Fysicums lokaler. Tycho Brahe (Tycho Brahe's portrait (from NASA's website)

Transkript

1 Fysicums lokaler När Lunds Universitet grundades 1666 var fysiken representerad i fyra professurer. Två i matematik: Matheseos superioris, som omfattade matematik, astronomi och optik, matheseos inferioris, som omfattade geometri och tillämpad matematik såsom lantmäteri, fortifikation, mekanik och värmelära. En i fysik, som i huvudsak undervisade i naturfilosofi och allmän naturkunnighet. Huvudtemat var motsättningarna mellan Aristoteles och Cartesius naturförklaringar. Slutligen skulle profrssuren i praktisk medicin även undervisa i fysik. I första hand var det således de två professorerna i matematik som skötte fysikundervisning som den definieras idag. Tycho Brahe (Tycho Brahe's portrait (from NASA's website) Skåne hade stolta traditioner i ämnet astronomi efter Tycho Brahes tid Han kunde i sin bok De Nova Stella bland annat bevisa att en ny stjärna, som han observerade i Cassiopeias stjärnbild 1572, befann sig på större avstånd från jorden än månen, vilket på sin tid var en sensation. Brahe lät på ön Ven bygga Uraniborg, som blev ett astronomiskt forskningscentrum i sin tid. Brahe revolutionerade den astronomiska vetenskapen genom att införa noggranna mätningar av stjärnors, planeters och kometers banor. Han blev den främste astronomen i världen med obeväpnat öga. Den förste professorn i matheseos superioris blev Andreas Spole (professor i Lund ), utbildad i Uppsala och med omfattande studieresor på kontinenten. Med stor framsynthet gick Spole omedelbart till verket att för Lunds universitet inrätta ett observatorium, till stor del bekostat av honom själv. Det uppfördes intill Winstrupsgatan och Sankt Petri Kyrkogata och kunde tas i bruk år

2 1672. Dessvärre blev resultaten av Spoles ambitiösa insatser kortvariga. I samband med slaget vid Lund 1676 brändes observatoriet till stor del ned, och hans utrustning förstördes. Föreläsningssalar Universitetets undervisning skedde på tre ställen: I domkyrkans högkor, i Peter Lykkes kapell i sydvästra delen av domkyrkan och i medeltidsbyggnaden Liberiet.

3 Under åren var Kilian Stobaeus eo professor i philosophia naturalis och physica experimentalis. Han begärde konsistoriets tillstånd att få använda auditorium vetus (föreläsningssalen l Liberiet) och förde dit dels sina egna apparater och dels dem som akademin inköpt under de senare åren. Vi har nu ett embryo till fysikalisk institution. Strax senare förändrades situationen drastiskt. Daniel Menlös som var assistent till Mårten Triewald vid dennes demonstrationer i Stockholm på Riddarhuset över den nya naturkunnigheten, sökte professuren i matematik i Lund. Triewalds demonstrationer var högsta mode och han utnyttjade sin egna samling av engelska och holländska apparater som inskaffats under en 10-åriga vistelse i England. Som motpresentation för professuren erbjöd Menlös den unika Triewaldska samlingen av apparater. Utnyttjande en penninggåva för akademins bästa på daler kmt beslöt kanslern att bygga om akademihuset som i dag kallas Kungshuset eller Lundagårdshuset och på andra våningen inreda ett auditorium anatomicum-physicum, samt rum för Stobaeus samlingar och för Triewaldska samlingen.

4 Planlösning av andra våningen i Kungshuset: (K) auditorium, (L) Triewaldska samlingen, (M) Stobaeus samlingar.!735 var ombyggnaden klar och den Triewaldska samlingen kunde installeras. För dess skötsel utsågs som föreståndare en i fysik och mekanik kunnig student som erhöll titeln custos machinarus. Med rätta kan man säga att det nu fanns ett Fysicum även om institutionen bara disponerade ett rum.

5 Två sidor med Nils Schenmarks teckningar ur Collegium curiosum. På vänstra sidan avbildas Guerickes originalpump som ingick i den Triewaldska samlingen. På högra sidan ser man bl a en maskinför experiment med statisk elektricitet. UUB Den triewaldska samlingen utnyttjades flitigt i undervisningen i mer än ett sekel. Den utökades med nya samlingar. Särskilt kan nämnas en samling som åstadkoms av professor A W Ekelund. Han reste 1834 till Paris för att upphandla moderna apparater lämpade för demonstrationer. Dessa krävde ytterligare lokaler och 1843 påbörjades bygget av en ny institutionsbyggnad för kemi, fysik och zoologi. Samtidigt påbörjades ett nytt biskopshus strax intill Domkyrkan vid Krafts torg. På initiativ från biskopinnan Helena Faxe kunde man enas om att skifta byggnader så att biskopshuset blev institutionsbyggnad och institutionsbyggnaden på Helgonabacken blev biskopshus. Biskopsfamiljen fick närmre till skjutsstallar och mindre fuktig miljö och universitetsfolket tyckte att Helgonabacken var för långt från andra universitetsinstitutioner. I helgonabackshuset kan man fortfarande finna spår efter att byggnaden var tänkt som en fysikinstitution med extra stabila pelare och nischer för galvanometrar. Historiska museet Gamla Biskopshuset på Helgonabacken Gamla Fysicum Sölvegatan 2

6 Planlösning Under det sista kvartalet av 1800-talet var lokalbristen för fysiker prekär. Det var alltför trångt nere på Krafts torg och en ny institution för enbart fysik var av nöden. I 1870 års examensstadga som ifördes 1877 ingick bestämmelsen om obligatoriska laborationer för licentiatexamen. Dåvarande professor Holmberg kunde under de första åren nödtorftigt fylla kraven men måste i januari 1880 meddela att han icke längre kunde bemästra situationen. Då hade nämligen 8 kandidater anmält sig till licentiatstudier. För att icke behöva avvisa

7 någon hyrde han en trerumslägenhet i staden och lät provisoriskt inreda denna. Äntligen i mars 1882 beviljade riksdagen anslaget på kronor till en ny fysisk institution i Lund. Institutionen stod färdig hösten Byggnaden innehöll två instrumentsalar, auditorium, arbetsrum, bibliotek och amanuensrum, verkstad och förrådsrum. Något särskilt utrymme för laborationsövningar fanns fortfarande inte. Donavit Donavit Foto Emelie Hilner 1894 begärde professor K A V Holmgren hos konsistoriet att få bygga en kupolbyggnad där han ville placera en refraktor och ett astrospektroskop med stor upplösningsförmåga. Utrustningen hade skänkts av en tidigare student, lektor A E Andersson. Gåvan, som också inbegrep en vridbar kupol, var avsedd för undersökning av stjärnspektra. Begäran avslogs dock av konsistoriet. För att hysa denna gåva byggdes istället 1897 en särskild liten paviljong i institutionsträdgårdens sydöstra hörn, där refraktor och spektroskop placerades. Huset kallas Donavit efter en inskription A EA donavit (har gett), som inte längre finns kvar. Denna byggnad skulle kunna anges som roten till MAX-lab eftersom det är den första byggnad som uppförts i Lund enbart för spektroskopiska mätningar. Villa Holma. Professor Holmberg ville enligt europeiskt mönster också bygga ett bostadshus tillhörande universitetet för institutionens prefekt, som även skulle innehålla några assistentrum för fysikstudenter. Detta var svårt att genomföra med statliga medel, vilket tvingade Holmberg till att söka privata medel. Detta lyckades men villan fick i folkmun benämningen Bettlehem. Enligt Kai

8 Siegbahn som växte upp i villan efter det att Manne Siegbahn blivit föreståndare har påstått att villan därefter istället kallades Bahnhof. Fotografi av villa Holma ( Annika har lovat att fotografera huset. Villan är placerad på Finngatan hörn i hörn med gamla Fysicum Nya Fysicum 1950 Gamla Fysicum blev alldeles för trång för den expansiva fysiken. Manne Siegbahns efterträdare som professor, John Kock, arbetade oförtrutet efter år 1933 att skaffa fram ytterligare lokaler, men världskriget kom emellan. Det blev därför Kochs efterträdare, Bengt Edlén, som fick ta över ansvaret och finna en lösning. Situationen komplicerades av det snabbt ökande intresset för kärnfysik, som krävde ytterligare lokaler. Men slutresultatet blev mycket lyckat.

9 Det var med stor glädje den nya institutionsbyggnaden togs i bruk år Allt var modernt fräscht och fint. Men utvecklingen gick raskt vidare. Redan 1953 beslöt Atomkommittén att det skulle byggas en 1,2 GeV elektronaccelerator i Sverige för forskning inom elementarpartikelfysik och 1955 stod det klart att den skulle placeras i Lund i konkurrens med Uppsala. Detta innebar en storsatsning inom fysikforskning med acceleratorer och lyfte upp denna forskning vid Lunds Universitet till samma nivå som forskningen i Uppsala och Stockholm. Naturligtvis innebar det nybyggnation. Byggnaden G i planfiguren kom till stånd med ekonomiskt stöd från skånsk industri. Ändå var det bara början på en stor expansion inom fysikforskningen. LTH och Fysicum Nästa viktiga steg var att den nya tekniska högskolan för Sydsverige placerades i Lund och integrerades med Lunds universitet. År 1961 startade den första undervisningen av ingenjörer i Lund och därmed följde en intensiv byggskede under åren , vilket framgår av byggnadsplanen. Här finner man att nya Fysicum 5-dubblades under åren Den stora satsningen på 1,2 GeV-synkrotronen (LUSY) blev en flop. I och med att Sverige anslöt sig till utbyggnaden Cern II vid CERN-laboratoriet i Schweiz måste den inhemska partikelfysikforskningen begränsas. Avvecklingsplanen löpte under en sexårsperiod från 71/72-76/77. Samtidigt smygbyggdes injektoracceleratorn till MAX-projektet (en race-track accelerator). Först år 1976 godkändes MAXprojektet av AFR. Det innebar att racetracken kunde invigas samma dag som LUSY år 1979 stängdes för gott. Det visade sig snart att MAX-projektet inte kunde rymmas i de gamla LUSY-lokalerna. Projektet bröts ut, blev en egen enhet som nationellt forskningslaboratorium och flyttade till

10 nygamla lokaler i M-huset. Lusy-lokalerna togs istället över av PIXE-folket och den nya mikroacceleratorn. Fasta tillståndets fysik och Berzeliuslaboratoriet. (1984) Efter tjugo år i trånga lokaler i Fysicums A-hus blev det möjligt för Hermann Grimeiss, professor i fasta tillståndets fysik, att flytta över i en ny flygel till Fysicum (Q-huset). Byggärendet hade hamnat i långbänk men plötsligt behövdes det fler statliga byggnationer för att hålla sysselsättningen uppe och hastigt stod det klart att bygget skulle bli av. Nu kunde Hermann Grimeiss med hög effektivitet fortsätta sina studier av defekter i halvledarmaterial och hur dessa defekter påverkar laddningstillstånden. Man påbörjade också molekylspektroskopi i halvledare. Fysicums gemensamma verkstad (1994) De röda linjernas skärningspunkt ligger i Q-huset

11 Inlastningsfasaden till nya verkstaden Från och med starten av LTH hade Fysicum två verkstäder, dels den gamla västra verkstaden i I-huset och dels till en början en provisorisk verkstad i A-huset, som när D-huset stod klart flyttades över dit till ändamålsenliga lokaler. Naturligtvis hade det varit lämpligare och effektivare om de båda verkstäderna hade samordnats i en gemensam byggnad. Så skedde men först 1994, då den nya verkstadsbyggnaden stod klar. Det märkliga inträffade att verkstäderna som hade varit Fysicums stolthet fick allt mindre att göra. Orsakan är svårbegriplig men det blev organisatoriskt på modet att varje typ av verksamhet skulle vara självbärande och därmed kunde man göra kortfristiga vinster om man köpte tjänster istället för att man själv producerade sin utrustning. En orsak var sannolikt att allt mer forskning blev internationaliserad och utfördes på stora laboratorier utomlands som hade goda resurser och en annan finansieringspolitik som krävde att varje verksamhet skulle vara självbärande. Inom kort kommer Fysicum inte längre att ha någon mekanisk vekstad och inga instrumentmakare. Hur skall det gå? Thulinlaboratoriet (2001) En laserstråle skickas genom lågorna och sedan kan man avläsa både temperaturen och vilka ämnen

12 so Den 11 oktober 2001 invigdes Enoch Thulin Laboratoriet, förbränningsforskarnas nya hus på Fysikum. Förutom ett dussintal laboratorier för brandteknik, gasturbinteknik, förbränningsmotorer och laseroptik innehåller byggnaden en unik brännkammare som kostat 20 miljoner kronor. Där kommer man att undersöka förbränningsprocesser som tidigare varit omöjliga att studera. Laboratoriet är uppkallat efter en av Janne Rydbergs doktorander som var ivrig aeronaut och som startade en expansiv flygplanstillverkning i Landskrona. Baswen för laboratoriet var den forskning som Marcus Aldén påbörjade som examensarbetare vid Chalmers under Sune Svanbergs handledning. Nu sitter han på egen professorsstol och i eget hus. Fysicum återbrukar acceleratorhall som bibliotek (2007)

13 Text Kristina Holmin Nanofysik (2007) Universitetet lockar med nanofysik Nanokyrkan Verksamheten är inriktad på grundläggande och tillämpad forskning inom nanovetenskap baserad på halvledarmaterial och halvledarfysik. En avgörande resurs inom enheten är Lund Nano Lab, vilket är ett avancerat renrumslaboratorium för materialtillverkning med epitaxi och processning av nanostrukturer. Lund Nano Lab är även tillgängligt för externa användare. De senaste åren har en stor del av forskningen på Fysicum rört tillverkning av, egenskaper hos och applikationer av så kallade nanotrådar av halvledarmaterial ett område där lundaavdelningen tillhör de ledande grupperna i världen. Nanotrådar är

14 små kristallina pelare (tiotals nanometer i diameter och upp till flera µm långa), vilka ger tillgång till nya regimer att studera grundläggande fysik i, men öppnar även för tillämpningar, inte minst inom nanoelektronik, fotonik och inom livsvetenskap (t ex biosensorer). Från avdelningen koordineras det tvärvetenskapliga centret "Nanometerkonsortiet" (nmc) inom vilket ett tiotal forskningsavdelningar samarbetar kring forskning och tillämpningar av nanometerstrukturer, i nära samverkan med flera företag. Nanoforskningen vid Lunds universitet är tvärvetenskaplig och spänner bland annat över kemi, biologi, medicin och fysik. Inne i nanokyrkan, som nanolabbet i Lund kallas, är nanotrådarna det allra heligaste. Det är små pelare, tjocka som en tusendels hårstrå, som växer rakt uppåt från kiselskivor. Pelarna är halvledare och kan leda elektrisk ström. De kan dessutom omvandla ljusenergi till elektricitet och tvärtom. (SDS ) Dagens Fysicum Översiktsbild från