Tillvarata historiska och estetiska värden samt årsringar i befintliga bebyggelsemiljöer

Transkript

1 5:1 5. Kulturmiljövård 5.1 Långsiktigt hållbar utveckling Tillvarata det värdefulla kulturlandskapet och det byggda kulturarvet som resurser i kommunens allmänna och fysiska planering Bevara karaktären i kulturlandskapet och i kulturhistoriskt värdefulla miljöer Utgå från långsiktig hållbarhet, återbruk och minimering av ingrepp för att bevara och tillvarata befintliga kulturmiljöresurser Beakta odlingslandskapets kulturarv genom att kartlägga och bevara kulturhistoriskt värdefulla spår Tillvarata historiska och estetiska värden samt årsringar i befintliga bebyggelsemiljöer Utgå från Vallentunas rika kulturarv som en källa till upplevelser och identitet för alla invånare; orientering i det historiska arvet ger trygghet och perspektiv på nutiden 5.2 Förutsättningar och förslag Riksintressen Nedan beskrivs kommunens kulturmiljöer av riksintresse enligt MB 3 kap 6 utifrån Riksantikvarieämbetets värdetexter. Västra Vallentuna. Området utgör en utpräglad bondebygd. Landskapet speglar en rik och komplex järnåldersbygd och dess fortsatta utveckling, med den tidiga medeltidens sockenbildning och 1600-talets säterier, med kontinuitet fram i dagens agrarlandskap. Stensträngssystem (rester av fägator och inhägnader av odlingsmarker) från äldre järnåldern som är det största och mest komplexa i kommunen. Gravfält från yngre järnålder vid nästan samtliga nuvarande byar och ensamgårdar visar förhistoriskt ursprung. Många runristningar, varav de flesta på ursprunglig plats. En bevarad runsten vittnar om en vikingatida runstensbro, Gullbron, och troligen en ännu äldre broanläggning. Skålhamravägen med forntida sträckning i huvudsak bevarad från Hagby i Täby socken via Skålhamra, Säby, Uthamra och Kragsta till Gullbron, vilket framgår bl.a. av runstenar i ursprungliga lägen. Andra äldre vägsträckningar. Lindö säteri, uppfört omkring 1750, med tillhörande byggnader, parkanläggningar, alléer, torp och det storskaliga av godsdriften präglade landskapet. Många bevarade byar och ensamgårdar med 1800-talskaraktär. Markim - Orkesta. Området utgör ett unikt orört och samtidigt levande kulturlandskap, där människor oavbrutet bott och brukat jorden sedan förhistorisk tid. I området finns den största koncentrationen av förhistoriska lämningar i Stockholms

2 5:2 län. De medeltida kyrkorna, byarna, vägnätet och odlingslandskapet speglar tydligt utvecklingen i en utpräglad bondbygd från den äldre järnåldern till idag. Många och ovanligt stora gravfält från järnåldern. Forntida stenhägnader som visar gränsen mellan åker- och utägomark. Ett stort antal runristningar, bl.a. Granbyhällen, Upplands största runhäll. Husgrundsterrasser, bl.a. av en vikingatida storgård i Granby. Husby, äldre central enhet med anknytning till kungamakten. De romanska kyrkorna i Markim och Orkesta från respektive 1100-talen, båda i hög grad oförändrade exempel på uppländska romanska landskyrkor. Det öppna odlingslandskapet som speglar byorganisationen sedan förhistorisk tid. Rester av en förhistorisk vägsträckning (hålväg) från Granby och norrut samt ett välbevarat ålderdomligt vägnät. Byar intill gravfält från järnåldern, som visar kontinuiteten i bosättningen, t.ex. Ekeby, Snottsta, Lena, Husby, Vaxtuna och Orkestaby. Välbevarad bebyggelse, byar, gårdar och torp, med karaktär huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Frösunda. Området består av odlingsbygd i en dalgång i anslutning till den under forntiden och medeltiden viktiga Långhundraleden. I bygden har människor bott och brukat jorden sedan förhistorisk tid. I Frösunda finns en kyrkomiljö med en för Uppland typisk senmedeltida landskyrka. Gravfält, främst från yngre järnålder. Fornlämningar som uttrycker kontinuitet från järnåldern till dagens agrara bebyggelse. Medeltida kyrka från 1400-talets mitt. Den öppna odlingsbygden med äldre landsvägar med bevarad sträckning, åtminstone sedan 1800-talet. Ett flertal gårdar med välbevarade 1800-talsmiljöer, bl.a. Bergs herrgård. Frösunda järnvägsstation från Rimbobanans tillkomst Kårsta. Området består av odlingsbygd i dalgången utmed Lillån i anslutning till den under forntiden och medeltiden viktiga Långhundraleden. I bygden har människor bott och brukat jorden sedan förhistorisk tid. I Kårsta finns bl.a. Kårstaby med sockencentrum. Fornlämningar som uttrycker kontinuitet från järnåldern till dagens agrara bebyggelse. Medeltida kyrka från slutet av 1400-talet. Kårstaby, den by som bäst bevarat den ålderdomliga karaktären, med skolhus från 1848 och 1915, boställen och annat som hör till ett sockencentrum samt fem gårdar grupperade kring kyrkan. Landsvägar i området med bevarad sträckning åtminstone från 1800-talet. Herrgårdarna Backa och Ekskogen m.fl. gårdar med välbevarade talsmiljöer. Järnvägssamhället Kårsta som vid början av 1900-talet växte upp kring Kårsta station vid Rimbobanan.

3 5:3 Östra Vallentuna - Angarn - Vada - Össeby-Garn. Området består av odlingsbygder i dalgångarna i anslutning till den under forntiden och medeltiden viktiga Långhundraleden. I området speglas utvecklingen sedan övergången mellan bronsålder till järnålder genom det rika fornlämningsbeståndet, vägsystem, medeltidskyrkor, herrgårdar och bebyggelsestruktur. Vada var ett betydande maktcentrum under yngre järnålder. Så gott som alla äldre gårdar och byar har förhistoriskt ursprung. Den tidigare vattenledens sträckning, den s.k. Långhundraleden. Länets största och mest komplexa bronsåldersmiljö, i två koncentrationer i anslutning till Angarnssjöängen. En av Stockholms läns två största och intressantaste hällristningar vid Örsta. Gravfält från äldre järnåldern vid Angarnssjöängens norra ände och gravfält från yngre järnåldern i stort sett i hela området. Två fornborgar på typiska krönlägen i anslutning till Angarnssjöängens södra del. Sjökullarna, tre mäktiga gravhögar på stort yngre järnåldersgravfält, vid Långhundraleden. Angarn, Vada och Össeby-Garns kyrkor från 1200-talet samt Össeby kyrkoruin. Vada sockencentrum med prästgård, klockarboställe och skola. Äldre vägsystem kring vilket bebyggelsen i form av ensamgårdar, små byar och mindre herrgårdar till största delen är lokaliserad. Bl.a. den ålderdomliga landsvägen, Lingsbergsvägen, mellan Vallentuna och Vada, det bäst bevarade landskapsavsnittet med landsbygdsbebyggelse i kommunen. Stora Benhamra, en betydande medeltida sätesgård vars ägare kan följas tillbaka ända till 1200-talet. Den medeltida sätesgården Hakunge med huvudbyggnad i italiensk villastil från en ombyggnad på 1860-talet samt många dagsverkstorp. De särskilt välbevarade byarna Lilla Garn och Ösby. Hacksta, Lingsberg, Olshamra, Kusta, Hakunge, Svista, Sjöberg, Söderby, Toftesta, Brottby, Husa och Klingsboda, exempel på många herrgårdar från främst 1700-talet. Toftesta holme med eventuella lämningar efter en senmedeltida befästning. Övriga kulturhistoriskt värdefulla områden I kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun (1986) redovisas de kulturhistoriskt värdefulla områdena i kommunen. Syftet med programmet är att utgöra underlag för fysisk planering, vård och säkerställande av viktiga kulturmiljöer samt att informera om kulturlandskapets innehåll och kvaliteter. Nedan beskrivs de områden som ej utgör miljöer av riksintresse, men som har ett regionalt och lokalt intresse. Utöver dessa områden finns många enstaka gårdar och mindre bebyggelsemiljöer av kulturhistoriskt värde.

4 5:4 Vallentuna sockencentrum. Vid Vallentuna medeltida kyrka från slutet av talet ligger ett litet sockencentrum längs den gamla landsvägen och kyrkan omges ännu på flera håll av åkrar och vatten i en naturlig jordbruksmiljö. Väsby kvarn är den bäst bevarade av kommunens fyra bevarade väderkvarnar. Molnby. Fornlämningsmiljön vid Molnby visar att människor bott här alltsedan bronsåldern. Molnby gård har främst intresse genom sin anknytning till Carl Hårleman, 1700-talets främste herrgårdsarkitekt i Sverige. I miljön kring Molnby gård finns många välbevarade torp. Lindholmen. Fornlämningsmiljön visar på en kontinuerlig och omfattande bosättning från bronsålder och framåt i tiden. På dess ägor finns rester efter den lågfrälse sätesgården Väsby, troligen från 1300-talet. Denna sätesgård var föregångare till en medeltida befäst sätesgård som byggdes omkring Huvudbyggnaden på Lindholmens gård är uppförd Sätteringen. I området finns ett omfattande stensträngssystem, unikt i länet, i anslutning till en fornborg. Rolsta - Skarpsundby - Fågelsunda. Området är det bäst bevarade i kommunen med genomgående bybebyggelse, på ömse sidor om Långhundraleden, främst byarna Rolsta, Fågelsunda, Skarpsundby och Salby. Järnåldersgravfält vid de flesta av byarna visar kontinuitet i bosättningen sedan förhistorisk tid. I området finns ett äldre bevarat vägnät, bl.a. landsvägen mellan Frösunda och Kårsta. Söderhall - Norrhall. Området innehåller välbevarade gårdsmiljöer. Brollsta - Morsta. Området innehåller herrgårdsmiljöer med förhistoriskt ursprung. Gunsarby - Fastarby. Området är ett bra exempel på de marginalområden som återstod att kolonisera på medeltiden. Området innehåller välbevarade ensamgårdar med byggnader från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Landsvägen genom området har en äldre sträckning. Svista - Sjöberg. Området innehåller gårdsmiljöer, med välbevarad äldre karaktär och förhistoriska anor. Fornlämningsmiljöerna, från yngre järnåldern, har en ovanligt sammansatt och komplett karaktär. Rocksta - Veda. Området innehåller en koncentration av bronsålderslämningar som tillsammans med bronsålderslämningarna vid Angarnssjöängen utgör länets största och mest komplexa bronsåldersmiljö. Rocksta är en välbevarad mindre herrgård av empirekaraktär. Förordnande kring kyrkorna

5 5:5 I kommunen finns åtta medeltida kyrkor. Runt samtliga dessa kyrkor gäller förordnande enligt den tidigare NVL, 19 (äldre lydelse). Innebörden av förordnandet är att skydda miljön kring kyrkorna. Inom förordnandeområdet får inte nybyggnad ske utan tillstånd av Länsstyrelsen. Vidare får inte vägar och luftledningar anläggas, träd fällas eller schaktning och utfyllnad ske utan Länsstyrelsens tillstånd. Biotopskyddsområde Enligt MB 7 kap 11 kan särskilt skyddsvärda områden förklaras som biotopskyddsområde. Enligt förordningen om områdesskydd enligt MB gäller generellt biotopskydd bl.a. för alléer med minst fem lövträd i enkel eller dubbel rad, odlingsrösen, med ursprung i jordbruksdriften, på eller i anslutning till jordbruksmarken, stenmurar i jordbruksmark med tydlig, långsträckt utformning eller med funktion att avgränsa jordbruksdriften eller annan funktion, åkerholmar av natur- eller kulturmark som omges av åkermark eller kultiverad betesmark. Lokaler för kultur och möten I tätorterna Karby och Kårsta finns kommundelsbibliotek. Vallentuna bibliotek planeras att byggas ut. Härutöver finns många sorters möteslokaler i kommunen, bl.a. bygdegårdar. Det är väsentligt att tillvarata befintliga lokaler och tillgodose behovet av möteslokaler vid fortsatt utbyggnad i kommunen. Mötesplatser för kommuninvånarna är en viktig förutsättning för kultur och mångfald. Bevarande - förändring Den ytmässigt dominerande markanvändningen i Vallentuna, jord- och skogsbruk, har under många sekler format dagens kulturlandskap med dess värdefulla kulturmiljöer. Det hävdade kultur- och odlingslandskapet med dess variation och fornlämningar ger oss skönhetsupplevelser. Spåren i landskapet, bl.a. fornlämningarna, berättar om vår historia sedan förhistorisk tid. Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen har en skala och utformning som är resultatet av en nedärvd tradition baserad på ortens material, byggnadsteknik och hantverksskicklighet. Det finns många skäl att bevara detta kulturlandskap och dess bebyggelsemiljöer. Det historiska perspektiv vi får när vi rör oss i dessa miljöer ger oss perspektiv på framtiden. Härigenom ökar kunskaperna att skapa morgondagens samhälle. Den ökande kulturturismen är ett av många uttryck för människors uppskattning av kulturmiljöerna. Samtidigt utgör detta kulturlandskap levande bygder där människor bor och verkar och där jord- och skogsbruk är en viktig förutsättning för att bevara landskapet. Detta innebär behov av tillskott och förändringar från vår tid, t.ex. komplettering av bebyggelsen. Äldre vägar som har stort kulturhistoriskt värde bör bevaras.

6 5:6 Vid förbättring av dessa vägar bör höga krav ställas på anpassning till kulturmiljön. Detta gäller t.ex. Skålhamravägen, Lingsbergsvägen och stora delar av vägnätet i Markim-Orkesta. Även om enstaka förändringar inte bedöms skada värdena i en miljö kan många enstaka beslut gradvis leda till förändringar som successivt påverkar miljön och sammantaget efter många år innebär en så stor omvandling att kulturmiljön påtagligt skadas. Vår tids tillägg måste därför utgöra delar anpassade till helheten och ingå som en naturlig del i framtidens kulturarv. Det är således av stor vikt att karaktären i kulturmiljöerna i Vallentuna bevaras för framtiden. Detta innebär att nuvarande markanvändning, jord- och skogsbruk, fortsätter samt att exploatering för nybebyggelse förekommer endast i begränsad omfattning och prövas noga. Prövningen ska särskilt avse anpassningen till kulturmiljön med hänsyn till landskapsbild, befintlig bebyggelse och närmiljö. Se vidare kapitel 12, Bebyggelseutveckling i stora drag. Kulturmiljöerna omfattar emellertid inte bara det historiska landskapet och dess miljöer. Också vår tids bebyggelsemiljöer blir successivt årsringar som berättar om vår historia. Även dessa yngre miljöer behöver kartläggas och beaktas i den fortsatta utvecklingen. Säkerställande Kommunfullmäktige beslutade i samband med översiktsplan-90 att sockenvisa program för kulturhistoriskt värdefulla områden ska upprättas, med råd och anvisningar beträffande bl.a. komplettering av bebyggelse Genom MB har en ny skyddsform införts i lagstiftningen, kulturreservat, i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. Frågan om ytterligare skydd genom sockenvisa program eller andra åtgärder t.ex. kulturreservat för att säkerställa kulturhistoriskt värdefulla områden bör utredas vidare. 5.3 Miljöbedömning Kulturhistoriskt värdefulla områden ska bevaras för framtiden och kommande generationer. Huvuddelen av dessa områden är riksintresseområden som, enligt MB, ska bevaras. Samtidigt är en levande jordbruksbygd en förutsättning för bevarande. Detta innebär behov av vissa tillskott och förändringar, t.ex. genom kompletteringar av bebyggelsen. Dessa förändringar ska dock ske med största varsamhet så att inte karaktären i de värdefulla miljöerna skadas och det kulturhistoriska värdet minskar. I samband med planläggning och vid tillståndsprövning ska därför frågor som rör kulturmiljövården bedömas i tidigt skede i planprocessen och i förekommande fall (vid detaljplanering och tillståndsprövning av större anläggningar) behandlas i miljökonsekvensbeskrivning/miljöbedömning.

7 5:7 5.4 Riktlinjer Karaktären i kulturlandskapet bör bevaras genom fortsatt jordbruk. Kulturhistoriska samband i landskapet bör ej brytas (exempelvis väg- sträckningar i terrängen och i förhållande till en kyrka eller sockencentrum, äldre byggnaders läge i förhållande till varandra och till odlingslandskapet). Kulturhistoriska samband över tiden bör ej brytas (exempelvis en plats där människor bott och verkat sedan årtusenden och där det finns tydliga uttryck från olika epoker). Vid kompletteringar av bebyggelsen ska en särskild prövning ske av anpassningen till kulturmiljön med hänsyn till landskapsbild, utformning av befintlig bebyggelse, närmiljö och risk för störningar av olika slag. Förändringar av befintlig bebyggelse ska anpassas väl till byggnadernas egenart. Äldre vägar bör bevaras till sin sträckning och karaktär. Frågan om sockenvisa program och eventuella åtgärder för att säkerställa vissa värdefulla kulturmiljöer utreds vidare. När kulturhistoriskt värdefulla miljöer berörs i samband med detaljplanering och tillståndsprövning, ska en analys och avvägning ske mellan exploaterings- och bevarandeintressen, i förekommande fall i miljökonsekvensbeskrivning/ miljöbedömning. I samband med planläggning ska eventuell förekomst av skyddsvärda biotoper inom området kartläggas.