Kretsarna om principbetänkandet

Transkript

1 Folkskollärarnas tidning nr Kretsarna om principbetänkandet Folkskollärarförbundets 55 kretsar har alla insänt yttrande över 1946 års skolkommissions principbetänkande. En del kretsar har dock endast yttrat sej över vissa av de 8 punkter som upptagits i planen till ledning vid kretsarnas yttranden. Här nedan lämnas en översikt av yttrandena. På vissa punkter har en statistisk bearbetning av kretsarnas ståndpunktstaganden kunnat göras, på andra punkter har en sådan inte varit möjlig på grund av synpunkternas mängd och yttrandenas formulering, men de viktigaste synpunkterna framgår av belysande citat och allmänna sammanfattningar. 1. Den nioåriga skolplikten Till skolkommissionens förslag om en nioårig skolplikt ansluter sej i princip 37 Av dessa har följande påpekat vissa förutsättningar för reformens genomförande eller i övrigt gjort uttalanden. Värendskretsen hävdar nödvändigheten av att skolplikten utsträcks till nio år samt vikten av att skolan mer än hittills blir bygdens kulturcentrum. Detta kan ske genom att hänsyn tas till skolortens speciella karaktär (dess näringsliv, bebyggelse, kulturella förhållanden o. d.) vid uppgörandet av läroplaner, vilket hör ske med minsta möjliga centrala dirigering. Vidare framhålls betydelsen av de planerade försöksskolorna. Södermanlands läns södra förbundskrets tillstyrker skolkommissionens motivering för införande av nioårig skolplikt. Trots att motstånd torde möta från målsmän och näringslivets organisationer bör ett ev. principbeslut om 9-årig skolplikt fattas av 1949 års riksdag och de lokala myndigheterna åläggas att snarast planera den 9-åriga skolans införande. Före skolreformens slutgiltiga genomförande bör elevantalet i klasserna sänkas och större möjligheter därigenom skapas för en omläggning av undervisningen i den riktning SK föreslår. Liknande synpunkter anförs av Dalslands förbundskrets, som med tanke framförallt på landsbygdens förhållanden förordar en lång övergångstid, innan skolan obligatoriskt blir nioårig, samt stor frihet för skoldistrikten att ordna skolan efter de lokala förhållandena. Under övergångstiden bör skolans elever beredas möjligheter att avsluta skolgången efter sjunde klass. Östergötlands östra förbundskrets anser att förslaget om en obligatorisk nioårig skolplikt är godtagbart under förutsättning att en undersökning visar att elevmaterialets begåvningsnivå är så hög att åtminstone det stora flertalet elever kan beräknas tillgodogöra sej den undervisning som uppställts som den blivande enhetsskolans bildningsmål och att de med skolpliktstidens förlängning förknippade ekonomiska problemen kan få en tillfredsställande lösning. Malmö förbundskrets framhåller att en positiv atmosfär för skolan måste skapas hos skilda samhällsgrupper, framförallt föräldrar, näringslivets företrädare och personalorganisationer för att en ökad skolpliktstid ska kunna genomföras. En saklig upplysning bör ges om fördelarna av barnens skolgång utöver nuvarande skolpliktstid. Härvid ibör också skolans fostrande betydelse och dess stöd för den unge under övergångsåldern framhållas. Skolans popularitet beror till stor del på dess effektivitet. Den unge bör få klart för sej att en väl utnyttjad skoltid gör honom mera skickad för de uppgifter han i framtiden blir ställd inför. Frågan om skolgång i vedertagen mening ska anses som det mest lämpliga för alla barn i en viss ålder, särskilt svagt intellektuellt utrustade i åldern år, bör bli föremål för undersökning på ett ogallrat elevmaterial på olika orter, varvid främst pubertetsålderns svårigheter bör uppmärksammas. Det är av betydelse att den nioåriga medborgarskolan har ett eget bildningsmål, som inte är underordnat andra högre skolformer. Den 7- och 8-åriga skolan bör uppnå full effektivitet, innan skolplikten utökas till nio år. Förlängningen bör ske stegvis och föregås av planmässig försöksverksamhet. Älvsborgs södra förbundskrets ansluter sej till förslaget att redan nu fatta ett principbeslut om en nioårig enhetsskola, så att skolväsendets organisation och skolbyggnadsärendena av kommunerna ska kunna planeras på längre sikt. Lärarutbildningen kan reformeras i riktning mot denna nya målsättning, och framför allt vinns tid för en omfattande försöksverksamhet, som syftar till att pröva sej fram till det för alla åldersstadier efter praktiskt-psykologiska och metodiska rön funna bästa arbetssättet och därav betingade kurs- och timplaner. I första hand bör försöksverksamheten inriktas på den praktiska inriktningen av 7 9 klasserna, speciellt 9 y, förslaget till individualisering av undervisningen inom klassens ram, de lägre skolformernas problem och centraliseringsmöjligheterna inom landsbygdsskoldistrikten. Ska den av SK förordade omläggningen av arbetssättet till mera aktivitetsbetonad individualundervisning kunna äga rum, är en minskning av barnantalet i klasserna en första förutsättning. Skolpsykologer bör i tid utbildas, och frågan om specialklasser och förstärkningsanordningar för mera glest befolkade trakter vara förberett. Jönköpings läns förbundskrets betonar vikten av rik differentiering inom linjen 9 y- Skaraborgs läns norra förbundskrets ansluter sej till SK:s förslag om en nioårig enhetsskola. Att vår nuvarande sjuåriga skolplikt är otillräcklig, för att vår uppväxande ungdom ska bibringas det mått av kunskaper och den medborgerliga fostran som ett alltmera utvecklat och specialiserat samhälle kräver är uppenbart. Ska vårt folk i såväl materiellt som kulturellt avseende förmå hålla jämna steg med övriga kulturfolk, är det nödvändigt att vårt lands skolväsen bringas i full nivå med övriga jämförliga länders skolväsen. Även för bibehållandet och bevarandet av vårt fria demokratiska samhällsskick är en utvidgad och på djupet gående medborgarfostran av behovet påkallad. I den av skolkommissionen föreslagna enhetliga nioåriga medborgarskolan ser kretsen ett fullföljande av folkskollärarkårens gamla demokratiska intentioner i fråga om skolväsendets utveckling i vårt land. Med särskild tillfredsställelse hälsar kretsen de möjligheter den föreslagna skolreformen erbjuder till att bryta den nuvarande folkskolans isolering i det allmänna skolväsendet. Den genomgripande förbättringen av utbildningsmöjligheterna för landsbygdens ungdom betecknar kretsen som den föreslagna reformens största förtjänst. Därest den nioåriga enhetsskolan leder fram till ett studiemål, som väsentligen motsvarar den nuvarande realskolans, med grundlig undervisning i minst ett främmande språk och med en sådan linjedelning att en förberedande yrkesutbildning flyttas in i enhetsskolans högsta klass, med ett utbyggt stipendiésystem, som neutraliserar de ekonomiska uppoffringarna för de mindre bemedlade familjerna, torde enligt kretsens mening allmänhetens motstånd mot en nioårig skolplikt bli mindre än det motstånd som skulle möta en påbyggnad av den nuvarande sjuåriga skolan med ett år. Principbeslut om det framtida skolväsendet bör snarast fattas. Betydelsen av förbättrade utbildningsmöjligheter för mindre bemedlade elever och för landsbygdens ungdom framhålls också av Västerbottens södra förbundskrets. Medelpads förbundskrets tillstyrker i princip förslaget om den nioåriga skolpliktens införande med följande reservation: I skolkommissionens betänkande heter det: "Utsträcks skoltiden till nio år, innebär detta att skolan utrustas med ett högstadium, som dels får sin egen karaktär och ger något nytt, dels leder fram till en slutexamen, som bör kunna ges ett värde jämförbart med nuvarande realexamens". Det förefaller som om skolkommissionen här varit alltför optimistisk, när det gäller elevmaterialet. Det talas om olika slag av begåvningar men den begåvningsgrupp som i detta sammanhang är av avgörande betydelse för resultatet, nämligen de s. k. 48-orna jämte det inte ringa antal elever vars intelligensnivå ligger under det normala, tycks skolkorn-

2 missionen inte tagit tillräcklig hänsyn till. Man kan väl inte komma ifrån att undervisningen i t. ex. språk kräver ett normalbegåvat clcvmaterial för att resultatet ska bli någorlunda gott. Att kommissionen inte tagit tillräcklig hänsyn till de svårigheter en stor del av eleverna har att tillgodogöra sej teoretiska studier framhålls också av Södermanlands läns södra och Blekinge läns förbunds Norrbottens norra förbundskrets yrkar på att vid enhetsskolans detaljutformning tillbörlig hänsyn tas till de för lappmarkskommunerna säregna förhållandena. Särskilt de stora avstånden där erbjuder problem, vilkas lösning kräver särskilda åtgärder. Kretsen förordar organisationens genomförande i etapper, varigenom bättre utblick erhålls över detaljproblemen. Ölandskretsen påpekar att möjligheten för landsbygdens barn att genomgå realskola i tätort efter klass 6 måste bibehållas till dess lärare på realskolstadiet för landsbygdens samtliga skoldistrikt finns tillgängliga och reformen således helt kan genomföras. 3 kretsar tillstyrker i princip upprättandet av en 9-årig enhetsskola men avvisar förslaget om generell nioårig skolplikt. De anser att den obligatoriska skolan t. v. bör göras 8-årig. Skoldistrikten bör emellertid ha rätt att införa ett frivilligt nionde skolår. Som motiv för detta ståndpunktstagande anförs: 1. Ett generellt genomförande av en nioårig skolplikt kommer att under överskådlig framtid skapa en permanent lärarbrist med åtföljande högt elevantal i klasserna, varigenom önskvärda reformer av skolans inre arbete förhindras. En mera individuell fostran av eleverna försvåras. 2. Före genomförandet av ett obligatoriskt nionde skolår bör mera angelägna reformkrav tillgodoses (lägre elevantal, tillräckliga skollokaler, riklig och ändamålsenlig undervisnmgsmateriell o. s. v.). Bl. a. måste tillses att varje klassavdelning har eget klassrum. En 8-årig skola som arbetar under goda förutsättningar är att föredra framför en 9-årig skola, som måste bedriva sin verksamhet under svåra yttre betingelser. 3. Erfarenheten av den obligatoriska 8:e klassen i vissa skoldistrikt talar inte enbart till förmån för en utökad skolplikt under nuvarande förhållanden. Skolgången känns för många som ett svårt yttre tvång, framför allt i tider då goda möjligheter till förvärvsarbete erbjuder sej. Det intresse för uppgiften som är ett fundamentalt villkor för ett gott arbetsresultat är under sådana förhållanden svårt att väcka hos många elever, och framför allt hos dem som har mindre goda studieförutsättningar. Lämpligheten ifrågasätts av att under ett obligatoriskt nionde skolår kvarhålla elever, som saknar såväl förutsättningar för som vilja till fortsatt skolgång, även om denna ska fullgöras i en reformerad skola. Elevernas negativa inställning till skolan delas av många bland målsmännen, och en utökning av skolplikten till 9 år skulle med stor sannolikhet mötas med stor ovilja hos många bland föräldrarna. Undervisningen i en skola som inte har stöd i den allmänna föräldraopinionen blir av tvivelaktigt värde. Därför förordas ökad upplysningsverksamhet beträffande fördelarna av förlängd utbildning. Särskilda yttranden anförs av bl. a. följande Skånes sydvästra förbundskrets hävdar att den framtida skolan bör utformas som en 9-årig enhetsskola, då endast en sådan skola kan anses vara demokratiskt tillfredsställande. Kretsen vill dock ifrågasätta, om den lyckligaste lösningen av den 9-åriga skolan.är den sdm grundar sej på 9-årig skolplikt. Varje lärare i folkskolan har väl hos många eleverkunnat konstatera en inträdande "skollcda" redan under sjätte skolåret och en än mer markerad sådan under det sjunde. Inför projektet 9-årig skolplikt framträder detta faktum med skrämmande pregnans. För en stor del av årskullarna innebär en utsträckt sammanhängande skolplikt ingalunda en odiskutabel fördel. Det kan nämligen ifrågasättas, om inte alltför många av de skolpliktiga i dessa åldersgrupper inte endast saknar läggning för vidare studier utan även för skolgång, även om denna differentieras på sätt som framförs i skolkommissionens betänkande. Däremot är det ofta omvittnat att unga människor några år efter slutad skolgång fått blicken öppnad för värdet av kunskaper och färdigheter och gärna skulle vilja studera och utbilda sej för en eller annan uppgift, som de funnit passa dem. Kretsen anser därför att det borde utredas, om den projekterade 9-åriga skolplikten inte borde utbytas mot en "skorrätt", omfattande kostnadsfri utbildning under t. ex. två år för dem som slutat folkskolan efter sju år och något eller några år varit borta från skolan och deltagit i förvärvsarbetet. "Rätt man på rätt plats" skulle därmed komma betydligt närmare sitt förverkligande än genom ett starkt förlängt skoltvång, som för en stor del av svensk ungdom kommer att verka utvecklingshämmande både i privat- och nationalekonomiskt avseende. Uppsala läns förbundskrets anser att eftersom lärarna tidigare fått stå i skottgluggen vid genomförandet av skoiförbättringar (t. ex. fortsättningsskolan, 39 veckors lästid) bör lärarorganisationerna inte för starkt engagera sej i kampen för den 9-åriga skolplikten. Denna kommer då att framstå som ett lärarintresse, vilket lärarna av kårpolitiska motiv vill främja. Därtill vill kretsen inte bidra. Hälsinglands norra förbundskrets ifrågasätter, om inte skolkommissionen sett alltför optimistiskt på skolans och barnens genomsnittliga förmåga och om ens nioårig skolplikt är tillräcklig, för så vitt den nuvarande realskolans bildningsstandard ska kunna bibehållas. Östergötlands västra förbundskrets och Linköpings stads förbundskrets framhåller som en viktig förutsättning för den nya skolorganisationen att yrkeslinjen får en effektiv yrkesbetoning. Av stor betydelse är också att de svagare begåvningarna erhåller en för dem lämpad särskild undervisning och fostran och att dessa elever inte kommer att tynga de normalbegåvade elevernas utbildning. Ångermanlands norra förbundskrets understryker att, innan reformen genomförs, bland annat näringslivets målsmän samt arbetar- och personalorganisationer måste inte bara acceptera utan framför allt lämna sin medverkan till dess genomförande samt lärar-, lokal- och materiellbehovet fyllas. Endast under dessa förutsättningar torde reformen bli allmänt populär, och detta är ett grundvillkor för att man ska kunna nå dess höga syften. Stockholms stads förbundskrets anser att skolans utveckling bör inriktas mot en nioårig enhetsskola men vill samtidigt understryka faran av en forcerad övergång till en sådan skolform. Reformen bör genomföras endast i den mån skolan kan ges en sådan utformning att den kan garantera eleverna en effektiv sysselsättning svarande mot deras intressen och behov. Under övergångstiden måste en omfattande försöksverksamhet äga rum för att utfinna de lämpligaste formerna för den föreslagna realskolan. Hur denna skolform än slutgiltigt kommer att utformas, måste ändock räknas med att en del elever kommer att sakna förutsättningar att tillgodogöra sej skolans undervisning. För dessa måste skapas möjlighet till en tidigare övergäng till praktiskt arbete. Den senare synpunkten understryks av Värendskretsen och Västerbottens södra förbundskrets. Att övergångstiden bör göras betydligt längre än SK tänkt sej framhåller också Gästriklands förbundskrets. Göteborgstraktens förbundskrets anser att kommissionen i ett flertal hänseenden överskattat skolans och barnens möjligheter. Många av de uppställda målen är med säkerhet omöjliga att uppnå inom den allmänna medborgerliga skolans ram. De måste därför betraktas inte som mål i egentlig mening utan som riktpunkter för skolans arbete. Ska de uppnåeliga målen hinnas och ska elevernas intressen och inställning till studiearbetet kunna få avsedd inriktning är den föreslagna tiden 9 år erforderlig. Med hänsyn till att människans levnadsålder sedan 1840-talet ökats med c:a 50 %, kan en motsvarande ökning av skoltiden inte anses oskälig, särskilt som det föreslagits att i den obligatoriska skolan inlägga bl. a. vissa delar av den yrkesutbildning som tidigare legat utanför skolplikts tiden. Kretsen vill i detta sammanhang framhålla att det försenade inträdet i förvärvslivet skulle vara till fördel för folkhälsan. Stora folkgrupper speciellt på landsbygden erhåller allvarliga fysiska skador genom att för tidigt sättas in i hårt arbete. I fråga om skolreformens genomförande vill kretsen framhålla: Erfarenheten från införandet av fortsättningsskolan och utökningen av folkskolans lärogång från sex till sju år visar svårigheten av att på frivillighetens väg genomföra en utökning av skoltiden. Med hänsyn härtill betonas vikten av kraftigt understöd åt den frivilliga försöksverksamhet som kommissionen förordar, sså att denna försöksverksamhet kommer till stånd i önskad omfattning och på lämpliga platser. 8 kretsar har inte uttalat sej i fråga om skolpliktens längd. 2. Stadieindelningen Skolkommissionens förslag att småskolstadiet i skolor av A-form ska omfatta de 3 första klasserna tillstyrks av 17 8 kretsar har ingen invändning mot skolkommissionens förslag eller anser att detta kan godtas under vissa förutsättningar. Värendskretsen framhåller att, om den nya skolans arbete kan effektiviseras och undervisningen främjas genom den planerade stadieindelningen, bör den genomföras men ställer som oavvisligt krav att denna stadieindelning liksom övriga centrala punkter i reformen noggrant prövas innan de slutgiltigt genomförs. Skaraborgs läns norra förbundskrets anser att förslaget kan biträdas men endast under den förutsättningen att de blivande småskollärarinnorna får lägst den utbildning som skolkommissionen föreslagit. Kretsen hävdar bestämt att till dess småskollärarinnorna får erforderlig utbildning, ska undervisningen också i klass 3 ombesörjas av folkskollärare. Det nuvarande provisoriet med småskollärarinnor på folkskolstadiet bör inte göras permanent eller utbyggas. Den sistnämnda synpunkten betonas också av andra Att småskolstadiet som hittills ska omfatta klasserna. 1 och 2 i alla skolformer

3 hävdas av 19 Följande motiveringar och synpunkter anförs. 1. I samtliga skolformer torde 3:e klassen f. n. mera kunna betraktas som en övergångsklass till mellanskolstadiet med dess från småskolstadiet avvikande arbetssätt än en avslutningsklass för småskolan. Detta gäller i synnerhet ämnet hembygdskunskap. Då hembygdsundervisningen i klass 3 i huvudsak är en förberedelse för undervisningen i orienteringsämnena geografi, historia och naturkunnighet, är det angeläget att den lärare som fr. o. m. 4:e klassen ska undervisa i orienteringsämnena samt är ansvarig för elevernas kunskaper i dessa ämnen vid övergången till realskolan också får handha eleverna i klass 3 vid den förberedande undervisningen. Det måste ju vara av vikt att undervisningen i en så betydande ämnesgrupp planläggs på lång sikt och med hänsyn till mellanstadiets slutmål samt med beaktande av de tre orienteringsämnenas inbördes samhörighet, inte minst för tillämpningen av s. k. samlad undervisning. 2. En utökning av småskolstadiets längd till 3 år kan inte tillstyrkas i synnerhet som undervisning i främmande språk då skulle komma att införas efter det barnen gått endast ett år i mellanskolan. 3. Om de manliga lärarnas antal sänks i grundskolklasserna, måste detta från både uppfostrings- och ordningssynpunkt betraktas som en stor nackdel. De flesta föräldrar i tätorterna ser helst att pojkarna i klass 3 kommer under manlig ledning. 4. Skolkommissionen anmärker att i fråga om stadieindelningen en viss förbistring råder inom den nuvarande skolan och anser att indelningen vore lämpligast. Emellertid skulle enligt kommissionens förslag småskolstadiet i B 2- skolan bli 2-årigt, i B 1-skolan 2- eller 4-årigt och i A-skolan 3-årigt och således komma att sakna den enhetlighet som med enhetsskolan bör genomföras. En stadieindelning av typen skulle däremot kunna genomföras i alla skolformer. Den skulle bli lika för alla skolor inom samma skoldistrikt och för både landsbygd och stad. Svårigheterna för barnen vid flyttning från en skola till en annan skulle härigenom minska. Vidare komme vid en enhetlig stadieindelning klasserna 3 och 4 alltid att undervisas av lärare med mellanskolkompetens. En tillfällig brist I på folkskollärare samtidig med ett tillfälligt överskott på småskollärare kan inte få inverka på enhetsskolans slutliga och I enhetliga utformning. 5. Enligt förslaget skulle endast i skolor av A-form småskolstadiet bli 3-årigt. Då A-skolorna endast omfattar 45 % av antalet läraravdelningar inom den nuvarande folkskolan, skulle det nog inte medföra någon kostnadsminskning att låta småskollärarinnorna överta 3:e klassen. Detta måste nämligen innebära en högre lönesättning för denna lärarkategori, vilket SK också förutsätter. 6. Som stöd för uppfattningen att små-1 skolstadiet generellt bör omfatta de två \ första åren hänvisas också till vad som anförts av ledamöterna i skolutredningen Fredrikssan, Sigrid Jonsson, Karnell och j < Persson. Vad ledamöterna Hjärne och \ ; Kärre anfört torde också kunna åberopas till stöd för denna mening. 7. Några olägenheter av det nuvarande systemet med tvåårigt småskolstadium har skolkommissionen inte påvisat. Den har inte heller förebragt tillräckligt bä- 1 rande skäl för en utökning av detta stadium. Skaraborgs läns södra förbundskrets anser att det från skolans synpunkt skulle vara en stor vinst om samtliga lärare på primärstadiet hade behörighet för tjänstgöring i vilken som helst av klasserna 1-6. Skolorganisationen i de olika skoldistrikten behövde dä inte vara beroende av tillgängen pä lärare av ena eller andra kategorin, och clessa synpunkter bör allvarligt beaktas i den fortsatta diskussionen om stadierna och lärarutbildningen. Liknande synpunkter anförs också av Göteborgskretsen. I frågan om småskolstadiets längd i skolor av A-form har 9 kretsar inte gjort något bestämt uttalande. Av dessa ifrågasätter emellertid Hälsinglands norra förbundskrets om inte 3:e klassen av pedagogiska skäl borde hänföras till mellanstadiet och Skånes sydvästra förbundskrets anför: SK hävdar att starka såväl pedagogiska som psykologiska skäl talar för ett treårigt småskolstadium och att lärarbyte inte bör ske förrän efter 3:e klass. Den logiska konsekvensen härav, vilken emellertid ingen vare sej i skolutredningen eller skolkommissionen velat dra, måste bli att också B-skolorna bör indelas i ett treårigt småskolstadium och ett treårigt mellanstadium med lärarbyte mellan klasserna 3 och 4. På så sätt skulle också den harmoniska avvägning som skolkommissionen efterlyser i vårt nuvarande skolsystem komma även B-skolorna till del i den framtida skolan, och kommissionens slutord i kapitlet om stadieindelningen blir tillämpliga även för landsbygdens skolväsende. Beträffande småskolstadiets längd i B 1-skolor tillstyrker 9 kretsar principiellt SK:s förslag om 2- eller 4-årig småskola. Göteborgstraktens förbundskrets vill endast understryka kommissionens uttalande att lärare med mellanskolkompetens om möjligt bör tjänstgöra i klasserna 3 och 4 av B 1-skolan. Värmlands västra, förbundskrets ansluter sej till skolkommissionens förslag med det förbehållet att i de skolor där klasserna 5 6 centraliseras klasserna 3 och 4 förbehålls mellanstadiets lärare. 36 kretsar anser att småskolstadiet i skolor av B 1-form ska omfatta endast de två första klasserna. Som skäl härför anförs utom vad ovan återgetts som stöd för generellt 2-årigt lågstadium bl. a. följande. 1. Det synes mindre lämpligt att frågan om småskolstadiets omfattning i B 1- skolan görs beroende av lokalt beslut. Detta kan medföra flera olägenheter, bl. a. skapa irritation inom enhetsskolans lärarkår till skada för skolan, varjämte berörd myndighet torde komma i ett svårt dilemma. 2. Det i en till SU:s betänkande fogad PM av dåvarande undervisningsrådet Weijne anförda förhållandet att i Blskolor eleverna f. n. normalt får hyta lärare efter klass 4 anses inte motiverat. I många B 1-skolor följer läraren en klass fr. o. m. 3:e klassen t. o. m. avgångsklassen. Detta innebär inte att den andra klassen, som läraren samtidigt undervisar, erhåller ny lärare efter 5:e klassen, ty vid det senare lärarbytet återfår klassen en lärare som den tidigare haft. Denna anordning bör mera allmänt kunna genomföras, om båda mellanstadiets lärare har samma kompetens. Med hänsyn härtill samt till den av SU-ledamöterna Hjärne och Kärre understrukna uppfattningen att en sänkning av lärarkompetensen inte på något stadium får genomföras synes ingen motivering för anställning av småskollärare i 3:e och 4:e klasserna vid B 1- skolor föreligga. 3. Då undervisningen i 4:e klassen i såväl A- som B 2-skolor enligt förslaget ska ombesörjas av mellanskollärare, kan vägande skäl inte åberopas för att B 1-skolans undervisning ska handhas av lärare med lägre kompetens. Detta stämmer dåligt med skolkommissionens uppfattning att landsbygden har behov av bättre skolutbildning. 4. Om tvä lärare med samma kompetens tjänstgör pä samma stadium finns möjlighet till ämnesbyte, då detta kan anses befogat. 5. Därest skolkommissionens förslag om lärare i B 1-skolan och om centralisering av klasserna 5 och 6 för undervisning i engelska genomförs, medför detta på ett flertal platser att barnen flyttas direkt frän en avdelning, ledd av en småskollärarinna, till en centralskola med en akademiskt utbildad lärare i engelska. En så stor skillnad mellan de olika stadierna måste anses olämplig för barnen. 6. Den sämre utbildning som. B-skolan ger i jämförelse med A-skolan detta särskilt med tanke på det av skolkommissionen föreslagna arbetssättet, vilket för B-skolan medför dubbelt så många "arbetslag" pr lärare som för A-skolan kan i någon mån uppvägas av en lärare med högre kompetens. 7. Mellanskolläraren får alltför kort undervisningstid (2 år). 8. Uppfostran kommer att "feminiseras". 9. Det kan inte vara ekonomiskt lämpligt att utbilda alla småskollärare för tjänstgöring i klass 4, eftersom endast ett fåtal kommer att få tjänstgöra där. Värendskretsen och, Värmlands östra förbundskrets framhåller att småskolstadiet också i B 1-skolan bör vara 3-årigt. Barnantalet bör sättas så lågt att hinder för effektiv undervisning i första klass inte uppstår. Skaraborgs läns södra och Göteborgs förbundskretsar förordar ett primärstadium omfattande klasserna 1 6. Örebro läns förbundskrets befarar att ekonomiska synpunkter i praktiken kommer att läggas på avgörandet av lämpligheten med småskollärare eller mellanskollärare för klasserna 3 och 4 vid B 1- skolorna. Skånes sydvästra förbundskrets konstaterar att i B-skolorna kommer den av SK i betänkandet på sid. 74 påtalade förbistringen att kvarstå oförändrad även efter enhetsskolans förverkligande. Om SK:s yttrande i fråga om typerna i stadieindelningen i vårt nuvarande skolväsende "att ingen av dessa kan anses våra harmoniskt avvägd" är riktigt, gäller detta i lika mån även i vad det angår en stor del av det planerade skolsystemet för svensk landsbygd. 2 kretsar har inte uttalat sej om stadieindelningen i B 1-skolan. I fråga om småskolstadiet i B 2-skolan instämmer 45 kretsar i SK:s förslag. Av dessa anser Uppsala läns förbundskrets att kommissionen ytterst litet behandlat B 2-skolan och dess problem. Många avsnitt av förslaget bör överarbetas och bringas i överensstämmelse med B 2-skolans möjligheter. Speciellt bör i B 2-skolan mellanskollärarnas arbetsbörda beaktas. Helst hör B 2-skolan alldeles avskaffas. Liknande synpunkter anförs av 4 andra Norrbottens norra förbundskrets framhåller att därest vid genomförandet av enhetsskolan de ledande principerna, som de uttryckts i betänkandet, nämligen de lokala myndigheternas avgörande inflytande i fråga om skolorganisationen inom distrikten och den större friheten för skolans lärarkrafter att ordna och arbeta, strikt och oförbehållsamt följs i det praktiska handlandet, torde de svårigheter som särskilt under övergångstiden uppstår i synnerhet vid skolor av nuvarande B 2-form kunna övervinnas. Värmlands östra förbundskrets anser att förslaget om stadieindelningen

4 bör såvitt möjligt gälla samtliga skolformer. B 2-skolan bör således också ha 3- klassig småskolavdelning. Vid behov bör klass 1 insättas som A-form, klasserna 2 och 3 som B 1-form och klasserna 4 6 som B 2-f orm. 7 kretsar har beträffande stadieindelningen i skolor av B 2-form inte framfört någon bestämd uppfattning, och 2 kretsar anser som nämnts att klasserna 1 6 ska bilda ett stadium. Skolkommissionens förslag i fråga om mellanstadiet tillstyrks av 11 kretsar, medan 14 anser att klasserna 3 och 4 i B 1- skolor ska konsekvent hänföras till mellanstadiet. 19 kretsar hävdar att mellanstadiet generellt ska omfatta klasserna 3 6 och 2 kretsar klasserna 4 6. Från 2 kretsar föreligger inget uttalande beträffande mellanstadiets längd i A-skolan, men det anses i B-skolor böra omfatta klasserna kretsar har inte tagit ställning till förslaget på denna punkt. Några av kretsarna har anfört särskilda synpunkter. Östergötlands västra och Linköpings förbundskretsar anser införandet av främmande språk fr. o. m. 5 klassen inte utgöra något hinder för att bygdeskolorna görs 6-åriga, ty de lärare som utbildats för tjänstgöring på enhetsskolans mellanstadium hör ha fått en så god utbildning att de med radioundervisningens hjälp kan handleda eleverna i 5 och 6 klasserna tillfredsställande, för att dessa vid övergången till realskolan ska ha godtagbara kunskaper i engelska. Örebro läns förbundskrets: Mellanskolläraren bör ges möjlighet att erhålla full kompetens för undervisning i samtliga ämnen, inkl. engelska och övningsämnen. SK betonar klasslärarsystemets överlägsenhet framför ämneslärarsystemet, varför klasslärarsystemet på mellanstadiet bör bibehållas utan modifikation. Även skolkommissionens förordande av arbetsskola talar för samma sak. Genom att frånta klassläraren undervisningen i de intresseväckande övningsämnena borttar man ett av hans värdefullaste hjälpmedel, då det gäller att få även de teoretiskt mindre begåvade eleverna aktivt intresserade av skolarbetet. Några andra kretsar framför liknande synpunkter. Till kommissionens förslag om realskolans omfattning ansluter sej i princip 36 Av dessa förutsätter Göta Älvdals förbundskrets att klassföreståndaren i klasserna 7 och 8 ska fullgöra så mycken tjänstgöring i egen klass att han i möjligaste mån kan ersätta klassläraren. 16 kretsar avstår från uttalande och 3 är av den uppfattningen att klasslärarsystemet är betydligt överlägset ämneslärarsystemet. Samma lärare bör därför följa barnen så långt upp i klasserna som möjligt. Där det av pedagogiska och skoltekniska skäl är möjligt, bör eleverna ha samma klasslärare helst hela tiden fr. o. m. mellanstadiet och hela skolan igenom med ett modifierat ämneslärarsystem fr. o. m. klass 7. 3 Differentieringen A. Engelska i klasserna 5 och 6 Skolkommissionens förslag att obligatorisk undervisning i engelska införs i klasserna 5 och 6 tillstyrks av samtliga kretsar utom 4. Av dessa senare föreslår Skånes nordvästra förbundskrets att undervisning i engelska ska börja först i klass 6: Eleven är inte mogen för att efter endast ett år i egentliga folkskolan eller mellanstadiet börja med ett främmande språk. Klasslärarsystemet som kommissionen synes vara angelägen att bevara kommer avsevärt att brytas redan i femte klass, om undervisningen i engelska ska börja då. Särskilt komplicerade blir förhållandena i B-skolorna, som får laborera med två undervisningsavdelningar i engelska. Enhetsskolan har ingen anledning att tillmäta engelskan alltför stort inflytande på mellanstadiet. Den nuvarande fyraåriga realskolan har visat att det inte är nödvändigt med två års mellanrum mellan varje nytt språks inträde i undervisningen. Hallands läns förbundskrets avstyrker obligatorisk undervisning i detta ämne i klasserna 5 och 6. Ett visst kunskapsmått i framför allt modersmålet bör fordras av elever som ska delta i engelska fr. o. m. klass 7. Göteborgskretsen tillstyrker med synnerligen stor tvekan att undervisning i engelska införs tidigare än i 7 klassen. Då ett uppskjutande av denna undervisning möjligen skulle försätta de elever som ämnar fortsätta språkstudierna i skolans högre klasser i ett sämre läge än nu, vill kretsen inte motsätta sej förslaget att undervisning i engelska på försök meddelas i klass 5. Östergötlands västra och Linköpings förbundskretsar anser att engelska inte bör göras obligatorisk i klass 7 av följande skäl: Efter andra årskursen stegras svårighetsgraden, varigenom större krav ställs på elevernas intelligens. Erfarenheten visar att språkintresset avtar eller fullständigt försvinner hos en hel del elever, sedan nyfikenheten på ämnet stillats. Detta gäller särskilt de teoretiskt svagt begåvade, vilka bör beredas möjlighet att i sjunde klassen byta ut engelskan mot annat ämne. Skånes sydöstra förbundskrets anser att undervisning i engelska utan differentiering kan ifrågakomma tidigast möjligen i klass 6 och helst inte förrän i klass 7. Vid en början i klass 5 är differentiering en ovillkorlig förutsättning. Ett stort antal av barnen har ännu inte (alltså i klass 5) nått sådan färdighet i sitt modersmål att de överhuvudtaget kan tillgodogöra sej en undervisning i främmande språk. Detta gäller även om undervisningen inte tar sikte på andra färdigheter än läsning och muntlig framställning. Visserligen heter det i SK:s betänkande att de faktorer som har med muntlig framställningskonst att göra, imitativ språktalang, förmågan att snabbt finna ord och att åstadkomma språkliga associationer av mera ytlig art, har ett mycket lösare samband med allmän intelligens än andra faktorer. Detta förhållande utgör ändock inte något bevis för det lämpliga i att samtliga barn i klass 5 erhåller undervisning i engelska. Svårigheterna med gruppindelning av eleverna inom samma klass framhålls av Värendskretsen. Göteborgskretsen är väl medveten om de svårigheter av pedagogisk art som måste möta, då det gäller en undervisning i främmande språk som ska omfatta praktiskt taget skolans alla barn, men anser sej inte kunna förorda en uppdelning av eleverna i engelskläsande och icke engelskläsande. En sådan delning skulle förorsaka uppkomsten av svårlösta organisatoriska problem. Möjligen kan en ändrad målsättning för undervisningen i någon mån mildra olägenheterna. Göteborgstraktens förbundskrets anser SK:s förslag till differentiering av undervisningen inom klassenheten innebära en linjeuppdelning i förtäckt form. Frånsett den hart när otänkbara kapacitet som organisation och lärarkrafter måste besitta för att genomföra skolkommissionens förslag till differentiering och individualisering av undervisningen i enhetsskolan, kan man med stor visshet förutsäja att det snart kommer att göras försök till en ny linjeuppdelning. Kommissionen anser tydligen att klassavdelningar efter vissa urvalsprinciper bara skulle kunna upprättas i 7:e och 8:e klasserna. Man kan ta för givet att försök kommer att göras att differentiera och senare linjeuppdela även på mellanstadiet. Det vore emellertid olyckligt om det gamla realskolsystemet skulle återuppstå inom enhetsskolan. Enligt Älvsborgs södra förbundskrets är differentieringen av språkundervisningen i klass 5 och 6 enligt förslaget nödvändig inte minst med hänsyn till oförmågan hos en stor del av eleverna att tillgodogöra sej även den elementära språkundervisningen. Av de två alternativ som skolkommissionen föreslår för att effektivisera språkundervisningen sammanförande av språkbegåvade elever från olika klasser till gemensamma undervisningsavdelningar och förstärkningsanordningar inom klassens ram vill kretsen bestämt förorda det sistnämnda, då detta synes innebära betydande såväl pedagogiska som organisatoriska fördelar och inte i lika hög grad som det förra alternativet kan väntas bidra till en förtäckt linjedelning redan i klass 5. Kretsen vill också framhålla vikten av att man beaktar behovet av förstärkt undervisning i andra ämnen för de elever som inte ens kan tillgodogöra sej den differentierade undervisningen i engelska. Medelpads förbundskrets ställer sej skeptisk till en differentiering inom klassens ram, särskilt inom flerklassiga avdelningar. Ångermanlands västra förbundskrets anser en differentiering av 5 och 6 klasserna i engelska obehövlig för att inte säja skadlig. Lapplands södra förbundskrets vill ha förstärkningsanordningar, åtminstone i B-skolor. Värendskretsen anser att elever med bristande möjligheter att tillgodogöra sej undervisningen i främmande språk bör.befrias från denna undervisning och att detta tydligt ska meddelas i bestämmelserna. Samma yrkande har Dalarnas förbundskrets. Kalmar läns norra förbundskrets anser att engelskundervisningen i skolor av B- typ kommer att möta stora svårigheter, varför noggranna riktlinjer för denna undervisning bör meddelas. Samma uppfattning har Skånes sydvästra förbundskrets. Göta Älvdals förbundskrets ifrågasätter om det är praktiskt möjligt att ordna en tillfredsställande engelskundervisning i B- formerna. Ångermanlands södra förbundskrets anser att svårigheterna i B-skolor lättast övervinns genom centralisering eller ämneslärarsystem. Ölands förbundskrets: Frågan är först och främst om det går att nå resultat i något så när samma nivå som A-skolans, med femte och sjätte klasserna i samma avdelning. Det kommer att möta stora svårigheter. Vi tror emellertid att det går, dels därför att det finns så stora möjligheter i detta ämne att sysselsätta en klass med tysta övningar, bestående i inlärande av glosor och översättningsövningar från engelska till svenska, dels därför att det bör gå rätt snart att ha gemensamma talövningar. Vidare är barnens intresse för främmande språk överhuvudtaget och särskilt för engelska så stort att det kommer att underlätta undervisningen. Vi har dessutom de bästa hjälpmedel i radio, grammofon och ljudfilm. Slutligen fordras det lämpliga läroböcker för detta stadium,

5 där stoffet anknyter till saker som intresserar eleverna. Skaraborgs läns norra förbundskrets föreslår att i skolor av B-form undervisningen i engelska ordnas antingen så att engelskan koncentreras till en eller två dagar i veckan och förläggs till centralskolan, eller så att i B-formerna föreläggs en kurs, som utgör ett koncentrat av den kurs som meddelas i centralskolornas 5 6 klasser. Denna kurs läses i femte klassen och repeteras i sjätte klassen med ytterligare tillägg av det viktigaste i centralskolans sjätte årskurs i engelska. 34 kretsar uttalar sej för att klassläraren i klasserna 5 och 6 också ska handha undervisningen i engelska i dessa klasser. Motiveringen är att klasslärarsystemets fördelar bör utnyttjas också i detta fall. Undervisningen i engelska bör stödjas av undervisningen i modersmålet. Det blir svårigheter med att ordna undervisningen i många landsbygdsskolor, om nu inte klassläraren kan handha denna. Härigenom vinns även att centraliseringen av klasserna 5 och 6, vilken kretsarna i allmänhet anser olämplig, inte behöver ske enbart av hänsyn till undervisningen i engelska. Den differentiering inom klassen vilken av kommissionen i viss grad förordas även i fråga om engelska ordnas bäst av klassläraren, som känner eleverna bättre än vad en ämneslärare kan göra. Bygdeskolornas värde ökas, om engelska läses där. Klasslärarsystem även i engelska medför en minskning av kostnaderna. Differentieringen i fråga om undervisningen i engelska bör lösas genom förstärkningsanordningar. Det blir svårt att bereda ambulerande språklärare full tjänstgöring. Timlärartillägg bör utgå för engelskan. Konsulentverksamhet bör ordnas för engelskundervisningen på landsbygden. Huvudläraren i engelska vid centralskolan bör kunna fylla denna upgift. I enlighet med denna uppfattning vill 29 kretsar att lärarutbildningen i lärarhögskolorna ska ordnas så att kompetens vinns för undervisning i engelska i klasserna 5 och 6. Några kretsar anser den nuvarande behörigheten, eventuellt förstärkt, räcka som kompetens. 5 anser detta möjligt under en övergångstid. 3 kretsar önskar att förvärvandet av 1 betyg i engelska av mellanskolläraren bör uppmuntras. 5 kretsar vill ha statliga kurser för att de nu tjänstgörande lärarna ska kunna förvärva behörighet. B. Ämnes differentieringen i klasserna 7 och 8 Av kretsar som gjort något uttalande på denna punkt har 21 tillstyrkt i princip. 1 avstyrker och flera är tveksamma. Allmänt anförs emellertid stora organisatoriska svårigheter. Stockholms stads förbundskrets finner att en differentiering sådan som kommissionen rekommenderar väl kan anses vara önskvärd från pedagogisk-psykologisk synpunkt. Av rent praktiska och framför allt skolorganisatoriska skäl måste dock en ämnesdifferentiering i den utsträckning kommissionen förordar avvisas. Den är i de flesta fall ogenomförbar. Mängden av valmöjligheter är även ägnad att förvilla eleverna, som på detta stadium (12 13 år) inte är mogna att göra ett val med tanke på. framtiden. Kommissionens argumentering, då den bestämt avvisar en strikt linjedifferentiering före 9:e ekolåret, tyder på ett förbiseende av det faktum att skolan även har ett relativt stort antal elever, som i alltför hög grad saknar möjlighet att tillgodogöra sej undervisningen i en rad av de orienteringsämnen vilka kommissionen anger som avsedda för alla elever i klasserna 7 8. Dessa elever bör beredas möjlighet att praktiskt pröva olika yrken. Stockholms läns förbundskrets anser det önskvärt att elev, som inte kan tillgodogöra sej undervisningen i engelska, erhåller befrielse från ämnet i klass 7 och väljer två av de föreslagna tillvalämnena (övningskurs i modersmålet samt ett praktiskt ämne). Östergötlands östra förbundskrets ifrågasätter lämpligheten av att medge (i undantagsfall) bortval av engelska i klass 7 och generell rätt till bortval av ämnet i klass 8. Kretsen anser det nämligen av värde att samtliga medborgare får relativt grundliga insikter i åtminstone ett främmande språk. Om studiet av engelska språket avbryts efter 2 år, torde också den tid som ägnats åt dessa studier vara i stort sett bortkastad. Värendskretsen: Att vissa veckotimmar enligt förslaget får ägnas åt valfria ämnen innebär en god nyhet, även om den stora splittringen i grupper och ämnen kan bli svår att organisatoriskt övervinna. Kalmar läns södra förbundskrets anser att i vad det gäller 8:e klassen bör det praktiska arbetet få en förstärkt ställning för de elever som ämnar övergå till yrkeslivet. Blekinge läns förbundskrets: Klasserna 7 8 uppdelas på 3 linjer, en linje motsvarande nuvarande realskola, en mera allmän och en mera yrkesbetonad linje. Undervisningen handhas på den första linjen av ämneslärare, på de två sistnämnda i största utsträckning klasslärare, som härigenom ges möjlighet att följa sina elever från klasserna 5 och 6. Skånes nordöstra förbundskrets: Ämnesdifferentieringen i klass 7 och 8 är, med hänsyn till övergångsmöjligheterna från ett ämne till ett annat, så alternativrik att man frågar sej om den är praktiskt genomförbar och om inte rikedomen på alternativ hindrar en klar målsättning för eleverna. För många alternativ och alltför ohämmade möjligheter till övergång från ett ämne till ett annat främjar inte arbetsron och det metodiska kunskapsinhämtandet.kompletteringsläsandet bör elimineras och inte flyttas ner i grundskolan. Feriestudier, som kommissionen föreslagit vid övergång till annan ämnesgrupp eller för komplettering, är en lösning, som inte kan rekommenderas inom dessa åldersgrupper. Det gäller här barn och inte vuxna, som har klarare målsättning och ansvarskänsla i sitt oövervakade arbete. Fastare koncentration kring ämnesgrupper och klarare målsättning efterlyses, liksom ett förnyat noggrant övervägande om vad som är praktiskt genomförbart utan att studiernas resultat äventyras. Skånes sydöstra förbundskrets anser att centraliseringen blir en praktisk nödvändighet. Ofta måste centralskola anordnas gemensam för flera storkommuner på grund av litet barnantal. Barnen undervisas då inte i hemorten. Även då centralskola kan anordnas inom storkommunen, kan detta bli fallet. Barnen får fara lång väg, ja måste på många håll helinackorderas med de moraliska och hygieniska risker detta innebär. Man måste betänka att detta blir tvångsresor resp. tvångsinackorderingar av stora dimensioner. Stora krav måste därvid ställas på myndigheternas organisatoriska förmåga och vilja att ta de ekonomiska konsekvenserna. Med hänsyn till de enorma kostnader en centralisering med åtföljande anordningar skulle komma att åsamka statsmakterna under de närmaste åren, anser kretsen hela förslaget ha karaktären av en vacker, men tyvärr orealiserbar tanke. Blir förslaget av riksdagen antaget, måste det förhindras att reformen först kommer tätorterna till gagn, medan landsbygden får bestrida kostnaderna, såsom hittills varit fallet betr. 7 :e klassens införande, skolmåltiders anordnande m. m. m. m. Älvsborgs södra förbundskrets befarar att de mindre storkommunernas elever vilka inte kan beräknas få fördelen av uppdelning av eleverna på särskilda klassavdelningar efter ämnesval kommer att få en försämrad utbildning med enbart föreslagen grupp- eller individualundervisning inom klassen. För att motverka denna försämring föreslår kretsen att delade timmar för gruppundervisning i betydande utsträckning måtte anordnas. I annat fall återkommer den geografiska spärren för högre undervisning i en ny form. Värmlands östra förbundskrets tvivlar på att samtliga tillvalsmöjligheter praktiskt kan erbjudas samtliga elever i mindre skoldistrikt och föreslår därför att antalet tillvalsämnen begränsas. C. 9:e klassen Kretsarna uttalar allmänt sin tillfredsställelse över att yrkesutbildningen ordnas. I synnerhet gäller detta landsbygden. Flera kretsar befarar emellertid att de organisatoriska svårigheterna blir avsevärda. Stora organisatoriska svårigheter uppstår på grund av valmöjligheterna i 9 a och 9 g. Möjlighet att välja bort teoretiska ämnen i 9 y bör finnas. Yrkesutbildning för jordbruksnäringen får inte komma i efterhand. Konkreta förslag till organisation i olika kommuntyper måste uppgöras. Yrkesundervisningen bör planeras centralt inom varje inspektionsområde. Vissa elever bör helt kunna befrias från skolgång under 9:e året. Samarbetet mellan skolan och företagen är viktigt men kanske svårt att realisera. Också landsbygdsungdomen ska ha möjlighet att komma till goda yrkesskolor. Skånes nordöstra förbundskrets ifrågasätter om inte kommissionen överskattar möjligheterna att etablera samarbete med företagare vid den yrkespraktiska utbildningen. Det rör sej här om kanske elever (kommissionens siffra) som ska fördelas på näringslivets olika områden, och i många fall saknar företagaren eller hans anställda förmåga och lämplighet att meddela undervisning. Det måste bestämt varnas för alla åtgärder som kan tänkas främja flykten från landsbygden. Teknisk utbildning eller handels- och kontorsutbildning får inte favoriseras så att utbildningen för verksamhet inom jordbruket kommer i skymundan. Jordbruksnäringens uppmärksamhet bör ägnas denna fråga. Kommissionen synes inte tillräckligt ha beaktat detta och ägnar huvuddelen av sin planritning åt utbildningen inom andra näringsområden än jordbrukets. Vidare varnas för en konkurrens om den nya arbetskraften, som kan påverka ungdomens fria val efter personligt intresse negativt och som ställer jordbruket i ett ogynnsamt utgångsläge. Uppsala läns förbundskrets: Det kan befaras att den slitning mellan arbetsplats och skola som vi känner igen från fortsättningsskolan med kombinationen yrkesarbete och skolgång med morgonoch kvällslektioner återuppstår och gör att 9:e skolåret blir till föga nytta för de unga. Endast i mycket stora skoldistrikt kan en uppdelning i så många yrkeslinjer förekomma att de något så när svarar mot differentieringen inom ortens näringsliv. Den direkta nyttan av en mera

6 allmänt hällen teoretisk yrkesutbildning blir inte så påtaglig att den nämnvärt kan sporra eleverna till skolarbete samtidigt med yrkesarbetet. Hälsin/jlands södra förbundskrets. På. landsbygden bör särskilt utbildningen i jordbruk, skogsbruk och hantverk uppmärksammas. En praktisk realexamen på jordbrukslinjen, skogsbrukslinjen och på. olika hantverkslinjer bör införas. Ångermanlands södra förbundskrets: Yrkesundervisningen bör först och främst ta sikte på ortens behov av kvalificerad arbetskraft. Därutöver behövs emellertid en allmänt orienterande yrkesundervisning, som kan ge eleverna tillfälle att välja andra yrken än de på orten gängse. Yrkespraktiken måste till följd härav bli en mycket komplicerad fråga. Norrbottens norra förbundskrets: Yrkesundervisningens förverkligande enligt skolkommissionens förslag kräver i norrlandskommunerna ett mycket starkt stöd i form av yrkesskolor, bekostade av staten. Det föga differentierade näringslivet där erbjuder alltför få möjligheter till yrkesutbildning i samverkan med olika yrkesutövare. Tornedalens förbundskrets påtalar den stora bristen på yrkesskolor i övre Norrland. Yrkespraktik direkt i näringslivet står inte att få på många håll, då antalet företagare inom olika näringsgrenar är litet och därtill ensidigt fördelat. 4. Centraliseringen av skolväsendel på landsbygden A. Centralisering av klasserna 7 9 De 39 kretsar från vilka svar under denna punkt inkommit har samtliga tillstyrkt SK:s förslag till centralisering av realskolstadiet. Några kretsar har avstått från att yttra sej. Som motivering för instämmandet i SK:s förslag har bl. a. anförts: Stockholms läns förbundskrets: Centralisering av klass 7 9 synes vara den enda anordning som kan skänka likvärdighet mellan landsbygdens och tätorternas skolor och därigenom tillgodose landsbygdens krav på rättvisa i berörda frågor. Östergötlands västra förbundskrets: Kravet på likvärdiga skolor överallt måste beträffande realskolor på landsbygden medföra centralisering. Medelpads förbundskrets: De skäl som SU och SK anför för en centralisering av klass 7 9 är väl grundade. Ett flertal kretsar uttalar sej i den riktningen att centralisering av klass 7 9 av ekonomiska, skolorganisatoriska och undervisningstekniska skäl är självklar och oundviklig. Samtidigt påpekas dock från flera håll de olägenheter med inackorderingar och skolskjutsar, som blir en följd, östergötlands västra förbundskrets föreslår i detta sammanhang att skolstyrelsen bör ha frihet att medge avvikelser från timplanen för att reducera olägenheterna med de yngre toarnens väntan på de äldre, därför att skoldagen inte slutar samtidigt, och Tornedalens uttalar att skolskjutsar inte bör få anordnas på längre avstånd än 10 km. Flera kretsar understryker SK:s i inledningen till betänkandet motiverade uppfattning att de lokala skolmyndigheterna i stor utsträckning bör få ha avgörandet, då det gäller att organisera det egna distriktets skolväsen. Två kretsar, Lapplands södra och Tornedalens, anser att de problem som sammanhänger med centraliseringen borde bli 6 föremål för en grundligare utredning. Tornedalens förordar sålunda detaljundersökning över sådana problem som kan inverka på centraliseringen, nämligen bebyggelsens karaktär, kommunikationernas beskaffenhet, inkvarteringsmöjligheterna, centralorternas belägenhet inom kommunerna, vilka hänsyn, som ska tas till klimatsynpunkter osv. Kretsen föreslår även en detaljutredning av de särskilda problem som uppställer sej vid genomförandet av enhetsskolan i de finskspråkiga delarna av Norrbottens län. Ölands förbundskrets föreslår att samtliga kommuner söm efter den nya kommunindelningen måste centralisera, sitt skolväsen måtte få ange riktlinjer för skolväsendets utformning inom egen kommun och att det därvid framkomna materialet måtte beaktas vid utarbetandet av de kommande bestämmelserna för skolväsendets allmänna utformning. Beträffande centraliseringen av yrkeslinjen i klass 9 uttalar Tornedalens förbundskrets att i skoldistrikt med flera centralskolor yrkeslinje av viss karaktär bör centraliseras till en skola, en annan till skola nr 2 osv., i syfte att förbilliga organisationen samt möjliggöra att förlägga en viss yrkeslinje till en ort, där yrket har gammal hävd eller bedrivs i större omfattning. B. Centralisering av klassern a 5 6 med hänsyn till undervisningen i engelska Av 46 remissvar är 32 avstyrkande, 9 tillstyrkande, medan 5 kretsar intar en mellanställning. De avstyrkande kretsarnas motiveringar kan sammanfattas så: Behovet av ämneslärarundervisning i engelska utgör inte ensamt tillräcklig motivering till en centralisering av klasserna 5 6. Det skulle innebära större våld än nöden kräver. Denna undervisning borde kunna handhas av klassläraren, särskilt efter lärarutbildningens reformering. Det vore en oformlighet att denna utbildning för mellanskolans lärare skulle ge behörighet i alla ämnen itrora ett. Engelskan är inte berättigad till någon sorts särställning gentemot övriga ämnen. Under övergångstiden kan undervisningen skötas av ambulerande lärare, om klassläraren inte skulle ha behörighet. Endast om väsentliga fördelar kan vinnas utöver vad som gäller undervisningen i engelska, bör en centralisering av 5 6 klasserna äga rum. (26 ) I anslutning till sitt uttalande anför Medelpads förbundskrets: Akademisk examen med betyg i engelska krävs visserligen för undervisning i engelska vid de nuvarande läroverken, men det kravet är inte betingat därav att dessa lärare ska undervisa i ämnet endast i de lägsta klasserna utan därav att de också ska kunna undervisa högre upp i realskolan, ja ofta även på gymnasiet. Centraliseringen skulle innebära ett sönderbrytande av de bygdeskolor SK i annat sammanhang säjer sej vilja bibehålla. Elevantalet i många B 1- och B 2- skolor skulle bli så lågt att skolan antingen måste indras helt eller förändras till den från undervisningssynpunkt omöjliga skolform som omfattar klasserna 1 4 i samma avdelning, en form som blir avsevärt sämre än t. o. m. nuvarande B 3- och D 1-form, därigenom att intagning av nybörjare sker varje år. Att stympa bygdeskolorna skulle vara att döda dem. SK:s egna skäl mot centralisering av lågstadiet kan f. ö. lika väl anföras mot centralisering av mellanstadiet. (8 ) Klasslärarsystemet bör inte sönderbrytas före klass 7. Även här hänvisas till att SK ansluter sej till klasslärarsystem för klais 1 6 och att den förordar bygdeskolornas bibehållande. Förslaget om centralisering av klasserna 5 6 går dock stick i stäv mot dessa synpunkter. (4 ) Några kretsar anför de olägenheter skolskjutsarna medfört och anser nackdelarna med tröttande resor och miljöbyte större än fördelarna av en centralisering. (3 ) Tre kretsar vill betona skolornas stora betydelse som kulturhärdar, särskilt när det gäller mera isolerade bygder och motsätter sej med hänsyn härtill indragning av sådana skolor. Skolväsendets organisation bör vara lämpad efter lokala förhållanden, och de lokala myndigheterna bör i stor utsträckning själva ha avgörandet, nä.r det gäller att ordna skolväsendet i det egna distriktet. (2 ) Fem kretsar vill inte bestämt motsätta sej en centralisering men anser att den bör komma till stånd endast i undantagsfall, om man därigenom kan skapa bättre skolformer. Lågt eller sjunkande barnantal kan t. ex. motivera en centralisering, om möjligt då till en bygdeskola i närheten för att där höja skolformen. En krets anser dock att under inga förhållanden klasserna 1 4 bör undervisas i en centralskola tillsammans med klasserna 7 9. De 9 tillstyrkande kretsarnas yttranden kan sammanfattas så: Tre kretsar hälsar med glädje SK:s förslag om avskaffande av skolformer lägre än En krets anser att därvid de lokala intressena och värdet av att ha en liten byskola bör komma i andra hand, och en krets vill framhålla nödvändigheten av att B 2-skolorna i så stor utsträckning som möjligt förvandlas till B 1- eller A- form. Genom pendelskjutsar skulle på många håll en sådan önskvärd förbättring kunna, åstadkommas. Särskilt med hänsyn till svårigheten att effektivt bedriva undervisning i engelska skulle en centralisering av desia skolor vara önskvärd. Man skulle därigenom även vinna beaktansvärda fördelar beträffande de socialpedagogiska, anordningarna. Värendskretsen föreslår centralisering av årsklasserna på mellanstadiet till vissa skolanläggningar inom distriktet, så att högre skolformer ska erhållas, och en viss differentiering av undervisningen ska bli möjlig. Genom pendelskjutsar kunde mycket väl skolor av A-typ organiseras på landsbygden med utnyttjande av redan förefintliga skollokaler. Kretsen anser att fördelarna från organisatoriska och pedagogiska synpunkter mer än väl uppväger nackdelarna. En viss årsklass skulle alltid undervisas vid en viss skola, och barnen skulle därigenom under sin skoltid få göra närmare bekantskap med olika bygde'* inom distriktet men någon gång under skoltiden få undervisning i den egna hemortens skola. Ett rationellt utnyttjande av undervisningsmateriellen torde göra det nödvändigt att en visa klass alltid undervi~as i en viss skola. Stockholms läns förbundskrets anser en central sering redan från och med klass ; 4 på många håll i glest befolkade trakter vara det enda medlet att på bästa sätt tillgodose landsbygdens berättigade intressen. Bygdeskolorna kommer inte enligt kretsens uppfattning att kunna tillgodose rättmätiga krav på undervisningsmateriel m. m Lärarkategorier och lärarutbildning A. Utbildningen av klasslärare för me lianskolan. Ko näpet ens område Samtliga kretsar som yttrat sej tillstyrker i princip SK:s förslag att utbildningen av kla-slärare för mellanskolan ska

7 ske vid lärarhögskolor och att dimissionsexamen eller motsvarande kunskaper ska ligga till grund för utbildningen. Ingen krets förordar kortare utbildning än den föreslagna, två år jämte aspirantår, men flera kretsar betecknar denna utbildningstid som ett minimum. Stockholms läns, Norrköpings och Hälsinglands södra förbundskretsar förordar treårig utbildning jämte aspirantår. Piteå förbundskrets anser att fordringarna för lärarkompetens under övergångstiden kan nedskrivas men instämmer i övrigt i SK:s förslag. Kommissionens förslag att mellanskollärarnas kompetensområde ska omfatta kl. 3 6 utom beträffande främmande språk tillstyrks i princip av 20 kretsar, medan 18 kretsar bestämt yrkar på att mellanskolans lärare ska undervisa även i engelska i kl. 5 6, så att klåsslärarsystem kan helt bibehållas. Det framhålls att utbildning som ger behörighet att undervisa i engelska i mellanskolan bör meddelas vid lärarhögskolan eller där kunna förvärvas. En utsträckning av mellanskollärarnas kompetensområde till att omfatta kl. 7 (utom i engelska) förordas av Skånes nordvästra förbundskrets. Klasslärarsystem kan därigenom i viss utsträckning bevaras ännu ett år och den befarade lärarbristen på realskolstadiet delvis avhjälpas. Värmlands västra förbundskrets förordar att mellanskollärarexamen berättigar till undervisning på realskolans yrkeslinje i vissa ämnen, t. ex. svenska, matematik, fysik och kemi. Värmlands mellersta förbundskrets finner det önskvärt att klasslärare bereds tillfälle ta hand om eleverna så 'högt uppe som möjligt och anser att skolkommissionen överskattar behovet av ämnesutbildning i realskolans ämnen. Kalmar läns norra och Älvsborgs läns södra förbundskretsar framför liknande synpunkter. Ångermanlands västra förbundskrets anser att med dimissionsexamen som grund och två års studier vid lärarhögskola bör klasslärarnas utbildning kunna ge kompetens att undervisa i alla ämnen, även engelska, i kl. 3 6 och i alla ämnen utom språk i kl. 7 8, på vilket stadium klass!ärarsystem är att föredra framför ämneslärarsystem. Jämtlands läns förbundskrets ifrågasätter om inte en utökning av klasslärarnas kompetensområde till högre klass än sjätte vore motiverat i humanistiska ämnen utom främmande språk. Ångermanlands södra förbundskrets anser att kompetens för undervisning i engelska i kl. 5 6 bör förvärvas antingen genom en ettbetygskurs i engelska vid universitet eller motsvarande vid lärarhögskola eller också genom förstärkning av nuvarande behörighet jämte ökat utnyttjande av skolradion. Dalslands förbundskrets föreslår att mellanskolans lärare förutom utbildning för mellanskolan under sin studietid vid lärarhögskolan också bereds möjligheter att förvärva kompetens för undervisning i t. ex. två ämnen på realskolstadiet, till vilka ämnen genom fortbildning kunde läggas ännu ett, så att lämplig ämnesgrupp erhålls. Mellanstadiets klasslärare skulle vid lärarhögskolan utbildas för undervisning i kl. 7 8, ev. 9. Göteborgskretsen förordar en gemensam utbildning vid lärarhögskolan för klasslärare i kl. 1 6, med dimissionsexamen som grundval för alla. Beträffande den föreslagna utbildningen av klasslärare för mellanskolan har kretsen inget att erinra, men i överensstämmelse med vad kretsen anfört anser den att mellanskollärarnas utbildning bör medföra kompetens att undervisa även i kl Skaraborgs läns södra förbundskrets önskar också att frågan om en enhetlig lärarutbildning för kl. 1 6 upptas till förnyad prövning. B. U t b i 1 d n i n g e n av lärare för realskolan Omkring halva antalet kretsar har inte yttrat sej över eller närmare berört SK:s förslag till utbildning av ämneslärare för realskolan. Av de övriga har nästan alla, eller 25 kretsar, anslutit sej till SK:s förslag ämneslärarutbildning. Följande kretsar har avvikande till mening. Östergötlands östra förbundskrets, som godtar SK:s förslag, beklagar den standardsänkning som skulle ske genom att endast 6 betyg i st. f. 7 ska fordras i fil. ämbets examen. Kalmar läns norra.förbundskrets anför: I kl. 7 9 kommer det att finnas en ganska stor grupp ungdom med små förutsättningar och litet intresse för teoretiska studier. Det verkar ganska meningslöst att kräva akademiskt utbildade lärare för dessa elevers undervisning i samtliga ämnen. Mellanskollärare utan någon akademisk examen torde bland dessa elever kunna undervisa med lika stor framgång som realskollärare med adjunktskompetens. Likaväl som realskollärarnas kompetensområde skjuter ner på mellanstadiet i främmande språk, finns det goda skäl till att mellanskollärarna ska få sitt kompetensområde utökat till att omfatta en viss linje och vissa ämnen på realskolstadiet. Liknande synpunkter framförs också av Blekinge läns förbundskrets. Bohusläns förbundskrets anser att folkskollärare som redan nu undervisar i kl. 7 8 bör kunna söka och erhålla dispens för undervisning i dessa klasser i realskolan. Ångermanlands västra förbundskrets anser akademisk utbildning för realskolans lärare nödvändig endast i språk. Malmö stadsförbundskrets anför: Det bör övervägas, om inte en enhetlig lärarutbildning vid lärarhögskola för enhetsskolans mellan- och högstadium är den mest ändamålsenliga lösningen av utbildningsproblemet. En för alla gemensam grundexamen skulle i så. fall ge kompetens att undervisa i mellanskolans ämnen. Denna skulle sedan kunna byggas på med kurser vid lärarhögskola, vilka gåve behörighet att undervisa i olika ämnen i realskolan. Jämför Sven vad som anförts under mom. A) betr. mellanskollärarnas kompetensområde samt under mom. C) här nedan. C. Föreslagna kombinationer av klasslärar utbildning och akademisk utbildning samt klasslärarutbildning (folkskollärarexamen) och kurs vid lärarhögskolan för behörighet att undervisa i vissa ämnen i realskolan 30 kretsar ansluter sej till skolkommissionens förslag i denna punkt. 19 kretsar har inte yttrat sej. Ångermanlands norra förbundskrets anser att i kombinationen mellanskollärarutbildning plus ett ämne i fil. ämbetsexamen bör det räcka med 1 betyg i ämnet i st. för 2 betyg som SK föreslår. Ångermanlands södra förbundskrets anför: För ökad kompetens åt de lämpliga lärare av nuvarande generation, vilka saknar gymnasieutbildning eller dimissionsexamen, bör anordnas betydligt utökad kursverksamhet. För detta ändamål bör skapas ett centralt samarbetsorgan med representanter från skolöverstyrelsen och lärarorganisationerna med de senare som jämställd part. Kursdeltagarnas kostnader ersätts av statsverket, både i fråga om resor och uppehälle. Beträffande kurser under pågående lästermin ställer kretsen krav på full lön för deltagarna under tjänstledigheten. Eftersom detta blivit regel inom statliga verk, finns ingen anledning göra undantag för skolans del. D. Aspirantår et Samtliga kretsar som yttrat sej tillstyrker i princip ett aspirantår eller motsvarande praktisk utbildningstid. Endast 12 kretsar godtar dock SK:s förslag beträffande aspirantårets utformning, varjämte några kretsar instämmer i förslaget med smärre förändringar. 28 kretsar önskar en annan utformning av aspiranttjänstgöringen eller ställer sej starkt tveksamma till SK:s förslag. 14 kretsar önskar att aspiranterna ska stå under direkt handledning av klasslärare och att inga särskilda tjänster ska reserveras för aspiranterna. De kretsar som instämt i SK:s förslag har i regel ingen egen motivering. Hälsinglands södra förbundskrets motiverar sin ståndpunkt i följande: Aspiranten bör ensam få handha den honom anförtrodda läraravdelningen under lärarhögskolans pedagogiska överinseende. Endast på detta sätt kan han fritt och självständigt utveckla sin pedagogiska personlighet och lära av erfarenheten. Som lärare måste aspiranten kunna fatta beslut på egen hand och motivera sina ståndpunktstaganden och åtgärder. Att en uppenbart o- lämplig aspirant i tid kan avvisas från lärarbanan är ju endast till fördel för alla parter. En del kretsar förordar vissa ändringar och tillägg i SK:s förslag. Uppsala läns förbundskrets uttalar sej för att aspiranterna i rimlig utsträckning får tjänstgöra vid B-skolor. Kretsen anser också att en horisontal klyvning av skolans ämnen på de två aspiranterna med ämnesbyten först efter en termin bör övervägas. Norrköpings förbundskrets föreslår att aspirantåret får bli ett praktiskt läroår för aspiranten och att han därunder inte betungas med skyldighet att förkovra sej i olika läro- och övningsämnen. Ölands förbundskrets anför: Då det :'nte kan förutsättas att lärarna vid lärarhögskolan kan ha någon större kontakt med aspiranterna, kommer värdet av aspirantåret att ytterst bero på den handledning de får vid aspirantskolorna. Denna handledning och övervakning bör redan från början ägnas den största omsorg. Lämpligast torde väl vara att huvudlärarinstitutionen här begagnas. Huvudläraren bör då få nedsatt tjänstgöringsskyldighet för att fylla sin uppgift som handledare. Genom sin uppgift som handledare kan han stå i direkt anknytning till lärarhögskolan, vilket torde vara av stor betydelse för att vidmakthålla och höja det pedagogiska intresset. Här vunnes en ny möjlighet till befordran genom den högre löneställning en huvudlärare bör inta. Även Ångermanlands västra förbundskrels anser huvudläraren som den lämpligaste handledaren. Skånes norra förbundskrets finner risk föreligga för att vissa skolklasser blir rena experimentklasser. Skulle man inte kunna tänka sej att aspiranterna blir 7