Nigeria Owu-Ijebu. Återrapport 1/2018. Foto: SOS Arkiv ÅTERRAPPORT 1/2018 NIGERIA OWU-IJEBU

Transkript

1 Nigeria Owu-Ijebu Återrapport 1/2018 Foto: SOS Arkiv

2 Foto: SOS Arkiv Tack för ert stöd till barn och unga i Nigeria! SOS barnby Owu-Ijebu är inne på sitt 22:a verksamhetsår. Idag bor 78 barn i 12 SOS-familjer i barnbyn, och i ungdomsboendet som ligger i anslutning till byn bor 26 ungdomar som är på väg ut i vuxenlivet. SOS barnby Owu-Ijebu driver också en förskola i området där 38 barn får skolförberedande undervisning samtidigt som de får leka och interagera med andra barn. I SOS Barnbyars grundskola går just nu 93 barn och ungdomar. På SOS Barnbyars sociala center bedrivs familjestärkande program för familjer som annars riskerar att splittras. Där erbjuds olika former av praktiskt och ekonomiskt stöd men också sjuk- och hälsovård, inte minst för de föräldrar och barn som är drabbade av HIV/AIDS. Tack vare er och andra givare kan barn som haft en tuff start i livet få en bra uppväxt med föräldrar, syskon och en skolgång som ger dem möjlighet att växa upp till starka och självständiga vuxna. Varmt tack för att ni ger barn och unga en bättre framtid!

3 Ett av de nyrenoverade husen i barnbyn. Foto: SOS Arkiv Renoveringen lyfte hela barnbyn Det hände många positiva saker i SOS barnby Owu-Ijebu under En av dem var renoveringen och återuppbyggnaden av barnbyn. Det var den första av sitt slag i Nigeria och lyfte verkligen byn som byggdes för mer än tjugo år sedan. Nu har barnbyn ett nytt, vackert, utseende med färgstarka målningar som pryder byggnaderna. Hos SOS-familjerna har många möbler bytts ut, vardagsrummen har fått nya soffor och barnens sovrum har försetts med nya sängkläder. Dessutom har modern utrustning, som rökdetektorer och brandlarm, installerats i alla hus för att förebygga och hantera bränder. I början av renoveringsprocessen var det inte lätt för SOS-familjerna som då var tvungna att flytta till tillfälliga bostäder. Det var ganska stressigt då de var tvungna att flytta alla saker i hushållet till det tillfälliga boende som satts upp till dem i byn. Den känslan ersattes dock med en enorm glädje när de fick flytta tillbaka till sina fina, nyrenoverade hus. Före renoverings- och återuppbyggnadsarbetet flyttade två SOS-familjer till boenden i samhället. Barnen och deras familjer har anpassat sig bra och lever precis som de andra familjerna i samhället. Feranmi, ett av barnen från ett av de integrerade hushållen berättar: "Jag gillar att bo här eftersom det gör att jag och min familj kan leva ett normalt liv. Vi går till skolan som andra barn i samhället och jag har fått många vänner här."

4 Ayuba med sina två yngsta söner. Foto: SOS Arkiv Fortsatta oroligheter i landet Upproret av Boko Haram, en terroristgrupp i nordöstra Nigeria, har orsakat stor skada och smärta hos invånarna i denna del av landet. Det har splittrat och förskjutit många familjer och skapat oförutsedda problem för folket i området. Detta har medfört en uppdelning bland folket som nu påverkas av upprorets dödliga handlingar. En av de som drabbats av krisen är Ayuba. Hans familjs hus, liksom många andras, brändes ner under dessa uppror. För honom är det fortfarande ett väldigt sorgligt minne. "Jag avskyr Boko Haram eftersom de kom till min by för att döda människor. De brände ner vårt hus och folk var tvungna att springa för sina liv eftersom de började skjuta. Vi sprang och gömde oss i vildmarken och sedan flydde jag sydväst med två av mina barn", berättar Ayuba. Strax efter att han anlände till den nya platsen började han arbeta på olika gårdar för att tjäna lite pengar, summor som tyvärr inte räckte för att mata sina barn. Det var vid denna tidpunkt som SOS Barnbyars familjesärkande program kom in i bilden. Han fick hjälp att få ett boende och att skriva in sina två barn i skolan igen. Han uppmanades att gå med i samhällets sparoch lånprojekt. Han fick ett lån med vilket han köpte en skördetröska, något som gjorde att han kunde jobba effektivare på gårdarna. Idag har han istället ett heltidsjobb på ett säkerhetsbolag. Ayubas äldre barn som fördrivits i norr kom tillbaka till honom efter en lång tids letande efter sin pappa och sina yngre syskon. Nu lever de lyckliga tillsammans som en familj igen.

5 Owolabi på sin examen, en lång resa för den unga mannen som började sitt liv, tiggandes på gatorna. Foto: SOS Arkiv Från tiggare till nyexaminerad Som barn visste Owolabi aldrig att han borde gå till skolan likt andra barn. Barn som vaknade på morgonen och gick till skolan utan att tänka på det. Istället tog hans pappa med honom ut på gatorna varje morgon för att be om mat och pengar. Ofta slutade det med att de åt överkörda höns eller getter. De strövade från gata till gata och denna rutin fortsatte i åratal, ända tills Owolabis önskan att gå i skolan blev för stor. Detta gjorde att han tjatade på sin pappa varje dag men det fanns inte pengar nog för honom att gå i skolan. I samhället sågs dessutom Owolabis pappa som en galen man och ingen ville vara associerad med honom och hans son.

6 Vid ett tillfälle blev hans pappa så trött på sonens tjat och tog honom därför till en skola för att försöka få sonen inskriven, trots att han inte ägde något skolmaterial över huvud taget och inte hade några pengar. När han kom till skolan försökte han förgäves prata med en lärare som vägrade lyssna på honom utan som istället gick iväg och började prata om att en "galen man" hade dykt upp på skolan med sin son. Månader senare lyckades Owolabis pappa samla ihop lite pengar från tiggandet på gatan för att kunna köpa lite skolmaterial till sonen. När Owolabi fått materialet av sin pappa ställde han sig i skolkorridoren och tittade på vad läraren undervisade sin klass genom det lilla fönstret i dörren och antecknade det i sin nya skrivbok. En lördagsmorgon, när de som vanligt förberedde sig för att gå ut och tigga, knackade det på dörren. Två kvinnliga poliser hade kommit för att föra bort pojken. En pratade med pappan medan den andra tog Owolabi till en bil. "Jag visste inte att det var sista gången jag skulle se min pappa", berättade Owolabi. Han hade förts bort från sin pappa av myndigheterna och blev efter ett tag placerad hos SOS Barnbyar. Han kom till en SOS-familj och en helt ny miljö och blev snabbt inskriven i skolan. Strax efter att han slutat högstadiet fick han den värsta nyheten i sitt liv: hans pappa hade dött. Nyheten tog hårt på honom och han bröt ihop fullständigt: "Jag grät som ett barn eftersom jag drömde om att studera till läkare så att jag kunde behandla honom så att han blev frisk igen. Men där stod jag kvar medan han var borta. Tack och lov för min SOS-mamma som fanns där och tröstade mig vid den tiden", berättar Owolabi. Han lyckades slutföra sin gymnasieutbildning och blev antagen till högskolan där han studerade fordonsteknik. Han tog nyligen examen och är idag väldigt lycklig över att han fick chansen att gå i skolan, det som var hans högsta dröm när han längtande stod och tittade in genom fönstret där i skolkorridoren.

7 Så förverkligar vi FN:s mål för hållbar utveckling 2015 antog FN:s medlemsstater en plan för en hållbar framtid. En ambitiös strategi med 17 delmål som ska utrota extrem fattigdom, minska ojämlikhet och orättvisor och att lösa klimatkrisen i världen till år För SOS Barnbyar är de här målen en bekräftelse på att vi är på väg mot rätt håll. Våra verksamheter jobbar mot alla målen men delmålen 1, 3, 4, 8, 10, 16 och 17 har en extra tydlig koppling till SOS Barnbyar. Ni som givare är bland annat med och stödjer mål 1, 3 och Fattigdom är det allra vanligaste skälet till att barn överges. Alla insatser vi gör syftar till att barn och familjer långsiktigt ska kunna försörja sig och av egen kraft skapa en bättre framtid. 3. Hälso- och sjukvård är viktigt för att bygga en framtid. När så krävs går vi in och stödjer vårdinsatser för barn och familjer, antingen via våra egna medicinkliniker eller genom att ge stöd och stärka upp samhällets insatser. 4. Utbildning är en förutsättning för att skapa en bättre framtid. SOS Barnbyar stödjer skolor och utbildning, och på platser där utbildningsmöjligheter saknas, driver vi egna skolor. Målsättningen är att skolorna på sikt ska drivas av lokalsamhället.