Examination case seminarium. Mål:

Transkript

1 Examination case seminarium Mål: 8. visa förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper 11. visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, 12. visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot klienter eller patienter, deras närstående och andra grupper Uppgift Tanken är att ni i grupp ska presentera ett behandlingsupplägg för case "Gunnar" och case "Elisabeth". De två casen representerar vanliga patientgrupper inom primärvården som har långvarig smärta med inslag av ångest, rörelserädsla och stressrelaterad ohälsa med inslag av depression. Egen förberedelse av case i seminariegrupp Genom att lära andra lär man sig själv gruppens samlade kunskap är större än varje individs. I gruppen bidrar du med din kunskap samtidigt som du kan testa det du kommit fram till mot andras resultat. Alla ska närvara och vara förberedda inför träffarna i gruppen. Alla ska delta aktivt i diskussionen. Här följer några frågor som kan fungerar som inspiration för er diskussion. Vad har ni för tankar om patientens resurser och problem? (ex. röda, gula och blå flaggor) Vilka bakomliggande orsaker kan finnas till utvecklingen av patientens tidigare och nuvarande besvär? Vad har resurserna respektive problemen för betydelse för hur ni vill lägga upp behandlingen? Vad kan en relevant målsättning för behandlingen vara, på kort och lång sikt? Vilka pedagogiska verktyg kan ni använda för att patienten ska få en förståelse för sina problem och för att öka motivationen? Reflektera och diskutera olika behandlingsalternativ utifrån ett helhetstänk som integrerar ett kognitivt och pedagogiskt förhållningssätt med olika sjukgymnastiska behandlingsmetoder och hur behandlingen kan progrediera över tid. Motivera era ställningstaganden, målet behöver inte vara konsensus i gruppen. Förbered er på frågor som kommer att tas upp på seminariet. Läs också noggrant igenom de andra gruppernas case och formulera frågor som inbjuder till reflektion och diskussion med de presenterande grupperna, under seminariet. Case seminarium i halvklass 1

2 I varje halvklass finns 4 casegrupper (2 x case Gunnar och 2 x case Elisabeth). De som har samma case gör sin presentation parallellt med varandra och därefter vidtar en fördjupad diskussion mellan de presenterande grupperna och auditoriet. Vid seminariet diskuteras caset utifrån samma frågor som ovan: fokus bör vara på analys av fallet, målsättning, föroch nackdelar med behandlingsupplägget. Tanken med den fördjupade diskussionen är att lyfta fram möjliga framgångsfaktorer men också svårigheter och utmaningar för dig som sjukgymnast i patientarbetet och i samarbetet med andra professioner, anhöriga, arbetsgivare och övriga aktörer. De grupper som presenterar sitt case bör tänka på att göra presentationen så intressant och pedagogisk som möjligt ex. genom rollspel eller andra presentationstekniker. De grupperna som inte presenterar caset ska ha läst det och förberett frågor till grupperna som presenterar. Förutsättningar för ett gott utbyte av case seminariet är att du är väl förberedd och deltar aktivt i presentationer och diskussioner. De två grupper som tillsammans presenterar samma case har högst 25 min till sin presentation (totalt 50 min för båda gruppernas presentation). Tid för reflektion och diskussion får ta 30 min och 10 min för feed back till grupperna. Schemat för case seminariet hittar du i Bibliotek under rubriken Schema case seminarium. Kriterier för bedömning och feed back hur väl gruppen tillämpat kunskaper om inlärning för att ta tillvara på patienternas egna kunskaper och stimulera till fortsatt inlärning ( Hur lär man på bästa sätt) hur väl gruppen nyttjat olika pedagogiska hjälpmedel för att befrämja patientens förmåga att själv hitta redskap att förstå, hantera och acceptera sin smärt /stressproblematik hur väl gruppen lyckats integrera ett kognitivt beteendemedicinskt arbetssätt som stimulerar till delaktighet och förändringsprocesser i kombination med sjukgymnastiska behandlingmetoder hur väl gruppen har stimulerat till en aktiv och fördjupad diskussion Case Elisabeth, 38 år Elisabeth är utbildad till civilingenjör och hon arbetade ett par år i ett privat företag direkt efter sin utbildning. Efter det valde hon att satsa på en forskarutbildning och hon disputerade för 6 år sedan. Nu är hon anställd vid Universitetet som lektor på heltid. Elisabeth är gift med Olle som är egenföretagare och de har två barn, Petter 8 år och Stina 13 år. Familjen har eget hus med en stor trädgård som Elisabeth tidigare tyckte mycket om att påta i. För drygt ett halvt år sedan kom Elisabeth till vårdcentralens läkare och berättade att hon under en längre tid varit väldigt överbelastad på jobbet. Elisabeth började känna att hon inte hann med någonting 20 måsten i timmen och massor med helgjobb som hon sa. Elisabeth 2

3 upplevde en enorm press från arbetsledningen. Hon tog själv på sig att undervisa i många kurser eftersom hon tyckte att hon hade specialkunskaper inom sitt område och hon fick varje termin bra utvärderingar av sina studenter. Förutom undervisningen är hon ordförande i programkommittén. Elisabeth orkade till sist inte med någonting. På helgerna och på kvällarna blev hon mest liggande i soffan och hon orkade knappt laga mat till familjen. Hon slutade umgås med kompisar och släkt, det varken hann eller orkar hon med. Vid första läkarbesöket noterade läkaren: att Elisabeth har också tappat sömnen, hon kan inte sova längre. Hon har senaste månaden bara sovit någon enstaka timme varje natt. Hon har panikångest och hjärtrusningar på nätterna. Ibland vaknar hon med 180 i puls och känner sig svimfärdig trots att hon ligger i sängen. Vid några tillfällen har hon blivit så rädd att hon åkt in akut nattetid för att få hjälp med sin panikångest. Hon har fått tilltagande värk i magen och kan inte äta ordentligt. Senaste dagarna har hon också börjat få värk överallt i hela kroppen, det svider och sticker i ländryggen och magen. Magbesvären känner hon igen, hon har genom hela sin uppväxt haft magproblem så fort hon blir stressad. Första gången hon kände av sina magbekymmer var i 8 årsåldern. Elisabeth är uppväxt i en familj där både föräldrar och syskon är akademiker. Elisabeth försöker ta smärtstillande men vill helst slippa det. Hennes läkare upptäckte även ett förhöjt blodtryck vid första läkarbesöket. Läkaren bedömde hennes problem som en utmattningsdepression och ville sjukskriva henne en månad till att börja med men Elisabeth själv tyckte då att en vecka räcker, det är ingen annan som kan ta den undervisningen som jag har. Nu har Elisabeth varit sjukskriven i 6 månader. Första månaderna sov och grät Elisabeth mest hela tiden. Hon beskriver det själv som att hon låg på soffan i rummet medan de övriga i familjen var på jobbet och i skolan. Hon hade persiennerna förvikta och Tv:n på men såg ingen Tv. Elisabeth känner sig fortfarande nedstämd och orkeslös. Hon har ingen lust att göra någonting hemma. Aktiviteter som hon tidigare tyckte om t.ex. skogspromenader eller att fotografera känns inte alls roliga längre. Hon har också gärna gått på teater eller film då han haft någon tid över, men sådana aktiviteter känns oöverkomliga just nu. För närvarande känns tillvaron tung och hon oroar sig mycket för hur det ska gå och om hon kommer att kunna arbeta igen. Om och om igen mal frågan tänk om jag inte klarar av mitt jobb! Hon tycker att det är hennes eget fel att det har blivit så här. Elisabeths arbetsledning är positiv till att Elisabeth kommer tillbaka till arbetet så snabbt som möjligt Elisabeth behövs verkligen på jobbet som man säger. Familjen försöker nu hjälpa Elisabeth med hemsysslorna ex. städa och diska och tvätta. Hennes yngsta barn vill vara med och göra saker hemma, han vill laga mat och så. Han får hjälpa till men det kan bli lite för mycket av det också. jag vill gärna att det ska vara på ett visst sätt här hemma. Det är ju jag som vet hur man sorterar tvätten, dom vet inte så himla noga. Men jag tänker nu att det är ju ingen katastrof om dom tvättar 40 grader när det ska vara 60 grader. Case Gunnar 3

4 Gunnar är 45 år har arbetat som snickare inom ett större byggföretag sedan han var 22 år. Nu har han varit mer eller mindre sjukskriven sedan två år tillbaka på grund av smärta från både nacke och rygg. Han är gift med Karin som har ett arbete som ekonomiansvarig inom Coop koncernen. Tillsammans har de tre barn, två pojkar som är 9 och 11 år och en dotter på 6 år. Gunnar har egentligen trivts bra hela tiden på sitt jobb men har märkt av en allt hårdare tidspress inom byggbranschen då arbetena ska färdiga inom en allt kortare tid. Gunnar ställer stora krav på sig själv att vara en god familjefar. Han har deltagit mycket i alla barnens olika sportaktiviteter och han försöker hjälpa till så mycket han kan även med hushållsarbetet. Hans fru är vissa perioder hårt belastad på jobbet och jobbar då en hel del övertid. På fritiden tycker Gunnar mycket om att vara ute i naturen och fiska och jaga. Han gillar också att åka skidor på vintern och han har haft som mål att i alla fall åka Vasaloppet en gång i sitt liv. Gunnar var med om en trafikolycka i ungdomen och hade då en del besvär från nacken men dessa besvär klingade successivt av och Gunnar tycker att han klarat sig bra trots att hans arbete innebär stor fysisk belastning. Visst har han kunnat känna av nacken periodvis då det varit stor tidspress men det har aldrig hindrat honom från att arbeta. Hans talesätt är ofta: lite får man väl tåla. Gunnar har alltid fått hugga i och jobba hårt och ta mycket ansvar redan som ung eftersom hans mor dog när han var i tonåren. Men för två år sedan vaknade Gunnar med kraftig smärta i ryggen och han var stel och orörlig och kunde först inte ta sig ur sängen. Alla rörelser gjorde fruktansvärt ont och kunde kännas som om någon stack en kniv i ryggen på honom. Gunnar kunde inte förknippa denna smärta till att han skulle direkt ha gjort sig illa vid något tillfälle. Han blir därför orolig tänker att något måste ha hänt ändå i ryggen, kanske att det är fel på någon kota eller att någon nerv är i kläm. Gunnar kom till en läkare på vårdcentralen som förklarade att det förmodligen rörde sig om ett ryggskott då han var kraftigt spänd i muskulaturen i ländryggen. Han blev sjukskriven 2 veckor och fick starka smärtstillande medel. Gunnar gick tillbaka till jobbet efter den perioden men han hade fortfarande ont och han kände sig handikappad då han inte kunde jobba 100 %. Efter en speciellt stressig dag fick han mer ont igen och Gunnar fick sin sjukskrivning förlängd ytterligare två veckor och ännu starkare mediciner. Hemma uppmuntrade hans fru och barnen att han skulle ta det lugnt och inte anstränga sig. De försökte göra en del sysslor hemma son Gunnar normalt brukar göra. När Gunnar åter var på jobbet efter de två veckorna kändes det som han var betydligt bättre men tyvärr drabbades han av återfall igen. Då fick han en remiss till röntgen och till en sjukgymnast av sin läkare. Slätröntgen visade inget speciellt som kunde förklara hans problem. Av sjukgymnasten fick han först akupunkturbehandling och sedan påbörjades försiktig rörelseträning och Gunnar uppmuntrades att promenera och allmänt hålla sig i rörelse så mycket han kunde. Han skulle efter ett tag få påbörja lättare styrketräning på ett gym. Även om Gunnar uppskattade dessa behandlingar och han började må bättre så blev han inte av med smärtan utan det snarare kändes värre och både mediciner och sjukgymnastiken gav mindre och mindre effekt. Nu hade han mer värk i nacken och ibland även i armarna. Eftersom han inte blev bättre så måste det ju ändå vara något allvarligt fel på ryggen och nacken som läkaren eller sjukgymnasten inte upptäckt ännu. Eftersom Gunnar fick mer och mer ont ju mer han rörde sig försökte han undvika alla former av tyngre fysiska aktiviteter. Han gjorde också mindre och mindre av de sysslor eller fritidsaktiviteter som han tidigare utfört och han kände att han inte heller orkade med socialt umgänge som han 4

5 normalt uppskattar. Enda gången han kände sig lite mer avslappnad var när han tog en rejäl grogg eller några öl. Hans humör blev ännu mer påverkat då han efter att ortopedspecialisten inte heller hittade någon vettig orsak till hans problem utan pratade mer om muskelspasmer och inflammation i rygg och nacke och någon operation var inte att tänka på. Gunnar känner sig rejält besviken och nedstämd. Det har nu gått två år och han har varit hos flera läkare, sjukgymnaster och naprapater och ingen har kunnat ge ett löfte om bot eller en rimlig förklaring till varför han har haft ont så länge. Nu börjar både arbetsplatsen och försäkringskassan att ifrågasätta hans fall. Gunnar har hela tiden velat gå tillbaka till arbetet men det går ju bara inte med det tillstånd som han befinner sig i. Han känner sig svag och bräcklig, har stora skuldkänslor för det här med arbetet och för familjen för att han inte kan göra de sysslor han alltid gjort tidigare. Han skäms då han tänker på sin egen far som i hela sitt liv slitit hårt i skogen utan en enda sjukdag eller krämpa. 5