Då Kungl, Maj:t genom skrivelse den 9 juli 1948 har berett Sveriges. folkskollärarförbund tillfälle att före den 1 december 1948 inkomma med

Transkript

1 Då Kungl, Maj:t genom skrivelse den 9 juli 1948 har berett Sveriges folkskollärarförbund tillfälle att före den 1 december 1948 inkomma med yttrande över 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling samt över därmed sammanhängande delar av 1940 års skolutrednings betänkanden, får styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund i underdånighet anföra följande. Förbundsstyrelsen har funnit det vara av största betydelse att förbundets remissyttrande ska kunna ge uttryck för organisationens samlade erfarenhet och sakkunskap. Fördenskull har styrelsen utsänt 1946 års skolkommissions principbetänkande t i l l förbundets 55 kretsar för yttrande. En sammanställning av kretsarnas yttranden biläggs (Bil, 1), En extra förbundskongress har den 30 oktober varit inkallad i Stockholm för behandling av skolkomniissionens reformförslag, och i en rad principbeslut har.kongressen tagit ställning t i l l de väsentligaste förslagen i betänkandet. Kongressens uttalanden biläggs (Bil, 2). I den följande framställningen följs i stort sett kapitelindelningen i principbetänkandet. Skolväsendet oehxdemokratins samhälle I detta kapitel ges dels en allmän översikt av principbetänkandets innehåll, dels en historisk återblick på skolans utveckling och i anslutning därtill en motivering för de föreslagna riktlinjerna vid en skolreform, SK karakteriserar det framlagda reformförslaget såsom allmänna rikt linjer för en demokratisering av det svenska skolväsendet, 1940 års skolutredning har, såsom SK påpekar, i enlighet med sina direktiv starkt botonat vikten av att man vid omdaningen av skolan söker bygga vidare på den svenska kultur- och skoltraditionen. T i l l detta ansluter sig SK men anser att skolan, sådan den ter sig i dag, i skilda avseenden är en produkt av andra samhällsformer än demokratins och därför på många sätt står i motsättning t i l l det samhälle den ska tjäna. Den skolhistoriska forskningen har påvisat ett starkt medeltida inslag i nutida pedagogik, heter det, och SK utvecklar detta betraktelsesätt på sid, 2 och följande. Även om detta ' påpekande kan vara riktigt, synes synpunkten vara starkt överbetonad.

2 Man kan med lika stor rätt anföra att svensk skola av i dag präglas av 2. tankegångar från Pestalozzi och Rosseau, från upplysningstidens filosofi, från den franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap och från liberalismen under 1800-talet års skolutrednings historik i Skolan i samhällets tjänst ger en allsidigare bild av den svenska skolans utvecklingj varvid den ständigt fortskridande utvecklingen av skolan och dess anpassning t i l l rådande samhällsförhållanden och idériktningar klart framträdero SK synes i inledningskapitlet ha alltför starkt skjutit undervisningsmetoderna i förgrunden» När där uttalas att "den förhärskande metoden, åtminstone i de s»k» kunskapsämnena, fortfarande torde vara den med klassundervisningen sammanhängande "frågor och svarsmetoden: läraren frågar och eleven svarar', synes detta påstående vara i hög grad överdrivet,, A t t denna metod, såsom påstås, skulle hittills vara tämligen allenarådande i svenska skolor, måste förbundsstyrelsen beteckna som felaktigt, åtminstone beträffande folkskolans undervisning, likaså att metoden " t i l l sin inre syftning är auktoritär". Motsättningen mellan å ena sidan klassundervisning, å andra sidan individuell undervisning, å ena sidan frågor- och svarsmetod och å andra sidan s 0 k 0 arbetsskolmetod, synes SK ha starkt överbetonat«i den nuvarande folkskolan torde i allmänhet tillämpas modifierade former av ren klassundervisning med starka inslag av individuell undervisning. Många lärare tillämpar dock on långt driven arbetsskolmetodik. Styroisen anser att elevernas självverksamhet i ökad utsträckning bör tas i anspråk och att en individuell undervisning bör eftersträvas» På detta område bör fortsatt försöksverksamhet och psykologisk forskning anvisa vägar för utvecklingen» Metodiken måste emellertid utformas på olika sätt för olika åldersstadier och för skilda slag av begåvningstyper. Varje ämne och art av lärostoff kräver sin speciella metodik, och en viss metod kan inte generellt förordas, SK betonar uttryckligen att det inte kan komma ifråga att ålägga läraren en viss metod och att "enligt den demokratiska skoluppfattningon bör dessutom, läraren ha frihet att söka sig fram t i l l de metoder, som gör det möjligt för honom att personligen fylla sin uppgift på bästa sätt} undervisningens effektivitet är bäst betjänt av en sådan frihet".

3 Förbundsstyrelse» instämmer helt i vad SK här anfört och anser att det mål SK här syftar till, en fartskridande modernisering av undervis ningsmetoderna, bäst främjas genom största frihet för den enskilde läraren, "De reformpedagogiska strömningarna avlöser varandra, och att binda undervisningen vid någon av dem vore att. hejda den pedagogiska utvecklingen", framhåller SK. Det förefaller dock som om SK genom sitt starka rekommenderande av vissa metoder alltför mycket baserar sitt reformförslag just på en viss metodik. Styrelsen har här ovan velat fästa uppmärksamheten på vissa uttalanden i betänkandets första kapitel, vilka synes strida mot den mera nyanserade uppfattning som kommer t i l l synes på andra ställen i betänkandet, särskilt i kapitel 4. Skolans mål. T i l l de allmänna synpunkterna och riktlinjerna i detta kapitel kan förbundsstyrelsen ansluta sig. Enhetsskola och skolplikt. Begreppet enhetsskola, Förbundsstyrelsen ansluter sig t i l l SK:s förslag att de nuvarande skolformerna folkskolan med fortsättningsskola, realskolan, den kommunala raollanskolan, den praktiska mollanskolan, den högre flickskolan och den högre folkskolan sammanförs t i l l en gemensam nioårig enhetsskola. Den nuvarande dubbla anknytningen mellan folkskola och läroverk, efter 4:e resp, 6:e skolåret, innebär stora ölägenheter i organisatoriskt och pedagogiskt avseonde, och folkskolans lärarorganisationer har tidigare alltid hävdat uppfattningen att de högre skolorna bör bygga på en sexårig, odifferentierad grundskola och motsatt sig parallellskolsystem redan efter fj ärde skola ret, Även don fyraåriga realskolan och don kommunala mellanskolan är parallella inte endast med don högre folkskolan, den praktiska mellanskolan och flickskolan utan även med folkskolans sjunde och åttonde klasser, Skolkommissionons förslag till nioårig enhetsskola, omfattande ett sexårigt grundstadium och ett treårigt realskolstadium, synes vara en principiellt riktig lösning av enhetsskolproblemet. Förbundet ansluter sig t i l l SK:s förslag att enhotsskolan blir en kommunal skola och att nioåriga cnhotsskolor upprättas i varje kommunenhet.

4 4. Den nioåriga skolplikten» Som en förutsättning för att en nioårig enhetsskola ska kunna upprättas i varje skoldistrikt samt för en planering av lärarutbildningen, lärarexaminationens storlek och skolbyggnadsprogrammet anser SK att nioårig skolplikt bör stadgas. Detta anges dock som ett mål, som först efter lång övergångstid kan uppnås,. Mot skolpliktstidens förlängning har anförts skäl av olika slag, och förslag har framförts om dels åttaårig skolplikt med nionde året frivilligt, dels sjuårig skolplikt men med möjlighet t i l l fortsatt utbildning t.o.m, nionde skolåret i varje skoldistrikt,, Företrädarna för en sådan utformning av enhetsskolan har hävdat att inte alla elever och målsmän önskar en förlängd s k o l u n d e r v i s n i n g, a t t v i s s a k a t e g o r i e r av ungdom i pubertetsåren har föga nytta av en undervisning som de inte själva önskar eller inser värdet av och att elever med svag allmänbegåvning och studieintresse inte kan beräknas få nytta av undervisningen efter sjunde skolåret. Erfarenheterna i många kommuner vid införande av heltidsläsning i folkskolan samt vid införande av den obligatoriska fortsättningsskolan och det sjunde skolåret visar att en utökad skolplikt hos många målsmän och elever möts med oförstående eller ovilja. Slutligen pekas på det stora behovet av ungdomlig arbetskraft i nuvarande arbetsmarknadsläge och på de ekonomiska konsekvenserna av en förlängd skolplikt. Skälen för en nioårig skolplikt synes dock vara övervägande, SK påvisar att under de senaste 16 åren har den del av en årskull som syftar fram mot realexamen eller därmed jämförlig kompetens stigit från omkring 12 t i l l inemot 29 procent av årskullen. Om den nuvarande tendensen håller sig under närmaste tioårsperiod, skulle år 1957 omkring 44 procent av årskullen övergå från folkskolan t i l l högre teoretisk utbildning. I samhällen med väl utbyggt högre skolväsen avgår redan nu mellan 50 och 60 procent från folkskolan t i l l högre skolor. Om man härtill lägger de kategorier av elever som sökt in i realskolor men på grund av att de into uppfyllt inträdesfordringarna eller på grund av platsbrist avvisats, samt de kategorier som efter avslutad folkskola söker t i l l yrkesskolorna eller annan fortsatt praktisk utbildning, torde man kunna våga don slutsatsen att, om tillgång t i l l nioårig skola funnes i varje skoldistrikt, det stora flertalet elever också skulle frivilligt utnyttja denna möjlighot.

5 Om åttonde och nionde skolåren gjordes frivilliga, komme den mindre del av ungdomen som avslutade sin skolgång efter sjunde skolåret att utgöras av dels en del svagt begåvad ungdom med olust för studier,, dels en del ungdom som av oförståelse från hemmets sida inte finge fortsätta. Det kan ifrågasättas om dessa kategorier av ungdom är. betjänta av att gå ut i samhällslivet med en betydligt svagare skolutbildning än den stora majoritet av ungdom som frivilligt eller genom föräldrarnas ambition skulle utnyttja den nioåriga skolan. Om 'det treåriga realskolstadiet ska ge en avslutad utbildning, kan avgång efter sjunde eller åttonde året inte skänka det beräknade utbytet av studierna, Sveriges folkskollärarförbunds kongress har anslutit sig t i l l SK:s förslag om en.obligatorisk nioårig enhetsskola som mål för en fortskridande skolreform, Därvid bör eftersträvas att så långt möjligt skapa likvärdighet mellan teoretisk och praktisk utbildning och mellan tätorter och landsbygd» Det är vid en skolreform alltid angeläget att studiebegåvningarna till varatas och får en för dem lämpad undervisning,. Om realskolstadium upprättas i varje skoldistrikt, komtae studiebegåvningar, särskilt på landsbygden, vilka genom nuvarande skolsystem har svårt att erhålla fortsatt utbildning^ att få möjligheter t i l l sådan utbildning i vida större utsträckning än nu. Den kommunala enhetsskoian skulle innebära ett betydelsefullt steg för utbildningsmöjligheternas demokratisering. Förbundsstyrelsen v i l l emellertid starkt framhålla betydelsen av att även de svagt begåvade elevernas utbildning ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Det planerade realskolstadiet måste ges en sådan utformning att även de svagt begåvade eleverna får utbyte av undervisningen. Den bör även i teoretiska ämnen erhålla en starkt praktisk inriktning, och kraven på dessa elever får inte ställas för höga. T i l l dessa frågor återkommer förbundsstyrelsen senare i detta yttrande» Under förutsättning att undervisningen under åttonde och nionde skolåren får en sådan utformning att den i tillräcklig utsträckning anpassas för elever med olika mått och olika slag av studiebegåvning och att den praktiska och förberedande yrkesutbildningen blir tillfredsställande ordnad bör en nioårig skolplikt genomföras, dock först efter tillräckligt lång övergångstid.

6 Centralisering, En ökad centralisering av skolväsendet på landsbygden är, som SK också framhåller, en förutsättning för att enhetsskola ska kunna upprättas för varje kommun» Den nya kommunindelningen synes göra det möjligt att de allra flesta kommuner i fråga om befolkningsunderlag blir tillräckligt stora för en enhetsskola med realskolstadium. I många fall torde dock de blivande storkommunerna inte uppnå det befolkningsunderlag av 2,500 å 3,000 invånare som SK anger som erforderligt, I I sådana fall måste realskola upprättas för två angränsande kommuner, större kommuner, även på landsbygden, kan det b l i nödvändigt att upprätta två eller flera centralskolor med realskolstadium. Förbundsstyrelsen tillstyrker att minst en centralskola upprättas i varje kommun eller i vissa f a l l gemensamt för två kommuner. Centralskola bör omfatta dels realskolstadium, dels mellanskola och småskola för det lokala behovet på centralskolans ort, I fråga om centralisering av mellanstadiet och småskolstadiet ställer sig förhållandena annorlunda än för realskolstadiet. Fördelarna av en centralisering med hänsyn t i l l skolväsendets organisation i kommunen måste nämligen vägas mot de olägenheter som uppstår för barnen och bsmmen genom skolskjutsar och i vissa fall inackordering av barnen utom hemmet. Centralisering av mellanstadiet och små skolstadiet bör därför endast sko där mycket lågt barnantal i bygdeskolorna motiverar en centralisering och där kommunikationsförhållandena och transportsmöjligheterna är goda. Fördelarna av bättre skolform måste i de enskilda fallon vägas mot olägenheterna av bygdeskolornas nedläggande. Sexåriga bygdeskolor bör bibehållas i de fall då detta mod hänsyn till bygdens befolkningsfördelning och kommunikationsförhållanden är lämpligt. SK anser (sid, 57) att en centralisering även av klasserna 5 och 6 ofta är önskvärd och att den bör komma t i l l stånd i så stor utsträckning som förhållandena gör en sådan lämplig. "Då enligt kommissionens förslag undervisning i engelska ska ges fr.o.m, klass 5, torde i många fall centralisering av klasserna 5 och 6 bli nödvändig redan av denna anledning"", heter det 0 Enligt förbundets bestämda mening bör undervisningen i engelska i klass 5 och 6 meddelas av klasslärare, som vid lärarhögskolan erhållit därför erforderlig utbildning. Skälen för en sådan anordning redovisas

7 senare i detta yttrande (Se rubriken Differentiering, Stadieindelning och Lärarutbildning). Om undervisningen i engelska på mellanstadiet handhas av klasslärarna, blir centralisering av'dessa klasser, för att undervisningen i engelska ska kunna förläggas t i l l centralskolan, obehövlig. En centralisering av klasserna 5 och 6 enbart ellar huvudsakligen för att eleverna i ett skolämne skulle undervisas av lärare med högre utbildning komme säkerligen att mötas med starkt motstånd ute i bygderna. Nedläggande av sexklassiga bygdeskolor och inrättande av skolskjutsar, i vissa fall inackordering av barnen på centralskolans o r t synes vara en o r i m l i g lösning av språklärarfrågan på mellanstadiet. Om centralisering av klasserna 5 och 6 vid en skola av B 2-form sker, blir barnantalet i klasserna 3 och 4 i de flesta f a l l för lågt för att skolan ska kunna bibehållas. Antingen måste då även klasserna 3 och 4 överföras t i l l centralskolan eller t i l l annan bygdeskola. Centralisering av skolväsendet förutsätter i många kommuner med vidsträckt område och gles bebyggelse inackordering av eleverna eller upprättande av skolhem på centralskolans ort. Särskilt gäller detta stora områden i Norrland men även vissa kommuner i mellersta och södra Sverige, En sådan anordning medför betydande olägenheter för hemmen och barnen, och dessa olägenheter blir större ju yngre barnen är. Centralisering som medför att barnen inte kan bo i hemmet bör därför i regel endast förekomma på realskolstadiet. Differentiering. Skolkommissionen anför vägande skäl för en jämförelsevis sen differentiering av lärjungarna i don planerade enhetsskolan. T i l l denna uppfattnin ansluter sig förbundsstyrelsen. En differentiering redan efter fjärde skol året, som nu sker genom att en del lärjungar övergår t i l l den femåriga real skolan, har betydande olägenheter. Systemet leder t i l l ett tidigt avskiljande från den gemensamma undervisningen på grundskolstadiet av elever mod över genomsnittlig studiebogåvning och dessas tidiga inriktning på en teoretisk studieväg» Det blir huvudsakligen allmänbegåvningen och inte intresseinriktningen på olika studievägar som blir avgörande, då något v a l mellan mera teoretiska och mera praktiska utbildningsvägar inte samtidigt sker. Möjligheterna att få en god elevrekrytering t i l l praktiska

8 8. utbildningslinjer minskas genom att de allmänt studiebegåvade, oavsett om de bäst lämpar sig för teoretisk eller praktisk utbildning, tidigt avskiljs t i l l en utpräglat teoretisk utbildningsväg. De synpunkter som av ledamöterna Fredriksson, Sigrid Jonsson, Karnell och Persson inom 1940 års skolutredning anförts mot en differentiering redan efter fjärde skolåret v i l l förbundsstyrelsen kraftigt understryka. De nämnda ledamöterna framhåller att en för tidig differentiering, som ingenting har med yrkesval att göra, måste leda t i l l ett överbetonande av de teoretiska studierna och en social undervärdering av de praktiska levnadsbanorna. (1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar IV:1, sid. 102 o, följ.) SK föreslår att ämnet engelska infors i femte klassen och att undervisningen i. detta ämne bestrids av akademiskt utbildade ämneslärare eller av klasslärare som i ämnet erhållit akademisk utbildning. Som ovan anförts hävdar förbundsstyrelsen bestämt att undervisningen i engelska på mellanstadiet bör handhas av klasslärarna, vilka vid den föreslagna lärarhögskolan erhållit därför erforderlig utbildning. (Se vidare härom nedan under rubrikerna Stadieindelning och Lärarutbildning») Förbundsstyrelsen anser att endast om klassläraren,som regel handhar undervisningen i engelska på mellanstadiet, blir det praktiskt möjligt att genomföra undervisning i engelska redan i klasserna 5 och 6, särskilt i de sexklassiga bygdeskolorna på landsbygden. SK aecepterar emellertid inte, i olikhet mod majoriteten inom skolutredningen, en linjedelning i klasserna 5 och 6 på grund av engelskundervisningens införande i dessa klasser. Förbundsstyrelsen delar helt SK:s mening att linjedelning inte bör ske på mellanstadiet. SK förordar en delvis ny målsättning för undervisningen i främmande språk. Beträffande difforentieringsfrågan anför SK i detta sammanhang:»särskilt intelligensmättade är givetvis de språkfaktorer, som gäller det språkliga regelmedvetandbt, Don grammatiskt in- l riktade språkundervisningen, som så starkt dominerat i vår skola, led av det pedagogiska felet att ställa alltför stora krav på nybörjarnas allmänna intellektuella förutsättningar» I och med att tyska ersatts av engelska som första främmande språk i våra skolor, har de pedagogiska möjligheterna att lägga språkundervisningen på ett för barn mera fattbart sätt väsentligt ökat. Tonvikten kan'nu läggas på läsning av enkel text, på imitativa språkövningar, talövningar'och andra med den s.k. direktmetoden förknippade, mera konkreta, levande och för barn mer intressanta arbetssätt.