restaureringen av några liggtimrade hus Måketorpsboden före restaurering. Foto Kulturen.

Transkript

1 Restaureringen av tre timmerhus Restaureringen av Måketorpsboden Under restaurerades Måketorpsboden. Den hade haft behov av restaurering under lång tid. Förutom att en del timmer var angripet av röta så hade äldre dåliga lagningar också bidragit till sättningsskador i byggnaden. Redan 2011 blev vi tvungna att ta ner torvtaket som börjat glida och sätta upp ett tillfälligt skyddstak. Inför restaureringen var det viktigt att ta fram kunskap om denna byggnad specifikt, som vi skulle kunna använda som underlag för de beslut som senare skulle fattas under restaureringsprocessen. Samtidigt med den byggnadsarkeologiska undersökningen gjordes en skadeinventering och ett åtgärdsförslag Projektorganisationen för restaureringen av Måketorpsboden och senare även Onsjöstugan, bestod av projektledare Ulrik Hjort Lassen fram till oktober 2015 då Gunilla Gardelin tog över projektledarrollen. Hon ansvarade också för dokumentationen i projektet. Ansvarig för arbetsmiljö var chefen för Kulturmiljöavdelningen Conny Johansson Hervén. Bebyggelseantikvarie och antikvarisk sakkunnig var stadsantikvarie Henrik Borg och timmermän i projektet var Örjan Hörlin (2015), Fredrik Gustavsson, Kristoffer Aamand Frederiksen och från 2016 Olof Andersson. Därtill har en extern konsult, Karl Magnus Melin, Knadriks Kulturbygg, varit anlitad under projektet för att säkerställa vissa delmoment i arbetet. Arbetena som skulle utföras under restaureringen bestod av lagning av timmer i stommen, ny taktäckning, restaurering av fönster och i viss mån dörrar samt en trappa. Ersättning av väggtimmer i östra fasaden På bodens baksida fanns väggtimmer som var rötskadat. För att kunna ta ut och ersätta de rötskadade timren behövde byggnaden lyftas. De knutar som fanns i denna fasad var i dåligt skick och hade sedan länge förlorat sin funktion. För att fasaden skulle hålla samman under lyftet monterades flera följare. Det innebär att lodräta fyrkantiga timmer monterades fast på båda sidor av väggen och skruvas samman med dragbultar. I samband med det togs golven i bottenvåningen ut och förvarades under tak på byggarbetsplatsen. Några golvplank på ovanvåningen lyftes upp, men förvarades fortsatt inne i byggnadens övervåning. Likaså togs alla fönsterfoder och fönster ut för att undvika att de skulle skadas. Järnstämp användes för att säkra konstruktionen under lyftet. Följarna var av kvartskluven furu med god andel kärna. Det beslutades att vända kärnsidan inåt och i bästa fall med toppen uppåt. Arbetet med att sätta upp följare började på norra gaveln, där det var mest ojämnheter. Vi lyckades dra in väggen ganska mycket, även om nedersta stocken var mycket vriden. Vi drog inte ihop följarna helt från starten, eftersom det är bättre att dra ihop det sista precis innan lyftet av byggnaden. Den 19 mars 2015 påbörjades lyftet av stommen under ledning av Karl Magnus Melin och Henrik Sundahl från Knadriks Kulturbygg. Det tillfälliga taket hade säkrats med reglar på stommen och följarna drogs ihop så mycket som möjligt. Fyra långa stämp placerades under den Måketorpsboden före restaurering. Foto Kulturen. 182 restaureringen av några liggtimrade hus

2 Måketorpsboden med olika benämningar på byggnadsdelar. Byggmöten genomfördes regelbundet under restaureringsprocessen. Foto Gunilla Gardelin och Ulrik Hjort Lassen.

3 nedersta åsen för att ta upp vikten av det tillfälliga taket. Sex korta stämp placerades under bjälklaget, och dubbla sammanskruvade reglar fastgjordes i bjälkarna med skråskruv, så att dessa kunde avlasta vikten från den övre delen av den östra långväggen. Reglar var också fastsatta ovanför bjälkändarna för att fördela trycket genom hela väggen. Med fyra domkrafter under varje följare på utsidan av östra långväggen lyftes stommen sakta upp. För varje litet lyft stramades stämpen upp, vilket underlättade lyftkapaciteten i domkrafterna. Tre långlyftande domkrafter blev också placerade under varje tvärgående vägg. Dessa var först möjliga att lyfta med efter att stämpen hade stramats till. Under hela lyftet hade vi stor uppmärksamhet på vad som hände i konstruktionen och hela förloppet förlöpte utan problem. Stommen säkrades i det nya läget med träblock och kilar. Under lyftet togs syllstocken på östra långsidan ned. När stommen var säkrad i det nya läget togs de lösa knutskallarna från gavelväggarna bort. De två nedersta väggtimren kunde sedan ersättas med nyhuggna. Det tillverkades en lös knutskalle vid södra gaveln med ett cm långt blad som efter montering dymlades från utsidan utan genomgående dymlingar. Väggtimret i Måketorpsboden är ursprungligen gjort med långdrag och såtlös timring som ger släta och täta väggar. Ersättningstimret höggs till på samma sätt. Efter att långdraget var färdigt på andra stocken blev den tillhuggen på ovansidan för att passa ihop med den tredje stocken i väggen. Därefter blev andra stocken anpassad med hjälp av bandkniv så att stocken skulle passa ihop med det befintliga långdraget. LÅNGDRAG är den konkavt huggna rännan som görs på väggtimrets undersida som avpassas mot det underliggande timrets runda överkant. SÅT är den rundning som kan lämnas kvar i nederkanten på väggtimret när den runda stocken bearbetats till en fyrkantig form. SÅTLÖS TIMRING innebär att stockens naturliga rundning huggs bort så att väggen blir helt slät. DYMLING är en träplugg som kan användas för att stärka sammanfogningen av två väggtimmer. Golven I samband med att golven lyftes ut och märktes, dokumenterades de och skador inventerades. Senare genomfördes provtagning av dem för dendrokronologisk analys. Generellt sett var golven i gott skick och har endast i begränsad omfattning behövt ersättas, som i loftgången och drängkammaren på övervåningen samt i hönshuset på nedervåningen där nya golv lades in. Fönstren Fönstren plockades ner med foder och karm. I flera fall var det nödvändigt att såga över spik med bågfilsblad för att undvika för stora skador på foder och karm. Det gjordes en bedömning av fönstrens skick och om de var ursprungliga eller inte. Fönsterkarmarna i den övre delen gick inte att plocka ut då de satt för hårt fast i timmerstommen. Vi beslutade därför att vänta med det för att de inte skulle förstöras. Fönstrens skador dokumenterades och åtgärder föreslogs utifrån det. Tillfälliga följare sattes upp inför att boden skulle lyftas. Foto Viveca Ohlsson. Boden lyftes upp mycket sakta med domkrafter för att kunna ta ut väggtimmer som behövde ersättas. Foto Ulrik Hjort Lassen. Golvplanken bars ut ur boden före lyftet. Foto Ulrik Hjort Lassen. De dokumenterades innan de lades under skyddstak. Foto Viveca Ohlsson. Skadat väggtimmer på bodens baksida ersattes av nytt. Foto Ulrik Hjort Lassen. Ulrik Hjort Lassen inspekterar den åtgärdade väggen. Foto Kristoffer Aamand Frederiksen. 186 restaureringen av några liggtimrade hus

4 Vi restaurerade fönster efter behov. Alla fönsterglas togs ut och bågarna lagades där det visade sig nödvändigt. De tidigare inte så lyckade lagningarna gjordes om. De befintliga fönsterglasen byttes sedan till återanvänt munblåst glas. Stenläggningen under svalgången Stenläggningen på framsidan låg cirka en decimeter över träsyllen, vilket orsakat rötskador. Det var då nödvändigt att montera ner trappan till svalgången. Stenläggningen dokumenterades och togs bort för att komma åt träsyllen. Det beslutades att stenläggningen inte skulle behållas, eftersom det inte funnits en sådan på den plats där boden ursprungligen stått. I stället valde vi att ersätta stenläggningen med ett trägolv i fur som lades på bolsterstockar av ek. Traditionellt sett kan det ha funnits ett trägolv eller möjligen inget golv alls på den ursprungliga platsen, men med utgångspunkt i att göra boden tillgänglig för våra besökare valdes att lägga in ett trägolv. Den skadade träsyllen i västra fasaden hade inte upptäckts innan restaureringen startade, då den inte varit synlig. Det beslutades att göra en halvsulning med ett ganska vågrätt snitt. Vi försökte bevara så mycket av den ursprungliga syllen som möjligt, eftersom den var det enda som höll ihop konstruktionen under dörrarna. Det lades näver mellan syllstenar och timmer som ett tätskikt. Laxknutraden vid hönshuset Det var planerat att byta nedersta väggtimret i västra fasaden, den del som kallas för hönshuset, men även det ovanliggande timret byttes. Anledningen till det beslutet var att dessa väggtimmer sedan tidigare var utbytta och att de inte var sammanfogade med övrigt timmer på ett varken funktionellt eller traditionellt sätt. Västra fasaden Till ny, främre träsyll införskaffades ek av hög kvalitet. Syllen lades i rätt nivå och en ny skarv gjordes för att foga samman den med det äldre kvarvarande syllträet. Att vi inte bytte hela syllen berodde på att vi ville spara så mycket som möjligt av byggnadens olika årsringar, med olika förändringar, så att det även i framtiden går att utläsa hur byggnaden lagats och ändrats genom tiderna. Det beslutades att den nya syllen skulle vara sågad eftersom den syll den skulle fogas samman med var det. Efter att syllstensraden lagts vågrätt, lades syllen på plats och fogades samman med syllen i söder. Vid sammanfogningen av syllarna infogades också hörnstolpen. Genom att dra ut syllarna mot väster kunde stolpen sättas in och delarna skjutas på plats. Stora delar av väggtimren i västra fasaden vid loftgången blev vi tvungna av byta på grund av att de skadats av röta och sättningar. Sättningarna hade bland annat uppkommit på grund av att dåliga lagningar tidigare gjorts i det nordvästra hörnet i byggnadens övre del. Vi gjorde om dessa lagningar och ersatte det timmer som skadats för att säkra att konstruktionen håller. Balusterdockorna från 1600-talets första hälft i loftgångens öppning var alla i tillräckligt gott skick för att sättas tillbaka, men en sparades för att överst till vänster. Stenläggning som togs bort. Foto Gunilla Gardelin. överst till höger: Broläggning i trä som ersatte stenläggningen. Foto Gunilla Gardelin. mellanraden: Lagningar på den del som kallas hönshuset. Foton Gunilla Gardelin. underst: En balsuterdocka ersattes för att en skulle kunna bevaras säkert för framtiden i Kulturens magasin. Foto Gunilla Gardelin. Måketorpsboden. Foto Viveca Ohlsson. 188 restaureringen av några liggtimrade hus

5 En dubbelhaksknut huggs fram med yxa på Måketorpsboden. Exemplet visar hur det kan gå till när man byter hela timmer och kan använda samma tillvägagångsätt som man traditionellt sett har gjort. Foto Olof Andersson och Kristoffer Aamand Fredriksen. Skador på timren kräver skilda lösningar och bilderna visar exempel på hur man kan göra när knuten är upprutten, men vill spara så mycket som möjligt av originaltimret. Foto Olof Andersson.

6 den var särskilt intressant ur dendrokronologisk synvinkel. Genom att spara den för framtiden kan vi säkra att kunskapen finns kvar. Den förvaras i Kulturens samlingar med inventarienumret KM 94806:8 och har i byggnaden ersatts med en kopia. I norra gaveln hade vi funnit en öppning som ursprungligen varit mindre. Vi valde att återskapa den gamla öppningen och förse den med en lucka. Till luckan smiddes gångjärn och de andra gångjärn som finns i bodens dörrar utgjorde förlagor. I södra gaveln hade vi i förberedelserna av restaureringen gjort ett förslag på lagningar, där knutarna var skadade och inte längre höll ihop konstruktionen. Genom att fästa in knutskallar med svärd, en utskjutande del som kunde fästas i anslutande virke, behövde vi inte byta så mycket virke som planerats. Därmed kunde mer väggtimmer bevaras. Den ursprungliga planen för lagningsarbetena i åtgärdsförslaget reviderades något. Översta väggtimret i innerväggen byttes helt. Av stocken under byttes halva och en mindre bit infogades över dörren till södra rummet. När dessa lagningsarbeten var klara kunde vi montera upp gavelröstena och infoga åsarna i urtagen, efter att en av åsarna bytts ut. När lyftet var klart och stommen dragits ihop så mycket som möjligt tillverkades nya dragbultar för att ersätta de tillfälliga av galvaniserade gängstavar. De nya dragbultarna utfördes med smidda bultar med fyrkantskalle på insidan och med kilgång på utsidan. De följare som slutgiltigt skall stödja konstruktionen beslutade vi utvändigt skulle vara obearbetade medan de invändiga hyvlades av hänsyn till att miljön skall brukas av besökare. Takkonstruktionen Måketorpsboden skulle under restaureringen förses med ett nytt torvtak. För att torven skall ligga kvar och inte glida ner, sätts i nedre kanten av taket en smal, lutande stock kallad mullås. Den i sin tur hålls fast av eneknän, också kallade takkrokar. Som namnet avslöjar är det inte ovanligt att eneträ används som material, men ibland förekommer också att de är gjorda av gran eller ek. En är ett tämligen rötbeständigt material och därför lämpligt att använda. Ämnet är i det här fallet en grov stam av ene där en relativt stor gren vuxit i en bra vinkel från stammen så att det går att få fram en stark krok ur ämnet. Framtagning av ämnen till takkrokar eller så kallade eneknän, hämtades på naturreservatet Humlamaden strax utanför Veberöd i Lunds kommun. Humlamaden är en fäladsmark med inslag av träd som ek och bok, men också enbuskage. Där hade Länsstyrelsen givit oss lov att ta ut ämnen ur beståndet av en eftersom de redan hade ett projekt där naturreservatets enbuskage skulle restaureras. Avverkningen gjordes efter anvisningar av Jörgen Nilsson på Länsstyrelsen. Timmer till ny ås och sparrar fälldes i Kullaskogen i nordöstra Skåne. Omkring 200 slanor av undertryckt gran till underlag för torvtaket fann vi via kontakter i Västergötland. Till taktäckningen köpte vi näver från Finland och torv från Skurup i sydvästra Skåne. UNDERTRYCKT GRAN har vuxit i mörka täta skogar. Det gör att trädet växter långsamt och blir tätvuxet och hållbart virke. överst till vänster: Dragbultar till de följare som sattes upp för att ge extra stöd åt konstruktion och för att vi skulle slippa byta mer väggtimmer än absolut nödvändigt. överst till höger: Gångjärn och beslag till en lucka i Måketorpsbodens norra gavel och till en dörr. nederst: Beredning av slanor till underlag för taktäckningen. Samtliga foton Gunilla Gardelin. 192 restaureringen av några liggtimrade hus

7 ovan: Eneknän som håller mullåsen. Foto Lovisa Olsson. övriga bilder: Naturreservatet Humlamaden där vi fick möjlighet att ta ut takkrokar ur enbeståndet. Foto Kristoffer Aamand Frederiksen.

8 Nya vågbord tillverkades och lyftes på plats. Därefter sattes de nya sparrarna upp, med ungefär en meters mellanrum. De sammanfogades i toppen med dymlingar och mellan dem lades granslanor som inte är fastspikade utan lösa. Vi återanvände alla de granslanor som tidigare legat på boden och som var i tillräckligt gott skick på ungefär en fjärdedel av taket och därefter använde vi de nya slanorna. Innan vi startade arbetet med att lägga torvtaket fick vi en utbildningsdag tillsammans med Sten Nilsson, Snickarnilsson i Laholm. Det är mycket viktigt att arbetet görs på rätt sätt för uppstår det läckage är det näst intill omöjligt att finna var läckan uppstått. Näver läggs i flera lager enligt ett visst mönster. Vi började med att spika droppspån längs takfoten. Det görs för att nävern inte skall rulla ihop sig utan sticka ut en bit, vilket gör att takdroppet inte faller direkt mot byggnadens vägg. Kortare bitar av näverflak läggs sedan längst ner vid takfoten och därefter större näverflak i flera lager omlott. Efterhand som takfoten täcktes av näver spikade vi fast takkrokarna. Sedan fortsatt vi näverläggningen i sex lager, plus ett extra lager med den vita barksidan upp. Enligt uppfinnaren överst till vänster: Montering av en ny ås. överst till höger: Taksparrarna fästes i toppen med dubb. mellanraden: Läggning av granslanor mellan sparrarna. underst: Utbildning om torvtaksläggning med Sten Nilsson. Taktäckning med näver i flera lager och däröver två lager med torv. Samtliga foton Gunilla Gardelin. Christopher Polhem, som var verksam under senare delen av 1600-talet och första halvan av 1700-talet, kan på detta sätt en bättre hållbarhet på taket uppnås. Första lagret torv läggs sedan med grässidan nedåt. Andra lagret torv läggs med grässidan uppåt. Grästorvorna förskjuts succesivt så att inga skarvar går rätt igenom ner till nävern. Att lägga grässidan neråt skyddar en tid även nävern mot jordsyrorna i torven. Med tiden växer taket ihop till en homogen gräsyta. Det tog ungefär två veckor att lägga de båda takfallen. Förutom att vi själva dokumenterade vårt arbete, valde Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet att använda tillfället till att göra en film om torvtaksläggning med Måketorpsboden som exempel. Golv, trappa och tillägg av panel De flesta golvplankorna i boden var i gott skick, men några blev vi tvungna att byta. Det handlade i de flesta fall om golvplankor som sedan tidigare bytts ut. Timmer till golvplankor fälldes i Kullaskogen och rundtimret klövs till plankor. De träd som fälldes var ungefär 100 år gamla. Innan golven lades på plats i bodens nedervåning gjordes markberedning och nya timmer lades in som golven kunde vila på. Trappan som förbinder de två våningsplanen i boden hade vi besiktigat och dokumenterat genom ritning och fotografier. Så mycket som möjligt av trappans konstruktion bevarades i befintligt skick, men några delar förstärktes. Två av byggnadens fasader bedömdes viktiga att skydda med panel mot väder och vind för att inte ytterligare timmer skulle behöva bytas eller lagas. Panelen består av kilsågade granbrädor och lockläkt av hög kvalitet. restaureringen av några liggtimrade hus 197

9 Måketorpsboden efter restaureringen. Foto Viveca Ohlsson.