Bilaga 7. Miljökonsekvensbeskrivning. Kompletterande kulturmiljöutredning Vindpark Östra Frölunda

Transkript

1 Bilaga 7 Miljökonsekvensbeskrivning Kompletterande kulturmiljöutredning Vindpark Östra Frölunda

2 Vindkraft på utmarken Kulturhistorisk utredning inom planerad vindkraftpark Östra Frölunda Svenljunga kommun Västra Götalands län Pär Connelid Kula HB, rapport

3 Innehåll Bakgrund och syfte 2 Vindkraftsparken i relation till redan registrerade lämningar. 4 Det äldre kulturlandskapet i området kring vindkraftparken. 5 Resultat från inventeringen.. 8 Sammanfattning och översiktlig bedömning av konsekvenserna för kulturmiljön.. 11 Referenser.. 12 Foto på framsida: bebyggelselämningar vid Mellantorpet, nära verk 15. 1

4 Vindkraft på utmarken en kulturhistorisk utredning Bakgrund och syfte Kula HB har på uppdrag av Gothia Vind AB i Göteborg genomfört en kulturhistorisk utredning inom ramen för projekteringen av Vindkraftpark Östra Frölunda. Området ligger i Mjöbäck (verken 9-12) och Östra Frölunda socknar i södra delen av Svenljunga kommun och Västra Götalands län. Figur 1. Vindkraftparkens läge i södra delen av Svenljunga kommun och Västra Götalands län. Utredningens syfte har varit att inventera och beskriva det kulturhistoriska innehållet, främst med avseende på tidigare ej kända fornlämningar, på respektive plats där vindkraftverken ska uppföras samt längs nya anslutningsvägar. I uppdraget ingick också att översiktligt beskriva miljökonsekvenserna för de kulturlämningar som berörs samt att föreslå alternativa lokaliseringar. 2

5 Fältinventeringen påbörjades redan i november månad 2009, enligt det ursprungliga förslaget som omfattande flera verk med delvis annorlunda lokaliseringar (se denna rapport i tidigare version; Kula HB, rapport ). Föreliggande rapportversion redovisar endast resultaten från fältinventeringar som genomförts i anslutning till de nu aktuella 12 verken (se kartan nedan). Kompletterande inventeringar utfördes i mitten av juni månad Lokaliseringen av de 12 verken och vägarna redovisas i figur 2 nedan. De röda strecken på kartan visar vägsträckor som behöver byggas fram till själva vindkraftverken. Gula ytor och prickar visar lägen för redan registrerade forn- och kulturlämningar i FMIS (se vidare nedan). Figur 2. Vindkraftverkens placering inom parken (röda stjärnor). Röda streck markerar vägar som kommer att användas eller nyanläggas. Registrerade lämningar i FMIS återges med gult. Terrängkartan nedladdad från Lantmäteriets hemsida Uppdraget utfördes som en frivillig utredning, utan beslut från länsstyrelsen, men i full enlighet med de krav som länsstyrelsen normalt ställer på s.k. särskilda utredningar. Målsättningen är att resultaten från utredningen ska fungera som kunskapsunderlag i både 3

6 uppdragsgivarens vidare planering av projektet och för länsstyrelsens ställningstaganden kring eventuella fortsatta antikvariska åtgärder. Arbetet har omfattat följande moment: kontroll av äldre lantmäterimaterial och annat relevant arkivmaterial (t.ex. FMIS, det digitala fornlämningsregistret) detaljerad fältinventering en yta med minst 50 meters radie kring varje vindkraftverk detaljerad inventering (20-40 meters bredd) längs planerade tillfartsvägar, främst sådana där nybyggnad eller smärre justeringar av befintliga sträckningar aviserats översiktlig analys av vindkraftsparkens påverkan på kulturmiljöer inom respektive område skriftlig rapport anmälan av nya objekt och miljöer till FMIS Fältinventeringarna omfattade i de flesta fallen en större yta än 50 meter ut från varje verk. I praktiken söktes minst dubbelt så stora områden av uppe på respektive höjdparti. På platser där mer omfattande lämningar påträffades inventerades och avgränsades dessa i sin helhet, detta för att skapa ett säkert underlag vid bedömningen av bevarandevärdet och av de konsekvenser som byggnationen får. Avgränsningen av hela miljöer innebär också att uppgifterna som anmäls till FMIS blir fullständiga. Vindkraftparken i relation till redan registrerade lämningar Det aktuella området hyser nästan inga registrerade fasta fornlämningar och jämförelsevis få övriga kulturhistoriska lämningar, d.v.s. miljöer med den lägre graden av skydd (jfr fig. 2 ovan). I och för sig är denna bild förväntad; topografin är mycket varierad och området har främst haft karaktären av utmark under historisk tid. Från jordbrukssynpunkt kan det utan överdrift beskrivas som ett marginalområde, beläget utanför omgivande, mer centrala odlingsbygder i exempelvis Ätrans dalgång i öster. Det är dock viktigt att komma ihåg, att FMIS är behäftat med synnerligen stora brister när det gäller sydvästra Sveriges skogsbygder (jfr exempelvis Mascher 1993 och Connelid 2006). I synnerhet de fossila landskapslämningarna (t.ex. fossil åkermark) är ojämnt registrerade och kan allmänt antas vara kraftigt underrepresenterad. Registreringen i FMIS är härvidlag full av inkonsekvenser och inventeringsområdet i Östra Frölunda utgör inget undantag. Så är exempelvis den relativt sent odlade marken vid Mellantorpet strax nordväst om verk 15 upptagen som röjningsröseområde i FMIS (Ö Frölunda nr 131), medan betydligt ålderdomligare och mer omfattande lämningar omedelbart söder därom inte alls finns med (se vidare under verk 15 nedan). Praktiskt taget alla de redan registrerade objekten i FMIS utgörs av bebyggelseplatser och odlingsmark till flera av torpen som tillkom i området under och (framför allt) 1800-talet. Den nu genomförda inventeringen är en kvalitetssäkring av FMIS:s uppgifter för de berörda ytorna. Två typer av fornlämningar dominerar allmänt i den här delen av länet, dels förhistoriska gravar, dels fossil åkermark. Några gravar är inte registrerade inom vindkraftparken men förekommer i dalgångsbygden strax öster därom. Där löper också den gamla landsvägen, kantad av såväl milstolpar som väghållningsstenar. Den fossila åkermarken utgör länets (och landets) särklassigt, arealmässigt sett, vanligaste fornlämningstyp. Grovt sett kan fyra typer av fossila odlingslandskap urskiljas. 4

7 De äldsta lämningarna utgörs av röjningsröseområdena, d.v.s. miljöer där det synliga innehållet till största delen utgörs av röjningsrösen av ålderdomlig karaktär. De senaste årens undersökningar i södra Västergötland har visat att den här typen av agrara miljöer börjar växa fram redan under bronsålder. Den första stora odlingsboomen sker av allt att döma under yngre bronsålder och äldsta järnålder för cirka 2500 år sedan (Mascher 1993). Röjningsröseområdena avspeglar ett mobilt jordbruk, där sannolikt både åker och bebyggelse flyttat runt inom större eller mindre resursområden. En välundersökt lokal finns vid Röstorp i Örsås socken strax norr om Östra Frölunda (se Connelid m.fl. 2003). Termen röjningsröseområde är missvisande eftersom det ofta är fråga om mycket komplexa fornlämningsmiljöer, där åkerformerna sällan inskränker sig till enbart rösen. Där finns dessutom ofta även andra typer av fornlämningar, i form av gravar och boplatser under mark. Röseområdena uppträder idag vanligen på relativt plan moränmark i skog. Den rumsliga kopplingen till historiska inägomarker är emellertid tydlig. Lite förenklat kan man säga att mängden fossil åkermark avtar med avståndet från de gamla inägorna. Arealerna kan vara betydande och alltifrån grupper om några få rösen till ytor på tiotals hektar förekommer. Några typiska röjningsröseområden var inte kända inom vindkraftparken före den här aktuella utredningen. Nästa fas i landskapsutvecklingen i södra Västergötland utgörs av den bandparcellerade åkermarken. Termen bandparcell avser långsmala (bandformiga) ytor; parcell betyder helt enkelt yta. Det är här fråga om regelbundet indelad mark, parallella ytor som vanligen avgränsas av terrasskanter, stensträngar och jordvallar. Bandparcelleringen genomfördes redan vid mitten av första årtusendet men de bakomliggande orsakerna är inte närmare kända. De täcker också ofta ganska stora ytor och uppträder nästan regelmässigt i direkt anslutning till den historiskt kända åkermarken. Det småskaliga myllret av långsmala tegar i kartorna från och 1800-talen går vanligen tillbaka på denna struktur från mellersta järnålder. Varken FMIS eller det äldre kartmaterialet antyder att den här typen av lämningar har förekommit inom vindkraftparken. Den tredje typen av landskapshistoriska lämningar utgörs av agrara miljöer som inte har ett ursprung i de förhistoriska röseområdena eller bandparcellerna. Det rör sig här ofta om åkermark som etablerats under medeltid eller något senare. Eftersom marken odlats intensivt förekommer ofta tydliga erosionsformer, framför allt terrasskanter. Mäktiga terrasskanter har ett stort informationsvärde, även de som avgränsar sent odlade åkrar. De sent övergivna men innehållsrika inägorna kring gårdarna Akarnehult, Åsebo och Ölsbo är exempel på miljöer av det här slaget. Den fjärde typen av landskapslämningar kan sägas representera den agrara revolutionen, alltså tiden från senare delen av 1700-talet och fram till början av 1900-talet. En viktig exponent för denna period är alla torpen och backstugorna med sina små inägor. Det äldre kulturlandskapet i området kring vindkraftparken I nästan samtliga fall ligger de föreslagna byggplatserna för vindkraftverken på ytor som på äldre lantmäterikartor används som utmark, d.v.s. utanför den mest intensivt utnyttjade marken. Det rör sig här med andra ord om terräng som under i varje fall de senaste århundradena huvudsakligen varit mer eller mindre skogbevuxen och som delvis fungerat som betesmark. Som framgår av kartutsnittet i figur 3 var emellertid landskapet inom parken inte någon sammanhängande, ren utmark vid tiden för den äldsta ekonomiska kartans utgivande på 1890-talet. Kartbilden avslöjar dels att ett ganska stort antal torp och annan, liknande småbebyggelse med tillhörande små inägomarker fanns i området, dels förekomsten av 5

8 tre mindre gårdar. De tre sistnämnda är Akarnehult och Åsebo i Ö Frölunda socken och Ölsbo i Mjöbäck socken, samtliga självständiga jordregisterenheter och upptagna i äldre jordeböcker. Inget av ställena är idag bebodda men de gamla inägorna innehåller delvis välbevarade agrara spår i form av fossil åkermark och husgrunder. Figur talets ekonomiska karta (kallad Häradskartan) med de 12 vindkraftverken markerade års karta över Åsebo (fig. 4 på nästa sida) illustrerar hur landskapet kring en typisk, liten ensamgård i skogsbygden såg ut under 1700-talet. Bebyggelsen återfinns på samma plats som dagens kvarvarande, obebodda boningshus. Gården ligger mitt i ett kombinerat åker- och ängsgärde, men nära Lammehagen och utmarken i öster. Tvärs igenom gärdet löper en vägsträckning som öster om tomten har samma sträckning som dagens väg mellan Ällebäckstorp och Annelsred. 6

9 Figur 4. Karta över Åsebo från år Akten O :1 i Lantmäteristyrelsens arkiv. Åkermarken brukas i ensäde, d.v.s. sås och skördas varje år. Lantmätaren uppger att utsädet mestadels består av havre och blandsäd (havre och korn), i viss mån även vårråg och korn. Ängen sägs bestå av stenig tufwig liungachtig hårdvall med eek och biörckskog bewoxen. Väster om inägomarken på 1719 års karta finns en beteshage, d.v.s. en inhägnad yta. Landskapet här där troligen samma karaktär som de omgivande utmarkerna. Texten i kartbilden upplyser om att den utgörs av liungmarck medh furu- biörck och granskog bewoxen. Lokaliseringen av verk nummer 16 ligger strax norr om beteshagen. Uppgifterna i en karta från 1703 över Ängasjö, beläget strax sydost om vindkraftparken, bekräftar bilden av utmarken som ges i Åsebokartan. Området väster om Vitasjön sägs där vara bevuxet med både gran, furu, björk och någon ek. Det hårda betet har dock gjort att skogen i vissa områden är tunn. En annan bidragande orsak till att skogen innehåller öppningar är att marken med jämna mellanrum svedjades års karta över Ängasjö visar också att knekttorpet strax nordost om Åsebo existerar redan i början av 1700-talet. Ytterligare några torp verkar vara i bruk redan under detta århundrade. Det stora flertalet torde dock ha tillkommit under 1800-talet. 7

10 Resultaten från inventeringen Nedan följer en beskrivning av miljöerna vid byggplatserna kring vindkraftverken och respektive anslutningsvägar samt förslag till vidare antikvariska åtgärder. Verk 1B: Hyggesmark i småkullig terräng med mycket block och sten. F.d. utmark. Inga synliga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs (redan anlagd) anslutningsväg. Verk 6: Hyggesmark med berg i dagen och flera fuktiga partier. Vägen delvis i granskog. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 7: Cirka tioårig granskog på stort hygge. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 9: Markerat höjdparti med både berg i dagen, block och en hel del fuktig mark. Uppväxande hygge på f.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 10: Litet hygge på markerad höjd. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs planerade anslutningsvägar från nordväst eller mot verk 12 söderut. Verk 11: Uppväxande hygge på markerad höjd. Vägen genom granskog. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs planerad väg. 8

11 Verk 12: Halvgammal granskog på delvis fuktig. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg norrifrån. Verk 14: Granskog och småhyggen i kuperad terräng. F.d. utmark. Inga synliga lämningar eller lämpliga boplatslägen vid vare sig verk eller längs vägar. Verk 15: Granskog på stor höjdsträckning. F.d. torpinäga. Platsen för verket ligger intill ett stort område med fossil åkermark som utgör en fortsättning på den felaktigt avgränsade miljön nr 131 i FMIS; lämningarna sträcker sig här nämligen betydligt längre söderut. I norra delen präglas formspråket av odling och bebyggelse till Mellantorpet, belagt på en karta från år Längre söderut har den fossila åkermarken ålderdomligare karaktär och går sannolikt tillbaka på förhistorisk eller medeltida odling. Miljön är välbevarad och innehållsrik, vilket gör bevarandevärdet högt. Figur 5. Nyupptäckt fossil åkermark vid verken nummer 15 och 20. De gula ytorna visar redan registrerade lämningar (fossil åkermark) i FMIS. Röda linjer visar planerade anslutningsvägar. 9

12 Den föreslagna anslutningsvägen ligger strax utanför den fossila åkermarken. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att byggplatsen för verket inte sträcker sig in i den fossila åkermarken i väster. Verk 16: Stort hygge, med delvis fuktig och bergig terräng. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades. Verk 20: Höjdkrön med berg, bevuxet med årig granskog. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid verket. Södra delen av anslutningsvägen upp från befintlig väg löper över och i kanten av ett nyligen upptaget hygge, innehållande välbevarade odlings- och bebyggelselämningar efter torpet Torebo. Dess inägomark är markerad redan på kartan över Akarnehults m fl hemmans skogsmark från år 1836; det kallas emellertid då Torekärrs torp. Grunden efter torpets boningshus är upptagen med nummer 73 i FMIS (Ö Frölunda sn), dock ingenting av odlingsmarken. Figur 6. Röjningsröse och åkermark vid torpet Torekärr. Den föreslagna lokaliseringen av verk 20 är i granskogen på höjdkrönet i bortre delen av bilden. Foto: Pär Connelid, Kula HB. De fossila odlingslämningarna i området täcker en ganska stor yta (se fig. 5 under verk nr 15 ovan). Formerna domineras av ett stort antal röjningsrösen, vars utseende i de flesta fallen avslöjar att det rör sig om relativt sena lämningar; de har knappast något äldre ursprung än själva torpodlingen. På ett par ställen finns terrasskanter med en mäktighet på cirka en halvmeter. Runtom odlingsmarken löper bitvis en stenmur. I sydväst fortsätter åkermarken ned i lägre terräng. 10

13 Den planerade anslutningsvägen löper över östra delen av torpmiljön och berör bl a några rösen samt grunden efter boningshuset. Bortsett från en del körskador efter den nyligen genomförda avverkningen är lämningarna välbevarade. Mot bakgrund av att flera andra torpmiljöer finns i närheten kan de sägas ha ett relativt stort bevarandevärde. En flyttning av vägen något längre österut är därför att föredra. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att anslutningsvägen i söder flyttas några tiotals meter österut, utanför torpmiljön. Verk 21: Granskog på bergig, hög höjd. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Sammanfattning och översiktlig bedömning av konsekvenserna för kulturmiljön Som framgått av redovisningen ovan finns ett ganska stort antal välbevarade agrara miljöer inom den planerade vindkraftparken. Lämningarna domineras av fossilt odlingslandskap, där merparten tillkommit i samband med torpexpansionen under och 1800-talen. Vid sidan av torpen finns även några övergivna gårdsmiljöer med tillhörande inägomarker. Inventeringen kan sägas ha kompletterat bilden genom upptäckten av några områden med fossil åkermark som kan ha ett förhistoriskt eller medeltida ursprung (jfr även tidigare rapportversion). Ingenstans inom vindkraftparken förekommer någon beteshävd eller annan traditionell markanvändning. Bristen på hävd minskar bl.a. möjligheterna att uppleva och förstå de historiska sammanhangen inom miljöerna. Området upptas inte heller i det regionala bevarandeprogrammet för odlingslandskapets värden från 1994 eller det kommunala kulturmiljöprogrammet från Med avseende på antalet miljöer och mångfalden lämningar kan området som helhet beskrivas som ett typiskt äldre utmarksområde i den här delen av länet. Flera av miljöerna är visserligen välbevarade och delvis störningskänsliga men inte av en sådan karaktär eller dignitet att uppförandet av de planerade vindkraftverken får någon avgörande negativ inverkan. När det gäller anslutningsvägarna bör dock förslagen till alternativa sträckningar som presenterats ovan i möjligaste utsträckning eftersträvas. Inte heller karaktären på den omgivande kulturmiljöerna i Ätrans dalgång i öster och Annelsred och Kattarp i väster uppvisar några värden som hamnar i konflikt med vindkraftparken. Odlingslandskapet längs Ätran närmast öster om parken är öppet men präglas i hög grad av polariseringen mellan åker och skog. På några ställen finns mindre områden med naturbetesmarker, exempelvis vid Ängasjö i söder, men dessa bidrar inte till att uppväga bristen på variation i markanvändningen. Agrar bebyggelse av äldre karaktär finns på flera av de äldre gårdslägena längs den gamla landsvägen. I bevarandeprogrammen omnämns särskilt en pampig magasinsbyggnad vid Ällebäckstorp och den strax väster därom liggande torpbebyggelsen. Den senare ligger emellertid inte inne i vindkraftparken. Undantaget ett mindre område med betesmark (klass 3) vid Vränglarp, beläget på båda sidor av Ätran, finns inte heller någon av dessa omgivande odlingsbygder upptagna i de regionala eller kommunala bevarandeprogrammen. 11

14 Kula HB:s samlade bedömning är att vindkraftparken inte kommer i allvarlig konflikt med områdets kulturmiljövärden. Referenser Connelid, P Nya fornlämningar i Sibbarps och Gällareds socknar. Kula HB, rapport Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 35. Svenljunga kommun. Älvsborgs länsmuseum Kulturmiljöprogram för Svenljunga kommun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Älvsborgs länsmuseum. Mascher, C Förhistoriska markindelningar och röjningsröseområden i Västsveriges skogsbygder. Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län. Rapport 1994:5. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 12