{ DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

Transkript

1 SV { DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2000)698 slutlig VOLYM I RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Strukturfonderna Elfte årsrapporten { DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

3 Den här rapporten har utarbetats av Generaldirektoratet för regionalpolitik vid Europeiska kommissionen i samarbete med GD Sysselsättning och socialpolitik, GD Jordbruk och GD Fiske. Dessutom har förutom Generalsekretariatet även följande generaldirektorat bidragit till rapporten: Ekonomi och finans, Näringsliv, Konkurrens, Energi, Transporter, Miljö, Forskning, Inre marknaden, Utbildning och kultur, Budget, Ekonomistyrning samt Byrån för bedrägeribekämpning. Efter det att euron infördes den 1 januari 1999 fattades ett beslut om att alla belopp i de här rapporterna, även i fråga om transaktioner före detta datum, skulle anges i euro för att på så sätt få större enhetlighet. Med "euro" avses således i den här rapporten "ecu" för belopp som hänför sig till perioden före den och "euro" från och med den

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... { PAGEREF _Toc \h } A. ALLMÄN SAMMANFATTNING...{ PAGEREF _Toc \h } B. En rapport med särskild inriktning på åtgärderna för jämställdhet mellan kvinnor och män...{ PAGEREF _Toc \h } Kapitel 1: de viktigaste händelserna under 1999:... { PAGEREF _Toc \h } 1.1. Förberedelserna inför programperioden { PAGEREF _Toc \h } Berlinöverenskommelsen: en referensram för strukturpolitiken under perioden { PAGEREF _Toc \h } antagande av nya förordningar om strukturfonderna ( ){ PAGEREF _Toc \h } Förslagen till riktlinjer för gemenskapsinitiativen { PAGEREF _Toc \h } De första etapperna i förberedelsen av programmen för { PAGEREF _Toc \h } 1.2. Fördjupningen av sammanhållningens prioriteringar { PAGEREF _Toc \h } Den europeiska sysselsättningsstrategin: en allt djupare integration av stödet från strukturfonderna...{ PAGEREF _Toc \h } En ny regionalstödskarta...{ PAGEREF _Toc \h } Framstegen inom regional utvecklingsplanering...{ PAGEREF _Toc \h } 1.3. Fortsättningen av tidigare åtgärder...{ PAGEREF _Toc \h } Territoriella sysselsättningspakter: lägesrapport och informationskonferens{ PAGEREF _Toc \h } Metodfrågor i samband med utvärderingen av programmen{ PAGEREF _Toc \h } Kapitel 2: Genomförandet av program i medlemsstaterna... { PAGEREF _Toc \h } 2.1. Allmän presentation per mål och gemenskapsinitiativ{ PAGEREF _Toc \h } Antagandet av nya program { PAGEREF _Toc \h } Allmän översikt över genomförandet...{ PAGEREF _Toc \h } Genomförandet av mål 1 (regioner med långsammare utveckling) och 6 (glesbefolkade områden)...{ PAGEREF _Toc \h } Genomförandet av mål 2 (regioner i industriell omvandling){ PAGEREF _Toc \h } Genomförandet av mål 3 och 4 (mänskliga resurser och arbetsmarknad){ PAGEREF _Toc \h }

5 Genomförandet av mål 5a (anpassning av jordbruksstrukturer och av fisket){ PAGEREF _Toc \h } Genomförandet av mål 5b (strukturanpassning av landsbygdsområden){ PAGEREF _Toc \h } Genomförandet av gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } Nyskapande åtgärder och tekniskt stöd...{ PAGEREF _Toc \h } 2.2. Presentation per medlemsstat...{ PAGEREF _Toc \h } BELGIEN...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } DANMARK...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } TYSKLAND...{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } GREKLAND...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } SPANIEN...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } FRANKRIKE...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } IRLAND...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } ITALIEN...{ PAGEREF _Toc \h }

6 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } LUXEMBURG...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } NEDERLÄNDERNA...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } ÖSTERRIKE...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } PORTUGAL...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } FINLAND...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } SVERIGE...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen...{ PAGEREF _Toc \h } FÖRENADE KUNGARIKET...{ PAGEREF _Toc \h } 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål{ PAGEREF _Toc \h } 2. Gemenskapsinitiativen Kapitel 3: utvärdering av strukturfondernas effekter... { PAGEREF _Toc \h } 3.1. Förhandsbedömning och ny planering av program under mål 1 och mål 3, program för landsbygdsutveckling och under ffu...{ PAGEREF _Toc \h } 3.2. Sammanfattning av erfarenheterna från föregående perioder{ PAGEREF

7 _Toc \h } 3.3. Tematiska utvärderingar...{ PAGEREF _Toc \h } KAPITEL 4 : BUDGETGENOMFÖRANDE, EKONOMISTYRNING OCH KONTROLL AV ADDITIONALITETEN... { PAGEREF _Toc \h } 4.2. Genomförande av fondernas budget under 1999 för samtliga programperioder{ PAGEREF _Toc \h } 4.2. Kontroller som genomförts av fonderna, av GD Ekonomistyrning och av UCLAF/OLAF...{ PAGEREF _Toc \h } 4.3. Kontroll av additionaliteten...{ PAGEREF _Toc \h } Kapitel 5: Samordning med övriga finansieringsorgan... { PAGEREF _Toc \h } 5.1. Samordning med Sammanhållningsfonden...{ PAGEREF _Toc \h } 5.2. Samordning med europeiska investeringsbanken (EIB){ PAGEREF _Toc \h } 5.3. Samordning med europeiska investeringsfonden (EIF){ PAGEREF _Toc \h } 5.4. Den finansiella mekanismen för europeiska samarbetsområdet (EES){ PAGEREF _Toc \h } 5.5. Samordning med programmen för utbildning och yrkesutbildning{ PAGEREF _Toc \h } 5.6. Samordning med gemenskapens finansiella stöd till de transeuropeiska nätverken (ten)...{ PAGEREF _Toc \h } Kapitel 6: förenlighet och samverkan med gemenskapens politik på andra områden{ PAGEREF _Toc Strukturfonderna, den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken...{ PAGEREF _Toc \h } 6.2. Strukturfonderna och miljön...{ PAGEREF _Toc \h } 6.3. Strukturfonderna och företagspolitiken...{ PAGEREF _Toc \h } 6.4. Strukturfonderna, forskning och teknisk utveckling (FoTU){ PAGEREF _Toc \h } 6.5. Strukturfonderna och de transeuropeiska näten (TEN){ PAGEREF _Toc \h } 6.6. Strukturfonderna, kulturen och turismen...{ PAGEREF _Toc \h } 6.7. Strukturfonderna och konkurrenspolitiken...{ PAGEREF _Toc \h } 6.8. Strukturfonderna och insyn i den offentliga upphandlingen{ PAGEREF _Toc \h } Kapitel 7: interinstitutionell dialog, dialog med arbetsmarknadens parter, information och kommunikation... { PAGEREF _Toc \h }

8 7.1. Interinstitutionell dialog...{ PAGEREF _Toc \h } Dialog med Europaparlamentet...{ PAGEREF _Toc \h } Yttranden från strukturfondernas kommittéer...{ PAGEREF _Toc \h } Dialog med ekonomiska och sociala kommittén...{ PAGEREF _Toc \h } Dialog med regionkommittén...{ PAGEREF _Toc \h } 7.2. Dialogen med arbetsmarknadens parter...{ PAGEREF _Toc \h } 7.3. information och kommunikation, utbyte av erfarenheter{ PAGEREF _Toc \h }

9 BILAGOR (VOLYM II) Bilaga 1 Finansiellt genomförande per mål Bilaga 2 Finansiellt genomförande av gemenskapsinitiativen Bilaga 3 Finansiellt genomförande av nyskapande åtgärder Bilaga 4 Pilotprojekt och nyskapande åtgärder inom ERUF, ESF och EUGFJ Bilaga 5 Stora projekt Bilaga 6 Anslagsutnyttjande 1999 per budgetpost Bilaga 7 Genomförande av programmen per medlemsstat (per mål och gemenskapsinitiativ) AKRONYMER OCH FÖRKORTNINGAR

10 A. ALLMÄN SAMMANFATTNING INLEDNING Denna rapport framläggs enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 2052/88 i dess ändrade lydelse enligt förtydligande i artikel 31 i samordningsförordningen (EEG) nr 4253/88 i dess ändrade lydelse. Syftet är att redovisa hur bestämmelserna om strukturfonderna tillämpades under 1999, och då särskilt hur dessa uppfyller mål 1-6 samt genomförandet av gemenskapsinitiativen. Rapportens utformning motsvarar naturligtvis kraven i förordningarna, men den har även undergått vissa förändringar. Den nyhet som infördes i den sjunde årsrapporten (1995) och som bestod i att ett övergripande tema behandlades genom hela rapporten har vidhållits. Det här året är temat åtgärder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom har den minskning av rapportens omfattning vidhållits. I rapporten redovisas viktiga fakta under året på området för strukturfonderna, samtidigt som uttömmande uppgifter om det finansiella genomförandet av programmen lämnas i bilagorna. Utöver de kapitel som svarar mot förordningarnas krav, redovisas på ett drygt tiotal sidor i kapitel 1 de viktigaste händelserna under året, inklusive de konkreta förberedelserna för den kommande programperioden År 1999 Verksamheten under det gångna året kan sammanfattas i tre huvudteman vad beträffar politiken för ekonomisk och social sammanhållning och strukturfonderna. 1. Avslutningen av perioden Eftersom 1999 var det sista året i programperioden befästes genomförandet av samtliga program under detta år. Följaktligen antogs endast ett mycket begränsat antal nya åtgärder. Sammanlagt har endast 5 nya stödåtgärder antagits för de olika målen under Det handlar om två operativa program inom mål 1 (regioner som utvecklas långsammare), varav det ena gäller de territoriella sysselsättningspakterna i Spanien och det andra ett program för utveckling av miljövänliga bussar i Grekland. Dessutom antogs tre globala stödåtgärder till förmån för Italien. Dessa fem nya stödåtgärder tillsammans motsvarar endast 0,1% av strukturfondernas totala stöd för hela programperioden. Samtidigt antogs under detta år 24 nya mindre program inom gemenskapsinitiativen. Det rör sig om två program inom Interreg IIC (gränsöverskridande samarbete) avseende Atlantområdet respektive kampen mot torkan i Grekland (13,4 miljoner euro vartdera) samt 22 program inom initiativet till förmån för små och medelstora företag. Den kraftiga taktökning i utnyttjandet av anslagen som präglade 1997 och 1998 fortsatte under 1999 och gjorde att de förseningar som noterades i början av perioden på många håll kunde hämtas in. Genomförandetakten ökade såväl för de nationella programmen (GSR/SPD) som för gemenskapsinitiativen.

11 När det gäller GSR/SDP hade vid slutet av året (och således också vid slutet av programperioden) åtaganden gjorts för 99% av det totala stödet för perioden. Åtagandetakten höjdes betydligt under 1999 och motsvarade endast under detta år 21% av alla gjorda åtaganden sedan Likaså hade 75% av det totala stödet för perioden utbetalats i slutet av året. Det bör påpekas att utbetalningarna för programperioden kan spridas ända till den 31 december Liksom under 1998 noterade mål 1 (regioner som utvecklas långsammare) och mål 3 (kamp mot arbetslöshet och utestängning) de bästa genomförandegraderna. Mål 1, som svarar för 2/3 av fondernas budget, utnyttjade praktiskt taget samtliga åtaganden (99%) och 78% av betalningsbemyndigandena. Genomförandetakten är däremot inte lika hög inom mål 2 (regioner med industriell omställning), mål 4 (arbetsmarknaden) och mål 5b (känsliga landsbygdsområden). Det kan noteras att de medlemsstater där utnyttjandet av anslagen var störst precis som 1998 i allmänhet var de minst välbärgade länderna i unionen och därför också strukturfondernas största stödmottagare : Spanien, Portugal och Irland. I andra medlemsstater däremot, som tillhör de rikaste i unionen, noteras fortfarande förseningar. Utnyttjandet av gemenskapsinitiativen (GI) ökade också kraftigt, vilket främjades av den omfördelning av medel mellan de olika initiativen som genomfördes under I slutet av året hade sålunda åtaganden gjorts avseende 95% av stödet för hela perioden och 57% betalats, vilket är en betydlig förbättring jämfört med tidigare år. Fortfarande noteras variationer i utnyttjandet mellan de olika gemenskapsinitiativen. Initiativen Resider, Rechar, Adapt, Employment och Pesca stod för de högsta utnyttjandegraderna. 2. En fördjupning av vissa prioriterade teman Liksom föregående år vinnlade sig kommissionen under 1999 om att driva på vissa av sina åtgärder och prioriteringar. Särskilt prioriteringen att värna och främja sysselsättningen har givits oförminskat stöd. Den europeiska sysselsättningsstrategi som lanserades vid Europeiska rådets särskilda möte om sysselsättningen i Luxemburg i november 1997 konsoliderades under En fullständig översyn av de nationella sysselsättningsplanerna genomfördes och utmynnade i rekommendationer till medlemsstaterna om hur de på bästa sätt kan fullfölja sina åtaganden.kommissionens riktlinjer för sysselsättning, som antogs 1998, utvecklades under 1999 för att ta hänsyn till nya mål som livslångt lärande, tillträde till informationssamhället, större engagemang från arbetsmarknadens parters sida i arbetsorganisationen och integrering av jämställdhetsaspekter i programmen. Rådets resolution om riktlinjer för sysselsättning betonas strukturfondernas roll, särskilt ESF, när det gäller att uppnå de europeiska sysselsättningsstrategiska målen. I strukturfondsförordningarna för programperioden krävs således att medlemsstaterna skall införliva sysselsättningsriktlinjerna i sina program, och mera allmänt de principer som fastställs i den europeiska sysselsättningsstrategin. Efter antagandet av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål anmodade kommissionen medlemsstaterna att komma in med förslag till kartor över regioner som föreslås omfattas av fördragets undantagsbestämmelser när det gäller statligt stöd samt de stödnivåtak som gäller för stöd till nyinvesteringar eller stöd till skapande av sysselsättning i samband med dessa investeringar. På grund av sen

12 anmälan kunde vissa medlemsstaters kartor inte godkännas före slutet av De statsstödkartor för fyra medlemsstater var bestämda före slutet av året. När det gäller regional utvecklingsplanering ägde det avslutande seminariet rum i Bryssel i februari 1999 och den slutliga versionen av den regionala utvecklingsplaneringen i europeiskt perspektiv (ESDP) antogs vid det informella ministermötet i Potsdam i maj. De inriktningar som föreslagits i ESDP-programmet har tagits med i de nya orienteringarna från Kommissionen för Sista förberedelser inför perioden Mot bakgrund av att kommissionen under 1998 antog förslagen till nya förordningar om strukturfonderna, var 1999 ett mycket viktigt år för de konkreta förberedelserna inför den nya programperioden , då många beslut skulle fattas. Vid Europeiska rådets särskilda möte i Berlin den 24 och 25 mars 1999 uppnådde sålunda stats- och regeringscheferna en överenskommelse om Agenda 2000, i vilken de finansiella ramarna för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden fastställs för hela perioden När det gäller strukturfonderna antogs totala anslag för varje fond och för varje mål. Dessutom enades stats- och regeringscheferna om anslagen för strukturstöd till kandidatländerna under perioden De förordningsförslag som godkändes av kommissionen i mars 1998 antogs av rådet i maj och juni 1999, efter att ha debatterats och granskats ingående av samtliga gemenskapsinstitutioner. Förordningen om EUGFJ antogs den 17 maj; samtliga strukturfondsförordningar, inklusive den allmänna förordningen, antogs den 21 juni 1999 och den 12 juli. Samtliga förordningar gäller från och med den 1 januari 2000 för anslagen under programperioden Dessutom antog rådet den 21 juni förordningar om införande av nya instrument för stöd till kandidatländerna, dels ISPA (instrumentet för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen), dels Sapard (gemenskapsstöd för åtgärder inom jordbruk och landsbygdsutveckling inför anslutningen av kandidatländerna), samt en förordning om samordning av stödet inför anslutningen. I anslutning till antagandet av de nya förordningarna och inom de ramar som fastställs i Agenda 2000 fattade kommissionen den 1 juli 1999 en rad beslut om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden för de olika målen, om anslagsfördelning till de olika gemenskapsinitiativen, om upprättande av en förteckning över regioner som omfattas av mål 1, inbegripet regioner som omfattas av övergångsstöd och om fastställande av ett tak för folkmängden per medlemsstat inom ramen för mål 2. Enligt förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna skall medlemsstaterna inom fyra månader efter det att kommissionen antagit förteckningen över områden som omfattas av mål 1 och mål 2 lämna in sina utkast till programdokument («planerna»). Förteckningen över regioner som omfattas av mål 1 godkändes den 1 juli 1999 för hela unionen och en stor del av planerna för detta mål lämnades in till kommissionen före den 31 december Kommissionen fann omedelbart att de flesta planer kunde tas upp till behandling och förhandlingarna med medlemsstaterna kunde därför sättas i gång. Vissa planer för mål 1 antogs sålunda under första kvartalet av år När det gäller mål 2 har förteckningarna över stödberättigade områden upprättats senare än för mål 1, eftersom kriterierna är

13 mer komplexa och hänsyn måste tas till nationella särdrag. Därför hade ännu inga planer kommit in till kommissionen den Samtliga planer för mål 2 lämnades dock in mellan januari och slutet av april 2000, utom när det gäller Italien. B. EN RAPPORT MED SÄRSKILD INRIKTNING PÅ ÅTGÄRDERNA FÖR JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN I de senaste fyra årsrapporterna om strukturfonderna har ett övergripande tema, gemensamt för alla fyra fonderna, behandlats. I tur och ordning har följande ämnen belysts: stödåtgärdernas miljödimension (1995), stödet till regionernas tekniska utveckling (1996), åtgärder till förmån för små och medelstora företag (1997) samt stödet till lokal utveckling (1998). I den här rapporten behandlas strukturfondernas åtgärder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Närmare bestämt är avsikten att belysa de förbättringar som har gjorts när det gäller att integrera denna politiska prioritering i fondernas program. Jämställdhetsprincipen («lika möjligheter») Jämställdheten och fördraget Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande demokratisk princip och mänsklig rättighet. Unionen har varit den drivande kraften när det gäller att främja lika möjligheter för kvinnor och män. I Amsterdamfördraget förstärktes den rättsliga grunden för gemenskapens jämställdhetspolitik betydligt. Artikel 141 i fördraget utgör en särskild rättslig grund för åtgärder som skall säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete. Enligt samma artikel får medlemsstaterna dessutom behålla eller besluta om åtgärder för positiv särbehandling av det underrepresenterade könet i fråga om yrkesverksamhet. I artikel 2 i Amsterdamfördraget formaliseras gemenskapens engagemang i jämställdhet mellan könen (se rutan under punkt i denna rapport) genom att jämställdhet mellan kvinnor och män görs till en särskild uppgift för gemenskapen och till ett övergripande mål för all verksamhet inom gemenskapen. Jämställdhet som produktionsfaktor Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män betraktas ofta inte enbart som en fråga om social rättvisa, utan också som en belastning eller restriktion på den ekonomiska tillväxten och utvecklingen och en lyx som vissa länder kanske inte har råd med under rådande konkurrensvillkor. Det finns dock klara belägg för att lika möjligheter höjer arbetsmarknadens effektivitet och leder till en bättre användning av mänskliga resurser. Enligt befolkningsprognoserna håller Europas befolkning på att åldras, vilket får långtgående konsekvenser för hälso- och sjukvården, pensionssystemet och solidariteten mellan generationer samt sysselsättningen. Detta innebär att den sysselsättningsökning som behövs under de kommande årtiondena till stor del är beroende av att kvinnors förvärvsfrekvens ökar. Klyftor mellan könen på arbetsmarknaden. Nuläget. Kvinnans aktiva deltagande på arbetsmarknaden har ständigt ökat under de senaste trettio åren. Kvinnorna står för nästan hela ökningen av arbetskraften i unionen under de senaste åren och sysselsättningen bland kvinnor har ökat från en nivå som

14 låg strax över hälften (54%) av männens nivå till 70% idag. Trots detta återstår klyftorna mellan könen. I nästan alla medlemsstater är arbetslösheten bland kvinnor högre än bland män. När det gäller sysselsättningsgraden är skillnaden mellan könen nästan 20% i genomsnitt i alla medlemsstater. Sysselsättningsgraden bland kvinnor sjunker med antalet barn i hushållet. Detta gäller inte männen. Obetalt arbete i hemmet utförs till största delen av kvinnor, inklusive vård av barn och av anhöriga. Även i länder med hög kvinnlig förvärvsfrekvens och hög sysselsättningsgrad är arbetsmarknaden fortfarande mycket könsuppdelad och kvinnor är, ofta ofrivilligt, överrepresenterade i deltidsarbeten. Löneklyftan mellan kvinnor och män är fortfarande stor (28% i genomsnitt i hela unionen). Dessa siffror visar hur viktigt det är att integrera jämställdhetsaspekter i sysselsättningspolitiken och Human Resources policy och i regionala strukturpolitiken som är gemenskapens främsta instrument för att främja sammanhållning, öka sysselsättningen och integrationsutsikterna och åstadkomma en hållbar utveckling. Den europeiska sysselsättningsstrategin Betydande framsteg har gjorts under senare år. Lika möjligheter har blivit en oskiljaktig del av den europeiska sysselsättningstrategin. Medlemsstaterna har åtagit sig att minska klyftorna mellan könen på sysselsättningsområdet, att göra det möjligt att förena yrkesliv med familjeliv och att integrera jämställdhetsaspekter i genomförandet av sina sysselsättningspolitiska åtgärder. I sysselsättningsriktlinjerna slås det fast hur viktig jämställdheten är för ekonomin. Lika möjligheter har idag blivit en fråga som handlar om både social rättvisa och sund ekonomi. Jämställdhet och strukturfonderna Under senare år har också allt större uppmärksamhet ägnats åt frågan hur strukturfonderna kan få en större inverkan på jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta ledde 1996 till rådets resolution om att införliva lika möjligheter för kvinnor och män i strukturfonderna. Denna satsning fortsattes på olika nivåer. Under 1997 gjordes en metodstudie om tillämpningen av principen om lika möjligheter i strukturfondernas regionala och arbetsmarknadens stöd. Resultaten av denna studie publicerades i mars Ytterligare en undersökning, som handlade om god praxis i Tyskland, Förenade kungariket och Frankrike presenterades vid ett seminarium om jämställdhet i Gelsenkirchen i januari Dessa analyser har bl.a. tjänat till att stärka förankringen av jämställdhetsprincipen i de nya strukturfondsförordningarna för perioden De nya förordningarna om strukturfonderna för perioden innehåller sålunda nya inslag om integrering av lika möjligheter mellan kvinnor och män i regionala och nationella program. Det kommer att krävas av medlemsstater och regioner att de gör ingående förhandsanalyser ur jämställdhetssynpunkt, fastställer lämpliga urvalskriterier för projekten och övervakar all verksamhet ur ett

15 jämställdhetsperspektiv. Detta innebär att indikatorer och statistiska uppgifter måste vara könsuppdelade. Vidare måste medlemsstaterna också se till att det råder en jämn könsfördelning i övervakningskommittéerna knutna till regionala och nationella program och involvera jämställdhetsmyndigheterna i sina åtgärder och planer. Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män bekräftas i 13 av de 56 artiklarna i den nya förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Införlivandet av jämställdhetsdimensionen i strukturpolitiken har dock en betydelse som sträcker sig längre än till de rent rättsliga aspekterna. Avskaffandet av ojämlikheter mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden gör att strukturfondernas planer och program totalt sett blir effektivare. För att säkerställa tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning krävs att samtliga medborgare, både kvinnor och män, mobiliseras. Det finns faktiskt en stark synergi mellan strukturfondernas mål och jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket visas av följande exempel : Att förbättra möjligheterna för både kvinnor och män att få tillträde till arbetsmarknaden på alla nivåer bidrar till att höja effektiviteten och slagkraften för investeringar i mänskliga resurser. Att förbättra kvinnans kvalifikationer och yrkeskompetens bidrar till ökad produktivitet och ökade möjligheter att få sysselsättning eller att befordras. Den ekonomiska verksamhet som startas av kvinnor utgör ofta ett nyskapande sätt att utnyttja sysselsättningsmöjligheter och tillgodose lokala behov. Bättre allmänna kommunikationsmedel och barnomsorgsmöjligheter gör att fler kvinnor kan komma ut på arbetsmarknaden och att nya sysselsättningsmöjligheter skapas. 1 Förordning (EG) nr 1260/1999,

16 KAPITEL 1: DE VIKTIGASTE HÄNDELSERNA UNDER 1999: 1.1. FÖRBEREDELSERNA INFÖR PROGRAMPERIODEN Berlinöverenskommelsen: en referensram för strukturpolitiken under perioden Vid Europeiska rådets särskilda möte i Berlin den 24 och 25 mars 1999 uppnådde stats- och regeringscheferna en överenskommelse om Agenda Sammanhållningspolitik för de 15 medlemsstaterna Vad gäller sammanhållningspolitiken uppgår de tillgängliga åtagandebemyndigandena för perioden för de 15 medlemsstaterna till 213,01 miljarder euro (i 1999 års priser). Beloppet är mindre än vad kommissionen föreslog i mars 1998 (239,4 miljarder euro i 1999 års priser), men visar ändå hur högt sammanhållningspolitiken prioriteras. Det har uppdelats på följande sätt: 195,01 miljarder euro till strukturfonderna och 18 miljarder euro till Sammanhållningsfonden. Stats- och regeringscheferna enades också om storleken på anslagen till strukturfondernas tre mål samt till Fonden för fiskets utveckling för stödåtgärder utanför mål 1, enligt följande: 135,95 miljarder euro till mål 1 eller 69,7 % av strukturfondernas totala anslag, 22,45 miljarder euro till mål 2 eller 11,5 % av strukturfondernas totala anslag, 24,05 miljarder euro till mål 3 eller 12,3 % av strukturfondernas totala anslag, Strukturstöd till kandidatländerna: Europeiska rådet i Berlin godkände de belopp för strukturstöd till kandidatländer som föreslagits av kommissionen för perioden , dvs. 46,860 miljarder euro (i 1999 års priser), varav 7,28 miljarder euro till instrumentet för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen (ISPA) och 39,58 miljarder euro till strukturåtgärder efter anslutningen. Därutöver anslogs 520 miljoner euro om året till SAPARD (gemenskapens särskilda program för jordbruket och landsbygdens utveckling inför anslutningen) som stöd till kandidatländerna fram till deras definitiva anslutning. 2 Bulgarien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckiska republiken.

17 Kommissionens beslut efter rådets antagande av de nya förordningarna om strukturfonderna I omedelbar anslutning till antagandet av de nya strukturfondsförordningarna fattade kommissionen sju beslut om mål 1-3 och FFU, som utgjorde nödvändiga förutsättningar för genomförandet av den nya programperioden : Fyra beslut om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för mål 1-3 samt FFU utanför mål 1. Ett beslut om anslagsfördelning till de olika gemenskapsinitiativen. Ett beslut om upprättande av en förteckning över regioner som omfattas av mål 1, inbegripet regioner som omfattas av övergångsstöd. Ett beslut om fastställande av ett tak för folkmängden per medlemsstat inom ramen för mål 2. Det bör påpekas att åtgärderna för landsbygdsutveckling i mål 2-områden, i motsats till föregående programperiod , kommer att finansieras av garantisektionen vid EUGFJ (som är finansieringsinstrumentet för den gemensamma jordbrukspolitiken) och inte av utvecklingssektionen vid EUGFJ. Vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden (se tabell): Den vägledande fördelningen av strukturfondsstöd mellan medlemsstaterna fastställdes av kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Berlin. 3 4 Förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna; förordning (EG) nr 1261/1999 av den 21 juni 1999 om ERUF, förordning (EG) nr 1262/1999 av den 21 juni 1999 om ESF, förordning (EG) nr 1263 av den 21 juni 1999 om FFU, förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 pm EUGFJ. EGT nr L 194, , s. 47 och följande.

18 Perioden (åtagandebemyndiganden; i miljoner euro; 1999 års priser) Mål Medlems Övergångsstöd Övergångsstöd FFU -stat mål 1 mål 2 (Utanför mål 1) Totalt BE DK DE GR ES FR IE (2) IT LU NL AT PT FI SE (3) UK (2) EUR (1) Utom gemenskapsinitiativ och nyskapande åtgärder. (2) Inklusive anslag till PEACE ( ). (3) Inklusive anslag till det särskilda programmet för kustområden i Sverige. MÅL 1 : Enligt den metod som använts för mål 1-områden är det stöd som tilldelas för varje invånare i den stödberättigade regionen lika med en procentandel av skillnaden mellan BNP per invånare i regionen och gemenskapens genomsnitt. Procentandelen varierar enligt välståndsnivån i den medlemsstat som regionen tillhör. Den höjs med ett tillägg när arbetslöshetsnivån är särskilt hög i regionen. Metoden innebär att det läggs ett direkt samband mellan omfattningen av problemen i samtliga stödberättigade regioner i en medlemsstat (regionalt välstånd och regional arbetslöshet) och storleken på gemenskapens insatser för dessa områden. Det finansiella stödet graderas således enligt hur allvarliga problemen är i den aktuella regionen. De regioner som är berättigade till stöd enligt mål 1 under en övergångsperiod kommer under år 2000 att behandlas på exakt samma sätt som de regioner som fullt ut ingår i mål 1. Välståndsnivån i dessa regioner har därför likställts med den som råder i regioner där BNP per invånare uppgår till 75 % av gemenskapens genomsnitt. Under år 2000 får stödsatsen för dessa regioner dock inte vara högre än 75 % av 1999 års stödnivå. Mellan 2001 och 2003 kommer det årliga övergångsstödet att avta linjärt för att 2004 motsvara det stöd per invånare som gäller i mål 2-regioner. Det bör dock påpekas att vissa medlemsstater, i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.3 i den allmänna strukturfondsförordningen, i samförstånd med kommissionen har önskat anpassa den årliga profilen för övergångsstöden till mål 1- områdena.

19 MÅL2 : När det gäller mål 2-områden fördelades åtagandebemyndigandena enligt ett fast stödbelopp per invånare för samtliga stödberättigade områden (41,4 euro i 1999 års priser). Anslagen för övergångsstöd inom mål 2 fördelades mellan de berörda medlemsstaterna på grundval av skillnaden mellan den folkmängd som varit stödberättigande enligt de gamla målen 2 och 5b under perioden och den folkmängd som är stödberättigande enligt det nya mål 2 i perioden MÅL3 : Anslagen inom mål 3 fördelades mellan medlemsstaterna på grundval av följande kriterier : långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, sysselsättningsnivå, andelen kvinnor på arbetsmarknaden, utbildningsnivå och graden av fattigdom. Fördelning av FFU:s anslag utanför mål 1 FFU:s anslag utanför mål 1 har fördelats utifrån två nyckelkriterier: (1) fiskets relativa betydelse i respektive varje berörd medlemsstat, samt de särskilda behoven i sektorn; (2) hur väl man relativt sett lyckats med programmen under perioden i fråga om konstaterade framsteg. Anslag till de fyra gemenskapsinitiativen Den 1 juli 1999 fastställde kommissionen också anslagen för perioden till var och en av de fyra gemenskapsinitiativ som föreskrivs i den allmänna förordningen om strukturfonderna (i 1999 års priser): Interreg III : miljoner euro (samarbete över gränserna, mellan länderna och mellan regionerna). Equal : miljoner euro (bekämpning av diskriminering på arbetsmarknaden). Leader + : miljoner euro (riktade åtgärder för landsbygdsutveckling). Urban : 700 miljoner euro (stadsområden i kris). Förteckningar över områden som omfattas av mål 1 och 2 (se karta över stödberättigade områden i början av rapporten) År 2006 kommer mål 1 och mål 2-områdena att omfatta 41 % av unionens folkmängd jämfört med 50 % år Genom denna större geografiska koncentration, som inträffar samtidigt med en större koncentration av de finansiella medlen på mål 1, kan strukturåtgärderna inriktas på de områden där svårigheterna är störst. MÅL 1 : Förteckningen över regioner som omfattas av mål 1 för perioden upprättades av kommissionen i enlighet med artikel 3 i den allmänna förordningen

20 om strukturfonderna. Dessa regioner omfattar miljoner invånare eller 22 % av unionens befolkning. MÅL 2 : Enligt de allmänna bestämmelserna för strukturfonderna (nr 1260/1999) får folkmängden i de områden som omfattas av mål 2 inte uppgå till mer än 18 % av den totala folkmängden inom unionen. Tolv av de femton medlemsstaterna berörs av mål 2. Beträffande Irland, Grekland och Portugal omfattas antingen hela landet av mål 1, eller får i annat fall stöd under en övergångsperiod under detta mål. I enlighet med artikel 4.2 i de allmänna bestämmelserna för strukturfonderna har taket för folkmängden per medlemsstat fastställts enligt följande fyra parametrar: Folkmängden i de NUTS III-regioner som uppfyller gemenskapens kriterier för stödberättigande (artikel 4.5 och 4.6). Antalet arbetslösa och långtidsarbetslösa i de områden som inte omfattas av mål 1. Antalet arbetslösa och långtidsarbetslösa i de tätbefolkade områdena. Det «skyddsnät» enligt vilket minskningen av den stödberättigande folkmängden i varje medlemsstat begränsas till högst en tredjedel av den folkmängd som omfattades av de gamla målen 2 (industriella områden i omvandling) och 5b (utsatta landsbygdsområden). När taken för de stödberättigande folkmängderna hade fastställts, anmodade kommissionen de berörda medlemsstaterna att senast den 31 augusti 1999 komma in med sina förslag till områdesindelning för mål 2. Förslagen inlämnades mellan den 16 augusti 1999 och den 3 december Kommissionen beslutade att behandla de godtagbara förslagen (dvs. de förslag som innehöll alla uppgifter som krävs) efter inlämningsdatum, så att de medlemsstater som kommit in med sina förslag inom den föreskrivna tidsfristen snabbt skulle kunna påbörja sin programplanering. Kommissionen kunde sålunda före slutet av 1999 ge ett preliminärt godkännande för följande länders förteckningar över mål 2-områden: Den 26 oktober 1999 för Finland, Belgien, Danmark och Nederländerna. Den 24 november 1999 för Tyskland. Den 22 december 1999 för Förenade kungariket och Spanien. Efter samråd med de tre kommittéer som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna för strukturfonderna fattade kommissionen ett slutgiltigt beslut för de fyra förstnämnda medlemsstaterna den 22 december För de övriga medlemsstater som berörs av mål 2, utom Italien, fastställdes den slutgiltiga förteckningen över mål 2-områden i början av 2000.

21 Kommissionens beslut om instrumenten för strukturstöd inför anslutningen, ISPA och Sapard När det gäller unionens utvidgning utarbetades för första gången en verklig strategi för perioden inför anslutningen. Genom förordningarna (EG) nr 1267/1999 och nr 1268/1999, som antogs av rådet den 21 juni 1999, upprättades två nya instrument inför anslutning: Ett instrument för strukturpolitik inför anslutning (ISPA), med ett anslag på 1,040 miljarder euro per år i 1999 års priser, för att genomföra strukturåtgärder liknande Sammanhållningsfondens och förbereda anslutningen av följande kandidatländer : Bulgarien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Tjeckiska republiken. Stödåtgärderna skall inriktas på investeringar i transport och miljö. Ett instrument för gemenskapsstöd till jordbruket och landsbygdens utveckling inför anslutning (Sapard) i samma tio länder, som förfogar över 520 miljoner euro om året (enligt 1999 års prisnivå). ISPA Den 20 juli 1999 fattade kommissionen ett preliminärt beslut om vägledande fördelning mellan mottagarländerna av det totala stödet från ISPA. Fördelningen grundades på de kriterier som anges i artikel 4 i förordningen om ISPA, dvs. jordbruksbefolkning, jordbruksareal och BNP per capita. Den 21 december avgav Förvaltningskommittén för ISPA ett positivt yttrande om förslaget till fördelning. Kommissionen antog det slutgiltiga beslutet den 7 mars Sapard I juli 1999 antog kommissionen ett beslut om vägledande fördelning av det årliga gemenskapsstödet till jordbruket och landsbygdens utveckling inför anslutningen och i slutet av 1999 offentliggjordes kommissionens förordning (EG) nr 2759/1999 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1268/1999. Varje kandidatland skall få stöd från Sapard enligt kriterierna jordbruksbefolkning, jordbruksareal, välståndsnivå (BNP) och det särskilda geografiska läget antagande av nya förordningar om strukturfonderna ( ) Förslagen om fonderna inför den nya programperioden antogs av kommissionen i mars Dessa förslag granskades under året av samtliga gemenskapsinstitutioner och gav upphov till fördjupade diskussioner. Europeiska rådets särskilda möte i Berlin den 24 och 25 mars 1999 resulterade i en övergripande överenskommelsen om Agenda 2000, inbegripet finansiella ramar för perioden , vilket innebar att rådet formellt kunde anta samtliga strukturfondsförordningar i maj och juni: 5 6 Beslut 1999/595/EG KOM(1998)131 slutlig,

22 förordningen om EUGFJ antogs den 17 maj, medan de övriga antogs den 21 juni De nya förordningarna innebär att fondernas rättsliga ram förenklas. De nya förordningarna ger en förenklad rättslig ram för fonderna: Den tidigare ramförordningen och samordningsförordningen har omarbetats till enda förordning om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (nr 1260/1999). Därmed kommer alla bestämmelser som är gemensamma för de olika fonderna och som tidigare var spridda över ett antal förordningar att sammanföras i en enda förordning. Förordningarna om ERUF, ESF och FFU behålls, men i förenklad form. En enda förordning om EUGFJ-stöd till landsbygdsutveckling ersätter de nio förordningar som fanns tidigare. Förordningen omfattar samtliga åtgärder för landsbygdsutveckling som kan finansieras såväl av utvecklingssektionen som av garantisektionen vid EUGFJ. Syftet att höja strukturfondernas effektivitet visar sig bl.a. genom följande inslag i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna: Antalet prioriterade mål minskas till tre. Regioner som inte längre är stödberättigade skall erhålla stöd under en övergångsperiod. Antalet gemenskapsinitiativ minskas till fyra. Interreg och Leader-initiativen kommer att fortsätta. Equal är ett nytt initiativ för att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden. Urban, som är inriktat på krisdrabbade stadsområden, kommer att fortsätta. Ytterligare en viktig förenkling är att varje gemenskapsinitiativ skall finansieras av en enda fond. Varje fond kan utvidga räckvidden för sin finansiering till åtgärder som normalt får stöd från de andra fonderna. Kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden förtydligas. Medlemsstaterna skall bära huvudansvaret för genomförandet av strukturfondsåtgärderna. Inom medlemsstaterna skall deltagandet av olika samarbetspartner utvidgas för att stärka principen om partnerskap. Strukturfondernas programplanering och genomförande förenklas. Kommissionen kommer att anta program som är i linje med den strategi, de tematiska prioriteringar och de genomförandebestämmelser som föreslagits av medlemsstaterna. Ansvaret för genomförandet av de olika stödåtgärderna skall främst ligga på medlemsstaterna inom ramen för det s.k. tillägget till programplaneringen. Nya bestämmelser införs om förvaltning, övervakning och utvärdering: noggranna beskrivningar av förvaltningsmyndigheternas och övervakningskommittéernas respektive uppgifter, en beskrivning av vilka uppgifter de årliga verksamhetsrapporterna skall innehålla, klart definierade utvärderingsmål och övervakningsindikatorer. 7 8 Förordning (EG) nr 1257/1999 Förordning (EG) nr 1260/1999 om gemensamma bestämmelser; förordning (EG) nr 1261/1999 om ERUF; förordning (EG) nr 1262/1999 om ESF; förordning (EG) nr 1263/1999 om FFU.

23 Ett förenklat men striktare system för finansiell förvaltning införs. Systemet innebär att kommissionens årliga budgetåtaganden frigörs automatiskt. I början av programmet görs en förskottsutbetalning, därefter löpande betalningar för faktiska och av medlemsstaterna styrkta utgifter och avslutningsvis en slutbetalning när stödåtgärden har fullföljts helt. Det finansiella kontrollsystemet byggs ut. Dessutom införs ett antal förenklingar i de olika förordningarna för respektive fond. För ERUF innebär inte detta särskilt många förändringar. Fonden kommer även i fortsättningen att ge stöd för tre typer av investeringar: produktiva investeringar i företag, särskilt SMF; infrastrukturinvesteringar; investeringar för att utveckla den egna potentialen, inklusive lokala sysselsättningsinitiativ. Förordningen om ESF skall ses mot bakgrund av den nya avdelningen om sysselsättning i Amsterdamfördraget. ESF kommer sålunda att bidra till den europeiska sysselsättningsstrategin genom fem prioriterade politikområden: aktiv arbetsmarknadspolitik, social integration, livslångt lärande, anpassbarhet och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden. FFU blir en fullvärdig strukturfond. Den nya förordningen om EUGFJ har till syfte att åstadkomma en integrerad politik för hållbar utveckling av landsbygden genom ett enda instrument som säkerställer en bättre överensstämmelse med den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Tre stora utvecklingsmål prioriteras: att förstärka sektorn för jordbruk och skogsbruk, att förbättra landsbygdens konkurrenskraft och att bevara landsbygdens miljö och kulturarv. Tillämpningsföreskrifterna för förordningen om EUGFJ antogs i tillämpningsförordningen (EG) nr 1750/1999 och övergångsbestämmelser för stöd till utvecklingen av landsbygden fastställdes i förordning (EG) nr 2603/1999, som antogs i december Förslagen till riktlinjer för gemenskapsinitiativen Kommissionen har under 1999 utarbetat utkast till riktlinjer för de fyra nya gemenskapsinitiativen för perioden (Interreg, Urban, Leader och Equal). Dessa utkast har givetvis granskats av de olika gemenskapsinstitutionerna innan de antogs av kommissionen. Utkastet till riktlinjer för Equal antogs den 13 oktober Riktlinjerna syftar till att utveckla samarbetet mellan länder för att främja nya sätt att bekämpa alla former av diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden. I riktlinjerna för Equal tas också hänsyn till asylsökandenas sociala och yrkesmässiga integration. När förslagen antogs inledde kommissionen överläggningar med medlemsstaterna och Europaparlamentet, och dessa ledde därefter till att den slutliga versionen av riktlinjer för Equal kunde antas den 15 april Utkastet till riktlinjer för Leader+ antogs den 14 april Leader+ handlar om att införa integrerade strategier för att få fart på utvecklingen av landsbygden. Målet är dubbelt: att stödja nyskapande pilotprojekt som drivs av lokala aktionsgrupper och att uppmuntra erfarenhetsutbyte och samarbete mellan länder.

24 Den slutgiltiga texten för riktlinjerna för Interreg III antogs av kommissionen den 28 april Det finns tre delar: del A gäller gränsöverskridande samarbete, dvs. en integrerad regional utveckling för regioner vid gränser mellan medlemsstater; del B är inriktad på transnationellt samarbete, vilket syftar till att olika områden över hela EU skall kunna integreras i en harmonisk utveckling; del C avser interregionalt samarbete för att få en bättre politik och bättre instrument för en utveckling i regioner med gemensamma beröringspunkter. I riktlinjerna för tas hänsyn till erfarenheterna från perioden Syftet med riktlinjerna är att befästa de uppnådda resultaten genom att se till att regioner och områden som berörs av initiativet samordnar sina ansträngningar och etablerar ett riktigt samarbete, dvs. genomför gemensamma strategier och program och inför gemensamma förvaltningsstrukturer. Därför organiserades en informationsdag om Interreg III den 29 november Riktlinjerna för Urban antogs av kommissionen den 28 april I det här initiativet finns det två huvudmål: a) att främja utarbetandet och genomförandet av strategier som är särskilt innovativa för att få till stånd en ekonomisk och social pånyttfödelse i små och medelstora städer och i krisdrabbade storstadsområden; b) att få mer kunskaper och erfarenhetsutbyte i frågor som rör en sådan pånyttfödelse och en hållbar utveckling i unionens städer De första etapperna i förberedelsen av programmen för Antagandet av förordningarna för perioden innebar att ett antal bestämda etapper måste genomgås för att komma fram till ett formellt antagande av programdokumenten. Omedelbart efter antagandet av förordningarna om strukturfonder upprättade kommissionen riktlinjer som skall hjälpa de nationella och regionala myndigheterna att förbereda sina strategier för programplanering inom strukturfondernas olika mål 1, 2 och 3. Riktlinjerna antogs den 1 juli Det finns tre huvudinriktningar: i) få en bättre regional konkurrenskraft; ii) främja sysselsättningen, gemenskapens högsta prioritet; iii) få en integrerad utveckling i städerna och på landsbygden. Därefter skall kommissionen upprätta förteckningar över stödberättigade regioner/områden som omfattas av de geografiskt avgränsade målen (mål 1 och 2). Förteckningen över stödområden under mål 1 upprättades den 1 juli 1999 för hela unionen på grundval av ett enda kriterium (BNP-nivå per capita) och regionalt på NUTS II-nivå (administrativ region). När det gäller mål 2 används fler och mer komplexa kriterier för stödberättigande (se artikel 4 i den allmänna förordningen (EG) nr 1260/1999). Dessa kriterier skall dessutom tillämpas på områden som ligger på en lägre nivå (NUTS III). Därför upprättades en förteckning för varje medlemsstat. Detta förklarar också varför områdesindelningen för vissa medlemsstater inte kunde fastställas slutgiltigt förrän i början av år 2000 (bl.a. för Frankrike och Italien). Efter antagandet av förteckningarna över stödberättigade regioner och områden har medlemsstaterna fyra månader på sig för att utarbeta nationella eller regionala 9 KOM (1999) 344 slutlig,

25 programförslag (eller planer, dvs. förslag till GSR eller SPD), som skall överlämnas till kommissionen. När kommissionen mottagit en plan som uppfyller alla gällande villkor skall den inom fem månader anta motsvarande programdokument (GSR eller SPD). Under dessa fem månader pågår intensiva förhandlingar inom kommissionen och med varje medlemsstat för att justera planens innehåll och komma fram till ett slutdokument. Kommissionen har också fem månader på sig för att anta medlemsstaternas operativa program, vilka kan läggas fram samtidigt med motsvarande GSR eller senare. Efter antagandet av SPD eller OP, har medlemsstaten ytterligare tre månader på sig för att lägga fram ett programkomplement för kommissionen. I detta dokument preciseras vissa punkter i SPD eller OP (det exakta innehållet i åtgärderna; kategorier av slutliga stödmottagare; finansieringsplan per åtgärd; det datoriserade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaten och kommissionen). De allra flesta planer för mål 1 lämnades in till kommissionen före den Endast förslagen till SPD för tre utomeuropeiska franska departement (Guadeloupe, Martinique, Guyana) mottogs efter detta datum (den 10 januari 2000). Kommissionen fann att de flesta planer uppfyllde kraven för att tas upp till behandling, och förhandlingarna med medlemsstaterna kunde därför relativt snabbt sättas i gång. Vissa program antogs redan av kommissionen under det första kvartalet av år 2000 (de två finländska SPD och det österrikiska SPD). När det gäller mål 2 har förteckningarna över stödberättigade områden upprättats senare än för mål 1 på grund av kriteriernas mer komplexa karaktär. Det var anledningen till att inga planer kommit in till kommissionen den Samtliga planer för mål 2 mottogs dock mellan början av januari och slutet av april När det gäller programplaneringen för anslag till mänskliga resurser (mål 3) lämnades samtliga planer in till kommissionen före slutet av 1999, och för flertalet av dessa planer har förhandlingarna med medlemsstaterna redan inletts. Vad gäller landsbygdsutveckling var man i slutet av 1999 i gång med den första etappen i förberedelsen av planerna. Dessa förberedande planer skall innehålla de åtgärder för utveckling av landsbygden som skall ingå i programplaneringen för mål 1 och 2. Åtgärder som gäller områden som inte omfattas helt av mål 2 kan dock ingå i en särskild programplanering för områden utanför målområdena. Dessa planer, som kallas "planer för landsbygdens utveckling", upprättas således på den geografiska nivå som bedöms vara lämpligast. De stödåtgärder för landsbygdens utveckling som skall tillämpas i ett område skall när så är möjligt integreras i en och samma plan. Planerna skall utarbetas av de myndigheter som utsetts av medlemsstaten på grundval av en förhandsbedömning och skulle ha överlämnats till kommissionen senast den 3 januari 2000, efter det att samråd har ägt rum med behöriga myndigheter och organisationer på lämpligt geografisk nivå. Dessutom skall alla åtgärder för landsbygdsutveckling ovillkorligen omfatta miljöåtgärder inom jordbruket.