KORTVERSION Vägledning för landsvägscabotage. framtagen av Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Transportindustriförbundet

Transkript

1 KORTVERSION Vägledning för landsvägscabotage framtagen av Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Transportindustriförbundet Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Transportindustriförbundet två förbund i TransportGruppen

2 1 Av Pär Boqvist CABOTAGEVÄGLEDNING En handledning till Artiklarna 8 och 9 i Europaparlamentets och Rådets förordning 1072/2009 om gemensamma regler för tillträde till marknaden för gemensamma godstransporter på väg 1 Vad är cabotage? De nya reglerna Cabotage är yrkesmässiga tillfälliga inrikestransporter i en stat där transportföretaget inte är etablerat (värdlandet). Från och med den 14 maj 2010 kommer cabotage inom EU att regleras av EU förordning 1072/2009, artiklarna 8 och 9. Reglerna gäller direkt i svensk rätt. De kommer också att senare gälla hela EES, dvs utöver EU också Island, Liechtenstein och Norge. Detta är en kortfattad handledning till några av de viktigaste praktiska frågorna som uppstår för den som vill använda de nya reglerna. Det finns också en mer utförlig text (Vägledningen), som det hänvisas till under de olika punkterna. Flera av frågorna som tas upp kan bara lösas med utgångspunkt i förutsättningarna i det enskilda fallet. Beroende på upplägget kan Utstationeringslagen gälla för cabotagetransporter. Det aktualiserar en del arbetsrättsliga frågor, utöver frågorna om marknadstillträde. TransportGruppen/Transportindustriförbundet hjälper gärna till att lösa de frågor som kan uppstå, antingen genom vår egen sakkunskap eller genom att förmedla kontakt med lämpliga experter. 2 Vilka har rätt att köra cabotage? Företag etablerade i en medlemsstat i EES, dvs EU samt Island, Norge och Liechtenstein och som har ett gemenskapstillstånd utfärdat av etableringslandet. (I Sverige, Transportstyrelsen.). Använder företaget förare från icke medlemsstater skall ett s.k. förartillstånd utfärdas för dem för att visa att deras anställningsvillkor uppfyller miniminivån i etableringslandet. OBS att Bulgarien och Rumänien undantas från cabotagemöjligheten fram till den 1 januari Undantagna från tillståndskrav och andra cabotagerestriktioner är följande transporter. Fordon med en högsta totalvikt om 3,5 ton (6 ton fram till 4 december 2011). Ett företags transporter för egen räkning med egna eller inhyrda fordon och med anställd eller inhyrd personal Kombinerade transporter, dvs transporter där första och sista ledet sker på landsväg och den mellanliggande delen (minst 100 km) sker med sjöfart, på inlandsvattenvägar eller på järnväg och där godset hela sträckan transporteras med samma lastbil, trailer (med eller utan dragfordon), växelflak eller container om minst

3 2 20 m. Landsvägstransporter kan då ske fritt från/till närmaste lämpliga järnvägsterminal och till/från närmaste lämpliga hamn inom en radie på 150 km fågelvägen. Vissa andra nischtransporter som posttransport, transport av medicinska produkter. 4 Villkor för rätt till cabotage för godstransport en internationell transport till värdlandet (Väglednigen 3.2, 4.1, 4.2, 4.5) Huvudregel För att ha rätt att genomföra cabotagetransporter i ett värdland måste transportföretaget genomföra en gränsöverskridande transport med gods till värdlandet och leverera det transporterade godset. Det finns ingen regel om hur stor lasten skall vara. Den gränsöverskridande transporten kan komma frå ett EES land eller från ett icke medlemsland. Rätten att därefter genomföra cabotage gäller för det fordon som genomfört den internationella transporten. Om det är en fordonskombination gäller rätten för dragbilen. Flera gränsöverskridande transporter möjliga utan retur till etableringslandet (Väglednigen 4.9) En ny internationell transport till samma eller ett nytt värdland kan genomföras från vilket land som helst, inklusive det första värdlandet eller från ett icke EES land. Det är alltså inte nödvändigt att återvända till etableringslandet för att börja på ny kula. Flera varupartier till olika värdländer i samma fordon? (Vägledningen 4.4) Tanken har varit att den internationella resan skall gälla en transport till ett värdland där cabotaget kan inedas sedan lasten levererats. Men inget i förordningen verkar hindra att man parallellt fraktar flera varupartier till olika länder och genomför successiva cabotageperioder i destinationsländerna. Möjligt att mångfaldiga antalet cabotagetransporter genom att transportera flera varupartier till ett land? (Vägledningen 4.3) Nej, det bör inte vara möjligt att multiplicera antalet cabotagerättigheter för ett fordon under samma tid genom att ha flera varupartier i en transport. Det är snarast resan som grundar cabotagerätten. Systemet skulle bli för svårt att kontrollera om man kunde multiplicera rättigheter. 5 Innehållet i rätten till cabotage (Vägledningen 3.3, 4.5, 4.6) Huvudregel tre cabotagetransporter inom sju dagar i värdlandet Den som har genomfört en gränsöverskridande transport till ett värdland och levererat lasten dit får sedan under sju dagar från den dag då den internationella lasten levererades genomföra tre cabotagetransporter i värdlandet. Starttidpunkten för beräkning av de sju dagarna är kl dagen efter den dag lasten har levererats.

4 3 Sluttidpunkten för beräkning av de sju dagarna är sju kalenderdagar från och med den första dagen. Den sista cabotagelasten måste vara levererad/avlastad dag 7 före kl Som sagts under 4 ovan måste cabotagetransporterna genomföras med samma fordon eller dragfordon som använts för den internationella transporten. Alternativ - högst tre resor inom sju dagar fördelade på tre stater Man kan också välja att med cabotagefordonet genomföra en eller flera av de tre cabotagetransporterna i andra medlemsländer än det värdland dit den internationella transporten gick. Då får en cabotagetransport per land genomföras inom tre dagar efter det att fordonet kom in olastat i landet där transporten skall genomföras. Alla transporter skall också då ha genomförts inom sju dagar från det den last som transporterades in i värdlandet genom den internationella transporten har levererats. Start och sluttiderna för tredagarsfristen är kl dagen efter ankomsten till ett medlemsland och kl tre dagar därefter. Sjudagarsfristen beräknas enligt vad som redan sagts ovan. 6 Vad är en cabotagetransport? (Vägledningen 4.7, 4.8) En cabotagetransport är resan mellan pålastnig och avlastning av godset. Det finns olika uppfattningar om varje avlastning därefter innebär slutet för en cabotagetransport eller om slutet innebär den sista avlastningen inom ramen för ett transportuppdrag för en kund. Eventuellt kan det godtas att mottagarna är flera om kunden är densamma. En snävare syn innebär att varje avlastning skall anses som slutet på en transport. Den synen ligger möjligen till grund för en finsk lagstiftning från hösten En ompositionering utan last är inte en cabotagetransport av gods. 7 Kan man avbryta en cabotagerunda i förtid och eventuellt börja en ny cabotageomgång? (Vägledningen 4.10) Ja, inget i förordningen hindrar detta. Om man lämnar ett land innan alla de cabotagetransporter man har rätt till där är förbrukade och skaffar nya cabotagerättigheter genom en ny internationell transport nollställs systemet. Man kan alltså inte spara på oförbrukade cabotagerätter när man skaffar nya. 8 Kan man stapla sjudagarsperioder på varandra utan begränsning? Tillhandahållande av tjänster skall vara tillfälligt (Vägledningen 4.11,4.12) Situationen är inte helt klar. Många i Kommissionen anser att detta är möjligt eftersom kravet på en internationell resa var sjunde dag räcker för att hålla anknytningen till värdlandet tillräckligt svag för att ett krav på etablering inte skall uppstå. Andra, särskilt i medlemsstatskretsen, anser att sjudagarsregeln täcker två av de fyra kriterier som används när man skall pröva om en verksamhet har blivit så integrerad i värdlandets ekonomiska liv att en etableringssituation uppstått och verksamheten inte längre är tillfällig. De fyra kriterierna är verksamhtens varaktighet, frekvens, regelbundenhet och kontinuitet. De två kriterier som sjudagarsregeln anses ta hand om är varaktigheten och frekvensen, medan regelbundenhet och kontinuitet måste bedömas i varje särskilt fall.

5 4 Texten i förordningen (övervägandesats 15) kan förenas med båda synsätten och inget kan sägas säkert innan det finns rättspraxis. Den som funderar på en mer organiserad cabotageverksamhet bör därför noga fundera över utformningen av projektet och konsultera expertis i god tid. Faktorer att räkna med om man skall bedöma särskilt en verksamhets regelbundenhet och kontinuitet är om ett fordon kommer tillbaka under lång tid, om det finns fasta kontrakt im inrikes transporter i värdlandet, om det finns en fast samarbetspartner eller en terminal för att organisera själva transportverksamheten, sköta vissa kundkontakter m.m. Antagligen kan man gå ganska långt innan en verksamhet anses vara så fast att ett krav på etablering uppstår, förutsatt att det finns ett huvudkontor i etableringslandet och företaget leds därifrån. Frågan kan ha stor prkatisk betydelse eftersom med skyldighet att etablera sig följer skyldighet att följa lokala föreskrifter för verksamheten, lokal arbetsrätt m.m. Se avsnitt 4.11 och 4.12 i Vägledningen. 9 Dokumenteringskrav Uppgifter och dokumenttyp (Vägledningen 4.13) Utöver gemenskapstillstånd och ev förartillstånd skall ett fordon ha med dokument som redovisar den internationella transporten och cabotagetransporterna och som anger följande. a) Avsändarens namn, adress och underskrift b) Transportföretagets namn, adress ocu underskrift c) Mottagarens namn, adress och underskrift samt dag när godset överl mnats d)ort och datum för övertagande av godset samt leveransort e) Beskrivning av varorna, förpackning och vissa ytterligare uppgifter beträffande farligt gods. f) Bruttovikt eller annan uppgift om mängden g) Motorfordonets och släpvagnens registreringsnummer. CMR fraktsedel eller ett annat fraktdokument kan användas. Mer dokument än vad som behövs för att få fram dessa uppgifter får inte krävas. Däremot kan man vid en kontroll använda annat tillgängligt material för att kontrollera färden, t. ex. data frå en elektronisk färdskrivare. Duger en elektronisk fraktsedel? (Vägledningen 4.14) En elektronisk fraktsedel har ingen internationellt erkänd rättslig status. Situationen kan alltså variera från land till land. Den formella sditationen är tveksam också i Sverige där elekktronisk underskrift vid myndighetskontakter godtas bara om det finns särskilt lagstöd. I t. ex. Belgien och i Finland verkar elektroniska dokument godtas. Man bör alltså ta reda på situationen i det land där man tänker köra. 10 Nationella regler i värdlandet som gäller för cabotage (Vägledningen 4.15) Reglerna i värdlandet om villkor för transportavtal, vikt och mått på fordon, krav för transport av farligt gods, färskvaror och levande djur, kör och vilotider, mervärdesskatt gäller för cabotagetransporter.

6 5 Reglerna om villkor för transportavtal har knappast större praktisk betydelse med tanke på att Vägtransportlagen (1974:610) som reglerar inrikes vägransport i huvudsak motsvarar CMR reglerna. 11 Utstationeringsdirektivet gäller. (Vägledningen 4.16) Reglerna om utstationering av arbetskraft gäller också för cabotage. Lagen gäller bl.a. när en tjänst utförs enligt avtal med den utsationerades arbetsgivare. Det innebär att ett cabotage enligt avtal med t. ex. ett utländskt speditionsföretag som i sin tur avtalat med transportföretaget inte faller under lagen. När utstationeringslagen gäller, gäller den från den första dagen den utstationerade arbetar här. Efter de senaste ändringarna i utstationeringslagen kan facket kräva lönevillkor som motsvarar minimistandarden enligt ett centralt branschavtal med allmän anslutning och utlösa en konflikt för att genomdriva detta om inte de anställda visas redan ha minst motsvarande anställningsvillkor. Ä utstationeringslagen inte tillämplig gäller inte anspråket på minimilön. Däremot gäller enligt svensk rätt ingen fredsplikt utan en konflikt kan alltid utlysas för att tvinga fram t. ex. ett svenskt kollektivavtal. Ändringarna i utstationeringslagen är EG rättsligt angripbara, bl. a. eftersom de på flera punkter är diskriminerande, bör ovanstående frågeställning v rderas innan man stasrar en cabotageverksamhet. 12 Nationella särregler om cabotage (Vägledningen 4.17 samt Bilaga 1) I ett antal länder har nationella särregler om cabotage införts, till en början för att göra det lättare att tolka tillfällighetsbegreppet eligt den nu gällande cabotageförordningen och sedan 2009 för att kunna tillämpa regler som mer eller minde väl motsvarar de nya cabotagereglerna före den 14 maj. Det finns också nationella särregler om de dokument som skall finnas tillgängliga. Det är inte en given sak att de reglerna upphävs när de nya cabotagereglerna skall börja tillämpas. Det finns därför anledning att vara uppmärksam och inte acceptera att underordna sig regler som inte stämmer med cabotagereglerna, eftersom EU rätter alltid skär igenom nationella regler.