Europeiska unionens råd Bryssel den 19 januari 2017 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 19 januari 2017 (OR. en) 5444/17 ENV 36 MAR 14 FÖLJENOT från: inkom den: 16 januari 2017 till: Komm. dok. nr: Ärende: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd COM(2017) 3 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Bedömning av medlemsstaternas övervakningsprogram enligt ramdirektivet om en marin strategi För delegationerna bifogas dokument COM(2017) 3 final. Bilaga: COM(2017) 3 final 5444/17 np DG E 1A SV

2 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2017) 3 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Bedömning av medlemsstaternas övervakningsprogram enligt ramdirektivet om en marin strategi {SWD(2017) 1 final} SV SV

3 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Bedömning av medlemsstaternas övervakningsprogram enligt ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG) 1. INLEDNING EU:s ramdirektiv om en marin strategi 1 utgör en ram för de åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att uppnå eller upprätthålla god miljöstatus i samtliga marina vatten inom unionen till Om detta mål uppnås innebär det att EU:s hav är rena, friska och produktiva och att den marina miljön används på ett hållbart sätt. Ramdirektivet omfattar elva kvalitativa deskriptorer 2 som anger hur miljön bör se ut när en god miljöstatus har uppnåtts. I kommissionens beslut 2010/477/EU om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten 3 anges hur medlemsstaterna ska uppnå detta mål. I praktiken är medlemsstaterna skyldiga att utforma och genomföra marina strategier. Detta innebär en inledande bedömning av sina marina vatten, fastställande av god miljöstatus i sina marina vatten, fastställande av miljömål, fastställande och genomförande av samordnade övervakningsprogram, och identifiering av åtgärder som behöver vidtas för att uppnå eller upprätthålla god miljöstatus. Kommissionen ska bedöma om de olika delarna uppfyller kraven enligt direktivet för varje medlemsstat. Vid behov kan kommissionen också begära ytterligare information och ge vägledning om eventuella nödvändiga ändringar. Medlemsstaterna rapporterade 2012 efter den första genomförandefasen, som omfattade den inledande bedömningen om en god miljöstatus och fastställande av miljömål. Kommissionen offentliggjorde en bedömning 4 av dessa delar och konstaterade att medlemsstaternas ambitionsnivå var begränsad när det gällde att fastställa miljömål. Bedömningen visade även bristande överensstämmelse och enhetlighet i genomförandet mellan olika marina regioner och delregioner. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, , s. 19). 2 De elva kvalitativa deskriptorer som anges i bilaga I till ramdirektivet omfattar D1 biologisk mångfald, D2 främmande arter, D3 kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur, D4 näringsvävar, D5 eutrofiering, D6 havsbottnens integritet, D7 hydrografiska förändringar, D8 främmande ämnen, D9 främmande ämnen i fisk och skaldjur, D10 avfall, D11 energi, inbegripet undervattensbuller. I denna rapport har deskriptorerna för biologisk mångfald (D1, D4 och D6) delats in efter de vanligaste arterna och deras livsmiljöer enligt följande: Fåglar, däggdjur och kräldjur, fiskar och bläckfiskar, livsmiljöer på havsbotten och i vattenpelaren. Gruppindelningen ger totalt 13 deskriptorkategorier. 3 Kommissionens beslut 2010/477/EU av den 1 september 2010 om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten (EUT L 232, , s. 14). 4 Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Första fasen av genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi (direktiv 2008/56/EG) Europeiska kommissionens bedömning och vägledning (COM(2014) 097 final). 2

4 Under nästa fas av genomförandet skulle medlemsstaterna inrätta och genomföra övervakningsprogram senast juli och anmäla dem till kommissionen inom tre månader från det att de infördes. Syftet med övervakningsprogrammen är att bedöma miljöstatusen i marina vatten och övervaka framstegen för att uppnå miljömålen. Tjugo medlemsstater 6 rapporterade sina övervakningsprogram till kommissionen i tid 7 för denna bedömning: Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket 8. Tre medlemsstater (Malta, Grekland och Polen) hade ännu inte lämnat in sina rapporter 9. Denna rapport kompletterar kommissionens rapport från 2014 och redogör för medlemsstaternas framsteg mot ett mer enhetligt och konsekvent genomförande av ramdirektivet för att uppnå god miljöstatus i unionens marina vatten till Kommissionen lägger fram sin bedömning av de övervakningsprogram som lämnats in av de medlemsstater som anges ovan. Rapporten innehåller en bedömning av hur konsekventa och lämpliga varje medlemsstats övervakningsprogram är, och kommissionen undersöker även den regionala överensstämmelsen. Rapporten ger även vägledning om de ändringar som kommissionen anser vara nödvändiga. I den första delen av rapporten analyseras medlemsstaternas övervakningsprogram med hänsyn till fastställande av god miljöstatus och tillhörande miljömål. I den andra delen anges de ytterligare övervakningsåtgärder som krävs på EU-nivå för att uppnå och upprätthålla god miljöstatus i unionens marina vatten till I arbetsdokumentet 10 som åtföljer rapporten finns en detaljerad analys av varje medlemsstats övervakningsprogram utifrån ramdirektivets elva kvalitativa deskriptorer. Dessutom ges särskild vägledning för varje medlemsstat. Det åtföljande arbetsdokumentet innehåller även av en separat bilaga med en bedömning av vissa delar som rapporterats under den första genomförandefasen för de medlemsstater som lämnat in sin rapport sent Bulgarien, Kroatien, Malta, den portugisiska delregionen av Makaronesien (Azorerna och Madeira) och Förenade kungarikets delregion i västra Medelhavet (vattnen kring Gibraltar) DE VIKTIGASTE RESULTATEN För att kunna bedöma om medlemsstaternas övervakningsprogram är lämpliga för att uppfylla kraven i ramdirektivet granskades programmen utifrån syfte, geografisk omfattning, 5 Detta krav anges i artikel 5.2 a iv och artikel 11 i ramdirektivet. 6 Skyldigheten enligt direktivet gäller endast de 23 kustmedlemsstaterna och inte de fem kustlösa medlemsstaterna. 7 För den här rapporten var slutdatumet september I Förenade kungarikets rapport utelämnades det utomeuropeiska territoriet Gibraltar. 9 Malta och Polen har lämnat in sina rapporter, men eftersom de inkom sent har de inte kunnat bedömas i tid för denna rapport. Grekland har fortfarande inte (oktober 2016) lämnat in sin rapport. Kommissionen kommer i ett senare skede att presentera och offentliggöra sin bedömning och vägledning till de medlemsstater som inte ingår i den här rapporten. 10 SWD(2017)1 final 11 Kommissionens rekommendationer för Portugal och Förenade kungariket i rapporten från 2014 uppdaterades så att de även omfattade uppgifter om Makaronesien för Portugal och Gibraltar för Förenade kungariket. 3

5 täckning av deskriptorkategorier och miljömål, tidsplan för genomförande, lämplighet med hänsyn till bestämmelserna i ramdirektivet och annan relevant lagstiftning samt regional överensstämmelse. De tjugo medlemsstaterna rapporterade fler än 200 övervakningsprogram, inklusive nästan delprogram. Syfte Som framgår av bild 1 inriktas huvuddelen av övervakningsåtgärderna (73 %) på bedömning av miljöstatus i medlemsstaternas marina vatten och hur de påverkas av mänskliga verksamheter. Av övervakningsåtgärderna rör 41 % kontroll av hur mänskliga verksamheter belastar miljön (t.ex. svävande partiklar i vattenpelaren som minskar siktdjupet eller tillförsel av näringsämnen som orsakar eutrofiering eller marint avfall som samlats på stränderna), medan 19 % av övervakningsåtgärderna fokuseras på de mänskliga verksamheter som orsakar belastningen på miljön (t.ex. muddringsverksamhet i hamnar, eller jordbruk och utsläpp av avloppsvatten i städer). Endast 12 % av övervakningen rör kontroll av åtgärdernas effektivitet för att begränsa den här typen av belastning och påverkan (t.ex. åtgärdernas inverkan för att minska näringsförlust eller för att förbättra hanteringen av fast avfall). Den bristande bedömningen av åtgärderna kan delvis förklaras av det faktum att medlemsstaterna inte behövde inleda åtgärderna före slutet av 2016 (artikel 5.2 i ramdirektivet). Eftersom det förekommer överlappningar av program och deras syften överstiger den totala andelen övervakningsprogram 100 %. Vad är syftet med övervakningen? (baserat på medlemsstaternas självbedömningar) 100% Andel av medlemsstaternas övervakningsprogram i varje kategori (%) 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Miljöstatus och påverkan Belastning Mänskliga verksamheter som orsakar belastning Åtgärdernas effektivitet 4

6 Bild 1: Syftet med övervakningen av medlemsstaterna 12 Övervakningen av den biologiska mångfalden (deskriptorerna 1, 4 och 6) omfattar 41 % av den totala övervakningsinsatsen 13. Inriktningen på biologisk mångfald kan förklaras av de övervakningsinsatser som redan gjorts för att genomföra annan EU-lagstiftning som fågeldirektivet, 14 habitatdirektivet, 15 ramdirektivet för vatten, 16 badvattendirektivet, 17 nitratdirektivet 18 och förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken 19. Dessa förordningar innehåller övervakningskrav med direkt koppling till ramdirektivets deskriptorer. Enligt fågeldirektivet ska medlemsstaterna exempelvis beakta trender och variationer i populationer av vilda fågelarter som omfattas av särskilda bevarandeåtgärder. Medlemsstaternas övervakning av havsfågelpopulationer samt deras storlek och omfång är därför krav som anges både i fågeldirektivet och ramdirektivet. De resterande åtta deskriptorerna utgör 59 % av övervakningsåtgärderna, med en relativt begränsad övervakning av energi, inklusive undervattensbuller 20 och främmande ämnen i fisk och skaldjur (deskriptorerna 11 och 9) (4 % för varje deskriptor), främmande arter (deskriptor 2) (5 %) samt marint avfall och hydrografiska förändringar (deskriptorerna 10 och 7) (6 % vardera). Koncentrationer av främmande ämnen (deskriptor 8), eutrofiering (deskriptor 5) och kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (deskriptor 3) täcks bättre (13 %, 11 % respektive 9 % av övervakningsinsatserna). Geografisk omfattning Medlemsstaterna har rapporterat om den geografiska fördelning som ingår i deras övervakningsprogram genom att använda följande geografiska områden: Landområde (mark). Vatten i övergångszon. 21 Kustvatten. Territorialvatten. 12 Detta diagram omfattar inte uppgifter från Lettland, Italien och Portugal eftersom deras rapporter inte följer den standardiserade strukturen. Övervakningsprogram som omfattar flera områden kan därför gälla både kustvatten och territorialvatten. 13 Procentsatserna beräknas mot bakgrund av det totala antalet övervakade delprogram som rapporterats. 14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, , s. 7). 15 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, , s. 7). 16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, , s. 1). 17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (EUT L 64, , s. 37). 18 Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, , s. 1). 19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, , s. 22). 20 Denna deskriptor avser tillförsel av energi i den marina miljön, inbegripet undervattensbuller. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen för den här deskriptorn har inte mognat ännu, och medlemsstaterna har därför uteslutande fokuserat sina åtgärder på undervattensbuller. Denna deskriptor avser därför undervattensbuller i den här rapporten. 21 Vatten i övergångszon avser förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar enligt direktiv 2000/60/EG. Kustvatten sträcker sig till 1 sjömil från baslinjen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG. 5

7 Exklusiv ekonomisk zon (EEZ). 22 Kontinentalsockeln utanför EEZ 23. Områden utöver medlemsstaternas marina vatten. Som framgår av bild 2 genomförs den största andelen (68 %) av medlemsstaternas övervakning i kustvatten, samtidigt som en stor andel (57 %) genomförs i territorialvatten och i EEZ (51 %). Den lägsta andelen av övervakningen (6 %) genomförs i kontinentala vatten utanför EEZ. Såsom anges ovan har medlemsstaterna i allmänhet kopplat sina övervakningsprogram till de befintliga program som krävs enligt annan EU-lagstiftning, vilket kan förklara förekomsten av övervakning i territoriella vatten. Antalet övervakningsprogram som genomförs i områden utöver medlemsstaternas territorialvatten är begränsat. Detta kan förklaras av flera faktorer, t.ex. kostnaderna för sådan övervakning och behovet av att inrikta övervakningen på viktig belastning och påverkan som förekommer närmare kusten. Var genomförs övervakningen? (baserat på medlemsstaternas självbedömningar) Medlemsstatens landområde 6% 15% 15% 19% Vatten i övergångszon (ramdirektivet) Kustvatten (ramdirektivet) Territorialvatten 51% Exklusiv ekonomisk zon (EEZ) (eller liknande) Kontinentalsockeln (utanför EEZ) 68% Utanför medlemsstatens vatten 57% Bild 2: Övervakningens geografiska omfattning i medlemsstaterna Territorialvatten (upp till 12 sjömil), den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ) (upp till 200 sjömil), kontinentalsockeln utanför EEZ enligt definitionen i Förenta nationernas havsrättskonvention. 23 Med utöver medlemsstaternas marina vatten avses områden utanför medlemsstaternas jurisdiktion (inklusive angränsande staters vatten). 24 Summan av de olika övervakningsåtgärderna är större än 100 %, eftersom programmen och dess åtgärder överlappar varandra. Inga uppgifter från Lettland, Italien eller Portugal ingår i tabellen eftersom deras rapporter inte följer den standardiserade strukturen. 6

8 Tidsplan för genomförandet Medlemsstaterna skulle ha utformat och genomfört sina övervakningsprogram senast den 15 juli Bild 3 visar andelen övervakningsprogram per deskriptorkategori som förväntas genomföras till 2014, 2018, 2020 och efter Under 2014 var de deskriptorer som övervakades mest av medlemsstaterna främmande ämnen i fisk och skaldjur (deskriptor 9), kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (deskriptor 3) och eutrofiering (deskriptor 5). Mot bakgrund av medlemsstaternas självbedömningar kommer övervakningsprogram för eutrofiering (deskriptor 5), däggdjur, kräldjur, fiskar och bläckfiskar (deskriptorerna 1 och 4) och främmande ämnen (deskriptor 8) att genomföras till För kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (deskriptor 3), hydrografiska förändringar (deskriptor 7), marint avfall (deskriptor 10) samt förekomst av arter på havsbottnen och i vattenpelaren (deskriptorerna 1, 4 och 6) beräknas nära 90 % av övervakningsprogrammen att vara genomförda till D9 - Främmande ämnen i fisk och skaldjur När kommer deskriptorkategorierna att övervakas? D3 - Kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur D5 - Eutrofiering D7 - Hydrografiska förändringar D8 - Främmande ämnen D1, 4 - Fiskar och bläckfiskar D1, 4 - Fåglar D1, 4 - Livsmiljöer i vattenpelaren D1, 4 - Däggdjur och kräldjur D10 - Marint avfall D1, 4, 6 - Livsmiljöer på havsbottnen D2 - Främmande arter D11 - Energi/buller 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel av de övervakningsprogram som rapporterats (%) Till 2014 Till 2018 Till 2020 Efter 2020 Ej rapporterat Bild 3: Datum för när medlemsstaterna räknar med att deras övervakningsprogram kommer att införas per deskriptorkategori för att kunna uppnå god miljöstatus 2526 Övervakningsprogrammen för främmande arter (deskriptor 2) och undervattensbuller (deskriptor 11) måste påskyndas för att säkerställa tillräcklig täckning med tanke på 25 Ej rapporterat: tidsplanen för uppfyllande av god miljöstatus har inte rapporterats. 26 Såsom förklaras i fotnot 2 har 13 deskriptorkategorier fastställts. 7

9 ramdirektivets tidsfrister för uppdatering av de marina strategierna fram till 2018 och för att uppnå god miljöstatus fram till Det krävs även ytterligare insatser för deskriptorerna för biologisk mångfald (1, 4 och 6), särskilt för de deskriptorer som inte omfattas av befintlig lagstiftning. När förväntas övervakningen genomföras? (baserat på medlemsstaternas självbedömningar) Antal deskriptorkategorier Till 2014 Till 2018 Till 2020 Efter 2020 Ej rapporterat Bild 4: Datum för när medlemsstaternas övervakningsprogram förväntas genomföras för att uppnå god miljöstatus. Bild 4 visar andelen övervakningsprogram per medlemsstat som förväntas genomföras för att bedöma framstegen mot målet att genomföra god miljöstatus till 2014, 2018 och 2020 samt efter Fem medlemsstater har rapporterat att de införde övervakningsprogram för de flesta deskriptorkategorierna Fyra medlemsstater hade inte inrättat övervakningsprogram Totalt sett var övervakningsprogrammen endast delvis lämpliga fram till juli 2014, den tidpunkt då de skulle ha utformats och genomförts enligt artikel 5.2 a iv i ramdirektivet. Detta innebär att medlemsstaterna kommer att ha omfattande luckor i den tillgängliga informationen för bedömning av programmen för god miljöstatus och för att uppfylla miljömålen enligt kraven för bedömningen Enligt rapporterna från medlemsstaterna förväntas situationen förbättras gradvis med tiden: till 2018 förväntas nio medlemsstater ha en komplett (eller nästan komplett) täckning av 8

10 deskriptorkategorierna och till 2020 kommer totalt 15 medlemsstater att ha fungerande övervakningsprogram. Totalt sett har de flesta medlemsstaterna angett 2020 som den tidpunkt då de flesta övervakningsprogrammen ska vara helt genomförda. Detta är lugnande eftersom det innebär att övervakningen enligt ramdirektivet förväntas vara helt genomförd vid den tidpunkten. Fem medlemsstater har dock inte informerat om sina avsikter i detta sammanhang eller har förklarat att deras övervakningsprogram inte kommer att vara helt genomförda ens efter 2020, som är det år då medlemsstaterna förväntas ha uppnått god miljöstatus. Liknande observationer kan göras när det gäller uppfyllandet av medlemsstaternas miljömål enligt övervakningsprogrammen, 27 även om de tidsfrister som rapporterats tyder på att medlemsstaterna i allmänhet förväntar sig att övervakningsbehovet till största delen kommer att vara tillgodosett före 2020 se bild 5. När kommer miljömålen att övervakas? (baserat på medlemsstatens egen bedömning) Frankrike Spanien Litauen Irland Portugal Italien Lettland Bulgarien Estland Rumänien Kroatien Tyskland Sverige Danmark Slovenien Förenade kungariket Cypern Finland Nederländerna Belgien Antal deskriptorkategorier Till 2020 Efter 2020 Särskilda mål som inte angetts eller där inget övervakningsprogram har rapporterats Bild 5: Datum då medlemsstaterna räknar med att övervakningsprogrammen för miljömål har inrättats Tolv medlemsstater förväntas ha övervakningsåtgärder för att mäta de miljömål som de har angett. Irland planerar att uppfylla alla mål men detta kommer att ske efter 2020, när en god miljöstatus redan skulle ha uppnåtts. De övriga sju medlemsstaterna har inte för avsikt att övervaka delar av de mål som de har angett. 27 Enligt artikel 10 i ramdirektivet ska medlemsstaterna fastställa miljömål för att uppnå en god miljöstatus i sina marina vatten. 9

11 Såsom förklaras ovan kommer målen för kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (deskriptor 3), eutrofiering (deskriptor 5) och främmande ämnen i fisk och skaldjur (deskriptor 9) att gynnas av övervakningsprogram som fastställs enligt annan EU-lagstiftning. De flesta av dem omfattas redan eller kommer sannolikt att omfattas till Det krävs ytterligare åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna samlar in den information som behövs för att bedöma framstegen mot god miljöstatus och uppfylla miljömålen. Medlemsstaterna förväntas rapportera om dessa 2018, särskilt för de deskriptorer där framstegen inte har varit tillräckliga, som främmande arter (deskriptor 2), marint avfall (deskriptor 10), undervattensbuller (deskriptor 11) och deskriptorerna för biologisk mångfald (deskriptorerna 1, 4 och 6) som inte omfattas av gällande lagstiftning. Täckning och lämplighet Det har gjorts en bedömning av övervakningsprogrammens lämplighet utifrån kraven i ramdirektivet. Detaljerade slutsatser om övervakningsprogrammen för varje medlemsstat finns i det åtföljande arbetsdokumentet. Den här tekniska bedömningen har gjorts mot bakgrund av de huvudsakliga komponenterna i medlemsstaternas övervakningsprogram, med betoning på övervakade aspekter och parametrar samt frekvens och geografisk täckning. Resultaten visar om medlemsstaternas övervakningsprogram är lämpliga, till stor del lämpliga eller delvis lämpliga när det gäller att uppfylla kraven i ramdirektivet för bedömningen av miljöstatus. En översikt av varje medlemsstats övervakningsprogram för varje deskriptorkategori visas i bild 6. De uppgifter som presenteras i bilden användes för att bedöma antalet deskriptorkategorier som varje medlemsstat ska övervaka (eller inte). Mot bakgrund av detta dras slutsatser om huruvida medlemsstatens övervakningsprogram är till stor del lämpliga, delvis lämpliga eller ej lämpliga (bild 7). 10

12 Hur väl täcker övervakningen god miljöstatus per deskriptorkategori? D11 - Energi/buller D1, 4, 6 - Livsmiljöer på havsbottnen D1, 4 - Livsmiljöer i vattenpelaren D1, 4 - Fåglar D10 - Marint avfall D1, 4 - Fiskar och bläckfiskar D7 - Hydrografiska förändringar D8 - Främmande ämnen D5 - Eutrofiering D2 - Främmande arter D9 - Främmande ämnen i fisk och skaldjur D3 - Kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur D1, 4 - Däggdjur och kräldjur 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel av de övervakningsprogram som rapporterats (%) Fullständig täckning Delvis täckning Ingen täckning God miljöstatus har inte angetts eller inget övervakningsprogram har rapporterats Bild 6: Uppfylld god miljöstatus i övervakningsprogrammen enligt ramdirektivet mot bakgrund av den tekniska bedömningen Bedömningen bekräftar de brister som konstaterades i kommissionens rapport 2014 när det gäller avsaknad av konsekvens och jämförbarhet i medlemsstaternas tillämpning av beslut 2010/477/EU. I denna rapport var det därför endast möjligt att göra en vägledande jämförande bedömning. De flesta av medlemsstaterna har identifierat brister i sina program och är medvetna om vilka områden som kräver ytterligare åtgärder. Generellt sett har luckor noterats i övervakningsmetoder och metodstandarder (t.ex. för livsmiljöer på havsbottnen och i vattenpelare samt för främmande ämnen), brist på övervakningsinformation och kunskap (t.ex. för främmande arter (deskriptor 2), hydrografiska förändringar (deskriptor 7), marint avfall (deskriptor 10) och undervattensbuller (deskriptor 11)). På grund av deras gränsöverskridande karaktär kan en del typer av belastningar och påverkan endast övervakas effektivt om det finns en regional strategi (t.ex. rörliga arter, främmande arter och undervattensbuller). 11

13 Hur lämpligt är varje medlemsstats övervakningsprogram? 100% 90% 80% Täckning (%) av god miljöstatus 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Övervakning: ej lämpligt delvis lämpligt till stor del lämpligt God miljöstatus har inte angetts eller inget övervakningsprogram har rapporterats God miljöstatus omfattas inte av övervakningsprogram God miljöstatus omfattas delvis av övervakningsprogram God miljöstatus omfattas av övervakningsprogram Bild 7: Uppfylld god miljöstatus i övervakningsprogrammen enligt ramdirektivet mot bakgrund av den tekniska bedömningen Mot bakgrund av den tekniska bedömningen anser kommissionen generellt att inga av medlemsstaternas övervakningsprogram är helt lämpliga eller uppfyller kraven i ramdirektivet, särskilt inte när det gäller framsteg i övervakningen för att uppnå god miljöstatus. Fyra medlemsstaters övervakningsprogram kan anses vara till stor del lämpliga, tretton andra bedöms som delvis lämpliga och tre medlemsstaters övervakningsprogram är ej lämpliga. Förenlighet med övrig EU-lagstiftning De flesta av medlemsstaterna baserar sina övervakningsprogram på befintliga övervakningsprogram som genomförts enligt annan EU-lagstiftning eller inom ramen för respektive regionala havskonventioner. Ramdirektivet för vatten, habitatdirektivet och förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken är den EU-lagstiftning som oftast kopplas till övervakningsprogrammen enligt ramdirektivet. I detta avseende kan övervakningsprogrammen till stor del anses vara förenliga med andra relevanta rättsliga skyldigheter. Övervakningsprogrammen för marint avfall (deskriptor 10) och undervattensbuller (deskriptor 11) är de enda övervakningsprogrammen som inrättats uteslutande på grund av ramdirektivet. 12

14 Fokusområde: Övervakningsprogram för marint avfall Det är uppmuntrande att nästan alla rapporterande medlemsstater har tagit fram övervakningsprogram för marint avfall. Övervakningen av avfall på stränderna sker med lämplig frekvens och geografisk täckning. I nordöstra Atlanten övervakas även avfall som förtärs av marina djur systematiskt hos Övervakning: ej tillämpligt strandade havsfåglar. Övervakningsprogrammen i de flesta marina områden är tillräckligt enhetliga och sambandet med internationella och regionala standarder är tydligt. De flesta av medlemsstaterna hänvisar till de övervakningsriktlinjer som tagits fram av ramdirektivets tekniska grupp för marint avfall, vilka ger nödvändig harmonisering. Det finns dock flera områden 28 som omedelbart behöver förbättras. Till exempel är övervakningen av avfall på havsbottnen och vattenytan samt övervakningen av mikroplast långt ifrån tillräcklig. Det finns inte heller någon systematisk och jämförbar övervakning av hur avfallet påverkar havsmiljön och vattenlevande djur. De befintliga övervakningsprogrammen omfattar sällan det marina avfallets geografiska spridning och i vilken utsträckning mänskliga verksamheter genererar avfall. Sist men inte minst, finns det inga fastställda utgångsvärden eller tröskelvärden för avfall och mikroplast, vilket försvårar övervakningen av framstegen mot god miljöstatus. Detta kommer även att påverka EU:s förmåga att fullgöra interna åtaganden (sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020 och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 29 ) och internationella åtaganden 30. Regional överensstämmelse och samordning Medlemsstaternas övervakningsprogram bedömdes också mot bakgrund av den regionala överensstämmelsen inom de regioner som anges i artikel 4 i direktivet. Medlemsstaterna har i allmänhet tagit hänsyn till den regionala samordningen i sina övervakningsprogram, särskilt genom att använda indikatorer och standarder som fastställts i de regionala havskonventionerna för att bedöma miljöstatus enligt ramdirektivet. Bedömningen visade en måttlig till hög nivå av överensstämmelse mellan medlemsstaterna vid områdena kring Svarta havet, nordöstra Atlanten och Östersjön, och en låg till måttlig nivå av överensstämmelse i Medelhavsområdet. För medlemsstaterna i områdena kring Svarta havet, nordöstra Atlanten och Östersjön visar bedömningen på en hög nivå av överensstämmelse i vissa fall, t.ex. geografisk täckning eller övervakade faktorer. Detta gäller exempelvis övervakningen av främmande ämnen (deskriptorerna 8 och 9) samt marint avfall (deskriptor 10) i Östersjö- och Svarta havsområdena. Sammantaget verkar övervakningen i havsområdet vara mer harmoniserad för Östersjön och nordöstra Atlanten (inklusive tredjeländer). 28 Vissa av dessa områden, som marint avfall, ingår redan i ramverket för ramdirektivets gemensamma genomförandestrategi. 29 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att sluta kretsloppet en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM/2015/0614 final). 30 Internationella åtaganden omfattar Rio+20 (Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling) och de 17 målen för hållbar utveckling i 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september

15 De medlemsstater som hör till nordöstra Atlanten har skapat övervakningsprogram på regional nivå för samtliga deskriptorer. Dock krävs ytterligare åtgärder för att göra övervakningen mer enhetlig, till exempel när det gäller främmande arter (deskriptor 2) där täckningen är begränsad eftersom endast fem medlemsstater har rapporterat om övervakningsprogram för den här deskriptorn. Medlemsstaterna i Medelhavsområdet behöver göra sin övervakning mer enhetlig med hjälp av regionala åtgärder för ett antal deskriptorer, som exempelvis främmande arter (deskriptor 2) och undervattensbuller (deskriptor 11). Övriga iakttagelser Gränsöverskridande problemområden Utöver de gränsöverskridande problem som täcks av vissa deskriptorer enligt ramdirektivet (som främmande arter, marint avfall och undervattensbuller) har vissa medlemsstater betonat belastning och påverkan som orsakas av klimatförändringar och försurningen av havet som viktiga gränsöverskridande frågor som direkt eller indirekt hanteras inom övervakningsprogrammen enligt ramdirektivet. En förbättrad kunskapsbas Medlemsstaternas övervakningsprogram kommer att bidra till att förbättra kunskapsbasen, särskilt för deskriptorerna för undervattensbuller och för havsbottnens integritet (deskriptorerna 11 och 6). Detta bör förbättra medlemsstaternas nästa bedömning av sina marina vatten, som ska vara klara till Anpassningsbara övervakningsprogram Vissa medlemsstater har infört anpassningsbara övervakningsprogram för att se till att de är lämpliga även om kriterierna för god miljöstatus eller målindikatorerna ändras mot bakgrund av förbättrad kunskap eller nya standarder och praxis på regional nivå, eller för att avspegla en förändrad belastning. Även om flexibilitet är positivt, är det viktigt att se till att dessa anpassningsbara övervakningsprogram inte leder till att övervakningens täckning påverkas negativt på lång sikt. 3. ALLMÄN SLUTSATS Den analys av övervakningsprogrammen som inleddes under ramdirektivets första genomförandecykel visar att ytterligare åtgärder krävs i de flesta medlemsstater för att se till att övervakningsprogrammen fungerar på ett lämpligt sätt, även om betydande insatser har genomförts eller snart kommer att genomföras. Det krävs ytterligare framsteg för att se till att medlemsstaternas strategier är jämförbara och övervakningsprogrammen förbättras, så att de skapar en lämplig grund som överensstämmer med ramdirektivets krav. Förbättrad täckning bör säkerställas för de deskriptorer som inte omfattas eller endast delvis omfattas av befintlig lagstiftning. Åtta medlemsstater behöver särskilt fokusera på att säkerställa en komplett och omfattande övervakning i rätt tid för de mål som fastställts enligt artikel 10 i ramdirektivet. Medlemsstaterna bör överväga att använda sina 14

16 övervakningsprogram för att bedöma åtgärdernas effektivitet och på så sätt avgöra hur långt de har kvar för att uppfylla de egna målen när de uppdateras för att överensstämma med ramdirektivet. När det gäller geografisk täckning visar analysen att övervakningsprogrammen verkar ha koncentrerats till de områden där belastningen och påverkan sannolikt är som högst. Detta bör emellertid bekräftas genom en riskanalys så att prioriteringarna inom övervakningen fastställs på teknisk och vetenskaplig grund. Endast ett fåtal medlemsstater hade övervakningsprogram i gång under Många program förväntas inte vara helt operativa förrän 2018 eller till och med Det krävs därför snabba framsteg med övervakningen så att den uppfyller kraven i ramdirektivet, inklusive uppdateringarna 2018 av den inledande bedömningen av de marina vattnen och god miljöstatus, samt det viktiga målet att god miljöstatus ska uppnås till Övervakningsprogrammen räcker inte alltid till för att se till att statusen i EU:s marina vatten övervakas på ett effektivt sätt för att uppnå god miljöstatus och för att uppfylla tillhörande mål som har satts upp av medlemsstaterna. Detta gäller särskilt deskriptorerna för främmande arter, marint avfall, undervattensbuller och biologisk mångfald, som inte omfattas av den befintliga lagstiftningen. Närmare samordning mellan medlemsstaterna, särskilt genom åtgärder på regional och delregional nivå, är avgörande för att tillhandahålla enhetlig och jämförbar information så att övervakningsprogrammens geografiska täckning kan förbättras. På detta sätt kan man skapa en effektivare övervakning inom olika områden och mellan medlemsstaterna, samtidigt som kostnaderna minskar. 4. REKOMMENDATIONER OCH NÄSTA STEG Kommissionen anser att medlemsstaterna bör göra följande: Snarast åtgärda de brister som har konstaterats på regional eller delregional nivå för att se till att övervakningsprogrammen överensstämmer med ramdirektivets krav. Vidta fler åtgärder för att fullständigt genomföra övervakningsprogrammen och undvika brister i bedömningen av sina marina vatten fram till 2018, samtidigt som man beaktar den pågående översynen av beslut 2010/447/EU och resultatet av denna. Se till att övervakningsprogrammen har lämplig geografisk täckning enligt ramdirektivet, särskilt med hänsyn till de områden där belastningen och påverkan är högst, och se till att de överensstämmer med den riskbaserade strategin. Anpassa övervakningsprogrammen så att de överensstämmer med framtida bestämmelser enligt ramdirektivet, vilket även omfattar medlemsstaternas fastställande av god miljöstatus. I de fall där medlemsstaterna inte ännu kunnat identifiera god miljöstatus och miljömål som en del av första genomförandefasen uppmanas de att göra detta utan dröjsmål. Sträva efter ytterligare överensstämmelse på regional eller delregional nivå genom bättre samordning av övervakningsprogrammen, särskilt med hjälp av 15

17 regionala havskonventioner, vilket även omfattar gemensamma strategier för datainsamling och bedömningsmetoder. Ta hänsyn till åtgärdsprogrammen vid uppdatering av övervakningsprogrammen enligt artikel 17 i ramdirektivet, så att det är möjligt att mäta hur ändamålsenliga de är för att uppfylla direktivets mål. Kommissionen kommer att göra följande: Sträva efter ytterligare samordning av den EU-lagstiftning som påverkar havsmiljön. Detta kommer att göras genom en översyn av beslutet om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus och genom kommissionens initiativ för att samordna övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna i miljöpolitiken. 31 Fortsätta samarbetet med medlemsstaterna som ett led i genomförandestrategin för ramdirektivet 32 så att den andra cykeln för genomförande av ramdirektivet (2018 och framåt) ger fler fördelar och bättre effektivitet. Överväga behovet av ytterligare finansiering för strategiska projekt och stödåtgärder som möjliggör överensstämmelse på regional nivå och EU-nivå när det gäller medlemsstaternas tillämpning av ramdirektivet, särskilt i områden där regionala havskonventioner inte är lika vanligt förekommande. Mot bakgrund av de enskilda bedömningarna från medlemsstaterna (se det åtföljande arbetsdokumentet) inleda särskilda och riktade dialoger med de medlemsstater som löper stor risk att inte uppfylla ramdirektivets krav för att se till att de efterlever direktivets bestämmelser. 31 Färdplan för kontroll av ändamålsenligheten av övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna i miljöpolitiken, 32 Enligt ramdirektivet ska medlemsstaterna inkomma med detaljerade och samordnade synpunkter. För att underlätta detta arbete har medlemsstaterna och Europeiska kommissionen inrättat ett informellt samordningsprogram, den gemensamma genomförandestrategin. 16