PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING

Transkript

1 PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING Ett studiematerial om att hantera svåra psykiska besvär Tommy Engman

2 Studiematerialet är framtaget av Återhämtningsprojektet, som är ett samarbete mellan Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, forskningsstiftelsen Humlan och Psykiatrin Södra i Stockholms produktionsområde. Projektet finansieras med pengar från Allmänna arvsfonden Studiematerialet kan beställas från RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Instrumentvägen 10, Hägersten. Tel: , fax: Webbsida: Illustration och grafisk form: Maria Lindhgren

3 Kapitel 1 Individens egna resurser Problem, sjukdom, besvär Vändpunkter Viljan att förändras Egna sätt att må bättre Andliga upplevelser Att återupprätta självkänslan Kapitel 2 Andra människors betydelse Personalens bemötande Att känna tillhörighet Närståendes roll Vänner som livlina Kapitel 3 Yttre faktorers betydelse Hjälp i rätt tid Mediciner som hjälp eller som hinder Samtal som behandling Hemmet som frizon Aktivitet som skingrar ångest Förening som språngbräda Arbete efter förmåga Kapitel 4 Åter till vad?

4

5 Inledning Ingen människa är helt lik en annan. Utifrån våra förutsättningar är vi alltså unika varelser. Vi kanske känner igen oss i andra men vi kan inte vara som någon annan. Av det skälet är det viktigt att respektera hur andra ser på sina liv. Det bör gälla i alla sammanhang, så även när människor berättar om hur de återhämtat sig från allvarliga psykiska besvär. Därför handlar det här studiematerialet om vad som kan vara till hjälp, liksom hur man kan bära sig åt när man återhämtar sig. Drivande kraften Vanligtvis brukar man säga om en person som mår bra igen efter en längre tids sjukdom, att han eller hon är rehabiliterad eller botad. I orden bot och rehabilitering ligger tonvikten mer på det medicinska, då man med vissa åtgärder kompenserar funktionshindret. När man talar om återhämtning utgår man istället ifrån att det är den enskilde själv som vet bäst vad som hjälper, vilket kan göra honom eller henne till den drivande kraften i återhämtningsprocessen. Vad är återhämtning? Underlaget till studiematerialet bygger på intervjuer med 30 personer (se separat ruta). Hur har då dessa uppfattat själva ordet återhämtning? Det har de gjort på lite olika sätt. En del tycker det är ett bra ord, då det bättre stämmer överens med deras erfarenheter. Andra menar att vad de varit med om inte kan beskrivas som återhämtning och har tagit fasta på första stavelsen i ordet och förklarar att de inte kommit åter till hur de hade det tidigare: "För mig är det mer att jag acklimatiserat mig, både med min historia och det jag försöker sträva mot." Dessa personer beskriver det alltså inte som att de först var friska, sedan sjuka och därefter friska igen: "Nej, jag har helt fått växa om på nytt och bli den jag egentligen var tänkt att bli från första början". Det har också uttryckts på det här sättet: "Med att vara återhämtad tänker jag att man är vid punkt A och sen blir man sjuk och sen vill man gärna komma till punkt A igen. Men jag finns över huvud taget inte kvar i det alfabetet". De som beskriver det på det sättet har alltså fått ett delvis annat innehåll i sina liv. Det är också så många menar att ordet återhämtning bör uppfattas. Fyra olika kapitel Även om intervjuerna visar att den enes återhämtning sällan är lik den andres, går det att ringa in vissa gemensamma områden som för flera varit viktiga. Dessa områden har i det här materialet delats in i fyra olika kapitel: 1

6 Det första kapitlet har rubriken Individens egna resurser och handlar om hur den enskildes egenskaper kan påverkar återhämtningen, alltså hur man själv kan vara delaktig i återhämtningen. Rubriken i det andra kapitlet är Andra människors betydelse och tar upp hur anhöriga, vänner och vårdpersonal kan vara till hjälp. Annat som hjälper är rubriken på det tredje kapitlet. Här handlar det om vilken betydelse mediciner, kultur, föreningsverksamhet, vården etcetera kan ha. Det är alltså det som inte i första hand har med en själv och andra att göra. I det fjärde och avslutande kapitlet ställs frågan Hur blev det sedan? Här reflekterar några av dem vi intervjuat över hur det är att leva som återhämtad. Intervjuerna De personer som intervjuats för studiematerialet är lika många män som kvinnor. De kommer från olika håll i landet. Alla har varit intagna i sluten psykiatrisk vård men inte under de senaste två åren. Cirka hälften hade haft sporadisk kontakt med psykiatrins öppenvård när intervjuerna gjordes medan den andra hälften inte hade någon kontakt alls med vården. Intervjupersonerna har haft skilda former av allvarliga psykiska besvär. Flera beskriver att de varit psykotiska, några att de fått diagnosen schizofreni. Andra att de varit deprimerade eller manodepressiva och åter andra att de haft svår ångest, medan vissa har av den psykiatriska vården förklarats lida av borderline. Personerna som omnämns i texterna har alla fått fiktiva namn. De återkommer i olika avsnitt i studiematerialet. En person kan i ett sammanhang tala om psykoterapi som en viktig vändpunkt och i ett annat om det som en viktig insats från till exempel den psykiatriska vården. Om studiecirklar Studiecirkeln är beräknad till 12 träffar à tre studietimmar på 45 minuter, samt paus och bensträckare. Eftersom det är fyra kapitel kan man ägna tre träffar åt vart och ett. Observera att sista kapitlet är väldigt kort. Några tips Bra är att redan från början gå igenom materialet för att se hur det är upplagt. Lämpligt är också att läsa igenom varje avsnitt gången innan man ska träffas. Diskussionen i studiecirklarna kan dels utgå ifrån frågorna och dels från vad som sägs i de olika avsnitten, liksom från deltagarnas egna erfarenheter. Glöm inte läsa det som sägs i de olika pratbubblorna. Tänk på att upplevelsen av psykisk ohälsa kan vara väldigt olika, liksom vägen mot återhämtning. Se till att alla får komma till tals i cirkeln. 2

7 Projektets syfte Bakom studiecirkelmaterialet liksom läroboken står Återhämtningsprojektet som är ett samarbete mellan RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Forskningsstiftelsen Humlan och Psykiatrin Södra i Stockholm. Projektets övergripande syfte är att sprida kunskaper om att det är möjligt att återhämta sig även om man har allvarliga psykiska besvär. 3

8 4

9 Kapitel 1 Individens egna resurser Att för andra berätta om sina allvarliga psykiska besvär kan vara svårt. Lika svårt kan det vara att förklara vad de beror på. Återhämtningens väg är inte heller lätt att beskriva. Det kan vara en av orsakerna till varför flera av de personer vi intervjuat varit angelägna om att förklara hur deras återhämtning hänger samman med deras livshistoria. I det sammanhanget har nämnts det som det här kapitlet ska handla om, nämligen hur man kan skapa förändring i sitt liv trots besvären. Kapitlet inleds med att några beskriver hur det varit att leva med allvarliga psykiska besvär. Därefter kommer ett avsnitt med rubriken Vändpunkter, följt av Ett eget sätt, Andliga upplevelser, Viljan och styrkan att förändras och slutligen Att återupprätta självkänslan. Trots de svårigheter den enskilde möter i sina försök att skapa en förändring i sitt liv lyckas många ändå göra det. För dem har det varit en svår kamp. I vissa fall på liv och död. Ändå vill flera av dem vi talat med inte ha det ogjort. Livet upplevs som mera äkta och har fått ett djupare innehåll än tidigare. 5

10 Problem, sjukdom, besvär "I första skedet, innan det har gått för långt, ser jag det positivt. Jag upplever nästan ett slags konstnärlighet. Plötsligt börjar man spela piano på ett sätt som man inte annars kan. Man kan sjunga Man blir alltså Big." I den psykiatriska litteraturen beskrivs symtom på psykisk ohälsa som olika former av psykiska störningar. Många vänder sig mot den termen då de inte alls känner sig "psykiskt störda" och väljer istället att kalla det för problem, besvär eller sjukdom. -Det viktiga är ju att jag vet vad det är frågan om, säger Thomas, som själv valt att kalla sina besvär för psykisk sjukdom. I det här studiematerialet skriver vi dock allvarliga psykiska besvär, då det ännu så länge är det begrepp som är minst ifrågasatt. I citaten återges naturligtvis exakt vad personerna själva säger. Att kalla det för sjukdom, som Thomas gör, har dock flera vänt sig emot. Carina är en av dem. -Jag har aldrig sett mig som sjuk, utan som känslomässigt och socialt handikappad. Och Agneta, som varit psykotisk fem gånger, ser sina psykoser som "en överdos av livet"; att hon fått för många intryck som hon inte varit mogen att hantera. -Psykosen gör att jag kan bearbeta intrycken mycket snabbare. Något som kanske tagit ett helt liv tar bara någon vecka, förklarar hon. En annan av dem vi intervjuat beskriver sin psykos som att tappa ett duralexglas i golvet; "allt går i bitar". Och Oscar menar att när man går in i en psykos förlorar man de vanliga spärrarna. Det som var bra för honom blev himmelskt och det som var dåligt blev helvetiskt. I hans psykos dominerade det senare. -Ingenting kändes riktigt levande. Jag såg platser och människor som jag kände igen, men dom var inte verkliga, berättar han. Förklaring Det kan kännas skönt med en förklaring till varför man fått allvarliga psykiska besvär. Margit, som har diagnosen manodepressiv, tycker det. Hon har själv tagit reda på att manodepressivitet finns på hennes fars sida och att det till 90 procent är ärftligt. -Att få en förklaring har betytt otroligt mycket för min återhämtning. Bengt-Arne har också diagnosen manodepressiv. När han funderar över orsakerna tänker han på den dåliga självkänsla han hade som ung, som inte blev bättre av att hans mycket äldre halvsyskon gjorde då mycket framgångsrika karriärer. -Det finns ett lock som ligger på den som har bristande självsäkerhet. När det locket lyfts så kan det poppa upp för mycket. Så ser jag på det. Allvarliga psykiska besvär kan som sagt beskrivas och förklaras på olika sätt. Det gör att det å ena sidan kan vara svårt att ge en klar och entydig förklaring, liksom att det ibland kan vara svårt att ge besväret ett namn. Ingas olika diagnoser tyder kanske på det. -Jag får olika diagnoser beroende på vilken läkare jag går till. Sist var det nog borderline. Då har jag haft många andra diagnoser. Någon tyckte jag var manodepressiv, sedan var det någon som tyckte 6

11 Förslag på frågor 1. Vad föredrar du själv att kalla allvarliga psykiska besvär? 2. Tycker du det är viktigt att försöka ta reda på vad besvären kan bero på? 3. Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med att sätta diagnoser på allvarliga psykiska besvär, enligt din mening? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 7

12 Vändpunkter "Så småningom blev jag lite nyfiken då de berättade om sina erfarenheter; om arbete, studier och så där jag började tänka att det lät spännande och roligt." Det finns inget rättesnöre för hur återhämtning från allvarliga psykiska besvär går till. Det kan till exempel beskrivas som en process eller som att man haft en eller flera vändpunkter. Vändpunkter brukar generellt förklaras som avgörande ögonblick; plötsliga och oväntade förändringar. Dessa kan vara positiva eller negativa. När vi säger att vi kommit till en vändpunkt i våra liv sätter vi det ofta i samband med att livet tagit andra och nya riktningar. När man talar om vändpunkter i samband återhämtning kanske man i första hand tänker på positiva sådana. En positiv vändpunkt kan dock föregås av att det först blir sämre. Alltså det blir en vändning neråt, till en slags "bottenplatta" och då det kännas som om det inte kan bli värre. Återhämtningen har sedan tagit avstamp därifrån. Resan uppåt går sällan spikrakt. Ofta finns perioder när inget händer och som för den enskilde kan vara en viloperiod men som av omgivningen; anhöriga, vänner, arbetskamrater och vårdpersonal, ibland uppfattas som en försämring i den psykiska hälsan eller som ett återfall. Flera av dem vi intervjuat har tagit vändpunkter som utgångspunkt för att beskriva hur resan mot återhämtning började. Hanna är en av dem. Efter en längre tid som patient inom den psykiatriska vården kom hon till insikt om att hon inte skulle få någon hjälp. Det var som om hennes liv kommit till vägs ände. -Antingen överlämnar jag mig till psykiatrin för resten av mitt liv och lyckas kanske ta livet av mig eller så väljer jag att kämpa, tänkte jag: -Det är också lätt att stanna kvar i vården och bli fråntagen sin personliga vilja och styrka som man har. Det skulle ha varit lätt och enkelt och ibland väldigt bekvämt att slippa göra något i sitt liv; att slippa ta personligt ansvar. Det var en falsk trygghet att ligga inne. Vården viktig Andra har inte alls den upplevelsen av vården. Precis som Hanna mådde Jonas psykiskt mycket dåligt. Det kunde inte bli värre. Men till skillnad från henne inleddes hans klättring uppåt i samband med att han vågade ta steget och söka vård och börja ta medicin. -Jag kunde inte klara mig själv och reda ut det här, som jag tidigare trott, säger han. Även för Inga blev kontakten med vården en vändpunkt eller mer exakt den medicin hon fick. Vid det tillfället var hon så deprimerad att hon såg allt i svart. -Av allt är det medicinen som varit den största vändpunkten, säger hon. Vändpunkter kan naturligtvis ske på andra sätt, som till exempel i samband med 8

13 psykoterapeutisk behandling. En sådan behandling kan göra att man börjar förstå mer om sig själv och sina psykiska besvär. För Jans del kom vändpunkten då han fick kontakt med en brukarorganisation. Att det var en sådan organisation som blev hans vändpunkt beror på att medlemmarna har liknande erfarenheter, vilket gör att de lättare förstår varandra, menar han. -Även om jag mår dåligt en dag så är det ingen som tycker det är konstigt, glor på mig eller så. Jag får vara den jag är. Vändpunkter i samband med återhämtning kan alltså ske på olika sätt. Den enes är inte lik den andres. Avslutningsvis ska vi lyssna på Marie, vars viktigaste vändpunkt också kom när hon mådde som allra sämst. I den stunden fick hon en slags förnimmelse eller röst från sin döde far. "Du ska inte göra så här, du ska leva", sade han. -Jaha! Okej då, jag kanske ska det, blev Maries reaktion. Förslag på frågor 1. Har du själv haft vändpunkter? 2. Kan du i sådana fall beskriva vad det var som hände? 3. I texten ovan sägs det att återhämtning sällan går "spikrakt uppåt". Hur har det varit för dig? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 9

14 Viljan att förändras "Ibland går jag och tänker, fan vad duktig jag varit som kommit så långt med mig själv som jag gjort. Ibland ser jag sådana där ljusa punkter i tunneln". Hur vi uppfattar andra beror inte minst på de föreställningar vi har om en person eller en grupp av människor. Dessa kan bygga på väldigt allmänna generaliseringar. Det är till exempel vanligt att vi betraktar människor med allvarliga psykiska besvär som sköra och svaga. En del känner inte alls igen sig i den beskrivningen. De ser sig som starka och tycker de har mycket resurser. Nyckeln till deras återhämtning har varit just den här styrkan. Vissa säger att det är en inneboende egenskap. -Jag tror det var en styrka hos mig att jag bråkade så mycket med psykiatrin under tiden jag var sjuk, säger till exempel Hanna. Lars förklarar det så här: -Det som är min styrka är min envishet. Även Anne-Marie beskriver sig själv som raka motsatsen till svag. Hon har alltid varit en beslutsam och stark person, såväl under sitt yrkesverksamma liv som senare då hon fick allvarliga psykiska besvär. När hon inte fick någon hjälp på den avdelning hon vistades på, sa hon till en av sjuksköterskorna: -Nu går jag hem! -Men det kan du inte göra, sa sjuksköterskan. Du måste ju tala med överläkaren först. -Nej, nu går jag hem. Här får jag ingen hjälp, sa hon och gick sedan, trots sjuksköterskans protester. Söka förklaring Styrkan och viljan att förändras kan beskrivas på många andra sätt än personerna ovan gör. Tore såg sin styrka i sitt sökande efter en förklaring. Trots att han under flera år var handikappad av sina ritualer och sin ångest satte han inte dem i något direkt samband med att han hade allvarliga psykiska besvär. -Det var först när jag märkte att jag inte längre gjorde lika bra ifrån mig på arbetet som jag började söka i böcker och broschyrer efter en förklaring och hopp om en förändring, säger han. Den ångest som Tore kände var ibland helt förlamande och utlöstes bland annat av kraftig blåst. Då gick hela hans vakna tid åt till att beräkna hållfastheten på bland annat takbjälkarna i sitt hus. Så en dag tog han och eldade upp tabellerna och böckerna han hade i ämnet. -Det var för att komma vidare. Jag försökte se framåt, säger han. Styrkan och kraften att vilja förändras 10

15 kan också beskrivas som Lena gör. På den avdelning hon var inlagd fungerade inte vården för hennes del. Hon ville därför åka hem en stund på dagen, trots att hon inte orkade. Ändå gjorde hon det. -Nu måste det här bara gå, sa hon till sig själv. Förslag på frågor 1. Har du själv en "inneboende styrka" som varit avgörande för att du börjat må bättre? 2. Kan du ge exempel på sådana händelser eller situationer? 3. Tore berättar ovan att han trots stark ångest ändå försökte se framåt. Vad är det som gör att man orkar det, tror du? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 11

16 Egna sätt att må bättre "Och det är ju det här att det alltid finns någon som vet bättre, Gud vet bättre, läkaren vet bättre och psykiatrin vet bättre. Nu vet jag att jag har svaret själv". Vägen mot återhämtning kan alltså se olika ut. De personer som tidigare berättat om sina vändpunkter och sin vilja att förändras har beskrivit det som en process. Några har också talat om hur deras allvarliga psykiska besvär först nådde en sorts bottennivå, som i sin tur blev ett avstamp för klättringen uppåt. Hur klarar då en person som har allvarliga psykiska besvär att förändra sin situation? Förklaringen kanske ligger i det som ordförande för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), Jan-Olof Forsén uttryckte det en gång: "Även om felet sitter i huvudet är det inte samma sak som att det är fel på hela huvudet. Delar av personligheten fungerar alldeles utmärkt." Olika hanteringssätt Detta förklarar kanske hur det är möjligt men inte hur man gör. Ett sätt att lära sig hantera sina svårigheter kan vara genom att försöka, misslyckas och försöka igen. -Tidigare sökte jag destruktiva lösningar på inre eller yttre problem, men nu har jag förvärvat en förmåga att lösa saker på ett konstruktivt sätt, menar Anders och förklarar att skillnaden mellan att vara "frisk" och att vara "sjuk" handlar om hur man lyckas hantera sin situation. Även Jan har lärt sig olika hanteringssätt. För att till exempel klara av att umgås med andra människor har han delat in dem i två grupper; De som är komplicerade och de som är okomplicerade. Komplicerade människor är dem han möter i finare miljöer och där han känner att han måste bete sig på ett speciellt sätt. -Sådana komplicerade människor är inte bra för mig och för min psykiska hälsa, säger han. Därför undviker han dem i möjligaste mån. I stället söker han sig till människor och miljöer där han känner att han kan vara sig själv. Detta för att han inte ska börja må psykiskt dåligt igen. Är han ändå på väg bli dålig ser han till att han inte har några andra mål än att försöka må bra igen. -Allt annat blir sekundärt, säger han. Jag ser till att jag får sova, att jag äter nyttig mat och att jag tar min medicin. Bo, som trakasseras av röster, försöker hantera dessa genom att till exempel hjälpa sin kompis med att måla fönster. Av erfarenhet har han alltså lärt sig att han måste göra något aktivt för att hålla rösterna borta. På ett liknande sätt gör Börje. Då han får ångest försöker han skaffa sig nya upplevelser genom att resa, gå på kurser eller cykla. -Jag kan inte passivt sitta och tro att det ska hända något, för det gör det inte, säger han. När jag tar cykeln och ger mig ut skapar jag andra bilder i mitt huvud. Jag ser naturen, fåglarna Känna igen symtom Att kunna hantera allvarliga psykiska besvär kan även hänga samman med 12

17 att man lärt sig att tidigt känna igen symtomen. Alltså att bli observant på tidiga tecken, som till exempel att ens tankar börjar kännas underliga eller att vardagen blir ovanligt tung och trist. Eller att man börjar varva upp och ta sig för med ovanligt många saker samtidigt. En ökad alkoholkonsumtion kan också vara ett sådant tidigt tecken. Att vara observant och försöka göra något åt det i tid kan alltså vara viktigt. Bengt-Arne har genom åren lärt sig det. När han blir manisk kan det räcka med att han sover lite dåligt eller att sommar går över i höst. -Jag gör ju så att efter någon dag eller två - när det har börjat krypa i kroppen, tar jag medicin. Och om det går ytterligare någon dag så ringer jag till sjukhuset. Då blir det inte mer än att min läkare säger i telefon: "Har du bara tagit en tablett kan du nog ta två." Och då säger jag: "Jaha. Sedan kan det vara klart". Även Margareta har lärt sig att vara observant på tidiga tecken. I sitt arbete måste hon precis som sina kollegor kontinuerligt vidareutbilda sig. -Dom dagarna kan jag känna att det har blivit lite för mycket och tar då en sömntablett. Och då går det över på ett par dagar. Förslag på frågor 1. Har du själv något eget sätt att hantera dina psykiska besvär på? 2. Börje berättar i det här avsnittet att när han börjar må psykiskt dåligt försöker han vara aktiv. Det hjälper, menar han. Hur gör du när du börjar må psykiskt dåligt? 3. Ifall du lärt dig känna igen symtom på att du håller på att bli psykiskt dålig igen, kan du berätta om det? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 13

18 Andliga upplevelser "Det är en gudstro som jag har haft ända sedan jag var liten, när allting annat liksom har skitit sig. Även i mina psykoser har jag haft en tro på det goda." Alla håller inte med om att vi människor enbart består av arv och miljö. Det måste till något mer för att kunna förklara det vi är med om. Andliga upplevelser kan då vara en hjälp, som till exempel mystiska, metafysiska, parapsykologiska, klärvoajanta eller religiösa. Agneta har en kristen livsuppfattning. Hennes gudstro har vuxit fram ur olika situationer som hon inte kunnat få någon förklaring till. -Många små saker gör att man konstaterar att Gud är, säger hon. Men sen kan jag inte förklara vad som gör att man plötsligt kommer fram till det. Andliga upplevelser kan också vara ett direkt stöd i återhämtningen. Så här säger några av dem vi intervjuat: "Jag läser och mediterar och försöker vidareutveckla mina tankar" "Jag känner en stor trygghet med hjälp av min tro" "Tron är en del av min identitet. Och på det sättet har den hjälpt i återhämtningen". Sökt förklaringar Göran som haft psykoser tycker att han med sitt sätt att se på verkligheten haft svårt att passa in i samhället. Det har gjort att han sökt andliga förklaringar. På en konferens han deltog i fick han kontakt med en kvinna som var schaman. Hon berättade om sin psykos. -Det var den första människan jag mött som jag verkligen kunde prata med om de här sakerna och om mitt sätt att uppleva verkligheten, säger han. Anders andliga trosuppfattning kommer från den österländska filosofin. När han utövat den har vården sett det som att hans psykiska hälsa försämrats. För honom själv har det dock varit ett viktigt stöd i svåra stunder. -Det är något som varit mitt eget och som jag kunnat ta min yttersta tillflykt till, säger han. I Anders andliga trosuppfattning ingår även meditation. För honom har 14

19 även den varit till hjälp då han upplevt att den yttre världen blivit för jobbig. -Det har varit en frizon från allt. Det har varit lite självterapi. Att ständigt vara upptagen av en psykos, det orkar man inte. Religionen kan också var ett hinder i återhämtningen. Ylva tillhörde en frikyrklig rörelse under sin uppväxt. Där fick hon lära sig att vara rädd för Gud. Om man inte levt ett tillräckligt rättrådigt liv kunde man straffas. En religiös trosuppfattning har hon fortfarande. -Men nog kan jag känna det där att det gamla sitter kvar. Det var någon som sa: "Men hur kan du envisas med att gå till kyrkan, du som är så förstörd av den, varför vänder du dig inte bort ifrån den". Förslag på frågor 1. Om du själv har en religiös eller andlig trosuppfattning, på vilket sätt har det påverkat din återhämtning? 2. Anders trosuppfattning har varit till hjälp i svåra stunder. Den har gett honom en frizon, säger han. Vad kan han mena, tror du? 3. Har du erfarenhet av att andliga upplevelser kan försvåra åter hämtningen? På vilket sätt har det i så fall försvårat återhämtningen? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 15

20 Att återupprätta självkänslan "Jag brukar säga att jag känner mig som en radarantenn, utan något som helst skyddsnät. Jag fick ta emot oerhört mycket och efter en tid så orkar inte kroppen med det. Och då blir man oerhört olycklig, samtidigt som man inte har koll på någonting. Då har ju allt börjat spricka och det är då jag gett upp." Citatet ovan visar hur ansträngande och jobbigt det kan vara att må psykiskt dåligt. Besvären kan också förändra mycket av ens liv såväl socialt som personligt, med dålig självkänsla som följd. Hanna vet vad det innebär. -Om man till exempel känner en skuld över att ha blivit till då krävs det ganska mycket för att kunna ta sig ur det. Och sedan måste man förstå varför det blev så och förlåta. Hur kan man då göra för att stärka sin självkänsla? Det är naturligtvis väldigt individuellt. Carina, en annan av dem vi intervjuat, blev mycket illa behandlad av sina föräldrar, vilket hon ser som en viktig orsak till att hon mått psykiskt dåligt. Hon har ägnat mycket av sitt vuxna liv åt att försöka förstå och förlåta dem. Det har stärkt hennes självkänsla. Till sin hjälp har hon, ända sedan hon var liten, haft tre förebilder. -Jag kallade dem för Tro, Hopp och Kärlek. Dessa var verkliga för mig då jag mådde jättedåligt och dom har följt mig genom åren. Dom har hjälp mig att bygga upp min självkänsla och att förstå, förlåta och hoppas. Ett äkta liv Samtidigt som många beskriver hur svårt de haft det skulle en del av dem vi talat med inte vilja vara utan de erfarenheter de fått av sina allvarliga psykiska besvär. -Jag tror att om jag inte hade haft dom här erfarenheterna som jag fått de senaste tio åren, då hade jag nog missat en stor del av livet. Det har varit fruktansvärt jobbigt men jag hade inte velat vara utan det, säger till exempel Lena. Inga har ungefär samma erfarenhet. Innan hon började må psykiskt dåligt var hon väldigt ambitiös och duktig och blev tillfrågad om hon ville bli studierektor vid den skola hon arbetade i. Idag har hon sjukbidrag och är bland annat aktiv i en intresseförening. -Även om det är mera jobbigt ibland nu så är det mera äkta. Jag lever ett mera äkta liv nu. Förut kunde jag ta på mig sådana saker som jag inte brann för. För dessa personer har det alltså varit nödvändigt att gå igenom en period av psykisk ohälsa för att de ska kunna bygga upp sin självkänsla och känna sig hela som människor. Den psykiska ohälsan har alltså inte bara varit något negativt. Och skälet till det är att de hittat ett sätt att hantera sina problem på. -Om man kan hantera den psykiska ohälsan på rätt sätt, så är det en tillgång faktiskt, säger Märy. 16

21 Förslag på frågor 1. Carina säger att hon stärkte sin självkänsla genom att försöka förstå, förlåta och hoppas. Har du försökt stärka din självkänsla? Hur har du i sådana fall gjort? 2. En del av dem vi talat med säger att de inte skulle vilja vara utan de erfarenheter de fått genom sina psykiska besvär. Hur har det varit för dig? 3. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 17

22 Kapitel 2 Andra människors betydelse Människor beskriver hur deras allvarliga psykiska besvär förändrat och begränsat det sociala livet, samtidigt som de även känt sig isolerade från sig själv. Under sådana perioder betyder det mycket att kunna ha någon vid sin sida, som ett stöd. Med det stödet kan man också pröva hur långt man kommit i sin återhämtning. De är också dessa personer som i vissa stunder burit hoppet om att det kommer att bli bättre, när man själv inte orkat. Det här avsnittet ska således handla om på vilket sätt andra människor kan vara till hjälp. 18

23 Personalens bemötande "Det som är läkande är dom människorna som finns där som inte vill gräva djupare, utan är bara närvarande, som inte är rädda, inte vill bota eller behandla, utan bara finnas tillgänglig och redo att möta andra människor. Jag tror till exempel att städpersonal kan vara jätteviktiga för patienter inom psykiatrin". Många berättar hur dåligt bemötta de blivit när de sökt hjälp, andra har den motsatta erfarenheten. Oavsett om man blivit bra eller dåligt bemött har det oftast funnits någon personal som varit betydelsefull. De beskrivs som känsliga, att de utstrålar värme och trygghet, är lyhörda, medkännande, närvarande eller engagerade. -Han ställde frågor som visade att han var nyfiken på hur jag mådde. Han hade ju sin läkarexamen att luta sig emot, men min känsla var att han inte kunde allt utan inhämtade kunskaper från sina patienter, säger till exempel Bengt. Samma sak har uttryckts så här: (Om sin läkare) "Han hörde på min röst när jag höll på att bli dålig". "Det viktiga för mig var att möta en person med en personlig mognad och ett inre lugn, som kunde prata på ett vettigt sätt". Ett bra bemötande kan naturligtvis kännetecknas av andra saker, som ibland kan vara svåra att riktigt sätta ord på. Det bara känns bra. Sven beskriver en sådan situation i samband med att han fick undervisning i keramik av en arbetsterapeut två timmar i veckan. -Vi satt instängda i ett rum, bara hon och jag. Det var en speciell känsla. Det var väl någon slags attraktion, jag vet inte riktigt. Men det fick mig i alla fall att känna att jag levde. Att man känner varandra sedan en längre tid tillbaka kan också betyda en del. Marie hade möjlighet att som stödperson få den kontaktman hon haft tidigare när hon låg inlagd inom vården. Att de kände varandra sedan tidigare hade stor betydelse. -Så jag har henne kvar. Nu har jag inte samma behov utan vi är mer som kompisar. Men det har hjälpt. Jättemycket. Tänja på bestämmelser Det som också hjälpt har varit när vårdpersonal antingen gjort något som gått emot regler och bestämmelser på sjukhuset eller tänjt på dem till det yttersta. Eller bara gjort det som inte ingår i de vardagliga rutinerna. Det har Hanna erfarenhet av. -I min ångest var jag väldigt känslig och kunde med mina känselspröt känna av vem som var empatisk. Oftast var det de som inte brydde sig 19

24 om det psykiatriska systemet och dess regler. En gång satt någon och läste högt ur en bok. Dessa personer var inte så beroende av "nyckelknippan" och kunde bjuda på det där lilla extra. Det är det man minns i efterhand. Bengt har ett annat exempel. En dag kom han upp till avdelningen där han vårdades och fann en skötaruniform med namnbricka på sin säng. Förutom hans namn stod det: "Skötarelev". Hans första reaktion var att någon spelat honom ett spratt och tog genast uniformen med sig och gick in till överskötaren. Det var en äldre man. Bengt frågade honom vem det var som lagt uniformen på hans säng. -Det är jag, sa gubben. Och i morgon ska du gå ner till översköterskan på avdelningen (en avdelning för senildementa) och där ska du börja arbeta och gör du inte det så får du flytta härifrån. Bengt gjorde som överskötaren sa och är idag utbildad sjukskötare. Ett annat exempel på betydelsen av att vårdpersonal inte strikt följt reglerna har Siv. Under en period då hon låg inlagd på en psykiatrisk avdelning kunde hon inte prata. Personalen försökte få henne att göra det genom att tala om hennes då femårige son. Inte heller det hjälpte. Plötsligt en dag stod sonen i hennes rum och bäddade i sängen bredvid och sa att han skulle sova där. Det var personalen som hade sett till att han fick komma till henne. Det var naturligtvis ett övertramp som dom gjorde, man fick ju inte ha besökare på avdelningen. -Att jag fick ha sonen hos mig innebar att jag fick tillbaka talförmågan, berättar hon. 20

25 Förslag på frågor 1. Har du själv erfarenhet av att personalens bemötande påverkat din återhämtning? På vilket sätt har det påverkat din återhämtning? 2. I det här avsnittet berättas hur betydelsefullt det varit när vårdpersonal brutit mot regler och bestämmelser. Har du erfarenhet av det? 3. Diskutera för och nackdelar för återhämtningen när det gäller bestämmelser inom vården och socialtjänsten. 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 21

26 Att känna tillhörighet "Det som hjälpt mig när jag varit inlagd, det är dom andra patienterna. Där kan man hitta en jättefin sammanhållning. Man kan hjälpa varandra, massera varandra och ta hand om varandra, prata. Det blir möjlighet till väldigt bra möten mellan olika människor." Betydelsen av att få träffa andra personer som likt en själv har eller har haft psykiska besvär kan vara viktigt i återhämtningen. Det kan bero på att man känner igen sig i den andres upplevelser eller får tips på hur man kan göra för att må bättre. Eller så är det bara en speciell känsla. -Vare sig det gäller kvinnor som har fått bröstcancer eller om man håller på att bli döv eller vad det kan vara är det väldigt speciellt att träffa människor som har upplevt samma sak, säger Siv. Det finns även andra skäl, menar hon, som till exempel att möta någon annan som gått igenom ännu värre saker än vad man själv gjort. Det kan göra att ens egen situation inte känns riktigt lika hopplös. -Jag såg bara en kvinna med jättestark utstrålning och jag tänkte att hon har varit med om mer än jag och det funkar ju för henne. Det blev en jättekick för mig. Röster Betydelsefullt blev det även fortsättningsvis då hon i en grupp träffade andra som likt henne själv hörde röster. Genom deras berättelser fick hon ett nytt perspektiv på det hon varit med om. -Ur andras förklaringar fyller man i egna luckor, säger hon. Man funderar över sitt eget liv och petar lite i det förflutna. Det har bland annat inneburit att hon fått tillbaka minnen från sin barndom, inte bara dåliga utan även roliga, som till exempel när hon och hennes syskon gömde pappas skor på vinden. -Förut har jag trott att jag bara hade dåliga minnen eftersom jag inte minns någonting från min barndom. Men nu börjar jag få bilder mer klara för mig. Det poppar upp minnen när andra berättar. Personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa kan vara betydelsefulla på olika sätt. Oscar mötte en kvinna, som precis som han själv, haft en psykos. -I henne såg jag en person som hade varit sjuk och sedan tillfrisknat och fått sitt liv att fungera väldigt bra, berättar han. Göran har andra konkreta exempel på hur man kan vara till stöd för varandra. Han mötte en gång en kvinna på ett sjukhus som vårdats där sedan lång tid tillbaka. Den kontakten blev viktig. -Vi upplevde verkligheten på liknande sätt så vi kunde stötta varandra väldigt bra, säger hon. 22

27 Människor med erfarenhet av psykisk ohälsa är naturligtvis inte bara betydelsefulla för andra av den anledningen. Då Bengt-Arne vårdades på en psykiatrisk vårdavdelning för många år sedan träffade han en känd författare. Att det blev viktigt för honom berodde delvis på att de hade samma intressen. -Det är väl så att man vill tillhöra något, säger han. Förslag på frågor 1. Har andra "brukare" haft betydelse i din återhämtning? På vilket sätt i sådana fall? 2. Kan du ge konkreta exempel på hur? 3. Kan andra brukare vara ett hinder i återhämtningen? På vilket sätt i sådana fall? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 23

28 Närståendes roll "Har man ett nätverk, så finns det alltid andra utvägar. Man får stöd och hjälp. Och det fick jag av min man och genom barnen, av mina föräldrar och vänner. Det är nog livsviktigt att man har någon som kan stötta en." Hur man upplever stödet från anhöriga kan vara olika. En del har upplevt anhöriga som en belastning. Andra har dock som i citatet ovan fått ett stort stöd av dem. Det kan ha varit föräldrar och syskon som stöttat en. Eller "en underbar karl som stått med fötterna på jorden", en hustru som varit den direkta orsaken till att man lever. Eller så kan det vara en sambo som ser när man mår dåligt och kommer med en kopp kaffe och lägger "en arm om en". Oscar kände ett starkt stöd från hela familjen, vilket innebar att de kom närmare varandra. -Har man en familj, så tar man ju inte livet av sig sådär hur som helst, säger han. Leif har också haft ett stort stöd av sin familj. Den blev en trygghet för honom. Precis som löftet han och hans hustru gav varandra att vad som än händer ska de hålla ihop. Men även sexualitet, smekningar och närhet kan vara betydelsefullt. -Jag tror att det är av godhet för människor som är psykotiska med just närheten och beröringen. Det gav min fru mig och det var kanon. Även om Leif hade stort stöd av sin familj så förstod de inte honom när han berättade om sina upplevelser. -Där kunde de inte hjälpa, utan tvärtom stjälpte dom mig många gånger, säger han. Kärleksförhållande En förälskelse kan också bli ett viktigt stöd i ens återhämtning. Det har Annelie upplevt. Hon träffade sin man då hon låg inlagd på ett psykiatriskt sjukhus. -Det var kärlek vid första ögonkastet, säger hon och berättar om hur läkande 24

29 den kärleken blev. -Så jag återhämtade mig väldigt snabbt. Ett förhållande kan också utsättas för svåra påfrestningar när den ena parten mår psykiskt dåligt. Så var det för Hanna. Då hon mådde dåligt hade hennes man en vårdande roll, vilket kändes bra då. Så fortsatte deras förhållande även när hon började må bättre. -När jag gick ut i livet och klarade mig själv mer och mer och var tillbaka i mina intressen stod han kvar på samma ställe och ville ta hand om mig. Då slog jag bakut. Jag ville inte bli omhändertagen. Jag ville klara mig själv. Hanna bestämde sig för att skiljas. Att hon tog det steget var inte populärt: "Nu ska hon gå och skilja sig också! Och han som har varit så snäll och tagit hand om henne", sa människor i hennes omgivning. -Dom bekräftar ju hela tiden det här att man är sjuk. Jag tycker fortfarande det är så, speciellt med mina föräldrar. De har jättesvårt att släppa mitt beteende som jag hade förut och bilda sig en ny bild av mig, men även syskon och andra som stått mig nära. Ibland har jag känt att jag inte mår så bra när jag umgås med dem. De har inte varit med på den resa jag gjort och det vet man ju som förälder att man har svårt att se sina barn på ett nytt sätt, de är alltid barn på något sätt. Få ansvar Bengt-Arnes erfarenhet av hur ett förhållande kan utvecklas har varit annorlunda. Under en period då han inte mådde så bra gick hans hustru i psykoterapi. När han började tala om sig själv och hur han kände sig, sa hon plötsligt en dag: "Det ger jag fan i. Du får sköta dig själv." -Ska man dra hårda växlar på det kan man säga: Ge patienten ansvar, dadda inte - varken läkare, anhöriga eller någon annan. Därför att det är först när du själv tar ansvar som du kan kontrollera dig själv, säger han och fortsätter: -Men det är ju orättvist att säga att min hustru enbart spelat rollen av att en gång ha sagt ifrån. Det är klart att det var oerhört viktigt att vi fortsatte. Nu vet jag inte hur nära det var att hon inte orkade, inte stod ut. Men det gjorde hon. Och att ha en stabil familjesituation tror jag också är viktigt. Men det är ju sådant som alltid är viktigt. 25

30 Förslag på frågor 1. Har närstående haft betydelse för din återhämtning? 2. Kan du berätta om på vilket sätt de varit till hjälp? 3. Har du erfarenhet av att närstående varit ett hinder i din återhämtning? På vilket sätt har de i sådana fall varit ett hinder? 4. Bengt-Arne säger att det är först när man tar ansvar för sig själv som man kan få kontroll över sin situation. Försök hitta lika många argument för som mot ett sådant påstående? 5. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 26

31 Vänner som livlina "Hon trodde på mig från början och såg något som jag själv inte såg och sa vänliga saker som gjorde mig glad, utan att det lät ansträngt". Vänner kan vara lätta att förlora vid allvarliga psykiska besvär. Det har också några av dem vi talat med upplevt. Ofta har det dock funnits någon eller några vänner som funnits kvar eller så har man fått nya. Betydelsen av vänner har varit lite olika. Bara det faktum att det funnits en vän kan vara viktigt. Att känna sig omtyckt av någon annan gör att man "får ett värde". Det kan också vara viktigt att ha en god vän som förstår och som man kan tala med om det "tunga" man burit på. Att kunna ha en vän som man kan dela samma intressen med och som man kanske kan ringa till när det känns ensamt kan även det vara viktigt. Hanna beskriver hur väsentligt det varit för henne att ha kvar vänner från tiden innan hon blev psykiskt dålig. Inte minst för att de hade sett hennes friska sidor. -"Jamen, du var ju inte bara sjuk", har de sagt till mig efteråt, berättar hon och säger att det betydde mycket för hennes återhämtning. Hon har också en väninna som ringde till henne varje dag på sjukhuset. Det blev "hennes livlina" under den perioden. -Ibland ville jag inte prata med henne och sa ingenting för att jag hade sådan ångest - men jag hörde ändå hennes röst. Det hände även att hennes barn sjöng i telefonen. Det var en kontakt med det som fanns utanför, berättar hon. Vänner från förr kan också ha betydelse även om man inte längre träffas så mycket. Lars har en sådan vän. När de umgicks som mest hade de en mycket öppen relation där de kunde berätta om sina bekymmer för varandra. Han minns det som en mycket fin gemenskap. -Det är väl mer minnet av den relation vi hade som är viktig, säger han. Bra vänskap Relationer till vänner har alltså sett mycket olika ut för dem vi intervjuat. Att träffa någon som likt en själv mått psykiskt dåligt kan också leda till en bra vänskap. Det har Ylva erfarenhet av. Den vänskapen har blivit ett viktigt stöd för dem bägge. -Vi kan skratta och gråta, skrika och allt. Om henne kan jag säga att hon är min första riktiga vän. Vänner kan också bli betydelsefulla när man inte har en parrelation. Inga berättade om varför hon självmant valde att inte gå in i ett förhållande. -Jag har ju hellre fler vänner och väninnor än en man. Risken är ganska stor att ett förhållande blir destruktivt när man mår psykiskt dåligt, säger 27

32 hon. Förslag på frågor 1. Har vänner haft betydelse i din återhämtning? 2. Berätta om på vilket sätt de varit till hjälp? Försök ge konkreta exempel. 3. Hanna berättar om hur viktigt de varit för henne att få höra av andra att hon även hade friska sidor under tiden hon mådde psykiskt dåligt. Hur menar hon, tror du? 4. Finns det något annat av det som sägs i det här avsnittet som du skulle vilja ta upp och diskutera? 28

33 Kapitel 3 Yttre faktorers betydelse För att klara av att återhämta sig räcker det inte alltid med egen kraft och vilja och stöd och hjälp från andra. En bostad, ett arbete eller arbetsliknande förhållanden och en inkomst som det går att leva på kan vara andra viktiga förutsättningar. Även kultur och föreningsliv kan ha betydelse, liksom en positivare attityd ute i samhället. Om man tidigare vårdats inom den slutna psykiatriska vården och fått hjälp och stöd senare i öppnare vårdformer kan en sådan förändring vara viktig, liksom hjälpen och stödet i kommunerna. Mediciner, samtal och psykoterapi, och även alternativa behandlingsmetoder är andra saker som kan påverka återhämtningen i positiv riktning. Vägen till återhämtning kan alltså ske på många olika sätt och med många olika medel. 29

34 Hjälp i rätt tid "När man ramlar mellan stolarna och ska hålla sig väl med arbetsförmedling, försäkringskassa, intyg hit och intyg dit. Då är det inte lätt. Hur många har kraften att göra det? Man ska vara väldigt psykiskt stark när man är psykiskt sjuk." På några ställen i det här studiematerialet har vikten av den egna kraft och vilja att återhämta sig framhållits. Men man kanske inte just då är i den fasen i sin återhämtning. Tajmningen är inte den rätta. Ylva vet vad det innebär. Då hon låg inlagd för många år sedan ville hon vara ifred och drog sig undan för att i stället få tid att betrakta det som hände runt omkring henne. Det var det som var betydelsefullt för henne just då. Tursamt nog fanns det inte så mycket aktiviteter på den avdelning hon vistades på. Inte heller var öppenvården så väl utvecklad. Idag är det annorlunda. -Det finns en vilja inom psykiatrin och socialtjänsten att man ska ha ett program, säger hon. Det är tryggare för personalen då, att man gör något. Jag är glad att jag slapp det. Sedan dess har hennes behov av hjälp och stöd förändrats. På grund av en olycka för en tid sedan var hon tvungen att söka hjälp igen. Hon fick träffa en kurator, personal från hemtjänsten kom hem till henne och hon gick i samtal hos en psykoterapeut. Detta har betytt mycket för henne. -Idag är jag bättre på att ta emot hjälp. Ylva har även fått ett delvis annat perspektiv på den personal som vårdade henne tidigare. Det upptäckte hon i samband med att hon gick igenom sina journaler från den tiden. -Jag blev väldigt förvånad över att det var så pass många som hade brytt sig och försökt hjälpa, säger hon. Ett kommunalt stöd och hjälp, liksom psykiatrisk vård måste alltså ske efter den enskildes behov. Inga förhoppningar Nu tycker inte alla att den vård de fått har haft någon betydelse. När Hanna och hennes kompis brukar träffas och tala om att de skulle söka hjälp igen, försöka få någon ny medicin eller så, kommer de till samma slutsats: -Men vad ska det tillföra oss? Det mesta arbetet måste vi ändå göra själva, 30

35 brukar vi säga, berättar Hanna. Inte heller Agneta tycker vården hon får fungerar för hennes del. När hon varit intagen har det varit mot hennes vilja, alltså med tvång. -Och det har ju berott på att omgivningen inte står ut. Då fyller psykiatrin sin funktion. Men väl där så får jag ingen vård, säger hon. Hon menar att det bästa kanske är att inte inge den som söker hjälp allt för stora förhoppningar. I stället konkret tala om vad man har att erbjuda, som till exempel mat, medicin och kanske en terapeut. -Det skulle bespara patienterna oerhörda besvikelser, förklarar hon. På vilket sätt stödet i kommunerna och vården i landstingen varit till hjälp har alltså varit olika. Agneta och Hanna tycker alltså inte de fått någon hjälp. För Tore har det varit tvärtom. Då han försökte ta livet av sig blev vården delvis hans räddning. -Hade jag inte haft ett visst stöd från psykiatrin hade jag nog lyckats, att jag inte gjorde det berodde också på att jag börjat få smak på livet, säger han. Förslag på frågor 1. Har vården varit till hjälp i din återhämtning? På vilket sätt i sådana fall? 2. Du kanske har annan erfarenhet av vården som du vill berätta om? 3. Har du erfarenhet av att få hjälp i rätt tid, alltså att tajmningen varit rätt? Kan du ge något exempel? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 31

36 Mediciner som hjälp eller som hinder "Under en period fick jag höra från andra som var sjuka: hur kunde du bli medicinfri? De kände det som ett hot på något sätt, att de var mindre värda för att de behövde mediciner." Betydelsen av mediciner vid återhämtning har varit olika hos dem vi intervjuat. En del har inte alls blivit hjälpta. Andra har till och med blivit sämre, framför allt på grund av biverkningar. Medan vissa säger att mediciner varit en av flera saker som hjälpt eller som varit den viktigaste enskilda faktorn. Om läkemedel varit till hjälp kan även det ha berott på olika saker. Förutom verkan av den kemiska substansen och en bra inställd dos har det varit viktigt att få vara delaktig i besluten om sin medicinering. Det har Oscar fått. Då han berättade för sin läkare hur han kände sig sa denne att det kunde vara biverkningar, vilket kan åtgärdas antingen med en tilläggsmedicin eller genom att sänka dosen. När han sagt det frågade han vad Oscar själv tyckte. Att han fick bli delaktig i det beslutet betydde mycket för honom. -Det har varit väldigt betydelsefullt för mig, säger han. Oscar valde också att sänka dosen och då försvann biverkningarna. På det sättet lärde han sig själv att hantera sin egen medicin, vilket innebar att han själv kunde fortsätta sänka dosen efter det att han blev utskriven. Det kan även vara viktigt vilken inställning man har till läkemedel. Man måste tro att de har effekt, menar en del av dem vi intervjuat. När Bengt- Arne insåg att han måste ta mediciner ledde det så småningom till att han fick kontroll över sina problem. -I och med att jag började acceptera att jag var sjuk, acceptera att jag skulle äta medicin, fick jag kontroll över sjukdomen, säger han. Självklart kan också den kemiska substansen vara viktig. Det har varit den "största enskilda faktorn", "medicinerna gjorde att jag slapp tänka", säger till exempel några. Tore beskriver det som att han fick vila eller "komma ifrån". -Jag kunde andas och fick en liten plattform att stå på, så att jag kunde börja läsa, se barnen och allt det där, säger han. Instängd Även om nu mediciner varit betydelsefullt för många har de definitivt inte varit bra för alla. Hanna är en av dem. För henne innebar det att återhämtningen fördröjdes under lång tid. -Jag vet att det finns folk som kan bli hjälpta av det och jag är väldigt glad för deras skull. Men för mig finns inte den livlinan, säger hon. Så var det också för Anders. För honom har återhämtningen inte bara inneburit att försöka komma tillrätta med sina inre konflikter. Även den skada han tagit av medicinerna har han fått kämpa med. -Bara det tar tid att återhämta sig från, säger han. I stället för att vara till hjälp kan mediciner alltså stjälpa. De som menar det har också känt sig "instängda" av medicinerna eller att "locket lagts på", så att problemen skjutits framför dem. 32

37 -De har aldrig varit till någon hjälp, möjligen att jag fick en avsky mot dem och som fick mig att inse att det inte var det jag behövde, säger Lars. Lena är delvis av en annan åsikt. Hon tycker att mediciner kan vara bra i akuta situationer. Men först måste man ta reda på varför man får allvarliga psykiska besvär, förklarar hon och jämför det med att ha en stor varböld. -Om man sätter på plåster kan den tillfälligt försvinna. Men bölden finns ju ändå där, så länge allt inte kommer ur den. Så var det för mig. Förslag på frågor 1. Har mediciner haft betydelse för din återhämtning? På vilket sätt i sådana fall? 2. Kan du ge konkreta exempel? 3. Finns det något mer som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 33

38 Samtal som behandling "Ofta får jag höra att jag är en känslomässig människa och att det här jobbet inte är bra för mig. Att jag blev så här känslig beror på att det inte fanns någon plats för mig när jag var barn. Nu är det en resurs i det jobb jag har och jag växer med andra människor." Individuell psykoterapi, gruppterapi, familjeterapi, bildterapi eller andningsterapi är olika former av psykoterapeutiska behandlingsmetoder. Psykoterapi brukar förenklat beskrivas som en metod som kan öka kunskaperna om en själv och där man kan lära sig förstå varför man handlar som man gör. En del av dem vi intervjuat säger att psykoterapi inte alls varit till någon hjälp, andra att de fått mera insikt om sig själva men att det inte betytt så mycket i återhämtningen. Flera tycker dock att det gjort det. Carina är en av dem. -Att få prata om sin barndom innebär att det inte längre gör lika ont. Vilket gör det lättare att gå vidare, säger hon. Carina har under många år gått hos en andningspedagog som hjälpt henne genom att, som hon förklarar, "plocka fram det som fanns där inne och ge det ett ansikte". -Genom det lärde jag mig känna igen känslor. Det gick två steg framåt och ett steg bakåt eller som i en spiral. När Sven fick frågan på vilket sätt psykoterapin hjälpt honom förklarade han att den berört orsak och sammanhang i hans liv som han inte annars skulle ha tänkt på. -Efter psykoterapisamtalen känner jag mig alltid upplyft, säger han. Visa inlevelse Hanna går också i samtalsterapi, delvis beroende på det jobb hon har. För att kunna vara ett stöd för andra behöver hon det. Hennes terapeut menar att det jobb hon har inte alltid är så bra för henne. -Jag vill att hon ska hjälpa mig hitta en balans, ge mig verktyg och inte bara säga att jag ska ta timeout i två år. Hanna vänder sig också mot inställningen att man som terapeut inte får visa inlevelse eller gråta med människor som lider, liksom att man som patient inte får veta någonting om psykoterapeuten. Att till exempel gå i psykoterapi i flera år utan att veta om psykoterapeuten har barn, man eller var de bor, tycker hon är märkligt. -Jag vill jobba på ett annat sätt och leva med andra människor, säger hon och menar att medkänsla på det sättet kan vara en resurs. -Sedan är det en annan sak att lära sig att hantera det så att det inte går över styr. Att inte bränna ut sig och så. En stor empati är en stor tillgång och ska inte vändas emot en. Vad händer då i en psykoterapi? I första hand är det inte det som sker en 34

39 timme i veckan då man träffar sin terapeut, menar Anders. Det är det som händer mellan terapitimmarna. -Det är då de insikter man gjort ska prövas i verkligheten, förklarar han. Inre process Anders uppfattar också psykoterapi som en inre process som kan hålla på under många år, något som alltså pågår inunder den intellektuella ytan. Därför kunde det vara lika välgörande för honom att vara tyst under en hel terapitimme. -Att prata om känslor kan också bli ett försvar mot känslor. Genom att vara tyst lämnar man utrymme så att de verkliga känslorna tillåts komma fram, förklarar han. På det sättet kunde han få kontakt med den smärta och sorg som han upplevt som liten och som han kände i hela sin kropp. -Det var som att få liv i kroppen, säger han och förklarar avslutningsvis hur han genom psykoterapin kunde uppleva sin barndom. -Vad min terapi egentligen gick ut på var att inse att den där pojken som var med om allt det där hemska, det var jag. Den medvetenheten var jag isolerad ifrån. Sjukdomen avskärmade mig ifrån sanningen. Förslag på frågor 1. Vad är din erfarenhet av psykoterapeutisk behandling? 2. Om du haft psykoterapeutisk behandling hur har den fungerat i din återhämtning? 3. Anders menar att psykoterapeutisk behandling är något som pågår under den intellektuella ytan. Vad menar han med det, tror du? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 35

40 Hemmet som frizon "Livet kan levas på lite olika sätt. Det egna hemmet är prioriterat på något sätt. En egen bostad ska vara så fantastisk - det är så förenklat." Flertalet människor med allvarliga psykiska besvär vistades tidigare på institution. I takt med avvecklingen av dessa och genom vård i öppnare former har de flesta idag egen bostad. En följd av det blev dock att många isolerade sig i sina hem. På senare tid har allt fler via sin kommun fått möjlighet till hjälp och stöd i hemmet. För dem har bostaden haft stor betydelse. I den har man kunnat skapa trivsel genom att inreda den efter eget tycke och smak. Bostaden har gjort att man kan ta emot vänner och bekanta och på det sättet gett det sociala livet ytterligare en mening. I hemmet kanske man även hittat sysselsättning som varit själsbefrämjande och där har man kunnat ha nära och intima relationer. Men i den egna bostaden har man även kunnat vila från återhämtningens tunga arbete. En egen bostad kan också fungera som en borg, där ingen annan än den som bor där kommer innanför tröskeln. Så vill Jan ha det. Inom hemmets väggar kan han "blotta" sig inför sig själv och vara själsligen helt naken, som han uttrycker det. I stället för att jaga dammråttor skriver han lappar med filosofiska tankar och som han sprider ut lite varstans i lägenheten. Umgås med andra gör han utanför hemmet. -Man måste få ha en frizon där man kan få umgås med sig själv och bygga upp sig igen om man blir sämre, säger han. Social kontroll Inga har under de senaste nio åren bott i ett hus där det finns fyra lägenheter. Den sociala kontrollen som finns i huset har varit bra för henne. Man har fungerat som ett kollektiv men där man själv kunnat bestämma om man vill umgås eller inte. Det har inneburit att hon inte lika lätt kunnat isolera sig, framför allt under helgerna. -Det är väl ensamheten som är det jobbigaste, helger och så. Vardagarna tycker jag att jag klarar ganska bra genom boendestödet, aktivitetshuset och att jag fått lite kompisar genom föreningen. Tack vare boendestödet och en kontaktperson som hon träffar varannan helg går det betydligt bättre att klara av helgerna numera. Det har gjort att hon börjat fundera på att flytta. -Jag känner nog att jag behöver ha en förändring, säger hon. Förslag på frågor 1. Ett hem kan vara en borg som det berättas om i det här avsnittet. Har din bostad haft betydelse för dig och din återhämtning? På vilket sätt? 2. Diskutera också risken med att bli isolerad i sin bostad. 3. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 36

41 Aktivitet som skingrar ångest "Men sen tror jag också att det har motiverat mig att göra saker som jag alltid har vetat är bra för mig, men som jag inte har orkat göra. Tvinga mig till frisk luft regelbundet istället för som tidigare gegga in sig i någon slags plastfilm." Med fritid menas den tid som är fri, alltså tiden mellan arbete eller arbetsliknande förhållanden och det privata, familjära. Naturligtvis en för många missvisande uppdelning, framför allt om man är ensamstående eller inte har något arbete att gå till. Det är i vart fall den tid, sägs det, då vi har möjlighet att av egen fri vilja förverkliga det vi vill göra. I första hand tänker man kanske på organiserade aktiviteter som sker på regelbundna tider. I dagens samhälle har den typen av fritidsaktiviteter blivit allt viktigare och valet av aktivitet ger olika status i samhället. Fritidsaktiviteter är inte bara det som är organiserat. Det kan ske spontant och bero på vad man känner just för stunden. Innehållet i det vi sedan gör på fritiden beror naturligtvis på det intresse vi har. Den ene är kanske intresserad av idrott, den andre av kultur och den tredje av naturen. Eller så är man intresserad av både och. Ömsar själ En aktiv fritid har för flera av dem vi intervjuat varit viktig för deras återhämtning. Men det har inte varit så för alla, alltid. Vissa perioder kanske man känner att man vare sig vill eller orkar vara aktiv. Börje har för det mesta varit en aktiv person. Tidigare gjorde han långa resor ut i världen. Det var bra för hans psykiska hälsa. -När man är ute och reser tror jag man ömsar själ, säger han och förklarar att det har att göra med alla nya intryck man får, säger han. Idag gör han inga sådana resor. I stället försöker han åka på kurser eller då möjlighet ges stanna en tid på hälsohem. Där träffar han oftast nya människor, deltar i olika organiserade aktiviteter eller så vandrar han i naturen. På senare tid har han fått svårare att ta sig för saker. -Det var inte som förut, då duschade jag inte, och borstade inte tänderna och struntade fullständigt i hur jag såg ut, berättar han. Det är mer att han känner en viss leda som han på olika sätt försöker bryta. -Men det är inte lätt, tillägger han. Sven har inga fritidsproblem. Han sjunger i kör, är intresserad av data, plockar svamp och bär, gör olika marmelader. Och Mona har för sitt höga nöjes skull börjat läsa litteraturvetenskap på universitet. -Det är stimulerande, säger hon och berättar hur hennes självförtroende stärks i takt med att hon klarar av studierna. -Dessutom får jag social gemenskap på en annan nivå än vad jag kanske får genom den brukarorganisation jag är medlem i. Carinas stora fritidsintresse är hennes trädgård. Där kan hon se hur det växer 37

42 från frö till blomma. Det är både lugnande och själsbefrämjande. -Det stillar tankeverksamheten, vilket gör att jag slappnar av, säger hon och förklarar hur viktigt hon tycker det är att försöka hitta aktiviteter som just passar en själv. Kulturella aktiviteter Fritiden kan även användas till kulturella aktiviteter. Att läsa böcker har för vissa av dem vi intervjuat varit till mycket glädje och hjälp när det gäller att förstå livet och världen, vilket fått stor betydelse då man senare blev psykiskt dålig. Oscar upptäckte att flera av de författare han läste om skrev om sådana saker som han gått och funderat och grubblat över. -Det gav mig referensramar in i psykosen som jag kunde använda mig av när jag skulle ta mig ur den, säger han och berättar att dessa böcker betytt mycket för hans egen återhämtning. Hannas kärlek till böcker och eget skrivande går långt tillbaka i tiden. Till skillnad från Oscar försvann det under sjukhustiden men började sedan komma tillbaka. -Då jag återigen fick tillgång till de verktygen blev det avgörande för min återhämtning, säger hon. I böckerna kunde hon uppslukas av andra människors liv och historier. -Man blir väldigt självupptagen och självcentrerad i sin sjukdom. Då var det bra att kunna förflytta sig in i något annat, flytta fokus från sin egen ångest. Då du lever i böckernas värld, i andra människors liv och historia, vilar du från den egna smärtan. Förslag på frågor 1. Har fritiden haft betydelse i din återhämtning? På vilket sätt i sådana fall? 2. Börje talar om att han ibland känner en viss leda, och som han försöker bryta. Har du själv exempel på vad man kan göra för att bryta leda och tristess? 3. Såväl Hanna som Oscar talar om hur litteraturen varit till hjälp för dem. Har du någon speciell bok eller författare som betytt mycket för dig i din återhämtning? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 38

43 Förening som språngbräda "Att få jobba med det i en förening och driva det tillsammans med andra, det har gagnat även mig och mitt tillfrisknande. Det har förflyttat fokus från mig själv till något annat, till ett vidare perspektiv. När man mår psykiskt dåligt är man faktiskt väldigt egocentrisk. Allt handlar ju inte bara om mig - det är många som har det värre än vad jag har det. " Föreningslivet kan vara viktigt i återhämtningen. En typ av föreningar är de som tar tillvara intressen som personer med psykiska besvär har. Skälen till varför man vänder sig till sådana föreningar kan vara olika. Det kan vara för att det är stimulerande att träffa andra människor med liknande erfarenheter som man själv har, inte minst för att man då lär sig mycket om sig själv. Det är också en plats där man "har blivit sedd och hörd och där man blivit respekterad för sina åsikter". Det kan också vara för att det känns meningsfullt att få "kämpa för den här gruppen" eller för att stötta och hjälpa andra medlemmar. Utan krav Men skälet till att man söker sig till en sådan förening kan även vara för att arbetsmarknadens krav varit för höga. Så var det för Lena då hon skulle börja arbetsträna i samband med att hon mått psykiskt dåligt. Hon klarade inte av arbetsträningen vid den första praktikplatsen. Då fick hon komma till en av RSMHs föreningar. Förutom att det var bra arbetskamrater ställdes det inte så höga krav på henne från början. -Uppgifterna jag hade var ju egentligen inga problem alls. Jag kunde ju allt som behövde göras på kansliet. Men det var just det här att få börja från ingenting, helt utan krav och få arbeta sig upp som var bra för mitt självförtroende. Även samtalen med andra medlemmar på föreningen blev betydelsefulla för henne. Aldrig tidigare hade hon träffat så spännande människor. -Där snackar man inte gardiner och småbarn utan där snackar man om livet, säger hon. Genom att hon fick möjlighet att bygga upp sitt självförtroende kan hon nu också ta vara på de erfarenheter hon fått av att ha mått psykiskt dåligt. För en tid sedan blev hon tillfrågad om att tillsammans med vårdpersonal bygga upp ett arbetskooperativ. -Det har plötsligt blivit en merit och jag ser det som det viktigaste i min meritlista. Och här tror jag att man har en viktig uppgift som återhämtad. Jag menar, vem har man mest förtroende för när man ska föda barn, en barnmorska som har egna barn eller en barnmorska som inte har fött själv? Gå vidare Men en brukarförening kan också vara en 39

44 viloplats. Det är det för Bengt. Han brukar gå till den förening han är medlem i och lägga sig på soffan. -Så ligger jag bara där och tycker; fy fan vad skönt att vara här. Här är det helt ofarligt. Totalt ofarligt, berättar han. Även om man tycker att en så kallad brukarförening varit till hjälp finns också en önskan om att gå vidare. -Utvecklas gör man ju inte bara på ett ställe. Det gör man på olika ställen, med olika människor och i olika situationer, menar Carina. Det tycker även Börje som menar att det i och för sig kan vara skönt att gå till en förening där man känner att man är likvärdig. -Men livet kan bestå av så mycket annat än att enbart träffa människor som haft liknande upplevelser som en själv. Förslag på frågor 1. Har föreningsliv varit betydelsefullt i din återhämtning? På vilket sätt i sådana fall? 2. Känner du igen något annat av det som sägs i det här avsnittet? 3. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 40

45 Arbete efter förmåga "Ibland tycker jag att jag är väldigt privilegierad som har förtidspension och som slipper att stämpla, och jävlas och gå till socialförvaltningen och slippa kämpa och slita. Tänk att gå på sexskift i hela sitt liv!" Att ha ett arbete eller ett arbetsliknande förhållande kan vara viktigt för människor med psykiska besvär, precis som för alla andra. Även om Börje, som i citatet ovan säger att han är privilegierad när han har förtidspension, känner han av att han inte har "den sociala legitimationen" som han uttrycker det.. Genom ett arbete kan man kanske känna att man tillför något till samhället och därigenom får ett värde. Man blir inte bara den som hela tiden ska "ta emot saker". -Som psykiskt sjuk förväntas man inte heller ge något och man får inget tillfälle att göra det heller, säger till exempel Ylva och berättar om den gången hon sökte sommarjobb som skötare på de sjukhus hon varit intagen tio år tidigare. Efter en anställningsintervju och efter att ha fått nycklar till den avdelning hon skulle arbeta på, schema och en handledare utsedd hann hon inte mer än komma hem förrän hon blev uppringd av den som intervjuat henne. Hon ombads omedelbart att komma tillbaka med nycklarna. - Det var någon i personalen som kände igen mig, berättar hon. Och skälet till att jag inte fick jobbet var dels att personalen inte kunde jobba med mig därför att det skulle vara svårt att ha mig som arbetskamrat. Men sedan var det också det här med att jag kunde bli sjuk. Så det blev inget med det. Om man får ett arbete efter en långvarig sjukhusvistelse blir man kanske angelägen om att visa att man klarar av det, som Margit ville göra. -Jag ville visa för hela världen att jag kunde, att jag dög, säger hon. Liten skala Flera av dem vi intervjuat beskriver hur viktigt det varit att få börja i liten skala, helt utan krav och därefter få arbeta sig upp tillsammans med människor som stöttar en, som till exempel Lena beskriver i avsnittet om betydelsen av brukarförening. Man kan också göra som Bengt-Arne och söka sig till ett arbete där det kan vara lättare att jobba om man har eller har haft psykiska besvär. -Jag sökte mig till ett yrke där det inte gjorde så mycket att man var lite annorlunda. Att kunna hantera sina psykiska besvär på arbetet kan för många vara svårt. Tomas har hittat ett sätt. När han håller på att bli dålig berättar han det först för sin chef. Ber samtidigt att få jobba halvtid, då han inte kan vara lika produktiv. Därefter går han till ett par av sina andra arbetskamrater och talar om att han mår dåligt, även om det nu visar sig att de redan förstått det. Det gör han för att det inte ska pratas så mycket bakom hans rygg. Detta gör att han kan vara kvar på sitt arbete. -Kan jag inte vara på mitt jobb där jag normalt är, vart ska jag då ta vägen? När det är riktigt illa gör jag inget egentligt arbete. Men jag är där hela tiden. 41

46 Förslag på frågor 1. Ett arbete kan betyda mycket i återhämtningen. Men kraven kan också bli ett hinder, precis som det berättas om ovan. Hur har det varit för dig? 2. Om du har ett arbete eller ett arbetsliknande förhållanden, hur gör du när du börjar må dåligt? 3. Finns det något annat av det som sägs i det här avsnittet som du skulle vilja ta upp och diskutera? 42

47 Kapitel 4 Åter till vad? "Eftersom vi har sagt här att man måste bestämma sig för om man ska bli frisk blir detta med återhämtning som en prestation. Det är som om vi som blivit friska har kvalitéer som de som inte tillfrisknat har. Vi blir som en elit. Det är besvärande, tycker jag." Hur blev det sedan, efter att man återhämtat sig? Finns det så att säga ett före och ett efter? Och hur beskriver man det i sådana fall? En del av dem vi talat med har tagit upp ett sådant perspektiv i intervjuerna. Vad dessa personer säger kan inte bli någon allmän bild av hur det så att säga blir sedan. Upplevelsen av att vara återhämtad är något mycket individuellt, precis som livet självt är. Ylva, som vi kunnat följa genom de olika avsnitten i det här studiematerialet, berättar att hon tycker det är stor skillnad mellan hur det är idag i jämförelse med hur det var tidigare. Nu kan hon tala om sina problem utan att känna att hon måste vara rädd för att andra ska tro att hon håller på att bli psykiskt dålig. -För ett och ett halvt år sedan började jag äta medicin igen och det kan jag säga till andra. Ena stunden kan jag tala om min återhämtning och i nästa stund kan jag säga att jag tar medicin. Däremot har hon andra problem. Ibland kan hon känna att hon måste stå till svars för att hon är återhämtad när hon träffar andra som inte är det. -Och när jag umgås med dom som är friska måste jag förklara för dem hur det kommer sig att jag är det, säger hon. Det kan vara svårt att riktigt veta var man hör hemma, menar hon. Och brukarrollen finns där, i hela hennes kropp. -Jag försöker söka mig fram på något sätt där jag kan känna att jag kan 43

48 vara lite mer avslappnad och bejaka båda sidorna - de gamla och de nya. Men jag har inte riktigt något sådant fotfäste ännu. Det är det jag har kvar. Det är kanske det som ligger i framtiden. Dörröppning Anders har precis som Ylva upplevt hur det är att stå med en fot i det "gamla" och en i det "nya". -Det var en överväldigande upplevelse att skåda den här dörröppningen till det friska jaget, säger han och berättar om varför han ställde upp i en liknande intervju för flera år sedan. -Jag blev entusiastisk och ville berätta och dela med mig av hur bra det kändes; att det fanns hopp om mig. Det går åt rätt håll. Det var då jag ville berätta för andra. Efter det har han funderat en del över förväntningarna han ställde på livet som återhämtad. Man föreställer sig hur fantastiskt det ska bli att vara "normal", förklarar han. -Den bilden har man byggt upp för att kunna tro på det - eran normala, häftiga värld som ni tycker man ska komma till. Och sedan när man står där så blir det bara: Jaså, var det inte mer än så här! Svår process Hanna är ytterligare en person som vi kunnat följa i det här studiematerialet. När hon mådde som sämst kunde hon inte erkänna för sig själv att hon verkligen var så "sjuk". Det kom med tiden. -Kan man inte erkänna att man är psykiskt sjuk är det ju svårt också att se sig själv, säger hon idag och berättar om hur svår den processen varit. När hon nu äntligen kommit igenom den och berättar för andra hur dålig hon varit är det inte alltid hon blir trodd. "Du kan ju inte ha varit så sjuk eftersom du klarar dig så bra idag", kan hon få höra. -Om man är så här frisk kan man inte ha varit så där sjuk, menar de. Då ska de ta ifrån mig det också. I sitt arbete möter hon då och då dem som en gång vårdade henne. Då händer det att hennes dåliga självförtroende och känslan av att inte vara fullvärdig kommer tillbaka. Hon börjar tänka på de kränkningar hon varit utsatt för under sin tid som patient. En till synes så enkel sak som att någon nonchalerar en fråga hon tar upp kan vara tillräckligt. Det har fått henne att fundera över: -Hur frisk ska man bli för att duga? Vad är det jag försöker uppnå? Vad är det jag kämpar med? Måste jag vara friskare än alla andra människor för att jag varit psykiskt sjuk? Måste jag bevisa mycket 44

49 mer för att duga?" Samtidigt tänker hon: -Nu skiter jag i det här. Jag har fortfarande mina saker att kämpa med, min sociala fobi och min ångest. Men jag lever ett gott liv. Jag tycker inte att jag är sjukare eller friskare än någon annan. Men det har varit en lång sträcka av bekräftelser, att försöka bevisa hur duktig och frisk jag är, för att på något sätt få vara med. Förslag på frågor 1. Vad har du själv för föreställningar om hur det är att leva som återhämtad? 2. Vad kommer att förändras, tror du? 3. Ylva berättar om hur hon inför vissa kan känna att hon får stå till svars för att hon är återhämtad och inför andra att hon måste förklara hur det kommer sig att hon är det. Har du själv haft liknande upplevelser? På vilket sätt isåfall? 4. Finns det något annat som du avslutningsvis skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 45