KULTURMILJÖ KULTURMILJÖ. Riksintressen

Transkript

1 KULTURMILJÖ Gnesta ligger i ett vackert och varierat sörmländskt landskap. Landskapet kring Gnesta har länge varit befolkat och är i hög grad påverkat av människans närvaro och brukande av skog, mark och vatten. Den mångåriga kontinuiteten i markanvändningen syns bland annat i de öppna, odlade och betade markerna, artrika lövlundar och allékantade vägar. Gnestabygdens bebyggelsehistoria kan mycket grovt delas upp i två huvudskeden. Först det agrara skedet som börjar i förhistorisk tid och fortsätter in i nutid. Därefter järnvägsepoken som på 1850-talet startade en urbaniseringsprocess som pågår än idag, och i allt större utsträckning inkräktar på landskapets agrara prägel. Inom planområdet finns det mer eller mindre renodlade jordbruksmiljöer vilka skattas högt inom kulturmiljövården, bland annat de öppna markerna och gårdsbebyggelsen sydväst och nordväst om tätorten. Samtidigt har stationssamhället, och den utveckling som följt i järnvägens spår, skapat fler miljöer av mycket stort kulturhistoriskt intresse. En konsekvens av denna utveckling är att det inom planområdet finns miljöer av mycket skilda slag; fornlämningsområden, jordbruksbyar, torpbebyggelse, herrgårdslandskap, stationssamhället och senare årtiondens villa- och radhuskvarter. Denna variation av kultur- och bebyggelsemiljöer är av stort värde och berikar både upplevelsen av och förståelsen för traktens utveckling och historia. Kulturlandskapet Riksintressen Riksantikvarieämbetet har pekat ut ett antal områden i Sverige som är av riksintresse för kulturmiljövården. För varje riksintresseområde har det formulerats värdebeskrivningar. Inom planområdet finns det två områden som är av riksintresse för kulturmiljövården - Gnesta stationssamhälle samt södra delen av området Gåsinge-Dillnäs och del av Frustuna-Kattnäs, norr om Gnesta tätort. Enligt miljöbalken (3 kap 6 MB) ska områden av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön

2 Gnesta stationssamhälle Efter Västra stambanans och stationens invigning började Gnesta stationssamhälle växa fram. Den första bebyggelsen tillkom på höjden söder om stationen, Gnestahöjden. Bebyggelsen har sedan vuxit fram utifrån stationen och höjden. Gnestahöjden var nästan helt bebyggd på 1880talet. Stor del av bebyggelsen finns bevarad sedan den här tiden. De anspråkslösa bostadshusen i trä ligger tätt med små trädgårdar med smala gator och utsikt över sjön. Nedanför höjden, vid Östra Storgatan, ligger mer påkostade hus. Här finns f.d. Järnvägshotellet, Stora Hotellet och stationsbyggnaden från sekelskiftet bevarade. Motivering för riksintresset: Stationssamhälle från Västra stambanans tillkomst, med stadsmässig bebyggelse som speglar järnvägsortens framväxt från 1857 till modern tid. Uttryck för riksintresset: Plan med stadsmässiga drag med bebyggelsen vänd mot järnvägen och bostadsbebyggelse från järnvägens första tid till decennierna kring sekelskiftet [1900]. Bakom detta finns ett område med småskalig oregelbunden bebyggelse från samhällets första tid. Nuvarande skydd/rekommendationer För delar av bebyggelsen inom riksintresseområdet, Gnestahöjden och Östra Storgatan, har kommunen utarbetat en informationsskrift Gnestahöjden som beskriver bebyggelsens kulturvärden och ger rekommendationer om hur värdena ska kunna bevaras. Gnestahöjdens kulturvärden ligger i den väl bevarade bebyggelsen och dess oregelbundna placering i den starkt kuperade terrängen. De gamla trädgårdarna med häckar, träd och plank samt utblickarna mot Frösjön bidrar i hög grad till den miljön. För bebyggelsen på Gnestahöjden måste största försiktighet iakttas vid upprustningar, ombyggnader och underhåll i området så att de ursprungliga formerna, materialen och färgskalorna inte förvanskas. Bebyggelse på Gnestahöjden Gåsinge-Dillnäs och del av Frustuna-Kattnäs Mellan Storsjön och Klämmingen samt runt Nyckelsjön och Avlasjön breder sig ut ett odlingslandskap som utgör den centrala bygden i Gåsinge-Dillnäs och Kattnäs socknar. Mot norr och väster bildar Mälarmården en markant gräns. Blacksta och Kattnäs är byar från medeltiden. Södertuna var sätesgård på medeltiden. Bruksherrgården Skeppsta och Heby gård härstammar från 1700-talet

3 Motivering för riksintresset: Centralbygd sedan bronsålder med lång bebyggelsekontinuitet i läsbart öppet odlingslandskap Uttryck för riksintresset: Spår från bronsålderns bosättningar - skärvstenshögar och gravar samt hällristningar. Gravfält från äldre och yngre järnålder samt runstenar. I miljön ingår även medeltidskyrkor. Enskilda miljöer är Heby 1700-talsherrgård, Blacksta och Avla reglerade radbyar och Dillnäs kyrkby samt Skeppsta under 1500-talet grundade järnbruk med såg och kvarn och Närlunda herrgård. Nuvarande skydd/rekommendationer Fornlämningar och kyrka skyddas enligt kulturminneslagen. Enligt den kommunövergripande översiktsplanen (ÖP 2003) krävs detaljplan för åtgärder inom den del av riksintresseområdet som ligger inom den aktuella fördjupningens området. Fornlämningar Fasta fornlämningar är anläggningar eller lämningar efter människors verksamhet under forna tider, vilka har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Alla fasta fornlämningar skyddas enligt Lag (1988:950) om kulturminnen m m, också kallad kulturminneslagen (KML). Genom kulturminneslagen har fasta fornlämningar ett ovillkorligt skydd, vilket innebär att det är förbjudet att, utan tillstånd från länsstyrelsen, rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Till en fast fornlämning hör ett så stort område på mark eller i vatten som behövs för att bevara fornlämningen. Detta område kallas fornlämningsområde. Det är länsstyrelsen som fastställer fornlämningsområdets gränser. Gnestabygden bär många spår av äldre tiders befolkning. Framför allt på höjderna i och kring Gnesta återfinns lämningar från bland annat bosättningar och gravplatser, företrädesvis från brons- och järnålder. Den rika förekomsten av fornlämningar i och intill Gnesta bör innebära goda möjligheter att med ganska enkla medel tillgängliggöra åtminstone delar av detta kulturarv för gnestaborna. Byggnadsminnen Järnvägsstationen har ursprungligen varit ett statligt byggnadsminne, som idag ägs av Gnesta kommun och fortfarande har status av byggnadsminne, och skydd genom detaljplanebestämmelser. Stationshuset är uppfört 1907 och ritat av SJ:s egen arkitekt Folke Zettervall i nationalromantisk stil. Övriga bevaransvärda byggnader i tätorten Vattentornet är uppfört 1914 i jugendstil. Länsmuseet har gjort en utredning, men vattentornet är än så länge inget byggnadsminne och saknar skydd. Bryggeriets byggnad för brygghus och maltvindar, uppfördes i tre våningar mellan 1901 och Fasaden är av rött fogstruket tegel med blinderingar putsade med vit slätputs. Länsstyrelsen avslog för ett antal år sedan frågan om byggnadsminnesförklaring av bryggerihuset. Underhand har en detaljplan arbetats fram som ger skydd åt bryggeriet. Disponentvillan har rivits men dokumenterats innan. I dagsläget gäller planskyddet. I själva samhället Gnesta är det gamla Tingshuset från 1908 (nu kyrkans hus) och Erskines hus (s k Tvålfabriken) samt några enskilda villor uppe på höjden (Mosebacke/Nordkalotten) skyddsvärda. Elektron och Gnestahems byggnad är också mycket värdefulla hus

4 Övriga kulturmiljöer Nedanstående beskrivning behandlar miljöer utanför den befintliga tätorten. Det är genomgående områden och miljöer som inte är planlagda och därmed saknar varsamhets- eller skyddsbestämmelser i plan. Miljöerna är utpekade av Länsmuseet som intressanta för kulturmiljövården i rapporterna Bygd och Miljö och Kulturhistorisk bebyggelseinventering. Ett flertal av miljöerna ingår i ett område som i den kommunövergripande översiktsplanen är utpekat som regionalt intresse för kulturminnesvården. Alla kyrkomiljöer och kyrkogårdar med tillhörande byggnader uppförda eller anlagda före år 1940 omfattas av skydd enligt kulturminneslagen och får inte ändras utan tillstånd från länsstyrelsen. Inom planområdet finns två kyrkomiljöer; Kattnäs kyrka och Frustuna kyrka. Kattnäs kyrkomiljö och Södertuna Markerna kring Kattnäs och Södertuna ingår till viss del i riksintresseområdet Gåsinge-Dillnäs och del av Frustuna-Kattnäs och utgörs till största delen av ett odlingslandskap med stora sammanhängande åkrar. Kattnäs kyrka, som till sina äldsta delar är från 1100-talets senare hälft, ligger i höjdläge intill Klämmingens södra strand. I kyrkans närmiljö ligger f.d. fattigstuga, f.d. skola och en bevarad parstuga med tillhörande bodar från tidigare Kattnäs kyrkby. På höjderna väster om Kattnäs kyrka finns flera gravar från yngre järnålder. På höjderna mellan Södertuna och Vackerby finns också en betydande koncentration gravar från brons- och järnålder. Södertuna gård är ett välbesökt och vackert utflyktsmål. Gården ligger på en udde i Frösjön med den pampiga huvudbyggnaden i vägens mittaxel. Södertuna gård har anor från medeltiden då sätesgården Vad anlades på platsen. Huvudbyggnaden byggdes om kraftigt vid slutet av talet och förlängdes åt sidorna under 1700-talets senare del. Nuvarande utseende fick gården 1892 vid en restaurering ledd av Isak Gustaf Clason. Intill herrgården finns ett antal ekonomibyggnader av olika ålder och ursprung. Herrgårdsanläggningen omges av en stor, delvis igenvuxen, engelsk park innehållande alla Sveriges lövträd. Gårdens övriga ekonomibebyggelse är belägen på det tidigare sundets västra sida, där landsvägen kröker tvärt. I vägens mittaxel, från Gnesta sett, ligger förvaltarbostaden från 1870-talet. Att bevara de öppna markerna norr om Jagbacken är av stor betydelse för landskapsbilden. Att ha tillgång till och kunna uppleva ett öppet och hävdat odlings- och herrgårdslandskap så nära tätorten är värdefullt för alla gnestabor. Yttervala Områdets södra delar utgörs av sammanhängande åkermark, medan de norra delarna är kuperade och skogsbevuxna. I områdets mellersta del återfinns i krönlägen ett antal stensättningar från bronsålder och äldre järnålder samt ett gravfält från yngre järnålder. Vid Storsjöstranden ligger resterna av en fornborg. I området finns torpställena Gustavslund, Viktorsberg och Lindskog. Vid Valasjöns norra strand ligger byn Yttervala. Byn är känd sedan medeltid. De flesta byggnaderna är tillkomna vid 1800-talets slut eller 1900-talets början. Byn har en för sörmländska förhållanden numer ovanlig bebyggelsetäthet med av ålderdomlig karaktär. Vackerby Vackerby består än så länge mest av öppen odlad mark, där ett par eller tre gårdsbildningar är lätt urskiljbara. Järnvägen skär rakt igenom markerna. Tätortens expansion gör sig påmind österifrån. Vägnätet är småskaligt och vägarna är grusade. Vackerby by ligger på en mindre höjd strax söder om järnvägen och är en stor, tätbebyggd och tämligen regelbunden by med ålderdomlig karaktär. Byn består av fyra gårdar grupperade kring ett bytorg. Bebyggelsen är huvudsakligen från 1800-talets slut och 1900-talets början

5 På en höjd norr om järnvägen ligger fastigheten Vackerby 3:3 med byggnader huvudsakligen från 1800-talets senare del. Gårdsanläggningen har en mycket ålderdomlig karaktär med gamla fruktträd, häckar och trädgårdsodlingar. Gårdsmiljöerna i Vackerby och Yttervala skall bevaras. Vid en utbyggnad av tätorten skall tillkommande bebyggelse utformas med stor hänsyn till befintliga bebyggelsemiljöer. Den öppna karaktären i landskapet måste beaktas. De grusade vägarna skall i möjligaste mån bevaras Frustuna kyrkomiljö och Frönäs Området väster om Frösjön, mellan järnvägen och Frustuna kyrka, har fram till 1990-talets början till övervägande del utgjorts av öppen, sammanhängande jordbruksmark. I norr ligger Jagbacken, ett framträdande skogsbevuxet berg, med scoutgård och promenadstigar. På berget finns gravfält från yngre järnålder. Under det senaste decenniet har Gnestas expansion främst skett norr om järnvägen, utefter Frösjöns västra strand, vilket inneburit betydande förändringar i landskapsbilden kring Frönäs. Från att ha varit odlade marker utanför samhället, utgör Frönäsområdet idag ett av Gnestas utbyggnadsområden för småhus- och radhusbebyggelse. Vid Frösjöns västra strand ligger Frustuna kyrka med kyrkogård. Kyrkan utgör med sin framträdande placering vid stranden ett viktigt landmärke. Kyrkan har anor från 1100-talets senare del men har fått sitt nuvarande utseende i samband med att tornspiran uppfördes Kyrkogården utvidgades Kring kyrkan låg i äldre tider kyrkbyn med tät bebyggelse. Idag finns här två gårdar, varav den ena är prästgården. Söder om kyrkan, mitt i det tidigare öppna jordbrukslandskapet ligger Frönäs, prästgårdens arrendegård, med bebyggelse tillkommen under 1900-talets första decennier. Idag ligger Frönäs i gränsen mellan den täta småhusbebyggelsen söder om gården och de fortfarande öppna markerna närmast kyrkan. F.d. Framnäs skola är en framträdande träbyggnad från 1900-talets början med tillhörande annex och trädgård. Förändringar inom området skall ske med stor hänsyn till Frustuna kyrkomiljö. Frustuna kyrka

6 Hållsta Nordväst om landsvägen mot Aspa och Nyköping ligger ett långsträckt skogsparti med två stora gravfält och ett stort antal högar och runda stensättningar. Området sydöst om landsvägen utgörs av ett öppet, något kuperat landskap. Bebyggelsen domineras av Hållsta gård, huvudsakligen med byggnader från senare delen av 1800-talet och 1900-talets början. Att förbättra kontakten mot centrum är betydelsefullt för gnestabornas möjlighet att nå och nyttja Hållstaområdet. Österkärv Västerkärv Givesta Sydväst och söder om tätorten, mellan förbifarten och Hållsta, ligger ett område som utgörs av ett delvis mycket småkuperat, men öppet, jordbrukslandskap med en på många ställen ålderdomlig prägel. Redan under bronsålder och äldre järnålder fanns en bebyggelsekoncentration i området. Gravfält och stensättningar är de vanligast förekommande fornlämningarna. Intill mindre höjder i landskapet finns ett antal välbevarade gårdsanläggningar; Västerkärv, Österkärv, Kullen, Fruäng och gårdarna Givesta 1:10 och 1:3. Sydväst om Givesta löper en uppodlad dalgång mot sjön Sillen i öster. En bit in i dalgången ligger gården Slaggärdet och torpet Ekdal. I och med att förbifarten byggdes ut under 1990-talet skapades ett nytt kommunikationsstråk, men också en kraftig barriär, i öst-västlig riktning. Främst har förbifarten påverkat upplevelsen av gårdarna Västerkärv och Österkärv. Där Marieströmsån går under förbifarten finns en mindre väg som förbinder tätorten och Österkärv med området. Gårdsbebyggelsen och de öppna markerna närmast gårdarna skall bevaras. Vid en utbyggnad av tätorten skall tillkommande bebyggelse utformas med stor hänsyn till de befintliga gårdsmiljöerna. Kontakten mellan Österkärv och centrum är viktig att förbättra. Den småskaliga och öppna karaktären i landskapet måste beaktas. De grusade vägarna skall i möjligaste mån bevaras Borg Lötbodal Nysätter Fridhem Planområdets södra delar, söder om förbifarten, utgörs av ett småkuperat och till stora delar barrskogsbevuxet område. Sammanhängande öppna marker finns i liten utsträckning, främst i ett öst-västligt stråk från sjön Sillen mot Slaggärdet och Givesta. Mellan landsvägen och Sigtunaån ligger ett högt berg med en fornborg på toppen. Högt belägna i områdets östra del ligger gårdarna Borg. Övrig bebyggelse i de östra delarna utgörs främst av ett antal bostadsfastigheter och fritidshus uppförda under 1900-talet samt Johanneslund, Siggtorp och Vreten. I de mellersta och västra delarna utgörs bebyggelsen uteslutande av ett antal äldre torpställen; Dalsborg, Hagaberg, Lötbodal, Fridhem, Nysätter, Sandbrink, Fredriksdal och Lövsätter. I områdets östra del finns en skjutbana. Stora delar av markerna ingår i Lötbodals rekreationsområde för vilket ett upprustningsprogram genomförs. Några av de äldre torpen ligger inom rekreationsområdet och nyttjas för friluftslivet. Gnesta tätort I tätorten finns flera miljöer, anläggningar och byggnader som pekats ut som intressanta för kulturmiljövården uppblandat med miljöer som vi idag kanske inte värderar så högt. För en närmare beskrivning av bebyggelsen i tätorten, se under avsnittet Bebyggelseutveckling

7 Rekommendationer Förändringar inom planområdet ska ske med hänsyn till kulturmiljön och landskapsbilden. All byggnation och förändring i markanvändning inom riksintresseområden för kulturmiljövården skall föregås av detaljplaneläggning. (PBL 5:1) För att bemöta uppställda regionala miljömål avseende kulturmiljö skall, senast 2010: Kulturhistorisk bebyggelsemiljöinventering, som inkluderar det moderna kulturarvets bebyggelsemiljöer, tas fram för tätorten och kringliggande gårds-, torp- och kyrkomiljöer. Kulturmiljöprogram upprättas för planområdet till skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt platser och landskap med särskilda värden. Detaljplaner eller områdesbestämmelser med skydds- och varsamhetsbestämmelser tas fram för: - kyrkomiljön Kattnäs - gårdsbebyggelse som inte är planlagd Den s.k. Tvålfabriken, en modern och kulturellt värdefull industribyggnad

8