Kommissionen ålägger kraftiga böter för fastställande av priser och anbudsmanipulation i en kartell för fjärrvärmerör

Transkript

1 IP/98/917 Bryssel den 21 oktober 1998 Kommissionen ålägger kraftiga böter för fastställande av priser och anbudsmanipulation i en kartell för fjärrvärmerör Europeiska kommissionen har bötfällt tio företag med sammanlagt miljoner ecu för att ha drivit en hemlig kartell för uppdelning av marknader, fastställande av priser och anbudsmanipulation avseende rör som används i fjärrvärmesystem och för att ha försökt undanröja en konkurrent. ABB har ålagts böter om ecu, Løgstør om ecu, Tarco om ecu, Pan-Isovit om ecu, Isoplus om ecu och Starpipe om ecu {övriga}. Kartellen började i Danmark i slutet av 1990 och utvidgades snart till Tyskland och andra marknader. Från och med 1994 omfattades hela den europeiska marknaden (värd omkring 400 miljoner ecu) av kartellen. I Tyskland och Danmark, de två största marknaderna, hade tillverkarna ett särskilt sofistikerat system för manipulation av anbudsförfaranden: en "favorit" utsågs att vinna varje kontrakt och de övriga kartellmedlemmarna lämnade högre anbud. En särskilt försvårande omständighet var att kartellen fortsatte i nio månader efter det att kommissionen hade upptäckt bevis vid oanmälda undersökningar i juni Fjärrvärmesystem är vanliga i norra och östra Europa men man kan finna exempel på dem även i Grekland och Portugal. I stället för att värma upp varje enskild byggnad förses hela samhällen med värme genom ett system med underjordiska rörledningar som leder varmt vatten in i varje hus från en central värmealstringskälla (ofta ett kraftverk; överskottsvärme används för att värma upp vattnet). Kartellen avser rören, som består av ett inre stålrör för det varma vattnet, ett yttre skyddande plaströr och en skumisolering emellan. Fjärrvärmerörkunderna är främst offentliga och lokala myndigheter. Kontrakten tilldelas genom anbudsförfaranden och de större projekten omfattas av EU:s regler om offentlig upphandling; dessa regler struntade kartellen avsiktligen i. Kartellen tilldelade även sina medlemmar marknadskvoter och fastställde priserna på rörmarknaden. Kommissionen fann också att kartellen systematiskt försökte tvinga ut den enda konkurrenten som inte tillhörde "kretsen" från marknaden, nämligen det svenska företaget Powerpipe. I januari 1995 informerade Powerpipe kommissionen om kartellen och hävdade att denna utsatte företaget för repressalier eftersom det vägrade att gå med i kartellen.

2 Dessa repressalier hade intensifierats sedan Powerpipe gått in på den tyska marknaden Efter det att Powerpipe hade vunnit ett viktigt projekt i Tyskland som var så stort att kartellen hade tilldelat det till ett konsortium bestående av ABB, Henss/Isoplus och Pan-Isovit, hade de övriga tillverkarna organiserat en kollektiv bojkott och hindrat Powerpipe från att få leveranser. Vid beräkningen av böterna tillämpade kommissionen artikel 15 i förordning nr 17/62 och sina riktlinjer om beräkning av böter 1 enligt vilka kommissionen måste göra en avvägning mellan inslagen av uppsåt, allvar och varaktighet i en överträdelse. Riktlinjerna tillåter kommissionen att fastställa "utgångspunkten" för böter för mycket allvarliga överträdelser till 20 miljoner ecu. Enligt riktlinjerna får bötesbeloppen även vara olika stora för att återspegla att det är en avsevärd skillnad i storlek mellan de företag som deltar i en överträdelse av samma slag. Böterna skulle ha varit betydligt högre om flertalet av tillverkarna inte hade medgett överträdelsen och därmed omfattats av kommissionens policy för nedsättning av böter. I meddelandet om nedsättning 2 som utfärdades den 18 juli 1996 föreskrivs en nedsättning på mellan 10 och 50 % om ett företag förser kommissionen med upplysningar efter det att kommissionen har inlett en undersökning och om ett företag efter att ha tagit emot ett meddelande om invändningar inte bestrider de faktiska omständigheter som kommissionen grundar sina anklagelser på. Det huvudsakliga budskapet är återigen att karteller inte tolereras men kommissionen vill även ge industrin mycket tydliga signaler om att det lönar sig att samarbeta i tid. Kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, Karel Van Miert, kommenterade: Stora industrikoncerner som deltar i hemliga karteller kan inte förvänta sig att böterna skall begränsas till 10 % av deras omsättning från den specifika verksamheten. Detta vore endast ett nålstick. Böterna måste kännas. I detta fall är det svårt att tänka sig en värre kartell. De största tillverkarna försökte driva den enda konkurrenten som var beredd att utmana dem i konkurs. De trotsade avsiktligen EU:s regler om offentlig upphandling. Anbudsmanipulation är inte bättre än bedrägeri. De fortsatte med överträdelsen i nio månader efter det att kommissionens undersökare hade tagit dem på bar gärning. Denna överträdelse kräver kännbara böter. ABB:s böter återspeglar det faktum att en av företagets högsta chefer i Zürich var hjärnan bakom kartellen och ledde den. Kartellen var därför inte ett obehörigt och atypiskt handlande av ett mindre dotterbolag utan ett uppsåtligt agerande som beslutades på högsta nivå. Vid tillfället för detta beslut underströk Karel Van Miert återigen att kommissionen är fast besluten att bekämpa karteller och andra snedvridningar av konkurrensen. Kommissionen är dock nöjd med att ABB har försäkrat att företaget kommer att vidta alla åtgärder som krävs i beslutet, däribland sådana som rör personlig ansvarighet inom företaget. ABB:s inställning betonas av att företagets tidigare VD, som faktiskt samordnade kartellen, har avgått. 1 2 Kommissionens meddelande av den 14 januari 1998 (EGT C 9, , s. 3). Kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter av den 18 juli 1996 (EGT C 207, ). 2

3 BAKGRUNDSINFORMATION 1. Tillverkare av fjärrvärmerör Det främsta tillverkningscentret för fjärrvärmerör av stål är Danmark, eftersom tre av tillverkarna faktiskt har sin bas i samma stad, Fredericia (Jylland). ABB är den största tillverkaren med 40 % av den europeiska marknaden (EUmarknaden 1995 = 400 miljoner ecu). ABB är erkänd marknadsledare på nästan alla nationella marknader. Förutom anläggningen i Fredericia (ABB IC Møller) har ABB tillverkningsenheter i Tyskland (ABB Isolrohr i Fulda), Finland, Sverige och Polen. Andra tillverkare som deltog i kartellen nästan från starten var Løgstør, Tarco och Dansk Rør (Starpipe) i Danmark, Henss/Isoplus i Tyskland och Österrike samt Pan-Isovit, som också är ett tyskt företag men som nu har tagits över av Løgstør. KWH (Finland), Brugg (Tyskland), Sigma (Italien) och Ke-Kelit (Österrike) gick med i kartellen senare, Løgstør är den näst största tillverkaren men med en total omsättning på 127 miljoner ecu 1997 är företagets storlek bara en bråkdel av hela ABB:s (total försäljning 1997: miljoner ecu) Kontrakt för rörleveranser tilldelas nästan alltid på grundval av anbudsförfaranden. Sedan 1994 omfattas stora projekt (med ett värde på över ecu) av EU:s regler om offentlig upphandling. 2. Förfarande Kommissionen utförde i juni 1995 oanmälda undersökningar hos alla de större tillverkarna och fann en stor mängd bevis. Fällande bevis för kartellen påträffades hos nästan alla företag som besöktes, vilket är ovanligt i ett kartellärende. Det kunde ha förväntats att denna framgång direkt skulle ha satt stopp för kartellen, men det framkom vid senare undersökningar att medlemmarna hade beslutat att ta risken att fortsätta. Det var först nio månader senare, efter det att kommissionen hade begärt detaljerade upplysningar, som kartellen föll sönder och flera medlemmar tog kontakt med kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD IV) och erbjöd sig att samarbeta i undersökningarna. De flesta av företagen i kartellen bestred inte anklagelserna mot dem vid en hearing som hölls under två dagar i november 1997 i Bryssel. Vid hearingen åberopade flertalet tillverkare att de skulle åtnjuta nedsättning av böter enligt kommissionens meddelande. KARTELLEN 1. Tidigare skeden Vid undersökningarna avslöjades att en starkt formaliserad samarbetsstruktur hade börjat i slutet av 1990 bland de fyra danska tillverkarna. Denna omfattade både export och de lokala marknaderna och utvidgades snart till andra marknader, varvid de två tyska tillverkarna Henss/Isoplus och Pan-Isovit togs med i samarbetet. De sex tillverkarnas verkställande direktörer träffades regelbundet vid hemliga möten, som ofta hölls i anslutning till möten med legitima branschorganisationer. (De kallade sig själva "Påvarna"). 3

4 Kartellen var till en början särskilt välorganiserad i Danmark, där anbudsmanipulation var regel. Det fanns också ett "kompensationssystem" för att korrigera avvikelser från en kvot om en tillverkare som inte var utsedd till "favorit" vann anbudet. (Enligt en tillverkare betalades vid ett tillfälle en sådan kompensation ut kontant och doldes i företagets redovisning.) 2. Senare skeden Kartellen ombildades i mitten av 1994 för att täcka hela EU samt de baltiska staterna och flera östeuropeiska marknader. Man skapade ett enhetligt kvotsystem, inte bara på samlad Europanivå utan även för varje nationell marknad. På europeisk nivå fastställdes kvoterna i november 1994 enligt följande: ABB 37 %, Løgstør 20 %, Tarco 10 %, Pan-Isovit10 %, Isoplus 10 %, Starpipe 6 % och övriga 7 %. Senare fick Brugg 2 % och KWH 4 %. En så kallad EUprislista upprättades som en modell som skulle användas för att höja priserna med % under två år. Om någon tillverkare bjöd under den utvalda favoriten, blev denne avkrävd en förklaring och pressades att ta tillbaka sitt anbud eller höja priset för att låta favoriten vinna. Henss/Isoplus var särskilt framstående som verkställare av kartellen i Tyskland. 3. Åtgärder mot Powerpipe Powerpipe hade utsatts för samordnade åtgärder från kartellen sedan 1992 men dessa intensifierades när företaget gick in på den tyska marknaden och vann ett kontrakt (Neubrandenburg). Powerpipe erbjöds en plats i kartellen under förutsättning att det drog tillbaka sitt anbud och när företaget vägrade utsattes det återigen för hot om att lämna marknaden eller riskera ett priskrig. När Powerpipe bjöd under kartellen och vann Leipzig-Lippendorf-projektet i mars 1995 reagerade kartellen omedelbart: den tyska kontaktgruppen träffades i Düsseldorf den 24 mars och beslutade om en kollektiv bojkott. Tarco gjorde följande anteckningar vid mötet: Powerpipe har fått Leipzig-Lippendorfkontraktet. Ingen tillverkare skall leverera till L-L, IKR, Mannesmann-Seiffert, VEAG*... Ingen av våra underleverantörer får arbeta för Powerpipe. Om de gör det, kommer allt vidare samarbete att stoppas. Vi skall försöka hindra Powerpipe från att få (till exempel) plastleveranser. * [ANM: dessa var entreprenörerna för L-L projektet.] 4. Fortsättningen av kartellen efter undersökningarna Bara några dagar efter kommissionens undersökningar i slutet av juni 1995 träffades de verkställande direktörerna och beslutade att fortsätta kartellen, dock med extra säkerhetsåtgärder för att dölja den. Alla deras möten skulle hållas utanför EU, främst i Zürich (där ABB:s huvudkontor ligger), och de danska tillverkarna skulle inte flyga reguljärt utan med Løgstørs privata flygplan. 4

5 Så sent som i oktober 1995 faxade ABB ett antal tabeller över de justerade marknadsandelarna enligt kvotsystemet för 1995 till KWH. På tabellen fanns följande avslöjande anteckning: Pekka: skall förstöras helt... EU-ärendet ser illa ut var försiktig för Guds skull. Även när företagen började inse att "spelet var förlorat" och vissa kontaktade kommissionen, hölls fortfarande möten för att diskutera hur kartellen kunde fortsätta "på andra sätt". Efter att ha signalerat att de ville samarbeta försåg flera företag (Løgstør, Tarco, KWH) kommissionen med handlingar om kartellen som inte hade påträffats vid de oanmälda undersökningarna i juni ABB som också hade uttryckt sin önskan att samarbeta lämnade in en fullständig redogörelse för kartellens verksamhet till kommissionen. De böter som döms ut till ABB återspeglar det faktum att överträdelsen var företagspolicy på högsta nivå; en av företagets högsta chefer i Zürich var hjärnan bakom kartellen och ledde den. 5

6 List of Undertakings: Pre-Insulated Pipes Name Address Distric Heating Factories in: ABB Asea Brown Boveri Ltd Zürich (CH) Fredericia (DK); Fulda (D); Finland; Sweden; Poland Løgstør Rør AS Fredericia (DK) Fredericia (also now owns Pan-Isovit) Tarco Energi A/S Fredericia (DK) Fredericia (DK) Henss/Isoplus - Hohenberg, Austria - Rosenheim, Germany Hohenberg, Sondershausen (D) Hungary, Czech Republic Pan-Isovit GmbH Fulda (D) Speyer (now owned by Pan-Isovit) Dansk Rørindustri A/S ( Starpipe ) Fredericia (DK) Fredericia KWH Tech Ltd Vaasa (Fin) Vaasa Brugg Rorsysteme GmbH Wunstorf (D) Wunstorf Ke-Kelit Ges.m.b.H. Linz (Austria) Linz Sigma Tecnologie di Rivestimento Srl Lonato (I) Lonato (Milano) 6