KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV

Transkript

1 KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV en förstudie om kompetensöverföring för det tekniska levande kulturarvet Wedin, Drängsmarks ångsåg. Ida Wedin, industriantikvarie

2 SAMMANFATTNING Just nu pågår ett arbete i Sverige med att tillämpa Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet. I konventionen utpekas traditionell hantverkskunskap, ett levande bruk av kulturarvet och stöd till brukare för kunskapsöverföring mellan generationer. Det tekniska immateriella kulturarvet handlar om traditionella hantverkskunskaper som konsten att renovera ett vattenhjul, att underhålla en väderkvarn eller att köra en ångbåt. I Sverige är vi huvudsakligen beroende av landets 1436 ideella arbetslivsmuseer för att renovera, underhålla och köra det tekniska kulturarvet och genom att stödja deras verksamhet kan vi bedriva ett kostnadseffektivt kulturarvsbevarande i en skala som annars aldrig vore möjligt. Kunskapsöverföring är ett av arbetslivsmuseernas största problem, något som leder till dyrköpta misstag och ibland för alltid förlorad kunskap. Hur kan en kunskapsöverföring säkras både sinsemellan och över generationer? Idén om uppbyggandet av en gemensam kunskapsbank har diskuterats flera gånger. I denna förstudie överlämnar jag förslag på genomförande av denna idé och aktörer som behöver tillgång till denna presenteras. Jag har letat lösningar som kan ge stora och kvalitativa resultat med så små medel som möjligt. Det har blivit uppenbart under arbetets gång att en kunskapsbank inte löser alla problem. Istället presenteras här tre olika lösningar: en kunskapsbank, ett nätverk och utbildningar. Kunskapsbank. Den ideella organisationen Wikimedia Sverige har system som kan uppfylla alla förstudiens krav på en kunskapsbank. Wikimedia driver inte bara Wikipedia utan även system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks och för fria bilder och media - Commons. Kunskap om hur olika maskiner körs, renoveras eller underhålls platsar bra som ämnen i Wikibooks. Tack vare förstudien har ett samarbete börjat ta form mellan ArbetSam och Wikimedia Sverige för att bygga upp maskin- och teknikhistorisk kunskap på Wikibooks, Wikipedia och Commons. Nätverk. Det finns stort behov av ett sökbart kontaktnätverk mellan förstudiens berörda parter bland annat med kontaktuppgifter om vem som säljer vad, vem som gjort vad och vilka som har liknande problem. Arbetets Museum har en informationsrik databas över landets Arbetslivsmuseer, en gedigen bas att bygga vidare på. Jag föreslår att Arbetets Museum tillförs resurser för att utveckla och sedan löpande uppdatera och sprida information om denna databas för att hjälpa alla berörda museer, organisationer och föreningar att hjälpa varandra förvalta det tekniska kulturarvet. Utbildning. För lyckad kunskapsöverföring behövs former för formell och informell utbildning. Branschvisa temakonferenser om kunskapsöverföring har arrangerats i bland annat ArbetSams och Arbetets Museums regi vilket är ett utmärkt exempel på redan existerande informell utbildning att stötta. Flera av landets skyddade kulturmiljöer består även av ett, ofta förbisett, tekniskt kulturarv. Jag föreslår en satsning, liknande de senaste årens satsning på hembygdsgårdar Hus med historia, där Länsstyrelsen får öronmärkta anslag och medel för samarbete, men denna gång med landets arbetslivsmuseer och deras samarbetsorganisationer: Teknik med historia. De mekaniska verkstädernas breda traditionella hantverkskunnande behövs för att underhålla och köra det tekniska kulturarvet. Jag föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att bygga upp hantverksutbildning i maskin- och teknikhistorisk kunskap för formell kunskapsöverföring om levande bruk av vårt tekniska kulturarv. 2

3 1. INLEDNING 4 2. SYFTE OCH DISPOSITION 4 3. UNESCOS KONVENTION OM ETT LEVANDE KULTURARV 5 4. METOD 7 5. VILKA BEHÖVER TILLGÅNG TILL DENNA KUNSKAPSBANK? Arbetslivsmuseer Övriga museer som arbetar med tekniskt kulturarv Myndigheter Föreningar Företag VILKA UPPGIFTER BÖR KUNSKAPSBANKEN INNEHÅLLA? Kompetens - hotad hantverkskompetens Kunskap - nedteckna material Kunskap - tillgängliggöra material och förteckningar som redan finns Kontakt skapa nätverk VILKET SLAG AV KUNSKAPSBANK? FORM UPPBYGGNAD - FÖRVALTANDE Kunskap behov av kunskapsbank Kontakter behov av sökbart nätverk Kompetens behov av utbildning SLUTSATSER REFERENSLISTA OCH KONTAKTER 24 BILAGA 1 Diskussionsseminarier, deltagare och tillfällen 26 BILAGA 2 Diskussionsfrågor på seminarierna 27 BILAGA 3 - ArbetSams förenings- och organisationsmedlemmar 28 BILAGA 4 - Seminarium Repslagarmuseet, Älvängen 29 BILAGA 5 - Seminarium Beckholmen, Stockholm 33 BILAGA 6 - Seminarium , Järnvägsmuseet, Gävle 37 BILAGA 7 Flygblad om hotade hantverkkunskaper - MHRF 42 3

4 1. INLEDNING I Sverige är vi beroende av den ideella museisektorn för att hantera bevarandet av vårt tekniska kulturarv. Engagemanget och kompetensen finns idag framförallt hos landets ideella arbetslivsmuseer och genom att uppmuntra och stödja deras verksamhet kan vi bedriva ett kostnadseffektivt kulturarvsbevarande i en skala som annars aldrig vore möjligt. Mycket av detta tekniska kulturarv är immateriellt kulturarv. Kunskapen om maskin- och teknikhistoria sitter i människors händer och huvuden och allt för ofta försvinner kompetens med en äldre generation. Det har blivit allt svårare att få svar på konkreta frågor som vem har erfarenhet av varmnitning eller hur bör en vattenhjulstock konstrueras? Detta leder till tidsödande efterforskning och dyrköpta misstag, ett problem som har diskuterats inom till exempel Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd (ArbetSam) och Motorhistoriska Riksförbundet (MHRF). Hur ska en kunskapsöverföring säkras och hur kan man göra kunskap och kontakter tillgängliga både för varandra och för kommande generationer för att slippa lägga dyrbar ideell arbetstid på att ständigt uppfinna hjulet på nytt. Önskemål om en nationell kunskapsbank uppkom på konferensen Ångpanna 2011 i Eskilstuna och senare även på 2012 års konferens Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning nuläge och framtid i Norrköping. Jag har som enskild företagare, teknikhistoriker och verksam i arbetslivsmuseernas absoluta närhet, tagit på mig rollen att initiera detta projekt genom denna förstudie. Att hjälpa de ideella arbetslivsmuseerna att bygga upp system med långsiktig finansiering för att säkra det tekniska levande kulturarvets kunskapsöverföring är ett effektivt sätt att med små medel uppnå mycket. I denna förstudie överlämnar jag förslag på hur detta kan genomföras. Förstudien har kunnat genomföras tack vare medel från Riksantikvarieämbetet. 2. SYFTE OCH DISPOSITION Syftet med denna förstudie är att undersöka möjligheterna och behoven av en kunskapsbank för maskin- och teknikhistorisk kunskap. Förstudien svarar på följande frågeställningar: Intressenter: Vilka berörs och vilka behöver tillgång till denna kunskapsbank? Innehåll: Vilka uppgifter bör kunskapsbanken innehålla? Form: Hur ska kunskapsbanken se ut för att göra mest nytta? Webbplats eller databas? Kan befintliga system användas från t.ex. Arbetets Museums databas eller bör ett nytt system tas fram? Finansiering och uppbyggnad: Hur skall steg två Uppbyggnad genomföras och finansieras? Vilka bör delta i ett genomförande? Finansiering långsiktigt: Hur kan man bygga upp en långsiktig finansiering och drift av kunskapsbanken och i vilken regi bör detta drivas? I kapitel 3 sätts kunskapsbanken in i ett sammanhang med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet och Sveriges nu pågående arbete med tillämpning av konventionen. Därefter följer ett metodkapitel om hur förstudien har genomförts. Kapitel 5 går igenom vilka som behöver denna kunskapsbank, kapitel 6 handlar om vilken kunskap den bör innehålla. I kapitel 7 diskuteras 4

5 kunskapsbank som lösningen på alla eller endast ett av flera behov och sedan presenteras flera olika lösningar på behovet i kapitel 8. Lösningarna sammanfattas i slutsatsen, kapitel 9. Sist finns en referens- och kontaktlista. Bilaga 1 redovisar deltagarna i de seminarier som genomförts och bilaga 2 de frågor som diskuterades på dessa. Bilaga 3 specificerar alla organisations- och föreningsmedlemmar i Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam. Bilagorna 4, 5 och 6 är anteckningar i sin helhet från de genomförda diskussionsseminarierna. Bilaga 7 visar två flygblad framtagna av Motorhistoriska Riksförbundet om hotade hantverkskunskaper. 3. UNESCOS KONVENTION OM ETT LEVANDE KULTURARV Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet definierar immateriellt kulturarv som: Sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskap, färdigheter liksom tillhörande verktyg, föremål, artefakter och kulturella platser som lokalsamhällen, grupper och i vissa fall enskilda personer erkänner som en del av sitt kulturarv. 1 Regeringen har gett Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att vara samordnande myndighet, och utveckla arbetet med tillämpningen av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet i Sverige och en delrapport med namnet Levande Kulturarv överlämnades till regeringen I sin rapport förespråkar de att man istället för immateriellt kulturarv använder sig av begreppet levande kulturarv och det är detta begrepp jag i följande kapitel kommer att använda mig av. Ett område som Unesco exemplifierar som immateriellt kulturarv är traditionell hantverkskunskap och man betonar att det immateriella kulturarvet är ett kulturarv som överförs mellan generationer. Det tekniska levande kulturarvet handlar just om traditionell hantverkskunskap såsom: konsten att renovera ett vattenhjul, att underhålla en väderkvarn eller att köra en ångbåt. Konventionen framhäver säkerställandet av ett levande bruk av kulturarvet inriktat på utövande, utövare och arenor för dessa, att främja och aktivt stödja dem och att föra kunskaperna om utövandet vidare genom formell och informell utbildning. 3 Det är tack vare de ideella arbetslivsmuseernas och föreningarnas medlemmars mekande på verkstäder, lok, båtar, kvarnar, ramsågar mm, som det finns kunskap att renovera, underhålla och köra det tekniska kulturarvet i Sverige. Hos dessa aktörer pågår ett levande brukande av kulturarvet. Samtidigt, vilket Unesco noterar men som också upplevs av flera aktörer själva, är behovet stort av en metod för att föra kunskaperna om utövandet vidare. Bland många arbetslivsmuseer finns en vilja att utveckla system för att utbyta kontakter, erfarenheter och kunskap. 1 Konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, Levande kulturarv - Delrapport om tillämpningen av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet i Sverige, Redovisning av regeringsuppdrag Ku2010/1980/KT, Förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet, länk, Institutet för språk och folkminnen

6 Övre bilden: Kantverk körs på Drängsmarks Ångsåg i Västerbotten. Nedre bilden: Teknikhistoriker Bengt Spade mäter upp ett vattenhjul utanför Osby. Wedin 6

7 4. METOD Redan i ansökningsskedet inför denna förstudie togs kontakt med ett stort antal berörda aktörer varav sex föreningar, tre museer och tre enskilda aktörer intygade behovet av en maskin- och teknikhistorisk kunskapsbank. Organisationer, museer, föreningar, företag och personer som arbetar med maskin- och teknikhistorisk kunskap har sedan inbjudits till fem seminarier på olika platser i landet för att diskutera behovet av och idéer kring en kunskapsbank. Tre av dessa seminarier har fått deltagare nog för att kunna genomföras. Diskussion med fler aktörer har skett via telefon och mail. Diskussionsmöten har skett på ArbetSams kansli 4, på Hantverkslaboratoriet i Mariestad 5, på Wikimedia Sverige 6 och på Göteborgs Stadsmuseum 7 med anledning av deras förstudie kring ett regionalt eller nationellt industrihistoriskt centrum. Under förstudiens gång har jag även deltagit i konferensen Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning nuläge och framtid. Eftersom förstudien redan från början haft en tät koppling till landets arbetslivsmuseer har detta projekt genomförts i nära samarbete med Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam, som närmare presenteras i nästa kapitel. Detta har gjort att seminarieinbjudningarna, genom deras kansli, nått ut till alla arbetslivsmuseer och museiorganisationer som berör industri, teknik, bruk, verkstäder, reparation och tillverkning. Torsten Nilsson, arbetslivsintendent på Arbetets Museum har fungerat som diskussionspartner under arbetets gång och även deltagit i diskussioner på Hantverkslaboratoriet, Wikimedia Sverige och på seminariet på Beckholmen i Stockholm. Genom Byggnadsvårdstorget 8 har seminarieinbjudan gått ut till flera av landets hantverkare och leverantörer inom området. De stads- och länsmuseer som har en antikvarie som arbetar med frågorna har bjudits in, så även föreningar som inte ingår i ArbetSam (till exempel Svenska Fyrsällskapet), industrihistoriska föreningar runt om i landet och Hantverkslaboratoriet på Göteborgs Universitet. Uppslutningen på seminarierna har varit sämre än väntat men i gengäld har diskussionerna på seminarierna varit mer engagerade och givande än väntat. Hela järnvägsbranschen kunde nås på ett seminarium i samband med deras årliga branschmöte och deras överrepresentation på diskussionsseminarierna är därför inte nödvändigtvis en spegling av behovet eller engagemanget i frågan. Fullständig förteckning över seminarietillfällen och deltagare återfinns i bilaga 1 och diskussionsfrågorna som diskuterats återfinns i bilaga 2. I bilaga 4, 5 och 6 redovisas diskussionerna från seminarierna i sin helhet. 5. VILKA BEHÖVER TILLGÅNG TILL DENNA KUNSKAPSBANK? 5.1 Arbetslivsmuseer Insatser för det tekniska kulturarvet görs idag huvudsakligen med ideell arbetskraft bland Sveriges arbetslivsmuseer. Man räknar idag med att dessa totalt har aktiva medlemmar och tar 4 ArbetSam: 5 Hantverkslaboratoriet, 6 Wikimedia Sverige: 7 Göteborgs Stadsmuseum: 8 Byggnadsvårdstorget: 9 Enligt ArbetSams databas,

8 emot totalt tio miljoner besökare per år. 10 (Räknar man in samtliga medlemmar, inte bara aktiva, så kommer enbart samarbetsorganisationer som Motorhistoriska Riksförbundet upp i st. medlemmar.) Landets arbetslivsmuseer organiseras av sju centrala organisationer som presenteras närmare nedan. Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam Ordförande: Anders Lind Bildades 1998 i Norrköping. Antal medlemmar: 454 museer, 28 organisationer och 11 enskilda medlemmar. 11 Hemsida: Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam, är en nätverksorganisation och idag Sveriges största museinätverk. Det är en ideell organisation som främjar och utveckla bevarandet och gestaltandet av industrisamhällets framväxt och kulturarv. Några av ArbetSams uppgifter är att stärka arbetslivsmuseernas identitet och sprida kännedom om museernas verksamhet. ArbetSam vill visa upp historien där den ägde rum för att ge en djupare bild och närheten till kunniga människor. Organisationen arbetar löpande med frågor som kulturturism, marknadsföring, informationsmaterial, hemsida med mera. Kunskapsinhämtning och utbildningar är en mycket viktig del av ArbetSams verksamhet. Järnvägshistoriska Riksförbundet, JHRF Ordförande: Jonas Svartlok Bildades 1977 i Kalmar. Antal medlemmar: 35 medlemsföreningar med medlemmar Hemsida: Järnvägshistoriska Riksförbundet bildades som en paraplyorganisation för Sveriges järnvägsmuseiföreningar. Uppgiften är att tillvarata medlemmarnas intressen i synnerlighet gentemot Trafikverket och Transportstyrelsen. JHRF har idag en mer utåtriktad verksamhet gentemot exempelvis myndigheter. Framtiden består av fortsatt kontakter med myndigheter och en utveckling av samarbetet mellan JHRF och Museibanornas Riksorganisation (MRO). JHRF vill utveckla ett stöd för medlemmarnas utbildningsverksamhet. Museibanornas Riksorganisation, MRO Ordförande: Ragnar Hellborg Bildades 1982 Antal medlemmar: 21 medlemsbanor med ca medlemmar Hemsida: Det som skiljer MRO och JHRF är att MRO-föreningarna förvaltar egna spår. MRO skapades i första hand för att vara ett språkrör gentemot myndigheter och forum för kontakter mellan medlemsföreningarna. Förhållandet till myndigheter gäller framförallt Transportstyrelsen, där MRObanorna även behöver ha tillstånd som spårinnehavare/spårhållare. En ny faktor är de beslut som tas på EU-nivå vilket medför att MRO (och även JHRF) måste verka även på en europeisk nivå för att upplysa och påverka beslutsfattarna. 10 Uppgifter från ArbetSams kansli och från Riksantikvarieämbetets rapport 2001:1 Man måste vara lite tokig 11 Enligt Lovisa Almborg, ArbetSams kansli. ArbetSams medlemsorganisationer finns listade i bilaga tre. 8

9 Sveriges Segelfartygsförening, SFF Ordförande: Lars Hultqvist Bildades 1976 Antal medlemmar: 67 segelfartyg med cirka medlemmar Hemsida: Sveriges Segelfartygsförening (SSF) är en rikstäckande ideell förening, som bildades 1976 för att främja bevarandet av segelfartyg och segelfartyg med hjälpmotor. De anslutna medlemsfartygen ska ha använts som yrkesfartyg och ha en storlek överstigande 12 x 4 meter. Bevarandet ska ske med största möjliga hänsyn till fartygens kulturhistoriska värde. Den viktigaste grundstenen i föreningens arbete är övertygelsen om att det bästa sättet att bevara traditionsfartygen är att segla dem. SSF:s arbete är i huvudsak inriktat på tre fronter: att stärka och stödja medlemmarna, att informera och bearbeta allmänheten samt att påverka myndigheter och politiker. Svenska Ångbåtsföreningen, SÅF Ordförande: Kjell Nordeman Bildades 1986 i Eskilstuna Antal medlemmar: 260 båtar med medlemmar i de olika föreningarna Hemsida: SÅF ger ut en slup- och fartygsmatrikel, är behjälplig med information, anordnar träffar, bytesbörs, organiserar medlemmarna, ger ut information till fartygsägare och arbetar med myndighetsbevakning. Man samlar även medlemmarna och båtarna till regelbundna träffar runt om i landet. Det finns 260 ångdrivna farkoster i Sverige varav 40 bedriver passagerartrafik. Ungefär personer åker som passagerare per år. Viktiga frågor för SÅF är fartygsbevarande, säkerhetsfrågor och utbildningsfrågor. Motorhistoriska Riksförbundet, MHRF Ordförande: Peter Edqvist Bildades 1969 Antal Medlemmar: 171 medlemsklubbar bestående av totalt ca medlemmar. Hemsida: Motorhistoriska Riksförbundet verkar för att motorhistoriskt intressanta äldre fordon används, restaureras och bevaras inför framtiden. MHRF:s gamla fordon är inte bara ett pittoreskt och uppskattat inslag i trafiken, de utgör också ett stort rullande museum som drivs helt utan statliga och kommunala bidrag. Teknisk kompetens och förmågan att reparera eller återskapa gamla föremål är färdigheter som måste bevaras och föras vidare. MHRF har en viktig funktion att fylla i detta arbete. MHRF är även remissinstans i fordons- och trafikfrågor och ägnar en stor del av verksamheten åt påverkansarbete gentemot myndigheter och politiker för att gårdagens fordon ska kunna framföras på morgondagens vägar. Sveriges Grafiska Museers Samarbetsråd, GRAMUS Ordförande: Hans-Erik Johansson Bildades år 2000 Antal medlemmar: 20 st. medlemsmuseer Hemsida: 9

10 GRAMUS bildades i syfte att tillvarata de svenska grafiska museernas intressen och att på ett nationellt plan verka för att kunskapen om äldre grafisk teknik kan leva vidare. Utbildningsfrågan ligger högt på listan och man är nu i full färd med att undersöka behovet av och möjligheterna att gemensamt anordna utbildningar. 5.2 Övriga museer som arbetar med tekniskt kulturarv Arbetets Museum Museidirektör: Niklas Cserhalmi Bildades 1991 Hemsida: Arbetets Museums uppdrag är att dokumentera arbetet och levandegöra arbetets historia. Arbetets museum har enligt regeringens regleringsbrev ett särskilt ansvar för alla arbetslivsmuseer i Sverige och har en person anställd som arbetar enbart med arbetslivsmuseerna. Museet vill verka för ett bevarande och brukande av kulturarvet för att på så sätt ge perspektiv på vår samhällsutveckling och människors villkor. Arbetets museum ska dokumentera industrisamhällets historia och samarbeta med andra museer och institutioner med industrihistorisk inriktning. Tekniska Museet Museidirektör: Ann Follin Bildades 1936 Hemsida: Sedan starten 1936 har tekniska museet tagit emot miljontals nyfikna barn och vuxna som vill se, känna på och förstå tekniken i samhället. Tekniska museet är Sveriges största tekniska museum och har ett nationellt uppdrag att ansvara för det tekniska och industrihistoriska kulturarvet. Textilmuseet Museichef: Ulrika Kullenberg Bildades 1972 Hemsida: I samband med flytt till nya lokaler 2014, Textile Fashion Center, genomgår Textilmuseet ett omfattande förnyelsearbete. Det nya Textilmuseet har som uppdrag att spegla textil i alla dess former med inriktning på industrihistoria, design, mode, konst och framtidens textilier. Textilmuseet har ett regionalt och lokalt uppdrag. Statens maritima museer Överintendent: Robert Olsson Hemsida: Statens maritima museer är en myndighet som ansvarar för de statliga museerna med maritim inriktning: Sjöhistoriska museet, Vasamuseet och Marinmuseum. Myndighetens uppgift är att bevara och utveckla det maritima kulturarvet samt bygga upp kunskaperna om det. Myndigheten ska också samverka med andra myndigheter och aktörer och verka för ett ökat regionalt persektiv. Trafikverkets museer Museichef: Robert Sjöö Hemsida: 10

11 Trafikverkets museer består av Sveriges Järnvägsmuseum och Sveriges Vägmuseum (f.d. Vägverkets museum) med inriktning på järnvägshistoria respektive väghistoria. Trafikverkets museer ska samla, förvalta, utveckla, levandegöra och gestalta Trafikverkets historiska samlingar och göra dessa tillgängliga. Uppdraget ska bedrivas med ett långsiktigt perspektiv för att säkerställa att de kulturoch teknikhistoriska värden som Trafikverket representerar inte går förlorade. Trafikverkets museer står som nybildad organisation inför en utmaning då Trafikverkets museer ska vara Trafikverkets direkta kommunikations- och informationskanal för att sprida kommunikationen om och förståelse för Trafikverkets arbete. Statens försvarshistoriska museer Överintendent: Staffan Bengtsson Hemsida: Statens försvarshistoriska museer har till uppgift att främja kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna och om försvarets roll i samhällsutvecklingen. I myndigheten ingår Armémuseum och Flygvapenmuseum samt Försvarets traditionsnämnd. I fråga om sjöförsvaret skall myndigheten i lämplig omfattning samråda med Statens sjöhistoriska museer. Myndigheten ansvarar också för att vårda, förteckna, främja studier och forskning och handlägga frågor som rör traditioner, traditionsvård och liknande ärenden på det militära området. Regionala och lokala stads- och länsmuseer med teknikhistoriska samlingar Utan inventering eller uppräkning konstateras här att flera regionala och lokala museer runt om i landet sitter på större tekniska samlingar och i vissa fall personal med teknisk kompetens. Eskilstuna stadsmuseum med sin samling ångmaskiner är ett exempel. Göteborgs Stadsmuseum Blivande varvs- och industrihistoriskt centrum? Museichef: Cornelia Lönnroth Hemsida: Göteborgs Stadsmuseum hör visserligen till den förra kategorin men nämns här enskilt eftersom de har i uppdrag att genomföra en förstudie om ett varvs- och industrihistoriskt centrum i det gamla varvsområdet på Hisingen i Göteborg där stadsmuseet idag har sina magasin. Förstudie som ska vara klar i slutet av Tanken är att detta centrum även ska innefatta Göteborgs stadsmuseums magasin, som bland annat består av det nedlagda industrimuseets samlingar, arkiv och bibliotek, varvshistoriska samlingarna, sjöfartsmuseets samlingar och även landsarkivets omfattande företagshistoriska samlingar. Planen är att projektet ska vara byggt och färdigt till Göteborgs 400- årsjubiléum Projektet genomförs i kommunal regi men här finns eventuellt också en vilja av att lyfta projekt till en regional eller till och med nationell nivå om rätt idéer och förutsättningar faller på plats. 5.3 Myndigheter Riksantikvarieämbetet är den nationella myndigheten med ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. De ska bygga upp och utveckla kunskap både i egen regi och genom att stimulera andra genom t.ex. informationsinsatser, utbildning och forskningsprogram. Kunskapsuppbyggnadens syfte är både att stärka myndighetens egna kunskaper och att bidra till och stimulerar kunskapsutveckling 11

12 hos andra. Länsstyrelsens kulturmiljöenhet bevakar kulturmiljövårdens intressen i länen. Arbetet rör framförallt kulturmiljöer i form av riksintresseområden, byggnadsminnen, kyrkor och fornlämningar. Kulturmiljöenheten lämnar råd till kommuner, organisationer och privatpersoner i frågor som rör kulturmiljövårdens intressen och enheten fattar beslut om bidrag till kulturmiljövård och arbetar med övergripande policyfrågor för länet. 12 I sina arbeten kommer både personal på Riksantikvarieämbetet och landets länsstyrelsers kulturmiljöenheter i kontakt med vårt tekniska kulturarv. På seminariet i Norrköping 2012 Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning nuläge och framtid framgick det att en kunskapsbank med maskin- och teknikhistorisk kunskap efterfrågas från länsstyrelsers kulturmiljöenheter. Särskilt efterfrågat var en kontaktdatabas med information om vem som kan vad och var liknande erfarenheter redan gjorts. 5.4 Föreningar Inom området finns ett antal branschöverskridande industrihistoriska föreningar, Svenska industriminnesföreningen nationellt och föreningar som Värmlands Industriminnesförening och Industrihistoria i Väst med en lokal förankring. Här finns även bransch- och företagsanknutna föreningar som Gjuterihistoriska föreningen. 5.5 Företag Det finns ett antal företag som arbetar mer eller mindre med inriktning på det tekniska kulturarvet. En del som leverantörer av specialdetaljer som packningar, nitar eller tuber. Andra som konsulter eller hantverkare. Det finns ett stort behov av företagsregister för att kunna hitta dessa företag som ofta är väldigt ensamma i sin nisch. Det finns också ett behov av bland dessa att vidareutveckla sig och nå nya målgrupper. Flera av dessa har blivit inbjudna till och i viss mån även deltagit i seminarierna och diskussionerna i denna förstudie. 12 Riksantikvarieämbetets hemsida och Länsstyrelsen i Uppsalas hemsida. 12

13 Övre bilden: Tryckning på Rosenlöfs tryckerimuseum i Gävleborg. Nedre bilden: Ångmaskin på Eskilstuna Stadsmuseum. Wedin 13

14 6. VILKA UPPGIFTER BÖR KUNSKAPSBANKEN INNEHÅLLA? Detta var den fråga som engagerade mest under diskussionsseminarierna och här presenteras de viktigaste uppgifterna som kommit fram i diskussionen. Något som kom upp flera gånger, mycket tack vare att även företagare var inbjudna till seminarierna, var vikten av att respektera företag som lever på teknikhistorisk kunskap och teknikhistoriskt hantverk. Deras kunskap är deras leverbröd och ju fler som faktiskt kan försörja sig på sin kunskap, desto större chans att detta levande kulturarv förs vidare. 6.1 Kompetens - hotad hantverkskompetens Denna lista kan göras mycket, mycket längre men detta är det som kom fram under seminarierna. Hur man tillverkar/ renoverar/ underhåller/ utför/ byter ut: vattenhjul, tubrännor, vattenrännor, turbiner, turbingropar, dammkroppar, väderkvarnsvingar, kvarnstenar, remtransmissioner, ramsågblad, sågramar, lackering (t.ex. med cellulosa), gjutning och inskavning av lager, ådringsmålning och randning av tankar och skärmar, karossmakeri, svetsning av gjutjärn, bussning, sadelmakeri, instrumentmakare, kylarreparation, ekring, renovering av tändmagneter, varm- och kallnitning, gasljus, el- och värmesystem, vattenkvalitet, omklädsel, gjutning av metall- och gummidetaljer till fordon, argonsvetsning, trycksvarvning, tätning av bensintankar, förkromning och rullager. 6.2 Kunskap - nedteckna material Det finns en ambition hos många arbetslivsmuseer att höja kunskapsnivån på det praktiska arbete som utförs så att man kan sköta sina kulturhistoriska maskiner och anläggningar på ett så bra sätt som möjligt. På ett av seminarierna diskuterades just vikten av att erkänna misstag för att slippa göra om samma misstag. Förslag framkom på att nedteckna och sammanställa: Dokumentationer av genomförda renoveringar. Erfarenheter av genomförda renoveringar såväl lyckade som misslyckade. Erfarenheter av material/komponenter. Vilka nya material/komponenter kan respektive kan inte ersätta gamla? Vilka material/komponenter har fungerat bra/dåligt? Kunskaper om handhavande, underhållsinstruktioner och driftsinstruktioner till historiska maskiner/farkoster/fordon Kunskap - tillgängliggöra material och förteckningar som redan finns Ritningar/fotografier Handledningar/instruktionsböcker Rapporter Myndigheters regelverk och dokument 14 Offentliga författningar Personalförteckningar/ tjänstgöringslistor Speciallitteratur 13 Här har betonats att handhavande nu inte alltid är detsamma som förr, då maskiner/fordon gick i reguljär trafik/drift. Nu går de bara sporadiskt vilket till viss del också ställer andra nya krav. 14 Vad gäller vid kontroll/besiktningar? Vad får vi göra själva? Detta är både en kulturhistorisk och en säkerhetsmässig fråga. 14

15 Sammanställa länkar till redan existerande material på internet. Sammanställa arkiv, arkivförteckningar, både från centralmuseer, föreningar mm. 6.4 Kontakt skapa nätverk Hantverkare, leverantörer/tillverkare av material/komponenter/begagnade reservdelar (både nationellt och internationellt), konsulter och specialister, godkända certifierare, besiktningsmän mm. Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har vilken utrustning, anläggning, maskineri? Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har gjort liknande renoveringar tidigare? Vilka personer har stor kunskap inom ämnet? Var finns specialutrustning och specialverktyg att hyra/låna? 7. VILKET SLAG AV KUNSKAPSBANK? Mängden information och behovet av insamling, nedteckning och utlärning är oändligt stort. Det räcker med att titta på den påbörjade förteckningen av hotade hantverkskunskaper i kapitel 6:1 för att ana omfattningen. En perfekt lösning som täcker in alla behov och uppfyller alla önskemål och krav är självklart inte rimlig att hitta. Målet har därför varit att hitta lösningar som haft störst potential att faktiskt kunna uppfylla flest behov. Jag har letat efter lösningar som kan ge stora och kvalitativa resultat som möjligt med så små medel som möjligt. Jag har också utgått från, vilket även poängterats på något av seminarierna, att det är alldeles för kostnads- och arbetskrävande att bygga upp ett nytt system. Istället bör kunskapsöverföringen kunna ske inom några redan befintliga system eller ramverk, som kommit över sina barnsjukdomar och som visat sig hållbara även över tid. För att hitta och jämföra möjliga lösningar har diskussioner förts med Riksantikvarieämbetets Itavdelning 15, med arrangörerna bakom Bruks-wikin 16, med personen bakom forumet Alternativ.nu 17, med Hantverkslaboratoriet i Mariestad 18 och i flera omgångar med ArbetSam och Arbetets Museum 19 och med den ideella organisationen bakom Wikipedia.se Wikimedia Sverige 20. Lösningar har också diskuterats med deltagarna på varje seminarium vilket gett både erfarenheter, farhågor och tips. Jag utgick redan i frågeställningen från att en kunskapsbank var ett svar på problemet med kunskapsöverföring av maskin- och teknikhistoriskt kulturarv. Under förstudiens gång har jag insett att en kunskapsbank inte kan svara mot alla kunskapsöverföringsbehov som formulerats i kapitel 6. Istället har jag delat upp de diskuterade behoven i tre olika kategorier som alla behöver lösas på olika sätt: kunskap, kontakter och kompetens. Förstudiens övriga frågeställningar - hur denna kunskapsbank ska se ut, hur den kan byggas upp och vem som bör förvalta den långsiktigt - kommer här att besvaras för ett av dessa behov i taget under tre följande kapitel. Det kommer således att bli tre olika förslag på fortsättning utifrån denna förstudie. 15 Johan Carlström, Riksantikvarieämbetets informationsavdelning. 16 Anders Herou, Sällskapet Vallonättlingar. 17 Petter Bergström, Tidningen Åter och forumet Alternativ.nu. 18 Gunnar Almevik och Lars Bergström, Hantverkslaboratoriet i Mariestad. 19 Torsten Nilsson, adjungerad i ArbetSams styrelse och Lovisa Almborg, ArbetSams kansli. 20 Axel Pettersson, Jakob Hammarbäck, Jan Ainali, Wikimedia Sverige, flertalet träffar under

16 8. FORM UPPBYGGNAD - FÖRVALTANDE 8.1 Kunskap behov av kunskapsbank En del av den efterfrågade kunskapen är av sådant slag att kunskapsöverföring skulle kunna ske genom insamlande och tillgängliggörande i en databas som kan rymma såväl text och bild som film. Instruktionsböcker, dokumentationer eller lathundar är sådana exempel. Ett annat exempel är filmade driftsinstruktioner av det slag Radiostationen Grimeton i Varberg eller Remfabriken i Göteborg tagit fram för att förklara driften av ett maskineri. Det är information som ger så pass mycket kunskap att man inte gör helt fel, att man ser ett tillvägagångssätt som sedan med lite träning leder till ett bra resultat. Den kunskap som inte platsar i en kunskapsbank återkommer jag till i kapitel 8.2 och 8.3. När det gäller hur kunskapsbanken bör byggas upp har diskussionerna gått isär. Vissa har betonat vikten av kvalitetskontroll på den information som sammanställs i en kunskapsbank. Utan att informationen är kvalitetsgodkänd är den inte användbar menar man. Andra betonar vikten av ett enkelt system där alla kan vara med och bidra, detta för att arbetsinsatsen istället ska kunna fördelas på många. För att databasen ska komma till användning behöver den vara lättillgänglig och innehålla mycket information. Seminarierna har visat att det hos många organisationer finns en stor motivation att ta itu med ett sådant dokumenterande eller nedskrivande lokalt eller branschvis. Det effektivaste sättet att hjälpa dessa ideella krafter med kunskapsöverföring är att ge dem hjälp till självhjälp. Därför förespråkar jag en databas där så många så möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. Inom dessa kunskapsområden finns inte bara ett rätt sätt att göra någonting utan många. Enskilda erfarenheter och en kvalitetsbedömning får istället göras av en källkritisk läsarkrets. De behov på databas som framkommit är: En databas som kan hantera såväl text och bild som film. En databas som kan hantera att ämnen ständigt utvecklas och ändras och som kan hantera flera olika beskrivningar på samma ämne. En databas där det är lätt att söka information av vitt skilda slag. En databas där så många som möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. En databas som kräver så liten administratörsinsats som möjligt utan att tappa i kvalitet. En databas där uppgiftslämnaren inte är anonym och som i någon form finns tillgänglig för eventuella följddiskussioner. Flera diskussioner har genomförts med Wikimedia Sverige 21 och jag har träffat dem på plats i Stockholm tillsammans med Torsten Nilsson, Arbetets Museum. De har system som kan uppfylla alla dessa behov. Wikimedia driver inte bara ordboken Wikipedia utan även ett system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks 22 och ett system för fria bilder och media - Commons 23. Wikibooks-projektet är ganska ungt och ännu litet och riktlinjerna är inte fullt utarbetade. Om det är något som inte verkar ändamålsenligt så går det ofta lätt att ändra. En skillnad gentemot 21 Wikimedia Foundation är en amerikanska ideell stiftelse som driver Wikipedia. Wikimedia Sverige är en svensk stödföreningen för Wikipedia och liknande projekt och utgör ett nationellt chapter till Wikimedia Foundation. Föreningen arbetar för att göra kunskap fritt tillgänglig för alla. Källa: Wikibooks: Commons:

17 uppslagsverket Wikipedia är att Wikibooks innehåller självständiga böcker och inte ställer samma krav på källhänvisningar och neutralitet som Wikipedia. Kunskap om hur olika maskiner körs, renoveras eller underhålls platsar bra som ämnen i Wikibooks och från Wikimedia Sverige finns ett stort intresse av att utöka användningen av systemet, både med läsare och med författare. I Wikimedias organisation ingår ett stort antal ideella administratörer som ständigt arbetar med att lämna respons på och kontrollera de artiklar som skrivs. Genom att använda sig av Wikibooks och Commons skulle landets arbetslivsmuseer därmed få tillgång till en hel stab av ideella administratörer. Wikibooks och Commons är uppbyggt så att det ska vara lätt att lära sig att lägga in information och instruktioner finns. För att förenkla användandet av systemen kan Wikimedia hålla kurser eller seminarium och samarbeten finns redan med Sveriges Hembygdsförbund och Centralmuseernas samarbetsråd. Nackdelen med att information som skrivs kan vara felaktig uppvägs av att många människor kan vara inne i dokumenten och komplettera eller ändra, allt övervakat av Wikimedias administratörer. Några har under denna förstudies seminarier påpekat att information i en databas behöver en författare som inte är anonym för att informationen ska kunna värderas. Detta blir extra viktigt när det gäller information där åsikterna går isär om vilken metod som är den rätta. I Wikibooks kan man som författare presentera sig mer utförligt på en egen sida. I ett samarbete mellan Wikimedia Sverige och arbetslivsmuseerna bör man tänka på att ta särskild hänsyn till önskemålet att undvika anonymitet och till vikten av att flera olika beskrivningar av samma sak ska kunna rymmas. Tack vare förstudiens diskussioner har ett samarbete redan påbörjats mellan ArbetSam och Wikimedia Sverige med syfte att gemensamt verka för att nya intressenter bidrar med kunskap och material under fria licenser till Wikimediaprojekten. Anställda och frivilliga runt arbetslivsmuseerna i Sverige kommer att lära sig redigera på Wikipedia, ladda upp media till Wikimedia Commons, dokumentera underhåll och rutiner på Wikibooks samt nödvändig kunskap om fria licenser. Projektet kommer att påbörjas under 2013 med workshops. På museimässan mars 2013 och på ArbetSams årsmöte våren 2013 kommer Axel Pettersson från Wikimedia Sverige att vara med och berätta mer om projektet för landets arbetslivsmuseer. Mer information finns på Wikimedias hemsida (se referenslistan för webbadress) Hemsidorna besökta

18 Övre bilden: Metoder för lancashiresmide i diskuteras i Karmansbo, Per Zackrisson och Bosse Möörk. Nedre bilden: Justering av spettlucka vid Vretstorps kvarn. Wedin 18

19 8.2 Kontakter behov av sökbart nätverk En annan efterfrågad kunskapsöverföring handlar om vem som kan vad, vem som gjort vad och var liknande anläggningar finns eller liknande renoveringar/underhåll genomförts. Ägare till en speciell textilmaskin i Skåne är kanske helt ovetande om att en liknande maskin finns i Västerbotten och att man där genomfört en lyckad renovering. Föreningen kring ett lok i Stockholm anar kanske inte att det finns en hantverkare i Småland som renoverat precis sådana ångpannor som deras eller att det finns packningar att köpa hos ett företag i Dalsland. Här behövs ett arbetsredskap för att kunna hitta och nå varandra. En sådan databas behöver bestå av både offentlig information som företagsuppgifter eller hemsidelänkar men också intern information med både namn och telefonnummer till personer och föreningar som önskar delta i ett sådant nätverk och som har kunskap att bidra med. Till detta behövs en databas och en administratör som har arbetstid att: Bygga upp databasen. Hålla databasen ständigt uppdaterad. Ta emot och lägga in tips. Ta emot och svara på frågor. Förmedla de kontakter som man inte kan söka upp själv. Databasen skulle behöva innehålla: Företagsregister över hantverkare inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. Leverantörsregister över specialartiklar inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. Register med landets arbetslivsmuseers maskinella utrustning. Register med landets arbetslivsmuseers genomförda maskinella renoveringar. Register med landets övriga museers maskinella utrustning och genomförda maskinella renoveringar. Personer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. Arbetslivsmuseer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. Personers och arbetslivsmuseers tillgång på specialutrustning för uthyrning/utlåning. Arbetets Museum har ett omfattande register över landets 1436 arbetslivsmuseer. Denna databas är uppbyggd i filemaker. Sökbart på hemsidan finns: Besöksadress Ort Gps-koordinater Landskap Hemsida Beskrivning Denna databas innehåller många fler uppgifter än de som idag är tillgängliga via internet, bland annat: Postadress 19

20 Telefonnummer E-post Bevarad processlinje ja eller nej Ångmaskin ja eller nej Antal museiföremål registrerade respektive oregistrerade Storlek på eventuell utställning Lista på fordon/inventarier/produktionsutrustning Kontaktperson Om museet producerar och säljer produkter eller tjänster Lista på byggnader och anläggningar Boksamling antal hyllmeter Fotografier i antal Arkivmaterial i hyllmeter Denna fördjupade information finns om 1334 av alla 1436 museer och byggdes upp för ett antal år sedan med hjälp av accessprojekt och Statens Kulturråd. All information som finns i databasen är idag i behov av uppdatering, särskilt då den fördjupade informationen som idag är flera år gammal. Samtidigt finns i dagsläget inte resurser att bygga upp och förvalta en sådan databas. Arbetets Museums erfarenhet är att detta kräver stora arbetsinsatser, särskilt i ett uppbyggnadsskede men även löpande. Här finns en gedigen bas att bygga vidare på. Direktkontakt finns med landets arbetslivsmuseer och insamling av tips på personer och företag kan ske enkelt genom upprop i nyhetsbrev och hemsida. Informationen behöver uppdateras och kompletteras med information om genomförda renoveringar, personer med erfarenhet, specialutrustning/verktyg och specialkompetens och ett företags/leverantörsregister. Jag föreslår att Arbetets Museum tillförs resurser för att utveckla och sedan löpande uppdatera och sprida information om denna databas. En sådan insats skulle hjälpa mer än aktiva föreningsmedlemmar att hjälpa varandra förvalta landets levande tekniska kulturarv och slippa lägga dyrbara medel på att uppfinna hjulet på nytt. Det skulle dessutom direkt stötta och uppmuntra de företagare som arbetar inom en så nischad bransch som maskin- och teknikhistoriskt kulturarv genom att de skulle få lättare att hitta sina kunder och kunderna lättare att hitta dem Kompetens behov av utbildning Det har under förstudiens gång blivit uppenbart att mycket av det tekniska levande kulturarvet är av sådan karaktär att det är svårt att enbart lära ut med kunskapsöverföring i ord, bild eller film. Det behövs helt enkelt former för utbildning för de traditionella hantverken kring det tekniska levande kulturarvet. Detta, som Unesco uttrycker det i konventionen om tryggandet av det immateriella kulturarvet, 25 både för formell och informell utbildning. Intern vidareutbildning Inom den grafiska industrin, textilbranschen och bland ramsågverksägarna pågår eller planeras projekt för att arbeta med kunskapsöverföring på olika sätt. Konferenser på temat 25 Förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet, länk, Institutet för språk och folkminnen

21 kunskapsöverföring har arrangerats i bland annat ArbetSams och Arbetets Museums regi under 2011 och 2012 bland annat om kvarnar, stångjärnshammare och ångmaskiner, något som varit väldigt uppskattat och som förhoppningsvis kan fortsätta och utvecklas. Yrkesutbildning mekanisk verkstadstekniker På Korså Bruk, en lancashiresmedja aktiv under 1900-talets början, finns än idag en mekanisk verkstad bevarad relativt intakt. I ett utrymme på knappt 40 kvadratmeder meter finns en svarv, en stans, en borrmaskin, arbetsbänkar och en liten smideshässja. Tillsammans med en klensmedja kunde man här tillverka och underhålla alla maskiner och redskap som behövdes på bruket och det var inte bara småsaker. Här tillverkades bland annat båtmotorerna till de båtar som gick med kol och tackjärn över sjön. Så här såg det ut på många platser runt om i landet. Den kunskap som dessa verkstadsmän besatt var otroligt bred, ett kvalificerat mekande, som nu försvinner med den äldre generationen. Detta är traditionellt hantverkskunnande som behövs för att underhålla och driva det tekniska kulturarvet. Det finns ett antal historiska mekaniska verkstäder bevarade i landet i bruksdugligt skick, skötta som arbetslivsmuseer, ofta av pensionärer som själva arbetat i verkstaden. En vision som vuxit fram under förstudiens gång har varit möjligheten att använda en eller flera av dessa verkstäder och bygga upp en hantverksutbildning i maskin- och teknikhistorisk kunskap för kunskapsöverföring mellan generationer. Diskussioner har förts med Hantverkslaboratoriet i Mariestad. Diskussioner har också påbörjats om möjligheter att utveckla en lärlingsutbildning. Jag föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att bygga upp en sådan utbildning. I vilken regi skulle den kunna drivas, vilken typ av utbildning är bästa alternativet? Var bör en sådan utbildning förläggas och vem ska vara ansvarig eller lärare? Vilken kunskap bör ingå och hur ska en sådan utbildningsplan se ut? Vilka kan tänkas söka en sådan utbildning och vilken arbetsmarknad finns? Gemensamt utbyte Teknik med historia Det finns en ambition hos många arbetslivsmuseer att höja och framtidssäkra kompetensnivån på det praktiska arbete som utförs för att sköta sina kulturhistoriska maskiner och anläggningar på bästa sätt. Några länsstyrelsers kulturmiljöenheter uttryckte under konferensen Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning nuläge och framtid i Norrköping 2012, en frustration över att så mycket kunskap fattas dem när det gäller maskin- och teknikhistoriskt kulturarv och de efterlyste ett sätt att nå kompetenta personer men också att själva kunna lära sig mer. Det finns en vilja och ett behov, såväl hos arbetslivsmuseer som hos länsstyrelsernas kulturmiljöenheter, att lära sig av sina och andras erfarenheter. Här tror jag att båda parter skulle lära sig mycket av riktade samarbeten och ekonomiska insatser under ett par år av samma slag som hembygdsrörelsernas projekt Hus med historia 26. I Hus med historia, , riktade regeringen totalt 40 miljoner kronor (ur det oförändrade kulturmiljöanslaget) till vården av Sveriges hembygdsgårdar, ett annars förbisett kulturarv när det kommer till bidragsfördelning från länsstyrelserna. På detta sätt har man velat uppmärksamma det betydelsefulla arbete som ideella krafter bidrar med på kulturmiljöområdet och främja det ideella 26 Hus med historia: 21

22 engagemanget för det byggda kulturarvet. Inom Hus med historia har hembygdsföreningarna sökt bidrag hos länsstyrelsen för byggnadsvårds- utbildnings- och informationsinsatser. Det tekniska kulturarvet är ofta väldigt tätt sammanlänkat med kulturhistorisk bebyggelse och många av landets skyddade kulturmiljöer består även av ett, ofta förbisett, tekniskt kulturarv. Jag föreslår en liknande satsning på Teknik med historia. Inte bara för att öka anslagen till det tekniska kulturarvet utan också för att uppmärksamma arbetslivsmuseernas unika tekniska kulturarv och utöka samarbetet mellan landets ideella arbetslivsmuseer och länsstyrelserna, och uppmuntra dessa att lära av varandra. 9. SLUTSATSER En perfekt lösning som täcker in alla behov och uppfyller alla önskemål och krav är inte rimlig att hitta. Målet har istället varit att hitta lösningar som haft störst potential att faktiskt kunna uppfylla flest behov. Jag har letat efter lösningar som kan ge så stora och kvalitativa resultat som möjligt med så små medel som möjligt. Redan i frågeställningen utgick jag från att en kunskapsbank var ett svar på problemet med kunskapsöverföring av maskin- och teknikhistoriskt kulturarv. Under förstudiens gång har det däremot blivit tydligt att en kunskapsbank inte kan svara mot alla kunskapsbehov. Istället har jag delat upp de diskuterade behoven i tre olika kategorier som alla behöver lösas på olika sätt: kunskap, kontakter och kompetens. Här ges därför tre olika slags förslag på fortsättning utifrån denna förstudie. Detta är förslag på effektiva sätt att med små medel värna ideella krafter och ett industriellt levande kulturarv som berör aktiva medlemmar och 10 miljoner besökare årligen. 27 Hotad kunskap Konkret kunskap kan hanteras med hjälp av en kunskapsbank/databas. De behov på databas som framkommit är: En databas som kan hantera såväl text och bild som film. En databas som kan hantera att ämnen ständigt utvecklas och ändras och som kan hantera flera olika beskrivningar på samma ämne. En databas där det är lätt att söka information av vitt skilda slag. En databas där så många som möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. En databas som kräver så liten administratörsinsats som möjligt utan att tappa i kvalitet. En databas där uppgiftslämnaren inte är anonym och som i någon form finns tillgänglig för eventuella följddiskussioner. Det har visat sig att den ideella organisationen Wikimedia Sverige har system som kan uppfylla alla dessa behov. Wikimedia driver inte bara ordboken Wikipedia utan även ett system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks 28 och ett system för fria bilder och media - Commons 29. En skillnad gentemot uppslagsverket Wikipedia är att Wikibooks innehåller självständiga böcker och inte ställer samma krav på källhänvisningar och neutralitet som Wikipedia. Instruktionsböcker och 27 Uppgifter från ArbetSams kansli och från Riksantikvarieämbetets rapport 2001:1 Man måste vara lite tokig 28 Wikibooks: Commons: