Ukraina Brovary, Kiev

Transkript

1 Ukraina Brovary, Kiev Återrapport 2/2017

2 Foto: Katerina Illevska Tack för att ni ger barn och unga i Ukraina en bättre framtid! SOS barnby Brovary utanför Kiev invigdes 2009, och här bor för närvarande 85 barn i 14 SOS-familjer. Flera ungdomar har under året lämnat byn, och förbereder sig för vuxenlivet med hjälp av SOS Barnbyars ungdomsprogram i området. De senaste årens konflikter i framförallt östra Ukraina har gjort livet svårare för många människor, även i trakten kring Kiev. Därför är de sociala centren en viktig del av SOS Barnbyars verksamhet i landet. Sammanlagt får över 400 barn och 300 vuxna hjälp genom SOS Barnbyars familjestärkande program i områdena Brovary och Kiev.

3 Insatserna består bland annat av psykologiskt stöd till barn och föräldrar; det kan handla både om individuella samtal, gruppterapi eller möjlighet för barnen att måla och uttrycka sina känslor. Lekrum eller lekbussar finns också tillgängliga för barnen. Familjerna får ekonomiskt och materiellt stöd i olika former. Det kan handla om inköp av mediciner, hygienartiklar, kläder, skor, skoluniformer eller annat skolmaterial. Det kan också röra sig om ekonomiskt bidrag för att kunna köpa möbler och hushållsartiklar, eller stöd för att kunna betala en specifik utbildning och köpa verktyg som är nödvändiga inom arbetet. Olika former av utbildningsstöd ges till såväl barn som vuxna. De får bland annat möjlighet att gå kurser i datorkunskap, och de får vägledning och stöd inför framtida karriärsval. Vårt arbete i landet hade inte varit möjligt utan er och andra givare. Varmt tack för att ni är med och ger barn och unga i Brovary en bättre framtid! Foto: Katerina Illevska

4 Katerynas familj fick stöd när det behövdes som mest. Foto: Katerina Illevska Det går att förändra liv I samma veva som Kateryna blev arbetslös fick hon veta att hon var gravid och lämnades av sin man. Hon hade två barn sedan tidigare, och hamnade i en svår depression. En främling kom fram till mig på gatan och frågade hur jag vågade föda ett barn när det var krig i landet. Och jag började allvarligt fundera på att ta mitt liv. Jag såg ingen utväg. Avståndet mellan mig och barnen bara växte, jag kände mig så ensam och ville bara att allt skulle ta slut. Genom en vän fick Kateryna höra talas om SOS Barnbyars arbete i området. Hon hade då nått den gräns då hon planerade livet för barnen efter sin bortgång, och det var av den anledningen som hon först sökte sig till barnbyn. Här fick Kateryna träffa SOS Barnbyars socialarbetare Luba, som direkt såg allvaret i situationen. Hon såg till att den unga mamman fick börja i terapi, och tillsammans gjorde de upp planer för att förbättra familjens levnadsförhållanden. Kateryna gick både på privat samtalsterapi och på gruppterapi i byn. Under de första terapisessionerna satt jag bara tyst och lyssnade på de andra. Jag fick höra alla deras historier, och mångas liknade min egen. Då kände jag mig inte lika ensam.

5 Men det tog ett tag innan jag vågade öppna upp och berätta om mig själv. Då blev jag omfamnad av en annan kvinna som också var med, som försäkrade mig att allt skulle ordna sig. Parallellt med terapisamtalen fick Kateryna hjälp av Luba med inköp av mat, kläder till barnen, och blöjor till den minsta. Syskonen Igor, Petro och Oksana fick vara med på olika aktiviteter i barnbyn, där de dansade, lekte, målade och fick vänner. De fick även stöd av en psykolog. Ett år efter att Luba kom in i vårt liv såg allting annorlunda ut. Jag kunde stanna upp mitt i en rörelse och titta på min familj. På min flitiga flicka som är min högra hand och hjälper mig att ta hand om lilla Igor, och på min ambitiöse pojke som drömmer om att bli pilot. Jag hade fått tillbaka mina barn, men vad som var än viktigare: de hade fått tillbaka sin mamma, berättar Kateryna. Vi arbetade brett och kunde ge familjen all hjälp de behövde. Det gjorde situationen stabil. Men vårt mål är att Kateryna också ska få ett jobb. Om ett år kommer Igor att kunna börja på förskolan. Till dess kommer Kateryna att ha kunnat vidareutbilda sig och få en anställning. De kommer att fortsätta få psykologiskt stöd av SOS Barnbyar och vi säkerställer att den positiva utvecklingen håller i sig. Både Oksana och Petro får hjälp med sina studier efter skolan, och Kateryna och Igor kommer att få gå på våra workshops för mammor och småbarn, berättar Luba. Jag är så tacksam för att Luba kom in i vårt liv. Och för att mina barn fick stöd och hjälp när livet var som mörkast. Med er hjälp kommer jag att kunna få jobb och vända min situation, och fortsätta att göra mina barn lyckliga. SOS Barnbyars socialarbetare Luba tillsammans med Kateryna och Igor. Foto: Katerina Illevska

6 Leonids familj fick stöd av SOS Barnbyar. Foto: Katerina Illevska Kraften hos en fjortonårig pojke Leonid är 14 år, driven, bestämd och modig. Han pratar inte mycket, men agerar desto mer, och det var tack vare honom som den krisdrabbade familjen kom att få hjälp av SOS Barnbyar. Min son Leonid hade i skolan hört talas om datorkurser som andra barn hade gått genom SOS Barnbyar, och han blev nyfiken. Det var svåra tider för oss och han kom hem och sa att han hade hört att SOS Barnbyar kunde hjälpa, berättar mamma Inna. Inna var motvillig till en början, men familjen brottades med depression och alkoholism, och hon gick slutligen med på att träffa en av SOS Barnbyars medarbetare. Jag litade inte på främlingar, men Leonid pushade mig, och det är jag så tacksam för. Jag hade tänkt be SOS Barnbyar om hjälp med barnens skolgång, men det blev så mycket mer. Jag träffade en av SOS Barnbyars socialarbetare som frågade om hur vårt liv såg ut, och vilka svårigheter vi gick igenom. Hon lyssnade verkligen.

7 Tillsammans satte de en plan för framtiden. SOS Barnbyar hjälpte familjen med utbildningsstöd och inköp av nödvändigheter, samtidigt som föräldrarna fick lova att göra sitt yttersta för att förändra situationen. Ingen hade tidigare trott på oss. Jag hade ingen aning om hur vi skulle gå vidare, men jag kände mig ändå hoppfull, berättar Inna. Inna och hennes man började i terapisamtal hos SOS Barnbyar, och barnen fick delta i olika aktiviteter och workshops i byn. En stor positiv förändring skedde hos familjen. Barnen kom hem glada och jag och min man började prata mer med varandra. Vi trivdes i varandras sällskap och började prata om framtiden, det hade vi aldrig gjort innan. Genom SOS Barnbyar fick Inna börja arbetsträna som kosmetolog. För första gången fick hon upptäcka staden och komma ut och träffa folk. Samtidigt, under ett studiebesök på en restaurang, kom unge Leonid på att han vill bli kock, och han fick då börja praktisera. Jag vet att det är lång väg dit. Jag måste gå klart skolan och fortsätta öva. Men jag lagar ofta mat till min familj. Pappa älskar när jag gör bakad potatis och gurksallad, och min bror älskar min soppa. En dag hoppas jag att vi ska ha en örtträdgård. Örter är dyra, och än så länge kan jag inte så många. Men jag tycker det är så coolt att det räcker med att tillsätta lite grann av en krydda, för att den ska ge god smak åt en hel rätt, säger Leonid. När praktiken nästan var slut frågade kocken mig vem min favoritkock är, för han vet att jag tittar på Masterchef. Men jag sa att det var min mamma. Nästa dag fick jag en skriftlig rekommendation av honom, och han sa att jag skulle ringa honom när jag gått ut skolan!

8 Socialarbetaren Anna vid sitt skrivbord i Kiev. Foto: Katerina Illevska Annas outsinliga engagemang Anna arbetar sedan två år tillbaka som socialarbetare för SOS Barnbyar. Hon tar hand om familjer som flytt från östra Ukraina, och som kommit till Kiev för att bygga upp ett nytt liv i en trygg tillvaro. Jag älskar mitt jobb. SOS Barnbyar är en plats där man kan göra stor skillnad för barn och familjer som lever i utsatthet. Men det är också en plats där man själv ständigt växer och utvecklas, berättar hon. Redan när Anna var liten engagerade hon sig för människor som hade det svårt. Hennes föräldrar hjälpte de familjer i området som levde i fattigdom, och Anna och hennes syster var aktivt involverade. Vi kunde assistera med olika saker som mat och kläder, eller hjälpa barnen med läxläsning. Ibland kom de hem till oss på middag. Att se hur stor skillnad det gjorde i deras liv, gjorde att det aldrig var någon tvekan för mig gällande vad jag skulle ägna mig åt som vuxen. När jag tog min examen 2015 började jag arbeta för SOS Barnbyar. Och just det året var det många familjer som var internflyktingar i landet. Det var överväldigande. Men mitt team fanns vid min sida och vi hjälptes åt. Jag försökte att tänka på att trots att dessa familjer förlorat allt, så var de i alla fall vid liv, och nu kunde vi på SOS Barnbyar hjälpa dem att bygga upp något nytt. Idag arbetar jag med 38 familjer och sammanlagt 65 barn. 20 av familjerna har kunnat bli självförsörjande, men vi har fortfarande kontakt. Det är därför jag inte pratar om dem i dåtid. För de ringer mig fortfarande under högtider, på helger, födelsedagar eller bara för att prata en vanlig vardag.

9 Berättelser från Brovary När min pappa stack, led min mamma och mina syskon. Vi fick hjälp av SOS Barnbyar under den värsta tiden i livet, och jag kunde bokstavligen se hur familjen blev starkare. Det är svårt att förklara. Det viktigaste var inte maten eller bussbiljetterna för att kunna åka till skolan, utan stödet, omtanken och uppmuntran. Det var som att familjen växte och blev större. Oleksey,19 år Jag kom till SOS Barnbyar för att få stöd, och socialarbetaren Luba fick mig att förstå att jag behövde terapi. Det hjälpte mig att bli en starkare och bättre mamma. Det är svårt att föreställa sig var jag och mina barn hade varit idag om vi inte fått det stöd vi fick. Polyna SOS Barnbyars socialarbetare Nina gav mig stöd i mitt arbete, och hon hjälpte min son, som är tre och ett halvt, att få samtalsterapi. Han hade slutat prata efter att han sett och upplevt saker i kriget. Men idag pratar vi hela tiden! Yuliya

10 Så förverkligar vi FNs mål för hållbar utveckling 2015 antog FNs medlemsstater en plan för en hållbar framtid. En ambitiös strategi med 17 delmål som ska utrota extrem fattigdom, minska ojämlikhet och orättvisor och att lösa klimatkrisen i världen till år För SOS Barnbyar är de här målen en bekräftelse på att vi är på väg mot rätt håll. Våra verksamheter jobbar mot alla målen men delmålen 1, 3, 4, 8, 10, 16 och 17 har en extra tydlig koppling till SOS Barnbyar. Ni som givare är bland annat med och stödjer mål 1, 4 och Fattigdom är det allra vanligaste skälet till att barn överges. Alla insatser vi gör syftar till att barn och familjer långsiktigt ska kunna försörja sig och av egen kraft skapa en bättre framtid. 4. Utbildning är en förutsättning för att skapa en bättre framtid. SOS Barnbyar stödjer skolor och utbildning, och på platser där utbildningsmöjligheter saknas, driver vi egna skolor. Målsättningen är att skolorna på sikt ska drivas av lokalsamhället. 16. Barn som lever i utsatthet löper stor risk att drabbas av våld och övergrepp. Genom att stödja enskilda barn och familjer men också hela lokalsamhällen hjälper vi till att skapa fredliga och inkluderande samhällen.