvårdsverket endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för tillsynsmyndigheternas räkning. Det innebär att handlingarna inte utgör allmänna handlingar hos Naturvårdsverket. Handlingarna ska däremot anses förvarade hos och inkomna till tillsynsmyndigheterna. Allmänna förutsättningar för tillämpning av 2 kap. 13 TF innebär att Naturvårdsverket inte får ta del av annat än drifts- och säkerhetsrelaterad information. Det får bara finnas stödfunktioner som Naturvårdsverket tillhandahåller helt automatiserat. Utrymmet för manuell hantering är mycket litet och bör endast få förekomma när det är nödvändigt för att hantera en säkerhetsincident. För Naturvårdsverkets del föreligger inte någon skyldighet att registrera handlingar enligt 5 kap. 1 OSL eftersom handlingarna inte är allmänna hos Naturvårdsverket. Däremot uppstår sådan skyldighet hos tillsynsmyndigheterna när handlingar inkommer till deras mottagningsfunktioner om handlingarna innefattar sekretessreglerade uppgifter. För att tillsynsmyndigheterna ska kunna uppfylla sin registreringsskyldighet krävs att de bl.a. får uppgift om avsändare och datum när handlingen kom in. Prövning i samband med begäran om utlämnande av allmän handling ska göras av den tillsynsmyndighet som har handlingen i sin vård. Särskilt om verksamhetsutövares egen delning av uppgifter ur verksamhetsstödssystem Verksamhetsutövare kommer att lämna in uppgifter till tillsynsmyndigheten genom att dela uppgifter ur sitt verksamhetsstödssystem. Tekniskt sker detta genom att tillsynsmyndigheten hämtar dessa uppgifter med stöd av ett fråga-/svarsförfarande. 55

56 De uppgifter som överförs till tillsynsmyndigheten blir således allmänna handlingar hos tillsynsmyndigheten. För verksamhetsutövare som inte har egna verksamhetsstödssystem kan det finnas behov av en e-tjänst för inlämnande av uppgifter. De uppgifter som lämnas in via e-tjänsten blir allmänna handlingar hos tillsynsmyndigheten. Sekretess Tillsynssekretess kan aktualiseras hos länsstyrelserna, enligt 30 kap. 23 OSL (jämte 9 offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkt 40 i bilagan till denna förordning) och hos kommunerna enligt 30 kap. 27 OSL för uppgift om affärs- eller driftförhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgift röjs. Bestämmelserna är utformade med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Hos länsstyrelsen gäller motsvarande sekretess även vid tillståndsgivning för sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 och 6 a MB och för hantering av farligt avfall enligt avfallsförordningen. Sekretessen enligt 30 kap. 23 och 27 OSL kan bara tillämpas av den myndigheten i vars tillsyns- eller prövningsverksamhet uppgifterna förekommer. I 11 kap. 4 a OSL anges att om en myndighet i verksamhet för enbart teknisk bearbetning eller teknisk lagring för en annan myndighets räkning får en uppgift som hos den senare myndigheten är sekretessreglerad av hänsyn till ett allmänt intresse, blir sekretessbestämmelsen tillämplig även hos den mottagande myndigheten. Mot bakgrund av att 30 kap. 23 och 27 OSL avser att skydda enskild och inte det allmänna är bestämmelsen i 11 kap. 4 a inte tillämplig. Detta innebär således att sistnämnda bestämmelse i nuläget inte blir tillämplig hos Naturvårdsverket. Sekretess gäller däremot enligt 40 kap. 5 OSL i verksamhet för enbart teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Det innebär att sekretess gäller hos Naturvårdsverket inom ramen för den digitala lösningen, om förutsättningarna i 2 kap. 13 TF är uppfyllda. Sekretessen är absolut, vilket innebär att uppgifter som omfattas av sekretessen ska hemlighållas utan någon skadeprövning. Detta innebär att det föreligger en tystnadsplikt avseende tillsynsmyndighetens uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden hos Naturvårdsverket. Sekretess kan även aktualiseras hos berörd tillsynsmyndighet avseende förföljda personer enligt 21 kap. 3 OSL när det gäller kontaktuppgifter hos verksamhetsutövare, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller 56

57 någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Bestämmelsen är försedd med ett rakt kvalificerat skaderekvisit, vilket innebär stark presumtion för offentlighet för uppgifterna. Nämnda bestämmelse torde sällan bli tillämplig i förevarande fall. Bestämmelsen i 40 kap. 5 OSL är tillämplig även i detta sammanhang. UTBYTE AV UPPGIFTER MELLAN TILLSYNSMYNDIGHETER En tillsynsmyndighet kan för sin tillsyn ha behov av att få del av annan tillsynsmyndighets uppgift avseende transport av farligt avfall. Ett sådant utlämnande torde normalt kunna ske efter skadeprövning enligt 30 kap. 23 eller 27 OSL, eftersom bestämmelserna omfattas av ett rakt skaderekvisit. Det vore emellertid önskvärt att reglera en skyldighet för tillsynsmyndighet att på begäran lämna ut uppgift till annan tillsynsmyndighet. En sådan reglering kräver en författningsändring. Se författningsförslag nedan. UTLÄMNANDE AV UPPGIFTER TILL EXTERN LEVERANTÖR En omständighet som behöver beaktas är att Naturvårdsverkets IT-drift är utkontrakterad. Det innebär att de uppgifter som Naturvårdsverket hanterar för andra myndigheters räkning kommer att lämnas ut till externa leverantörer. Det är endast möjligt om ett sådant utlämnande är förenligt med OSL. BEVARANDE OCH GALLRING De handlingar som förvaras hos och inkommer till tillsynsmyndigheterna omfattas av arkivlagstiftningen. Det är således tillsynsmyndigheterna som har arkivansvar och som ska göra bevarande- och gallringsutredning. Naturvårdsverket har inte något arkivansvar för uppgifter som enbart tekniskt bearbetas eller tekniskt lagras för annans räkning. BEHANDLING AV PERSONUPPGIFTER De personuppgifter som behöver behandlas kommer att vara begränsade. Personuppgifter kan eventuellt begränsas till namn och kontaktuppgifter till de fysiska personer som rapporterar in uppgifterna. Det kan emellertid inte uteslutas att även uppgifter om personnummer behöver lämnas. Detta aktualiseras om enskild firma förekommer. För såväl tillsynsmyndigheterna som Naturvårdsverket torde den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter utgöras av allmänt intresse enligt artikel 6.1 e GDPR och 2 kap 2 punkt 1 lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Naturvårdsverkets rättsliga grund torde bestå i förevarande regeringsuppdrag. Den rättsliga grunden förstärks genom ikraftträdande av föreslagna bestämmelser i avfallsförordningen (2011:927). De 57

58 grundläggande principerna, t.ex. principen om uppgiftsminimering, ska följas och lämpliga säkerhetsåtgärder ska vidtas i enlighet med dataskyddsförordningen. Tillsynsmyndigheten torde bestämma ändamål med och medel för behandling av personuppgifter i den digitala lösningen och torde därför, enligt Naturvårdsverkets första bedömning, vara personuppgiftsansvarig. Naturvårdsverket utför endast teknisk lagring eller teknisk bearbetning och får därför anses vara personuppgiftsbiträde åt tillsynsmyndigheten. Personuppgiftsbiträdet behandlar personuppgifter på uppdrag av en personuppgiftsansvarig. Ett personuppgiftsbiträde får inte självständigt vidta några åtgärder med uppgifterna, utan kan endast behandla dem i enlighet med vad som angetts i personuppgiftsbiträdesavtalet som ska upprättas mellan parterna. Vid behandling av personuppgifter, i den del i den samlade digitala lösningen, som stödjer verksamhetsutövarens inlämnande av uppgifter, måste den registrerades rättigheter beaktas. Tekniska lösningar ska utformas så att kraven i GDPR uppfylls. Särskilt om avfallsstatistik Redovisningen som avser avfallsstatistik tar sikte på hur avfallsstatistiken kan förbättras framöver. Beträffande avfallsstatistiken återstår att göra en samlad juridisk bedömning. Frågor som senare kommer att aktualiseras är bl.a. hur det ska möjliggöras att Naturvårdsverket får del av uppgifter som behövs för t.ex. nationell och internationell rapportering och uppföljning av olika mål. Det kan konstateras att det finns en rättslig osäkerhet när det gäller möjlighet för Naturvårdsverket att genom en fråga-/svarstjänst få ut uppgifter från det system för spårbarhet som Naturvårdsverket endast tekniskt bearbetar och tekniskt lagrar för annans räkning. Fråga skulle i detta fall ställas av Naturvårdsverket och besvaras av tillsynsmyndighet. Redan nu kan även konstateras att uppgifterna ifråga kan komma att hanteras utanför Naturvårdsverkets särskilda verksamhet för framställning av statistik. Det innebär att statistiksekretess enligt 24 kap. 8 OSL inte är tillämplig. 2.6 Kvarstående frågor att utreda Denna förstudie som är en start på en utveckling steg för steg av förbättrad och utökad hantering av uppgifter om avfall och en sammanhållen digital lösning för detta. Efter denna redovisning kommer såväl översyn av informationsbehov som utveckling av den digitala lösningen att fortsätta. Detta medför att det kommer att ställas ytterligare krav på verksamhetsmässiga, tekniska och juridiska förändringar och lösningar. 58

59 Nedan redovisas några av de redan nu synliga behoven i utvecklingen. Spårbarhet för farligt avfall Mot bakgrund av de spårbarhetsbestämmelser som föreslås kommer Naturvårdsverkets föreskrifter om lagring och behandling av elavfall (NFS 2018:11) att behöva ändras, främst när det gäller hur rapportering av uppgifter ska göras. Vi kommer att behöva ta fram nya föreskrifter om registreringen av uppgifter och lämnandet av uppgifter i den digitala lösningen enligt nu föreslagna bestämmelser. Vi behöver också se över och troligtvis upphäva Naturvårdsverkets föreskrifter om transport av avfall (NFS 2005:3). Utöver detta kommer det att krävas ett omfattande arbete med att ta fram vägledning till de nya bestämmelserna för förbättrad kontroll och spårbarhet av farligt avfall och annat avfall. Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall - Inom denna förstudie har inte en samlad juridisk översyn av hur förbättrad avfallsstatistik kan genomföras gjorts. - Frågan om en cut off-gräns som avgränsar vilka av C-verksamheterna som behöver och vilka som inte behöver rapportera avfallsdata behöver utredas. - Vilka avfalls- och behandlingskoder som behöver läggas till återstår att utreda. - Hur olika rapporteringar, såsom producentansvaren, ska finnas i samma digitala lösning behöver utredas. - Hur sanktionsavgifter ska utformas och implementeras för registrering av uppgifter om avfall återstår att utreda. Förvaltningsjuridiska aspekter - Utreda utformning och placering av en explicit bestämmelse avseende en rättslig grund för Naturvårdsverket att tillhandahålla den digitala tjänsten. - Det återstår att bedöma, i samråd med berörda myndigheter, hur känsliga uppgifter om lokalisering av transport av farligt avfall kan anses vara. Sådana uppgifter skulle eventuellt t.ex. kunna anses röra rikets säkerhet eller sådana bevaknings- och säkerhetsåtgärder som skyddas enligt OSL. Att information om färdväg inte ska rapporteras in kan eventuellt komma att påverka bedömningen. Om uppgifterna inte kan anses röra sådana förhållanden, behöver det bedömas om uppgifterna ändå är av sådan karaktär att de borde skyddas av sekretess enligt OSL och att en ny sekretessbestämmelse till skydd för det allmänna därför behövs. 59

60 - Naturvårdsverket har identifierat behov av att i den digitala lösningen hantera uppgifter i ingivna miljörapporter om uppkommet och behandlat avfall från alla A-, B- och C-verksamheter. Naturvårdsverket behöver ha tillgång till information om uppkomna och behandlade avfallsmängder för att uppfylla rapporteringskrav till EU och som underlag till EU:s och nationella måluppfyllanden. Denna del återstår att analysera ur ett juridiskt perspektiv. - En säker identifiering av verksamhetsutövare som rapporterar in uppgifter till den digitala lösningen behöver närmare utredas utifrån den allmänna riktningen i digitaliseringen av offentlig sektor. Angående de förvaltningsjuridiska aspekterna så har Miljödepartementet meddelat att underlaget avseende eventuella författningsförändringar måste överlämnas senast den 31 mars

61 3 Författningsförslag och behov av föreskrifter 3.1 Författningsförslag För genomförande av våra förslag till förbättrad spårbarhet av farligt avfall och förbättrad avfallsstatistik föreslår vi främst ett antal ändringar i avfallsförordningen (2011:927) och förordningen (1998:988) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Vi ser dock även ett behov av ett nytt bemyndigande i 26 kap. miljöbalken. Vidare bör Naturvårdsverket genom bemyndigande ges rätt att i föreskrifter närmare reglera vilka uppgifter om farligt avfall, och i vissa fall även annat avfall, som ska registreras och lämnas i den digitala lösningen och hur detta ska ske. MILJÖBALKEN Spårbarhet och kontroll av farligt avfall Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 kap 6 a Regeringen får meddela föreskrifter om att en tillsynsmyndighet ska lämna de uppgifter 1. om avfall som behövs för att en annan myndighet ska kunna fullgöra sitt ansvar för tillsyn i fråga om hanteringen av farligt avfall och 2. som behövs för att fullgöra skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation AVFALLSFÖRORDNING (2011:927) Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anteckningar vid återvinning och bortskaffande 54 Den som bedriver en verksamhet med återvinning eller bortskaffande som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) ska för varje slag av avfall Registrering av uppgifter om hantering av farligt avfall 54 Den som bedriver en yrkesmässig verksamhet ska förteckna uppgifter i kronologisk ordning över typ och mängd av farligt avfall som uppkommer i verksamheten. Dessa uppgifter 61

62 som hanteras i verksamheten föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. de metoder för återvinning eller bortskaffande som används, 3. den mängd avfall som återvinns eller bortskaffas årligen, och 4. var avfallet lämnas när det återvinns eller bortskaffas. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. 54 a Utöver det som sägs i 54 ska den som behandlar sådant elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning föra anteckningar om 1. den mängd elavfall som har tagits emot för behandling, 2. den mängd elavfall som har förberetts för återanvändning, 3. den mängd elavfall som har materialåtervunnits, 4. den mängd elavfall som har återvunnits på annat sätt, 5. den mängd elavfall som har bortskaffats, 6. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i Sverige, 7. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett annat land inom Europeiska unionen, och 8. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett land utanför Europeiska unionen. Mängderna ska anges i vikt och av anteckningarna ska det framgå vilka mängder som är hänförliga till var och en av de kategorier elutrustning som anges i 19 förordningen om producentansvar för elutrustning. Anteckningar vid hantering av farligt avfall 55 Den som bedriver en yrkesmässig ska lämnas till tillsynsmyndigheten i samband med att de förtecknas. Uppgifterna ska lämnas i en digital lösning som anvisas av Naturvårdsverket (den digitala lösningen). 54 a Den som lämnar farligt avfall från en yrkesmässig verksamhet för borttransport (lämnaren) ska för varje transport förteckna uppgifter om: 1. avfallstyp och mängd för varje avfallstyp, 2. den plats, verksamhet och verksamhetsutövare varifrån avfallet lämnas, 3. transportör/transportörer och på vilket sätt avfallet transporteras, 4. till vilken plats och verksamhetsutövare som avfallet kommer att lämnas för lagring, sortering, återvinning, bortskaffande eller annan hantering än enbart transport och 5. tidpunkt för transporten. Uppgifterna som förtecknas enligt första stycket ska, innan transporten påbörjas, lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Lämnaren ska ge transportören tillgång i den digitala lösningen till de uppgifter som har lämnats i enlighet med andra stycket. 54 b Den som själv transporterar bort farligt avfall som har hanterats eller uppkommit i den egna yrkesmässiga verksamheten (lämnaren) ska 62

63 verksamhet där farligt avfall uppkommer ska för varje slag av farligt avfall föra anteckningar om 1. den mängd avfall som uppkommer årligen, och 2. till vem som avfallet lämnas för vidare hantering. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. 56 Den som yrkesmässigt samlar in farligt avfall ska för varje slag av farligt avfall föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. hur ofta insamling sker, och 3. den mängd som samlas in årligen. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år 57 Den som transporterar farligt avfall och är tillståndspliktig enligt 36 eller anmälningspliktig enligt 42 ska för varje slag av farligt avfall som transporteras föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, för varje transport förteckna uppgift om: 1. avfallstyp och mängd för varje avfallstyp, 2. den plats, verksamhet och verksamhetsutövare varifrån avfallet transporteras, 3. på vilket sätt avfallet transporteras, 4. till vilken plats och verksamhetsutövare som avfallet kommer att lämnas för lagring, sortering, återvinning, bortskaffande eller annan hantering än enbart transport och 5. tidpunkt för när transporten påbörjas. Uppgifterna som förtecknas enligt första stycket ska, innan transporten påbörjas, lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. De uppgifter som har lämnats i den digitala lösningen i enlighet med andra stycket ska kunna visas upp under hela transporten. Transportören ska ge mottagaren, i den mening som avses i 56, tillgång i den digitala lösningen till de uppgifter som har lämnats i enlighet med andra stycket. 54 d Den som yrkesmässigt transporterar farligt avfall för annans räkning ska, i omedelbar anslutning till att transporten påbörjas, informera tillsynsmyndigheten om detta samt om att de uppgifter om transporten som lämnats av lämnaren enligt 54 andra stycket har kontrollerats. Informationen enligt första stycket ska lämnas i den digitala lösningen. De uppgifter som har lämnats i den digitala lösningen i enlighet med 54 a andra stycket ska kunna visas upp av transportören under hela transporten. Transportören ska ge mottagaren, i den mening som avses i 56, tillgång i den digitala lösningen till de uppgifter som har registrerats i enlighet med 54 a andra stycket. 55 Den som är mäklare ska för varje typ av farligt avfall som förmedlas i verksamheten i tidsföljd förteckna uppgift om 1. varifrån avfallet kommer, 2. den mängd avfall som förmedlas, och 3. till vem avfallet förmedlas. 63

64 2. den mängd som transporteras årligen, 3. på vilket sätt avfallet transporteras, och 4. vart avfallet transporteras. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst ett år. Uppgifter enligt första stycket ska lämnas till tillsynsmyndigheten i samband med att de förtecknas. Uppgifterna ska lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. 58 Den som är handlare eller mäklare ska för varje slag av farligt avfall som säljs eller förmedlas i verksamheten föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. den mängd som säljs eller förmedlas årligen, och 3. till vem avfallet säljs eller förmedlas. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. 59 Den som har fört anteckningar om avfall enligt ska ge tillsynsmyndigheten och tidigare avfallsinnehavare möjlighet att ta del av innehållet i anteckningarna, om myndigheten eller den tidigare innehavaren begär det. I fråga om elavfall som avses i 54 a ska den som har fört anteckningarna också ge den som är skyldig att rapportera enligt 59 a eller enligt 62 eller 63 förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning möjlighet att ta del av anteckningarna, om den rapporteringsskyldige begär det. 56 Den som tar emot farligt avfall för lagring, sortering, återvinning, bortskaffande eller annan hantering än enbart transport (mottagaren) ska, i anslutning till och senast ett dygn efter mottagandet, informera tillsynsmyndigheten om att avfallet mottagits. Om uppgifter enligt 54 a första stycket saknas, ska mottagaren ge tillsynsmyndigheten information om transportör och den verksamhet som lämnat avfallet för borttransport. Om det farliga avfallets ursprung är svårt att fastställa kan den plats där avfallet hämtades ifrån anges. Mottagaren ska, senast fem arbetsdagar efter mottagandet av en transport av farligt avfall, ge tillsynsmyndigheten information om avfallstyp och mängd för varje avfallstyp. Information enligt första tredje stycket ska lämnas i den digitala lösningen. 56 a Den som bedriver en verksamhet med behandling av avfall som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) ska för varje avfallstyp som behandlas i verksamheten i tidsföljd förteckna uppgift om: 1. varifrån avfallet kommer, 2. de metoder för återvinning eller bortskaffande som används, 3. den mängd avfall som återvinns eller bortskaffas, 4.mängden farligt avfall som efter behandling blivit icke farligt avfall, 5. var avfallet lämnas när det återvinns eller bortskaffas, och 6. mängden avfall som efter förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden har upphört att vara avfall. 64

65 Uppgifter enligt första stycket ska i samband med att de förtecknas lämnas till tillsynsmyndigheten. Uppgifterna ska lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. I fråga om farligt avfall ska uppgifter enligt första stycket 1 4 förtecknas och lämnas till tillsynsmyndigheten för varje enskild transport som mottagits enligt 56. Rapportering om behandling av avfall 59 a Den som tar emot elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning för att behandla det ska, i fråga om elavfall som vid mottagandet inte tidigare har behandlats av någon annan, senast den 31 mars varje år lämna de uppgifter som har antecknats enligt 54 och 54 a till Naturvårdsverket. Transportdokument för farligt avfall inom Sverige 60 Registrering av uppgifter om elavfall 57 Den som behandlar sådant elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning ska i tidsföljd förteckna uppgift om: 1. den mängd elavfall som har tagits emot för behandling, 2.den mängd elavfall som har förberetts för återanvändning, 3. den mängd elavfall som har materialåtervunnits, 4. den mängd elavfall som har återvunnits på annat sätt, 5. den mängd elavfall som har bortskaffats, 6. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i Sverige, 7. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett annat land inom Europeiska unionen, och 8. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett land utanför Europeiska unionen. Mängderna ska anges i vikt och av uppgifterna ska det framgå vilka mängder som är hänförliga till var och en av de kategorier elutrustning som anges i 19 förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Uppgifter enligt första och andra stycket ska lämnas till tillsynsmyndigheten i samband med att de förtecknas. Uppgifterna ska lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Rapportering om behandling av elavfall 57 a Den som behandlar annat elavfall än 65

66 När farligt avfall lämnas till en ny innehavare för att transporteras inom Sverige ska den som lämnar avfallet (lämnaren) och den som tar emot avfallet (mottagaren) se till att det finns ett transportdokument. Transportdokumentet ska innehålla uppgifter om avfallsslag och avfallsmängd samt vem som är lämnare och vem som är mottagare. Transportdokumentet ska vara undertecknat av lämnaren. Om transportdokumentet är elektroniskt, ska undertecknandet ske med lämnarens elektroniska signatur. 61 Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur transportdokument enligt 60 ska utformas och hanteras. konsumentelavfall, i den mening som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning, ska senast den 31 mars varje år lämna de uppgifter som har förtecknats om avfallet enligt 56 a och 57 till Naturvårdsverket. Uppgifter enligt första stycket ska endast avse avfall som mottagits från någon som inte är, eller företräder någon som är, rapporteringsskyldig enligt 63 nämnda förordning och som vid mottagandet inte tidigare har behandlats av någon annan, Rätt att få uppgifter 58 Den som förtecknat uppgifter om avfall enligt ska ge tidigare avfallsinnehavare möjlighet att ta del av uppgifterna, om den tidigare innehavaren begär det. I fråga om elavfall som avses i 57 ska den som har förtecknat uppgifterna också ge den som är skyldig att rapportera enligt 59 a eller enligt 56, 62 eller 63 förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning möjlighet att ta del av uppgifterna, om den rapporteringsskyldige begär det. 59 Uppgifter som lämnats till en tillsynsmyndighet enligt ska lämnas ut på begäran av en annan myndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av hanteringen av farligt avfall. Uppgifterna får lämnas ut på medium för automatiserad behandling. 59 a Tillsynsmyndigheten ska på begäran av Naturvårdsverket lämna sådana uppgifter till verket som har lämnats i den digitala lösningen och som behövs för att verket ska kunna uppfylla sina skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation. Uppgifterna får lämnas ut på medium för 66

67 automatiserad behandling. Sparande av uppgifter 60 Uppgifter som har förtecknats enligt ska sparas i minst tre år. Bemyndigande att meddela föreskrifter om registrering av uppgifter om avfall 61 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om förtecknande och lämnande av uppgifter i enlighet med och 68. Anteckningar och transportdokument för hushållsavfall 62 I fråga om hushållsavfall som är farligt avfall gäller endast sådan hantering som sker efter att det farliga avfallet har 1. sorterats ut från annat hushållsavfall, och 2. mottagits av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. Införsel och utförsel av avfall [ ] 68 Bestämmelser om transportdokument för gränsöverskridande transporter av avfall finns i artiklarna 4 och 16 i förordning (EG) nr 1013/2006. Särskilda bestämmelser om hushållsavfall 62 I fråga om hushållsavfall som är farligt avfall gäller a endast sådan hantering som sker efter att det farliga avfallet har 1.sorterats ut från annat hushållsavfall, och 2.mottagits av någon som för sin hantering av avfallet ska inneha tillstånd eller göra en anmälan enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. Införsel och utförsel av avfall [ ] 68 För gränsöverskridande avfallstransporter enligt förordning (EG) nr 1013/2006 gäller inte För gränsöverskridande avfallstransporter som omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt avdelning II i förordning (EG) nr 1013/2006 får anmälan enligt artikel 4 och uppgifter gällande transporten enligt artikel 15 och 16 i nämnda förordning lämnas i den digitala lösningen. Bestämmelser om transportdokument för gränsöverskridande transporter av avfall finns i artiklarna 4 och 16 i förordning (EG) nr 1013/

68 FÖRFATTNINGSKOMMENTARER Nuvarande anteckningsskyldighet beträffande hantering av farligt avfall ersätts i huvudsak av bestämmelser om skyldighet att förteckna vissa uppgifter om farligt avfall i samband med borttransport eller mottagande av farligt avfall. Uppgifterna ska göras tillgängliga för ansvarig tillsynsmyndighet i en samlad digital lösning, som anvisas av Naturvårdsverket. Detta i syfte att uppnå bättre kontroll och spårbarhet av farligt avfall. Enligt den föreslagna 54 a krävs förtecknande av uppgifter om allt farligt avfall som lämnas för borttransport. Alla som i yrkesmässig verksamhet lämnar farligt avfall för borttransport (lämnare) ska förteckna uppgifter om bl.a. avfallstyp och mängd, vart det ska transporteras och vem som transporterar det. Även den som själv transporterar bort farligt avfall som hanterats eller uppkommit i egen verksamhet är lämnare och ska enligt den föreslagna 54 b förteckna uppgifter om transporten. De registrerade uppgifterna ska, innan transporten påbörjas, lämnas till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Den som tar emot det farliga avfallet för någon form av yrkesmässig hantering, undantaget transport (mottagaren), ska bekräfta mottagandet och lämna vissa uppgifter om det mottagna avfallet i den digitala lösningen. Denna skyldighet kommer således att åligga såväl den som tar emot avfall i insamlingsverksamhet, exempelvis för lagring, eller den som tar emot avfallet för behandling. Den som tagit emot farligt avfall och i sin tur lämnar det vidare för ny borttransport eller själv transporterar det till en ny mottagare blir att anse som lämnare och ska förteckna och lämna uppgifter enligt 54 a eller 54 b. Genom dessa bestämmelser kommer uppgift om alla som i yrkesmässig verksamhet lämnar farligt avfall för borttransport, transporterar eller på annat sätt hanterar farligt avfall att lämnas i den digitala lösningen, liksom uppgifter om det farliga avfall som de hanterar. Insamlingsfrekvens kommer att framgå av de uppgifter som förtecknas och lämnas om utförda transporter samt att det också kommer kunna tas fram uppgift om utförda transporter för enskilda aktörer. Spårbarhetsbestämmelserna behöver dock kompletteras i vissa avseenden så att registreringsskyldigheten enligt artikel 35.1 i avfallsdirektivet genomförs fullt ut. Alla yrkesmässiga verksamheter där det uppkommer farligt avfall åläggs en skyldighet att förteckna och lämna vissa uppgifter om avfallet till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen enligt den föreslagna 54. (Se ovan avsnitt och 2.2.3) 68

69 Mäklare hanterar som regel inte avfall på ett sätt som gör att de träffas av skyldigheten att förteckna och lämna uppgifter i samband med borttransport eller mottagande av farligt avfall. De åläggs därför istället en skyldighet att förteckna och lämna uppgifter om det farliga avfall de förmedlar, i den föreslagna 55. (Se ovan avsnitt och 2.2.3) Vidare behövs en särskild bestämmelse om skyldighet för den som behandlar avfall, såväl farligt som icke-farligt, att förteckna och lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen bl.a om hur avfall behandlats och om mängder avfall som upphört att vara avfall till följd av ett återvinningsförfarande (se mer i avsnitt ). I spårbarhetssyfte ska uppgift också lämnas om mängden farligt avfall som genom behandling blivit icke farligt avfall. När det gäller avfallsbehandlarnas registrering och lämnande av uppgifter om farligt avfall så ska de, i fråga om punkterna 56 a 1 4, redovisas för varje enskild transport av farligt avfall som mottas, för att möjliggöra kontroll av hur transporter av farligt avfall slutligt hanterats. I fråga om uppgifterna enligt punkt 5 och 6 finns dock inte samma behov av att behöva koppla dem till enskilda transporter. När det gäller transportörer kommer relevanta uppgifter om det farliga avfall de hanterar som ovan nämnts att finnas i den digitala lösningen genom att de ska lämnas av lämnaren. Transportören ges tillgång i den digitala lösningen till dessa uppgifter, och ska även kunna ge mottagaren tillgång i den digitala lösningen till dem. De lämnade uppgifterna får således anses finnas även hos transportören, även om de inte förtecknas eller lämnas av transportören själv. Det bör finnas någon form av kontroll i samband med att avfallet lämnas för borttransport. Transportörerna åläggs därför ett ansvar för att innan transporten påbörjas kontrollera att de uppgifter lämnaren lämnat om transporten enligt 54 a första stycket 1 5 stämmer och att, i direkt samband med att transporten påbörjas, lämna uppgifter i den digitala lösningen att sådan kontroll genomförts samt att transporten påbörjas. I 56 finns en reglering av mottagarens skyldigheter när man tar emot en transport av farligt avfall där uppgifter saknas i den digitala lösningen. Mottagaren ska i den digitala lösningen då ge tillsynsmyndigheten tillgång till den information som mottagaren kan få fram om transporten. Det finns ett behov av att en mottagare ska kunna ta emot transporter av farligt avfall där uppgifter inte är införda i den digitala lösningen. Det finns annars en risk att det farliga avfallet hanteras på ett olämpligt sätt, exempelvis dumpas eller tippas illegalt, om mottagare blir tvungna att neka mottagande av sådana transporter. 69

70 Bestämmelserna om transportdokument i nuvarande 60 och 61 ersätts av föreslagna 54 a-c. Även bestämmelserna om anteckningsskyldighet gällande elavfall i nuvarande 54 a föreslås ersättas av en skyldighet enligt den föreslagna 57 att förteckna vissa uppgifter och lämna dem till tillsynsmyndigheten i den digitala lösningen. Det kan ses som en logisk följd av att elavfall som regel utgör farligt avfall som därmed omfattas av samma krav på registrering och tillgängliggörande av uppgifter i ett elektroniskt register som allt annat farligt avfall. (Se ovan under avsnitt ) Kravet på rapportering av vissa uppgifter om behandling av elavfall i nuvarande 59 a behöver tills vidare finnas kvar, för att Naturvårdsverket ska kunna rapportera så kompletta uppgifter som möjligt till kommissionen gällande insamlat och behandlat elavfall. Bestämmelsen flyttas dock till 57 a och behöver omformuleras så att det tydliggörs att den endast avser behandling av elavfall som inte ska rapporteras in av någon som är rapporteringsskyldig enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Se ovan under avsnitt De uppgifter som förtecknas och lämnas i den digitala lösningen enligt föreslagna ges som ovan nämnts in till tillsynsmyndigheterna. Även tidigare avfallsinnehavare ska dock på begäran ges tillgång till de uppgifter som ska registreras enligt Ifråga om elavfall behöver även fortsättningsvis uppgifterna om behandlat elavfall kunna tillhandahållas den som är rapporteringsskyldig enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning, dvs. producenter och insamlingssystem. Detta regleras i den föreslagna 58. Avfallsdirektivet föreskriver att uppgifter som registreras enligt artikel 35.1 ska sparas i minst tre år, utom uppgifter som registreras av transportörer som ska sparas i minst ett års tid. En bestämmelse om detta läggs därför till i 60. Enligt vår bedömning åligger det de enskilda verksamhetsutövarna att tillse att registrerade uppgifter sparas. Eftersom transportörer enligt vårt förslag inte åläggs någon egen skyldighet att förteckna uppgifter föreskrivs att förtecknade uppgifter ska sparas i minst tre år. Gränsöverskridande transporter av avfall regleras genom förordning (EG) nr 1013/2006, den så kallade avfallstransportförordningen. I avfallstransportförordningen finns regler bland annat om vart olika typer av avfall får exporteras och om anmälnings- och informationsplikt för export och import av vissa avfallstyper. Därför bör gränsöverskridande avfallstransporter som omfattas av avfallstransportförordningens tillämpningsområde undantas från tillämpningsområdet för de föreslagna nya reglerna i avfallsförordningen enligt det tillagda första stycket i 68. För att spårbarheten av farligt avfall och 70

71 avfallsstatistiken ska förbättras även i fråga om gränsöverskridande avfallstransporter är det önskvärt att de anmälningar och uppgifter om transporter som aktörer i Sverige ska lämna enligt avfallstransportförordningen registreras i en digital lösning. Införandet av ett sådant krav i svensk lagstiftning bedöms dock strida mot bestämmelsen i artikel 26.4 i avfallstransportförordningen, se vidare avsnitt , varför det inte bedöms möjligt att kräva en obligatorisk digital rapportering för avfall som omfattas av anmälningsplikt enligt nämnda förordning. Naturvårdsverket föreslår därför en bestämmelse som innebär en möjlighet att kunna rapportera av dessa uppgifter i en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar, enligt föreslagna 68 andra stycket. Ett bemyndigande för Naturvårdsverket att meddela närmare bestämmelser om förtecknande och lämnande av uppgifter enligt och 68 föreslås. De uppgifter som registreras i den digitala lösningen enligt kommer att förvaras hos Naturvårdsverket endast som ett led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för tillsynsmyndigheternas räkning. Handlingarna ska däremot anses förvarade hos och inkomna till ansvariga tillsynsmyndigheter. Se avsnitt För att kunna följa farligt avfall från uppkomst till slutlig bestämmelseort behöver tillsynsmyndigheter samverka och uppgifter kunna lämnas ut från en tillsynsmyndighet till en annan. En bestämmelse behöver därför införas, se 59, om att uppgifter om avfall som lämnats i den digitala lösningen enligt på begäran ska lämnas ut till en annan tillsynsmyndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av hanteringen av farligt avfall. Vidare kommer Naturvårdsverket att behöva uppgifter som finns i den digitala lösningen för att uppfylla skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppfyllnad och tillgängliggörande av miljöinformation. Det föreslås därför också, i 59 a, att uppgifter i den digitala lösningen ska lämnas ut för dessa ändamål. Enligt Naturvårdsverkets bedömning saknas dock bemyndigande för regeringen eller annan myndighet att meddela sådana föreskrifter. En ny bestämmelse i 26 kap. MB föreslås därför som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om att en tillsynsmyndighet ska lämna ut uppgifter i den digitala lösningen om farligt avfall till en annan myndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av hanteringen av farligt avfall, samt om att uppgifter i den digitala lösningen ska lämnas ut som behövs för att en myndighet ska kunna fullgöra skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation. Förbättrad avfallsstatistik för icke-farligt avfall FÖRORDNING (1998:899) OM MILJÖFARLIG VERKSAMHET OCH HÄLSOSKYDD Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bemyndiganden för Naturvårdsverket Bemyndiganden för Naturvårdsverket 47 a 47 a Naturvårdsverket får Naturvårdsverket får 71

72 1. i fråga om verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt denna förordning eller miljöprövningsförordningen (2013:251) eller av ett föreläggande att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 a miljöbalken meddela föreskrifter om att en miljörapport ska innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i andra avseenden än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut liksom av andra uppgifter som är relaterade till miljöbalkens tillämpningsområde och mål, 2. i fråga om verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen meddela föreskrifter om att det i en miljörapport ska lämnas sådana uppgifter om utsläpp och överföringar av föroreningar som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009, 3. i fråga om avloppsledningsnät som är anslutna till en avloppsreningsanläggning som är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen meddela föreskrifter om att det i en miljörapport ska lämnas uppgifter om a. det antal bräddningar av avloppsvatten som har skett under året, b. de platser där bräddning har skett, och c. bräddad volym, redovisat som kubikmeter per plats och år, 4. meddela föreskrifter om vilka uppgifter om produktionen av naturgrus, morän och berg som en miljörapport enligt 31 a ska innehålla, och 5. meddela föreskrifter om hur uppgifterna i en miljörapport ska redovisas i fråga om verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt denna förordning eller miljöprövningsförordningen (2013:251) eller av ett föreläggande att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 a miljöbalken meddela föreskrifter om att en miljörapport ska innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i andra avseenden än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut liksom av andra uppgifter som är relaterade till miljöbalkens tillämpningsområde och mål, 2. i fråga om verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen meddela föreskrifter om att det i en miljörapport ska lämnas sådana uppgifter om utsläpp och överföringar av föroreningar som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009, 3. i fråga om verksamheter som omfattas av anmälningsplikt enligt miljöprövningsförordningen meddela föreskrifter om att det i en miljörapport ska lämnas uppgifter om avfall, 4. i fråga om avloppsledningsnät som är anslutna till en avloppsreningsanläggning som är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen meddela föreskrifter om att det i en miljörapport ska lämnas uppgifter om a. det antal bräddningar av avloppsvatten som har skett under året, b. de platser där bräddning har skett, och c. bräddad volym, redovisat som kubikmeter per plats och år, 5. meddela föreskrifter om vilka uppgifter

73 om produktionen av naturgrus, morän och berg som en miljörapport enligt 31 a ska innehålla, och 6. meddela föreskrifter om hur uppgifterna i en miljörapport ska redovisas. FÖRFATTNINGSKOMMENTARER Det finns redan bemyndiganden i 47 a 1och 6 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om skyldighet för tillståndspliktiga verksamheter att i miljörapporten lämna uppgifter om avfall och om hur dessa uppgifter ska lämnas, 47 a 1. Det föreslagna bemyndigandet i, 47 a 3, möjliggör för verket att meddela sådana föreskrifter även i fråga om anmälningspliktiga verksamheter. Vi föreslår att närmare bestämmelser om vilka uppgifter om avfall som ska inrapporteras samt om hur och när rapportering ska ske införs i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport, NFS 2006:9, med stöd av 47 1 och 6 och den föreslagna I denna redovisningen presenteras dock inga förslag till på sådana föreskrifter. BEHOV AV FÖRESKRIFTER MED ANLEDNING AV FÖRSLAGEN Mot bakgrund av de förslag som vi lägger angående spårbarhet och förbättrad avfallsstatistik kommer följande föreskrifter behöva förändras främst när det gäller hur rapportering av uppgifter ska göras: - Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport (NFS 2016:8) - Föreskrifter om lagring och behandling av elavfall (NFS 2018:11) Vi kommer även att behöva ta fram följande nya föreskrifter: - Föreskrift om avfallsrapport från C-klassade anmälningspliktiga verksamheter - Föreskrift om registreringinrapportering av uppgifter i Naturvårdsverkets anvisade digitala lösning Vi kommer också att behöva se över och troligtvis upphäva: - Naturvårdsverkets föreskrift om transport av avfall (NFS 2005:3) 73

74 3.2 Utredning enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning I tabellen nedan sammanfattas konsekvensutredningens resultat och presenteras i sin helhet i Bilaga 1. 74

75 Aktör/Område Konsekvenser Kostnader Yrkesmässigt bedrivna verksamheter, spårbarhet farligt avfall Dagens krav på anteckningsskyldighet ersätts med krav på att förteckna, som i huvudsak motsvarar de uppgifter som idag ska antecknas, och att lämna dessa uppgifter i en samlad digital lösning. Initial kostnad för uppgiftslämnande i den digitala lösningen. Engångskostnad för en anpassning av faktura/affärssystem med en central digital lösning. En anpassning kommer enbart att göras om det är lönsamt. Kostnaden för en anpassning kommer att jämföras med att göra registrering manuellt i en webblösning Engångskostnad för interna utbildningar gällande den digitala lösningen Lämnare och mottagare i Sverige av exporterat respektive importerat anmälningspliktigt avfall enligt EGförordning 1013/2006 (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall), får göra anmälan och registrera uppgifter digitalt i enlighet med förordningen. Den årliga sammanställning som Naturvårdsverket idag kräver, av de som väljer att rapportera i den centrala lösningen, behövs inte längre från verksamhetsutövare som gör alla anmälningar och rapporteringar digitalt (administrativ förenkling). Konsekvenserna varierar mycket från fall till fall. Det är inte möjligt att kvantifiera kostnaderna men på lång sikt bör förslagen totalt sett innebära en besparing utifrån gällande lagstiftning. Dock kan det initialt bli engångskostnader för verksamheterna för interna utbildningar. Oförändrade eller minskade kostnader för den som lämnar eller tar emot avfall som är anmälningspliktigt enligt EG-förord. 1013/2006. Transportörer, spårbarhet farligt avfall Tydliggörandet att krav på avfallsinformation även gäller vid transport i egen regi samt vid transport mellan verksamheter med samma verksamhetsutövare ( interna transportörer), kan medföra ökade administrativa kostnader för de verksamhetsutövare som berörs. Det som ev. kan innebära kostnader för 75 Totalt sett bedöms inte ändringarna medföra några ökade administrativa kostnader.

76 Aktör/Område Konsekvenser Kostnader avfallstransportörer är att de troligtvis behöver ha någon form av IT-lösning i fordonet för att t.ex. kunna kvittera starten av avfallstransporten. Det borde innebära småkostnader då det kanske kan lösas i en smartphone. Förenklingar och minskade administrativa kostnader för externa transportörer. Aktör/Område Konsekvenser Kostnader Tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, rapportering för statistikändamål För de flesta verksamhetsutövarna innebär förslagen en ökning av de administrativa kostnaderna pga. krav om en mer detaljerad och strukturerad rapportering initialt. Ökad kostnad i storleksordningen 31 Mkr/år (ca kr/verksamhet och år) Tillstånds- eller anmälningspliktiga avfallsverksamheter Anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet, rapportering för statistikändamål Anteckningsskyldigheten för både farligt och icke-farligt avfall ersätts med förtecknande och lämnande av information i en central digital lösning. Den information som ska lämnas motsvarar i huvudsak de uppgifter som i dag ska antecknas. Ett nytt krav på uppgift om mängd avfall som efter ett återvinningsförfarande har upphört att vara avfall kan innebära ökad administration. Det blir en ny mätpunkt som innebär en redovisning av återvinning som lett till att avfall har upphört att vara avfall, och man måste utveckla ett sätt att säkerställa dessa uppgifter. Det har också lagts till ett krav på uppgift om mängd farligt avfall som genom behandling blivit icke farligt avfall. Dessa uppgifter bör dock som regel finnas tillgängliga i berörda verksamheterna eftersom det kan antas vara en del av deras affärsmodell. Nytt krav om årlig digital rapportering av avfallsinformation innebär ökade administrativa kostnader. 76 Ökad kostnad i storleksordningen 27 Mkr/år (ca kr/verksamhet och år) Ökad kostnad i storleksordningen 137 Mkr per år (ca kr/verksamhet och år).

77 Aktör/Område Konsekvenser Kostnader Naturvårdsverket Kostnader för att: - utveckla en central digital lösning - förvaltning och drift av digital lösning - linjearbete; vägledning, föreskrifter, mm: - förberedelse inför driftstart - löpande efter driftstart Nyttor är t.ex. ökad tillgång till rådata, bättre kvalitet på data och därmed ökad möjlighet att analysera rådata för mer effektiva och ändamålsenliga åtgärder och en bättre statistik. Uppskattning: 23,1 48,6 Mkr 6,05 12,6 Mkr/år 2,25 4,2 Mkr 2,1 3,5 Mkr/år 77

78 4 Källförteckning Avfallsdirektivet (2008). Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. Avfallsdirektivet ändringar (2018). Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall. Avfallsförordning (2011:927). Avfallsstatistikförordningen (2002). Europaparlamentets och rådets förordning nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (WStatR). Europaparlamentets och rådets förordning nr 2150/2002 om avfallsstatistik. Deponidirektivet (1999/31). EG Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. European Commission, (2012). European Commission (2015a). Screening report: Support to Member States in improving hazardous waste management based on assessment of Member States' performance. Reference: ENV/2014/SI /ETU/A2. European Commission (2015b). Kommissionens förslag: Bryssel den 2 dec COM(2015) 595 final 2015/0275 (COD) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall. Circular Economy Strategy - Environment - European Commission. Digitaliseringsrådet (2017b). För ett hållbart digitaliserat Sverige en digitaliseringsstrategi. EU-domstolens mål C-270/03 Europeiska kommissionen mot Italienska republiken, REG 2005 I Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juni 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning. Europaparlamentets och rådets förordning nr (2150/2002) av den 25 november 2002 om avfallsstatistik. Kommissionens EU-förordning nr 1357/2014 av den 18 december 2014 om ersättning av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv. 78

79 Förordning (2001:100) om den officiella statistiken t.o.m. SFS 2018:1527 Lag (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, SFS (2018:218). Lag (2018:1248) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. SFS (2018:1248). Miljöprövningsförordning (2013:251). Naturvårdsverket (2001). Egenkontroll en fortlöpande process. Handbok. 2001:3. Naturvårdsverket (2005). Naturvårdsverkets föreskrifter om transporter av avfall (NFS 2005:3) Naturvårdsverkets (2006). Föreskrifter om miljörapport (NFS 2006:9). Naturvårdsverket (2007). Hantering och tillsyn av farligt avfall En uppföljning. Rapport Naturvårdsverkets föreskrifter för miljörapport (NFS 2016:08). Naturvårdsverket (2014). NV , SMED-projekt och leveranser inom sakområde avfall, avtal Naturvårdsverket (2016a). Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall, regeringsuppdrag. Ärende nr NV Naturvårdsverket (2016b). Hantering och strömmar av farligt avfall Rapport Naturvårdsverket (2018a). Digitalt först smartare miljöinformation Sverige/Regeringsuppdrag/Digitalt-forst--smartare-miljoinformation/ Naturvårdsverket (2018b). Avfall i Sverige Rapport 6839 juni Offentlighets- och sekretesslag, 2009:400, OSL t.o.m. SFS 2018:1716. Offentlighets- och sekretessförordning, 2009:641 t.o.m. SFS 2018:

80 Regeringen (2017a). Regleringsbrev för budgetåret 2017 avseende Naturvårdsverket. Regeringen (2019). Ds 2009:37 s 171. och EU-domstolens mål C-270/03 Europeiska kommissionen mot Italienska republiken, REG 2005 I Sveriges riksdag (2007). Förordning om konsekvensutredning vid regelgivning (2007:1244) t.o.m. SFS 2018:662. Tryckfrihetsförordning, 1949:105, TF, SFS 1949:105 i lydelse enligt SFS 2014:

81 5 Bilaga 1. Utredning enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning vid regelgivning 5.1 Inledning I denna redovisning föreslås åtgärder och förändringar i miljöbalken, avfallsförordningen och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Förslagen har huvudsakligen två syften: Att identifiera att farligt avfall hanteras korrekt från källan till mottagande avfallsverksamhet samt vidare från en avfallsverksamhet till en annan sådan verksamhet. Att förbättra avfallsstatistiken och därigenom öka förutsättningarna för att - följa upp miljömål - följa flöden och trender - förbättra statistikrapporteringen För att hantera all information för en bättre statistik och ett spårbarhetssystem för farligt avfall föreslås ett systemstöd i form av en central digital lösning. Författningsändringar och konsekvenser Författningsändringar föreslås i miljöbalken (1998:808), avfallsförordningen (2011:927) samt i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Ändringarna i avfallsförordningen syftar till förbättrad kontroll och spårbarhet av farligt avfall. Alla aktörer i transportkedjan av en transport av farligt avfall omfattas av de spårbarhetsbestämmelser som föreslås. Den som lämnar farligt avfall för borttransport och den som själv transporterar farligt avfall som uppkommit eller hanterats i den egna verksamheten, ska förteckna vissa uppgifter om transporten och det avfall som transporteras. Den som tar emot avfallet för någon form av hantering, utom transport, ska bekräfta mottagande av transporten och själv lämna uppgifter om typ och mängd mottaget avfall. Förtecknade uppgifter ska lämnas till tillsynsmyndigheten i en samlad digital lösning som anvisas av Naturvårdsverket. Transportören åläggs i endast en skyldighet att i den digitala lösningen bekräfta att uppgifterna som lämnats om transporten 81

82 kontrollerats och kvittera starten av transporten. Vidare ska de uppgifter som lämnats om transporten digitalt kunna uppvisas under transporten. Utöver detta föreslås bestämmelser om att avfallsproducenter, mäklare och avfallsbehandlare ska förteckna och lämna uppgifter i den digitala lösningen om det farliga avfall de hanterar. För avfallsbehandlare gäller det även annat avfall än farligt avfall. Ändringen i 47 a FMH avser rapportering av uppgifter om icke-farligt avfall och innebär ett utökat bemyndigande till Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om rapportering av miljöpåverkan från verksamheter som inte är tillståndspliktiga men däremot anmälningspliktiga enligt miljöprövningsförordningen. För att ge möjlighet till informationsutbyte mellan myndigheter föreslås ett bemyndigande i 26 kapitlet i miljöbalken som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om att uppgifter som finns i den digitala lösningen ska lämnas ut för vissa syften. Vidare föreslås, med stöd av det bemyndigandet, sekretessbrytande bestämmelser i avfallsförordningen som innebär dels att information i den digitala lösningen på begäran ska lämnas ut av en tillsynsmyndighet till en annan myndighet som behöver uppgifterna för sin tillsyn av farligt avfall, dels att uppgifter i den digitala lösningen på begäran ska lämnas ut till Naturvårdsverket för att verket ska kunna fullgöra uppgifter gällande statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation. 5.2 Syfte och lösning De föreslagna författningsändringarna i avfallsförordningen och FMH avser i huvudsak att reglera: - vilka aktörer som ska registrera och lämna uppgifter om avfall - vilka uppgifter som ska registreras och lämnas - när och hur uppgifterna ska registreras och lämnas Alternativa lösningar Att avstå från att ställa krav på elektronisk registrering av vissa uppgifter om avfall kan inte ses som ett möjligt alternativ, eftersom det är krav som följer av bestämmelser i avfallsdirektivet som ska införlivas i medlemsstaternas nationella lagstiftning. 5.3 Spårbarhet och kontroll av farligt avfall Av artikel 35 i avfallsdirektivet följer att ett antal uppräknade aktörer ska föra register över vissa uppgifter om farligt avfall, för avfallsbehandlare även icke 82

83 farligt avfall, och göra dessa uppgifter tillgängliga för behöriga myndigheter i ett elektroniskt register som ska inrättas av medlemsstaten. Enligt artikel 17 i avfallsdirektivet, (2008) ska spårbarhet finnas för allt farligt avfall som uppkommer inom en medlemsstat. Det finns inte något nedre tröskelvärde för hur mycket avfall som genereras eller storleken på en verksamhet. För att genomföra direktivets bestämmelser omfattar förslagen till bestämmelser i avfallsförordningen alla som bedriver en yrkesmässig verksamhet där avfall uppkommer eller hanteras. Det förslag som togs fram i det föregående projektet, och som ligger fast, innebär att alla som bedriver en yrkesmässig verksamhet, för varje borttransport respektive mottagen transport av farligt avfall, ska förteckna och lämna uppgifter om avfallstyper, mängder mm. i en central samlad digital lösning. Enligt avfallsdirektivet ska avfallsproducenter registrera vissa uppgifter om det farliga avfall som uppkommer i deras verksamhet. Den som bedriver yrkesmässig verksamhet där farligt avfall uppkommer åläggs därför att förteckna och lämna uppgift i den digitala lösningen om allt farligt avfall som uppkommer i verksamheten. Mäklare hanterar som regel inte avfall på ett sätt som gör att de träffas av skyldigheten att lämna uppgifter i samband med borttransport eller mottagande av farligt avfall. Deras skyldighet att förteckna och lämna uppgifter i den digitala lösningen om det farliga avfall de förmedlar behöver därför regleras särskilt. Av avfallsdirektivet följer också att avfallsbehandlare ska föra register i tidsföljd över vissa uppgifter om det avfall som hanteras, såväl farligt som icke-farligt, och att dessa uppgifter ska tillgängliggöras i ett samordnande elektroniskt register. För att uppfylla detta krav åläggs avfallsbehandlare att förteckna vissa uppgifter om avfallet som behandlats och lämna dessa uppgifter i den digitala lösningen. För den som bedriver återvinningsverksamhet har, genom revideringen av avfallsdirektivet, tillkommit ett krav på att registrera uppgifter om mängden av produkter och material som är ett resultat av förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden. Även i detta fall ska uppgifterna tillgängliggöras i ett samordnande elektroniskt register. För att uppfylla detta krav inkluderas uppgift om mängd avfall som genom ett återvinningsförfarande upphört att vara avfall i de uppgifter som ska förtecknas och lämnas av avfallsbehandlare enligt ovan. 83

84 Även anteckningsskyldigheten i fråga om behandling av elavfall, som i nuläget regleras i 54 a avfallsförordningen, ersätts med en skyldighet att förteckna och lämna uppgifter i den digitala lösningen. Detta får ses som en logisk följd av att elavfall som regel utgör farligt avfall. De specifika uppgifter som efterfrågas när det gäller behandling av elavfall följer dock av krav i direktiv 2012/19/EU om producentansvar för elektrisk och elektronisk elutrustning (WEEE-direktivet). Nuvarande krav i 59 a avfallsförordningen på rapportering till Naturvårdsverket om behandling av visst elavfall syftar främst till att kunna följa och få information om alla strömmar av elavfall och att kunna lämna en så komplett rapportering om detta som möjligt till EU. I sin nuvarande lydelse medför dock bestämmelsen dubbelrapportering av mängder behandlat elavfall. Bestämmelsen föreslås därför avgränsas så att det som ska rapporteras endast är behandling av sådant elavfall som inte tidigare behandlats av någon annan och som inte omfattas av rapportering som ska inges av insamlingssystem eller producent enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Enligt förordning (EG) 1013/2006 krävs ett visst anmälningsförfarande för gränsöverskridande transporter av allt farligt avfall, men även vissa andra avfallstyper. Den som lämnar anmälningspliktigt avfall från en verksamhet i Sverige för borttransport till ett annat land ges, enligt förslaget till ändring i 68 avfallsförordningen, möjlighet att anmäla/registrera borttransporten i en av Naturvårdsverket anvisad digital lösning, eventuellt e-tjänsten Nordic TFS. Även den verksamhet i Sverige som tar emot sådant avfall direkt från ett annat land får göra en rapportering av mottaget och behandlat avfall enligt EG-förordningen digitalt. Genom den föreslagna samlade digitala lösningen skapas ett effektivt verktyg för att stödja tillsynsmyndigheterna att planera och utföra en effektiv och riskbaserad tillsyn över allt flöde av farligt avfall, inklusive transporter. 5.4 Bättre avfallsstatistik Statistikbehovet för farligt avfall kommer att kunna tillgodoses genom information som hämtas ur spårbarhetssystemet. Det förslag som togs fram i det föregående projektet om icke farligt avfall, och som ligger fast, innebär ett utökat bemyndigande till Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om rapportering av uppgifter om avfall från verksamheter som är anmälningspliktiga enligt miljöprövningsförordningen. Miljörapporteringen skulle därmed täcka in genererat avfall från alla tillstånds- och anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter (cirka st verksamheter varav cirka är anmälningspliktiga). När det gäller behandlade avfallsmängder täcker förslaget in i stort sett allt förutom det avfall från jordbruk som används som gödselmedel eller jordförbättringsmedel, exempelvis 84

85 rötslam, kalk, livsmedelsavfall. Rapportering ska göras en gång per år samtidigt som miljörapportering av exempelvis utsläpp till luft och vatten. Rapporteringen ska även inkludera sådant avfall som är informationspliktigt enligt EGförordningen 1013/2006, det vill säga borttransporterat avfall för export eller mottaget avfall från ett annat land. För att inte riskera alltför omedelbara krav på ett stort antal verksamhetsutövare och även omfattande väglednings- och utbildningsinsatser vid ett ikraftträdande av nya regler, föreslog i den tidigare studien att kraven om rapportering för C- verksamheter bör införas stegvis. Detta har inte utretts vidare i det här projektet. Ett första steg kan till exempel omfatta alla C-verksamheter enligt 29 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251), det vill säga enbart avfallsverksamheter (cirka stycken). En alternativ lösning, istället för att inkludera ovan nämnda rapportering om avfall i regelverket för miljörapportering, skulle kunna vara att införa bestämmelser i avfallsförordningen om krav på C-verksamheter att lämna uppgifter om uppkommet och behandlat avfall i verksamheten i den digitala lösning som tillhandahålls av Naturvårdsverket, kompletterat med ett bemyndigande för Naturvårdsverket att genom föreskrifter meddela närmare bestämmelser om denna rapportering. Några sådana författningsförslag lämnas dock inte i denna redovisning. 5.5 Verksamheter och myndigheter som berörs De aktörer som direkt berörs av föreslagna förändringar i avfallsförordningen, förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och förslaget om en samlad digital lösning är: - Yrkesmässigt bedrivna verksamheter avseende registrering av uppgifter för spårbarhet av farligt avfall och sådant avfall som är anmälningspliktigt enligt EG-förordning 1013/ Tillstånds- och anmälningspliktiga återvinningsverksamheter avseende krav på registrering av uppgifter rörande mängder återvunna material och produkter samt avfall - Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter avseende rapportering av icke-farligt avfall - Avfallsproducenter - Avfallstransportörer - Naturvårdsverket - De kommunala nämnder som ansvarar för operativ tillsyn enligt miljöbalken - Länsstyrelserna 85

86 Andra aktörer som mer indirekt berörs av ändringarna är bland annat Polisen och Tullverket som, för sin myndighetsutövning, kan ha behov av att ta del av informationen i spårbarhetssystemet. Genom spårbarhetssystemet för farligt avfall och anmälningspliktigt avfall enligt förordning (EG) nr 1013/2006, får de operativa tillsynsmyndigheterna ett nytt verktyg för att planera och utföra en effektiv och riskbaserad tillsyn. Exempel på andra som berörs Spårbarhetssystemet och en bättre avfallsstatistik kan ge återvinningsföretag och andra verksamheter indirekta nyttor i form av ökade kommersiella möjligheter. Avfallsbolag och avfallstransportörer kan till exempel tillhandhålla hjälp med rapportering i den samlade digitala lösningen. En bättre statistik är till nytta för forskning om exempelvis cirkulär ekonomi, innovation, etcetera. Beslutsfattare på kommunal, regional och nationell nivå kommer att få bättre underlag för beslut om mål, planering, regler, styrmedel, med mera. Konsekvenser för yrkesmässigt bedrivna verksamheter och transportörer I Tillväxtverkets databas Malin uppskattas verksamhetsutövares tidsåtgång för att sammanställa miljörapport, ansöka om tillstånd för miljöfarlig verksamhet och för att anmäla en miljöfarlig verksamhet. Siffrorna som redovisas i tabell 1 nedan är från när Malins uppdaterades 2009 och kan därför vara något missvisande. De ger dock en uppfattning om relationen mellan de olika förfarandena. Tabell 1. Genomsnittlig tidsåtgång (timmar) för verksamhetsutövares administration vid olika prövningsnivå A B C Miljörapport - Mindre Omfattande Ansökan om miljöfarlig verksamhet - Liten Mellan Stor Anmälan om miljöfarlig verksamhet Vi har i vissa konsekvensavsnitt nedan använt uppgifterna från tabell 1 som bas för att beräkna tidsåtgång för registrering av uppgifter i den samlade digitala lösningen. Konsekvenser för samtliga berörda aktörer Förslagen till sekretessbrytande bestämmelser i avfallsförordningen, som grundas på det föreslagna bemyndigandet i 26 kap. miljöbalken, kan sägas få konsekvenser 86

87 för samtliga ovan angivna aktörer. Alla uppgifter som lämnas i den digitala lösningen ska kunna lämnas ut för vissa syften. Dels ska den tillsynsmyndighet uppgifterna finns hos på begäran lämna ut uppgifter om farligt avfall som behövs för en annan tillsynsmyndighets tillsyn av hanteringen av farligt avfall. Detta kommer att innebära förbättrade möjligheter till spårbarhet av farligt avfall och kontroll av hanteringen av farligt avfall. Farligt avfall behöver till exempel kunna följas över kommungränser. För verksamhetsutövarnas del bör detta inte få några egentliga konsekvenser, annat än för sådana aktörer som underlåter att följa gällande bestämmelser och därmed löper ökad risk för att detta upptäcks i och med de förbättrade förutsättningarna för kontroll. De uppgifter som lämnas i den digitala lösningen skyddas av vissa sekretessbestämmelser, på samma sätt som i nuläget, hos tillsynsmyndigheterna. Därutöver ska tillsynsmyndigheten, på begäran av Naturvårdsverket, lämna sådana uppgifter till verket som har lämnats i den digitala lösningen och som behövs för att verket ska kunna uppfylla sina skyldigheter i fråga om statistik, rapportering, måluppföljning och tillgängliggörande av miljöinformation. Detta kommer att effektivisera Naturvårdsverkets informationsinhämtande för de ovan angivna syftena. Detta är uppgifter som annars skulle lämnats till eller inhämtats av verket på annat sätt. Möjligheten att hämta uppgifter från den digitala lösningen innebär därmed en effektivisering och en administrativ lättnad för verket. Även för berörda verksamhetsutövare borde möjligheten att hämta redan lämnade uppgifter i den digitala lösningen ofta innebära en lättnad, eftersom det exempelvis kan innebära att man slipper lämna samma uppgifter flera gånger. 5.6 Konsekvenser för avfallsproducenter Den som bedriver yrkesmässig verksamhet där farligt avfall uppkommer har idag en anteckningsskyldighet i fråga om typ och mängd av uppkommet farligt avfall samt vem avfallet lämnas till för vidare hantering. Denna anteckningsskyldighet föreslås ersättas av en skyldighet att förteckna uppgifter om uppkommet farligt avfall, till typ och mängd, och lämna dessa uppgifter i den digitala lösningen. Vem avfallet lämnas till för borttransport och vidarebehandling kommer att förtecknas och lämnas i enlighet med den uppgiftsskyldighet som åligger den som lämnar farligt avfall för borttransport eller själv transporterar farligt avfall som hanterats eller uppkommit i den egna verksamheten. Sammantaget innebär förslaget att verksamhetsutövarnas skyldigheter i sak inte ändras i någon större omfattning. Det ansvar för avfallsinformation enligt avfallsförordningen som verksamhetsutövarna har idag ersätts med en skyldighet att tillhandahålla registrerad informationen i en samlad digital lösning. Lösningen innebär på sikt förenklingar och ökade möjligheter för verksamhetsutövarna. 87

88 Initialt kommer dock verksamhetsutövarna att få en kostnad för att lämna administrativ information om verksamheten. Se vidare nedan, under konsekvenser för den som lämnar ifrån sig farligt avfall för borttransport, avsnitt Konsekvenser för den som lämnar ifrån sig farligt avfall för borttransport Farligt avfall som transporteras i Sverige Idag gäller att alla yrkesmässigt bedrivna verksamheter har en anteckningsskyldighet enligt avfallsförordningen. Skyldigheten innebär, för varje slag av farligt avfall, att anteckningar ska föras om den mängd avfall som årligen uppkommer, och till vem som avfallet lämnas för vidare hantering. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. Den som lämnar ifrån sig avfallet ska, tillsammans med transportören, se till att ett transportdokument upprättas, med uppgifter om avfallsslag och -mängd, samt vem som är lämnare och vem som är mottagare (transportören betraktas idag som mottagare). Transportdokumentet ska vara undertecknat av lämnaren. Om dokumentet är elektroniskt, ska undertecknandet ske med lämnarens elektroniska signatur. Vårt förslag innebär att den idag ofta manuella pappershanteringen som krävs för att fullgöra anteckningsskyldigheten och upprättandet av ett transportdokument, ersätts av förtecknande och lämnande av uppgifter i en samlad digital lösning. Vid lämnande av uppgifter i den digitala lösningen erhåller leveransen en IDbeteckning. En annan fördel för verksamhetsutövaren är att den digitala lösningen ger möjlighet att ta ut olika typer av rapporter, såsom sammanställningar över avfallsslag och avfallsmängder för behov i den egna verksamheten. Sådana rapporter eller sammanställningar kan exempelvis användas för arbetet med att minska mängden avfall och spara resurser. Sammantaget innebär förslaget att verksamhetsutövarnas skyldigheter i sak inte ändras i någon större omfattning. Det ansvar för avfallsinformation enligt avfallsförordningen som verksamhetsutövarna har idag ersätts med en skyldighet att tillhandahålla förtecknad information i en samlad digital lösning. Lösningen innebär på sikt förenklingar och ökade möjligheter för verksamhetsutövarna. Initialt kommer dock verksamhetsutövarna att få en kostnad för att lämna administrativ information om verksamheten, samt att integrera inlämnande av uppgifter med fakturor/affärssystem. Om en sådan integrering görs ökar potentialen för besparingar i verksamheten. Det kan också tänkas att en del verksamheter kommer att få kostnader i form t.ex. av internutbildningar för att man vill säkerställa att relevant personal i verksamheten har kunskap om spårbarhetssystemet. 88

89 I praktiken kan det vara många verksamheter som idag inte följer reglerna om anteckningsskyldighet. Orsaken är att medvetenheten om gällande regler är låg, eller att risken för upptäckt är liten. Genom ett nytt system där det ställs krav på att i nära realtid lämna uppgifter i en samlad digital lösning både vid borttransport och vid mottagande av farligt avfall, ökar risken för upptäckt vid överträdelser. Myndigheterna får ett kraftfullt tillsynsverktyg. Medvetenheten om vilka regler som gäller bör också öka när nya regler och ett nytt system introduceras. Det kan innebära att incitamenten för att följa reglerna ökar vid de verksamheter som hittills inte uppfyllt anteckningskravet. För dessa verksamhetsutövare innebär de nya reglerna i praktiken en ny administrativ kostnad. Hur många verksamheter det gäller är inte möjligt att bedöma eller uppskatta. Detsamma gäller kostnadens storlek. Huvudsakligen bedömer vi att de större verksamheterna följer nuvarande regler, varför den nya kostnaden främst bör uppstå i mindre eller mycket små verksamheter. Farligt avfall som transporteras till annat land Förslaget innebär att farligt avfall och annat anmälningspliktigt avfall enligt förordning (EG) 1013/2006, inför borttransport får anmälas och rapporteras i anvisad digital lösning. Det blir tillsvidare frivilligt att använda e-tjänsten Nordic TFS eftersom det enligt EG-förordningen inte är möjligt att ställa krav på digital anmälan eller rapportering. Anmälan och rapporteringar kan alltså även fortsättningsvis göras på papper om verksamhetsutövaren så önskar. Idag görs ca anmälningar per år. Uppskattningsvis mindre än 100 anmälningar görs via Nordic TFS och ännu färre lämnar uppgift om sina transporter i denna e-tjänst. Idag kräver Naturvårdsverket att samtliga lämnare i Sverige av exporterat anmälningspliktigt avfall, ska redovisa en särskild sammanställning av föregående års export. Detta för att Naturvårdsverket ska få ett bra underlag till den årliga rapporteringen till EU-kommissionen och Basel-sekretariatet. De förslag som vi nu lägger innebär att de verksamhetsutövare som anmäler och rapporterar all export digitalt inte behöver vare sig göra eller redovisa denna sammanställning. Sammanställningen kan istället hämtas från den digitala lösningen. Vi bedömer därför att ett byte från anmälan och rapportering på papper till en digital sådan sammantaget innebär vissa administrativa lättnader för dessa verksamhetsutövare. 89

90 5.8 Konsekvenser för verksamheter som tar emot farligt och icke-farligt avfall Nationella transporter av farligt avfall som tas emot inom Sverige Den som bedriver en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt 29 kap. MPF, som huvud- eller sidoverksamhet, och som tar emot farligt avfall, identifierar leveransen genom den ID-beteckning som transportören överlämnar till mottagaren. Mottagandet av leveransen kvitteras i den samlade digitala lösningen, där mottagaren också ska lämna uppgift om mottagna avfallsslag och mängder. KRAV PÅ REGISTRERING OCH LÄMNANDE AV UPPGIFTER FÖR TILLSTÅNDS- OCH ANMÄLNINGSPLIKTIGA AVFALLSBEHANDLINGSVERKSAMHETER Alla verksamheter som behandlar avfall ska förteckna vissa uppgifter om avfallet, såväl farligt som icke-farligt avfall, och lämna dessa uppgifter i den samlade digitala lösningen. Det är den nuvarande anteckningsskyldigheten för avfallsbehandlare som nu förändras på så sätt att inlämning av dessa uppgifter ska göras i den samlade digitala lösningen. Vissa uppgifter tillkommer också jämfört med nuvarande anteckningsskyldighet, se nedan. I fråga om farligt avfall så ska vissa uppgifter redovisas för varje enskild transport som mottagits. Samma förändring sker för verksamhetsutövare som behandlar elavfall. Istället för nuvarande anteckningsskyldighet ska uppgifter förtecknas och lämnas i den samlade digitala lösningen. Detta är en logisk följd av att elavfall som regel utgör farligt avfall. Uppgifterna som ska lämnas är desamma som enligt nu gällande bestämmelser och följer av krav i direktivet 2012/19/EU om producentansvar för elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE-direktivet). KRAV PÅ REGISTRERING OCH LÄMNANDE AV UPPGIFTER FÖR ÅTERVINNINGSVERKSAMHETER SOM ÄR TILLSTÅNDS- OCH ANMÄLNINGSPLIKTIGA Den som bedriver en verksamhet med återvinning som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) ska i den av Naturvårdsverket anvisade digitala lösningen rapportera mängd avfall som efter ett återvinningsförfarande har upphört att vara avfall. Det kan innebära en del merarbete eftersom de påläggs ett helt nytt rapporteringskrav dvs. en ny mätpunkt som innebär en redovisning av återvinning som lett till att avfall har upphört att vara avfall. Det kräver nog troligast ytterligare administration då man måste utveckla ett sätt att säkerställa uppgifterna. Dock bör dessa uppgifter finnas tillgängliga i verksamheten eftersom det är en del av deras affärsmodell att marknadsföra och sälja dessa produkter och material. 90

91 Det läggs också till ett krav på uppgift om mängd farligt avfall som genom behandling blivit icke farligt avfall. Dessa uppgifter bör finnas tillgängliga i verksamheten. De nya kraven på tillstånds- eller anmälningspliktiga avfallsverksamheter som tar emot avfall innebär att den administrativa hanteringen för att fullgöra anteckningsskyldigheten ersätts av skyldighet att förteckna uppgifter och lämna dem i en digital lösning. Konsekvensen av förslagen är att den idag ofta förekommande pappershanteringen som kraven på anteckningsskyldighet innebär, kan ersättas med en digital hantering. En annan fördel för den avfallsverksamhet som tar emot avfall är att den digitala lösningen ger möjlighet att plocka ut olika typer av rapporter, såsom sammanställningar över mottagna avfallsslag och avfallsmängder. Sådana rapporter eller sammanställningar kan exempelvis användas för internt arbetet med att utveckla verksamheten. Sammantaget innebär förslaget att verksamhetsutövarnas skyldigheter i sak endast ändras i liten omfattning. Den föreslagna lösningen bör på sikt innebära förenklingar och ökade möjligheter för verksamhetsutövarna. Initialt kommer verksamhetsutövarna att få en kostnad för att integrera inlämning av avfallsuppgifter med fakturor/affärssystem. Om detta görs ökar potentialen ytterligare för att göra besparingar i verksamheten. Vi bedömer att mottagande avfallsverksamheter, som enbart består av tillståndseller anmälningspliktiga verksamheter, idag i mycket stor utsträckning följer anteckningsskyldigheten. Det innebär att mycket få om några verksamheter får en helt ny administrativ kostnad vid ett införande av ett nytt system och nya regler. Om det finns sådana verksamheter bedöms det företrädesvis vara små anmälningspliktiga verksamheter. Avfallsverksamheterna kommer att behöva anpassa sina administrativa system för att hantera informationen och överföra den till den samlade digitala lösningen. Hur mycket en sådan anpassning kommer att kosta varierar från fall till fall och är svår att kvantifiera. Utifrån tabell 1 har vi uppskattat tidsåtgången för att uppfylla samtliga krav på avfallsverksamheter att lämna uppgifter om avfallet i den samlade digitala lösningen till ca 13 timmar. Kostnaden för ett företag blir i så fall i cirka kr per år. Då vi uppskattar att det finns ca 4800 tillstånds- och anmälningspliktiga avfallsverksamheter i Sverige blir i så fall den årliga tillkommande kostnaden i storleksordningen 27 miljoner kr. Eventuellt ökade administrativa kostnader för avfallsmottagande verksamhet kan täckas genom att öka intäkterna från avfallslämnarna, det vill säga genom höjda priser för mottagarens avfallshantering. Vi bedömer dock att eventuell påverkan på 91

92 priserna kommer att vara marginell eftersom verksamhetsutövarnas skyldigheter i sak endast ändras i liten omfattning. KRAV PÅ MOTTAGARE ATT REGISTRERA VISSA UPPGIFTER DÅ UPPGIFTER FRÅN LÄMNARE ENLIGT 54 B ELLER 54 C SAKNAS I vår redovisning från 2016 finns i författningsförslaget en reglering av mottagarens skyldigheter när man tar emot en transport av farligt avfall där uppgifter saknas i den digitala lösningen. Regleringen kom till stånd efter samrådsmöten med avfallsbranschen där aktörer tog upp den problematiken och efterlyste att det i lagregleringarna bör möjliggöras för en mottagare att kunna ta emot transporter där uppgifter inte är införda i den digitala lösningen. Aktörerna förklarade att det finns stora risker att det farliga avfallet dumpas/tippas illegalt om de blir tvungna att neka mottagande av sådana transporter. Av det skälet finns en reglering av mottagarens ansvar vid mottagande av en transport av farligt avfall där uppgifter saknas i den digitala lösningen. Kravet skulle kunna uppfattas som ett åläggande att informera tillsynsmyndigheten om verksamheter som inte följer gällande bestämmelser. De uppgifter som lämnas kan då användas i tillsynsmyndigheternas verksamhet. Detta måste dock vägas mot värdet av att regleringen ger tillsynsmyndigheter förbättrade förutsättningar att rikta tillsyn mot verksamheter som inte följer tillämpliga eller gällande bestämmelserna om hantering av farligt avfall. FARLIGT AVFALL SOM TAS EMOT FRÅN ETT ANNAT LAND Verksamhet som tar emot avfall som är anmälningspliktigt enligt EG-förordningen 1013/2006 direkt från ett annat land får göra en rapportering i digital lösning i enlighet med förordningens bestämmelser. Idag kan en sådan anmälan/rapportering göras i e-tjänsten Nordic TFS, eller via fax/e-post. Idag kräver Naturvårdsverket att samtliga mottagare i Sverige av importerat anmälningspliktigt avfall, ska redovisa en särskild sammanställning av föregående års import. De verksamhetsutövare som väljer att rapportera all import digitalt kommer inte att behöva göra och redovisa denna särskilda sammanställning. Sammanställningen för dessa verksamheter kan istället hämtas från den digitala lösningen. Sammantaget innebär det vissa administrativa lättnader för dessa verksamhetsutövare. KONSEKVENSER FÖR AVFALLSTRANSPORTÖRER VID INHEMSKA TRANSPORTER AV FARLIGT AVFALL Avfallstransportörer som ska transportera bort farligt avfall från en verksamhet till en annan verksamhet inom Sverige, ska ge mottagaren tillgång i den digitala lösningen till de uppgifter som registrerats om transporten. Detta innebär i princip 92

93 att ID-beteckningarna för avfallstransporten lämnas till den mottagande verksamheten. Transportören ska i den digitala lösningen även bekräfta innehållet i transporten och att transporten har påbörjats. Transportören ska under transporten kunna uppvisa ett digitalt transportdokument. Transportdokumentet upprättas automatiskt i den samlade digitala lösningen utifrån den information som avfallslämnaren har lämnat. Genom att all nödvändig information och dokumentation tas omhand i den digitala lösningen bedömer vi att ändringen sammantaget innebär förenklingar och minskade administrativa kostnader för transportörerna. Föreslagna regler innebär också att ansvaret för att informationen om avfallet i den digitala lösningen ligger på den som lämnat avfallet till transportören. Enligt gällande regler är ansvaret för att upprätta ett transportdokument delat mellan den som lämnar ifrån sig avfallet och mottagaren (idag betraktas transportören som mottagare). Föreslagen ändring innebär därför en förenkling för transportören, även om transportören åläggs att kontrollera de uppgifter som lämnats digitalt om transporten. När farligt avfall lämnas till en ny innehavare för att transporteras inom Sverige gäller, enligt 60 avfallsförordningen, att den som lämnar avfallet och den som tar emot det ska se till att det finns ett transportdokument. De nu föreslagna reglerna tydliggör att ett transportdokument alltid ska finnas vid transport från en verksamhet till en annan, oavsett om det lämnas till en ny innehavare eller inte. Det finns inga sakskäl som motiverar nuvarande ordning. I de fall dagens regler har tolkats så att transportdokument inte behövs vid transport i egen regi innebär föreslagna regler alltså att kravet skärps och att transportdokument ska finnas vid transport. Eftersom ett transportdokument erhålls automatiskt när en verksamhet överlämnar avfallet för borttransport, och då lämnar den obligatoriska informationen i den digitala lösningen, bedömer vi att detta förtydligande i avfallsförordningen i praktiken inte innebär någon större ökning av den administrativa bördan för de verksamhetsutövare som transporterar avfall i egen regi. Det kan innebära kostnader för avfallstransportörer då de behöver ha någon form av IT-lösning i fordonet för att t.ex. kunna kvittera starten av avfallstransporten och kunna visa transportdokument. Om det skulle kunna räcka med en smartphone bör kostnaden vara relativt låg då de flesta redan har en smartphone men krävs en handdator så innebär det en relativt omfattande investering. I vårt förslag ska en yrkesmässig verksamhet när denne själv transporterar farligt avfall som hanterats eller uppkommit i verksamheten lämna uppgifter i den digitala lösningen om det farliga avfall som de transporterar. Genom detta uppgiftslämnarkrav anser vi att anmälningskravet i 42 avfallsförordningen bör kunna upphävas. Anmälningskravet i 42 avfallsförordningen säger att den som 93

94 avser att själv transportera farligt avfall som uppkommit i egen verksamhet ska anmäla det till länsstyrelsen. Med hänsyn till det krav på att lämna uppgifter i den digitala lösningen om alla borttransporter av farligt avfall som vi föreslår anser vi att 42 avfallsförordningen bör kunna upphävas, eftersom tillsynsmyndigheten härigenom får kännedom om dessa transportörer. För de som transporterar sitt eget farliga avfall kan man säga att administrationen för att genomföra en anmälan ersätts med administrationen att föra in uppgifter i den av Naturvårdsverket anvisade digitala lösningen för varje transport av farligt avfall. Utökad rapportering för en bättre statistik Statistikbehovet för farligt avfall tillgodoses genom att de uppgifter som behövs hämtas ur det s.k. spårbarhetssystemet, d.v.s. de uppgifter som lämnats om farligt avfall i den digitala lösningen. Konsekvenserna i detta avsnitt avser därför rapportering av icke-farligt avfall. KONSEKVENSER FÖR TILLSTÅNDSPLIKTIG MILJÖFARLIG VERKSAMHET Tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet rapporterar information om avfall i miljörapporten. Dagens regler ställer inte krav om att denna redovisning ska vara strukturerad och detaljerad. Undantaget är avfallsverksamheters redovisning av bygg- och rivningsavfall. Avsaknad av en strukturerad och detaljerad redovisning medför att kvaliteten och redovisningen varierar, både mellan verksamheter i samma bransch och mellan verksamheter som alstrar avfall respektive behandlar avfall. För att uppnå en bättre kvalitet föreslås nu en detaljerad och strukturerad rapportering för samtliga tillståndspliktiga verksamheter. Avfallstyper och mängder ska redovisas enligt avfallsförordningens bilaga 4, och behandling enligt förordningens bilaga 2 och 3. Rapporteringsplikten inkluderar även exporterat respektive importerat informationspliktigt avfall enligt artikel 18 EG-förordning 1013/2006 (omfattar ej farligt avfall). Förändringen innebär att verksamhetsutövarna kommer att behöva omarbeta rutiner och interna ITlösningar. IT-lösningar kan behöva anpassas så att man enkelt kan omvandla egen information och överföra den till den samlade digitala lösningen via tekniska komponenter såsom e-tjänst eller tekniskt gränssnitt. Förändringen medför sannolikt kostnader som kan variera mycket från verksamhet till verksamhet. Kostnadernas storlek går inte att uppskatta. Enligt miljöbalkens regler om egenkontroll ska den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön, fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig 94

95 underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Av Naturvårdsverkets vägledning till dessa regler (Naturvårdsverket, 2001) framgår att det kan avse alstring, borttransport, omhändertagande eller tillförsel av avfall. Höga krav på kontroll och dokumentation kan generellt ställas på tillståndspliktig verksamhet för att egenkontrollreglerna ska följas. Förslaget om en strukturerad och detaljerad rapportering, vilket förutsätter en egenkontroll av verksamhetens avfall, kan därför sägas vara i linje med kunskapskravet i 2 kap. 2 miljöbalken och kravet på egenkontroll. I praktiken innebär dock kravet om en årlig detaljerad och strukturerad rapportering av avfallsinformation, i de flesta fall en ökning av de administrativa kostnaderna jämfört med idag när kraven är låga. Hur stor kostnaden blir kan variera kraftigt från fall till fall, vilket har framkommit när verksamhetsutövarna har tillfrågats, till exempel i samband med införandet av en utökad rapportering av bygg- och rivningsavfall. Uppskattningarna av tidsåtgången för inlämning av avfallsdata bygger på tabell 1. Tidsåtgången uppskattas motsvara cirka en tredjedel av den tid som går åt för en mindre miljörapport för en tillståndspliktig verksamhet, prövningsnivå B. Det skulle innebära i storleksordningen 13 timmar. Kostnaden för ett företag blir i så fall i cirka kr per år utöver den kostnad dessa verksamheter idag har för avfallsrapportering. För samtliga tillståndspliktiga verksamheter blir i så fall den årliga tillkommande kostnaden i storleksordningen 31,4 miljoner kr. KONSEKVENSER FÖR ANMÄLNINGSPLIKTIG MILJÖFARLIG VERKSAMHET Anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter omfattas inte idag av något rapporteringsansvar för icke-farligt avfall. Det finns dock en anteckningsskyldighet för anmälningspliktiga verksamheter som hanterar avfall genom återvinning eller bortskaffande enligt 54 avfallsförordningen. Nu föreslås samma rapporteringsansvar för anmälningspliktiga verksamheter som för tillståndspliktiga verksamheter (se ovan). Även anmälningspliktiga verksamheter omfattas av reglerna om egenkontroll. Generellt sett är inte kraven lika höga på kontroll och dokumentation som för tillståndspliktig verksamhet. Men förslaget om en detaljerad och standardiserad rapportering kan dock även för dessa verksamheter sägas vara i linje med kunskapskravet i 2 kap. 2 miljöbalken och kravet på egenkontroll. Förslaget innebär en skyldighet att i en samlad digital lösning rapportera avfallsinformation vilket medför en helt ny administrativ kostnad för verksamheterna eftersom det inte finns någon rapporteringsplikt idag. En engångskostnad uppstår för att förstå nya krav, utarbeta nya arbetssätt och nya administrativa rutiner, samt eventuellt för nya IT-system. Vi bedömer att det inte är 95

96 möjligt att kvantifiera denna kostnad. Eftersom det är en helt ny kostnad för dessa verksamheter bedöms denna administrativa engångskostnad generellt sett vara minst lika stor för en anmälningspliktig verksamhet som för en tillståndspliktig. Detta trots att de anmälningspliktiga verksamheterna är av mindre omfattning än de tillståndspliktiga. Tidsåtgången för den detaljerade och strukturerade årliga rapporteringen bedöms generellt motsvara ungefär en fjärdedel av den tid som behövs för att göra en mindre miljörapport för en tillståndspliktig verksamhet, prövningsnivå B. Det vill säga samma tidsåtgång som för det tillkommande administrativa arbetet för tillståndspliktiga verksamheter. Den bedömningen grundas på att årlig rapportering av uppgifter om avfall är en helt ny skyldighet för dessa verksamheter. Kostnaden för en verksamhet skulle i så fall även här bli cirka kr per år. För samtliga anmälningspliktiga verksamheter blir i så fall den årliga kostnaden i storleksordningen 137 miljoner kr. Naturvårdsverket föreslog i den tidigare studien att kravet på rapportering från C- verksamheter ska införas stegvis, detta har inte utretts vidare i det har projektet. Om exempelvis enbart de verksamheter som är anmälningspliktiga enligt 29 kap. miljöprövningsförordningen omfattas av det första steget, innebär det en sammanlagd årlig kostnad för dessa på i storleksordningen 18,8 miljoner kronor. RAPPORTERING GÄLLANDE VISST ELAVFALL Verksamhetsutövare som behandlar elavfall har redan enligt nu gällande 59 a avfallsförordningen en skyldighet att till Naturvårdsverket rapportera uppgifter enligt 54 och 54 a avfallsförordningen om elavfall som inte tidigare behandlats av någon annan. Att denna skyldighet föreslås avgränsas till att gälla endast avfall som inte omfattas av någon annans rapportering enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning innebär främst att den som tar emot elavfall för behandling måste kontrollera med lämnaren om denne har ett sådant rapporteringsansvar för det aktuella elavfallet. Redan enligt nu gällande 59 a måste dock kontrolleras med lämnaren om avfallet tidigare har behandlats av någon. Vidare följer av den uppgiftsskyldighet som åligger den som behandlar avfall/elavfall att uppgift ska lämnas om var avfallet kommer ifrån. Det bör enligt vår bedömning inte orsaka något större merarbete för berörda avfallsbehandlare att ta fram även uppgift om huruvida avfallet lämnas av någon som själv är rapporteringsskyldig enligt förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning i fråga om behandlingen av det aktuella elavfallet. 96

97 5.9 Konsekvenser för tillsynsmyndigheter och länsstyrelserna Operativa tillsynsmyndigheter Nuvarande regler om skyldighet att föra anteckningar om farligt avfall är oprecis, vilket har medfört att anteckningarna är av varierande kvalitet. Huruvida reglernas efterlevs på ett korrekt sätt tolkas olika vid tillsyn. Att införa en samlad digital lösning kommer att innebära att de uppgifter som ska föras in i lösningen måste göras på ett detaljerat och strukturerat sätt, vilket i sin tur innebär tydligare och mer likvärdiga krav och därmed också en mer likvärdig tillämpning över hela landet. Rättssäkerheten kommer därmed att öka. De operativa tillsynsmyndigheterna, det vill säga länsstyrelserna och de kommunala nämnder som ansvarar för operativ tillsyn enligt miljöbalken, kan använda informationen i den digitala lösningen inför och vid tillsyn. Det innebär att myndigheterna får ett nytt kraftfullt verktyg för att planera och genomföra en effektiv och riskbaserad tillsyn. Felaktig hantering av avfall kan lättare än idag identifieras. Det blir till exempel uppenbart när det saknas information om leveranser av farligt avfall vid sådana verksamheter som rimligen ger upphov till och har behov av borttransport av sådant. Om information saknas kan detta följas upp i den operativa tillsynen. De föreslagna reglerna för spårbarhet av farligt avfall, i kombination med en samlad digital lösning, bedöms medföra ökade möjligheter för tillsynsmyndigheterna att bidra till ett stärkt miljöskydd. En ökad ambitionsnivå i tillsynen kan finansieras genom tillsynsavgifter. Vetskapen om att myndigheterna har fått ett bra tillsynsverktyg bör också innebära ökade incitamentet för verksamhetsutövarna att följa reglerna. Vårt förslag medför att ansvaret för inlämning av information läggs på både lämnaren och avfallsmottagaren vilket tydliggör ansvaret för lämnad information och därmed ökar informationens tillförlitlighet, som vi bedömer det. Att ansvaret för informationen i den digitala lösningen är tydlig underlättar tillsynen. Förslaget om ett spårbarhetssystem för farligt avfall i en samlad digital lösning ger tillsynsmyndigheterna större möjligheter att bedriva en effektiv och riskbaserad tillsyn. Det kan få till följd att tillsynsmyndigheterna prioriterar tillsyn över hanteringen och transporter av farligt avfall. Givet samma totala resurser för tillsynen skulle det innebära mindre resurser till annan tillsyn. De kommunala nämnderna kan dock finansiera en ökad tillsyn genom tillsynsavgifter. Om så sker minskar inte resurserna för annan tillsyn. Länsstyrelserna har inte samma möjlighet att finansiera en ökad tillsynsambition genom ökade avgiftsintäkter. Den främsta 97

98 orsaken till detta är att avgiftsintäkterna inte stannar vid respektive länsstyrelse utan redovisas till Finansdepartementet. De operativa tillsynsmyndigheterna kommer att få kostnader för att ansluta sina ITstöd till, och utbyta information via den samlade digitala lösningen. Kostnadens storlek går för närvarande inte att uppskatta. Länsstyrelserna Länsstyrelserna har etablerat ett nationellt register över transportörer av avfall som har tillstånd eller gjort anmälan inklusive. I registret, som är under uppbyggnad, finns även de som anmält yrkesmässig insamling av avfall samt handlare och mäklare av avfall. Syftet med registret är bland annat att företag som avser att lämna avfall för borttransport enkelt ska kunna kontrollera om till exempel den transportör de tänkt anlita har tillstånd. För tillsynsmyndigheter förbättrar registret möjligheterna att bedriva en effektiv tillsyn och att till exempel kontrollera om en transportör har tillstånd för den verksamhet som bedrivs. Avsikten är att detta nationella register ska vara en del av den samlade digitala lösningen. En sådan koppling innebär en engångskostnad för länsstyrelserna. Det är i dagsläget inte möjligt att kvantifiera denna kostnad Konsekvenser för Naturvårdsverket Spårbarhet farligt avfall och statistik Ett digitalt system behövs för att hantera all information inom spårbarhets- och statistiksystemet. Mer information om den samlade digitala lösningen finns i avsnitt 3.3 och bilaga 2. Oavsett vilken myndighet som får ansvaret för den digitala lösningen innebär det utvecklingskostnader och därefter kostnader för förvaltning och drift samt administration. Dessutom tillkommer omfattande vägledningsinsatser. Det behövs till exempel en kundtjänst för att hantera frågor om inrapportering till den digitala lösningen. Naturvårdsverket kommer, efter ett utökat bemyndigande, att behöva göra ändringar och tillägg i föreskriften om miljörapport NFS 2016:8 samt i föreskrifter om elavfall. Naturvårdsverket behöver också, efter ett bemyndigande, utarbeta en föreskrift som närmare reglerar den information om farligt avfall och anmälningspliktigt avfall enligt förordning (EG) nr 1013/2006, som olika verksamhetsutövare ska eller får lämna i den digitala lösningen. C-verksamheters avfallsrapportering behöver också läggas till i någon befintlig föreskrift, eller också måste en separat föreskrift för detta syfte utarbetas. Även föreskriften om transporter av avfall, NFS 2005:3, behöver ses över och eventuellt upphävas. 98

99 Uppskattade kostnader för den samlade digitala lösningen framgår av Naturvårdsverket (2016a). De stora spannen för kostnaderna (maximum och minimum) beror dels på att kostnaderna är grovt uppskattade, dels på att vissa delar av kostnaderna kan komma att hänföras till andra pågående projekt. En annan orsak är att om en enklare lösning i form av vidareutveckling av valda befintliga system genomförs så sjunker visserligen kostnaderna men samtidigt ger det en lägre automation i arbetet, vilket i sin tur kräver fler verksamhetsresurser och medför en högre administrativ kostnad för verksamhetsutövarna. Genom den utökade rapporteringen från verksamhetsutövare och den samlade digitala lösningen kommer Naturvårdsverket nuvarande kostnader för produktion av statistik, 8 9 miljoner kr per år, att minska. Hur stor minskningen blir är beroende av hur mycket av den nuvarande statistikproduktionen som kan inkluderas i den digitala lösningen, vilket gör det svårt att kvantifiera minskningens storlek. Det är emellertid troligt att en direkt besparing på uppemot ett par miljoner kr per år uppstår på grund av minskat arbete med granskning och tolkning av miljörapporter. STATSFINANSIELLA EFFEKTER Naturvårdsverkets ökade kostnader för förändrade och nya föreskrifter, ny vägledning och information, samt en samlad digital lösning, innebär ökade kostnader för staten. Att utveckla en digital lösning kostar ca. 23,1 48,6 miljoner kr. Förvaltning och drift av lösningen beräknas kosta 6,05 12,6 miljoner kr per år. Kostnaderna i linjeverksamheten för ny vägledning, föreskriftsarbete, nya rutiner för hantering av information i den samlade digitala lösningen till exempel för statistikarbete, granskning, röjandekontroll, etc. kommer under uppbyggnadsfasen av den digitala lösningen att kosta ca 2,25 4,2 miljoner kr. När den digitala lösningen har tagits i drift, under det första året, kommer vägledning, support, granskning av indata att kosta ca. 2,1 3,5 miljoner kr. Därefter bedöms kostnaden för linjeverksamheten att vara i storleksordningen 2,8 miljoner kr per år. Länsstyrelserna och centrala myndigheter som Polisen, Tullverket, Kustbevakningen och MSB kan var och en, om det är önskvärt och juridiskt möjligt, få kostnader för att ansluta sina IT-stöd till, och utbyta information med den samlade digitala lösningen. Dessa kostnader är dock väsentligt mindre än Naturvårdsverkets, som redovisas. En indirekt statsfinansiell kostnad som kan uppkomma är att genomförandet av förslagen kan generera ökade kostnader för exempelvis utredning och utveckling av nya styrmedel. Detta kan bli följden när kunskapen om flöden och trender ökar, och när kunskapen tydliggör behov av justerade eller nya styrmedel. 99

100 Bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar sig på Redovisningens författningsförslag avser förordningsändringar, bland annat ett förslag om utökning av Naturvårdsverkets bemyndigande att meddela föreskrifter. Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avfall ska hanteras som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, 15 kap. 39 miljöbalken. Eventuella kommande förslag till nya och förändrade föreskrifter kommer att beskrivas och konsekvensutredas i särskild ordning. ÖVERVÄGANDEN 14 KAP. 3 REGERINGSFORMEN Naturvårdsverket har övervägt om förslagen i redovisningen innebär en inskränkning i den kommunala självstyrelsen, och om förslagen i så fall går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett dem. Vår bedömning är att förslagen i redovisningen inte innebär någon inskränkning i den kommunala självstyrelsen. De författningsändringar som föreslås syftar enbart till att skapa en spårbarhet av farligt avfall och förbättrad avfallsstatistik. Det bör enbart innebära en fördel för de kommunala nämnderna vid tillsyn över verksamheter. Möjligheterna till en väl planerad, riskbaserad och effektiv operativ tillsyn ökar väsentligt. Detsamma gäller för länsstyrelserna. En eventuell reglering av att de kommunala nämnderna ska tillhandahålla information om anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet så att denna information görs tillgänglig via den digitala lösningen, kan generera kostnader för kommunerna. Vår bedömning är att dessa eventuella kostnader inte går utöver vad som är nödvändigt utifrån ändamålet. ÖVERENSSTÄMMELSE MED EU:S REGELVERK De bestämmelser vi föreslår i avfallsförordningen för förbättrad kontroll och spårbarhet syftar till att genomföra artikel 17 och 35 i avfallsdirektivet. Gränsöverskridande transporter av avfall regleras på EU-nivå genom förordning (EG) nr 1013/2006, den så kallade avfallstransportförordningen. I avfallstransportförordningen finns regler bland annat om vart olika typer av avfall får exporteras och om anmälnings- och informationsplikt för export och import av vissa avfallstyper. Naturvårdsverket föreslår att de anmälningar och uppgifter om transporter som aktörer i Sverige ska lämna enligt avfallstransportförordningen får lämna i en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar. Detta för att både spårbarheten av farligt avfall och avfallsstatistiken ska förbättras även för gränsöverskridande avfallstransporter. Införandet av ett skall-krav om digital rapportering i svensk lagstiftning bedöms strida mot bestämmelsen i artikel 26.4 i avfallstransportförordningen. Enligt denna bestämmelse får den information och 100

101 dokumentation som krävs enligt förordningen inlämnas och utbytas på elektronisk väg, förutsatt att de berörda behöriga myndigheterna och anmälaren går med på detta. Sammantaget bedömer vi att de föreslagna reglerna överensstämmer med och inte går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Tvärtom medför förslagen att Sverige på ett bättre sätt efterlever avfallsdirektivets krav, inklusive de revideringar av direktivet som träder i kraft i juli 2020, om att farligt avfall ska kunna spåras alltifrån produktion till dess slutliga destination, avfallsdirektivet (2008). Rapporteringen av avfallsstatistik till EU styrs av ett antal direktiv och förordningar som specificerar vad som ska rapporteras, när och hur ofta detta ska ske, och vilken kvalitet och vilka definitioner som gäller. Viktigast av dessa är EU:s avfallsstatistikförordning, (2002) och avfallsdirektivet 2008/98/EG. Förslagen i denna redovisning som syftar till att förbättra statistiken, bedöms vara ändamålsenliga och väl avvägda för att Sverige på ett bättre sätt ska följa EU:s lagstiftning. SÄRSKILD HÄNSYN FÖR TIDPUNKT FÖR IKRAFTTRÄDANDE En förutsättning för att de föreslagna bestämmelserna ska kunna träda ikraft är att det finns en central digital lösning på plats för en effektiv hantering av information och för att åstadkomma spårbarhet för farligt avfall. En digital lösning och vägledning måste utvecklas, de verksamhetsutövare som ska rapportera information måste ges tid att anpassa sig till nya regler och en samlad digital lösning. Vi anser att kraven på registrering på något sätt bör förenas med miljösanktionsavgift om de inte följs. Några förslag till utformning av sanktionsbestämmelser har ännu inte tagits fram och omfattas därför inte av denna redovisning. 101

102 102

103 6 Bilaga 2 Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall - Digital lösning 103

104 NATURVÅRDSVERKET Sammanfattning Naturvårdsverket har i form av en bilaga tagit fram en nulägesbild över den analys som pågår för att utveckla nya arbetssätt och en samlad digital lösning inom avfallsområdet. Analysen utgår från EU:s avfallspaket, gällande svensk lagstiftning, återbruk av tidigare arkitekturarbete inom arbetet med exempelvis industriutsläppsdirektivet (IED) och medelstora förbränningsanläggningar (MCP) samt workshops med företag och tillsynsmyndigheter osv. Inom det regeringsuppdrag som nu avslutas har samverkan med berörda aktörer skett i flera olika spår beträffande den digitala lösningen: - Löpande information inom det program för samverkan om miljöinformation kring miljöskydd som startats inom Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Digitalt först Smartare miljöinformation. I programmet ingår bl.a. representanter för länsstyrelser och kommuner. - Dialogmöten under hösten med tillsynsmyndigheter (två workshops) respektive företag (två workshops) om den framtida digitala lösningen och vad olika aktörer behöver åstadkomma. - Riktad information till olika befintliga nätverk, som Sveriges kommuner och landstings (SKL:s) miljöchefsnätverk. - Möten med enskilda myndigheter, som Transportstyrelsen. Övergripande kravbild och förutsättningar Digitaliseringen är, som det beskrivs i många sammanhang, den största förändringen i samhället sedan industrialiseringen. Regeringen har satt sin vision om ett hållbart digitaliserat Sverige med det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter 1. Utvecklingen av arbetssätt och digital lösning för förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall (FASS) finns i ett sammanhang där mycket parallell utveckling sker. De krav som ställs på förändring utifrån EU:s avfallspaket utgår från EU:s och Sveriges arbete med cirkulär ekonomi. Nya arbetssätt och en samlad digital lösning behöver därmed ta sin utgångspunkt i behovet av samhällsomställning. Det innebär att förändringar utifrån producentansvar, utfasning av särskilt farliga ämnen och information om produkters innehåll genom produktens hela livscykel behöver tas med i planeringen från start. Regeringens prioritering innebär att förändringen startar med spårbarhet av farligt avfall som ingår i många olika avfallsströmmar och hanteras av många olika 1 Regeringen, För ett hållbart digitaliserat Sverige en digitaliseringsstrategi,

105 aktörer med skilda ansvar. Omhändertagande av farligt avfall kräver i många fall expertkompetens och avancerad teknik vilket har medfört att det har vuxit fram en flora av företag som har specialiserat sig på behandling av vissa typer av farligt avfall och det finns en marknad för behandling av farligt avfall inom EU. Detta innebär att farligt avfall idag transporteras över gränser inom EU och mellan EU och tredje land. EU:s avfallsdirektiv och avfallstransportförordning ställer krav på medlemsstaternas hantering av farligt avfall. Det fortsatta arbetet med att utveckla en samlad digital lösning påverkas av en mängd föreslagna eller pågående förändringar utanför det vi kallar avfallsområdet. Det gäller såväl kopplingar till befintlig och kommande kemikalie- och produktlagstiftning, produktmärkning, ekodesign och andra relaterade styrsystem som till olika satsningar på smart offentlig förvaltning inom EU och i Sverige. Fr o m februari 2019 arbetar Naturvårdsverket för smart miljöinformation på ett nytt sätt och samverkar med andra i forum som är beständiga över tid. Vi utgår från de gemensamma arbetssätt, förändringsmål och principer som de samverkande organisationerna kommit överens om i genomförande av regeringsuppdrag Samverkan har så här långt inneburit att Naturvårdverkets egen transitionsplanering, organisering av resurser och leveranser av teknik tar utgångspunkt i gemensamma behov inom miljösektorn och inom offentlig sektor där nyttor för målgrupper som medborgare, företag, allmänhet och myndigheter på lokal, regional, nationell och EU-nivå beaktas i beslut om investering, utveckling, förvaltning och avveckling Övergripande beskrivning av lösning Den digitala lösningen ska säkerställa spårbarhet för farligt avfall samt förbättrad avfallsstatistik. För kontroll och spårbarhet kommer avfallslämnare, transportörer och mottagare av farligt avfall att lämna information i den digitala lösningen vid varje tillfälle då farligt avfall transporteras. Information kommer också att lämnas av avfallsproducenter, avfallsbehandlare och mäklare. I enlighet med de samverkansprinciper som Miljöinformationsrådet kommit överens om ansvarar respektive berörd aktör för att utveckla användargränssnitt och användartjänster samtidigt som Naturvårdsverket utvecklar bakomliggande bastjänster som aktörerna kan ansluta sina verksamhets- och produktionsstöd till. Effekten av detta är att respektive aktör kan utveckla väl anpassade stöd för sina användare och bakomliggande bastjänster kan återbrukas för fler verksamhetsbehov. Den samlade digitala lösningen för avfallsområdet kommer exempelvis att återbruka och vidareutveckla den bastjänst för anläggningsuppgifter 2 Naturvårdsverket, Arbetsbeskrivning för Miljöinformationsrådet,

106 som Naturvårdsverket tagit fram i en första version för uppgifter om medelstor förbränningsanläggning. Den digitala lösningen bygger på maskin-till-maskinkommunikation mellan Naturvårdsverkets bastjänster och övriga aktörers verksamhets- och produktionsstöd. Det innebär att Naturvårdsverket kommer att tillhandahålla en anslutningspunkt för maskin-till-maskinkommunikation, ett API, som övriga aktörer får ansluta mot. För att kunna lämna eller hämta information från den digitala lösningen behövs en koppling mot API:et. Det innebär att avfallslämnare, transportörer, avfallsmottagare och andra berörda aktörer behöver utveckla sina befintliga verksamhetssystem för att kunna kommunicera med den digitala lösningen. Figur 1. Konceptuell bild över digital lösning För att möjliggöra en effektivare handläggning behöver även tillsynsmyndigheterna ansluta mot den digitala lösningen via sina befintliga verksamhets- eller ärendehanteringssystem; NikITa, ECOS, EDP Vision eller Castor. De ska därigenom kunna hämta information för att exempelvis bedriva tillsyn av verksamhetsutövare och avfallsanläggningar inom sina respektive ansvarsområden, samt förse den digitala lösningen med information om anläggningar och verksamhetsutövare som de har utfärdat tillstånd för eller mottagit anmälan från. Ett flertal aktörer kommer att påverkas av en ny digital lösning och behöver anpassa arbetssätt, processer och stödsystem utifrån detta: - Verksamhetsutövare - Branschorganisationer - Tillsynsmyndigheter 106

107 - Användarföreningar för verksamhetsstödsystem - Leverantörer av produktions- och verksamhetsstödsystem - Andra myndigheter, t ex Lantmäteriet och Transportstyrelsen Spårbarhetssystemet för farligt avfall bygger på att information samlas i en nationell digital infrastruktur. Parallellt med detta avser Naturvårdsverket att analysera det samlade behovet av data och hur ett samlat digitalt utbyte av företagsuppgifter ordnas för olika syften, såsom exempelvis tillsyn, rapportering och förbättrad avfallsstatistik. Den digitala lösningen kommer att byggas upp av ett antal bastjänster som utformas i enlighet med esams rekommendation 3. En bastjänst tillhandahåller information eller utför en tjänst, men saknar användargränssnitt. Naturvårdsverket har sedan tidigare utvecklat ett antal bastjänster som stödjer andra digitala lösningar, bland annat underrättelse om medelstora förbränningsanläggningar. För att kunna sammanställa avfallsdata för vidare rapportering behöver den data som idag finns i systemet Svenska miljörapporteringsportalen, SMP, och berör avfall, migreras till den digitala lösningen. Det är också troligt att den digitala lösningen kommer att hämta information från ett antal bastjänster som andra myndigheter tillhandahåller, t.ex. uppgifter om fastigheter från Lantmäteriet eller företagsuppgifter om olika verksamhetsutövare från Bolagsverket. De samverkande parterna kommer i det fortsatta arbetet att definiera verksamhetsansvar och utifrån det ansvar för information och teknik. Naturvårdsverket har i samband med driftsättning av lösning för underrättelse om medelstor förbränningsanläggning analyserat vilka typer av avtal som myndigheter kan teckna med varandra i olika sammanhang, vilka finansieringsformer som då gäller och vilket ansvar som då landar på respektive avtalspart, samt upprättat avtal som reglerar det sammanhålla tjänsteerbjudandet, se avsnitt 6. Motsvarande avtalspaket kommer att upprättas för informationsutbyte inom avfallsområdet utifrån den vägledning vi kan få från esamverkansprogrammet, esam, och från Myndigheten för digital förvaltning. Genomförande Berörda aktörer har ansvar för sitt eget genomförande. Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall och förbättrad avfallsstatistik ska vara i drift senast juli 2020 och kommer då att inkludera Producentansvar. Detta kommer inte att kunna ske om aktörer arbetar var för sig med att hämta hem nyttor av nationella komponenter i en digital lösning. Över tid kommer företag, branschorganisationer och myndigheter med gemensamma intressen att kunna utveckla nya gemensamma arbetssätt och digitala lösningar som underlättar och effektiviserar verksamheter 3 esam Svenskt ramverk för digital samverkan,

108 och som möjliggör en samhällsomställning inom avfallsområdet som står i paritet med avfallspaketets ambitioner. Det finns behov att fortsatt i samverkan verifiera och fördjupa analyser och beskrivningar samt att utveckla och införa gemensamma rutiner, arbetsprocesser och vägledningsmaterial. En detaljerad kartläggning av det samlade behov av data från befintliga bastjänster samt fördjupad utredning av de juridiska krav som ställs är nödvändig liksom utformning av standarder som krävs för informationsutbyte. Naturvårdsverket startar nu ett projekt för att leda samverkan samt ta fram egna arbetssätt och digitala lösningar. En pilot kring spårbarhet av farligt avfall planeras Den 5 juli 2020 kommer den digitala lösningen att vara i drift i första version. Naturvårdsverket räknar då med att rapportera till regeringen, men samverkan kring nya arbetssätt och digitala lösningar inom avfallsområdet kan inte avstanna. Naturvårdsverket ser redan nu behov av att vidareutveckla den digitala lösningen för att möta framtidens krav. I kommande, ännu inte definierade eller planerade faser, finns t.ex. behov av att kunna följa en produkt genom hela dess livscykel för att säkerställa korrekt hantering av farliga ämnen samt på sikt fasa ut användningen av dessa ämnen vid framställning av produkter. Kraven på spårbarhet med hjälp av elektroniska register kan på sikt även komma att utökas till att gälla icke-farligt avfall och hushållsavfall. Den digitala lösningen kommer då att behöva vidareutvecklas för att kunna hantera även detta. Med rätt arkitektur i grunden blir ändringarna mindre och påverkan på den digitala lösningen begränsad. Fortsatt samverkan Samverkan mellan berörda aktörer är nödvändig för att kunna skapa och förankra en gemensam målbild samt utforma en digital lösning som möjliggör informationsutbyte mellan myndigheter och andra aktörer. En av grundpelarna är att varje part deltar i samverkan för att lösa gemensamma frågor utifrån egen förmåga och de förutsättningar man har 4. Ett annat viktigt ändamål är att varje aktör får andras synpunkter på det egna pågående utvecklingsarbetet så att olika delar av en framtida digital lösning samspelar. Man arbetar iterativt och ger därigenom varandra möjlighet till synpunkter redan i tidiga skeden, då möjligheterna att påverka utformningen är relativt stora. Samverkan gäller för gemensamma frågor avseende t.ex. verksamhetsregler, definitioner, begrepp och standarder. Den samverkan som planeras framöver baseras på de önskemål som tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare uttryckt under de dialogmöten som hölls hösten Även om behoven skiljer sig något åt mellan olika aktörer, är grunden densamma; externa intressenters behov av att få information om det fortsatta arbetet med att utforma den digitala lösningen och planera för ett framtida 4 Naturvårdsverket, Delrapport Digitalt först,

109 införande. Samverkan och kommunikationen kring detta kommer ske via de forum och kontaktvägar som redan etablerats inom ramen för regeringsuppdraget Smartare miljöinformation. Några prioriterade forum/kontaktvägar utöver det är: - Miljösamverkan Sverige - SKL:s miljöchefsnätverk - Användarföreningar för kommunernas verksamhetsstödssystem - Svenskt Näringsliv - Branschorganisationer - Samarbete med andra myndigheter och esam På strategisk nivå följs arbetet av Miljöinformationsrådet, ett samarbete mellan ett antal organisationer i offentlig sektor, bland annat länsstyrelserna och SKL, med behov att samverka om miljöinformation 5. Det finns även möjlighet att lyfta frågor av generell karaktär till ett befintligt Expertforum 6. Det kan vara frågor som t.ex. rör lösningsmönster för informationsutbyte eller juridiska knäckfrågor. Expertforum skapar bereda överenskommelser mellan organisationer och förbereder samverkande organisationer så respektive organisation kan fatta egna beslut och genomföra insatser. Genom Smartare miljöinformation finns möjlighet till kunskapsöverföring även åt andra hållet, så att Naturvårdsverket och andra kan ta del av lösningsmönster och utformning av tjänster från andra myndigheter. Det kan t.ex. vara att återanvända ett juridiskt hållbart lösningsmönster för en liknande tjänst hos en annan myndighet, eller att använda tjänster som andra myndigheter utvecklat. När den samlade digitala lösningen är på plats och projektet avslutas behövs nya samverkansformer för fortsatt vidareutveckling. Det är då naturligt att de förvaltningsorganisationer som tar över ansvaret för olika komponenter etablerar nya samverkansformer. Detta kan t.ex. ske genom att bjuda in intressenter att göra inspel till förvaltningsorganisationen, på operativ nivå. Det blir då en naturlig väg att samla och prioritera krav vid vidareutveckling, direkt från användarna. Detta är dock en fråga för förvaltningen att ta ställning till inför projektets avslut och överlämning till förvaltning. De olika samverkansformerna kommer att tydliggöras i den kommunikationsplan som Naturvårdsverkets projekt tar fram utifrån framkomna behov. 5 Naturvårdsverket, Arbetsbeskrivning för Miljöinformationsrådet, Naturvårdsverket, Arbetsbeskrivning för Expertforum,

110 6.1 Detta dokument Detta dokument är en nulägesbeskrivning av den analys som pågår för att utveckla nya arbetssätt och en samlad digital lösning inom avfallsområdet. Dokumentet utgör bilaga till Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget Förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall, DNR NV Förutsättningar för förändring Digitaliseringen påverkar samhällets alla olika områden och delar. Digitaliseringen är, som det beskrivs i många sammanhang, den största förändringen i samhället sedan industrialiseringen. Regeringen har satt sin vision om ett hållbart digitaliserat Sverige med det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Begreppet digitalisering används dels för att beskriva en transformation av information eller teknik från ett analogt till ett digitalt format, dels för att beskriva den helt omvälvande transformation av samhället som pågår just nu. Dagens digitalisering innebär nya beteenden i samhället baserade på nya affärsmodeller, ändrade arbetssätt och ändrad syn på information och dess värde, allt möjliggjort av digitala lösningar för informationsutbyte och tillgång till digital information. Naturvårdsverket utgår från att digitaliseringen av samhället innebär nya sätt att uppnå miljömässig hållbarhet genom att ge företag, privatpersoner och myndigheter incitament och kunskap. Att sprida och förklara miljöinformation och väcka ett engagemang ger individer möjlighet att utifrån sina roller påverka beslutsfattande på miljöområdet, fatta smarta beslut, göra smarta val, innovera och uppfylla sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Mot bakgrund av digitaliseringen ingår utvecklingen av arbetssätt och tekniska komponenter för förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall i ett större sammanhang. Dels då ny teknik kan användas för att stödja samhällets utveckling mot en cirkulär ekonomi där en produkt utformas för att minska miljöpåverkan och möjliggöra återbruk och reparation så att avfall elimineras och uppkommet avfall blir en resurs för någon annan. Dels då offentlig sektor förenklar och skapar nytta för företag och privatpersoner och därmed skapar ett smart samhälle där det är lätt att göra rätt, lätt att innovera utifrån den information som finns tillgänglig och lätt att etablera nya hållbara affärsmodeller Den analys som görs för att utveckling av arbetssätt och en samlad digital lösning för förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall utgår därför från ett sammanhang där många olika parallella utvecklingar sker. 110

111 Beroenden till föreslagna eller pågående förändringar Den fördjupade förstudien bygger vidare på och detaljerar det arbete och de slutsatserna som presenterades i den tidigare förstudien 7. Dessa slutsatser bygger på att den digitala lösningen skapar möjligheter för en standardiserad och effektiv uppgiftslämning samt rapportering och informationshantering för spårbarhet av farligt avfall i nära realtid. Viktiga kriterier för den digitala lösningen är även fortsättningsvis modularitet, konfigurerbarhet, återanvändbarhet, serviceorientering och säkerhet. I den tidigare förstudien fastslogs också att den digitala lösningen ska vara en teknisk plattform där tekniska förmågor som realiserats kan återanvändas av olika myndigheter (kommunala, regionala, statliga) för likvärdiga funktioner, vilket är det den föreslagna arkitekturen byggts utifrån. Härutöver påverkas den fortsatta utvecklingen av en digital lösning av en mängd föreslagna eller pågående förändringar utanför det vi kallar avfallsområdet. Smart produktion och konsumtion Det finns behov att ytterligare analysera kopplingar till befintlig och kommande kemikalie- och produktlagstiftning, produktmärkning, ekodesign och andra relaterade styrsystem. Smart samhällsbyggnad Det finns behov att analysera kopplingar till befintlig och kommande förändring inom samhällsbyggnad såsom exempelvis loggbok för materialanvändning i byggnader, klimatdeklaration av byggnader och hantering av avloppsvatten från tätort. Hållbarhetssystem Det finns behov att analysera kopplingar till FN:s, EU:s och Sveriges arbete kring livscykelanalyser (LCA), miljöavtryck etc utifrån pågående och kommande förändringar i hållbarhetsredovisningar, offentlig upphandling m m. Smart livsmedelskedja Det finns behov att analysera kopplingar till befintlig och kommande förändring inom livsmedelskedjan avseende exempelvis matsvinn, ursprungs- och innehållsmärkning och spårbarhet för fisk. Smart offentlig förvaltning Det finns behov att analysera kopplingar till befintlig och kommande förändring utifrån regeringens och olika myndigheters satsningar på en smart offentlig förvaltning där digitala infrastrukturella lösningar som är betydligt bredare än respektive uppdrags omfattning löpande utvecklas. Exempelvis samverkar 7 Naturvårdsverket NV Rapport för delprojektet - Digital lösning förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem (DL FASS),

112 Naturvårdsverket med andra myndigheter kring regeringsuppdrag om säker och effektiv tillgång till grunddata samt säkert och effektivt informationsutbyte inom den offentliga sektorn Även Tillväxtverkets uppdrag att förenkla för företagande samt deras och Bolagsverkets arbete för ett samlat kundmöte med målgruppen företag påverkar införande av en digital funktion för behörighetskontroll av företagsuppgifter. Det finns också anledning att analysera möjligheter till samordning med andra tillsynsverksamheter så som tillsyn av transporter av farligt gods och SEVESOtillsyn. efti EU kommissionens förslag på digital godstransportinformation Det finns behov att analysera kopplingar till befintlig och kommande förändring utifrån EU kommissionens förslag på förordning om en gemensam elektronisk plattform för godstransportinformation, även benämnda som elektroniska frakthandlingar, som en del av det tredje paketet Europa på väg. Förordningen innebär att medlemsstaterna blir skyldiga att acceptera information elektroniskt om transportföretag väljer att lämna frakthandlingar via den så kallade efti-plattformen. Förslaget innehåller också krav för leverantörer av efti-tjänster och regler för certifiering. efti kommer att påverka de digitala lösningarna på uppfyllande av kraven i EU:s avfallstransportförordning. Inspire Inspiredirektivet fastställer ett standardiserat sätt att beskriva och tillhandahålla geografisk miljöinformation. Flera av de olika informationsmängder som hanteras inom avfallsområdet omfattas av Inspire-direktivets krav på hantering. Smartare miljöinformation Naturvårdsverket har haft i uppdrag från regeringen att bidra till smartare miljöinformation. Uppdraget slutredovisas i februari 2019, då arbetar Naturvårdsverket på ett nytt sätt och samverkar med andra i forum som är beständiga över tid. Inom regeringsuppdraget har samverkande organisationer skapat gemensamma arbetssätt, kommit överens om förändringsmål och principer och gått in i en långsiktig samverkan 8. Det strategiska Miljöinformationsrådet kom vid ett möte den 20 november 2018 överens om en sammanfattad förändringsplan för de tre samverkansprogrammen som är grunden i samverkansarbetet. Ett av de initiativ som Rådet avser att följa och bidra till är Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall. Ett annat sådant initiativ gäller Utbyte av miljöinformation mellan företag och myndigheter. 8 Naturvårdsverket, Arbetsbeskrivning för Miljöinformationsrådet,

113 Under 2019 planeras också samverkansinitiativ kring Digitalisering av tillsyn och kontroll där Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Livsmedelsverket söker former för samverkan. De samverkande organisationerna avser utöka samverkan om digital utveckling och digitala kundupplevelser. En återkommande fråga i digitaliseringen av miljösektorn är informationssäkerhet, som måste hanteras med samsyn inom samverkan - där det inte längre räcker att enskilda organisationer har gjort sina egna bedömningar och valt sina egna lösningar för skydd av information. Samverkan har så här långt inneburit att Naturvårdverkets egen transitionsplanering, organisering av resurser och leveranser av teknik tar utgångspunkt i gemensamma behov inom miljösektorn och inom offentlig sektor där nyttor för målgrupper som medborgare, företag, allmänhet och myndigheter på lokal, regional, nationell och EU-nivå beaktas i beslut om investering, utveckling, förvaltning och avveckling. 6.3 Övergripande beskrivning av en samlad digital lösning Den samlade digitala lösningen ska säkerställa kontroll och spårbarhet för farligt avfall samt ge underlag för förbättrad avfallsstatistik. Nyttan av spårbarhet för farligt avfall ska först och främst uppstå i tillsynsverksamheten, men också i uppföljningen av den nationella avfallsplanen och de målsystem som berör avfallsområdet. För att åstadkomma kontroll och spårbarhet för farligt avfall kommer avfallslämnare, transportörer och mottagare av farligt avfall att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten vid varje transporttillfälle då farligt avfall transporteras. Därutöver kommer avfallsproducenter, avfallsbehandlare och mäklare lämna uppgifter om det farliga, och för avfallsbehandlare även det icke farliga, avfall de hanterar. Uppgiftslämnandet kommer att ska via den digitala lösningen. I enlighet med de samverkansprinciper som Miljöinformationsrådet kommit överens om ansvarar respektive berörd aktör för att utveckla sina verksamhetsstödsystem för egen räkning samtidigt som Naturvårdsverket utvecklar nationella tekniska tjänster som aktörerna kan använda för att hantera sin information och ansluta sina IT-system till. Effekten av detta är att respektive aktör kan utveckla väl anpassade system för sina användare och samma bakomliggande bastjänster kan återbrukas av flertalet digitala lösningar. Den samlade digitala lösningen för avfallsområdet kommer exempelvis att återbruka och vidareutveckla den bastjänst för anläggningsuppgifter som Naturvårdsverket tagit fram i en första version för uppgifter om medelstor förbränningsanläggning. 113

114 Den digitala lösningen för verksamhetsutövarens uppgiftslämnande, och tillsynsmyndighetens användning av uppgifterna för tillsyn, bygger i huvudsak på maskin-till-maskin-kommunikation mellan Naturvårdsverkets bastjänster och övriga aktörers befintliga verksamhetsstödsystem. Naturvårdsverket kommer att tillhandahålla en anslutningspunkt för maskin-till-maskinkommunikation, ett API, som övriga aktörer behöver ansluta sina verksamhetsstödsystem mot. För att kunna lämna eller hämta information i den digitala lösningen behövs en integration med API:t. Detta innebär att avfallsproducenter, avfallslämnare, transportörer, avfallsmottagare, avfallsbehandlare, mäklare och tillsynsmyndigheter behöver utveckla sina befintliga verksamhetsstödsystem så att de kommunicerar via det API mot underliggande bastjänster som Naturvårdsverket utvecklar. Figur 3. Konceptuell bild över digital lösning För grupper av uppgiftslämnare som saknar verksamhetsstödsystem kan det bli aktuellt att Naturvårdsverket utöver API:et också utvecklar en nationell e-tjänst för uppgiftslämnande om transport av farligt avfall. Om EU-kommissionens förslag till förordning om elektroniska transportdokument går igenom kommer den föreslagna e-plattformen utgöra del av den samlade digitala lösningen. För att tillsynsmyndigheterna effektivt ska tillgodogöra sig de inlämnade uppgifterna behöver verksamhetsstödsystemen för miljötillsyn (NikITa, ECOS, EDP Vision och Castor) anpassas. Verksamhetsstödsystemen ska kunna hämta uppgifter för tillsyn av verksamhetsutövare, verksamheter, anläggningar och transporter - och förse den digitala lösningen med uppgifter om beviljade tillstånd och godkända anmälningar. 114

115 Nedan återfinns den fördjupade analys som ligger till grund för fortsatt arbete. Berörda aktörer Ett flertal aktörer kommer att påverkas av en samlad digital lösning och behöva anpassa arbetssätt, processer och verksamhetsstödsystem utifrån detta. Alla kommer dock inte att påverkas i lika stor utsträckning och anpassningarna blir därför också olika. ROLLER I DET FORTSATTA ARBETET MED FÖRBÄTTRAD AVFALLSSTATISTIK OCH SPÅRBARHET AV FARLIGT AVFALL Verksamhetsutövare Verksamhetsutövare som antingen lämnar farligt avfall för borttransport eller själva transporterar bort farligt avfall som uppkommit i den egna verksamheten (avfallslämnare), transporterar (transportör) eller tar emot farligt avfall (avfallsmottagare) för någon form av hantering, utom transport, ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten via en digital lösning som Naturvårdsverket anvisar. Därutöver ställs krav på avfallsproducenter, avfallsbehandlare och mäklare att lämna vissa uppgifter. Utöver den momentana kvittens som ligger till grund för spårbarheten, ska alla tillståndspliktiga, miljöfarliga verksamheter, A- och B-verksamheter, varje år lämna en miljörapport enligt miljöbalken (1998:808). Dessa uppgifter lämnas i dagsläget via Svenska Miljörapporteringsportalen, SMP, som kommer att ersättas av nya tekniska komponenter i en samlad digital lösning under de kommande åren. Enligt föreslagna förordningsförändringar ska även C-verksamheter, alltså anmälningspliktiga verksamheter, lämna miljörapport årligen vilket innebär att en ny grupp verksamhetsutövare kommer att omfattas av rapporteringskrav. En samlad digital lösning innebär således nya arbetssätt och tekniska lösningar för A-, B- och C-verksamheter på olika sätt. Ovan nämnda aktörer på avfallsområdet kan vanligtvis uppfattas som näringslivsaktörer. Det är viktigt att förstå att dessa aktörer också uppträder inom offentlig sektor. Organisationer inom offentlig sektor producerar också farligt avfall. Inom framförallt den kommunala förvaltningen är det vanligt att kommunala bolag har både insamlande, transporterande och mottagande roller i sin i sin verksamhet som omfattar återvinningsanläggningar och återvinningscentraler. Branschorganisationer Branschorganisationerna representerar medlemmar som påverkas av förändrad lagstiftning, nya arbetssätt och tekniska komponenter i en samlad digital lösning. Naturvårdverket ser att branschorganisationerna kommer att behöva fungera som 115

116 en sammanhållande kraft för sina medlemmar så att alla företag nås av information och att medlemmars åsikter förmedlas vid framtagande av digital lösning. Tillsynsmyndigheter För de verksamheter som är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:215) eller bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ansvarar länsstyrelserna enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) för tillsynen av avfall och farligt avfall. Detta kan dock delegeras till respektive kommun inom länet. Kommunerna har ansvar för tillsynen av avfallshanteringen vid samtliga verksamheter och anläggningar inom kommunen, såvida det inte rör sig om en verksamhet för vilken länsstyrelsen har tillsynsansvaret. Såväl kommunen som länsstyrelsen kan i sin tillsyn kontrollera exempelvis hur avfallet hanteras, hur det transporteras iväg och till vilken avfallsbehandlingsanläggning det skickas. Syftet med tillsynen är att säkerställa att avfall hanteras enligt gällande bestämmelser i miljöbalken, avfallsförordningen och de övriga föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För att tillsynsmyndigheterna ska kunna genomföra en effektiv operativ tillsyn, dvs. tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet, behövs tillgång till den information som finns lagrad i den digitala lösningen. Med nuvarande bestämmelser och dokumentationskrav har tillsynsmyndigheten endast kunnat se delar av ett avfallsflöde, dvs. de anteckningar som enligt avfallsförordningen ska finnas sparade hos en verksamhet som hanterar avfall. Dessa anteckningar ger en fragmenterad bild av avfallsflödet, och det är inte möjligt att följa avfallet från en avfallslämnare till en mottagare utan en större insats. Om avfallet dessutom har korsat en kommun- eller länsgräns på väg mellan lämnare och mottagare, har tillsynsmyndigheten inte rätt att utöva tillsyn på andra sidan denna gräns och måste då kontakta den tillsynsmyndighet som har det, för att få hjälp. Detta är både resurskrävande och tidsödande. I den digitala lösningen ska tillsynsmyndigheten istället kunna se hela avfallsflödet i de fall de har tillsyn över någon del av det. Det innebär att tillsynsmyndigheterna, likt övriga aktörer, behöver koppla ihop sina verksamhetsstöd med den digitala lösningen för att kunna ta del av den spårbarhetsinformation som behövs i tillsynsärenden. Länsstyrelsen har idag ansvar för tillståndsgivning för yrkesmässig transport av farligt avfall. Länsstyrelsen har en publik digital tjänst för att söka transportörer med tillstånd att transportera avfall. Denna databas och lösning bör kunna återbrukas i den samlade digitala lösningen. 116

117 FÖRVALTNINGSORGANISATIONER OCH ANVÄNDARFÖRENINGAR FÖR VERKSAMHETSSTÖDSYSTEM Länsstyrelserna har ärende- eller verksamhetsstöd, i dagsläget är det Miljöreda, men ett arbete med att utveckla och införa ett nytt ärendehanteringssystem, NikITa, pågår. Länsstyrelserna har en gemensam organisation för förvaltning och utveckling i form av t ex ett gemensamt förvaltningsobjekt. Sveriges 290 kommuner har tre dominerande verksamhets- och ärendehanteringsstöd: Castor, ECOS och Miljöreda/EDP-Vision. Eftersom dessa system har en mängd användare över hela landet finns etablerade användarföreningar. Användarföreningarnas uppgift är bland annat att vara en del av förvaltningsorganisationen för respektive system och därmed, tillsammans med systemleverantörer och övriga förvaltningsintressenter, bland annat bidra till arbetet med kravspecificering vid vidareutveckling av systemen. Leverantörer av verksamhetsstödsystem Leverantörerna av produktionssystem till företag samt av verksamhetssystem till länsstyrelser och kommuner, kommer i viss utsträckning att påverkas av föreslagna förändringar. Leverantörerna ansvarar för vidareutveckling och teknisk förvaltning av system och kommer därför att vara mottagare av den kravspecifikation som beställarna tar fram. Flera av de stora leverantörerna av verksamhetssystem för kommuner, är inne i ett generationsbyte av sina system. Gamla versioner ska ersättas med nya. För kommuner är detta ofta ett stort och komplext arbete. Arbetet med detta generationsskifte har pågått ett par år och kommer troligen pågå ett par år till. Detta påverkar utvecklingen och införandet av den digitala lösningen av spårbarhetssystem för farligt avfall och hur tillsynsmyndigheternas handläggargränssnitt för tillsyn av farligt avfall ska utvecklas. För leverantörerna är det resurskrävande att utveckla och uppdatera två olika generationer av sina system. Andra myndigheter Regeringsuppdraget (Fi2018/02150/DF) om ett säkert och effektivt informationsutbyte inom offentlig sektor pågår och utreder bl.a. behov av olika API:er för digitalt utbyte av information, maskin till maskin. För den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall innebär det att en tydligare strategi för bl.a. API:er i offentlig sektor kommer att tas fram. Frågor som rör t.ex. om en organisation som Naturvårdsverket ska ha egen teknisk och verksamhetsmässig förmåga att publicera och underhålla ett API för rapportering av farligt avfall eller om en mer centraliserad hantering av detta bör ske, diskuteras där. Uppdraget påverkar utvecklingen av den digitala lösningen men resultatet kan komma för sent. Utvecklingen av den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall kommer därför behöva hantera en temporär lösning av publiceringen av API:et. 117

118 Denna temporära lösning bör utvecklas så att övergången mellan den och den slutliga lösningen, då den väl publiceras, blir så sömlös som möjligt och helst helt utan påverkan på användarna. Processer Figur 4. Schematisk skiss över en process. En process är en samling aktiviteter som utförs för att skapa ett kundvärde. Verksamhetsprocesser dokumenteras i processbeskrivningar som har till syfte att skapa förståelse för verksamhetens arbetsflöden. Processbeskrivningar kan användas både för att beskriva ett existerande arbetssätt (nu-läge) eller ett framtida önskat arbetssätt (bör-läge), inför utveckling av verksamheten. Processer ställer både krav på IT-stöd samt handläggare som får ett förändrat arbetssätt. För att få önskat resultat av förändringen är det viktigt med en öppen kommunikation redan från start så att berörda personer ser effekterna av förändringen samt hur de kan bidra till mål och vision. En förändring av arbetssätt är inte enkel och går inte alltid efter plan utan ett antal bakslag uppstår under resan. Det krävs uthållighet och en klar målbild för att nå ända fram och få full effekt av förändringen. I detta arbete har processernas nuläge kartlagts och dokumenterats med underlag från: - två workshops med tillsynsmyndigheter vid länsstyrelser och kommuner - två workshops med företag inom avfallsområdet - intervjuer med verksamhetsutövare inom återvinningsbranschen (Stena recycling, Swerock och Ragnsells) och Sveriges byggnadsindustri samt - rapporter avseende Operativ tillsyn (Naturvårdsverket handbok 2001:4) och Transporter av farligt avfall (granskningsrapport från Riksrevision 2015:10). Ett antal övergripande processbeskrivningar har tagits fram som i vissa delar detaljerats avseende tillsynsmyndighetens tillsynsprocesser, tillsyn vid gränsöverskridande transporter samt företagens process vid transport av farligt avfall. Informationsarkitektur För att möjliggöra smart hantering av uppgifter om hantering av farligt avfall i detta sammanhang och i andra sammanhang krävs ett arkitekturarbete som skapar 118

119 samsyn om begrepps betydelse och strukturen för hur olika informationsobjekt relaterar till varandra. Resultatet av denna analys beskrivs i begrepps- och informationsmodeller. Först därefter är det dags att analysera och besluta om hur dessa uppgifter ska sorteras ner i tekniska lösningar och tillgängliggöras via bastjänster. Ett omfattande arbete med begrepps- och informationsmodeller för avfallsområdet pågår. INFORMATIONSUTBYTE Spårbarhetssystemet för farligt avfall bygger på att information utbyts i en samlad digital lösning. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillgång till denna information för att utöva sin tillsyn och behöver därför kunna hämta information från den digitala lösningen. De behöver också förse den digitala lösningen med information om verksamhetsutövare, transportörer och avfallsbehandlingsanläggningar som de utfärdat tillstånd, eller tagit emot anmälningar, från. En stor informationsmängd kommer därmed att utbytas via den digitala lösningen och för att göra detta möjligt behöver informationen standardiseras enligt ett överenskommet format. Teknisk lösning Den digitala lösningen kommer att byggas upp av ett antal bastjänster utformade i enlighet med esams nationella ramverk för digital samverkan. En bastjänst tillhandahåller information eller utför en tjänst, men saknar användargränssnitt. Naturvårdsverket har sedan tidigare utvecklat ett antal bastjänster som stödjer andra digitala lösningar, bland annat underrättelse om medelstora förbränningsanläggningar. Den digitala lösningen för spårbarhet av farligt avfall och förbättrad avfallsstatistik kommer att återbruka och vidareutveckla ett antal av dessa bastjänster, men kommer också behöva ett antal nya bastjänster. De befintliga bastjänster som kommer att återanvändas är bastjänster som förser den digitala lösningen med uppgifter om aktörer t.ex. verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Till verksamhetsutövare räknas både de som producerar, transporterar, förmedlar och tar emot avfall. Uppgifter om dessa verksamhetsutövare finns i viss mån redan i en befintlig bastjänst, men det är möjligt att tjänsten behöver vidareutvecklas för att möta de behov som den digitala lösningen har kring aktörsuppgifter. Samma gäller för anläggningsuppgifter, som finns i bastjänsten, men kan behöva vidareutvecklas beroende på vilka behov den digitala lösningen har. För att kunna sammanställa avfallsdata för vidare rapportering behöver den data som idag finns i systemet SMP och berör farligt avfall, migreras till den digitala lösningen. På sikt behöver även uppgifter om gränsöverskridande transporter av farligt avfall flyttas in i den samlade digitala lösningen. 119

120 Det är också troligt att den digitala lösningen kommer att hämta information från ett antal externa bastjänster, t.ex. uppgifter om fastigheter från Lantmäteriet eller företagsuppgifter om olika verksamhetsutövare från Bolagsverket. ÖVERGRIPANDE KONCEPTUELL MÅLARKITEKTUR Nedan finns pratbilder över den konceptuella målarkitektur vi arbetar mot och hur vi ser att en pilot kan utformas för att testa koncept, arbetssätt och tekniska lösningar. Syftet med dessa bilder är att olika intressenter (t ex förvaltningsjurister och IT-arkitekter) kan uppnå en gemensam förståelse av vart vi är på väg både på kort och lång sikt. Pratbilderna och den resulterande målarkitekturen kommer att utvecklas vidare i samverkan. Figur 5. Konceptuell målarkitektur FASS på lång sikt. 120

121 Figur 6. Konceptuell målarkitektur FASS PILOT. Figur 7. Juridiska lösningsmönster för PILOT De bastjänster som Naturvårdsverket bedömer behöver utvecklas behöver samla uppgifter om: - Avfallstyp - Mängd för varje avfallstyp - Den plats varifrån avfallet lämnas - Den verksamhet varifrån avfallet lämnas 121

122 - Den verksamhetsutövare varifrån avfallet lämnas - Transportör - Transportmedel (på vilket sätt avfallet transporteras) - Till vilken plats avfallet lämnas - Till vilken verksamhet avfallet lämnas - Till vilken verksamhetsutövare avfallet lämnas - Tidpunkt för transporten - Kvittens vid påbörjad transport (rapporteras av transportör) - Kvittens vid mottagen transport (rapporteras av mottagare inom ett dygn) - Avfallstyp och mängd för varje avfallstyp (rapporteras av mottagare inom tre dagar) Därutöver ska uppgifter lämnas av avfallsproducenter om typ och mängd av farligt avfall som uppkommer i verksamheten. Mäklare ska lämna uppgift om typ och mängd av farligt avfall som förmedlas, varifrån avfallet kommer och till vem det förmedlas. Avfallsbehandlare ska lämna specifika uppgifter om allt avfall som behandlas i verksamheten. Tjänsterna kommer att utvecklas med grund i den informationsarkitektur som har tagits fram. Den information som lagras i tjänsterna kommer att kunna användas för andra syften, under förutsättning att användaren har ett rättsligt stöd för denna användning och informationen utbyts via en fråga-svars-tjänst enligt det juridiska mönstret för utlämnande på medium för automatiserad behandling. Utöver dessa bastjänster behöver den digitala lösningen en informationsväxel som möjliggör effektivt informationsutbyte mellan de olika komponenterna i den samlade digitala lösningen. En informationsväxel (även kallad integrationsplattform eller ESB) förenklar det digitala samspelet, både internt på Naturvårdsverket och mot externa bastjänster, t.ex. Skatteverkets Navet eller Lantmäteriets fastighetsregister. Ansvarsförhållanden INFORMATIONSANSVAR Informationsansvar utgår från verksamhetsansvaret. En myndighets verksamhetsansvar framgår av dess uppdrag som är beskrivet i myndighetens instruktion, annan lagstiftning eller i ett regeringsbeslut 9. För den digitala lösningen innebär detta att den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn har informationsansvar för de uppgifter som denne samlar in och lagrar i den digitala lösningen. 9 Naturvårdsverket, Naturvårdsverkets metod för att definiera informationsansvar,

123 På samma sätt kan andra myndigheter, som har behov av uppgifter för att fullgöra sitt uppdrag, begära och få dessa uppgifter utlämnade digitalt. Uppdrag att följa upp användning och utfasning av särskilt farliga ämnen skulle kunna vara ett exempel på detta. Att definiera verksamhetsansvaret är viktigt för att bestämma vilken organisation som har personuppgiftsansvaret då personuppgiftsansvaret ligger hos den myndighet som bestämmer ändamålet med personuppgiftsbehandlingen samt medlen för behandlingen. Eftersom ändamålet med personuppgiftsbehandlingen styrs av det uppdrag som myndigheten utför är personuppgiftsansvaret knutet till verksamhetsansvaret. Informationsansvaret är viktigt för att bestämma vilken organisation som ansvarar för att uppfylla krav på diarieföring och gallring samt krav på säkerhetsskyddsklassning, risk- och sårbarhetsanalys och incidentrapportering enligt Säkerhetspolisens föreskrifter samt informationsklassning och risk- och sårbarhetsanalys enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter. TEKNIKANSVAR Naturvårdsverket har det övergripande finansiella och reella ansvaret för att utforma, utveckla, tillhandahålla och förvalta den digitala lösningens nationella bastjänster och övriga komponenter. Den digitala lösningen tillhandahålls av Naturvårdsverket som ett samlat tjänsteerbjudande till de informationsansvariga de tillsynsmyndigheter som använder tjänsterna. Detta innebär att Naturvårdsverket blir teknikleverantör åt tillsynsmyndigheterna. Som sådan behandlar Naturvårdsverket personuppgifter på uppdrag av tillsynsmyndigheterna varför Naturvårdsverket blir personuppgiftsbiträde. En ny digital lösning kräver också anpassningar av befintliga arbetssätt och av stödsystem, både inom Naturvårdsverket och hos externa aktörer. De anpassningar som kan komma att krävas inom andra myndigheters eller verksamhetsutövares egna lösningar omfattas inte av Naturvårdsverkets övergripande ansvar, i linje med de förändringsprinciper som Miljöinformationsrådet kommit överens om. Det innebär t.ex. att verksamhetsutövaren eller tillsynsmyndigheten ansvarar för ändringar i verksamhetsstödsystem som kan behövas vid integration mot den digitala lösningen eller anpassningar i arbetssätt eller processer till följd av nya regler inför transport av farligt avfall. AVTALSFÖRHÅLLANDEN Naturvårdsverket har driftsatt en digital tjänst där företag kan ge underrättelse om medelstora förbränningsanläggningar. Lösningen har utarbetats för att möta kraven i EU:s direktiv om medelstora förbränningsanläggningar och är att betrakta som första steget i arbetet med digitala lösningar som behövs för att utbyta 123

124 miljöinformation mellan företag och offentlig sektor i framtiden, t e x för att lösa informationsutbyte inom avfallsområdet samt avseende årliga miljörapporter. Naturvårdsverket har med anledning av den digitala lösningen för underrättelse om medelstor förbränningsanläggning analyserat vilka typer av avtal som myndigheter kan teckna i olika sammanhang, vilka finansieringsformer som då gäller och vilket ansvar som landar på respektive avtalspart. Ett avtalspaket är upprättat som reglerar det sammanhålla tjänsteerbjudandet kring medelstora förbränningsanläggningar i form av användaravtal, tjänstebeskrivning, SLA och personuppgiftsbiträdesavtal. Detta finns närmare beskrivet i avsnitt 6. Motsvarande avtalspaket kommer att upprättas för informationsutbyte inom avfallsområdet utifrån den vägledning vi kan få från esamverkansprogrammet esam och från Myndigheten för digital förvaltning. 6.4 Genomförande Förändringsbehov Berörda aktörer har ansvar för sitt eget genomförande innehållande exempelvis: - Verksamhetsutövare som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer eller hanteras behöver säkerställa att avfallet blir avlämnat på ett korrekt sätt och lämna uppgifter i den digitala lösningen, i framtiden oftast genom att uppgifter hämtas från det egna produktionssystemet. - För mindre företag som sällan hanterar farligt avfall, kommer kunskap om hur farligt avfall ska hanteras och om den digitala lösningen att vara viktig. Utöver de roller myndigheter har kan även branschorganisationer bidra med kunskap och stöd. - För företag som endast producerar små mängder farligt avfall kan Naturvårdsverket behöva erbjuda ett enkelt generellt digitalt gränssnitt. I detta gränssnitt kan aktörer med tillstånd för transport och mottagande visas och på det sättet ge det producerande företaget stöd i att få det farliga avfallet omhändertaget. - Transporterande företag behöver utveckla egna digitala funktioner för att kunna lämna uppgifter om hämtning av farligt avfall och kunna uppvisa de uppgifter som lämnats om transporten i den digitala lösningen. Några företag kan redan idag ha en digital arbetsmiljö för förare att hantera transport och arbetsrelaterad information. För andra transportföretag saknas en digital arbetsmiljö. Med hänsyn till EU:s förslag efti kommer krav på digital arbetsmiljö för förare att ställas inom några år. 124

125 - Mottagande företag behöver utveckla sina digitala produktionssystem för att dokumentera mottagandet av transporter av farligt avfall i den digitala lösningen och vid behov göra korrigeringar av klassning av det farliga avfallet. Avfallsbehandlare ska dokumentera mer specifika uppgifter om det avfall de behandlar. - Branschorganisationerna bör kunna ha en rådgivande roll gentemot sina medlemsföretag. Inom vissa branscher finns exempel där branschorganisationer har utvecklat informationsappar för mobiler vid hantering av farligt avfall. - Tillsynsmyndigheterna har idag olika förutsättningar som beror på vilka resurser de har och hur de är organiserade och kan behöva hantera förändringen på olika sätt. Hur förändringsarbetet ska bedrivas och vilka förändringar i nuvarande arbetssätt som krävs är upp till varje enskild tillsynsmyndighet att utreda. Det kan även handla om informationsutbyte mellan myndigheter som, utifrån stöd från annan lagstiftning, samarbetar med tillsynsmyndigheterna. Myndigheter behöver ändra arbetssätt vid t ex anmälan eller misstanke om miljöbrott och vid kontakt med t.ex. Tullverket, som när de stoppar och kontrollerar avfallstransporter behöver tillsynsmyndigheternas hjälp för att avgöra om godset är att betrakta som avfall. Åklagarmyndigheten kan också behöva tillgång till informationen i den digitala lösningen vid brottsmisstankar eller som bevis vid kommande rättegång. - Utöver anpassningar i arbetssätt kommer tillsynsmyndigheterna att behöva kravställa tekniska ändringar i sina verksamhetsstödsystem för att det ska vara möjligt att ansluta mot den digitala lösningens API, samt presentera informationen som skickas därifrån i det egna verksamhetssystemet. Flertalet tillsynsmyndigheter använder sig av en handfull verksamhetsstödssystem och användarföreningar finns etablerade för dessa. - Naturvårdsverket behöver skapa förutsättningar för den fråga-svarstjänst som krävs för att Naturvårdsverket ska kunna begära och få uppgifter utlämnade från den digitala lösningen (där tillsynsmyndigheterna är informationsansvariga) för att använda vid bl.a. vidare rapportering av avfallsuppgifter. Övergripande plan Den digitala lösningen för kontroll och spårbarhet av farligt avfall och förbättrad avfallsstatistik ska vara i drift senast juli Det är för Naturvårdsverket uppenbart att detta inte kommer att kunna ske om aktörer arbetar var för sig med att hämta hem nyttor av nationella komponenter i en 125

126 digital lösning. Över tid kommer företag, branschorganisationer och myndigheter med gemensamma intressen kunna utveckla nya gemensamma arbetssätt och digitala lösningar som underlättar och effektiviserar verksamheter och som möjliggör en samhällsomställning inom avfallsområdet som står i paritet med avfallspaketets ambitioner. Utöver de samordningsbehov som hittills beskrivits i bilagan kan nämnas: - Verifiering och fördjupning av processkartläggning för börläget. Kartläggningen innefattar dels processerna för hantering av farligt avfall och dels myndigheternas processer för prövning, tillsyn och handläggning av avfallsrelaterade ärenden - Utveckling och införande av gemensamma rutiner och arbetsprocesser som krävs för att nyttja den digitala lösningen och hantera sådant informationsutbyte - Utveckling av vägledningsmaterial för företag och tillsynsmyndigheter - Verifiering av den framtagna informationsmodellen samt begreppsmodell för avfallsområdet i syfte att säkerställa att terminologin är enhetlig och underlättar samverkan om nya arbetssätt och digitala lösningar. - Detaljerad kartläggning av det samlade behov av data från befintliga bastjänster samt fördjupad utredning av de juridiska krav som ställs avseende exempelvis Uppgifter av betydelse för rikets säkerhet, Uppgifter som omfattas av sekretess och Personuppgifter - Detaljering av lösningsarkitektur och de ingående tekniska komponenterna inklusive de tjänster som behöver sättas upp med anledning av Inspiredirektivet samt nödvändiga komponenter för behörighetshantering och andra informations- och IT-säkerhetsrelaterade lösningar - Utformning av standarder som krävs för informationsutbyte Naturvårdsverket startar nu ett projekt för att leda den fortsatta samverkan samt ta fram egna arbetssätt och digitala lösningar. Då fas 1 är avslutad till sommaren 2020, räknar Naturvårdsverket med att rapportera till regeringen, men samverkan inom avfallsområdet kan inte stanna där. Naturvårdsverket ser redan nu behov av att vidareutveckla den digitala lösningen för att möta framtidens krav, dels legala krav från EU och dels kraven för att stödja utvecklingen mot ett hållbarare samhälle. I kommande, ännu inte definierade eller planerade faser, finns t.ex. behov av att kunna följa en produkt genom hela dess livscykel för att säkerställa korrekt hanteringen av farliga ämnen samt på sikt fasa ut användningen av dessa ämnen vid framställning av produkter. Det finns ett antal olika legala akter som 126

127 styr utvecklingen inom området; produktlagstiftning, ekodesigndirektiv, konsumentlagstiftning och krav på återvinning. Troligtvis kommer kraven på spårbarhet på sikt även att utökas till att gälla ickefarligt avfall och hushållsavfall. Då det sker kommer den digitala lösningen att behöva vidareutvecklas för att kunna hantera även detta, men med rätt arkitektur i grunden, blir ändringarna mindre och påverkan på den digitala lösningen begränsad. Figur 8. Utveckling av digitala lösning kommer att ske i flera faser, där den första levereras till juli Grov tidplan för Naturvårdsverkets projekt för genomförande Naturvårdsverkets projekt genomförs utifrån vår ordinarie utvecklingsmodell. Andra berörda aktörer kan arbeta utifrån andra modeller. Figur 9. Naturvårdsverkets projekt- och utvecklingsmodell VERKSAMHETSANALYS MS1&2 Genomföra och fördjupa verksamhetsanalys Verksamhetsanalysen genomförs utifrån fyra olika områden; juridik, verksamhet, information och teknik. För varje område identifieras nödvändiga förändringar och befintliga informationsmängder och systemlösningar kartläggs. Naturvårdsverket kommer i denna del också ta fram en kommunikationsplan. ANSKAFFA VERKSAMHETS- OCH IT-KOMPONENTER MS3:1 Utforma kravspecifikation 127

128 Innefattar att sammanställa och prioritera funktionella och icke-funktionella krav tillsammans med berörd verksamhet. Kravspecifikationen granskas av berörda intressenter inför godkännande. Användningsfall och personas, dvs. fiktiva personbeskrivningar av slutanvändarna, tas fram för att tydliggöra målbilden för den digitala lösningen. Informationsmodellen och processbeskrivningarna färdigställs och stäms av. Den pilot som ska genomföras med start under hösten 2019, detaljeras i denna del. MS3:2 Anskaffa leverantör för lösningsspecifikation och realisering I denna del beskrivs API:t och den tekniska designen. De juridiska förutsättningarna för piloten avgörsmed berörda aktörer. Kommunikationsmaterial tas fram utifrån kommunikationsplanen. MS4:1 Utforma lösningsspecifikation I denna del utformas och dokumenteras den tekniska lösningen. Kravspecifikationen preciseras och lösningsförslag och -specifikationer tas fram för den tekniska realiseringen samt för verksamhetsförändringen. En inledande planering för testningsarbetet genomförs. MS4:2 Realisera Innebär utveckling och systemtest av den digitala lösningens ingående komponenter. Piloten genomförs. MS4:3 Acceptanstesta och godkänna leverans (senast juli 2020) Acceptanstester, dvs. tester mot kravspecifikationen samt integrationstester och installationstester genomförs. Naturvårdsverket godkänner den digitala lösningen efter justeringar utifrån piloten. MS4:4 Förbereda införande verksamhets- och IT-komponenter I denna del tas processbeskrivningar, rutiner, användarmanual, FAQ:er och andra verksamhetskomponenter fram. Överlämningen till förvaltningsorganisationer inleds med gemensam planering för överlämning, både av verksamhetskomponenter och av de tekniska komponenterna. Detta sker troligt parallellt med MS4 Acceptanstesta och godkänna leverans. MS4:5 Genomföra införande Slutlig överlämning till förvaltning sker och formella avtal undertecknas. MS5 Avslutat projekt 128

129 Naturvårdsverkets projekt stängs efter godkänd leverans och slutrapportering. Ansvaret för den digitala lösningen har övergått till förvaltning och projektgruppen upplöses. Eventuella vidareutvecklingsinsatser har lämnats över till förvaltningsorganisationen. Det finns återstående frågor att utreda inför utveckling av digital lösning, t ex: PUBLICERING AV DEN DIGITALA LÖSNINGENS API Projektet har ännu inte undersökt de tekniska förutsättningarna för publicering av API i Naturvårdsverkets egen tekniska miljö. Den mängd datatrafik som den digitala lösningen ska kunna ta emot och besvara varje dag gör att det inte är självklart att API:et ska publiceras från Naturvårdsverkets miljö, därför behöver andra lösningar undersökas närmare. BASTJÄNSTERNA BAKOM API:ERNA Den digitala lösningen kommer att byggas upp av ett antal bastjänster, befintliga och nyutvecklade. Lösningsarkitekturen, dvs. själva uppbyggnaden av den digitala lösningens olika bastjänster och tekniska komponenter bakom API:t, återstår dock att fastställa. BASTJÄNSTER HOS ÖVRIGA AKTÖRER Precis som Naturvårdsverket kommer att återbruka ett antal av sina tekniska komponenter, finns det behov av att hämta information från andra aktörer, via deras bastjänster. Tillsynsmyndigheterna har idag register på alla tillstånd och anmälningar; vilka företag som har tillstånd att transportera vad och vilka företag som har tillstånd att ta emot vilket farligt avfall. Denna information behöver tillgängliggöras i den digitala lösningen så att verksamhetsutövare inte riskerar att välja en transportör utan tillstånd. Hur denna information ska kunna överföras och vilka tekniska förutsättningar som finns för det och vilka eventuella ytterligare tjänstelager som behövs, har ännu inte undersökts. ANSLUTNINGSPROCESS FÖR VERKSAMHETSUTÖVARE OCH TILLSYNSMYNDIGHETER I juli 2020 ska verksamhetsutövare vara skyldiga att använda den digitala lösningen, men hur själva anslutningsprocessen ska se ut är ännu inte klarlagt. Det är inte heller möjligt att i dagsläget specificera vilka tekniska krav som kommer att ställas på verksamhetsutövarna för att möjliggöra en anslutning mot den digitala lösningens API. Pilot En samlad digital lösning för spårbarhet av farligt avfall är komplext. Lösningen behöver byggas modulärt med olika anslutna komponenter från olika aktörer. Ett sätt att hantera det är att genomföra tester stegvis i olika piloter. I den dialog som 129

130 skett med berörda aktörer under de dialogmöten som hållits, har utformningen av piloter diskuterats. Genom att planera piloter, eller småskaliga systemtester, planeras också utvecklingsprocessens olika steg närmare. Det är rimligt att anta att pilotplaneringen kommer styra hur publicering och lansering av den digitala lösningen kommer att ske. Naturvårdsverket avser att snarast kalla intresserade aktörer till planering av pilot De bakomliggande komponenterna och modulerna som den digitala lösningen bygger på, utvecklas av Naturvårdsverket och till viss del av tillsynsmyndigheterna. Naturvårdsverket bedömer att piloten bör begränsas till viss teknisk funktionalitet och genomföras i steg mot olika aktörer. En hypotes är att piloten kan börja med informationsflödet vid mottagandet hos avfallsbehandlarna. Därefter skulle informationsflöden vid transporter kunna vara nästa steg, som följs av lämnande av uppgifter om farligt avfall hos producerande företag. Efter att dessa steg har genomförts, eller efter att ett par av dessa steg är genomförda, kan pilot med tillsynsmyndigheter påbörjas, eftersom det då finns information i systemet för tillsynsmyndigheterna att söka efter. För att piloten ska kunna genomföras behöver en juridisk bedömning av hela pilotarbetet genomföras. Under pilotens gång kommer troligtvis autentisk information om farligt avfall att hanteras. Denna information har olika sekretessregler för olika inblandade aktörer. Det kommer att finnas behov av att personer och aktörer i utvecklingsarbetet får tillgång till informationen för att kunna lösningen. Inför det behöver juridiska frågor rörande sekretess för informationen som hanteras i piloten redas ut. Fortsatt samverkan med andra aktörer Inom det regeringsuppdrag som nu avslutas har samverkan med berörda aktörer skett i flera olika spår beträffande den digitala lösningen: - Löpande information inom det program för samverkan om miljöinformation kring miljöskydd som startats inom Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Digitalt först Smartare miljöinformation. I programmet ingår bl.a. representanter för länsstyrelser och kommuner. - Dialogmöten under hösten med tillsynsmyndigheter (två workshops) respektive företag (två workshops) om den framtida digitala lösningen och vad olika aktörer behöver åstadkomma. - Riktad information till olika befintliga nätverk, som SKL:s miljöchefsnätverk. - Möten med enskilda myndigheter, som Transportstyrelsen. 130

131 Samverkan mellan berörda aktörer är nödvändig för att kunna skapa och förankra en gemensam målbild samt utforma en digital lösning som möjliggör informationsutbyte mellan myndigheter och andra aktörer. Samverkan har varit en viktig del av arbetet under den fördjupade förstudien och kommer fortsatt att vara en viktig del vid genomförande och utveckling av digital lösning. I samverkan deltar varje part för att lösa gemensamma frågor utifrån egen förmåga och de förutsättningar man har. Ett annat viktigt ändamål är att varje aktör får andras synpunkter på det egna pågående utvecklingsarbetet så att olika delar av en framtida digital lösning samspelar. Genom att arbeta iterativt och ge varandra möjlighet till synpunkter i tidiga skeden skapas möjligheter att påverka utformningen i en gemensam riktning. Samverkan gäller för gemensamma frågor avseende t.ex. verksamhetsregler, definitioner, begrepp och standarder. Det finns också enskilda frågor, specifika för varje aktör, t.ex. hur integration mot egna stödsystem ska gå till, inkl. tidplan och resurser för det, men det tas inte upp inom ramen för samverkan. Den samverkan som planeras framöver baseras på de önskemål som tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare uttryckt under de dialogmöten som hölls hösten Både tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare såg helst att samverkan baseras på välstrukturerad och anpassad kommunikation från Naturvårdsverket, med utgångspunkt i arbetet med att utveckla den digitala lösningen. Det efterfrågades främst - övergripande och målgruppsanpassat kommunikationsmaterial för att använda vid information inom den egna organisationen - tekniska specifikationer för den digitala lösningen och dess anslutningspunkt, API:t Även om olika aktörer skiljer sig åt har alla intressenter behov av att få information om det fortsatta arbetet med att utforma den digitala lösningen och planera för ett framtida införande. Samverkan och kommunikationen kring detta kommer ske via de forum och kontaktvägar som redan etablerats inom Smartare miljöinformation. Några prioriterade forum/kontaktvägar utöver det är: - Befintliga samverkansforum som byggts upp inom ramen för Smart miljöinformation - Miljösamverkan Sverige - SKL:s miljöchefsnätverk - Användarföreningar för kommunernas verksamhetsstödssystem - Svenskt Näringsliv - Branschorganisationer - Samarbete med andra myndigheter och esam Berörda aktörer kan även behöva bjuda in till och etablera annan samverkan inom sina egna befintliga sammanhang och organisationer. Detta arbete kommer inte att ledas av Naturvårdsverket. 131

132 NATURVÅRDSVERKETS FÖRSLAG FÖR SAMVERKAN Samverkan med tillsynsmyndigheterna kommer att ske inom ramen för Smartare miljöinformation, och de etablerade kontaktvägar och forum som finns där. Tillsynsmyndigheterna finns redan representerade på olika sätt dessa forum. På strategisk nivå följs arbetet av Miljöinformationsrådet, ett samarbete mellan ett antal organisationer i offentlig sektor, bland annat länsstyrelserna och SKL, med behov att samverka om miljöinformation. Det finns även möjlighet att lyfta frågor av generell karaktär till Expertforum. Det kan vara frågor som t.ex. rör lösningsmönster för informationsutbyte eller juridiska knäckfrågor. Expertforum bereder överenskommelser mellan organisationer och förbereder samverkande organisationer så respektive organisation kan fatta egna beslut och genomföra insatser. Många av de större verksamhetsutövarna och de stora avfallshanterarna har följt arbetet med att utveckla den digitala lösningen under en längre tid. För att nå ut till de mindre verksamhetsutövarna finns ett par möjliga kommunikationskanaler som Naturvårdsverket avser att utveckla: - Branschorganisationerna har olika sätt att nå ut till och informera sina medlemmar; branschtidningar, nyhetsbrev etc. Genom att etablera kontakt med branschorganisationer och nyttja deras informationskanaler hoppas Naturvårdsverket kunna nå en stor andel verksamhetsutövare. - På webbsidor som t.ex. verksamt.se och uppgiftskrav.se samlar myndigheter som Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket information och e-tjänster som den som ska starta eller driver företag kan ha nytta av. Verksamhetsutövare använder idag dessa webbplatser i stor utsträckning och det ses som ett naturligt ställe för att söka eller få ytterligare information från myndigheter. Vid höstens dialogmöten var verksamhetsutövare och branschorganisationerna eniga om att det de efterfrågar är främst kommunikationsmaterial samt information om den tekniska anslutningspunkten och hur informationen som ska skickas dit ska vara strukturerad. De såg inget behov av någon tät samverkan med Naturvårdsverket annat än inom piloten. För att täcka det initiala kommunikationsbehovet ser Naturvårdsverket behov av att erbjuda följande kanaler: - En webbsida där informativt material om drivkrafter bakom och syftet med en samlad digital lösning, såväl som detaljerad information, löpande tillgängliggörs för alla intressenter. Det kan t.ex. vara o Styrande dokument o Informations-/kommunikationsmaterial o Planer o Processbeskrivningar o Informationsmodell 132

133 o Arkitekturbeskrivningar o Tekniska specifikationer - En mailadress dit intressenter kan vända sig för att ställa frågor, efterfråga ytterligare information eller uttrycka synpunkter. - Nyhetsbrev från projektet gällande pågående arbete och genomförande av pilot. För att tillgodose behovet av samverkan inom piloten kommer Naturvårdsverket att erbjuda samverkansformer såsom digitala samverkansytor och återkommande mötesforum där varje berörd aktör själv väljer hur de vill representeras och vilka frågor de ser behov av att lyfta. Avseende andra intressenter än berörda tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare, såsom Transportstyrelsen, Tullverket, Polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kan Naturvårdsverket behöva samverka på andra sätt utifrån behov eller önskemål som idag inte är kända. När den samlade digitala lösningen överlämnats till förvaltning är det troligt att de förvaltningsorganisationer som tar ansvar för olika komponenter etablerar nya samverkansformer. De olika samverkansformerna kommer att tydliggöras i den kommunikationsplan som Naturvårdsverkets projekt tar fram. 6.5 Exempel på avtalslösning Naturvårdsverket har driftsatt en digital tjänst där företag kan ge underrättelse om medelstora förbränningsanläggningar. Lösningen har utarbetats för att möta kraven i EU:s direktiv om medelstora förbränningsanläggningar och är att betrakta som första steget i arbetet med digitala lösningar som behövs för att utbyta miljöinformation mellan företag och offentlig sektor i framtiden, t e x för att lösa informationsutbyte inom avfallsområdet samt avseende årliga miljörapporter. Tjänsten innebär att företag får kunskap om sina skyldigheter samt hur man loggar in och får support i användande av tjänsten genom information på Naturvårdsverkets hemsida. Tillsynsmyndigheten ska enligt förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar anvisa företag till en e-tjänst. Naturvårdsverket erbjuder en nationell digital tjänst som tillsynsmyndigheten kan hänvisa till, information om den finns på Naturvårdverkets hemsida. När ett företag underrättat om medelstor förbränningsanläggning i den digitala tjänsten skapas i den första version som driftsatts i december 2018 en pdf-kopia som företaget kan spara. Systemet skapar, adresserar och skickar automatiskt via krypterad kanal ett e-postmeddelande till tillsynsmyndigheten innehållande en pdfkopia av den inskickade underrättelsen. Originalet lagras i tjänsten. 133

134 Tillsynsmyndigheten ska enligt förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar offentliggöra uppgifter om förbränningsanläggning på webbplats som tillhör myndigheten. I kommande versioner av den digitala tjänsten är planen att tillsynsmyndigheten får den information företag lämnat överfört till sitt ordinarie verksamhetsstödsystem. Under 2019 kompletteras tjänsten med en teknisk plattform för tillgängliggörande av Inspire-tjänster som stöd för tillsynsmyndighetens fullgörande av sitt informationsansvar. Naturvårdsverket har med anledning av detta analyserat vilka typer av avtal som myndigheter kan teckna i olika sammanhang, vilka finansieringsformer som då gäller och vilket ansvar som då landar på respektive avtalspart, samt upprättat avtal som reglerar det sammanhålla tjänsteerbjudandet i form av användaravtal, tjänstebeskrivning, SLA och personuppgiftsbiträdesavtal. Motsvarande avtalspaket kommer att upprättas för informationsutbyte inom avfallsområdet utifrån den vägledning vi kan få från esam och från Myndigheten för digital förvaltning. På de kommande sidorna återfinns avtalspaketet för medelstora förbränningsanläggningar i den version som upprättats i samband med driftsättning december

135 135

136 136

137 137

138 138

139 139

140 140

141 141

142 142

143 143

144 144

145 145

146 146

147 147

148 148

149 149

150 150

151 151

152 152