Sysselsättningen inom fiskerisektorn

Transkript

1 Sysselsättningen inom fiskerisektorn 1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Generaldirektoratet för fiske och havsfrågor

2 Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte nummer eller avgiftsbelägger dem. Innehåll Ledare Fiskaryrket en EU-översikt Regionala variationer Den marina fiskeflottan Beredning och vattenbruk En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern ( Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2006 ISBN Europeiska gemenskaperna, 2006 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ICKE KLORBLEKT PAPPER

3 Ledare 2 Europeiska kommissionen har publicerat en ny studie om det aktuella läget för EU:s fiskerinäring. I rapporten presenteras uppgifter om sysselsättningen inom fiskerisektorn och dess tre delsektorer (fiske, fiskberedning och vattenbruk) i EU:s 25 medlemsstater och 121 kustnära NUTS-2-regioner ( 1 ). Rapporten innehåller också uppgifter om sysselsättningens fördelning per kön och typ av fiske, såväl för kustnära fiske som för havsfiske. I rapporten uppmärksammas även inkomstnivåerna, och där klargörs också vilka trender som främst påverkar sysselsättningsmöjligheterna inom sektorerna. Av rapporten framgår att de främsta problemen inom den extraktiva sektorn är ökande bränslekostnader, brist på personal och kvotbegränsningar på grund av minskande bestånd. Å andra sidan beror de främsta problemen inom beredningsindustrin på råvarutillgången, de relativt höga arbetskraftskostnaderna och den allt större konkurrensen från import från tredjeland. Antalet fiskare inom EU har sedan 1996/1997 minskat med omkring 4 5 procent årligen. Många länders fiskeflottor har haft brist på personal sedan andra hälften av 1990-talet. Denna brist har generellt sett lösts genom att besättningarna minskats till det lägsta antal personer som krävs för att uppfylla säkerhetskraven och de tekniska kraven. I vissa områden har ägarna till större fiskefartyg ingått avtal med utländska besättningar från länder utanför EU. Detta har varit särskilt vanligt i ett antal specifika EU-regioner, till exempel Grekland, där större trålare har egyptiska besättningar, södra Italien, där ett stort antal tunisier är anlitade, och södra Spanien, där många besättningar är marockanska. Besättningarna på fartyg i avlägsna flottor som fiskar i tropiska vatten utanför EU utgörs dessutom ofta av lokala fiskare (exempelvis mauretanier och senegaleser). Anlitandet av utländska besättningar beror inte enbart på bristen på lokal arbetskraft, utan också på behovet av att skära ned på kostnaderna. Efterfrågan på arbetskraft avgörs i första hand av flottans omfattning och sammansättning. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, som beslutades 2002, syftar till att trygga en hållbar utveckling inom fiskerinäringen i sociala, ekonomiska och miljömässiga termer. Den nya modellen med flerårig förvaltning av bestånden, genom återhämtnings- och förvaltningsplaner, torde på lång sikt leda till att sysselsättningen inom sektorn skyddas bättre. 3 ( 1 ) Nomenklatur för statistiska territoriella enheter-2.

4 4 1. Fiskaryrket en EU-översikt Tiderna förändras: Under 2002/2003 låg den totala sysselsättningen inom fiskerinäringen på omkring personer. Omkring en tredjedel var kvinnor som främst arbetade inom fiskberedningsindustrin, medan omkring (nästan uteslutande) män arbetade i besättningarna på fiskefartyg. Av dessa fiskare arbetade omkring ombord på kustfartyg, medan fiskare arbetade inom havsflottorna. totala sysselsättningen inom sektorn. Spanien, Grekland och Italien sysselsätter nästan 60 procent av alla anställda inom fiskerisektorn. Antalet fiskare är också betydande i Frankrike och Portugal, medan fiskberedningsindustrin sysselsätter flest personer i Spanien, Frankrike och Förenade kungariket, och i mindre utsträckning i Tyskland och Polen. Vattenbruket är mest utbrett i Frankrike och Spanien. Den stora befolkningsmängden i många NUTS-2-regioner minskar dessa områdens relativa beroende av fisket. Galicien är EU:s överlägset största fiskeregion sett till antalet anställda inom fiskerisektorn regionen uppvisar också en av de högsta beroendegraderna i fråga om fiske. Andra regioner vars beroendegrad är högre än 1 procent (med fler än anställda inom fiskerisektorn) är Frankrike (Bretagne, Poitou-Charentes, Basse-Normandie), Förenade kungariket (Nordöstra Skottland), Estland, Lettland, Portugal (Algarve) och Polen (Pomorskie). Det finns också flera små NUTS-2-regioner med hög beroendegrad i Grekland. Det finns dock tydliga skillnader i sysselsättningsstrukturen inom fiskerisektorn. I Nordsjö- och Östersjöregionerna arbetar omkring 30 procent av de anställda inom fiskerisektorn i besättningar på fiskefartyg, medan 65 procent arbetar inom beredningsindustrin och omkring 5 procent inom vattenbruket. Havsfisket är dock mycket större i områdena vid Atlanten och Medelhavet, vars relativa andel av detta fiske ligger på 46 respektive 76 procent. I områdena vid Atlanten finns också en betydande fiskberedningsindustri, men beredningen i Medelhavsområdet står endast för 14 procent av den totala sysselsättningen. Vattenbruket vid Atlanten står för 22 procent av sysselsättningen inom fiskerisektorn i området, medan sysselsättningsandelen vid Medelhavet är 10 procent. 5 Sedan dess har dock antalet fiskare minskat med omkring 4 5 procent årligen, och i dag arbetar endast omkring fiskare i EU:s 25 medlemsländer. 2002/2003 arbetade omkring 20 procent av de fartygsanställda deltid, huvudsakligen inom kustfisket. Det största antalet anställda inom fiskerisektorn finns i Atlant- och Medelhavsområdet, som står för 42 respektive 28 procent av den Fisket, fiskberedningen och vattenbruket står inför ett antal stora utmaningar. Fisket påverkas av allt högre bränslekostnader, brist på personal och begränsade kvoter, medan beredningsindustrin har brist på råvaror, höga arbetskostnader och utsätts för konkurrens från import från tredjeland. Vattenbruket å andra sidan står inför allt större konkurrens från importer, lägre priser för vissa arter, strängare miljöregler och konflikter om utrymmet.

5 6 Sysselsättning per land och delsektor inom fisket, Medlemsstat Total sysselsättning (*1000) Den totala fiskerisektorn Fiskerisektorn i procentav den totala sysselsättningen Fiske Beredning Belgien* 4,070 1,743 0,0 % Cypern 327 1,175 0,4 % Danmark 2,707 14,060 0,5 % 4,258 8, Estland 594 6,700 0,0 % 2,500 4, Finland 2,365 2,740 0,5 % 900 1, Frankrike** 24,584 64,712 0,3 % 21,436 21,676 21,600 Förenade kungariket 28,696 33,534 0,1 % 11,774 18,180 3,580 Grekland 4,042 37,701 0,9 % 30,196 3,360 4,145 Irland 1,797 10,584 0,6 % 5,147 3,439 1,998 Italien 22,054 47,957 0,2 % 38,157 6,708 3,092 Lettland* 1,007 10,580 1,1 % 3,670 6, Litauen 1,433 6,565 0,4 % 2,550 3, Luxemburg Malta* 148 1,441 1,0 % 1, Nederländerna 8,121 9,049 0,1 % 2,547 6, Polen 13,617 19,923 0,1 % 4,500 13,423 2,000 Portugal 5,118 33,229 0,6 % 20,457 6,300 6,472 Slovakien 2,162 1,180 0,1 % Slovenien ,1 % Spanien* 16,695 87,310 0,5 % 53,849 27,000 11,928 Sverige* 4,314 3,955 0,1 % 1,912 1, Tjeckien 4,701 2,267 0,0 % 100 2,167 Tyskland* 35,927 16,409 0,1 % 1,972 11,404 3,033 Ungern* 3,922 1,680 0,0 % 150 1,530 Österrike* 3, ,0 % Totalt 193, , , ,102 65,365 män 310, ,231 64,944 44,978 kvinnor 111,165 8,621 82,158 20,386 Vattenbruk Området vid Atlanten 2. Regionala variationer Nordsjön Nordsjön Östersjön Medelhavsområdet Omkring personer arbetar inom fiskerisektorn vid Nordsjön, varav med fiske, med fiskberedning och med vattenbruk. Danmark och Nordöstra Skottland har flest anställda inom fisket. Danmark, Nordöstra Skottland, Bremen och East Riding är de fyra områden där flest personer arbetar inom beredning. Östersjön Omkring personer arbetar inom fiskerisektorn vid Östersjön, varav med fiske, med fiskberedning och med vattenbruk. Omkring 70 procent av alla verksamma inom fiskerisektorn återfinns i Lettlands kustregioner. 7 * ** inkl. utomeuropeiska departement och regioner

6 8 Området vid Atlanten Omkring personer arbetar inom fiskerisektorn vid Atlanten, varav med fiske, med fiskberedning och med vattenbruk. Galicien är det fiskeområde vars beroendegrad är högst (4,1 procent eller personer), och sju andra områden har en beroendegrad på 1 2 procent. Tre områden har en beroendegrad i fråga om havsfiske som är högre än 1 procent: Azorerna (3,4 procent), Galicien (1,9 procent) och Algarve (1,0 procent). I 11 regioner sysselsätter fiskerisektorn över personer. I Bretagne är sysselsättningen inom beredning också omfattande (7 400 anställda), medan vattenbruket är en viktig arbetsgivare i Galicien, Poitou-Charentes och Algarve. Medelhavsområdet Omkring personer arbetar inom fiskerisektorn vid Medelhavet, varav med fiske, med fiskberedning och med vattenbruk. Åtta regioner har en beroendegrad för den totala fiskerisektorn på över 1 procent. Sju av dessa regioner ligger i Grekland. Beroendegraden är särskilt hög i Voreio Agaio (6,6 procent), Ionia Nisia (3,4 procent) och Notio Agaio (3,3 procent). De flesta av dessa människor är sysselsatta inom havsfiske. Fiskberedningen och vattenbruket är mindre betydande. Många anställda inom fiskerisektorn återfinns i Sicilien (12 000), Katalonien (6 800) och Puglia (6 400). Det är också dessa områden som har flest sysselsatta inom fiskberedning. 3. Den marina fiskeflottan Sysselsättningen ombord på fiskefartyg i de femton gamla EU-medlemsstaterna har minskat från omkring anställda 1998 till omkring år 2003, vilket är en minskning på 21 procent. Med hänsyn till denna utveckling uppskattar man att EU:s 25 medlemsstater sysselsatte omkring fiskare ombord på fartyg De faktiska sysselsättningsnivåerna för anställda ombord på fartyg inom EU-flottan beror på efterfrågan på fiskare å ena sidan, och deras tillgänglighet (tillgången på arbetskraft) å andra sidan. Efterfrågan på fiskare avgörs av fiskeflottans storlek, arbetskraftsintensiteten för den använda tekniken och fartygens lönsamhet. 9 Viljan att arbeta på fiskefartyg (tillgången på arbetskraft) avgörs av ett komplext samspel mellan sociala och ekonomiska faktorer. De främsta skälen till det uppenbarligen sjunkande intresset för att arbeta på fiskefartyg är de lägre lönerna, den negativa bilden av sektorn, de försämrade möjligheterna att med tiden bli fartygsägare, de nu

7 förbättrade sysselsättningsmöjligheterna vid sidan av fisket, uppbrottet från de traditionella livsstilarna och det faktum att det sociala livet på land uppskattas i högre grad. Inskrivningarna på fiskeskolorna har följaktligen minskat under många år. 10 Fiskeflottorna har nu i många länder en allvarlig strukturell brist på besättningspersonal, trots att fartygsantalet i EU:s femton gamla medlemsstater har minskat från år 1998 till år 2005, vilket är en minskning med 24 procent. 4. Beredning och vattenbruk 11 Den totala sysselsättningen inom fiskberedningssektorn har förblivit i stort sett oförändrad under de senaste tio åren, även om situationen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och marknadssegmenten. Framför allt har sysselsättningen sjunkit inom sektorer där man bearbetar produkter med lokalt ursprung. EU-konsumenternas ökade efterfrågan på fisk- och skaldjur av kvalitet har dock skapat nya kommersiella möjligheter. Problemen inom industrin hänger samman med kostnaderna för arbetskraften, tillgången till råvaror och konkurrensen från importen samt att företagen i genomsnitt blivit mindre. EU:s marknad för fisk- och skaldjur växer med omkring 1,5 procent per år men över 50 procent av fiskkonsumtionen inom EU är beroende av import från tredjeland. Detta skapar nya möjligheter för beredningsindustrin och handeln, i synnerhet när det gäller innovativa produkter med mervärde som är både lätta att tillaga och hälsosamma. Konkurrensen i fråga om råvaror ökar, samtidigt som importerna från låglöneländer och de stora europeiska detaljhandelskedjornas stärkta position håller nere prisnivåerna och vinstmarginalerna. Många fiskberedningsföretag inom EU är genomsnittligt sett relativt små, och eftersom större detaljhandelskedjor kräver leveranser av standardprodukter i tillräckliga volymer och till konkurrenskraftiga priser måste produktiviteten och effektiviteten kontinuerligt förbättras. Den globala råvarukonkurrensen tvingar företagen att fokusera på globalt anskaffande, och många beredningsföretag är för små för att införa en fullt utvecklad innovationsstrategi för produkter och processer, vilket behövs för att motsvara kraven hos de större kunderna, som också tillämpar stränga miljö- och kvalitetsstandarder. Det är i detta sammanhang tydligt att små företag möter stora hinder jämfört med sina större konkurrenter. Följaktligen kan man vänta sig dels fler sammanslagningar inom EU:s fiskberedningsindustri, dels att en del av arbetstillfällena flyttas till låglöneländer. Inom EU går utvecklingen generellt sett mot produkter med mervärde och från bearbetning av råvaror, vilket kan göras mer kostnadseffektivt utanför EU. EU:s totala vattenbruksproduktion ökade från 1,1 miljoner ton 1994 till 1,4 miljoner ton 1998 men har sedan dess varit mer eller mindre konstant. Denna ökning berodde

8 Europeiska kommissionen Sysselsättningen inom fiskerisektorn Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 12 uteslutande på havsodling. I resten av världen fördubblades vattenbruksproduktionen under perioden Sektorn sysselsätter omkring personer inom EU den totala sysselsättningen har förblivit relativt oförändrad, även om vissa förändringar har skett på nationell nivå. Arbetskraftsproduktiviteten har ökat med omkring 3 procent årligen, och de främsta vattenbruksprodukterna inom EU utgörs av fisk (öring, lax, havsabborre och braxen) och skaldjur (musslor och ostron). Det totala värdet av EU:s vattenbruksproduktion ökade med 49 procent mellan 1993 och 2003 till 2,8 miljarder euro. Vattenbruket står för omkring 17 procent av volymen och 27 procent av värdet av EU:s totala fiskeproduktion. De största producentländerna är Spanien, Frankrike, Italien, Förenade kungariket och Grekland, som stod för omkring 80 procent av vattenbruksproduktionen Det är också dessa länder som har de högsta sysselsättningsnivåerna inom vattenbruket. De främsta utmaningarna för EU:s vattenbruk utgörs av sjunkande priser på grund av den omfattande globala konkurrensen, den begränsade tillgången till utrymme i kustområdena och komplexa miljöregler s x 21 cm ISBN FÖRSÄLJNING OCH PRENUMERATION Publikationsbyrån ger ut publikationer för försäljning, och de kan beställas genom något av våra försäljningsombud runtom i världen. En lista över försäljningsombuden får du genom att Gå in på publikationsbyråns webbplats: eller be om en lista via fax: (352)

9 KL SV-C