FÖRESKRIFTER OM MÄTNINGARNAS NOGGRANNHET OCH RÅMÄRKEN VID FASTIGHETSFÖRRÄTTNINGAR

Transkript

1 FÖRESKRIFTER OM MÄTNINGARNAS NOGGRANNHET OCH RÅMÄRKEN VID FASTIGHETSFÖRRÄTTNINGAR 1. Inledning Föreskrifternas tillämpningsområde Termer, definitioner och förkortningar Mätklasser Koordinatsystem Förrättningsmätningar Mätmetoder för råmärken Noggrannheten på råmärken Definition av RSK-tal Bestämning av RSK-tal Objekt som mäts in vid förrättningen och deras noggrannhetskrav Noggrannhetskrav på råmärken Anslutning av förrättningsmätningar till fastighetsregisterkartan (FRK) Anteckning av arealer i förrättningshandlingarna Råmärken och andra terrängmärken samt användning av dem Råmärken och råpunkter, användning och numrering Markering av rår med hjälp av råmärken Övriga terrängmärken Råpåle på vägområde Övriga pålar... 15

2 1. Inledning 1.1. Föreskrifternas tillämpningsområde Lantmäteriverkets centralförvaltning har i dag med stöd av mom. i fastighetsbildningslagen (554/1995) beslutat upphäva sina föreskrifter om mätningarnas noggrannhet, råmärken och karttecken vid fastighetsförrättningar nr 59N/97 av den samt de ändringar som gjorts i dem (MML 3/012/2004) och (punkt 7.1). För mätningarnas noggrannhet och för de märkenas del som används vid fastighetsförrättningar ska dessa föreskrifter följas. Föreskrifterna är avsedda både för lantmäteribyråerna och för de kommuner som för fastighetsregister. Föreskrifterna träder i kraft och gäller tillsvidare. Föreskrifterna med bilagor kan erhållas hos arkivcentralens registratorskontor vid Lantmäteriverket. Föreskrifterna finns dessutom på Finlex webbplats och på Lantmäteriverkets webbplats Termer, definitioner och förkortningar ETRS89 och ETRF89 ETRS-GKn ETRS89 är ett koordinatsystem som enligt CTRS är bundet till något land. Systemet är anknutet till Eurasiska kontinentalplattans enhetliga del och sammanfaller med det globala ITRS-systemet vid epok ETRF är ett 3D-koordinatsystem som har bidragit till realiseringen av ETRS89- systemet. ETRS = European Terrestrial Reference System ETRF = European Terrestrial Reference Frame CTRS = Conventional Terrestrial Reference System ITRS= International Terrestrial Reference System Med ETRS89-systemet används Gauss-Krüger projektionen och plankoordinatsystemet. Projektionszonens bredd är 1º, men den kan också användas i bredare form t.ex. i kommunerna. I namnet på projektionen (och plankoordinatsystemet) syftar ETRS till koordinatsystemet, GK till projektionstypen (Gauss-Krüger) och n till medelmeridianens gradtal. Exempelvis är ETRS-GK27 ett plankoordinatsystem, vars medelmeridian är 27º östlig längd.

3 ETRS-TM35FIN EUREF-FIN ETRS-TM35FIN är en transversal kartprojektion (Transverse Mercator), där TM-projektionszon 35 har förlängts att täcka hela Finlands område. ETRS- TM35FIN-projektionens medelmeridian är 27º östlig längd. I namnet på projektionen (och plankoordinatsystemet) syftar ETRS till koordinatsystemet, TM till projektionstypen (Transverse Mercator), 35 till TM zonens nummer och FIN innebär projektionens finska tillämpning. ETRS89-systemets nationella realisation i Finland. FIX-lösning Vid RTK-mätningar innebär en FIX-lösning (eller Fixed-lösning) att mottagarens plats är noga bestämd. Den baserar sig på avgörande av avstånd mellan satelliter och mottagare utifrån signalers bärvågar (s.k. lösning till något ursprungligen okänt, dvs. initialisering). Mätnoggrannheten i FIXlösningar är i centimeterklass. FLOAT-lösning I FLOAT-lösningar är inte mottagarens plats noggrant bestämd. Mottagarens initialisering är inte slutförd och i FLOAT-läget kan punkternas koordinater avvika flera meter från de korrekta koordinaterna. Gauss Krüger kartprojektion Gauss-Krüger projektionen är en vinkeltrogen transversal cylinderprojektion, där cylindern tangerar jordklotet längs medelmeridianen. Skalan på medelmeridianen är 1.0. Medelmeridianen är det ortogonala koordinatsystemets nordaxel och ekvatorn östaxel. Med ETRS89 -systemet används Gauss-Krüger-projektionen som projektionszoner av 1º bredd. Om projektionen (och plankoordinatsystemet) används namnet ETRS-GKn (där n är medelmeridianens gradtal). Nordkoordinatens beteckning är N och östkoordinatens E. Kartverkskoordinatsystemet baserar sig på Gauss-Krüger-projektionen och på projektionszoner av 3º bredd. Nordkoordinaten betecknas med x och östkoordinaten med y. Kartverkskoordinatsystemet (KKS) Kartverkskoordinatsystemet är det plankoordinatsystem som tidigare använts i samband med nationella kartverksarbeten. KKS består av ett grundkoordinatsystem (Finland avbildat i sex Gauss-Krüger projektionszoner

4 med en bredd av 3 ) och ett enhetskoordinatsystem (Finland avbildat i en enda projektionszon). PDOP RTK Position Dilution of Precision, ett mått på satellitgeometrins kvalitet som visar hur placeringen av satelliter påverkar positionsnoggrannheten. Ju mindre talvärde desto bättre satellitgeometri. RTK (Real Time Kinematic) är en satellitmätmetod där minst två satellitmottagare används. Den ena mottagaren befinner sig i en punkt med kända koordinater och med den andra kartläggs de önskade objekten i realtid. Mätningen ger en noggrannhet i centimeterklass (FIX-lösning). Stompunkt TM-kartprojektion WGS84 Nätverks-RTK Stompunkter är i koordinater och/eller i höjd bestämda fixpunkter och stödpunkter. Fixpunkter är permanent i terrängen markerade punkter. Stödpunkter är provisoriskt markerade eller på flygbilder valda plan- eller höjdstödpunkter. TM projektionen (Transverse Marcator) är en transversal skärande cylinderprojektion med två längdriktiga skärningslinjer. TM-projektionen grundar sig vanligen på projektionszoner med en bredd av 6º. Dess mest kända tilllämpning är UTM-systemet (Universal Transverse Mercator), där skalfaktorn på medelmeridianen är , vid skärningslinjerna 1.0 och utanför dem större än 1.0 för att minska projektionsfel. WGS84 (World Geodetic System) är ett koordinatsystem som används av GPS-satelliter. WGS84 är ett system som utvecklades av USA:s försvarsmakts kartläggningsmyndighet. Regionala system, t.ex. EUREF-FINkoordinatsystemet i Finland, som noga överensstämmer med realisationen av ITRS, kan uppskattas som identiska med WGS84-systemet. I nätverks-rtk-metoden används flera basstationer, med hjälp av vilka nätverkslösningen beräknas och även korrigeringstermer, vilka bidrar till att effektivt och tillförlitligt bestämma platsen för mottagaren som är i rörelse. Mätnoggrannheten är i klass med den konventionella RTK-mätningen, kanske även något bättre. Med hjälp av nätverks-rtk kan mätningsområdet utvidgas i jämförelse med den konventionella RTK-mätningen.. VRS-virtualbasstationsnätverket (Virtual Reference Station) är en nätverkslösning bestående av fasta basstationer som är utvecklad för satellitmätningar. I VRS-nätverket är det möjligt att utföra RTK-satellitmätningar med hjälp av endast en mottagare.

5 2. Mätklasser Områden som berörs av en förrättning indelas i fyra (4) mätklasser enligt följande: Mätklass 1: Tätortsområden med gällande detaljplan där tomtindelningen är bindande eller byggförbud för utarbetande av dylika detaljplaner. Mätklass 2: Tätortsområden med detaljplan där tomtindelningen är riktgivande. Mätklass 3: Stranddetaljplan och strandområden samt övriga sådana områden där markvärdet är klart högre än för jord- och skogsbruksmark, exempelvis s.k. glesbygdsområden. Mätklass 4: Mark- och vattenområden som inte hör till ovan nämnda klasser. Område som är föremål för en förrättning klassificeras till respektive mätklass om mätningarna har utförts på det sätt och enligt den noggrannhet som mätklassen förutsätter. Befintligt koordinatmaterial (t.ex. gamla råmärken) kan användas om det uppfyller mätklassens krav. I annat fall ska objekten mätas på nytt i enlighet med respektive mätklass. 3. Koordinatsystem Fastighetsregisterkartans koordinatsystem är ETRS-GKn som i första hand ska användas i samband med förrättningsmätningar. Kommuner som använder kartverkskoordinatsystemet (KKS) eller statens gamla koordinatsystem (SGS) eller annat på triangelmätning baserat koordinatsystem (lokalt system) kan fortsätta att använda detta system på detaljplaneområden. Vid beräkning av satellitmätningar används ETRS89-systemet (EUREF-FIN), där koordinater för punkter som bestämts i systemet omräknas till kartläggningsplanet med hjälp av vedertagna kartprojektioner, transformationer och parametrar. Ytterligare information finns i den offentliga förvaltningens rekommendationer: JHS 153: ETRS89-systemets koordinater i Finland JHS 154: ETRS89 -systemets kartprojektioner, plankoordinatsystem och kartbladsindelning

6 4. Förrättningsmätningar 4.1. Mätmetoder för råmärken I mätningen av råmärken används följande vedertagna metoder: takymetermätning, RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning samt i vissa fall ortogonal kartläggning. I RTKoch nätverks-rtk-mätning är endast den s.k. FIX-lösningen möjlig. Mätningarna måste följa anvisningarna som finns här nedan och de som producenten av utrustningen utarbetat. Vid Lantmäteriverket ska dessutom de interna anvisningarna om mätning följas. Takymetermätning, RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning kan användas i alla mätklasser. RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning Den utrustning som används ska lämpa sig för RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning. Terrängen och andra förhållanden (bl.a. satellitgeometri) påverkar hur mätningen lyckas. Om förhållandena är svåra är det skäl att använda t.ex. takymeter. Som basstationspunkter ska man vid RTK mätning använda fixpunkter med god satellitsikt (inga hinder över elevationsvinkeln på 15 ). I samband med mätningen är det också möjligt att använda en fast basstation eller basstationsnät (nätverks-rtk), i vilket fall man kan avstå från att grunda en egen basstation. För att kontrollera mätningarnas riktighet ska minst 5 % av råmärkena mätas två gånger, antingen med hjälp av en annan basstationspunkt eller från samma basstation eller med hjälp av nätverks-rtk-metoden, när satellitgeometrin ändrats tillräckligt. I det senare fallet måste initialiseringen av mätningen (bestämning av det som är okänt) göras på nytt. De råmärken som mäts på nytt ska vara jämnt fördelade över mätningsområdet. Vid RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning ska dessutom följande beaktas: användning av tvåfrekvensmottagare rekommenderas, vid mätningen godkänns endast FIX-lösning de koordinater som anges i mätutrustningens FLOAT-läge får inte sparas eller användas efterkalkylering kan användas för beräkning av observationer, t.ex. om en FIXlösning inte har varit lyckad för ett tillförlitligt resultat måste satellitgeometrin vara tillräckligt god och mätningen utföras mot tillräckligt antal satelliter, minst 6 7 st, man måste särskilt ge akt på att undvika flervägsreflektion 1 (multipath) i närheten av byggnader, träd, vatten osv., minsta rekommenderade höjdvinkel är 15, mätningar och mätmetoders noggrannhet kan också kontrolleras på följande sätt: o nära kartläggningsobjekt belägna fixpunkter ska mätas så att noggrannheten i objektets närhet säkerställs 1 Flervägsreflektion, dvs satellitsignalen anländer inte direkt till antennen utan reflekteras från något objekt.

7 o hur nätverks-rtk fungerar och mätresultatens riktighet kan testas också exemplevis med en känd punkt belägen nära verksamhetsstället före man beger sig iväg till mätområdet Takymetermätning Med takymeter är det möjligt att kartlägga objekt som kräver stor lägesnoggrannhet såsom råmärken och byggnader samt vid behov även andra objekt. Kartläggningen kan ske från en känd punkt (t.ex. anslutningspunkt, bruksfixpunkt, råmärke), varvid referensriktningen till minst två andra punkter bör bestämmas. En anslutningspunkt kan användas om man för orienteringen dessutom mäter avståndet till en punkt. I mätklasserna 1 och 2 ska takymetermätning ske så att fixpunkter används som stations- och anslutningspunkter. I mätklasserna 3 och 4 kan man även använda råmärken som kan noga identifieras och vars koordinater är exakta (RSK-talet 0.20 och 0.35 m på motsvarande sätt). Vid fri stationspunkt måste riktning och avstånd bestämmas till minst två kända punkter. Bestämningen ska om möjligt ske mot tre kända anslutningspunkter så att den fria stationspunkten är inom triangeln som bildas av dessa tre punkter. Vid kartläggning av råmärken får kartläggningsradien vara högst två gånger längden på den som anslutningsriktning använda sidan. Om antalet fixpunkter som lämpar sig som utgångspunkter för kartläggningen är otillräckligt måste fixpunktsnätet förtätas. Vid mätning av förtätningsnätet ska de anvisningar som gäller för mätning av fixpunkter i Anvisningarna för planläggningsmätning och JHSrekommendationer användas. Ortogonal kartläggning Ortogonal kartläggning med hjälp av prisma och måttband (eller t.ex. laseravståndsmätare) är huvudsakligen en tilläggsmätmetod. Den kan användas exempelvis i samband med RTK-mätning då excentriska mätningar utförs (råmärken som ska mätas kan inte mätas direkt på grund av täckta ytor). I mätklasserna 1-3 får ortogonal kartläggning inte användas som den egentliga mätmetoden. Ortogonal kartläggning kan användas som en tilläggsmätmetod, men även då måste man försäkra sig om att noggrannheten fyller kraven för respektive mätklass. Ortogonal kartläggning kan användas i mätklass 4 enligt övervägande i mindre mätningar. Då ska a- och b-måtten vara tillräckligt korta (a-mått + b-mått 70 m, a-måttet ska vara större än b-måttet) och de punkter som bildar stomlinjen ska vara exakta och noga identifierbara för att åstadkomma tillräcklig noggrannhet (RSK-talet 0.50 m).

8 Exempel: RSK-tal för stomlinjens punkter a- och b-mått sammanlagt (m) Kartläggningsnoggrannhet (m) Noggrannheten på råmärken Koordinater och lägesnoggrannhet ska alltid bestämmas för råmärken som ska mätas. Lägesnoggrannheten anges som punktmedelfel (RSK- tal). Samtliga råmärken och råpunkter bör ha ett RSK-tal Definition av RSK-tal Råmärkenas RSK-tal (Rajamerkin Sijainnin piste Keskivirhe) anger noggrannheten av råmärkets läge i förhållande till anslutningsstomnätets planfixpunkter. I RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning ansvarar basstationerna för anslutningsstomnätets fixpunkter. På RSK-talet inverkar noggrannheten i identifieringen av anslutningspunkterna (i l ), noggrannheten i identifieringen av den punkt som eventuellt mäts (i m ) och den noggrannhet (l m ), som består av anslutningspunkternas RSK-tal och mätningens noggrannhet. RSK = i l 2 + i m 2 + l m 2 En ny punkt som ska mätas måste identifieras noga. Följande värden kan användas för att bestämma noggrannheten för identifiering av anslutningspunkter och gamla råmärken: rörrösen, betongrösen, mätmärke på råmärket m andra väl identifierbara råmärken m råmärken som fallit, vält omkull, gått sönder, stora naturstenar eller motsvarande råmärken > 0.10 m

9 Bestämning av RSK-tal RTK-mätning och nätverks-rtk-mätning RSK-talets närmevärde beräknas enligt följande formel: RSK = i m 2 + l m 2 där RSK-talet är punktmedelfel. I formeln visar termen (l m ) endast noggrannheten av RTK-mätning, inte den effekt som RSK-talets anslutningspunkter har. Värdet m kan användas för RTK-mätningens noggrannhet. På en öppen plats är noggrannheten bättre och i en täckt terräng sämre. Den uppskattning av noggrannhet som utrustningen visar är ofta bättre, men i allmänhet för optimistisk. Exempel: Exempel 1: (nytt råmärke ska mätas, öppen plats) noggrannheten (im ) på identifieringen av punkten som ska mätas = 0 m (felfri) mätningens noggrannhet = 0.05 m (RTK-mätningens noggrannhet) RSK = i m 2 + l m 2 = = 0.05 m Exempel 2: (ett gammalt lutande råmärke ska mätas, täckt plats) noggrannheten (im ) på identifieringen av punkten som ska mätas = 0.15 m (lutande) mätningens noggrannhet = 0.10 m (RTK-mätningens noggrannhet) RSK = i m 2 + l m 2 = = 0.18 m Takymetermätning I takymetermätning beräknas RSK-talets närmevärde enligt följande formel: RSK = i l 2 + i m 2 + l m 2 där termen l m (består av anslutningspunkternas RSK-tal och mätningens noggrannhet) kan vid radiell kartläggning beräknas med hjälp av följande formel: 2 l m = 2 lp RSK

10 där lp RSK är RSK-talet för utgångspunkten (vanligen stationspunkten). Om anslutningspunktens RSK-tal är större ska det användas i formeln. Standardvärdet 0.05 m i formeln innefattar fel vid takymetermätning (fel hos längdmätning och riktningsmätning). Exempel: Exempel 1: (nytt råmärke ska mätas, stationspunkt rörröse, lp RSK är 0.25 m, il=0.01) noggrannheten (im ) på identifieringen av punkten som ska mätas = 0 m (felfri) noggrannheten (il ) på anslutningspunkters identifiering = 0.01 m (exakt) mätningens noggrannhet l m = = 0.36 m RSK = i 2 l + i 2 m + l 2 m = = 0.36 m Exempel 2: (ett gammalt råmärke ska mätas, stationspunkt rörröse, lp RSK är 0.25 m, il=0.01) noggrannheten (im ) på identifieringen av punkten som ska mätas = 0.15 m (lutande) noggrannheten (il ) på anslutningspunkters identifiering = 0.01 m (exakt) mätningens noggrannhet l m = = 0.36 m RSK = i 2 l + i 2 m + l 2 m = = 0.39 m RSK-talets anteckningsnoggrannhet RSK-talets mätenhet är meter och talet anges med följande noggrannhet: RSK-tal anteckningsnoggrannhet (m) (1 cm) -centimeters noggrannhet (2 cm) -avrundas till närmaste centimeter (5 cm) -avrundas till närmaste 5 centimeter (10 cm) - avrundas till närmaste 10 centimeter 4.3. Objekt som mäts in vid förrättningen och deras noggrannhetskrav För objekt som kräver stor lägesnoggrannhet, såsom råmärken och byggnader, rekommenderas mätning med takymeter utgående från fixpunkter eller satellitmätning (RTK mätning, nätverks-rtk-mätning). Ortogonal mätning kan användas som tilläggsmätmetod. Vid fastighetsförrättningsmätningen ska de för förrättningen väsentliga objekten mätas på det sätt mätklassen förutsätter, till exempel fastighetsgränser med råmärken servituts- och andra nyttjanderättsområden med eventuella råmärken byggnader och bestående anläggningar trafikleder och områden mark- och vattenområden

11 I mätklasserna 1-3 ska strandlinjen eller till den jämförbar naturlig gräns kartläggas om ingen tillförlitlig information finns att tillgå om att råns läge är säkert på registerkartan (rågång eller kartläggning utförd vid förrättningen). I mätklass 4 kan även annat slags kartläggningsmaterial användas, exempelvis terrängdatabasen. Ifall rån är osäker ska rågång utföras oavsett mätklass mot vattenområdet, tillandningen eller annat dylikt område Noggrannhetskrav på råmärken Råmärkenas noggrannhetskrav (RSK-tal) enligt mätklass är följande: mätklass 1: 0.12 m mätklass 2: 0.20 m mätklass 3: 0.30 m mätklass 4: 0.50 m I mätklass 1 kan även striktare noggrannhetskrav tillämpas. Oberoende av mätklass och noggrannhetskrav ska råmärkena tilldelas ett bättre RSK-tal än de som angetts ovan om mätmetoden och -förhållandena gör det möjligt. 5. Anslutning av förrättningsmätningar till fastighetsregisterkartan (FRK) Förrättningsmätning som utförs med takymeter knyts till lägesnoggranna fixpunkter, stödpunkter och råmärken. Riksomfattande fixpunkter eller kommunernas anslutnings- eller bruksfixpunkter kan användas som fixpunkter. Anslutnings- och bruksfixpunkternas noggrannhetskrav är följande: anslutningspunkternas relativa noggrannhet i plan ska vara 20 ppm bruksfixpunkternas relativa noggrannhet plan ska vara: o i mätklasserna 1 och 2 50 ppm (15 mm, då sidlängden l 300 m) Om fixpunkter inte kan användas är det möjligt att använda stödpunkter och råmärken. Stödpunkter mätta med hjälp av takymeter och tillfälligt utmärkta tågpunkter, satellitmätta hjälppunkter, stomlinjes-, höjd- och bildpunkter. I mätklasserna 1 och 2 följs fixpunkternas noggrannhetskrav för stödpunkternas noggrannhetskrav Satellitmätningens hjälppunkter mäts som RTK- eller nätverks-rtk-mätning. Även statisk, på efterkalkylering baserad GNSS-mätning kan användas. RSK-talet för de råmärken som används för bindning ska vara o i mätklass m o i mätklass m

12 De koordinater som fås vid förrättningsmätningar genom RTK-mätning eller nätverks- RTK-mätning förs direkt in i koordinatsystemet om de utförs korrekt. Särskild bindning behövs inte. 6. Anteckning av arealer i förrättningshandlingarna Tomters och allmänna områdes arealer antecknas i förrättningshandlingarna i kvadratmeter och totalarealen för övriga fastigheter och deras skiften utan avrundning i hektar med fyra decimalers noggrannhet. I utdragen ur Fastighetsregistret visas tomters och allmänna områdes arealer i kvadratmeter och övriga registerenheters mark- och/eller vattenarealer samt totalarealer i hektar avrundat på följande sätt: Visningsnoggrannhet Areal (antal decimaler) < 2.0 ha ha < 20.0 ha ha < ha ha Råmärken och andra terrängmärken samt användning av dem 7.1. Råmärken och råpunkter, användning och numrering Råmärken är rörröse enstena röse bultröse röse i jordfast sten och bergröse fyrkantigt röse femstena röse och röse av fem pålar Som rörröse ska användas SFS 4940-standardenliga metallrörrösen försedda med VTT-C -beteckning som endast kan användas på stadig mark. Ett rörröse utan siktdel enligt SFS 4940-standard modell 1 får användas endast på gränser för en tomt, byggnadsplats eller ett allmänt område på detaljplaneområde.

13 Ett rörröse med siktdel enligt SFS 4940-standard modell 1 får användas på detaljplaneoch stranddetaljplaneområde samt annanstans på gränser för byggnadsplats samt vid vägar och åkrar. Ett rörröse med siktdel enligt SFS 4940-standard modell 2 får användas på alla gränser. Som enstena röse ska användas antingen natursten eller stympad pyramid av armerad betong, i vilken i mätklasserna 1 och 2 ett mätmärke ska göras som närmare anger dess läge. Genomskärningen av en natursten ska vara minst 200 mm och höjden minst 700 mm. Enstena röse av natursten får användas endast på gränser för byggnadsplats samt vid åkrar och vägar. Höjden av en stympad pyramid av armerad betong ska vara minst 700 mm och övre planets sida minst 100 mm och bottenplanets sida minst 300 mm. Röse av detta slag kan användas på stadig mark på alla gränser. Ett bultröse görs så att man i jordfast sten eller berg borrar fast antingen ett metallrör, vars genomskärning och höjd från underlaget är minst 20 mm, eller en metallbult, där den del som borras fast i underlaget ska ha en genomskärning på minst 10 mm och den del som blir synlig ovanför underlaget en genomskärning och en höjd på minst 20 mm. Bultröse får användas på alla gränser. Stompartiet av ett fyrkantigt röse byggs av sten eller på torvmark av torv. Längden och bredden ska vara minst en meter och höjden minst 400 mm. I mitten av stompartiet sätts en centrumsten upp, vars genomskärning är minst 200 mm och höjden i röse av sten minst 600 mm och i röse av torv minst 500 mm. I centrumstenen kan göras ett mätmärke som närmare anger råpunktens läge. Fyrkantigt röse av stenar får användas på alla gränser. Fyrkantigt röse av torv får användas endast på torvmark. På lös och sank mark bör fyrkantiga rösen byggas på en stadig lave. Ett femstena röse består av en centrumsten, vars genomskärning är minst 200 mm och höjd minst 600 mm, samt av fyra hörnstenar placerade på ca 0,7 meters avstånd från centrumstenen med lika avstånd mellan varandra. Genomskärningen av hörnstenarena ska vara minst 200 mm och höjden minst 500 mm. I centrumstenen kan göras ett mätmärke som närmare anger råpunktens läge. Femstena röse får användas på stadig mark på alla gränser. Ett röse av fem pålar sätts upp på samma sätt som ett femstena röse. I stället för stenar används beständiga pålar som sätts fast i marken. Genomskärningen av pålarna ska vara minst 100 mm och längden minst 1500 mm så att den fastsatta pålen har en höjd från marken om minst 700 mm. Röse av fem pålar får användas endast på sviktande mosse. Numrering Ett röse ska numreras om inte något annat anförs nedan. Numrering av rörröse har definierats i standarden SFS Siffran på ett bultröse ska antingen placeras på röset eller på en minst 2 mm tjock metallskiva som med hjälp av röset fastsätts i sten eller berg och som är av samma metall som röset, eller bredvid röset.

14 Siffrorna på bulten eller röret ska ha en höjd om minst 10 mm, på metallskivan 20 mm och i övriga fall 80 mm. Siffrorna i metall ska ha ett djup om minst 1 mm och i annat material minst 5 mm. Rör- eller stångröse på detaljplaneområde, med undantag för stranddetaljplaneområde, behöver inte numreras. En råpunkt i ett råmärke kan varaktigt markeras med ett mätmärke i samband med byggande av råmärket eller vid rågång. Mätmärket görs som ett hål i råmärket eller genom att i råmärket fastsätta ett metallrör eller en metallbult, på vilka tillämpas vad som ovan sagts om bultrösen. Råmärken kan också byggas enligt den s.k. punktparprincipen så att sikten är obegränsad från ett råmärke till ett annat. Markering av långa rår För raka över 300 m långa rår, vilka inte från förut har ett dike eller annat naturligt objekt som visar rån i terrängen, ska rösen byggas på meters avstånd beroende på förhållandena i terrängen. Råmärken kan också byggas på kortare rår för att markera platsen för rån t.ex. när höjdskillnaderna på området är stora. Råvisare byggs inte mera vid nya förrättningar Markering av rår med hjälp av råmärken I änd- eller brytpunkt av registerenhets rålinje ska ett röse byggas om inte rålinjen med stöd av 185 FBL lämnas outmärkta i terrängen. Råkar platsen för en rålinjes änd- eller brytpunkt bli sådan att där ett röse inte kan placeras eller där röse inte hålls eller där det skulle föranleda betydlig olägenhet, får råpunktens läge anges genom att bygga ett röse på varje från råpunkten utgående rålinje eller av särskilda skäl på dess fortsättning. För fastställande av en krökt rålinje ska rösen byggas i krökens tangentpunkter så att rålinjens krökning därigenom åskådliggörs. Fastighetsgränser som slutar vid gräns för landsvägs- eller järnvägsområde utmärks i terrängen med hjälp av de rösen som definieras i punkt 7.1. Övriga råpunkter mellan landsvägs- eller järnvägsområde eller därtill angränsande registerenheter utmärks i terrängen på det sätt som förklaras i punkt Det sist nämnda gäller också utmärkning av de biområdens läge som inlösts till väghållaren med vägrätt. Råpunkter i vattenområden anges endast med hjälp av koordinater och karta, om rålinjens sträckning i vattnet inte nämnvärt förtydligas genom att märka ut råmärkena i terrängen. Det är möjligt att lämna råns plats i terrängen outmärkt på detaljplanområde

15 (med undantag av stranddetaljplanområde) och även annanstans av särskilda skäl om utmärkningen inte behövs för att fastighetsindelningen ska vara klar och tydlig och om ägaren till fastigheten som ska bildas inte kräver det. Vidare behöver man inte märka ut en klar naturlig gräns och en gräns i vattnet, vilka inte lämpligt kan märkas ut med råmärken. En ny gräns mellan skyddsområdesfastighet och statens skogsmark behöver inte märkas ut med råmärken i terrängen. Då ska hörnpunkter och vid behov även andra råpunkter märkas ut med plast- eller träpålar eller med i miljöministeriets förordning 53/2008 nämnda stolpar. Om skyddsområdet gränsar till en lägenhet som ägs av en privatperson ska fastighetsgränsen öppnas och utpålas. Vid rågångar som utförs inom Natura 2000-nätverksenliga skyddsområden eller som avses i olika skyddsprogram kan de gränser som bestäms och de nya gränser som bildas vid förrättningar lämnas permanent outmärkta i terrängen eftersom gränserna avlägsnas när skyddsområdesfastigheten i fråga bildas Övriga terrängmärken Råpåle på vägområde Övriga pålar Om råpunkterna för en landsväg, för ett biområde som inlösts med vägrätt eller för ett järnvägsområde inte rösläggs i enlighet med punkt 7.2, utmärks råpunkterna i terrängen med hjälp av råpålar på vägområde. Om utmärkning av råpunkten är uppenbart onödigt eller förorsakar olägenhet för markägaren kan råpunkten lämnas outmärkt i terrängen. Som råpåle på vägområde används plastpåle som vid behov numreras. Med påle kan man i terrängen varaktigt märka ut sådana plangränser och gränser för hävde-, nyttjanderätts- och nyttjandebegränsningsområden som inte utgör registerenhets rålinje. I stadgande FBL om utmärkande av gräns för servitutsområde tillämpas också på nyttjanderätts- och nyttjandebegränsningsområden. Som påle ska användas ovan i punkt 7.1 definierade rösen. Som påle kan också användas råpåle på vägområde. Den behöver inte numreras.