Gårdar i romersk järnålder i Valsta. Uppland; Norrsunda socken; Vallstanäs 2:17; RAÄ 260/262, RAÄ 264/269 Ann Vinberg

Transkript

1 uv rapport 2011:62 arkeologisk undersökning Gårdar i romersk järnålder i Valsta Uppland; Norrsunda socken; Vallstanäs 2:17; RAÄ 260/262, RAÄ 264/269 Ann Vinberg

2

3 uv rapport 2011:62 arkeologisk undersökning Gårdar i romersk järnålder i Valsta Uppland; Norrsunda socken; Vallstanäs 2:17; RAÄ 260/262, RAÄ 264/269 Dnr Ann Vinberg

4 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten UV Mitt Kontoret i Hägersten: Instrumentvägen Hägersten Tel.: Fax: Kontoret i Uppsala: Portalgatan UPPSALA Tel.: Fax: e-post: uvmitt@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2011:62 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/0233. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /3411. Bildredigering Karlis Graufelds Layout Åsa Östlund Omslag Boplatsen RAÄ 260/262, söder om Råbergsskolan i Rosersberg. Översikt från söder. Foto: Henrik Runeson (U5017_1). Tryck/utskrift EO Grafiska, Stockholm 2011

5 Innehåll Inledning 4 Kultur- och naturmiljö 5 Syfte 5 Metod och genomförande 7 Resultat, RAÄ 260/262 9 RAÄ 260/262 9 Anläggningar 9 Fynd 21 Resultat, RAÄ 264/ Analyser C-analys och vedartsanalys 25 Arkeobotanisk analys/makrofossilanalys 26 Diskussion 27 Sammanfattning 29 Administrativa uppgifter 30 Referenser 31 Bilagor Husbeskrivningar, RAÄ 260/ Anläggningstabell, RAÄ 260/ Anläggningstabell, RAÄ 264/ Fyndtabell, RAÄ 260/ C-analys, RAÄ 260/262 och RAÄ 264/ Vedartsanalys, RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269, av Ulf Strucke, UV Arkeobotanisk analys/makrofossilanalys, av Håkan Ranheden, UV 51 Figurer 1. Läget för undersökningen i Rosersberg, Norrsunda socken, markerat på utdrag ur Topografiska kartan. Skala 1: De undersökta fornlämningarna RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 samt intilliggande förhistoriska fornlämningar samt bytomter markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1: Boplatsen RAÄ 260/262, schaktplan. Skala 1: Boplatsen RAÄ 260/262, söder om Råbergsskolan i Rosersberg. Översikt från söder. Foto Norra delen av boplatsen RAÄ 260/262. Ett område med sotiga kulturlager, bl.a. A5261, intill schaktkanten till vänster. Bortanför detta har hus 3 stått med hus 2 strax till höger. Marken bestod omväxlande av grusig morän och silt, vilket bl.a. syns i förgrunden. Foto från väster Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, västra delen. Skala 1: Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, nordöstra delen. Skala 1: Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, sydöstra delen. Skala 1: Plan över samtliga hus och stolpkonstruktioner, RAÄ 260/262. Skala 1: Plan över hus 1, RAÄ 260/262. Skala 1: Plan över hus 2, RAÄ 260/262. Skala 1: Plan över hus 3, RAÄ 260/262. Skala 1: Plan över hus 4 och stolpkonstruktion 1 och 2, RAÄ 260/262. Skala 1: Boplatsen RAÄ 264/269, schaktplan. Skala 1: Boplatsen RAÄ 264/269, anläggningsplan, västra delen. Skala 1: Boplatsen RAÄ 264/269, anläggningsplan, östra delen. Skala 1: Resultat av 14 C-analys från RAÄ 260/262 och RAÄ 264/

6 Inledning Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Mitt, har på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län utfört särskilda arkeologiska undersökningar av boplatserna RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 i Norrsunda socken, Sigtuna kommun i Uppland. Anledningen till undersökningen var att Sigtuna kommun planerar att bygga ut Råbergsvallens idrottsanläggning. Fornlämningarna framkom i samband med en arkeologisk utredning år 2008 och förundersöktes i juni 2009 (Ählström 2008, Vinberg 2009). Undersökningen utfördes i november Figur 1. Läget för undersökningen i Rosersberg, Norrsunda socken, markerat på utdrag ur Topografiska kartan. Skala 1: Gårdar i romersk järnålder i Valsta

7 Kultur- och naturmiljö Syfte Exploateringsområdet låg i Norrsunda socken, kommundelen Rosersberg, Sigtuna kommun, cirka 5 km sydsydost om Märsta centrum (fig. 1). Det låg inom fastigheten Vallastnäs 2:17, som är en del av det gamla säteriet Vallstanäs, vars ägor sträcker sig ner till sjön Fysingen i öster. Säteriet bildades på talet av Valsta by (Andersson & Hållans Stenholm 2006:15). Boplatserna RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 låg i åkermark strax söder om idrottsplanen för Råbergsskolan (fig. 2). Valsta bytomt, som har legat cirka 350 meter åt sydost, undersöktes i samband med byggandet av Arlandabanan. Här framkom boplatslämningar från romersk järnålder och framåt, dock utan något tydligt hus under de äldre perioderna (RAÄ 165:1, RAÄ/FMIS; Andersson & Hållans Stenholm 2006). Boplatsytan har troligen fortsatt västerut, ut i den sentida åkern, där boplatslämningar har påträffats (RAÄ 265/267/268). En mindre boplats från romersk järnålder har undersökts norr om Valsta (RAÄ 169:1, Hamilton 1994) och på Säby bytomt, ytterligare längre norrut, har ett större boplatsområde med dateringar från romersk järnålder och framåt undersökts (RAÄ 167:1, Andersson & Hållans Stenholm 2006). Boplatslämningar och en stensträng har även påträffats sydost om Valsta bytomt (RAÄ 168:1 2). Intill och delvis på Valsta bytomt undersöktes även gravfältet RAÄ 59:1, som har använts under äldre järnålder/romersk järnålder och vikingatid tidig medeltid (Andersson 1997). I Valstaområdet finns ytterligare gravfält och gravgrupper från järnåldern, några helt eller delvis undersökta (RAÄ 34:1, RAÄ 53:1, RAÄ 54:1, RAÄ 55:1, RAÄ 56:1, RAÄ 57:1 och RAÄ 111:1). Valsta ligger i ett område med rikliga fornlämningar från framför allt järnålder, inte minst Arlandastadsområdet samt Åshusbyområdet med kungshögen Nordians hög, som ligger intill sockenkyrkan knappt två kilometer norr om Valsta. Undersökningens syfte var att försöka fastställa hur och när de två boplatsytorna RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 har använts. Det har varit viktigt att försöka sätta in ytorna i ett rumsligt och kronologiskt sammanhang, framför allt genom att relatera de två ytorna till varandra eftersom de bedömdes kunna ha olika funktioner inom en och samma bosättning. De skulle också kunna tillhöra olika kronologiska faser. Syftet har också varit också att, på ett övergripande plan, relatera boplatsytorna till övriga närliggande och undersökta fornlämningar i Valstaområdet. Kultur- och naturmiljö 5

8 RAÄ 54:1 Undersökningsområde Fornlämning som förundersökts, ungefärlig utbredning inför FU Fornlämning enligt FMIS Figur 2. De undersökta fornlämningarna RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 samt intilliggande förhistoriska fornlämningar samt bytomter markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1: RAÄ 53:1 RAÄ 52:1 RAÄ 167:1 Säby gamla tomt RAÄ 167:1 ROSERSBERG RAÄ 55:1 RAÄ 169:1 RAÄ 260/262 RAÄ 56:1 RAÄ 58:1 RAÄ 57:1 RAÄ 264/269 VALLSTANÄS RAÄ 59:1 RAÄ 165:1 Skansen RAÄ 267 RAÄ 265 RAÄ 266 RAÄ 268 RAÄ 34:1 RAÄ 111:1 VALLSTANÄS RAÄ 168:1 2 6 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

9 Metod och genomförande I enlighet med länsstyrelsens kravspecifikation skulle fornlämningarna avbanas med god marginal för att med säkerhet kunna dokumenteras i sin helhet. Vid RAÄ 260/262 kunde dock inte området utanför den västra gaveln i hus 1 avbanas tillräckligt på grund av att marken var mycket vattensjuk och att grävmaskinen riskerade att köra fast. RAÄ 264/269 har i sin tur avgränsats något osäkert eftersom lämningarna där var så pass spridda och vaga och då en större grävningsinsats inte bedömdes motiverad för att fastställa platsens karaktär. Sammanlagt avbanades m 2 vid RAÄ 260/262 och m 2 vid RAÄ 264/269, totalt m 2. Ploglagret har inom ytorna avbanats och ytorna har i samband med detta rensats för att identifiera anläggningar och lager. Ett urval av anläggningar av boplatskaraktär, t.ex. gropar och stolphål, har undersökts till cirka hälften för att fastställa karaktär och för att få material för eventuell datering och makrofossilanalys. Några anläggningar har undersökts i sin helhet. Framför allt prioriterades anläggningar som var svåra att definiera till typ, d.v.s. mörkfärgningar, osäkra stolphål. Sammanlagt undersöktes 176 anläggningar av boplatstyp, d.v.s. härdar, stolphål och mörkfärgningar etc. Detta motsvarar cirka 53 % av samtliga 329 anläggningar. Detta är något mer än beräknat och syftet med detta var att i största möjliga grad eliminera osäkra bedömningar av anläggningarnas typ/karaktär. Dessutom utgick cirka 200 anläggningar efter rensning eller undersökning. Dessa utgjordes av recenta lämningar, såsom gropar och stolphål(?), samt stenlyft och lagerrester efter framför allt det sentida ploglagret eller det äldre odlingslager som fanns i den östra och södra delen av RAÄ 260/262. Avbaning och rensning komplicerades något av att marken, förutom ganska lös grusig morän, även utgjordes av silt, som flöt ut när det regnade och täckte anläggningar. Regnvatten täckte periodvis områdets lägre, yttre delar i öster och väster samt gjorde åkermarken/ploglagret vattensjuk. Av de fem större kulturlagren var två tjockare än de övriga, A5261 och A5772. I dessa har provrutor, cirka 0,5 m 2 stora, handgrävts för att fastställa lagrens karaktär och eventuell fyndfrekvens. Lagren har sedan delvis handgrävts; detta gäller framför allt ytterkanterna på A5261, där lagret var tunt och komplext och innehöll flera härdrester. Efter detta har lagren grävts i botten med grävmaskin för att söka ytterligare lämningar/anläggningar i och under lagren, i A5261 dock med undantag för cirka 2 m 2 i den södra delen. De tre tunnare lagren har huvudsakligen grävts i botten med grävmaskin. Tre mindre kulturlagerrester har handgrävts helt eller till hälften. Det äldre odlingslager(?) som fanns i fornlämningens (RAÄ 260/262) östra del och som överlagrade anläggningar där har huvudsakligen grävts bort med grävmaskin (A ). Alla anläggningar, lager och andra kontexter, fynd och prover, grävda rutor och schakt etc. har mätts in digitalt med GPS, nätverks-rtk, och bearbetats i UV:s fältdokumentationssystem Intrasis för vidare bearbetning i ArcGIS-miljö. Alla anläggningar/kontexter, grävda rutor och identifierade konstruktioner har beskrivits. Ett urval av undersökta anläggningar har också dokumenterats med sektionsritning eller digital fotografering. Metod och genomförande 7

10 Figur 4. Boplatsen RAÄ 260/262, söder om Råbergsskolan i Rosersberg. Översikt från söder. Foto: Henrik Runeson (U5017_1). X Y Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop Stensamling Sotlager Mörkfärgning Kulturlager Äldre odlingslager Sentida stolphål Sentida grop Dike Y X m Figur 3. Boplatsen RAÄ 260/262, schaktplan. Skala 1: Gårdar i romersk järnålder i Valsta

11 Resultat Undersökningen visade att RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269 har varit två samtida boplatser från huvudsakligen romersk järnålder. RAÄ 260/262 var en större boplats med flera hus medan RAÄ 264/269, cirka 30 meter söder om denna, snarast var en liten aktivitetsyta. Boplatsen RAÄ 260/262 Boplatsen RAÄ 260/262 låg på en svag höjdrygg i åker och fortsatte utanför undersökningsområdet i norr, in under Råbergsskolans idrottsplan (fig. 3 4). Fornlämningen är således endast delundersökt och den undersökta boplatsytan är cirka m 2 stor. RAÄ 260/262 är en boplats som har använts under framför allt romersk järnålder. Inom boplatsen har tre, eventuellt fyra, större hus och två möjliga mindre stolpkonstruktioner kunnat identifieras. Den norra delen har troligen varit boplatsens centrala del eftersom detta var den mest intensivt använda delen med bl.a. kulturlager. Det största huset låg i boplatsens centrala/södra del, hus 1. Inom detta hus fanns rester efter ytterligare ett förmodat hus, hus 4. Strax norr respektive söder om detta fanns två eventuella stolpkonstruktioner (stolpkonstruktion 1 och 2). I boplatsens norra del fanns hus 2 och hus 3, varav det största av dessa, hus 3, fortsatte utanför undersökningsområdet i norr. Intill dessa hus fanns flera kulturlagerytor. Inom boplatsen fanns också flera härdar och härdrester. I boplatsens östra kant fanns flera mycket stora härdar, upp till cirka tre meter stora. I anslutning till dessa och öster om boplatsen fanns ett lager, som har tolkats kunna vara ett äldre odlingslager. Endast ett fåtal fynd hittades: keramik, bränd lera, lite brända ben och en bit slagen kvarts samt några förmodat sentida järnföremål: tenar och en nit. Geologin i området varierade; områden med ganska lös, grusig morän låg omväxlande med områden med mycket fin silt. Denna växlande och något komplexa geologi bidrog till att det inom området fanns många stenlyft. I den östra delen var dessa stenlyft ibland fyllda av det äldre odlingslagret. På andra ställen, bl.a. vid hus 1 och hus 4, täckte tunna stråk av silt en del anläggningar, ett fenomen som verkar bero på att regn på bar markyta gör att silten flyter ut. Eftersom detta iakttogs under ploggången bör denna process ha skett redan i äldre tid. Fornlämningen var även delvis störd av sentida gropar och diken och i området fanns också några möjliga sentida stolphål. Anläggningar Anläggningarna var framför allt koncentrerade till boplatsens norra och centrala/södra delar och en stor del av anläggningarna har kunnat knytas till hus och konstruktioner (fig. 5, s. 13). Sammanlagt framkom 338 anläggningar: 211 stolphål, 55 härdar/härdrester, 14 sotlager/sot- och kollager, 44 gropar, åtta kulturlager, fem mörkfärgningar och ett äldre odlingslager (fig. 6 8, bilaga 2). Totalt framkom 211 stolphål. Av dessa har 67 definierats som osäkra stolphål, d.v.s. anläggningar som till formen och dimensionen liknade stolphål, men som inte har undersökts eller som har varit osäkra trots undersökning. Ej undersökta anläggningar som haft synlig stenskoning eller som med stor säkerhet har kunnat knytas till en konstruktion, har dock definierats som säkra stolphål. Knappt hälften av alla stolphål har undersökts (97 stycken). Stolphålen var 0,07 1 meter stora och 0,02 0,4 meter djupa. Stolphål upp till 0,1 meter stora har benämnts störhål. Stolphålen hade vanligen en fyllning av gråbrun silt, ibland sotig och 90 stolphål hade stenskoning eller eventuell stenskoning. Mer än hälften av stolphålen (144 stycken) har kunnat knytas till hus och stolpkonstruktioner. Av de övriga 67 stolphålen låg så gott som samtliga i områdets norra del, inom och strax norr om hus 3. Några av dessa låg som en linje i mittskeppet på hus 3, men även i det norra sidoskeppet och utanför detta. Mindre stolphål/störhål fanns parallellt Resultat 9

12 Y Y X X m Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop Stensamling Sotlager Mörkfärgning Kulturlager Sentida stolphål Sentida grop Dike Figur 6. Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, västra delen. Skala 1:200.

13 Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop Sotlager Äldre odlingslager Sentida grop Dike Y X Figur 7. Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, nordöstra delen. Skala 1: X Y m Resultat 11

14 X Y Y X m Figur 8. Boplatsen RAÄ 260/262, anläggningsplan, sydöstra delen. Skala 1:200. Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop Sotlager Mörkfärgning Kulturlager Äldre odlingslager Sentida stolphål Sentida grop Dike med detta i det södra sidoskeppets östra del. Flera av dessa kan vara rester efter en konstruktion, som har legat på samman plats som och parallellt med hus 3, förmodligen delvis utanför undersökningsområdet, men som inte har kunnat identifieras. Ett par större stolphål låg intill en härd i boplatsens östra kant. Två stolphål som låg längst i nordost kan eventuellt vara något yngre än odlingslagret här eftersom de stack upp något i detta lager. Sammanlagt 23 gropar framkom spridda över hela boplatsen. De var upp till 0,6 meter stora och 0,23 meter djupa och hade en fyllning av gråbrun, ibland något sotig silt, men innehöll sällan stenar. Några av groparna kan ha varit stolphålsbottnar. Förutom dessa fanns 21 anläggningar vilka har definierats som gropar(?), d.v.s. osäkert definierade som anläggningar. Dessa anläggningar var upp till 0,95 meter stora och 0,2 meter djupa och hade också mörkfärgad fyllning. 12 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

15 Figur 5. Norra delen av boplatsen RAÄ 260/262. Ett område med sotiga kulturlager, bl.a. A5261, intill schaktkanten till vänster. Bortanför detta har hus 3 stått med hus 2 strax till höger. Marken bestod omväxlande av grusig morän och silt, vilket bl.a. syns i förgrunden. Foto från väster: Hanna Larsson (U5017_3). De var flacka eller hade diffusa gränser och kan ha utgjort naturliga svackor och stenlyft med kulturlagerfyllning. Flera av de osäkra groparna låg i ytans östra och södra kanter där de skulle kunna vara rester av ett förmodat äldre odlingslager (A ). Två av de osäkra groparna låg dock i linje med den norra långväggen i hus 2 och kan möjligen, men mycket osäkert, ha tillhört detta hus. Samtliga gropar/gropar(?) har undersökts. Inom boplatsen fanns 55 härdar. Av dessa har 16 bedömts som härdrester, d.v.s. härdar som var mycket fragmenterade, störda eller delvis omlagrade, men vilka har tolkats som härdar eftersom de var rester efter eldning på platsen och inte utkastat material. Härdarna var 0,5 2,9 meter stora och 0,03 0,3 meter djupa. De innehöll sot och kol och i de flesta fall även skärviga och skörbrända stenar, synliga i ytan. Härdarna var vanligen runda eller rundade i formen; några var ovala och en närmast avrundat fyrkantig. Elva härdar var oregelbundna i formen och de flesta av dessa var härdrester. Knappt en fjärdedel av härdarna har undersökts (13 stycken). Fem härdar har tolkats ligga i hus. De övriga härdarna låg framför allt i områdets norra del, i anslutning till de sotiga kulturlagren här (A5261 och A27584); här fanns bl.a. de flesta oregelbundna härdresterna. I områdets nordöstra del fanns fyra härdar på rad. En av dessa, som var skadad av ett stolphål i hus 3, har 14 C-daterats till yngre romersk järnålder (A8996: AD, 2 σ). Härdar fanns också i boplatsens östra del samt i ett stråk västerut från detta. Detta härdstråk närmast inringade boplatsens norra del. I öster fanns bl.a. flera större härdar; nio härdar här var mellan 1,6 och 2,9 meter stora. En av de avlånga härdarna kan möjligen ha utgjort två runda härdar på rad (A11106). I ett par av dessa härdar fanns förutom skärvsten även enstaka rundade stenar synliga i ytan, d.v.s. stenar som inte sprängts sönder av elden. Den enda av dessa härdar som undersöktes var något nedgrävd och hade flack botten (A11018). Denna härd har 14 C-daterats till yngre romersk järnålder ( AD, 2 σ). I det jordprov som togs fanns dock inga makrofossil (se nedan). Härden A10406, i den östra kanten, överlagrade delvis det äldre odlingslagret A Denna härd innehöll ett förkolnat frö från pilört. Förutom härdar framkom även 14 sotlager/sot- och kollager. Dessa bestod av sot eller sotig silt, ibland Resultat 13

16 med kolfragment; ett par med en enstaka skärvsten. De var upp till drygt två meter stora och 0,14 (vanligen 0,01 0,05) meter tjocka. Fyra av sotlagren var omlagrade, varav två intill ett dike (ett av dessa var 0,14 meter tjockt). Ett lager låg eventuellt i ett stenlyft. Sotlagren fanns spridda över ytan och några kan möjligen vara rester av härdar, men endast enstaka låg i anslutning till en härd. Möjligen kan några sotlager i den östra/sydöstra delen av boplatsen vara rester av det äldre odlingslagret (A ). En oregelbundet avlång sot- och kollins (A6737) låg utmed den eventuella östra gaveln på stolpkonstruktion 1. Sammanlagt åtta kulturlager framkom, varav fem större: 2,8 11 meter stora och tre mindre: 0,33 1,15 meter stora (kulturlagerrester). De fyra största kulturlagren låg i områdets nordvästra del: A5261 och A27584, vilka fortsatte utanför undersökningsområdet i norr, samt A5772 och A Lagren låg delvis inom hus 2 och hus 3, men de var där för tunna för att någon stratigrafi skulle kunna iakttas. Det största och mörkaste lagret, A5261, var upp till cirka 0,1 meter tjockt och bestod av mörkgrå, något sotig silt. Det var tunt i ytterkanterna och här fanns också flera härdar och härdrester. Även centralt i lagret fanns härdar varav en var tydligt nedgrävd, medan andra framkom under lagret. Lagret har tillkommit successivt i samband med eldande på platsen. Den nedgrävda härden A7821, som således tillhörde en sen fas inom ytan, har 14 C-daterats till yngre romersk järnålder tidig folkvandringstid ( AD, 2 σ). I härden fanns förkolnade frön från svinmålla. I lagrets norra del fanns även några stolphål, bl.a. ett möjligt gavelstolphål i hus 3. Kulturlagret A27584, som låg strax nordost om A5261, var cirka 0,02 meter tjockt. Det var i stort sett identiskt med A5261, men betydligt tunnare och något ljusare i färgen; här fanns inte heller några härdar. Två avlånga kulturlager fanns strax öster om detta (A5772 och A ). De bestod av gråbrun, något sotig silt. Det södra lagret låg delvis i svackor och var upp till 0,15 meter tjockt (A5772). Ett mindre stolphål(?) var nedgrävt i lagret. Det norra lagret var relativt tunt, cirka 0,05 meter tjockt, och hade diffusa gränser (A ). I kanten på detta lager fanns två stolphål, ett i hus 2 och ett i hus 3. En liten kulturlagerrest låg strax öster om detta (A6139). Lagret fyllde två gropar som kan vara väggstolphål i hus 2. En liten, tunn kulturlagerrest låg norr om A (A7994). Inom hus 1, och delvis inom hus 4, fanns ett mindre kulturlager och en liten kulturlagerrest. De bestod av gråbrun, sotig silt och var upp till 0,05 meter tjocka. Det större lagret (A6035) var flammigt och det mindre (A100003) låg delvis i en grop. I boplatsens östra kant och österut fanns ett lager, som har bedömts vara ett äldre odlingslager (A ). Lagret bestod av homogen, något sotig silt. Det framkom under det sentida ploglagret och överlagrade anläggningarna i denna del av området, men lagret låg även under minst en av härdarna i den östra kanten, A10406, men förmodligen även under A Detta visar att lagret och anläggningarna/ boplatsen åtminstone delvis har varit samtida. Lagret var meter stort inom undersökningsytan och upp till cirka 0,2 meter tjockt, tjockare i sluttningen österut, där det fortsatte utanför undersökningsområdet. Eftersom lagret var mycket tunt i den västra kanten har dess västra gräns endast ungefärligt fastställts. Flera av de osäkra anläggningarna i boplatsens östra kant, bl.a. osäkra gropar med mörkfärgad fyllning och några mindre sotlager, kan vara rester av detta lager. Lagret var påtagligt mörkt, något sotigt och det är troligt att detta sot har kommit från härdarna. Man har kanske regelbundet fört ut härdmaterial/sot från härdarna till odlingsytan som näringstillförsel. Fem anläggningar har definierats som mörkfärgningar, d.v.s. anläggningar som inte har kunnat definieras närmare och som inte har undersökts. De var 0,2 0,3 meter stora och bestod vanligen av gråbrun, svagt sotig silt, några flammiga. De skulle kunna vara mindre stolphål och kulturlagerrester. Inom ytan fanns 14 anläggningar som har bedömts vara sentida gropar eftersom de hade en fyllning av brun humös silt, d.v.s. var identisk med det sentida ploglagret. Ett par gropar innehöll även träbitar samt en rödgodsskärva. Groparna var upp till 2,2 meter stora; de flesta var större än 0,8 meter. Fyra anläggningar har bedömts kunna vara rester efter sentida stolphål. De var 0,4 0,9 meter stora och upp till 0,2 meter djupa/tjocka. Tre utgjordes av stensamlingar av löst liggande stenar, vilka låg ytligt, delvis uppe i ploglagret. En hade relativt lös fyllning av gråbrun silt. Dessa tre anläggningar låg på rad tvärs över området i den norra delen, kanske en hägnadsrest. En fjärde anläggning i områdets södra del var nergrävd, men hade en fyllning av gråbrun siltig sand och rikligt med stenar, flera löst liggande. Hus och stolpkonstruktioner Tre, eventuellt fyra, treskeppiga långhus har kunnat identifieras inom RAÄ 260/262 (fig. 9, bilaga 1). 14 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

17 X Hus 3 Y Hus 2 Stolpkonstruktion 1 Hus 4 Hus 1 Stolpkonstruktion 2 Y X m Figur 9. Plan över samtliga hus och stolpkonstruktioner, RAÄ 260/262. Skala 1:400. Stolphål hus 3 Stolphål hus 2 Härd hus 2 Stolphål hus 4 Härd hus 4 Stolphål hus 1 Härd hus 1 Resultat 15

18 Y m Hus 1 X Y Schakt Stolphål Stolphål? X Härd Övrig anläggning Kulturlager Äldre odlingslager Dike Sentida stolphål Figur 10. Plan över hus 1, RAÄ 260/262. Skala 1:200.

19 Dessutom fanns ytterligare två möjliga stolpkonstruktioner, mera osäkert identifierade. Samtliga konstruktioner har haft i stort sett samma riktning, nordost sydväst. Två hus, i boplatsens centrala/södra del, har legat på samma plats, hus 1 och hus 4. Det senare är fragmentariskt bevarat och därmed mer osäkert identifierat. Två hus i boplatsens norra del, hus 2 och hus 3, har legat så pass nära varandra att de knappast kan vara samtida. Stolpkonstruktion 1 och stolpkonstruktion 2 låg norr respektive söder om hus 1. Hus 1 har varit ett anmärkningsvärt stort treskeppigt hus, cirka 45 meter långt och 7,2 9 meter brett, avsmalnade mot gavlarna (fig. 10). Huset har haft i stort sett raka långväggar, troligen insvängda mot gavlarna, som verkar ha varit rundade. Den inre takbärande konstruktionen har utgjorts av parställda stolpar, varav 19 par, sammanlagt 36 stolphål, var bevarade. På ett ställe fanns en stensamling istället för ett stolphål. Bockbredden/mittskeppet var 3,0 4,15 meter, bredast i mitten och avsmalnande mot gavlarna. Avstånden mellan stolpparen, d.v.s. spannen, var 1,65 3,6 meter. Korta spann, cirka tvåmeter, dominerade; de fanns inom större delen av huset. De längre spannen fanns strax väster om mitten samt längst i väster. I öster fanns också ett längre spann, 3,5 meter, men det verkar avslutas med ett par oregelbundna och något osäkra stolphål, vilka ha bedömts vara en del av den rundade gaveln. Mindre stolphål fanns längs större delen av den södra långväggen. Nära den västra gaveln fanns två stolphål som kan vara rester av en indragen ingång, cirka 1,5 meter bred. Fyra stolphål efter en möjlig mellanvägg fanns i husets centrala del, drygt 14 meter från östra gaveln. Två härdar låg i mittskeppet, centralt i huset. Härdarnas placering och stolpsättningen tyder på att huset har haft bostadsytor i centrum och stall etc. i gavlarna. Härden, A12289, har 14 C-daterats till romersk järnålder, med tyngdpunkten i äldre romersk järnålder ( AD, 2 σ). I husets östra del fanns ett område med många anläggningar, både stolphål, gropar och ett par mindre kulturlager/kulturlagerrester. Flera av anläggningarna var täckta av ett ljust siltlager och framkom först vid en andra rensning. Detta är förmodligen indikationer på att ytan har använts i minst ett par faser. Några av stolphålen har också tolkats tillhöra en annan konstruktion, hus 4, liksom en härd (A12146), som låg i den västra delen av hus 1. Hus 2 låg cirka 20 meter norr om hus 1. Det har varit ett treskeppigt långhus, minst 17 meter, eventuellt 23 meter långt och eventuellt cirka sju meter brett (fig. 11). Den inre takbärande konstruktionen har utgjorts av parställda stolpar, varav elva stolphål från sex, eventuellt sju, stolppar var bevarade. Ett av stolphålen var nedgrävt i en härd. I öster saknades ett stolphål i den södra stolpraden och på platsen för stolphålet fanns en härd, A När denna härd undersöktes kunde dock inget stolphål iakttas. Det är dock rimligt att anta att det funnits ett stolphål som förstörts av härden. Ännu längre österut, i den norra stolpraden, fanns möjligen rester efter ytterligare ett stolphål, A Denna anläggning har dock inte undersökts och det fanns inget motsvarande stolphål i den södra stolpraden. Husets avslutning i öster är således osäker. Mittskeppet var 2,0 2,2 meter brett och avstånden mellan stolpparen, d.v.s. spannen, var 2,25 5,7 meter. Det längsta spannet låg centralt eller i den östra halvan beroende på hur husets östra del har sett ut. Endast enstaka och osäkert identifierade mindre väggstolphål påträffades, alla i den norra långväggen. Två härdar låg i husets mittskepp, varav åtminstone den mest centralt belägna bör ha tillhört huset. Huset har förmodligen, åtminstone delvis, fungerat som bostadshus. Ytterligare enstaka anläggningar fanns inom huset, bl.a. två kulturlagerstråk. Hus 3 låg i undersökningsområdets norra kant och husets nordvästra del fortsatte utanför schaktet, in under en gångväg. Det har varit ett treskeppigt långhus, minst 34,5 meter, eventuellt 37,5 meter långt och cirka sju meter brett (fig. 12). Av den inre takbärande konstruktionen var 20, eventuellt 21, stolphål från 13 stolppar bevarade. I den västra änden låg endast den södra stolpraden inom undersökningsytan. Bockbredden var 1,8 2,2 meter och avstånden mellan stolpparen, d.v.s. spannen, var 1,2 5,25 meter. De kortaste spannen fanns i väster. I husets centrala och östra delar fanns längre spann med ett par kortare spann emellan. Det längsta spannet fanns i öster. Mindre stolphål efter väggstolpar fanns i den södra långväggen, framför allt i den västra delen. Den östra gaveln har varit rak, dock aningen skev, och bestod av två hörnstolpar och en mittstolpe. Ett stolphål längst i väster kan möjligen vara efter en hörnstolpe i den västra gaveln. Väggen har då svängt in något mot detta hörn. Ett mindre stolphål i mittskeppet kan eventuellt ha hört till huset. Ingen härd kunde knytas till huset. Den varierade spannlängden tyder dock på att huset har haft en indelning i flera rum och funktioner, möjligen med ett stall/förrådsdel Resultat 17

20 X Y Hus m X Y Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop/stolphål? Övrig anläggning Kulturlager Äldre odlingslager Dike Figur 11. Plan över hus 2, RAÄ 260/262. Skala 1:200. i väster där spannlängden var kortare och bostadsdel centralt eller i öster. Huset låg i ett område med många anläggningar, framför allt stolphål, och det är möjligt att ytterligare anläggningar har tillhört huset. Anläggningarna låg framför allt i husets nordöstra del. Här fanns bl.a. fyra härdar på rad, vilka dock inte kan ha hört till huset. Ett stolphål i husets norra stolprad var nedgrävt i kanten på en av härdarna (A8996). I husets västra del fanns ett par kulturlager. Det var dock bara enstaka av husets anläggningar som låg i direkt kontakt med lagren och eftersom dessa var tunna kunde 18 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

21 X Y Hus m X Y Schakt Stolphål Stolphål? Härd Övrig anläggning Kulturlager Äldre odlingslager Dike Figur 12. Plan över hus 3, RAÄ 260/262. Skala 1:200. ingen stratigrafi iakttas. Kol från härden A8996, som överlagrades av stolphålet A13592 i hus 3, har 14 C-daterats till romersk järnålder ( AD, 2 s). Huset är således yngre än denna anläggning. Hus 4 är ett osäkert identifierad hus som verkar ha funnits på samma plats som hus 1, d.v.s. i undersökningsområdets centrala/södra del (fig. 13). Huset kan delvis ha bestått av samma anläggningar/ stolphål som hus 1, vilket kan tyda på att husen följer tätt på varandra. Hus 4 verkar ha varit ett treskeppigt långhus, förmodligen minst 15 meter, eventuellt minst 25 meter, långt. Bredden har inte kunnat Resultat 19

22 Y Schakt Stolphål Stolphål? Härd Grop/stolphål? Övrig anläggning Kulturlager Dike X Hus 4 Stolpkonstruktion m Stolpkonstruktion 1 X Y Figur 13. Plan över hus 4 och stolpkonstruktion 1 och 2, RAÄ 260/262. Skala 1: Gårdar i romersk järnålder i Valsta

23 fastställas. Den tydligaste delen av huset utgjordes av sex stolphål, tre stolppar, efter den inre takbärande konstruktionen. Stolphålen låg i den östra delen av hus 1, i ett område med anläggningar som inte har kunnat tolkas närmare. Den norra stolpraden låg nästan i linje med den norra stolpraden i hus 1. Den södra stolpraden låg däremot söder om mittlinjen i hus 1, vilket visar att stolphålen inte kan vara rester efter en mittstolpsrad i detta hus. Eventuellt ingår ytterligare två stolpar längre västerut i denna stolprad (A12307 och A12232). Konstruktionens västligaste stolphål (A12232) låg i höjd med stolphålet A12224 i den norra stolpraden i hus 1 och detta stolphål kan möjligen ha tillhört båda konstruktionerna. Medräknas detta stolppar är bockbredden för den bevarade delen av hus 4, 2,15 2,6 meter, ökande åt väster. Spannlängden är 2,0 2,6 meter i den östra delen och avståndet till de två västligaste stolphålen 3,25 respektive 6,65 meter. Drygt sex meter väster om det västligaste stolphålet fanns en härd, A12146, som möjligen kan ha tillhört hus 4 även om det inte fanns några stolphål som indikerar att huset sträckt sig så långt. Härden låg dock i förlängningen på husets mittlinje och har troligen inte tillhört hus 1 eftersom den låg för nära den norra stolpraden i detta hus. Om härden har ingått har hus 4 varit minst 25 meter långt. Härden antyder att huset kan ha varit ett större treskeppigt hus med en bostadsfunktion. Strax norr om hus 1 fanns stolphål från en möjlig konstruktion, kanske ett litet treskeppigt hus, stolpkonstruktion 1 (fig. 13). Den har varit minst 9,7 meter lång och möjligen 4,5 meter bred. Konstruktionen bestod av minst två stolppar med eventuellt ett tredje stolppar i väster, där det dock låg en härd/ härdrest? (A7011) på platsen för det norra stolphålet. Bockbredden var 1,5 1,7 meter, bredast i mitten och spannlängden var oregelbunden: 3,5 meter i väster och 5,6/5,7 meter i öster. Ett mindre stolphål, som låg cirka 1,5 meter norr om och i linje med det östligaste stolpparet, skulle kunna vara efter en väggstolpe (A6815). En sot- och kollins med en grop i botten låg intill, eventuellt strax utanför konstruktionens östra ände (A6737 och A ). Inom och intill konstruktionen fanns ytterligare några anläggningar, bl.a. ett stolphål och en grop, varav någon eventuellt kan ha tillhört konstruktionen. Stolpkonstruktionen låg nära hus 1, men kan ha existerat samtidigt som detta hus. Söder om hus 1 fanns ytterligare några anläggningar som skulle kunna vara rester av en konstruktion, stolpkonstruktion 2, eventuellt ett fyrstolpshus eller ett litet treskeppigt hus (fig. 13). Den har varit minst 4,3 meter lång. Konstruktionen kan ha bestått av två stolppar. Bockbredden var 1,25 1,45 meter och spannlängden 3,9/4,1 meter. Osäkerheten i tolkningen består i att endast en av anläggningarna med säkerhet kan definieras som stolphål, medan de tre övriga var gropar, d.v.s. grundare och mer diffusa anläggningar. Dessutom var det västra paret något skevt. Att stolpkonstruktion 2 verkar ha legat parallellt med hus 1 styrker dock tolkningen att det verkligen har varit en konstruktion. Fynd Endast ett fåtal fynd påträffades inom RAÄ 260/262. Dessa utgjordes av keramik, bränd lera, lite brända ben och en bit slagen kvarts samt några förmodat sentida järnföremål: tenar och en nit, och en rödgodsskärva (bilaga 4). Med ett undantag har fynden framkommit i områdets norra del, i eller intill kulturlagret A5261 och hus 3. Keramiken utgjordes av sex fragment, 9,5 gram, varav två fragment (4,5 gram) var något osäkert identifierade som keramik. En skärva hade gråbrun avstruken utsida och svart kärna och insida (F3); en skärva var spjälkad och av ett gulbrunt/gråbrunt gods (F11). Dessa skärvor framkom i ett stolphål i hus 3 och i ett äldre stenlyft i kulturlagret A5261. Den osäkra keramiken var av ett gulbrunt, något poröst gods med blandad magring (F5 och F6). Dessa framkom i två stolphål, vilka utgjorde ett stolppar, i hus 3. Dessutom framkom en skärva rödgods i en sentida grop (F15, <1 gram). Enstaka fragment bränd lera påträffades, sammanlagt fyra fragment, cirka fyra gram. De framkom i ett stolphål i hus 3, i kulturlagret A5261 och i ett stolphål(?) i detta lager (F1, F4 och F8). Ett fragment fanns också intill ett väggstolphål hus 1 (F10). En bit slagen kvarts fanns i kulturlagret A5261 (F2, 11 gram). Brända ben, sammanlagt sex fragment, fyra gram, framkom i två stolphål intill varandra vid den norra schaktkanten; det ena ingående i hus 3 (F7 och F9). Fem järnföremål har påträffats och samtliga har bedömts vara sentida fynd. En nit/spik och en ten fanns i sentida gropar strax söder om kulturlagret A5261 (F14 respektive F16) och en ytterligare järn- Resultat 21

24 ten fanns i ytan på detta lager (F12). Två fynd låg direkt under ploglagret utan säker kontext: en ten och ett fragment (F13 och F17). Tenen var eventuellt del av ett sentida bestick. Boplatsen/aktivitetsytan RAÄ 264/269 Den mindre boplatsytan, RAÄ 264/269, låg cirka 30 meter söder om RAÄ 260/262, i en flack södersluttning i åkern. Den kan betecknas som en aktivitetsyta med några härdrester, mindre gropar och sotiga lagerrester (fig. 14). Boplatsen var cirka meter (1 050 m 2 ) stor. På grund av de vaga lämningarna har fornlämningen avgränsats något ungefärligt. Inom ytan framkom 40 anläggningar samt 14 osäkra anläggningar (sju gropar/svackor och sju lagerrester) (fig , bilaga 3). Av dessa har 36 (22 osäkra) undersökts. Inga fynd påträffades inom RAÄ 264/269. Geologin utgjordes av grusig, lös morän omväxlande med mycket fin silt. Inom ytan fanns också stenar och några större block, vilka låg i ett stråk utmed ytans längdaxel, i nordväst sydostlig riktning. Anläggningarna var huvudsakligen koncentrerade till två områden, i den västra respektive den centrala/ östra delen av området. Tre, eventuellt fyra, härdar/ härdrester, framkom, tre i den västra och en i den östra delen. De var fragmentariska, 0,8 1,3 meter stora och 0,05 meter tjocka. De bestod av sot och kol i silt/siltig lera, flammigt, varav två med spridda skärvstenar. En innehöll mer sotig, siltig sand. Från A5500 har träkol från ek 14 C-daterats till yngre romersk järnålder ( AD, 2 σ). X Y Y X Härd/härdrest Grop Grop/svacka Sotlager/sot- och kolfläck Lagerrest Mörkfärgning Sentida grop Dike Schakt 0 10 m Figur 14. Boplatsen RAÄ 264/269, schaktplan. Skala 1: Gårdar i romersk järnålder i Valsta

25 X Y Härd/härdrest Grop Grop/svacka Sotlager/sot- och kolfläck Mörkfärgning Sentida grop Dike Schakt Y X m Figur 15. Boplatsen RAÄ 264/269, anläggningsplan, västra delen. Skala 1:200. De 13 sotlagren bestod av sotig, ibland gråbrun, silt och var 0,2 2,0 meter stora och 0,05 meter tjocka. Dessutom fanns en kolfläck, tre sot- och kolfläckar och fyra sotfläckar, vilka ej har snittats. Dessa anläggningar var upp till 1,3 meter stora. En sotfläck innehöll mycket små fragment bränd lera, bedömd som lera från den underliggande marken. En oregelbunden sotfärgning, eventuellt ett lager, var cirka 2,9 meter stor och bestod av sotig silt, som var oregelbundet flammig med sotigare partier. Dessa anläggningar låg framför allt runt härdarna samt i områdets östra del. Sex gropar framkom; dessa var upp till 1,7 meter stora, både rundade, ovala och oregelbundna i formen, och upp till 0,25 meter djupa. En var omgiven av ett sotlager. Sju mycket osäkra anläggningar har definierats som gropar/svackor. De var upp till 1,2 meter stora, rundade eller oregelbundna i formen, och upp till 0,14 meter djupa, och var fyllda av gråbrun, något sotig eller sotig silt/siltig sand. De åtta mörkfärgningarna var 0,1 1,0 meter stora och utgjordes vanligen av gråbrun silt, ibland sotig eller något sotig. De sju lagerresterna var upp till 1,6 meter stora och upp till 0,16 meter tjocka. De var vanligen oregelbundna i formen och bestod, till skillnad från övriga anläggningar, av en mer homogen fyllning av Resultat 23

26 gråbrun, sotig eller något sotig silt. Två var troligen utdragna av plog/årder från en grop och en grop/ svacka. Lagerresterna låg i områdets centrala/östra del nära några större block. Lämningarna inom RAÄ 264/269 var både sparsamma och otydliga till sin karaktär. De spridda sotlagren etc. är förmodligen rester efter verksamheten vid härdarna. De s.k. lagerresterna kan vara rester efter ett äldre, något sotigt odlingslager av samma typ som framkom i den östra delen av RAÄ 260/262. Lagret kan delvis ha bevarats intill de stenar och block som fanns på platsen. Möjligen har här i äldre tid funnits ett impediment utmed det stråk av stenar och block som kunde iakttas. Där kan man också ha eldat, för att sprida aska över åkern. Platsen har, åtminstone delvis, använts under romersk järnålder i likhet med RAÄ 260/262. Figur 16. Boplatsen RAÄ 264/269, anläggningsplan, östra delen. Skala 1: X Y Y Härd/härdrest Grop Grop/svacka Sotlager/sot- och kolfläck Lagerrest Mörkfärgning Sentida grop Schakt X m 24 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

27 Analyser Inför undersökningen var syftet att 14 C-analysera fyra prover. Syftet var också att analysera träkol/ vedart och förkolnade makrofossil för att få en bild av anläggningarnas och platsernas funktioner, men också av vegetation och odling i området. Medel avsattes därför för vedartsbestämning av tio träkolsprover och för analys av sex makrofossilprover. Eftersom boplatsen RAÄ 260/262 blev större och mer komplex än beräknat har dock en viss omdisponering av medel gjorts, efter överläggning med länsstyrelsen, för att kunna göra flera 14 C-analyser än beräknat. Det visade sig dock endast finnas material att 14 C-datera sammanlagt fem kolprover, fyra prover från RAÄ 260/262 och ett från RAÄ 264/269 (bilaga 5). Makrofossilanalys har endast gjorts på de anläggningar som planerades att 14 C-dateras, sammanlagt sex anläggningar. 14 C-analys och vedartsanalys Sammanlagt fem kolprover har 14 C-daterats, fyra prover från RAÄ 260/262 och ett från RAÄ 264/269, samtliga härdar (bilaga 5). Dessa utgjordes av en härd i hus 1 (A12289), en härd som överlagrades av ett stolphål i hus 3 (A8996), en härd i kulturlagret A5261 i nordväst (A7821) och en stor härd längst i öster (A11018). På den mindre boplatsen RAÄ 264/269 daterades en härdrest (A5500). För att kunna göra ett bra urval av träkol för datering samt för att kunna bedöma egenåldern på materialet har träkolsproverna först analyserats med avseende på vedart (bilaga 6). Vedartsanalysen har utförts av Ulf Strucke, UV. Analysen visade att endast två av härdarna innehöll träkol från mer än en art: i A8996 fanns träkol från asp, lind och björk, varav den sistnämnda har daterats; dessutom fanns bark. I A12289 fanns träkol från björk och ask, varav den sistnämnda daterades. A7821 innehöll lönn och A11018 hassel. I A5500, RAÄ 264/269, fanns endast ek. Resultaten från 14 C-analysen visar på en sammanhållen kronologisk bild. Härdarna kan dateras till romersk järnålder och ett par anläggningar har möjligen använts in i folkvandringstid (fig. 17). En anläggning, härden i hus 1, verkar ha sin tyngdpunkt något tidigare än de övriga, i övergången mellan äldre och yngre romersk järnålder (A12289; AD, Ua-29466, A12289, hus ±30 BP Ua-29464, A ±30 BP Ua-29465, A ±30 BP Ua-29463, A ±30 BP Ua-29462, RAÄ 264/269: A ±30 BP 200 BC BC/AD 200 AD 400 AD 600 AD Kalenderår Figur 17. Resultat av 14 C-analys från RAÄ 260/262 och RAÄ 264/269. Analyser 25

28 2 σ). Detta stämmer väl med husets konstruktion, som är av en äldre typ än de övriga. Även härden som låg under hus 3 kan ha en datering som går ner i äldre romersk järnålder (A8996, AD, 2 σ). De övriga tre härdarna verkar tillhöra yngre romersk järnålder och två av dessa tangerar eller går in i folkvandringstid (A11018: AD, 2 σ och A7821: AD, 2 σ). I A5500 på RAÄ 264/269 har ek daterats och eftersom ek kan ha en hög egenålder är denna härd kanske något yngre än denna datering ( AD, 2 σ). Sammantaget visar dateringarna på en samlad användning av boplatserna till framför allt yngre romersk järnålder. Arkeobotanisk analys/makrofossilanalys Sammanlagt sex härdar har analyserats med avseende på makrofossilinnehåll (bilaga 7). Syftet med analysen var att kunna bedöma de 14 C-analyserade anläggningarnas funktion, men har framför allt givit en allmän bild av boplatsens användning. Analysen har utförts av Håkan Ranheden, UV. Endast tre anläggningar innehöll förkolnade fröer/ frukter och ytterligare en anläggning innehöll endast obrända, troligen sekundära, fröer. Den härd som överlagrades av hus 3 i boplatsens norra del (A8996) innehöll kornfrön och ett par frön från svinmålla. Förkolnade frön från svinmålla fanns även i härden A7821, som låg i kulturlagret A5261 strax väster om hus 3. Den härd, som delvis överlagrade det äldre odlingslagret i boplatsens östra kant, A10406, innehöll ett förkolnat frö från pilört. Ett flertal obrända frön från svinmålla, troligen sekundärt tillkomna, fanns i en härd i hus 2, A I två anläggningar fanns inga fröer eller frukter alls: A12289 i hus 1 och den stora härden A11018 i boplatsens östra kant. Kornfröna från härden A8996 tyder på att man har hanterat och kanske odlat korn på platsen. Ogräsen, d.v.s. svinmålla och pilört, är typisk för mark där människan har varit aktiv och där markytan är störd och kväverik. 26 Gårdar i romersk järnålder i Valsta

29 Diskussion RAÄ 260/262 är en boplats, som har använts under romersk järnålder, möjligen tidig folkvandringstid, och RAÄ 264/269 har varit en samtida mindre aktivitetsyta strax söder om denna. Den större boplatsen RAÄ 260/262 är endast delundersökt eftersom den fortsatte utanför undersökningsområdet i norr, in under Råbergsskolans idrottsplan. Den undersökta boplatsytan var cirka m 2 stor, men eftersom den norra delen av boplatsen var den mest intensivt använda, och möjligen också den mest centrala delen, har boplatsen i sin helhet sannolikt varit betydligt större. Inom boplatsen har tre, eventuellt fyra, stora treskeppiga långhus kunnat identifieras samt två mindre, något osäkra, stolpkonstruktioner. De fyra större husen kan ha fungerat som bostäder i kombination med andra funktioner, d.v.s. kan ha utgjort huvudbyggnader på en gård, medan de två mindre konstruktionerna bör ha varit separata ekonomibyggnader eller liknande. Samtliga konstruktioner hade i stort sett samma orientering: nordväst sydost, vilket visar att det finns en bebyggelsekontinuitet på boplatsen. Det fanns spår efter minst två bebyggelsefaser. I den södra/ centrala delen har hus 1 och hus 4 legat, i den norra delen hus 2 och hus 3; vid hus 2 kan det till och med ha funnits tre faser. Det är också möjligt att några av bostadshusen har existerat samtidigt, vilket skulle betyda att boplatsen kan ha hyst minst två samtida gårdar/hushåll. Den första fasen bör representeras av det största huset, hus 1, i boplatsens centrala/södra del. Detta hus har varit anmärkningsvärt stort, cirka 45 meter långt, med ett mittskepp på upp till 4,15 meter brett. En av härdarna i huset har daterats till sen äldre romersk järnålder yngre romersk järnålder ( AD, 2 σ). Dateringen överlappar de övriga dateringrna från boplatsen, vilka huvudsakligen är från yngre romersk järnålder, men verkar ha sin tyngdpunkt något tidigare. Dateringen stämmer även med husets något underbalanserade konstruktion, där mittskeppet utgör cirka 40 % av husets bredd. Detta är ett drag som börjar framträda då man successivt övergår till en alltmer underbalanserad konstruktion, något som verkar ske under äldre romersk järnålder (jfr Göthberg 2000:24). Hus med likande dimentioner, d.v.s. långa hus med breda mittskepp: upp mot och över 40 meter långa och en mittskeppsbredd på ibland över fyra meter, är relativt ovanliga i det arkeologiska materialet, men har påträffats på några platser i Mälardalen. Paralleller finns bl.a. i Skavsta, Albertsro och Barva i Södermanland och i Brillinge, Uppland (Olausson 1994, Franzén & Schützler 2000, Dunér & Vinberg 2006, Fagerlund 2003). Husen har daterats till perioden sen förromersk järnålder romersk järnålder. På samma plats som hus 1 verkar det ha funnits ytterligare ett hus, hus 4. Detta var dock mycket fragmenterat, och därmed osäkert, men kan ha varit minst 25 meter långt. Huset har haft ett smalare mittskepp än hus 1 (upp till 2,6 meter), vilket skulle kunna indikera att det är yngre än hus 1 och förmodligen ersätter detta. Hus 2 och hus 3, i boplatsens norra och mest intensivt använda del, låg så pass nära varandra att de inte kan vara samtida. Båda husen har haft en tydligt underbalanserad konstruktion med ett relativt smalt mittskepp (ca 2 meter), vilket tyder på att de är yngre än hus 1. Hus 2 överlagrade en härd i den västra delen och verkade överlagras av en annan härd i öster. Huset är förmodligen äldre än hus 3, som delvis låg utanför undersökningsområdet i norr. Hus 3 verkar tillhöra den sista fasen i denna del av boplatsen: huset saknade härdar, men dessa kan ha odlats bort på grund av att de har legat ytligt. Huset överlagrade en härd, som har daterats till sen äldre romersk järnålder yngre romersk järnålder (A8996: AD, 2 s). Till denna äldre fas vid hus 3 har förmodligen även ytterligare några härdar hört samt någon form av stolpkonstruktion som inte har kunnat identifieras. Även hus 3 har varit anmärkningsvärt stort, förmodligen upp till 37,5 meter. Diskussion 27