Jordbrukare i Nävertorp för 5000 år sedan

Transkript

1 , startsida Jordbrukare i Nävertorp för 5000 år sedan Vid Nävertorp, i utkanten av Katrineholm, ligger en mer än 5000 år gammal stenåldersboplats. Här levde under några sekler människor som var jordbrukare, som odlade marken och hade tamdjur. De tillhörde den så kallade trattbägarkulturen; ett samlingsnamn för de jordbrukande befolkningar som från cirka 4000 före Kristus bodde i stora delar av norra Europa. Karaktäristiskt för trattbägarkulturens folk är dels att de var Skandinaviens första jordbrukare de levde inte som tidigare på insamling, jakt och fiske, dels att de både materiellt och ideologiskt delade vissa bestämda drag. Namnet trattbägare kommer från formen på ett av de keramikkärl som de använde. På många platser dock inte i Mälardalen begravde man sina döda i storstensgravar som dösar eller gånggrifter. Under sex veckor, med början den 27 augusti, kommer vi att gräva ut Nävertorpsboplatsen. Platsen är särskilt betydelsefull för forskningen om kulturförändringar, eftersom Nävertorp är en av de sista trattbägarboplatserna i Mälardalen. Efter Nävertorp finns inte trattbägarkulturen kvar i den här delen av landet. Odlingen av jorden och hållandet av tamdjur upphörde, och istället återgick man till att leva av insamling och jakt och/eller fiske framförallt säljakt. Först efter 500 år återupptogs den jordbrukande livsstilen, och jordbruket kom sedan att stå för befolkningens huvudförsörjning ända fram till våra egna dagar. Vad var orsakerna till att man på Nävertorp och andra samtida boplatser kom att överge den jordbrukande livsstilen? Vi kan idag inte veta hur resonemangen gick, men mycket annat kan vi studera. Här är den arkeologiska forskningen speciellt intresserad av förändringens uttrycksformer: i vilken grad lät man de föränderliga tiderna komma till uttryck i sin materiella vardag? Kan vi se det i byggnadsskick, i gravskick, i utformningen Keramikskärva med snörintryck. Frågor som dessa har också koppling till vår tid, bland annat till jordbrukets roll i det moderna västerlandet. Varför Sverige liksom många andra länder inte längre är jordbrukssamhällen kan inte enbart förklaras med att det inte lönar sig. Snarare beror det på att de flesta jordbruk idag inte kan generera den typ av levnadsstandard som de flesta av oss förväntar sig, oavsett om det rent fysiskt skulle gå att överleva på matproduktionen eller inte. Likaså vid Nävertorp för 5000 år sedan: vad vi vet idag inträffade ingen drastisk klimatförändring eller annan yttre händelse som kan förklara varför jordbrukslivet övergavs. Orsakerna behöver sökas på annat håll, kanske just i förändrade förväntningar på livet, som bättre kunde tillfredsställas genom en annan samhällsform. Genom undersökningarna vid Nävertorp får vi möjlighet att studera hur man levde under en tid av omfattande samhällsförändringar. Det ger en ökad förståelse för hur historien tycks snirkla sig fram, längs oförutsägbara stigar. I det arkeologiska materialet påminns vi om hur ofta samhällen varit satta under stark press, både från nya idéer, materiell utveckling och ändrade naturförhållanden. 16:14:26]

2 , startsida av verktyg och andra föremål, i dekorerandet av keramikkärlen? 16:14:26]

3 , bakgrund Nävertorpsboplatsen upptäcktes av arkeologer år 2002, och samma år gjordes en s.k. förundersökning. Då fick vi en preliminär uppfattning om hur pass omfattande boplatsen var, hur välbevarad den var och vilka typer av fynd som fanns. Genom att kol 14-analysera brända djurben kunde platsen dateras till cirka 3600 till 3100 före Kristus. Utifrån förundersökningen av Nävertorpsboplatsen vet vi att själva boplatsområdet täcker en yta av ungefär 4000 kvadratmeter. Inom den ytan finns flera koncentrationer av fynd och anläggningar, vilket är olika spår av boende eller andra aktiviteter. Fynden utgörs i huvudsak av keramikskärvor och olika stenartefakter. Keramikskärvorna är rester efter den tidens typiska kärl, och de är dekorerade med olika former av intryck. De olika stenartefakterna består både av färdiga redskap och av typiska restprodukter från tillverkning av sådana redskap. Man använde sig för sina redskap av olika stenmaterial, såsom flinta, kvarts, grönsten, med mera. En skrapa, tillverkad av flinta. Bland fynden finns också brända djurben, alltså restprodukter av matavfall. Djurbenen kunde exempelvis användas för att elda med. Vid den osteologiska analysen av dessa ben kunde konstateras att man hållit sig med både får/get och svin. Förundersökningen kunde inte ge svar på hur boplatsen varit organiserad eller vilken typ av hus som man bott i. Vid slutundersökningen hoppas vi bland annat kunna utröna detta. 16:14:35]

4 , kartor Nävertorp ligger i utkanten av Katrineholms stad. Under tidigneolitikum, alltså för mer än 5000 år sedan, var landskapet helt annorlunda, med stora skogar. Dessutom var havsnivån ungefär 35 meter högre än idag, vilket betyder att havsvikarna sträckte sig betydligt längre in i Södermanland än vad de gör idag. Nävertorpsboplatsen i nordvästra delen av Katrineholm. Kartan är godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /683. På kartan nedan är de kända trattbägarboplatserna markerade, där Nävertorp är den röda pricken. Åssträckningarna är skrafferade, och som framgår tycks man ha bott närmast uteslutande just på åsarna. 16:14:48]

5 , kartor Nävertorp markerad som röd prick. Övriga kända trattbägarboplatser har grön prick. 16:14:48]

6 , loggbok Här berättar vi kontinuerligt om hur utgrävningen fortskrider i Nävertorp. Vi börjar gräva den 27 augusti. Mössa av mossa..., vecka Litet mer om den..., vecka 37 Koncentrationer av fynd, vecka :14:55]

7 , loggbok, vecka Mössa av mossa och sly, loggbok 27/8 7/ (v ) Sly och mossa Nu är vi äntligen på plats i Nävertorp och grävningen har startat, perfekt tajmad med sommarvärmens försvinnande och höstens kyliga intåg. Förundersökningen gjordes så tidigt som 2002 och naturen hade återtagit marken. En milt sagt frodig grönska spirade på den gamla avverkade ytan. I schakten trivdes mossan alldeles förträffligt och slyet hade växt sig energiskogshögt. Men nu har vi hunnit en bra bit med schaktningen och i de gamla schakten är mossan väck. En krukskärva med intryck av snöre. Foto: UV Mitt. Anläggningar och en trave sandstenar När det gäller anläggningar och strukturer har vi fått fram ett par möjliga härdar och några större mörka färgningar som ser lovande ut. De stora färgningarna hittades inom ett begränsat område och fynden verkar följa dessa. Naturen har återerövrat ett schakt från Foto: UV Mitt. Keramik, grönsten och flinta Förundersökningens resultat med tydliga koncentrationer av fynd verkar stämma alldeles utmärkt. Fyndmaterialet består mestadels av keramik, grönsten, flinta och en del slagen kvarts. Både grönstenen och flintan har i stor utsträckning slipade ytor. Det vill säga de kommer från trasiga och/eller sönderslagna yxor. Flera av flintbitarna är också brända. Keramiken är det vanligaste fyndet på grävningen. Krukskärvorna är oftast dekorerade med intryck av snöre och tvärsnodd. Den roligaste och intressantaste anläggningen just nu är en koncentration med sandsten. Vid avbaningen med maskin hittade vi en slipsten av sandsten. När vi sen lyfte på den så låg det en till därunder. Första tanken var att stenen hade skivat sig. Men bitarna verkade inte höra ihop. Vid rensningen hittade vi ännu fler sandstenskivor under de första bitarna och i kanten hittade vi bränd lera. Idag ser det faktiskt ut som om man travat dem på varandra. Lite mera visshet får vi nästa vecka när vi grävt ut sandstenstraven. 16:14:59]

8 , loggbok, vecka En slipad och retuscherad flinta. Foto: UV Mitt. En eller flera? Vi får se. Foto: UV Mitt. 16:14:59]

9 , loggbok, vecka 37 Litet mer om den vetenskapliga bakgrunden, loggbok 10 14/ (v. 37) Vi återkommer nästa vecka med mer information om hur grävningen utvecklas. Här följer istället en kort redogörelse för den intressanta vetenskapliga bakgrunden. Katrineholmsområdet centralbygd under stenålder Området runt Katrineholm är mycket rikt på lämningar från stenålder. På var och varannan gård finns yxor och andra stenredskap som hittats vid plöjning av åkrarna. Många av fynden förtecknades av arkeologerna Sten Florin och Ivar Schnell på 30-talet och det var också Sten Florin som upptäckte och undersökte de första boplatserna i området vid Mogetorp, Dammstugan och Östra Vrå. Undersökningarna blev mycket uppmärksammade och området har sedan dess varit viktigt för forskningen om den första jordbrukarkulturen i Mellansverige, den så kallade trattbägarkulturen. Under årens lopp har flera boplatser från samma tid upptäckts nära Katrineholm, vilket understryker områdets betydelse. Undersökningen av Nävertorpsboplatsen är dock den första mer omfattande arkeologiska undersökningen som genomförs i området sedan 1930-talet. Den omdiskuterade stengrunden vid Mogetorp som den ser ut idag. Foto: UV Mitt. Barngravar vid Östra Vrå Att trattbägarboplatserna i området inte bara innehåller spår efter vardagsliv och boende vet vi från undersökningar av boplatsen vid Östra Vrå, som ligger någon mil öster om Katrineholm. Här undersöktes på 1990-talet två gravar från samma tid som Nävertorpsboplatsen. Gravarna är unika i sitt slag och innehöll brända skelettrester efter två små barn. Stenålderns landskap Landskapet i det inre av Södermanland såg inte ut som idag vid den tid Nävertorpsboplatsen var i bruk. Havsnivån var cirka 35 meter högre än idag och boplatsen låg i den inre delen av en omfattande skärgård. Smala havsvikar skar in i området från sydost och från den stora Mälarviken i norr. Landskapet var skogsbevuxet och liksom idag var rullstensåsarna markanta inslag i landskapsbilden. Men till skillnad från dagens magra tallmoar var sandmarkerna längs åsarna bördigare och skogarna dominerades av ädellövträd. De lätta, bördiga jordarna gjorde att åssluttningarna lämpade sig ypperligt för den tidens jordbruk. Det är därför inte förvånande att Stensamlingen döljer en av barngravarna som undersöktes på boplatsen vid Östra Vrå. Flera av stenarna är i själva verket malstenar. Foto: UV Mitt. Benresterna hade placerats i botten av stora gropar som därefter fyllts igen och täckts med sten. I groparna fanns också bland annat lerkärl och förkolnade sädeskorn. Anmärkningsvärt var att en stor del av stenarna i groparna utgjordes av mal- och slipstenar. Malstenar av detta slag är typiska för den jordbrukande trattbägarkulturen. Att de lagts i gravarna 16:15:04]

10 , loggbok, vecka 37 det är just längs åsarna som vi finner boplatserna från Mellansveriges första bönder. Var huset vid Mogetorp verkligen ett hus? Bara ett par hundra meter från Nävertorpsboplatsen ligger den samtida boplatsen vid Mogetorp, undersökt av Sten Florin på 30-talet. Florin grävde fram ett rikt material med stora mängder keramik, stenredskap och rester från redskapstillverkning. Men det kanske intressantaste fyndet är den stengrund som påträffades (och som idag kan beskådas i rekonstruerat skick intill väg 52 strax väster om Katrineholm). Florin tolkade lämningen som rester efter ett bostadshus och det är onekligen snarast dit tankarna går när man ser hur stengrunden ser ut. Men huset är förbryllande det liknar inte de hus som hittats på andra boplatser i Sverige. De andra husen var uppbyggda av tak- och väggbärande trästolpar och de saknar stenkonstruktioner. Däremot har Mogetorpshuset vissa likheter med sydskandinaviska monumentala gravar från samma tid. tyder på att de, med sin koppling till odling och fruktbarhet, haft en stark symbolisk laddning. Malstenarna var stora och tunga och varje hushåll hade nog inte behov av mer än ett eller ett par sådana redskap. Ändå hade närmare 50 malstenar placerats i de två gravarna. Betyder det att begravningen av de två barnen var en angelägenhet för många hushåll i trakten? Även om man under den här tiden i allmänhet levde i ganska små familjegrupper träffades man med jämna mellanrum i större grupper för utbyte, fester, giftermål och andra ceremonier. Vi tror att Östra Vrå inte bara var en boplats utan också en plats där människor samlades för sådana gemensamma ceremonier. Kanske är Mogetorpshuset inte alls ett bostadshus utan resterna efter en ceremoniell anläggning som är uppförd i samband med gravritualer? Eller hade befolkningen i Katrineholmsområdet helt enkelt egna, lokala traditioner när det gällde hur ett bostadshus skulle se ut? Om vi hittar huslämningar vid undersökningen av Nävertorpsboplatsen kanske det kan kasta ljus också över huset på Mogetorp. Ett av keramikkärlen, en typisk trattbägare, som hade lagts i den ena barngraven i Östra Vrå. Teckning: UV Mitt. Både boplatsen vid Östra Vrå med sina gravar och boplatsen vid Mogetorp med sitt omdiskuterade hus innehåller alltså lämningar som tyder på att båda dessa platser har haft speciella betydelser för den tidens människor. Vi vet ännu inte om Nävertorpsboplatsen också varit en sådan speciell plats. Kanske är det istället Nävertorp som är den typiska boplatsen vid den här tiden? Det återstår att se. 16:15:04]

11 , loggbok, vecka 38 Koncentrationer av fynd, loggbok 17 21/ (v. 38) Den första avbaningen med grävmaskin är avslutad och hela stenåldersboplatsen är framrensad. Nu koncentrerar vi oss på att identifiera och avgränsa föremålen som låg direkt under torven, bara några centimeter under markytan. I området i mitten av den rektangulära ytan hittades kremerade människoben. Foto: UV Mitt. Cici arbetar med att rensa fram boplatsen, i grävmaskinens skugga. I bakgrunden spanar Dag efter fynd. Foto: UV Mitt. Fynden ligger samlade i grupper i den sandiga marken. Koncentrationerna har troligen uppstått som en följd av att man på den tiden har dumpat sitt avfall på särskilda ställen, alltså en form av avfallshantering. Koncentrationerna ger en bild av hur boplatsen varit organiserad, till exempel var man slängt sitt matavfall och var man har arbetat med att tillverka stenyxor. Som vi beskrev i förra veckans logg, om trattbägarkulturen i området, har det tidigare hittats två barngravar i Östra Vrå. Också där var de döda kremerade. Vi börjar få en lite bättre bild av hur den lokala begravningsritualen sett ut. Helena och Gunlög gräver och diskuterar. Foto: UV Mitt. De flesta koncentrationerna av föremål undersöks för hand. Vi sållar jorden, för att hitta de ofta mycket små fragment som återstår efter 5000 år i jorden. En allmän iakttagelse är att fyndkoncentrationerna har olika innehåll. I mitten av boplatsen hittar vi ofta ett blandat innehåll, med till exempel brända djurben, trasiga keramikkärl och små bitar av flinta och grönsten. I södra kanten av boplatsen däremot i ett lägre liggande, lite sumpigt område finns nästan enbart trasiga keramikkärl. Varför har man inte 16:15:08]

12 , loggbok, vecka 38 Exempel på en koncentration av föremål. Föremålen som vi hittat vid rensningen av marken är markerade med gula stickor. Foto: UV Mitt. Den norra kanten av boplatsen har visat sig innehålla en mycket speciell typ av avfallshantering här låg nämligen en samling kremerade människoben, alltså en begravning! Med hjälp av osteologisk analys vet vi att den döde var en vuxen man. Intill graven fanns dessutom flera keramikkärl, som vi tror kan ha ingått i en offerritual. slängt något annat här? Det kanske hade rent praktiska orsaker, men från andra undersökta trattbägarboplatser vet vi att kärr och våtmarker ibland användes som offerplatser. Vi är inte säkra än på hur den södra kanten av Nävertorpsboplatsen ska tolkas, men det kan inte uteslutas att keramikkärlen här offrats som en del av religiösa ritualer. 16:15:08]

13 Nävertop 2007, resultat Rapporten om Nävertorpsgrävningen är så gott som klar! Efter att alla analyser är färdiga och alla sammanställningar och tolkningar gjorda kan vi nu presentera de spännande resultaten. Rapporten som snart kommer att finnas tillgänglig på vår hemsida består av två delar. Först en detaljerad beskrivning av hur boplatsen var organiserad och hur innevånarna nyttjat platsen. Sedan ett resonemang kring vilken roll Nävertorpsboplatsen hade i det samtida samhället och omvänt hur innevånarna i Nävertorp påverkades av förändringar i sin omvärld. Boplatsen var mycket välorganiserad. Här fanns separata områden för boende, redskapstillverkning, avfallshantering, rituella aktiviteter, med mera. Boplatsens struktur kunde vi avläsa dels genom utbredningen av olika typer av gropar, stolphål, kulturlager och föremålssamlingar, dels genom hur de olika fynden återfanns till exempel samlingar med djurben, gropar med hasselnötskal eller kulturlager med keramikskärvor. Föremål och fynd ger också värdefull information om bland annat när och hur boplatsen användes, vilka kulturkontakter som fanns och vad man livnärde sig av. De flesta föremålen vi fann på platsen var tidstypiska för trattbägarkultur. Vi vet från kol 14-dateringarna att boplatsen användes under cirka 400 år, från 3800 till 3400 före Kristus. Keramikskärvorna visar att kärlen var av för den tiden vanliga typer, yxorna av sten likaså. Här fanns också brända bitar av flinta, och just bränning av flinta vet vi var en vanlig offerhandling vid den här tiden. Schaktplan över boplatsen. I mitten syns spåren av hyddan. (Klicka på bilden för att se en större version.) Längs den södra kanten av boplatsen fanns många gropar med avfallsrester, som hasselnötskal, keramikskärvor och brända djurben. På andra ställen fanns koncentrationer av främst slagen sten och keramik, och särskilda koncentrationer med mycket ben. Här verkar det som om olika typer av arbeten har utförts, bland annat framställning av verktyg och tillagning av mat. Nävertorpsboplatsens innevånare tillhörde trattbägarkulturen, som var en gemensam kultur för stora delar av norra Europa under den här tiden. Dessa samhällen hade liknande föremål och redskap och var inriktade på jordbruk. Som djurben och sädeskorn har visat så var också Nävertorp en jordbruksboplats, även om man kompletterat kosten med en del jaktvilt och insamling av vilda växter. Trattbägarkulturen i Mälardalen det regionala jordbrukssamhälle som Nävertorp var del av upphörde vid ungefär 3300 före Kristus och ersattes av den gropkeramiska kulturen med inriktning på säljakt. Trattbägarkulturen fortsatte ytterligare 500 år i söderut i Sverige, men inte i Mälardalen. Vad kan det ha berott på? Genom att studera trattbägarkulturens utveckling i ett större perspektiv är det kanske möjligt att finna en förklaring till den historiska händelsen. Mälardalens trattbägarboplatser var inte helt lika varandra; det var vanligare med 16:15:33]

14 Nävertop 2007, resultat Keramikskärvor från trattbägarkärl. inlandsboplatser i västra Mälardalen jämfört med den östra delen. De tvåskeppiga långhusen fick inget allmänt genomslag i regionen utan var vanligast i väster. Extra långa tunnackiga flintyxor var också vanligare i väster. Det verkar som om trattbägarkulturens grupper i västra Mälardalen har haft tätare kontakter med trattbägarkulturens grupper söderut än vad grupperna i östra Mälardalen hade. Offerskicket att bränna flinta var vanligt inom trattbägarkulturen och finns exempel på i Nävertorp. Yxfragment av yxor som var vanliga under trattbägarkultur. Centralt på boplatsen fanns ett område där man haft ett hus eller en hydda, och där fynden visar att man använt keramikkärl och tillverkat redskap av sten och flinta. Tyvärr var delar av husområdet förstört av en mycket senare tillkommen kolmila, så det var inte helt lätt att exakt avgöra exempelvis var alla väggarna fanns. Hur människorna rört sig i huset har vi ändå kunnat konstatera genom en analys av keramikskärvornas varierande storlek längs de förmodade väggarna var skärvorna större medan de i mitten av huset var söndertrampade och alltså mindre. På översikten över boplatsen syns några av de viktigaste områdena. De röda prickarna visar var keramikskärvor påträffats. I den nordöstra utkanten av boplatsen hade man begravt en äldre man. Detta var den enda graven som fanns på boplatsen. Kol 14-dateringarna av den dödes ben har visat att gravläggningen var bland det första man gjorde på platsen. Det tycks Ett urval av sena trattbägarboplatser (röda) och tidiga gropkeramiska boplatser (blå) i Mälardalen. Vid slutet av tidigneolitikum, ungefär då man slutade att använda Nävertorpsboplatsen, upphörde också importen av de långa tunnackiga flintyxorna till Mälardalen. Detta tror vi beror på förändringar inom den sydskandinaviska trattbägarkulturens grupper. Vi vet att de långa tunnackiga flintyxorna i ökad utsträckning offrades intill de megalitgravar som nu började byggas i exempelvis Västergötland. Att yxorna, som var viktiga för gruppernas ritualer i Mälardalens trattbägarkultur, inte 16:15:33]

15 Nävertop 2007, resultat alltså som om begravningen var en ritual som bekräftade och kanske beskyddade platsen. längre fanns att tillgå bör ha skapat en samhällskris i Mälardalen. et blev en försvagning av den jordbrukande trattbägarkulturen samtidigt som den gropkeramiska kulturen började utvecklas i östra Mälardalen. Nävertorpsboplatsens innevånare fick genomleva en omvälvande tid som innebar att hela deras samhällsordning upphörde och ersattes av en annan. 16:15:33]

16 , lästips Katrineholmstrakten är rik på intressanta stenålderslämningar, både boplatser och gravar. Till de mest berömda hör boplatserna vid Östra Vrå och Mogetorp, ett par av de platser där den första jordbruksbefolkningen i Mälardalen var bosatt. Befolkningen vid Nävertorp hörde till samma kultur. Den arkeologiska litteraturen om lämningarna efter dessa människor är omfattande här är ett urval: Bennett, A Fornlämning 1. Stenåldersboplats. Mogetorp, Ö. Vingåkers sn, Katrineholms kn, Södermanland. Riksantikvarieämbetet Rapport. Uppdragsverksamheten 1977:41. Stockholm. Bergh, S. & Lindholm, P Arkeologisk utredning, Förundersökning och kompletterande förundersökning. Stenålderslämningar vid Mogetorpsboplatsen. Katrineholms stad, Katrineholms kommun, Södermanland, RAÄ 37. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport. Florin, S Kustförskjutningen och bebyggelseutvecklingen i östra Mellansverige under senkvartär tid. Akademisk avhandling. Stockholm Florin, S Vråkulturen stenåldersboplatserna vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn. Stockholm Gill, A Stenålder i Mälardalen. Stockholm Studies in Archaeology 26. Stockholm. Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M. & Steineke, M Skogsmossen, an Early Neolithic site, and sacrificial fen, in the northern borderland of the Funnel-beaker Culture. Tor 29. Kihlstedt, B Arkeologisk förundersökning. Nävertorp en sörmländsk trattbägarboplats. Södermanland, Katrineholms stad, Nävertorp 5:1, RAÄ 39., Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Rapport 2004:4. Stockholm. Kihlstedt, B. 2006, manus. Boplatser och gravar vid den tidigneolitiska boplatsen vid Östra Vrå, Stora Malm socken, Södermanland. Riksantikvarieämbetet UV Mitt rapport Stockholm Kihlstedt B., Larsson, M. & Nordqvist B Neolitiseringen i Syd- Väst- och Mellansverige social och ideologisk förändring. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red) Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 23. Olsson, E. & Hulthén, B Stenåldersboplatsen på Malmahed. Riksantikvarieämbetet rapport UV 1985:20. Olsson, E. & Åkerlund, A Luvsjöområdet. Nyfunnen Vråboplats. Fornlämning 9, Katrineholms stad, fornlämning 15, Östra Vingåkers socken, Södermanland. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Rapport UV 1983:4. Sundström, L Det hotade kollektivet neolitiseringsprocessen ur ett östmellansvenskt perspektiv. Kust till kust-böcker 6. Uppsala. 16:15:44]

17 , kontakt RAÄ UV Mitt tel: e-post: Pehr Lindholm (projektledare) Britta Kihlstedt (biträdande projektledare) Roger Edenmo (biträdande projektledare) Övriga arkeologer Helena Andersson Gunlög Graner Dag Hammar Marie Svedin Johnny Therus Tomas Westberg Vägbeskrivning Utgrävningen finns i Nävertorp, i den nordvästra delen av Katrineholm. Från centrum kör väg 52 mot Vingåker. Efter cirka 2 kilometer, ungefär 200 meter efter rondellen vid Odlarevägen, finns en rastplats på södra sidan av vägen. Parkera där och gå det sista 50-talet metrarna söderut i skogen. Grovarbetare Mats Fältgård Cici Rettig 16:15:50]