Bilaga 6. Miljökonsekvensbeskrivning. Kulturmiljöutredning Vindpark Östra Frölunda

Transkript

1 Bilaga 6 Miljökonsekvensbeskrivning Kulturmiljöutredning Vindpark Östra Frölunda

2 Vindkraft på utmarken Kulturhistorisk utredning inom planerad vindkraftpark Östra Frölunda Svenljunga kommun Västra Götalands län Pär Connelid Kula HB, rapport

3 Innehåll Bakgrund och syfte 2 Vindkraftsparken i relation till redan registrerade lämningar. 4 Det äldre kulturlandskapet i området kring vindkraftparken. 5 Resultat från inventeringen.. 8 Sammanfattning och översiktlig bedömning av konsekvenserna för kulturmiljön.. 15 Referenser.. 16 Foto på framsida: bebyggelselämningar vid Mellantorpet, nära verk 5. 1

4 Vindkraft på utmarken en kulturhistorisk utredning Bakgrund och syfte Kula HB har på uppdrag av Gothia Vind AB i Göteborg genomfört en kulturhistorisk utredning inom ramen för projekteringen av Vindkraftpark Östra Frölunda. Området ligger i Mjöbäck (verken 8-12) och Östra Frölunda socknar i södra delen av Svenljunga kommun och Västra Götalands län. Flera markägare finns i området. Figur 1. Vindkraftparkens läge i södra delen av Svenljunga kommun och Västra Götalands län. Utredningens syfte har varit att inventera och beskriva det kulturhistoriska innehållet, främst med avseende på tidigare ej kända fornlämningar, på respektive plats där vindkraftverken ska uppföras samt längs nya anslutningsvägar. I uppdraget ingick också att översiktligt beskriva miljökonsekvenserna för de kulturlämningar som berörs samt att föreslå alternativa lokaliseringar. På några platser har därför i samråd med uppdragsgivaren förslag till alternativ placering av anslutningsvägar arbetats fram. 2

5 När inventeringsarbetet påbörjades senhösten 2009 var parken tänkt att omfatta 17 verk. Vid tiden för rapporteringen var det ännu osäkert hur många anläggningar som slutligen kommer att bli aktuella. I denna rapport redovisas resultatet av hela inventeringen, d.v.s. alla ytor som berörs av det ursprungliga antalet vindkraftverk. Fältinventeringen utfördes i november månad På grund av den försenade vägutredningen, vilken fick avbrytas under den ovanligt långa och snörika vintern, har rapporten inte kunnat färdigställas förrän sommaren Lokaliseringen av de 17 verken och vägarna redovisas i figur 2 nedan. De röda strecken på kartan visar vägsträckor som behöver byggas fram till själva vindkraftverken. Gula ytor och prickar visar lägen för registrerade forn- och kulturlämningar i FMIS (se vidare nedan). Figur 2. Vindkraftverkens placering inom parken (röda stjärnor). Röda streck markerar vägar som kommer att användas eller nyanläggas. Registrerade lämningar i FMIS återges med gult. Terrängkartan nedladdad från Lantmäteriets hemsida

6 Uppdraget utfördes som en frivillig utredning, utan beslut från länsstyrelsen, men i full enlighet med de krav som länsstyrelsen normalt ställer på s.k. särskilda utredningar. Målsättningen är att resultaten från utredningen ska fungera som kunskapsunderlag i både uppdragsgivarens vidare planering av projektet och för länsstyrelsens ställningstaganden kring eventuella fortsatta antikvariska åtgärder. Arbetet har omfattat följande moment: kontroll av äldre lantmäterimaterial och annat relevant arkivmaterial (t.ex. FMIS, det digitala fornlämningsregistret) detaljerad fältinventering en yta med minst 50 meters radie kring varje vindkraftverk detaljerad inventering längs planerade tillfartsvägar, främst sådana där nybyggnad eller smärre justeringar av befintliga sträckningar aviserats översiktlig analys av vindkraftsparkens påverkan på kulturmiljöer inom respektive område skriftlig rapport anmälan av nya objekt och miljöer till FMIS Fältinventeringarna omfattade i de flesta fallen en större yta än 50 meter ut från varje verk. I praktiken söktes minst dubbelt så stora områden av uppe på respektive höjdparti. På platser där mer omfattande lämningar påträffades inventerades och avgränsades dessa i sin helhet, detta för att skapa ett säkert underlag vid bedömningen av bevarandevärdet och av de konsekvenser som byggnationen får. Avgränsningen av hela miljöer innebär också att uppgifterna som anmäls till FMIS blir fullständiga. Vindkraftparken i relation till redan registrerade lämningar Det aktuella området hyser nästan inga registrerade fasta fornlämningar och jämförelsevis få övriga kulturhistoriska lämningar, d.v.s. miljöer med den lägre graden av skydd (jfr fig. 2 ovan). I och för sig är denna bild förväntad; topografin är mycket varierad och området har främst haft karaktären av utmark under historisk tid. Från jordbrukssynpunkt kan det utan överdrift beskrivas som ett marginalområde, beläget utanför omgivande, mer centrala odlingsbygder i exempelvis Ätrans dalgång i öster. Det är dock viktigt att komma ihåg, att FMIS är behäftat med synnerligen stora brister när det gäller sydvästra Sveriges skogsbygder (jfr exempelvis Mascher 1993 och Connelid 2006). I synnerhet de fossila landskapslämningarna (t.ex. fossil åkermark) är ojämnt registrerade och kan allmänt antas vara kraftigt underrepresenterad. Registreringen i FMIS är härvidlag full av inkonsekvenser och inventeringsområdet i Östra Frölunda utgör inget undantag. Så är exempelvis den relativt sent odlade marken vid Mellantorpet strax nordväst om verk 15 upptagen som röjningsröseområde i FMIS (Ö Frölunda nr 131), medan betydligt ålderdomligare och mer omfattande lämningar omedelbart söder därom inte alls finns med (se vidare under verk 15 nedan). Praktiskt taget alla de redan registrerade objekten i FMIS utgörs av bebyggelseplatser och odlingsmark till flera av torpen som tillkom i området under och (framför allt) 1800-talet. Två typer av fornlämningar dominerar allmänt i den här delen av länet, dels förhistoriska gravar, dels fossil åkermark. Några gravar är inte registrerade inom vindkraftparken men förekommer i dalgångsbygden strax öster därom. Där löper också den gamla landsvägen, kantad av såväl milstolpar som väghållningsstenar. Den fossila åkermarken utgör länets 4

7 (och landets) särklassigt, arealmässigt sett, vanligaste fornlämningstyp. Grovt sett kan fyra typer av fossila odlingslandskap urskiljas. De äldsta lämningarna utgörs av röjningsröseområdena, d.v.s. miljöer där det synliga innehållet till största delen utgörs av röjningsrösen av ålderdomlig karaktär. De senaste årens undersökningar i södra Västergötland har visat att den här typen av agrara miljöer börjar växa fram redan under bronsålder. Den första stora odlingsboomen sker av allt att döma under yngre bronsålder och äldsta järnålder för cirka 2500 år sedan (Mascher 1993). Röjningsröseområdena avspeglar ett mobilt jordbruk, där sannolikt både åker och bebyggelse flyttat runt inom större eller mindre resursområden. En välundersökt lokal finns vid Röstorp i Örsås socken strax norr om Östra Frölunda (se Connelid m.fl. 2003). Termen röjningsröseområde är missvisande eftersom det ofta är fråga om mycket komplexa fornlämningsmiljöer, där åkerformerna sällan inskränker sig till enbart rösen. Där finns dessutom ofta även andra typer av fornlämningar, i form av gravar och boplatser under mark. Röseområdena uppträder idag vanligen på relativt plan moränmark i skog. Den rumsliga kopplingen till historiska inägomarker är emellertid tydlig. Lite förenklat kan man säga att mängden fossil åkermark avtar med avståndet från de gamla inägorna. Arealerna kan vara betydande och alltifrån grupper om några få rösen till ytor på tiotals hektar förekommer. Några typiska röjningsröseområden var inte kända inom vindkraftparken före den här aktuella utredningen. Nästa fas i landskapsutvecklingen i södra Västergötland utgörs av den bandparcellerade åkermarken. Termen bandparcell avser långsmala (bandformiga) ytor; parcell betyder helt enkelt yta. Det är här fråga om regelbundet indelad mark, parallella ytor som vanligen avgränsas av terrasskanter, stensträngar och jordvallar. Bandparcelleringen genomfördes redan vid mitten av första årtusendet men de bakomliggande orsakerna är inte närmare kända. De täcker också ofta ganska stora ytor och uppträder nästan regelmässigt i direkt anslutning till den historiskt kända åkermarken. Det småskaliga myllret av långsmala tegar i kartorna från och 1800-talen går vanligen tillbaka på denna struktur från mellersta järnålder. Varken FMIS eller det äldre kartmaterialet antyder att den här typen av lämningar har förekommit inom vindkraftparken. Den tredje typen av landskapshistoriska lämningar utgörs av agrara miljöer som inte har ett ursprung i de förhistoriska röseområdena eller bandparcellerna. Det rör sig här ofta om åkermark som etablerats under medeltid eller något senare. Eftersom marken odlats intensivt förekommer ofta tydliga erosionsformer, framför allt terrasskanter. Mäktiga terrasskanter har ett stort informationsvärde, även de som avgränsar sent odlade åkrar. De sent övergivna men innehållsrika inägorna kring gårdarna Akarnehult, Åsebo och Ölsbo är exempel på miljöer av det här slaget. Den fjärde typen av landskapslämningar kan sägas representera den agrara revolutionen, alltså tiden från senare delen av 1700-talet och fram till början av 1900-talet. En viktig exponent för denna period är alla torpen och backstugorna med sina små inägor. Det äldre kulturlandskapet i området kring vindkraftparken I nästan samtliga fall ligger de föreslagna byggplatserna för vindkraftverken på ytor som på äldre lantmäterikartor används som utmark, d.v.s. utanför den mest intensivt utnyttjade marken. Det rör sig här med andra ord om terräng som under i varje fall de senaste århundradena huvudsakligen varit mer eller mindre skogbevuxen och som delvis fungerat som betesmark. 5

8 Som framgår av kartutsnittet i figur 3 var emellertid landskapet inom parken inte någon sammanhängande, ren utmark vid tiden för den äldsta ekonomiska kartans utgivande på 1890-talet. Kartbilden avslöjar dels att ett ganska stort antal torp och annan, liknande småbebyggelse med tillhörande små inägomarker fanns i området, dels förekomsten av tre mindre gårdar. De tre sistnämnda är Akarnehult och Åsebo i Ö Frölunda socken och Ölsbo i Mjöbäck socken, samtliga självständiga jordregisterenheter och upptagna i äldre jordeböcker. Inget av ställena är idag bebodda men de gamla inägorna innehåller delvis välbevarade agrara spår i form av fossil åkermark och husgrunder. Figur talets ekonomiska karta (kallad Häradskartan) med de 17 vindkraftverken markerade års karta över Åsebo illustrerar hur landskapet kring en typisk, liten ensamgård i skogsbygden såg ut under 1700-talet. Bebyggelsen återfinns på samma plats som dagens 6

9 kvarvarande boningshus. Gården ligger mitt i ett kombinerat åker- och ängsgärde, men nära Lammehagen och utmarken i öster. Tvärs igenom gärdet löper en vägsträckning som öster om tomten har samma sträckning som dagens väg mellan Ällebäckstorp och Annelsred. Åkermarken brukas i ensäde, d.v.s. sås och skördas varje år. Lantmätaren uppger att utsädet mestadels består av havre och blandsäd (havre och korn), i viss mån även vårråg och korn. Ängen sägs bestå av stenig tufwig liungachtig hårdvall med eek och biörckskog bewoxen. Den planerade byggplatsen för verk nummer 17 ligger strax norr om inägorna vid Åsebo. Väster om inägomarken på 1719 års karta finns en beteshage, d.v.s. en inhägnad yta. Landskapet här där troligen samma karaktär som de omgivande utmarkerna. Texten i kartbilden upplyser om att den utgörs av liungmarck medh furu- biörck och granskog bewoxen. Lokaliseringen av verk nummer 16 ligger strax norr om beteshagen. Figur 4. Karta över Åsebo från år Akten O :1 i Lantmäteristyrelsens arkiv. Uppgifterna i en karta från 1703 över Ängasjö, beläget strax sydost om vindkraftparken, bekräftar bilden av utmarken som ges i Åsebokartan. Området väster om Vitasjön sägs där vara bevuxet med både gran, furu, björk och någon ek. Det hårda betet har dock gjort att skogen i vissa områden är tunn. En annan bidragande orsak till att skogen innehåller öppningar är att marken med jämna mellanrum svedjades års karta över Ängasjö visar också att knekttorpet strax nordost om Åsebo existerar redan i början av 1700-talet. Ytterligare några torp verkar vara i bruk redan under detta århundrade. Det stora flertalet torde dock ha tillkommit under 1800-talet. 7

10 Resultaten från inventeringen Nedan följer en beskrivning av miljöerna vid byggplatserna kring vindkraftverken och respektive anslutningsvägar samt förslag till vidare antikvariska åtgärder. Verk 1: Bergig höjd (med flera stora block) bevuxen med ung granskog. F.d. utmark. Inga synliga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 2: Halvgammal granskog i kuperad terräng. Ett enstaka röjningsröse nära platsen för verket. Figur 5. Nyupptäckta lämningar i anslutning till verk 2. Den föreslagna anslutningsvägen löper i övre, östra delen av en välbevarad torpmiljö Furulund (Ö Frölunda nr 54 i FMIS) redovisad på 1890-talets ekonomiska karta men inte på äldre kartor. De fossila formerna utgörs av röjningsrösen av sentida karaktär, välröjda ytor samt flera husgrunder (bl.a. en jordkällare). Formspråket i åkermarken tyder inte på något äldre ursprung än 1800-tal men bevarandevärdet kan likväl sägas vara högt, bl.a. för att miljön är rumsligt intakt och oskadad. 8

11 Ett stycke längre mot sydost berörs ett större område med fossil åkermark av den föreslagna nysträckningen för vägen från öster. Det rör sig här om ålderdomliga lämningar, främst röjningsrösen med ett sannolikt förhistoriskt ursprung. Områdets avgränsning mot söder är dock något osäker; troligen sträcker det sig ytterligare en bit söderut. Skulle åkermarken vara förhistorisk kan även boplatslämningar under mark finnas i vägsträckningen. Längst i öster finns ytterligare fossila lämningar i form av sent brukade ytor utan detaljinnehåll. Förslag till ändring av vägsträckningar: Flyttning av vägen fram till verket så att den ansluter från sydost. Nydragningen från öster bör också flyttas, så att den nyupptäckta miljön med fossil åkermark undviks. Nytt sträckningsförslag framgår av figur 5. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att vägarnas sträckningar ändras. Annars bör det större området med fossil åkermark förundersökas och torplämningarna översiktligt dokumenteras. Den fossila åkermarken längst i öster har lågt bevarande- och kunskapsvärde; där behövs därför ingen dokumentation. Verk 3 och 4: Delvis plant höjdkrön i ung till halvgammal granskog. Flera fuktiga partier. F.d. utmark. Inga synliga lämningar någonstans på höjden eller i sluttningen norrut. Något förslag till vägsträckning förelåg inte vid inventeringstillfället. En anslutningsväg från norr eller nordost bereder dock inga problem. Verk 5: Bergigt höjdkrön. Anslutningsväg i ganska skarp sluttning. F.d. utmark. På en avsats längs mellersta delen av anslutningsvägen finns en liten yta med fossil åkermark, bestående av cirka 10 röjningsrösen av ålderdomlig karaktär. Lämningarna har begränsad omfattning. De kan inte knytas till något torp e.d. i det äldre kartmaterialet. Den ringa arealen, topografin och avsaknaden av liknande former i närheten talar för att de inte är förhistoriska. En tolkning kan vara att det rör sig om en åkerlycka på utmarken som ingått i en succession med svedjande. De bör betraktas som fast fornlämning. Figur 6. Röjningsröse i den planerade vägsträckningen upp till verk 5. Foto: Pär Connelid, Kula HB. 9

12 Figur 7. Nyupptäckt fossil åkermark längs anslutningsvägen fram till verk 5. Förslag till ändring av vägsträckning: Begränsad flyttning av anslutningsvägen, så att lämningarna undviks. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att vägen kan flyttas något. Annars bör den fossila åkermarken förundersökas. Verk 6: Hyggesmark med berg i dagen och flera fuktiga partier. Vägen delvis i granskog. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 7: Cirka tioårig granskog på stort hygge. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg. Verk 8: Strax nedan markerad höjd i granskog. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades. Väg från sydväst bereder inga problem. 10

13 Verk 9: Markerat höjdparti med både berg i dagen, block och en hel del fuktig mark. Uppväxande hygge på f.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid verk. Något förslag till vägsträckning förelåg inte vid inventeringen. En anslutningsväg från söder bereder inga problem. Verk 10: Litet hygge på markerad höjd. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs planerade anslutningsvägar från nordväst eller mot verk 12 söderut. Verk 11: Uppväxande hygge på markerad höjd. Vägen delvis genom fuktiga partier. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs planerad väg. Verk 12: Halvgammal granskog på delvis fuktig, f.d. utmark. Inga lämningar påträffades vid vare sig verk eller längs anslutningsväg norrifrån. Verk 13: Halvgammal granskog i topografiskt ganska varierad terräng. F.d. utmark vid verk och anslutningsvägar från söder och nordväst. Figur 8. Utsnitt ur karta över Ängasjö från år

14 Platsen ligger väster och sydväst om Vitasjön, på mark som enligt de äldre kartorna hört till Hålabäckstorp. Citatet längst ned på föregående sida är hämtat ur den ovannämnda, mycket vackra kartan över Ängasjö från år Som framgår av texten kallas platsen i början av 1700-talet för Ödegärdet och traditionen pekar här av allt att döma ut en gammal ödegård. Indikationer av det här slaget avspeglar inte sällan medeltida ödeläggelse. På häradskartan finns ett torp, kallat Björkelund, markerat. Dess tomtställe upptas som Ö Frölunda nr 68 i FMIS. Av någon märklig anledning är inte den fossila åkermarken noterad (jfr diskussionen i inledningen!). Det verkar alltså som om ödegårdens åkermark åtminstone delvis odlats upp under 1800-talet. Eftersom den befintliga vägen förbi torplämningen behöver rätas inventerades området. Som framgår av figur 9 har den fossila åkermarken här stor utbredning. Lämningarna norr om vägen har sentida karaktär och är påverkade av torpodlingen under 1800-talet och tidigt 1900-tal. Ett antal mäktiga terrasskanter indikerar dock att marken har en äldre historia. Söder om vägen finns flera avsnitt med betydligt ålderdomligare lämningar, bl.a. bitvis tätt liggande röjningsrösen. Formspråket kan mycket väl vara medeltida och stora delar av den övergivna gårdens åkermark kan vara bevarad. Mot bakgrund av att miljön hittills knappt påverkats av skogsbruket och att lämningar av det här slaget generellt sett är ganska ovanliga kan bevarandevärdet sägas vara mycket högt. Figur 9. Nyupptäckta lämningar sydost om verk 13. Den södra anslutningsvägen till verk 13 tangerar (i söder) en mindre yta med fossil åkermark. Det rör sig här om välröjd mark som delvis avgränsas av en tydlig terrasskant. Röjningsrösena i området är överlag stora och har en karaktär som visar att sten deponerats relativt sent. Troligen har marken brukats av torpet. Mot bakgrund av övriga lämningar i området kan åkermarken dock ha ett äldre ursprung. Inga lämningar påträffades på platsen för verket eller längs den norra anslutningsvägen. 12

15 I sydost finns välbevarad fossil åkermark på båda sidor av befintlig väg. Lämningarna hänger troligen samman med den medeltida odlingsmiljön längre norrut. Förslag till ändring av vägsträckningar: Södra delen av den södra anslutningsvägen upp till verket flyttas något norrut. I öster bör möjligheterna till utnyttjande av befintlig väg utredas noggrant. Möjligen kan den skarpaste delen av kurvan i mellersta delen kapas något utan att lämningarna påverkas negativt. Längs i sydost bör försiktighet iakttagas vid eventuella förstärkningar av befintlig väg. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att ovan föreslagna ändringar av vägsträckningar kan realiseras. En eventuell rätning av vägen i det mellersta området med fossil åkermark måste genomföras i samråd med länsstyrelsen. Verk 14: Granskog och småhyggen i kuperad terräng. F.d. utmark. Inga synliga lämningar eller lämpliga boplatslägen vid vare sig verk eller längs vägar. Verk 15: Granskog på stor höjdsträckning. F.d. torpinäga. Platsen för verket ligger mycket nära ett stort område med fossil åkermark som utgör en fortsättning på den felaktigt avgränsade miljön nr 131 i FMIS. Lämningarna sträcker sig betydligt längre söderut. I norra delen präglas formspråket av odling och bebyggelse till Mellantorpet, belagt på en karta från år Längre söderut har den fossila åkermarken ålderdomligare karaktär och går sannolikt tillbaka på förhistorisk eller medeltida odling. Miljön är mycket välbevarad och innehållsrik, vilket gör bevarandevärdet högt. Figur 10. Nyupptäckt fossil åkermark vid verk 15. De gula ytorna visar registrerade lämningar (fossil åkermark) i FMIS. 13

16 Den föreslagna anslutningsvägen berör nordligaste delen av den fossila åkermarken. Åtgärdsförslag: Flyttning av verket meter österut. Flyttning av anslutningsvägen åt samma håll. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att verket och vägen kan flyttas meter österut. Annars bör den fossila åkermarken förundersökas. Verk 16: Stort hygge, med delvis fuktig och bergig terräng. F.d. utmark. Inga lämningar påträffades. Verk 17: Markerad höjd med halvgammal granskog. F.d. utmark. Strax söder om verket finns ett litet område med fossil åkermark, bestående av ett tiotal ålderdomliga röjningsrösen som bör betraktas som fast fornlämning. Figur 11. Nyupptäckt fossil åkermark söder om verk 17. Intill vägen i söder finns en liten yta med sentida odlingslämningar samt en mycket välbevarad jordkällare (med bevarat tak). Jordkällaren ligger på södra sidan av befintlig väg. Lämningarna hänger samman med den agrara miljön vid den övergivna gården Åsebo i sydost. Åtgärdsförslag: Platsen för verket och anslutningsvägen flyttas några tiotal meter mot nordväst för att undvika den fossila åkermarken uppe på höjden. I sydväst bör 14

17 utnyttjandet av befintlig väg övervägas, så att jordkällaren kan sparas. Den fossila åkermarken där har lågt bevarandevärde och informationspotential. Förslag till vidare antikvariska åtgärder: Inga, förutsatt att verket och vägen kan flyttas något mot nordväst. Annars bör den fossila åkermarken vid verket förundersökas. Sammanfattning och översiktlig bedömning av konsekvenserna för kulturmiljön Som framgått av redovisningen ovan finns ett ganska stort antal välbevarade agrara miljöer inom den planerade vindkraftparken. Lämningarna domineras av fossilt odlingslandskap, där merparten tillkommit i samband med torpexpansionen under och 1800-talen. Vid sidan av torpen finns även några övergivna gårdsmiljöer med tillhörande inägomarker. Inventeringen kan sägas ha kompletterat bilden genom upptäckten av några områden med fossil åkermark som kan ha ett förhistoriskt eller medeltida ursprung. Den misstänkta ödegården sydväst om Vitasjön är såväl ur vetenskaplig som upplevelsemässig synvinkel en av de mest intressanta. Ingenstans inom vindkraftparken förekommer någon beteshävd eller annan traditionell markanvändning. Bristen på hävd minskar bl.a. möjligheterna att uppleva och förstå de historiska sammanhangen inom miljöerna. Området upptas inte heller i det regionala bevarandeprogrammet för odlingslandskapets värden från 1994 eller det kommunala kulturmiljöprogrammet från Med avseende på antalet miljöer och mångfalden lämningar kan området som helhet beskrivas som ett typiskt äldre utmarksområde i den här delen av länet. Flera av miljöerna är visserligen välbevarade och delvis störningskänsliga men inte av en sådan karaktär eller dignitet att uppförandet av de planerade vindkraftverken får någon avgörande negativ inverkan. När det gäller anslutningsvägarna bör dock förslagen till alternativa sträckningar som presenterats ovan i möjligaste utsträckning eftersträvas. Det gäller särskilt ödegårdsmiljön sydväst om verk 13. Även det fossila odlingslandskapet vid verk 15 präglas av stort tidsdjup och höga upplevelsevärden. Även här bör förslagen till alternativa lokaliseringar följas. Inte heller karaktären på den omgivande kulturmiljöerna i Ätrans dalgång i öster och Annelsred och Kattarp i väster uppvisar några värden som hamnar i konflikt med vindkraftparken. Odlingslandskapet längs Ätran närmast öster om parken är öppet men präglas i hög grad av polariseringen mellan åker och skog. På några ställen finns mindre områden med naturbetesmarker, exempelvis vid Ängasjö i söder, men dessa bidrar inte till att uppväga bristen på variation i markanvändningen. Agrar bebyggelse av äldre karaktär finns på flera av de äldre gårdslägena längs den gamla landsvägen. I bevarandeprogrammen omnämns särskilt en pampig magasinsbyggnad vid Ällebäckstorp och den strax väster därom liggande torpbebyggelsen. Den senare ligger emellertid inte inne i vindkraftparken. Undantaget ett mindre område med betesmark (klass 3) vid Vränglarp, beläget på båda sidor av Ätran, finns inte heller någon av dessa omgivande odlingsbygder upptagna i de regionala eller kommunala bevarandeprogrammen. Kula HB:s samlade bedömning är att vindkraftparken inte kommer i allvarlig konflikt med områdets kulturmiljövärden. 15

18 Referenser Connelid, P Nya fornlämningar i Sibbarps och Gällareds socknar. Kula HB, rapport Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 35. Svenljunga kommun. Älvsborgs länsmuseum Kulturmiljöprogram för Svenljunga kommun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Älvsborgs länsmuseum. Mascher, C Förhistoriska markindelningar och röjningsröseområden i Västsveriges skogsbygder. Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län. Rapport 1994:5. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. 16