Den sista utvägen. Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Unga vuxna med suicidalitet. Louise Thorén. Examinator

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Den sista utvägen Unga vuxna med suicidalitet Författare Josefin Gustafsson Louise Thorén Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2018 Handledare Nathalie Godman Examinator Barbro Wadensten

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Runtom i världen är det cirka personer som begår självmord varje år. Årligen i Sverige, är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar. Av dessa unga vuxna lyckas stycken ta sitt liv. Suicid har under de senaste 15 åren minskat men dock inte bland unga vuxna. Självmordsförsök och självmordstankar går att förebygga. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga, kvalitativa originalartiklar. Artiklarna granskades enligt SBU:s (2014), granskningsmall för patientupplevelser. Vid analys av inkluderade artiklar tillämpades innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Bemötandet från vårdpersonalen hade stor betydelse för unga vuxna. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem, speciellt när de fick en god relation med personalen. Resultatet visade att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sin suicidalitet. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade, speciellt inom den somatiska vården. De flesta unga vuxna är nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Slutsats: Vårdpersonalen bör utbilda sig mer inom psykisk ohälsa. Det är viktigt att unga vuxna blir sedda och förstådda i sin suicidalitet och att deras känslor blir uppmärksammade. Om individerna får denna bekräftelse kommer unga vuxna troligtvis kunna se en större mening med livet. Det krävs mer forskning på hur unga vuxna upplever omvårdnaden vid suicidalitet. Nyckelord: Omvårdnad, Psykisk ohälsa, Psykiatrisk vård, Självmordsförsök, Självmordstankar

3 ABSTRACT Background: All around the world, around individuales succeed with suicide every year. Every year in Sweden, it is 1800 persons under 19 years old try to take their life and a third of all young adults have had suicidal thoughts. Of these young adults there are persons who succeed to take their life. Suicide has under the past 15 years reduced but not with young adults. Suicide attempt and suicide ideation can be prevented. Aim: The aim was to describe young adults experiences of nursing care in suicide ideation and after suicide attempt and their feelings around it. Method: Descriptive design with litterature study was chosen. The litterature study was based on 11 scientific, qualitative original articles. The quality of the articles were examined by SBU:s (2014), reviewed tampled for patients experiences. The analysis of the included articles, where content analysis by Forsberg and Wengström (2016), was elected. Result: The reception from nursing staff meant a lot to young adults. Young adults had the desire to be seen and respected, that created safety for them, especially when they had a good relationship with the staff. The result showed that the majority of young adults experienced good nursing in their suicidality. Remaining young adults experienced a feeling of being undervalued, especially in somatic care. Most young adults are satisfied with their care and are prepared to look forward to life as well as to start living. Conclusion: Healthcare professionals should be more trained in mental health. It is important that young adults are seen and understood in their suicidality and that their feelings are brought to attention. If individuals get this attention, young adults will probably be able to see a bigger meaning in life. More research is required on how young adults experiences nursing in suicidality. Keywords: Mental illness, Nursing, Psychiatric care, Suicide attempt, Suicide ideation

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Förekomsten av suicid... 1 Psykisk ohälsa... 2 Omvårdnad vid suicidalitet... 2 Prevention vid suicidalitet... 3 Teoretisk referensram... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 5 METOD... 6 Design... 6 Sökstrategi... 6 Inklusions- och exklusionskriterier... 8 Bearbetning och analys... 8 Kvalitetsanalys... 8 Resultatanalys... 8 Forskningsetiska överväganden... 9 RESULTAT Den psykiska ohälsan och dess känslor Känslan av att vara otrygg eller trygg Känslan av att vara suicidal Kan någon se min mentala kamp? Isolerad Känslan av att vara instängd och ensam Varför blev livet såhär? Den sista utvägen Behovet av hjälp Känslan av hopp DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats REFERENSLISTA... 24

5 BAKGRUND Förekomsten av suicid Suicid har under de senaste 15 åren minskat (Karolinska institutet, 2015), dock inte bland unga vuxna (Bazrafshan, Sharif, Molazem & Mani, 2016a; Karolinska institutet, 2015). Den vanligaste dödsorsaken bland psykiatrins patienter är suicid, trots den kunskap som personalen besitter inom detta område (Allgulander, 2014). Suicid är ett folkhälsoproblem som går att förebygga (Folkhälsomyndigheten, 2018a). Självmordsförsök och självmordstankar är vanligt i Sverige. Årligen är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar (Medibas, 2013). Av dessa unga vuxna fulländar stycken sitt självmord (Karolinska institutet, 2015). I världen är suicid den tredje ledande dödsorsaken hos personer under 25 år (Orri, Paduanello, Lachal, Falissard, Sibeoni & Revah-Levy, 2014). I världen är det cirka personer som begår självmord varje år (Folkhälsomyndigheten, 2018a; Littlewood, Gooding, Kyle, Pratt & Peters, 2016; Sukhawaha, Arunpongpaisal & Rungreangkulkij, 2016). I en studie som gjordes i USA (Czyz, Berona & King, 2014) var syftet att identifiera ungdomar med hög risk för självmordsbeteende samt förebygga dödsfall associerat till självmord. Förebyggande arbete mot självmordsförsök anses vara en folkhälsoprioritering. Det är dock en utmaning att identifiera unga vuxna som riskerar att utföra självmord, speciellt unga vuxna med hög risk. De menar att det idag saknas riskbedömningsinstrument som bidrar till att unga vuxna förhindras att dö i förtid på grund av självmord. Först behövs mer forskning kring ungdomars självmordsbeteende innan dessa riskbedömningsinstrument kan utvecklas (Czyz et al., 2014). Kopplingen mellan psykisk ohälsa och självmord är väl vedertagen i höginkomstländer. Tidigare forskningsresultat har visat att det finns ett signifikant samband mellan psykisk ohälsa och suicid. Riskfaktorer för självmord är depression samt långvarig användning av alkohol. Självmord kan ske impulsivt, speciellt i krissituationer såsom ekonomiska, relationella och vid andra sjukdomstillstånd. Självmord är vanligare bland utsatta grupper på grund av deras upplevelse av diskriminering. Dessa utsatta grupper kan vara flyktingar, homosexuella och individer som inte associerar sig själva som ett kön (World Health Organization [WHO], 2018). Ett tidigare självmordsförsök är en stark riskfaktor för att det ska hända igen (Azizpour, Taghizadeh, Mohammadi & Vedadhir, 2017; Chi, Long, Jeang, Ku, Lu & Sun, 2013; Orri et al., 2014; WHO, 2018). I låg- och medelinkomstländer är det vanligast 1

6 med suicid i unga år (Folkhälsomyndigheten, 2018a). Det finns en psykologisk teori som menar på att suicidala beteenden uppkommer när en individ inte längre känner någon glädje för livet och nått en punkt där individerna tar till självskadebeteende för att få dö (Czyz et al., 2014). Psykisk ohälsa Psykisk ohälsa och sjukdom kan leda till att individen blir sårbar. Sårbarheten kan påverka förmågan att hantera svåra situationer, vilket i sin tur kan leda till negativ stress. Svårigheter i livet och negativ stress kan göra att individen får svårt att sköta arbete, hem och ekonomi, detta kan påverka självkänslan. Individen kan även känna sig misslyckad och orkeslös. Vid psykisk ohälsa är det viktigt att sjuksköterskan har ett helhetsperspektiv, där både individen och dennes närstående står i fokus (Skärsäter, 2014). En närstående kan vara vem som helst i personens liv, allt ifrån en medlem i familjen till vännen, grannen eller någon annan i personens sociala liv (Benzein, Hagberg & Saveman, 2014). Orsakerna till varför unga vuxna inte vill leva, kan vara på grund av egen psykisk ohälsa eller hos någon eller båda föräldrarna (Medibas, 2013). En tidigare diagnos av psykisk ohälsa är något som mer än 90 % av alla unga vuxna med suicidalitet har (Allgulander, 2014). Depression är en anledning till att en person försöker begå självmord eller har begått självmord (Folkhälsomyndigheten, 2018b; Sellin, Asp, Wallsten & Wiklund-Gustin, 2017). Depression är en form av psykisk ohälsa och kan medföra en obalans mellan aktivitet och vila. Följderna är trefaldiga, nämligen kroppsliga påfrestningar, skaderisker samt sociala följder. Vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa och ett flertal faktorer kan påverka uppkomsten. Vissa kan komma ur sin depression men depressioner kan även vara långvariga, vid svåra fall kan den vara så pass svår att personen väljer att avsluta sitt liv (Allgulander, 2014). Omvårdnad vid suicidalitet Autonomi är viktigt inom vården och innebär att individer har möjlighet och förmåga att själva styra och bestämma över sina liv. Inom hälso- och sjukvården är det viktigt att ta hänsyn till individernas autonomi. I vissa fall får vården begränsa autonomin för en persons bästa, detta kallas paternalism. Vården får hindra en person från att begå självmord. Personalen behöver vara övertygade om att personen vet vilka konsekvenser handlingen får och att personen är medveten om vilka behandlingsalternativ som finns (Sandman & Kjellström, 2013). 2

7 En viktig del i omvårdnaden av suicidala individer är att ge en omsorgsfull och säker vård. Patienten ska få vara sig själv, visas respekt och mötas av vårdpersonal som lyssnar. För att ge en helhetsbild över livssituationen, behöver patientens behov vara i fokus för god omvårdnad. Den kunskap som sjuksköterskan bör besitta ska fungera som ett skydd för patienten, så att denne inte skadar sig själv samt känner sig trygg och säker. Detta är viktigt för att suicidaliteten ska kunna hanteras av individen samt att sjuksköterskan aktivt ska lyssna och skapa en relation byggd på förtroende (Sjöström, 2010). I en studie (Heyland, Delaney & Shattell, 2018) gällande suicidalitet uppgav personal på akutmottagning, att suicidala patienter inte var deras ansvar. Det ansågs att individer med psykisk ohälsa slösade deras tid. Specialiserad personal inom området psykisk ohälsa ansågs ha det ansvaret. När en individ ställs inför livsomvälvande händelser kan vårdpersonal hjälpa patienter att hitta strategier för att hantera det som upplevs svårt. Vårdpersonalen kan även ge stöttning, att vända negativa tankar till positiva samt hjälpa individen att se svåra situationer från nya perspektiv (Berglund, Åström & Lindgren, 2016; Sellin et al., 2017). Vårdpersonalen ska finnas till hands och lyssna samt se tecken på självmordsbeteende (Berglund et al., 2016). Självmordsbeteende kan yttra sig på flera olika sätt hos unga vuxna. Vissa har passiva självmordstankar medans det för andra kan gå snabbt utför, där valet att begå självmord är mer impulsivt (Läkartidningen, 2018). Något som blivit vanligare vid suicidtankar är konstant observation av personer med suicidalitet, där det krävs att personalen håller sig nära patienten (Berglund et al., 2016; Sellin et al., 2017). Hos unga vuxna kan ett suicidalt beteende visa sig genom aggressivitet och impulsivitet. Något som kan förekomma hos unga vuxna är att jämnåriga kan ta efter ett självmordsbeteende (Allgulander, 2014). Prevention vid suicidalitet Det finns i dagsläget ingen vedertagen strategi som kan förhindra att suicidalitet i samhället upphör. Självmordsförebyggande arbete är komplext och en förutsättning för framgång är att flera instanser, som exempelvis hälso- och sjukvård, näringsliv, lagar, politiker och medier, samarbetar. Ingen ensam strategi kan göra inverkan på problemet suicidalitet och det krävs då omfattande ansträngningar för förbättring. På grund av bristande kunskap så har inte förebyggandet av suicidalitet behandlats i rätt utsträckning (WHO, 2018). Socialstyrelsen (2017a) är angelägna om att utvecklingen ska fortsätta följas och att en ökad kunskap om denna utveckling kan hjälpa hälso- och sjukvården. På så sätt kan det vara lättare att möta behoven som krävs vid psykisk ohälsa bland unga vuxna (Socialstyrelsen, 2017a). I ett flertal samhällen ses suicid inte som ett folkhälsoproblem, dessutom är det förbjudet att diskutera 3

8 suicidalitet öppet. Det är endast ett fåtal länder som arbetar med förebyggande av självmord som en hälsoprioritering och de rapporter som kommit in med nationell strategi omfattar endast 38 länder, Sverige är ett av dem (WHO, 2018). Suicidalitet medför kostnader för samhället som i sin tur bidrar till att samhällets resurser tas i anspråk. Kostnaderna för Sverige delas in i direkta och indirekta kostnader. Vidare presenteras siffror för Sverige år Samhällets uppskattade direkta kostnader omfattar medicinska insatser, ambulans i form av transporter, räddningstjänst och polis i form av utryckningar, samt rättsmedicinska undersökningar och egendomsskador, se tabell 1. Samhällets indirekta kostnader innebär att individer som begår självmord påverkar arbetskraften i form av produktionsbortfall. Dessa kostnader uppskattas till 4,4-9 miljarder kronor (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap [MSB], 2015). Tabell 1. Direkta samhällskostnader för Sverige, 2014 (MSB, 2015). Medicinska insatser 4,5 11,1 miljoner kronor Ambulanstransporter Räddningstjänst och polis Rättsmedicinska insatser Egendomsskador Totalt 3,2 miljoner kronor 3,2 4,9 miljoner kronor 29,6-30,5 miljoner kronor 5-10 miljoner kronor 45,5-59,7 miljoner kronor Teoretisk referensram Den teoretiska referensramen för denna studie är Joyce Travelbees teori som bygger på omvårdnadens mellanmänskliga aspekter (i Kirkevold, 2000). Travelbee var verksam som sjuksköterska inom psykiatrin i mitten av 1900-talet (i Rich, 2003). Sympati anses vara viktig i omvårdnaden. Om personalen inte har fått eller har blivit nekade sympati tidigare så kan sympatin till patienterna med psykisk ohälsa brista (Travelbee, 1964). Omvårdnad bör ses som sjuksköterskeprofessionens hjärta (i Rich, 2003). För att förstå vad omvårdnad är och bör vara behövs det förståelse för vad som sker mellan patient och sjuksköterska. Hur interaktionen upplevs samt hur konsekvenstänket är gentemot patienten är viktigt i detta avseende. Teorins viktigaste element är människan som individ, lidande, mening, mänskliga relationer och kommunikation. En utgångspunkt som Travelbee har är att människan är en unik individ som är oersättlig, att människan bara existerar en gång i denna värld. Alla människor tar dock del av allmänmänskliga faktorer såsom sjukdom och 4

9 lidande, men varje individs erfarenhet är unik. Lidandet som människorna upplever är något som alla någon gång kommer att erfara, lidande och innebörden av det. Det finns flera stadier av lidande, från övergående fysiskt emotionell, själsligt obehag till ett extremt lidande. Stadierna delas upp i förtvivlad uppgivenhet som sedan kan övergå i terminal fas av apati och likgiltighet. Som sjuksköterska är det viktigt att ge omedelbara insatser om en individ hamnat i den terminala fasen, då den är svår att vända. Det är viktigt att agera innan individen kommit så långt i de lidande faserna. Sjuksköterskan bör se individen och inte tolka denne utifrån liknande patienter som sjuksköterskan haft. På så sätt kommer även patienten se sjuksköterskan som en individ och inte som en roll (i Kirkevold, 2000). Problemformulering Årligen i Sverige är det cirka 1800 unga vuxna som någon gång har försökt ta sitt liv (Medibas, 2013) och stycken lyckas (Karolinska institutet, 2015). Runtom i världen är det cirka personer som begår självmord varje år (Folkhälsomyndigheten, 2018a). Personal på akutmottagning uppger att suicidala patienter inte var deras ansvar, samt att de slösade deras tid (Heyland et al., 2018). Självmordstankar och självmordsförsök är ett stort folkhälsoproblem runtom i världen (Folkhälsomyndigheten, 2018b). Den psykiska ohälsan bland barn och unga vuxna har ökat enligt Socialstyrelsen (2017a). Många av dessa personer har fått diagnosen depression och olika ångestsyndrom. I en rapport från Socialstyrelsen (2017a) framgår det att psykisk ohälsa kommer att öka en tid framöver, då nya sjukdomsfall med psykisk ohälsa blir mer långvariga. Något som konstaterats är att personer som drabbats av psykisk ohälsa riskerar långa sjukdomsförlopp samt att risken för suicidförsök och suicid över tid ökar. Socialstyrelsen (2017a) är angelägna om att utvecklingen ska gå framåt och att en ökad kunskap kan hjälpa hälso- och sjukvården. Det blir då lättare att möta behoven som krävs vid psykisk ohälsa bland unga vuxna (Socialstyrelsen, 2017a). I nuläget finns ingen aktuell sammanfattning på unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidalitet. Unga vuxnas upplevelser och tankar bör uppmärksammas för en bättre förståelse och för att minimera självmordsförsöken. Syfte Syftet var att beskriva unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. 5

10 METOD Design Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Enligt Forsberg och Wengström (2016), används deskriptiv design till kvalitativa studier för att fånga individernas tankar, känslor och upplevelser. Sökstrategi Databaser som användes var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Dessa innefattade omvårdnad och vetenskapliga tidskriftsartiklar. CINAHL innehöll engelska abstrakt samt var specialiserade på forskning inom omvårdnad. PsycINFO innehöll psykologisk forskning och var en internationell databas (Forsberg & Wengström, 2016). Sökningarna gjordes i databaserna med syftet att få fram relevanta artiklar. Sökord som användes vid sökningarna var suicide, attempt, experience, qualitative, nurse, suffer, patient, thoughts och adolescent. Olika kombinationer användes samt att vissa ord trunkerades för att få ett bredare urval av artiklar. Filter som valdes i PubMed var att artiklarna skulle vara publicerade senaste tio åren. I CINAHL och PsycINFO valdes filter peer reviewed och artiklarna skulle vara publicerade mellan och i vissa av sökningarna lades ålder år till på studiedeltagarna, se tabell 2. För att få fram all forskning relaterat till syftet togs det hjälp av en bibliotekarie som var expert på databaserna som användes. För att identifiera artiklar som svarade mot syftet granskades de sökta artiklarnas titlar. Det var 109 titlar som stämde överens mot syftet. Abstrakten i dessa lästes och då exkluderades 46 artiklar, då artikeln antingen var kvantitativ eller att studiedeltagarna inte uppfyllde vald ålder. Av resterande 63 artiklar som svarade mot syftet lästes dessa i sin helhet. Totalt 48 artiklar exkluderades efter läsning, då de inte svarade mot syftet eller inte stämde överens med kriterierna för studien. De 15 artiklar som svarade mot syftet samt uppfyllde inklusionskriterierna kvalitetsgranskades. Efter kvalitetsgranskning var det 11 artiklar som uppnådde medel eller hög kvalité, se tabell 3, och fyra exkluderades på grund av låg kvalité. Artiklar som identifierades i flera databaser valdes endast ut en gång. 6

11 Tabell 2. Sökning för litteraturstudie. Datum Databas Sökord Filter Träffar Utvalda 5/ / / / / / / PubMed PsycINFO PsycINFO CINAHL PsycINFO PsycINFO CINAHL Suicide attempt* adolescent qualitative Suicid* attempt* in adolescent* experience* nurs* Suicid* attempt* experience* nurs* Nursing care suicid* Suicide thoughts attempt* experience* Suicid* attempt* patient experience* Suicid* attempt* suffer* experienc* artiklar efter titel Utvalda artiklar efter abstract Valda artiklar efter artikelnummer 10 år , 6, 9 10 år, peer reviewed 10 år, peer reviewed 10 år, ålder 13-18, peer reviewed 10 år, peer reviewed 10 år, ålder 13-17, peer reviewed 10 år, peer reviewed , , , 11 7

12 Inklusions- och exklusionskriterier Artiklarna som granskades för studien var artiklar publicerade senaste 10 åren, originalartiklar på svenska eller engelska. Artiklarna skulle vara tillgängliga genom Uppsala universitets bibliotekstjänster samt att deltagarna skulle uppfylla ålder, Då studiens syfte var att beskriva patienternas upplevelser valdes kvalitativa artiklar. Artiklar med låg kvalité exkluderas. Om etiskt godkännande saknades eller om författarna inte gjort noggranna etiska överväganden exkluderades även dessa. Artiklar där ålder på deltagarna inte kunde utläsas exkluderades. Bearbetning och analys Kvalitetsanalys Artiklarna som valdes ut kvalitetsgranskades enligt Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering [SBU] (2014). Denna granskningsmall valdes då den inriktade sig på patientupplevelser. Granskningsmallen innefattade fem kategorier, syfte, urval, datainsamling, analys och resultat. Det finns ett antal frågor kopplade till varje kategori. Frågorna besvarades med ja, nej, oklart eller ej tillämplig för relevans, se bilaga 1, (SBU, 2014). I formuläret utformades ett poängsystem, där svar ja gav ett poäng, svar nej noll, oklart noll och ej tillämpligt fick noll poäng. Det var sammanlagt 21 frågor, vilket gav en totalpoäng på 21. För att definiera kvaliteten på artiklarna blev dessa uppdelade i låg, 0-9, medel, respektive hög kvalité, poäng. Resultatanalys Artiklarna som valdes ut fick ett nummer och en färg, detta för att hålla isär artiklarna och enkelt kunna gå tillbaka. Resultatdelen lästes i sin helhet upprepade gånger tills upplevd förståelse för materialet skapades. Detta görs för att få en god förståelse av innehållet (Forsberg & Wengström, 2016). För att kunna analysera resultatet av artiklarna, identifierades meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna som svarade mot syftet markerades i texten och fördes över till post-it lappar. Dessa meningsbärande enheter kondenserades och samlades sedan ihop i koder, se figur 1. Kondensering är en process där materialet förkortas för att bevara innehållet och kodning är en metod för att få en möjlighet att se innehållet på ett nytt sätt (Forsberg & Wengström, 2016). Koder med gemensamt innehåll delades in i underkategorier och huvudkategorier, se figur 2. Numret och färgen följde artikeln genom hela processen, till dess att relevanta huvudkategorierkategorier och underkategorier var valda. En kod kan inte falla mellan två kategorier eller passa in i mer än en (Forsberg & Wengström, 2016). När kategorierna var valda, sammanfattades var och en av artiklarnas 8

13 resultat enskilt i enlighet med artikelns nummer och färg. Därefter placerades, mening för mening, innehållet i vardera artikel till lämplig huvudkategori med tillhörande underkategorier. Samtlig text som placerades till vald underkategori vävdes samman och ett slutgiltigt resultat tog form. Önskan att avsluta smärtan och lidandet genom död Beslutet att be om hjälp var svårt att ta Önskan att inte vilja leva Svårt att be om hjälp Inte vilja leva Be om hjälp Figur 1. Exempel på meningsbärande enhet, kondensering och kod Varför blev livet så här? Den sista utvägen Behovet av hjälp Glada att slippa mig Impulsiv handling Behövde hjälp, klarade det inte själv Figur 2. Exempel på huvudkategori, underkategori och kod Forskningsetiska överväganden Artiklarna skulle vara godkända enligt etisk kommitté eller att noggranna etiska överväganden från författarna hade gjorts. Samtliga artiklar som valdes ut presenterades utan förutfattade meningar samt att innehållet inte förvrängdes vid översättning som Forsberg och Wengström (2016) förespråkar. Alla artiklar som valdes kommer att redovisas och plagiat kommer inte att förekomma. 9

14 RESULTAT Resultatet baseras på 11 vetenskapliga originalartiklar som är kvalitativa. Vidare presenteras dessa i tre huvudkategorier och sju underkategorier, se figur 3. Resultatet beskriver unga vuxnas upplevelser och tankar av omvårdnaden vid suicidalitet samt deras känslor av att vara suicidal. Resultatet skildrar både positiva och negativa upplevelser av unga vuxnas vård under samtliga kategorier. Den sista utvägen Känslan av att vara otrygg eller trygg Behovet av hjälp Känslan av att vara suicidal Den psykiska ohälsan och dess känslor Känslan av hopp Kan någon se min mentala kamp? Känslan av att vara instängd och ensam Varför blev livet såhär? Isolerad Figur 3. Resultatets huvudkategorier och underkategorier Den psykiska ohälsan och dess känslor Känslan av att vara otrygg eller trygg Unga vuxna upplevde att personalen bestämde hur de skulle övervakas. Detta skapade en känsla av hot, då individerna kände sig tvingade mot sin vilja (Vatne & Nåden, 2014; Vatne & Nåden, 2018). En ung vuxen upplevde att personalen på akutmottagningen var offensiva och nedvärderande (Vatne & Nåden, 2018). Negativa uppfattningar om att bli inlagd på psykiatrin skapade rädsla och upplevdes som läskigt (Hausmann-Stabile, Gulbas & Zayas, 2017; Holliday & Vandermause, 2015). Unga vuxna upplevde rädsla för den stigmatiseringen som är associerad till sjukhusvistelse. Individerna var rädda att de var märkta för livet och ansåg själva att psykiatrin var för mentalsjuka personer (Hausmann-Stabile et al., 2017; Zayas, Gulbas, Fedoravicius & Cabassa, 2010). En individ upplevde stor rädsla och uttryckte att hen var rädd för att dö men samtidigt rädd för att leva (Bergmans, Langley, Links & Lavery, 2009). Unga vuxna uttryckte deras rädsla av att förlora kontrollen, detta genererade i 10

15 irritation och aggression (Vatne & Nåden, 2014; Vatne & Nåden, 2018). Individerna ansåg det även som personligt att prata om sin suicidalitet (Vatne & Nåden, 2014). Jag skulle ha slutat efter första gången som jag gjorde det. Jag ville inte gå igenom det jag hade gått igenom. Som att gå till sjukhuset. För att det är för mentalsjuka människor, jag kände mig typ skamsen. (Zayas et al., 2010, s 1777) En individ kände sig förnedrad och gillade inte personalen, förutom en i personalen som såg dem som jämlika (Vatne & Nåden, 2018). Unga vuxna förstod att det var okej att vara ledsen (Hausmann-Stabile et al., 2017; Vatne & Nåden, 2018) samt att de inte var dem enda som går igenom suicidalitet (Hausmann-Stabile et al., 2017). Unga vuxna hade överenskommelser med någon i personalen, som innebar att individerna skulle berätta om något tyngde dem och inte göra som vanligt när de mådde dåligt. Detta var positivt och i vissa fall livsavgörande då unga vuxna fick snabbare hjälp när de berättade om suicidtankarna eller om rösterna i huvudet började störa dem (Vatne & Nåden, 2018). Sjuksköterskorna berättade för sina patienter att de kunde ringa närsomhelst, istället för att spendera natten med att oroa sig. En ung vuxen uttryckte, att om hen sa att det var bråttom så kom personalen direkt för att hjälpa till (Montreuil, Butler, Stachura & Pugnaire-Gros, 2015). En ung vuxen beskrev att han inte kunde ljuga när personalen frågade direkta frågor angående hans suicidala planer. Han kunde då bli tvingad till inläggning på psykiatrin vilket för honom var hemskt. En hemsk situation som återigen aktiverade lidandet. Överenskommelsen var dock positiv och en bra metod då han ville att personalen skulle lita på honom och han kände sig trygg (Vatne & Nåden, 2018). Känslan av att vara suicidal Unga vuxna upplevde att personalen bara var intresserade av det fysiska måendet och inte det psykiska måendet (Holliday & Vandermause, 2015). Individernas egna förväntningar om vården vid suicidalitet uppnåddes inte på akutmottagning, då den upplevda känslan var att fokus var på medicinskt intagna (Hausmann-Stabile et al., 2017). Unga vuxna upplevde att sjuksköterskan inte frågade om deras nuvarande mentala tillstånd och inte heller om suicidförsöken. En ung vuxen ville inte berätta om sina suicidala tankar för hon trodde hon skulle se svag ut då. En annan ung vuxen som tagit en överdos uppgav att personalen bara hade kontrollerat hennes hjärta och sagt att allt var bra (Holliday & Vandermause, 2015). Negativa upplevelser av vården var något som unga vuxna upplevde. Anledningen till dessa negativa upplevelser var att individerna hade egna förväntningar om vården och stigmatiseringen runt psykiatrin (Hausmann-Stabile et al., 2017). En ung vuxen berättade att 11

16 personalen först tog sig tid att sitta ner och prata efter hennes andra suicidförsök. Hon ansåg hennes åsikter som viktiga och betydelsefulla (Holliday & Vandermause, 2015). För vissa blev den negativa upplevelsen en anledning till att inte försöka begå självmord igen. För andra så var den negativa upplevelsen en anledning till att ta till mer extrema åtgärder för att lyckas med självmordet nästa gång (Hausmann-Stabile et al., 2017). Jag vill inte vara här. Jag tänker inte försöka igen, men nästa gång, kommer jag förmodligen göra det värre. (Hausmann-Stabile et al., 2017, s 169) Unga vuxna använde självskadebeteende såsom att skära sig (Zayas et al., 2010) och deras tankar till att begå självmord kom redan i yngre uppväxtår (Vatne & Nåden, 2014). Beslutet att vilja begå självmord kom av individernas depression, men även upplevelsen av att höra röster vilket skapade en strid i deras hjärna. Unga vuxna kände en bristande kontroll över sina tankar och känslor, att något hemskt hände i hjärnan (Holliday & Vandermause, 2015; Vatne & Nåden, 2014). En ung vuxen kom till insikt med sitt välmående och att hon var osäker på sina känslor vid samtal med psykolog och vissa upplevde svårigheter med att kontrollera sina tankar och känslor (Latakiene & Skruibis, 2015). Det uppskattades att sjuksköterskan var närvarande närsomhelst på dygnet individen behövde hjälp (Montreuil et al., 2015). Kan någon se min mentala kamp? Något som unga vuxna saknade från den psykiatriska vården var att inte bli tillfrågad om den emotionella smärtan och att personalen inte såg den mentala kampen (Holliday & Vandermause, 2015; Vatne & Nåden, 2016). Två unga vuxna kände sig personligt förnedrade då personalen gav intrycket av en stackars dig-attityd. Individerna upplevde besvikelse efter att ha mött personal som ansågs ha bristfällig kunskap. Unga vuxna blev frustrerade då deras information inte verkade vara så viktig (Vatne & Nåden, 2014) och upplevde även bristande information från personalen. Unga vuxna hade en känsla av utanförskap i sin vård, även en känsla av att inte ha blivit inkluderad. Personalen agerade utan individernas vetskap då de inte berättade vad som hände samt att individerna inte kände sig förstådda (Hausmann-Stabile et al., 2017; Latakiene & Skruibis, 2015; Vatne & Nåden, 2018). Unga vuxna uttryckte en längtan efter en dialog och ett begär att bli bemötta med förtroende (Vatne & Nåden, 2014). När personalen såg unga vuxnas mentala kamp formades strategier för dem. Dessa strategier ansågs vara hjälpsamma då unga vuxna behövde hjälp med att distrahera sig. När de inte mådde bra gav personalen tips till individerna, att skriva ner vad de tyckte om att göra. När 12

17 unga vuxna sedan kände sig stressade kunde detta hjälpa för att lindra oron och må bättre (Montreuil et al., 2015), då stress var en utlösande faktor (Bazrafshan, Sharif, Molazem & Mani, 2016b; Montreuil et al., 2015). När jag kände för att skada mig själv, rådde sjuksköterskan mig till att stanna i vardagsrummet och att göra mina händer upptagna, att spela kort. (Montreuil et al., 2015, s 856) Isolerad Känslan av att vara instängd och ensam Unga vuxna kände en stor ångest över att bli inlagda på psykiatrisk avdelning (Hausmann- Stabile et al., 2017; Vatne & Nåden, 2016). En ung vuxen upplevde det som att bli skickad till ett mentalsjukhus medan en annan upplevde det som ett fängelse. Upplevelsen av att dela sin ångest med andra fick dem att känna emotionell lättnad, vilket förbättrade deras känsla av att känna tillhörighet och lindra deras känsla av isolering och ensamhet (Hausmann-Stabile et al., 2017). Något som kändes förnedrande var upplevelsen av att bli tvingad och kontrollerad. En individ upplevde att personalen hittade på ursäkter som ledde konversationen i en annan riktning, för att han inte skulle gå därifrån (Vatne & Nåden, 2014). Målet för unga vuxna var att bli utskriven och när målet inte uppnåddes lärde de sig att dölja sina känslor och sitt beteende för att möta kriterierna för att få åka hem (Hausmann-Stabile et al., 2017). En ung vuxen berättade att personalen ville att hon skulle berätta när tankarna på suicid uppkom, hon försökte dölja det men personalen såg att något inte stämde, att hon isolerade sig själv (Latakiene & Skruibis, 2015). Något som var utmärkande för unga vuxna var känslan av ensamhet och längtan efter att bli bekräftade i sitt lidande och sin förtvivlan. När individerna upplevde att någon lyssnade på dem, minskades känslan av ensamhet samt när de märkte att någon brydde sig (Holliday & Vandermause, 2015; Vatne & Nåden, 2014). Detta visade sig vara en viktig komponent för individerna i deras återhämtningsperiod (Holliday & Vandermause, 2015). En ung vuxen upplevde att en i personalen såg honom på ett annat sätt. När den personen var i tjänst så var individen mer social, då han annars stängde in sig (Vatne & Nåden, 2014). 13

18 Varför blev livet såhär? Den sista utvägen Svårigheter i livet fick unga vuxna att känna sig överkörda och upplevde att det bara fanns två alternativ, att inte göra någonting eller ta till extrema handlingar såsom självmord (Holliday & Vandermause, 2015; Latakiene & Skruibis, 2015). Individerna önskade att avsluta deras psykiska smärta och lidande genom att dö, då de kände sig deprimerade, ledsna, ensamma och ovärdiga. Individerna använde då olika sätt för att uttrycka sina avsikter (Holliday & Vandermause, 2015; Latakiene & Skruibis, 2015; Zayas et al., 2010). En ung vuxen beskrev att avsikten med självmordsförsöken var att få dö, få lidandet och den psykiska smärtan att sluta, döden skulle bli en flyktväg. Unga vuxna kämpade med att våga berätta för andra om deras lidande, då unga vuxna ropade på hjälp genom sina suicidförsök (Holliday & Vandermause, 2015). Jag ville inte leva längre. Ingen värderade mig. Då jag kände att hela världen hatade mig, ingen älskade mig, så varför är jag i den här världen? (Zayas et al., 2010, s 1776) Unga vuxna kände sig förvirrade över anledningen till försöket. Till en början handlade det om att få dö men under samtal med personalen växte en osäkerhet fram över deras suicidförsök. För vissa var det en impulsiv handling och självmordsförsöket var inte planerat (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015). För unga vuxna var försöket en vändpunkt eller ett genombrott. Försöket speglade sig i en vilja att fly från den psykiska smärta de bar på (Bergmans et al., 2009). Jag vill till en plats där inget spelar någon roll. Jag vill bara iväg. Det var då jag bestämde mig för att ta tabletterna. Så många känslor som rusar genom kroppen så du inte vet vad du ska göra. Ditt sinne är inte klart nog för att tänka verklighet, det var så det var med mig. Mitt sinne tänkte inte verklighet det var då jag tänkte att alla skulle vara gladare utan mig. (Holliday & Vandermause, 2015, s 169) Behovet av hjälp Unga vuxna uttryckte behovet av hjälp från sjukvården och upplevde att de inte blev tagna på allvar samt avsaknad av stöd från personalen (Bazrafshan et al., 2016b; Vatne & Nåden, 2018). En ung vuxen tog till självmordsförsök som ett desperat rop på hjälp (Vatne & Nåden, 2016). Av de unga vuxna var det ingen som berättade om sina suicidplaner, de förnekade sina 14

19 planer vid direkta frågor trots att behovet av hjälp var tydligt. Möjligheten till att lyckas komma ifrån sin suicidalitet krävde hjälp, vilket individerna till slut insåg (Holliday & Vandermause, 2015). För att inte behöva vara en individ med hög risk för suicidalitet så krävs det flera år med återhämtning. Det var viktigt för unga vuxna att känna tillförlit till personalen för att kunna ta sig upp till ytan igen och påbörja återhämtningsprocessen (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015). Unga vuxna längtade efter mer tid till konversationer med personal, då det var positivt med direkta frågor som rörde deras suicidalitet (Holliday & Vandermause, 2015; Vatne & Nåden, 2014; Vatne & Nåden, 2016). Och du känner dig förrådd för att ingen hjälper dig. Ingen ser de små tecken du ger ut Jag drunknar. Snälla någon hjälp mig. (Holliday & Vandermause, 2015, s 170) Närstående var viktiga för unga vuxna då de hjälpte dem söka hjälp när ett avvikande beteende upptäcktes, såsom självskada (Hausmann-Stabile et al., 2017; Vatne & Nåden, 2016; Zayas et al., 2010). Individer som tidigare fått hjälp hade på eget initiativ sökt sig till sjukvården igen (Hausmann-Stabile et al., 2017). Något som gav unga vuxna gott självförtroende var delaktighet i sin egen vård och känslan av ett ansvar över sina egna liv (Vatne & Nåden, 2016). Unga vuxna tyckte det var viktigt att sjuksköterskan var varm och trevlig, pratade, lyssnade och förstod. Individerna såg det som hjälpsam omvårdnad samt att de fick känna sig förstådda och bekräftade. Sjuksköterskan tog den lilla extra tiden och lyssnade och lärde känna individerna, det uppskattades av dem och var en viktig komponent i omvårdnaden. Det var viktigt för dem att få stöd från personalen samt att personalen var konsekventa (Bergmans et al., 2009; Montreuil et al., 2015; Vatne & Nåden, 2014). En ung vuxen tyckte det var positivt när personalen lät henne ta sin tid och inte stressade henne till att dela med sig av sina tankar och känslor (Vatne & Nåden, 2014). Något annat som var positivt var när sjuksköterskan såg till varje individs egna behov och hittade kreativa sätt för att få individanpassad vård. Sjuksköterskan berättade för unga vuxna hur kroppen fungerar fysiologiskt och det ansågs vara väldigt hjälpsamt, då individerna förstod bättre vad som hände i deras egna kroppar. Sjuksköterskan använde logiskt tänkande för att lindra ångesten, vilket hjälpte till att hantera symtomen av individernas psykiska ohälsa. En ung vuxen fick ta med sig sina egna lakan medans andra fick dekorera sina rum, detta var på sjuksköterskans initiativ och individerna ansåg det hjälpsamt. Unga vuxna var inte alltid redo att prata med sina föräldrar om sina problem, även om de ville att föräldrarna skulle veta. Som en ung vuxen berättade så 15

20 informerade sjuksköterskan föräldrarna, då hon inte var bekväm med att berätta allting själv (Montreuil et al., 2015). Känslan av hopp Unga vuxna dolde sin känsla av hopplöshet, det beskrevs som att bära en mask för att dölja sina känslor (Holliday & Vandermause, 2015). Individerna upplevde ingen förändring i livet efter självmordsförsöket (Vatne & Nåden, 2018). Dock upplevde en ung vuxen förändring då hon uttryckte att hon kände sig kvävd innan men efter suicidförsöket kände hon sig fri (Yang, 2012). Två unga vuxna beskrev mötet med sjuksköterskan som bra, de fick en varm känsla. Dessa unga vuxna upplevde att sjuksköterskan brydde sig och behandlade dem med förståelse och god omvårdnad vid inläggning på psykiatrisk avdelning (Vatne & Nåden, 2014; Vatne & Nåden, 2018). Det som gav individerna insikt i livet var att lära sig att det fanns fler alternativ än självmord och lära sig att känslorna var en del av den mänskliga upplevelsen. Den uppmärksamhet som gavs angående deras psykiska ohälsa var en nyckelpunkt. Då individerna kunde relatera till personen de var, när deras symtom blev identifierade (Bergmans et al., 2009). Något som unga vuxna hade gemensamt var att de egentligen ville leva, ville ta hand om sig själva och älska sig själva. Individerna blev inspirerade till att fortsätta framåt i livet efter suicidförsöket och upplevde psykisk frihet (Vatne & Nåden, 2016; Yang, 2012). En individ kämpade med hoppet att vilja leva och tog små steg för återhämtning och uttryckte det som att bära en tung ryggsäck med böcker och sedan ta ut en bok i taget tills den gick att bära (Bergmans et al., 2009). Hitta balansen mellan sina egna behov och det ansvar unga vuxna var tvungna att ta, var en utmaning (Vatne & Nåden, 2016). Dock var den fria viljan och chansen att tänka själva något som individerna uppskattade i sin vård (Hausmann-Stabile et al., 2017). Kommunikationen förbättrades med hjälp av personalen då det hjälpte att prata om sina mörka tankar (Bergmans et al., 2009; Hausmann-Stabile et al., 2017). Kommunikationen hjälpte individerna att möta bryt- och vändpunkter vilket ökade medvetenheten kring deras psykiska ohälsa (Bergmans et al., 2009). Jag är som en målarbok, svarta och vita sidor men varje dag fyller jag i en bild till eller en bit av en bild med färger. (Bergmans et al., 2009, s 123) Uppfattningen av att bli förstådd ökade deras hopp av att vara anknutna till andra. Hoppet av att en annan person kunde hjälpa dem fortsätta leva och att andra brydde sig, skapade 16

21 förhoppning för unga vuxna (Vatne & Nåden, 2018; Zayas et al., 2010). Individerna beskrev interaktionen med personalen som hjälp till att hitta alternativ, vilket ökade deras förmåga att öva på kontrollen gällande deras suicidalitet. Efter självmordsförsöket var möten med sjukvården något som gav struktur till det dagliga livet och stärkte unga vuxna att gå framåt. En av individerna fann hopp från personalen då hon insåg att hon själv kunde påverka sitt liv. Unga vuxna beskrev vikten av deras eget kroppsspråk, då personalen var observanta på avvikande beteende. De behövde bli förstådda i sitt lidande och behövde personal som lyssnade och som hjälpte dem hitta mening i livet. Sjuksköterskan tog kontroll över situationen berättar en ung vuxen. När ett avvikande beteende uppkom tog sjuksköterskan med honom för att prata om det. Upplevelsen var väldigt positiv då han kände sig som en hel person i sitt lidande samt att han blev sedd och fick hopp (Vatne & Nåden, 2018). DISKUSSION Bemötandet från vårdpersonal har stor betydelse för unga vuxna då individerna vill känna att de blir lyssnade på och förstådda. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem speciellt när de fick en god relation med personalen. För att unga vuxna skulle få hopp i livet var upplevelsen av kontrollen över egna tankar och känslor viktig. Resultatet visar att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sina suicidtankar och efter sina suicidförsök. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade av viss vårdpersonal, speciellt inom den somatiska vården. Individerna har fått lära sig hantera och kontrollera sina känslor och fått bra verktyg från psykiatrisk personal. De flesta unga vuxna var nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Resultatdiskussion Travelbees omvårdnadsteori lyfter fram att sjuksköterskan bör utgå utifrån individen. Det är viktigt att personen inte tolkas utifrån andras eller egna erfarenheter (i Kirkevold, 2000). Ett respektfullt bemötande samt att ha rätt till sitt eget liv och sina egna val är viktigt inom omvårdnad. Sjuksköterskans uppgift är att erbjuda vård till alla människor oavsett hudfärg, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller social ställning. För att få förtroende från allmänheten behöver sjuksköterskan framträda på ett sätt där professionens styrkor uppdagas (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Känslor som otrygghet uppstår när delaktighet i vården saknas (Hausmann-Stabile et al., 2017; Vatne & Nåden, 2018). Irritation och aggression uppstår när kontroll över situationen försvinner. Förlorad kontroll genererar i känslor som otrygghet och sårbarhet. Situationer som gjorde att unga vuxna upplevde förlorad kontroll var att bli 17

22 tvingade mot sin vilja och inte bli inkluderade i sin vård (Vatne & Nåden, 2014; Vatne & Nåden, 2018). Ett sätt att få en individ att känna trygghet kan vara att sjuksköterskan strävar efter en jämlik relation (i Kirkevold, 2000). Tillitsfulla relationer är emellanåt helt avgörande för att vårdåtgärderna ska bli lyckade. SBU (2017) beskriver att tillit kan ses som en upplevelse. Andras godhet, ärlighet och skicklighet skapar ett förtroende. Om en person upplever tillit kan det leda till att maktförhållanden förflyttas till en person eller ett system (SBU, 2017). Individer som har utfört ett självmordsförsök, behöver känna sig skyddade och säkra i omgivningen (Socialstyrelsen, 2017b). För goda förutsättningar och tillit är det viktigt att kontinuiteten inom vården är hög (SBU, 2017; Socialstyrelsen, 2017b). Det har visat sig att unga vuxna försöker begå självmord som ett sätt att kommunicera och vill få kontroll över sina liv samt bli sedda (Sukhawaha et al., 2016). Tillit och att bli sedd av personalen är viktigt för individerna, då processen att återhämta sig pågår under lång tid (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015). Vid känsla av tillit är det troligare att unga vuxna vågar öppna upp sig. Då får personalen en chans att verkligen gå till botten med individernas bakomliggande orsaker, varför unga vuxna drabbats av suicidalitet från början. Unga vuxna beskriver att personalen fokuserar mer på deras fysiska mående än deras psykiska mående (Holliday & Vandermause, 2015). De vill bli lyssnade på och vill att deras tankar ska vara viktiga. Unga vuxna beskriver en bristande kontroll över sina tankar och känslor (Holliday & Vandermause, 2015; Vatne & Nåden, 2014). Inom den psykiatriska vården är det viktigt att försöka förstå hur stort lidande den enskilda individen har. Det är viktigt att skapa en kontakt för att få en uppfattning om suicidtankarna och möjligheten för att bli en verklig handling (Socialstyrelsen, 2017b; Sukhawaha et al., 2016). Individer som har genomgått ett suicidförsök behöver en korrekt bedömning och utredning. En snabb och strukturerad uppföljning är viktigt och bör fokusera på individens egen upplevelse av problemen (Socialstyrelsen, 2017b). Vi anser att unga vuxna med suicidalitet ska bli tagna på allvar och bli erbjudna vård som innefattar samtal och uppföljning. Detta för att individerna inte ska falla tillbaka i deras mörka tankar. Enligt Holliday och Vandermause (2015) samt Vatne och Nåden (2016) upplever unga vuxna att ingen i personalen någonsin frågade om deras emotionella smärta (Holliday & Vandermause 2015; Vatne & Nåden, 2016). En dömande attityd är inget som individer, oberoende av sjukdomstillstånd, i vården bör uppleva (Sun, Long, Tsao & Huang, 2014; Travelbee, 1963). Unga vuxna kände sig nedvärderade av personalen och har upplevt en stackars-dig attityd (Vatne & Nåden, 2014). Travelbee (1963) ville att personerna skulle bli visade respekt och visad oro. Varje individ ska ses som en unik människa och förhoppningarna är att andra ska göra samma sak (Travelbee, 1963). Unga 18

23 vuxna vill bli bemötta med respekt och förtroende samt ha regelbundna samtal med psykolog (Vatne & Nåden, 2014). Unga vuxna upplevde känslor av att vara ensam och isolerad. De ville inte bli inlagda på psykiatrisk klinik, då individerna anser sig inte passa in där. För att få åka hem gömde unga vuxna deras känslor och beteenden för att personalen skulle tro att de hade förbättrat sitt psykiska mående (Hausmann-Stabile et al., 2017). Vi tror att stigmatiseringen runt suicidalitet och den psykiatriska vården hämmar unga vuxna att söka hjälp. Unga vuxna verkar anse stigmatiseringen som väldigt jobbig och att individerna då isolerar sig i sina hem istället. Det kan då vara en risk, att individernas möjlighet till professionell hjälp minskas. För att minska stigmatiseringen kan det vara bra att unga vuxna tidigt får information om psykisk ohälsa, exempelvis från sjukvården. Unga vuxna behöver få veta att alla någon gång känner sig ledsna, nedstämda eller utanför. De ska inte behöva vara rädda för att prata om sina känslor och tankar, då det finns hjälp att tillgodose. Unga vuxna som var suicidala beskrev sinnesstämningar som deprimerad, ensam, ledsen och ovärdig. Självmord sågs som enda sättet att bli kvitt den psykiska smärtan (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015; Latakiene & Skruibis, 2015; Zayas et al., 2010). Suicid går att förebygga med kunskap och utbildning till personal inom vården (Folkhälsomyndigheten, 2018b; Sun et al., 2014). Självmord var impulsiva handlingar och inte planerade försök hos unga vuxna (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015) utan mest ett rop på hjälp (Bergmans et al., 2009; Holliday & Vandermause, 2015; Valach, Michel & Young, 2016). Travelbee (i Kirkevold, 2000) beskriver att varje människa är en unik individ och lidandet är individens egna. Det finns flera stadier av lidande och det är viktigt att fånga upp personerna innan de kommer till svårare stadier av lidande (i Kirkevold, 2000). Vid psykisk ohälsa föreligger en ökad risk för suicid, då det finns ett samband mellan dessa (Socialstyrelsen, 2017b; Vatne & Nåden, 2011). Av alla unga vuxna som tar sitt liv har mer än en tredjedel haft en pågående kontakt med hälso- och sjukvården samt att vissa haft kontakt med den psykiatriska vården. Inom hälso- och sjukvården kan orsaken till suicid bero på att den suicidrisk som föreligger inte tagits i beaktande i behandlingen och dess planering (Socialstyrelsen, 2017b). Unga vuxna som tidigare sökt för självskada är mer benägna att dö av just självmord än andra i samma åldersgrupp (Orri et al., 2014), även mer benägna än andra åldersgrupper (Bazrafshan et al., 2016a). Unga vuxna ansåg att alla runt dem skulle vara gladare om de inte fanns i livet längre (Holliday & Vandermause, 2015). Troligtvis var detta en känsla av att skona omgivningen från deras psykiska smärta och enligt Vatne och Nåden (2011) har unga vuxna en önskan att skydda närstående från lidande (Vatne & Nåden, 2011). Unga vuxna upplever avsaknad av stöd och avsaknad av att inte bli tagna på allvar av 19