En Bok Om Östbergs By i Bergs Socken, Jämtland

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "En Bok Om Östbergs By i Bergs Socken, Jämtland"

Ingrid Jonasson
för 9 år sedan
Visningar:

1 En Bok Om Östbergs By i Bergs Socken, Jämtland Författare Sverker Paulsson 1

2 Innehåll Förord Sid 3 Mat och Dryck Sid 4 Jordbruk och annan näring Sid 5 Vidskepelse och Skrock Sid 5 Gårdar och Folk Sid 6 Bilder från Östbergs by Sid 51 Östbergsbodarna vid Torrissjön Sid 85 Väder, Krig och Sjukdomar Sid 91 Berättelser och Anekdoter Sid 105 Källor och Dokument Sid 120 2

Östbergs by Sid 51 Östbergsbodarna vid Torrissjön Sid 85 Väder, Krig och

3 Förord Östbergs by ligger öster om den sydligaste viken av Storsjön. Östberg gränsar till byarna Skanderåsen, Skucku och Bergsviken och i utmarkerna till Bingsta, Brynje och Rörön. Östberg har inte varit bebott eller brukat före 1400-talet så långt jag vet idag, men det kan ju komma fram andra rön, som visar att det har funnits folk i byn tidigare. Jag har skrivit om krig, sjukdomar och svält men även lite roliga historier för att få en bild av hur det var förr i tiden, och vilken uppfinningsrikedom människor hade, trots att det var väldigt svårt många gånger. De som nämns i tidiga dokument är nästan uteslutande män, däremot är kvinnorna sällan dokumenterade. Men det måste ha varit ett väldigt slit för dessa kvinnor att få mat för dagen, och för nästa vinter. För kvinnor som var gifta var det väl någorlunda drägligt, men de kvinnor som fick barn (oäkta barn) utan att vara gifta, dömdes av kyrkan och samhället till ett liv i fattigdom och svält. Jag vill tacka alla i som har bidragit med foton och berättelser till denna bok. Och ett stort tack till min fru Agneta Birkenstrand, som har redigerat denna bok och stått ut med att jag har hängt över tangentbordet vid datorn hela tiden. På framsidan familjen Göransson i Hägg Fr. v; Sven, Göran, Karin och Olof Sverker Paulsson 3

Jag har skrivit om krig, sjukdomar och svält men även lite roliga historier för att få en bild av hur det var förr i tiden, och vilken uppfinningsrikedom människor hade, trots att det var väldigt

4 Ur Eddan första versen i Valans spådom. Hören mig alla heliga släkten, större och smärre söner av Heimdall; du vill ju, Valfader, att väl jag täljer forntida sägner, de första, jag minnes. Mat och Dryck Kosthållningen till vardags förr, var mellan talen enkel och torftig. Blå skummjölk ansågs som god väta till den mörka gröten av dåligt kornmjöl i vatten. Bröd bakades av agnar och slösäd (säd med svag eller onormalt utvecklad kärna), men även av hackat ärtris och bark. Kött och blodkorv förekom nog ganska ofta som sovel på bröd. Smör åt man inte till vardags, bara på helgerna, och då bara en liten tillrundad konisk smörbit lillgåsen. Det mesta av smöret och osten såldes. Om man var sparsam i mat så var man mindre sparsam i fråga om dryck. All någorlunda god säd som inte användes till utsäde, mältes till malt och gröptes och brändes till brännvin eller bryggdes till dricka, som användes både på helger och på kalas, men även på vardagar. Svagdricksbrygd: Man tog fint grobart korn, ibland råg, och la det i ett rymligt kar mältlava Blötte säden noga med varmt vatten, och placerade den i ladugården. Sedan silade man av maltämnet som fick stå och svälla mält och gro tills grodden var cirka 2 cm lång. Sedan breddes ett tunt lager av mälten, utan avgroddning, på bastulavarna och torkades under sakta värme med flitig omröring. Sedan maltet blivit riktigt torrt, sött och smakligt tog man det till kvarnen och gröpte. I bryggstugan hade man ett så kallat rostkar på fötter med ett tapphål i botten. I detta kar lades ett tjockt lager av tillpackad ren kornhalm, och på detta halmlager ett lager malt som översköljdes med vatten, som var nära kokpunkten. 4

Bröd bakades av agnar och slösäd (säd med svag eller onormalt utvecklad kärna), men även av hackat ärtris och bark. Kött och blodkorv förekom nog ganska ofta som sovel på bröd.

5 Sedan fick det dra ett tag, varefter lagen, färskdrecke avtappades och återuppvärmdes i rostkaret. Sedan det har dragit lite till avtappades den i ett rent kärl och fick svalna till ljummet, därefter rördes jäst från föregående brygd i. När färskdrickat stått på jäsning i ett varmt rum, i ett dygn eller mer efter tycke och smak, östes brygden genom tånnsiln (ett mindre kärl med tapprör av trä i botten) så att det fick rinna ner i dricktunnan. Över tappröret i tånnsiln lades en siltapp, för drickats silning. Siltappen var gjord av hopbundna och hoptorvade, väl rengjorda kusvejper, de långa håren på kornas svansspetsar. Ibland tillsattes en humlelag. Jordbruk och annan näring Innan potatisen började odlas i Sverige på 1700-talet, odlade man i huvudsak korn, gråärtor, rovor, kålrot, hampa och lin. Råg såddes efter svedjebrand med hjälp av en så kallad sotsvehärka, ett litet lirkande redskap. Bönderna lärde sig att odla med växelbruk i början av talet, innan dess lät man åkrarna ligga i träda. Kreaturen utfodrade man huvudsakligen med hö, men även star från myrarna. Skogsängarna användes till slåtter, och på vårarna när fodret började tryta, repades löv från björk. Jakt på småvilt och storvilt samt fiske var under lång tid den huvudsakliga näringen. Vidskepelse och Skrock Det människorna hade som belysning i sina hem, under den mörka tiden på dygnet, var i stort sett den öppna eldstaden. Så var det från Medeltiden och fram till slutet av 1800-talet. När man till exempel skulle mjölka korna, då det var mörkt, tog man ett kolstycke ur spisen, satte detta mellan två tjärvedsstickor, sprang ut till ladugården och av luftdraget tändes kolet. Mörkret ute i de djupa skogarna, tillsammans med ensamheten, bidrog i allra högsta grad till vidskeplighet och fantasier om alla möjliga varelser. 5

När färskdrickat stått på jäsning i ett varmt rum, i ett dygn eller mer efter tycke och smak, östes brygden genom tånnsiln (ett mindre kärl med tapprör av trä i botten) så att det fick rinna ner i

6 Gårdar och Folk Efter digerdöden, som härjade i mitten på 1300-talet, fanns det många ödetorp bland annat i Bingsta, Edsåsvallen. De trodde att det fanns gengångare och spöken vid dessa ödegårdar, och det gjorde att folk inte tog över dessa, i stället bröt man ny mark. Cirka 50 år senare fanns det dokumenterat, att några var bosatta i grannbyar till Östberg, nämligen i Skanderåsen, Skucku och Bergsviken. Niklis i Skanderåsen var ägaren till mark i Östberg. Vem var han, och var kom han ifrån? Han nämns bara i ett enda dokument. Däremot nämns Pål Unesson i Skanderåsen i flera dokument under samma tid. Niklis ägde två stycken slåtterängar, söder om Östbergsbäcken, som han kallade Böle. Gårdsnamnet Böle finns kvar än i dag, men ligger lite längre upp i byn. År 1435 ger Niklis i Skanderåsen i Bergs socken, Martin i Matnäset tillstånd, att hugga timmer och ved i hans skog under gården Böle samt tillåter honom att uppbygga en fiskarstuga i Böle. Dokumentet är daterat den 5 juni Bölet som ligger söder om Capri. På baksidan av dokumentet är det skrivet

Cirka 50 år senare fanns det dokumenterat, att några var bosatta i grannbyar till Östberg, nämligen i Skanderåsen, Skucku och Bergsviken. Niklis i Skanderåsen var ägaren till mark i Östberg.

7 Karta från 1824 visar de ursprungliga slåtterängar som Skanderåsborna uppodlade. De fortsatte sedan att odla upp mark längre upp i byn, ända upp till Suränge eller korsvägen. Skanderåsskiftet År 1666 nämndes Erik Eriksson i Skanderåsen. År 1695 fanns i Skanderåsen två bönder, men i samma hushåll; den nämnde Erik Eriksson, gift med Märet Larsdotter, samt hans brorson Erik Kjelsson, gift med Gertrud Siuldotter. Erik Kjelsson började med sina grannar i Östberg en process, som varade i 2 generationer, och som blev mycket dyrbar. Handlingarna i målet, rörde sig om rätt till fiske, jakt och skog, sydväst om Östbergsbäcken, och vilkens rätt skanderåsmannen påstod av ålder hört under hans gård. Ur glömskan bör även räddas domstolsförhandlingarnas berättelse, att Erik Kjelsson tillfrågade Östbergsmännen, om Erik Eriksson i Skanderåsen var någon stridig och trätosam karl, varpå de svarade, att han var en vacker, stilla och fridsam man. Erik Kjelssons efter man blev sonen Kjel, som fortsatte processen, tills dess han måste panta bort hemmanet till kaptenen Peter Hammarström, kyrkoherde Drakes måg, boende på Stenhammar, Bergsbyn. Emellertid hade Kjel en son Erik, vilken räddade situationen genom att gifta sig med en rik flicka, dotter till bonden Per Göransson i Skålan. Med henne fick han 580 daler silvermynt och räddade på så sätt fädernegården åt den utarmade fadern, sig själv och sina efterkommande. Det berättas, att hemgiften blev ett helt hästlass. Som detta skedde 1747, ligger i denna tradition inget orimligt, då väl största delen av kapitalet utbetalades i kopparplåtar. Bland gårdshandlingar från Östberg finns Häradssynerättens protokoll den 10/ En tvist mellan Erik Kjelsson i Skanderåsen å ena sidan, och Jöns Ersson samt Matz Pålsson i Östberg å andra sidan, angående fiske och en skogstrakt väster om Östbergsbäcken. 7

År 1695 fanns i Skanderåsen två bönder, men i samma hushåll; den nämnde Erik Eriksson, gift med Märet Larsdotter, samt hans brorson Erik Kjelsson, gift med Gertrud Siuldotter.

8 Karta över Östberg 1824 ritad av P.G. af Bierkén. Skanderåsborna har nu odlat ända upp till suränge.

Relevanta dokument

Med smak av Gotland. Tipsad av en granne. Dinkel från Gotland

Med smak av Gotland. Tipsad av en granne. Dinkel från Gotland Med smak av Gotland Med smak av Gotland Tänk dig en glad och stolt mjölnare från Gotland. En mjölnare som älskar det han gör och som kan sitt hantverk sedan länge. Jordbrukarna som levererar spannmål