VÅTMARKER i ESKILSTUNA

Transkript

1 VÅTMARKER i ESKILSTUNA

2 1 Innehåll 2 Sammanfattning Inledning Övergripande Avrinningsområden Eskilstunaån Grönstruktur (natur och rekreation) Natur - Biologiska värden Kultur Rekreation Avrinning, flödesutjämning och rening Flödesfördröjning Rening Åtgärdstyper Tillstånd Delområdesbeskrivningar Område 1 Väster om Torshälla golfbana Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 2 Kråketorp, Torshälla Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 3 Åker söder om Ekbackens naturreservat Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning... 25

3 5.3.7 Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 4 Åker mellan Eskilstunaån och Västerleden (Storängsvägen) Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 5 Åker mellan Västerleden och Torshällavägen Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 6 Åker vid Eckersta-Hälltorp Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 7 Borsöknabäcken norr Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 8 Borsöknabäcken söder, Flacksta-Kolsta Allmän orientering

4 5.8.2 Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 9 Balsta allé Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Område 10 Åker vid Grönsta Allmän orientering Biologisk mångfald Kulturmiljö och landskap Rekreation Vattenrening Flödesutjämning Förslag (utformning) Genomförbarhet Sammanställning miljönytta och genomförande Samlad bedömning av prioritet Referenser Webb Litteratur WSP genom: Marie Åslund, Anders Rydberg, P-A Camper, Christina Borg och Johanna Alton 4

5 2 Sammanfattning Förutsättningarna för att anlägga våtmarker på tio platser i utkanten av Eskilstuna och Torshälla har utretts utifrån ett antal kriterier samlade under begreppen miljönytta och genomförbarhet. Miljönyttan har bedömts utifrån förbättrad vattenkvalité främst i Eskilstunaån/Torshällaån och därmed Mälaren. Möjligheten öka biodiversitet och biologisk mångfald samt skapa rekreativa värden räknas in i miljönyttan. Kulturlandskapet och kulturarvet har också vägts in i bedömningarna. Genomförandefrågor såsom påverkan på andra verksamheter, ekonomi och tillståndsfrågor har studerats. Områdena 1,3,4,5,6 bedöms som de mest intressanta från reningssynpunkt och ligger alla tätortsranden mellan Eskilstuna och Torshälla. Område 1 och 3 ligger inom ett avrinningsområde väster om Eskilstunaån medan 4,5, och 6 ingår i ett annat avrinningsområde öster om ån. För alla dessa finns goda förutsättningar att på olika sätt reducera näringsämnen och då i första hand fosfor som belastar Eskilstunaån. I dessa stråk kan våtmarkerna på olika sätt kombineras med rekreation, visa på kulturlandskapets utveckling och öka biologiska värden. En överslagsberäkning visar att med en 35 % reduktion av fosfor för områden 4,5,6 fångas 70 kg av ca 200 kg fosfor läckage från de 510 ha åkermark som avrinner till diket. Även för 1 och 3 fås goda effekter. Åtgärder inom detta stråk bedöms ge betydligt större näringsreducerande effekter än åtgärder inom 7,8, 9, och 10. Område 2, 9 skapar värden i tätortnära park. Område 5 kan utvecklas till landskapspark på sikt. Område 3, 4, 8 ingår i rekreationsstråk som kommunen vill utvecklas. Område 1, 6 och 8 har de mest intressanta kulturlandskapen. I område 6 och 8 finns goda möjligheter till restaurering utifrån äldre kartmateril. Biologiska värden kan stärkas i stort sett överallt. Särskilt intressant för område 1,2,3, 4 och 5. De våtmarks- och översvämningsytor som kan ordnas mellan Eskilstuna och Torshälla bildar ett pärlband av intressanta fågelmarker. Område 7 och 10 blir kostsamma och bedöms ge små effekter avseende näringsreduktion. Vattendom och reglering av dikesföretag blir aktuella i de flesta projekt. Förenklas med gemensam ansökan för flera anläggningar utmed samma vattendrag. Samlad bedömning En samlad bedömning med prioritering har gjorts, se kap 7. Sammanfattningsvis bedöms åtgärder inom vattendrag i jordbruksområden mellan Eskilstuna och Torshälla vara högst prioriterade. Det gäller område 3,4,5, och 6. Åtgärder längs dessa vattendrag ger god reningseffekt för partiklar och fosfor och påverkar vattenkvaliteten i Eskilstunaån positivt. Biologiska värden och samband förbättras inom det relativt artfattiga jordbrukslandskapet och nya grönområden tillkommer i tätortsranden, för boende i Eskilstuna och Torshälla. Rekreativa stråk och samband både öster och väster om Eskilstunaån förbättras. Åtgärderna svarar mot mål och intentioner i Översiktplanen (2005), vattenplanen, naturvårdsplanen och grönstrukturplanen. Även åtgärd i område 8, Borsöknabäckens dalgång bedöms ha hög prioritet. Restaurering av Borsöknabäckens meandring kan stärka området identitet som kulturlandskap och bidra till både 5

6 varumärke och rekreativa upplevelsevärden. Gröna samband förbättras och ett intressant kulturlandskap lyfts inte långt från Eskilstunas stora turistmål, Zooparken. Område 1,2, och 9 bidrar på olika sätt till nya värden och kan utvecklas på sikt. Område 7 och 10 bedöms ointressanta och avförs. 3 Inledning WSP har på uppdrag av Eskilstuna kommun utrett förutsättningarna att anlägga våtmarker inom 10 olika områden i närheten av Eskilstuna och Torshälla. Följande 10 områden har studerats: 1. Väster om Torshälla golfbana 2. Kråketorp, Torshälla 3. Åker söder om Ekbackens naturreservat 4. Åker mellan Eskilstunaån och Västerleden 5. Åker mellan Västerleden och Torshällavägen 6. Åker vid Eckersta-Hälltorp 7. Borsöknabäcken norr 8. Borsöknabäcken söder, Flacksta-Kolsta 9. Balsta allé 10. Åker vid Grönsta Alla berörda vattendrag utom nr 10 avrinner till Mälaren via Eskilstuna/Torshällaån. Område 10 avrinner till Mälaren via åkerdiken öster om Eskilstuna. Områdena nr1 och nr3 ligger utmed Källstabäcken, nr 4-5 ligger längs vattendrag/åkerdike på åkrarna mellan Torshälla och Eskilstuna och nr 7-8 ligger utmed Borsöknabäcken. 6

7 4 Övergripande 4.1 Avrinningsområden Eskilstunaån Avrinnings och vattenkvalitet Eskilstunaåns avrinningsområde är km 2 och består av 81 vattenförekomster. Hjälmaren är den största sjön inom avrinningsområdet och dess huvudsakliga utlopp, Eskilstunaån, mynnar i Mälaren vid Torshälla. Den största markanvändningen inom avrinningsområdet är skogsklädd moränmark (44 %) medan åkermark utgör 14 % av den totala ytan. Hjälmarens vattenvårdsförbund utför sedan början av 1970-talet recipientkontroll i Eskilstunaåns avrinningsområde. Målsättningen med recipientkontrollen är att bevaka vattenkvaliten inom Eskilstunaåns avrinningsområde. Initialt bestod kontrollen av vattenkemiska analyser, och då framför allt med inriktning mot eutrofieringsproblem. I samband med att kontrollprogrammet skrevs om utökades kontrollen med biologiska parametrar. Sedan dessa har kontrollprogrammet uppdaterats ett flertal gånger och även kompletterats med fler parametrar. Tre av provpunkterna (7010, 7030 och 7040) ligger i Eskilstunaån. (SLU, 2011:12) Enligt provtagningarna under 2010 i Hjälmarens vattenförbunds regi (SLU, 2011:12) visar Eskilstunaån på hög status med avseende på totalfosfor. Med avseende på bottenfauna klassas ån vid Eskilstuna vattenverk som hög status medan de två stationerna nedströms som måttlig 7

8 status. Den sämre statusen i Eskilstunaån nedströms avloppsverket och nedströms Torshälla beror på att syretillståndet är svag vilket försämrar bottenfaunans levnadsförhållanden. Vattenmyndighetens har bestämt miljökvalitetsnormer för Eskilstunaån (VISS). Dessa är: Status 2009: Måttlig ekologisk status. Uppnår inte god kemisk ytvattenstatus. (Har för höga fosforhalter). Kvalitetskrav: 2021, god ekologisk status. 2015, god kemisk ytvattenstatus (exkl. kvicksilver). Vatten-förekomsten omfattas av ett undantag i form av tidsfrist till 2021 från miljökvalitetsnormen god kemisk ytvattenstatus eftersom halten tributyltennföreningar överskrids. Fisk och övrig fauna Enligt de inventeringar som gjorts av fiskekonsulten på Åfiske (muntligen) finns de flesta vanliga sötvattensfiskarna i Eskilstunaån såsom abborre, gädda, harr, nors, brax, regnbåde, asp och öring. En del av dessa planteras ut. Vandrande fisk stöter på ett första vandringshinder i Torshälla, sett från Mälaren. Det finns 7-8 vandringshinder mellan Mälaren och Hjälmaren. Asp m.fl. finns även i den södra delen av Eskilstunaån fram till första vandringshindret sett från Hjälmaren. Därför finns t.ex. inte asp mellan dessa vandringshinder. I Artportalen finn observation av bäver inrapporterat från Ekeby våtmark invid Eskilstunaån. Bäver finns också i Eskilstunaån. Bäver är inte rödlistad, i Sverige finns en stam på omkring individer. Dock omfattas bäver av Jaktlagen och allt vilt är fridlyst med undantag av de arter som får jagas vissa tider enligt jaktförordningen. Skyddet gäller även deras bon, ägg och ungar. Bävern är främst vattenlevande och nattaktiv och därför svår att få syn på. Länsstyrelsen i Södermanland har gjort en observation av utter i Eskilstunaån vid Vilstaskogens naturreservat, strax söder om Eskilstuna stad. Uttern är rödlistad som sårbar (VU) och den finns i olika typer av vattenmiljöer såsom sjöar, rinnande vatten (små bäckar till stora älvar), våtmarksområden och vid kusten. Födan består mestadels av fisk men även grodor, kräftor och mindre däggdjur kan ingå. Vintertid uppehåller sig uttern vid vinteröppet vatten, vilket innebär tillfälligt högre tätheter av utter i just de områdena. Översvämningsrisker (från ÖP 2005) Utefter ån finns det glaciala och postglaciala leror som under särskilda betingelser antingen kan genom skred eller ras skjuta ut i ån eller erodera (nötas bort) och försvaga kanterna. Exempel är invallningen av ån mellan Eskilstuna och Torshälla som på grund av trädvegetation på vallarna riskerar att undermineras av rötterna. Detta kan uppstå framför allt när träd dör av den ena eller andra orsaken. Hur stora områden som riskerar att översvämmas vid 64 (127) ett vallbrott har preciserats i Vattenplanen En trend som förmodligen kommer att öka i framtiden, är de kraftiga regn som på senare tid drabbat ett flertal städer med stora översvämningar och ekonomiska förluster som följd. För att kunna ta hänsyn till framtida översvämningar krävs en kartläggning av befintliga invallningar. Genom att planera för översvämningar och tillåta att vissa ytor svämmar över kan skyddsåtgärder koncentreras till andra mer känsliga objekt som vägar, järnvägar, källare, elinstallationer och vattenledningar. 8

9 4.2 Grönstruktur (natur och rekreation) Eskilstuna tätort ska ha en hållbar urban utveckling enligt länsstyrelsens landskapsstrategi (Rapport 2010:13). I landskapsstrategin definieras hållbar urban utveckling som en utveckling av en god och hälsosam livsmiljö vilken medverkar till en god regional och global miljö. Detta innebär bland annat att natur- och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. I Eskilstuna översiktsplan 2005 lyfts också sambandet stad och land fram. I stadens kranszon, där de flesta av de aktuella våtmarksprojekten är belägna, framhålls det stadsnära landskapets betydelse för kretsloppshantering av t.ex. dagvatten, mat och energigrödor. Vikten av multifunktionella ytor framhålls t.ex. anlagda våtmarker och dagvattendammar där bostads- och rekreationsområden kan göras attraktivare genom tilltalande vattenspeglar och ökad biologisk mångfald Natur - Biologiska värden Det finns inga övergripande inventeringar av flora och/eller fauna i Eskilstuna kommun. Däremot har länsstyrelsen i Södermanland genomfört inventeringar av vissa arter. Informationen från dessa samt observationer gjorda av amatörer finns inlagda i Artportalen. Informationen i Artportalen ligger öppen med undantag för vissa särskilt känsliga arter. I delområdesbeskrivningarna finns sammanställt särskilt intressanta observationer av flora och fauna. I kommunens Grönstukturplan beskrivs övergripande de biologiska värdena i stadsbygden och en strategi för hur dessa ska utvecklas. Inget område utgör en s.k. värdekärna (nyckelbiotop, naturvärdesobjekt mm). Av föreslagna våtmarksobjekt är det endast nr 8 som ligger inom ett kärnområde dvs. ett sammanhängande område med ett flertal artrika biotoper (värdekärnor). Nr 1, 3 och 4 gränsar dock till ett kärnområde med värdefull ek och ädellövsbiotoper vid Ekbacken-Källsta. Område nr 4 gränsar också till intressant områden utmed Eskilstunaåns östra sida. Värdefulla nyckelbiotoper norrut och söderut strandområde som på sikt kan utvecklas till artrika biotoper. I Strategin anges att utveckling av värden ska ske med hänsyn till markanvändning i ett historiskt perspektiv. Här anges också att områden intill skolor och förskolor har särskilt värde av pedagogiska skäl. Förutsättning att utveckla naturvärden I grönstrukturplanen anges exempel på åtgärder som kan bli aktuella i samband med våtmarksprojekt för att stärka och utveckla biologiska värden: Öka artmångfalden genom att kompletteringsplantera Tillföra vatten, t.ex. i form av dagvattendammar eller genom att gräva fram kulverterade vattendrag Omvandla gräsmark/åkermark till ängsmark (slåtterängar) Åter- eller nyskapa naturbetesmarker Skapa fler fullständiga biotoper i områden med brist Vi vill här lägga till: Skapa/stärka vegetationsridåer och bryn i odlingslandskapet 9

10 Några konkreta förslag hur våtmarker kan utvecklas för att stärka biologiska värden I anslutning till de tänkta våtmarkerna är det lämpligt att skapa andra småbiotoper som höjer kvalitén på hela området. Exempelvis stenröse, fuktäng. Småbiotoper skapar variation i landskapet och fungerar som refugier för olika arter. De kan vara avgörande för att vissa arter ska kunna överleva i landskapet. Exempelvis har arter med strategi att fly undan och gömma sig för predatorer och parasiter större möjlighet att göra det i ett mer varierat landskap. Nedan följer en beskrivning av dels småbiotoper som föreslås på vissa ställen och dels förslag på lämpliga våtmarksväxter. Våtmarksväxter: Lämpliga högre våtmarksväxter är halvgräs som vasstarr, jättestarr, slokstarr, stor igelknopp och örter som fackelblomster och läkevänderot. Lägre arter (upp till 60 cm) som är lämpliga är halvgräs som knappsäv, blåsstarr, flaskstarr och örter som äkta förgätmigej, gökblomster, vattenmynta, strandklo. Ytorna kan behöva slås med några års mellanrum. Till detta kommer en rik flora av undervattenväxter som stöder både smådjursfauna som amfibier och kräftdjur och det fågelliv som är beroende av denna vegetation. Exempel på sådana växter är vattenblink, olika nateväxter och slingerväxter. Dessutom har det en stor betydelse för vattenreningen att det är en god och varierad växtsammansättning som kan styras beroende på vilken vattenrening som prioriteras. Fuktäng: Fröblandningen består av en bas av olika arter av gräs och mindre del örter som förgätmigej, rödblära, midsommarblomster, gökblomster. (Flera leverantörer erbjuder möjligheten att göra specialblandningar om man vill ha någon särskild växtblandning.). Fuktängen bör anläggas i mager jord. Fuktängen kräver skötsel i form av slåtter 1 gång/år (sensommaren) med slåtterbalk. Det slagna materialet samlas upp och förs bort omkring en vecka efter slåtter. Gynnar framför allt insekter såsom humlor, bin och fjärilar. Stenröse: Stenrösen ökar den biologiska mångfalden på kort och lång sikt. På stenarna kommer en ljuskrävande lavflora att etableras. Många smågnagare och andra smådäggdjur använder röset som boplats och skydd. Här finns också födo- och boplatser för flertalet nyttoinsekter. Fjärilar trivs kring de solbelysta stenarna, ödlor och ormar trivs/övervintrar i röset och stenskvättan häckar gärna i röset Kultur Område 1-6 ligger inom det tätortnära mosaikartade landskapet norr om Eskilstuna. Inom tätortsranden finns också stora kulturhistoriska värden. Kring alla byar längs med sprickdalarna finns omfattande bebyggelse med rötter i förhistorisk tid samt rikligt med fornlämningar såsom gravar, men även runstenar och fornborgar. Några områden utgör riksintresse för kulturmiljövården. Nr 8, med Borsöknabäcken, ligger inom riksintresse för kulturmiljövård, Åsby Stenby äng, K:D7 se sid.40. Nr 9 ligger delvis inom riksintresseområde K:D5, Eskilstuna tätort. Generellt gäller att alla områden ligger i landskap där den kulturhistoriska utvecklingen fortfarande är tydlig och avläsbar. Byarna med tillhörande gårdar ligger i gamla 10

11 bebyggelselägen på höjder i landskapet och vattendragen följer äldre sträckningar, även om de flesta rätats ut i samband med olika dikningsföretag. Mälarens historiskt högre vattenstånd (antagligen ca fem meter högre än dagens nivå vid början av medeltiden) gav tidigare ett mer fuktigt landskap med många våtmarker. De fuktiga markerna längs vattendragen nyttjades för slåtter s.k. sidvallsängar. Allt eftersom Mälaren sjönk undan och markerna dikades ersattes sidvallsängarna under 1800-talet nästan helt av åkermark. Förutsättningar utveckla kulturmiljövärden Det finns flera möjligheter att i samband med anläggande av våtmarker knyta an till kulturlandskapet och dess historia. Genom att återskapa våtmarker i landskapets lägre partier, på mark som tidigare använts för ängsbruk, kan man visa på hur landskapet historiskt såg ut, kanske framförallt det äldre jordbrukslandskapet, för 1900-talet. (Flera vattendrag används som farleder under järnåldern.) Det kan finnas möjlighet att visa på kopplingar mellan kulturhistoriskt intressanta platser/fornlämningar och den historiska markanvändningen. T ex metoden att leda ut vatten över ängsmarken för att öka näringsinnehåll och få större skördar. Detta är en metod som klosterväsendet tog hit till Sverige under tidig medeltid och som användes fram till 1930 talet i södra Sverige. De som skötte detta under talet kallades ängavattnare. Metoden gav mycket stora höskördar genom spridning av partiklar med fosfor över ängsmarkerna. Ängavattning försvann när konstgödslingen infördes. Metoden verkar ha varit vanligare i södra Sverige t.ex. Skåne, än i Mälardalen. Här har det ofta varit fråga om naturlig översilning vid vårflod. Exempel på översilning, där bäckvatten leds via fördelningsdiken ut över ensluttningar finns dock. Ett exempel finns vid den nyanlagda våtmarken i Mesta. Det äldre kartmaterialet ger ett värdefullt underlag för restaurering av landskapet inom flera områden. Det är från kulturhistorisk synpunkt lämpligare att återskapa översvämningsängar och översilningsängar som slåttras än dammar. Större dammar med öppna vattenspeglar innebär en omdaning som kan försvåra tolkningen av landskapets historia. Detsamma gäller större urgrävning och utplacering av jordmassor. Återskapande av meandring, översilning/översvämning och dämning är åtgärder som är att föredra från kulturmiljösynpunkt Rekreation De studerade områdena används idag inte för rekreation även om de ligger i anslutning till tätortsnära rekreationsområden, parker eller idrottsplatser. Flera utgörs av åkermark, andra av igenväxande gräsmarker eller fuktängar. Vandringsleder, cykelleder mm finns ofta i närheten och våtmarkerna skulle kunna utvecklas till intressanta rekreationsområden. Områdena nr 2,5 och 9 ligger så till att de skulle kunna utvecklas till parker eller tätortsnära naturparker. Nr 3 och 4 ligger utmed Eskilstunaån där önskemål finns att skapa sammanhängande rekreativa stråk. Nr 8 ligger intill planerat utvecklingsområde i Mesta och utgör en framtida länk mellan naturreservatet Kronskogen-Stenby äng och Åsby-Kolsta. En i grönstrukturplanen föreslagen vandringsled korsar området. Förutsättningar för att utveckla rekreationsvärden I vilken utsträckning våtmarkerna blir attraktiva rekreationsområden beror på vilket syfte de har och hur de anläggs och sköts. Våtmarker som slåttras eller betas, och som utvecklas artrikedom och mångfald inte minst av fågelarter, är mycket uppskattade rekreationsmiljöer. Tydliga 11

12 entrépunkter och gångstråk t.ex. via spänger genom våtmarken är viktiga att utveckla. Större våtmarker har troligen bättre förutsättningar attrahera besökare. Mer investerade pengar kan leda till bättre skötsel och därmed ökad artrikedom och attraktionskraft. Buller kan minska rekreationsvärdet. Några av de studerade områdena är bullerstörda. 4.3 Avrinning, flödesutjämning och rening Som underlag för arbetet har avrinningsområden framtagna av SMHI erhållits, samt mer detaljerade avrinningsområden (framtagna från Eskilstuna kommuns terrängmodell). Aktuellt avrinningsområde har bedömts för respektive område. I flera fall finns frågetecken kring de avrinningsområdesavgränsningar som tillhandahållits, och i några fall har en anpassad gränsdragning bedömts motiverad. Avrinningen har generellt bedömts uppgå till 200 mm/år vilket är ett typiskt värde för denna del av landet. Detta varierar dock inom och mellan olika områden beroende på topografi, markförhållanden och markanvändning. Resultatet är en bedömd genomsnittlig årsavrinning, vilken i sin tur varierar mellan olika år, och inte minst fördelas mycket olika över året. Flödesvariationer har inte bedömts. Eskilstunaån är ett vattendrag som är översvämningskänsligt och som lider av höga närsalthalter. Åtgärder i tillflödena till ån kan därför prioriteras med avseende på ett av dessa problem, och i gynnsamma fall kan goda effekter uppnås både avseende flödesfördröjning och rening. Avrinningsområden 12

13 4.3.1 Flödesfördröjning I analyserna har möjligheten att skapa utjämningsvolymer genom uppdämning bedömts. Bedömningen har skett utifrån tillhandahållet kartmaterial och observationer vid fältbesök. Den möjliga utjämningsvolymens storlek i förhållande till beräknad årsavrinning har beräknats. För att ha någon effekt av betydelse, vid kritiska förhållanden i ån, har en bedömning gjorts att volymen bör uppgå till minst 5 % gärna 10 % av årsavrinningen. Flödesfördröjande åtgärder har i princip alltid en begränsning, vilket innebär att när kraftigare tillflöde sker än vad åtgärden är dimensionerad för behöver vatten ledas ut i ån utan ytterligare fördröjning. Samtliga våtmarker ligger i vad som kan betecknas som den nedre delen av Eskilstunaån. Utan åtgärder är det detta vatten som först når åns nedre delar, och om flödet fördröjs finns en risk att utflödet sammanfaller med en tidpunkt då översvämningssituationen är som värst, dvs. efter en viss tid när flödet i hela vattendraget har hunnit reagera Rening Det dominerande problemet i Eskilstunaån och dess biflöden är höga halter av fosfor och kväve, samt höga partikelhalter (suspenderande ämnen) som ger ett grumligt vatten. I vattnet från områden med åkermark kan man generellt förvänta sig att större delen av närsaltbelastningen är partikulärt bundet fosfor och löst nitratkväve. Åtgärder som ger en god partikelreduktion ger därför samtidigt en god reduktion av de föroreningar som är partikelbundna. Erfarenhetsmässigt sker den mesta fosfortransporten vid höga flöden i samband med nederbörd och vid snösmältning. Särskilt utsatt är situationen när det inte finns någon växtlighet på åkern och avrinningen ger upphov till erosion på åkerytor. För att få en god fosforreduktion är det därför nödvändigt att kunna sedimentera fosforn även under den kalla delen av året. Det finns således starka argument att prioritera anläggningar som ger en god sedimenteringsfunktion. Sedimenteringsanläggningar kan samtidigt göras förhållandevis utrymmeseffektiva. För att få en ytterligare reduktion av kväve och fosfor krävs åtgärder som gynnar ett ökat växtupptag av näringsämnen. Detta kräver betydligt längre uppehållstider och ytkrävande anläggningar. Uppehållstider på ett par veckor är önskvärda för att få ett bra näringsupptag. Om rätt utformade, ger dessa anläggningar även en god partikelavskiljning. Är utrymmet begränsat är det ofta kostnadseffektivt att dimensionera reningsanläggningar för mindre flöden, och låta större flöden på ett kontrollerat sätt ledas förbi utan rening. Sett över ett helt år utgör de stora flödena en mindre del av totalflödet. Då nitratkvävehalterna inte varierar lika kraftigt kan anläggningar dimensionerade för mindre flöden även ha en god effekt på kväve året om, om de utformas på ett genomtänkt sätt och ger en tillräcklig uppehållstid för aktuella flöden Åtgärdstyper Vatten kan hanteras på många olika sätt i landskapet. Dammar, våtmarker, fuktängar och temporära översvämningsytor är några exempel. Valet av åtgärd och hur den utformas sker som 13

14 en kompromiss utifrån platsens förutsättningar och önskvärda effekter. Några exempel på typiska åtgärder ges nedan. I flacka landskap med höga grundvattenytor är det sällan realistiskt att dämma vattennivåerna över nuvarande nivåer. Det är därför svårt att åstadkomma någon effektiv flödesfördröjning, däremot kan man genom urgrävning skapa stora volymer som bidrar till långa uppehållstider och goda reningsresultat. Vattendrag som rinner genom mer kuperad terräng med ett tydligare fall är i regel enklare att dämma upp och på sätt skapa dammar. Dessa kan vara permanenta eller temporärt vattenfyllda. Om volymerna är tillräckligt stora kan de också ha en god flödesutjämnande effekt. Reningsfunktion kan bli god. Gestaltningsmässigt kan de framstå som något främmande inslag i miljön. Översilning avser att vatten på bred front leds över en svagt sluttande vegetationsklädd yta. Dessa anläggningar har ofta en mycket god reningsförmåga, och i strandnära lägen har de en naturlig och historisk motsvarighet i strandängar och liknande miljöer. När översilning användes historiskt leddes vattnet ut på ängsmarker under senvinter och vår och gav flera och större höskördar. Därför kan en översilningsmark vara bevuxen med en ängsflora om översilningen sker under vissa perioder på året. Sker översilningen kontinuerligt kommer ytan att bli bevuxen med typiska våtmarksväxter. Om landskapet har de rätta förutsättningarna är det en enkel lösning att anordna. Begreppet våtmark kan syfta på såväl anlagda som naturliga våtmarker. Det som kännetecknar en våtmark är att den aldrig torkar ur helt, våtmarksvegetationen är riklig och de öppna vattenytorna är normalt inte dominerande. Miljön är varierande med olika zoner med olika växtoch djurliv där även syreförhållandena i vattnet varierar. Rening i en våtmark sker i hög grad genom ett samspel mellan mikroorganismer och växter, samt genom filtrering genom vegetation och bottenmaterial. Dammar och dämda vattendrag kan ses som främmande i ett landskap men på många platser i landet där det funnits ett omfattande ängsbruk anlades ofta dammar för att kunna vattna markerna och för att enklare ge vatten till boskap som betade markerna. Ibland anlades även dämmen för att skapa mindre fisk- och kräftvatten. Många av dessa dämmen revs ut under 1900-talet för att få större odlingsytor. Numera har dessa dammar fått en mindre renässans som bevattningsdammar i det moderna jordbrukslandskapet. Under sommaren hämtas vatten härifrån för att bevattna odlingar som på så vis ökar skördeutfallet. Eftersom det numera även är mer legalt begränsat att hämta vatten från ett vattendrag kan skapandet av en bevattningsdamm vara en lösning för att erhålla en vattenvolym under sommaren. En positiv erfarenhet av att bevattna åkrar är att det blir mindre läckage av närsalter härifrån, det kan förklaras av att en större del av närsalterna som finns tillgängliga på en åker kan tas upp av växtligheten om det samtidigt blir bevattnat. En bevattningsdamm kan rätt utformat med hänsyn till platsens förutsättningar vara positivt för ett odlingslandskap, den ger en viss sedimentationseffekt (inte lika stor som för en våtmark) samtidigt som det minskar läckaget från åkrarna. Dessutom kan en damm även ge ett stöd för olika fågelarter som dyk- och simänder. 14

15 Det är vanligt att naturliga bäckar och åar har rätats ut med tiden, vilket ger snabba flöden med ökad transport av sediment pga. ökad erosion. Genom att ge dessa diken en mer meandrande sträckning bromsas flödena, kontakttiden med vegetation ökar och mängden föroreningar reduceras. Om det kring ett sådant dike finns utrymme för vatten att brädda ut över omgivande mark i samband med höga flöden skapas goda förutsättningar för en bättre avledning av vatten. Skyddszoner och kantzoner längs med diken har tidigare anlagts på åkermark för att begränsa spridningen av närsalter från åkern. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att reningseffekterna inte har uppfyllt de förväntade nivåerna men samtidigt har man sett att en gräsbevuxen kant zon på åkermark kan ge stora vinster för rekreation och viltskydd. En god erfarenhet är att dessa zoner kan begränsa spridningen av pesticider som används på åkern. Dessa olika åtgärder kan kombineras på väldigt många olika sätt, och därigenom kan lokalt anpassade åtgärder utformas för varje plats. Genom att styra valet av vegetation kan ytterligare anpassning göras till befintliga och historiska förhållanden Tillstånd För alla åtgärder i vatten eller vid vattenområden måste beaktas vilka krav på anmälan eller tillstånd som krävs av myndigheterna. För åkermarker som behöver aktiv dränering eller utdikning för att det ska vara möjligt att ha en odling finns det oftast någon form av en gammal dikesförrättning eller markavvattningsföretag. Det kan liknas vid ett kollektiv som tillsammans sköter avledningen av vattnet så jordbruket eller skogsbruket blir framgångsrikt för ett område som ägs av flera privata personer, företag, kommuner eller statliga verk. Dessa förrättningar eller markavvattningsföretag har någon form av tillstånd oftast en vattendom (kallas numera miljödom). Om man vill göra någon form av förändring av vattenföringen som påverkar förutsättningarna för domen måste det ske en omprövning av det gamla tillståndet. Om man gör en åtgärd utan ett gammalt tillstånd kan det ändå ställas krav på en miljödom t.ex. om det ska anläggas en våtmark med en total yta på mer än 5 hektar eller någon form av anläggningsarbete i ett vatten som riskerar ge en större påverkan. Man kan även ansöka om en dom för mindre anläggningar om man vill skaffa det med ett mer långsiktigt skydd. För anläggningar mindre än 5 hektar eller vid mindre ingrepp kan det räcka att det görs en anmälan till kommunens miljökontor. Detta förfarande är betydligt enklare än att skaffa en miljödom eller ändra på en gammal vattendom. Om myndigheterna anser att ett flertal anläggningar som var och en är mindre än 5 hektar hänger ihop på något vis så de tillsammans blir större än 5 hektar åläggs utövaren oftast att ansöka om en gemensam miljödom för anläggningarna. Om det finns några speciella skäl kan även myndigheterna kräva att det ansöks om en miljödom. För schakt i ett vattendrag krävs det oftast att det görs en anmälan eller att man tar kontakt med myndigheterna. Även om schakten enbart gäller att rensa bort slam från ett dike (utan att fördjupa) som i vanliga fall inte behöver en anmälan bör man ta kontakt med myndigheterna för det kan finnas andra skäl för en ansökan. Det kan t.ex. finnas nerströms den föreslagna åtgärden en vattenfauna som är känslig för grumligt vatten eller något liknande. Dessutom kan det behövas göra en kontroll av strandskyddet. I många fall kan det räcka med att det görs en dispensansökan till kommunen. I samband med miljödom hanteras strandskyddet där. 15

16 5 Delområdesbeskrivningar 5.1 Område 1 Väster om Torshälla golfbana Allmän orientering Området ligger i ett öppet jordbrukslandskap strax nordväst om Torshälla golfbanan i Källsta. Kring området finns flera gårdar med hästverksamhet. Utmed bäckens södra sida löper en väg som används för träningsbana för travhästar. Bäcken, här kallad Källstabäcken, avrinner österut, under Folkestavägen och via golfbanan till Eskilstunaån. Sträckan på andra sidan Folkestavägen är vackert meandrande Biologisk mångfald Området består idag av odlad mark med inslag av åkerholmar samt mindre partier med skog. En del av skogen är nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsens inventeringar, se figur Z. En bäck/dike löper genom området. Närmast bäcken finns ett område med högt gräs, troligen lite fuktigare än omgivande åkrar. Idag finns inga kända högre värden i området för den tänkta våtmarken. Det finns inga observationer i Artportalen som rör detta område. Däremot finns flera intressanta observationer i närområdet av framför allt fåglar. En våtmark här innebär ett nytt inslag i landskapet. Troligen skulle flera djur såsom rådjur, räv, hare, fåglar och kräldjur använda våtmarken. En våtmark skulle också öka inslaget av fåglar i området men även andra organismgrupper. 16 Figur Z. Utdrag ur Skogens pärlor. Nyckelbiotop = röd, naturvärde = lila, naturreservat = grön linje Kulturmiljö och landskap Området ligger på byn Bjällerstas tidigare ägor. Det finns två gravfält som hör till byn. Det ena gravfältet ligger intill den historiska bytomten och består av tio gravar, tre högar sex stensättning och en treudd. Det andra gravfältet ligger på en åkerholme strax

17 sydväst om bytomten och består av 90 gravar, fem högar och 85 stensättningar. Av fornlämningsbilden att döma etablerades byn under yngre järnålder. I byns omgivning finns dock strukturer i form av odlingssystem och fornlämningar som tyder på att bygden koloniserades under äldre järnålder. Sannolikt har det nuvarande bebyggelseläget för Bjällersta varit detsamma sedan den tid då byn etablerades. Omkring Kristi födelse var dalgången, där den aktuella våtmarken planeras, sannolikt vattenfylld i dess lägsta partier och en farbar vattenled. Under historisk tid har byns ängsmark varit i belägen på det aktuella området. Av karttexten till en geometrisk jordebokskarta som upprättades år 1647, framgår att ängsmarken bestod mestadels av sidvallsäng beväxt med starr på fuktig mark. På 1820 års karta brukas området fortfarande som ängsmark. Att marken fortfarande var fuktig framgår av att det i karttexten står att den brukas som kärr- och starrvall. På konceptkartan till den äldre ekonomiska kartan från omkring år 1880, har ängsmarken dikats ut och lagts under plogen och brukas nu som åker. Det finns inget i den äldre kartserien som tyder på att en uträtning skett av vattendrag som rinner genom området. När marken fortfarande brukades som äng, var vattendragets sträckning lika rakt som idag Rekreation Område 2 används inte för rekreation idag. Från moränhöjderna med fornlämningar, utmed vägen mot Udden har man dock vidsträckt utsikt över ett vackert kulturlandskap. I skogen kring Bjällersta finns motionsspår och ett nätverk av mindre stigar som främst används av närboende. Landskapet vid område 1 Området har potential att utvecklas som rekreationsområde och ingå i ett stråk från Bjällersta via golfbanan ned till Eskilstunaån och det nya naturreservatet Ekbacken. Våtmarker utmed bäcken skulle ytterligare förstärka upplevelsen och förståelsen av 17

18 kulturlandskapet. En våtmark och fuktängar ökar området attraktivitet för fågelfaunan vilket även skapar förutsättningar för fågelskådning m.m Vattenrening Avrinningsområdet är ca 9,5 km². Andelen jordbruksmark ca 300 ha. Delområdet inom vilket förutsättningarna för en våtmark studeras är ca 11 ha stort. Man kan med enkla medel åstadkomma en mer meandrande åfåra, och även uppdämning av större flöden. Ett par mindre anläggningar för rening av vägdagvatten från Folkestavägen skulle kunna anläggas i högre terräng i anslutning till vägbank innan utlopp till diket/ån. Om hela ytan utnyttjas för en måttlig uppdämning (0,75 m) kan en genomsnittlig uppehållstid på ca 20 d erhållas viket ger förutsättningar för en god sedimentering. Samtidigt som vattnet kan passera den tänkta våtmarken kommer det finnas förutsättningar att reducera nitratkväve genom denitrifiering. Förekomsten av nitratkvävet är i regel mindre varierande, så det finns därför ofta en god möjlighet att reducera en del kväve året om. Här är svårt att bedöma hur stor del av fosforn respektive kvävet som går att reducera i den föreslagna våtmarken. Troligen är ytan lite för liten för att få ett stort inflytande på kvaliteten på bäckens vatten. Därför bör man bedöma förväntad reningseffekt tillsammans med effekten av den föreslagna anläggningen i område 3. Både anläggningarna bör tillsammans kunna nå upp till en total reduktion mängden fosfor på % (i denna bedömning ingår även den lösta fosforn) Flödesutjämning Om flödesutjämning prioriteras kan anläggningen ges kapacitet att fördröja kring 15 % av årsflödet. En mer realistisk siffra är ca 5 % av årsflödet Förslag (utformning) Då flödena varierar över året bedöms risken för periodvis uttorkning som stor och därför är det mindre lämpligt med en permanent damm. Även av kulturhistoriska skäl bedöms detta mindre lämpligt. Istället föreslås att befintligt dike ges en meandrande sträckning och att låga, omgivande markområden som vattnet kan översvämma. Dämning är att föredra framför utgrävning men kan påverka områden uppströms, se nedan. Vi föreslår dämning på ca 0.5 m men frågan får studeras vidare. Dämme/utloppet konstrueras så att det inom området samlas vatten främst under våren men tillåter förbiledning vid extrema flöden. Dagvattenrening av vägdagvatten kan, om så önskas, ordnas i form av översilningsytor från vägdiken ner mot ån. Våtmarken anpassas till landskap, historiska kartor och befintliga biotoper med värde. Våtmarken bedöms ha stora förutsättningar att utveckla värdefulla fågelbiotoper. På 18

19 moränkullar med fornlämningar i norr föreslås att några utsiktsplatser/ fågelskådningsplatser ordnas. Kanske kan några parkeringsplatser ordnas intill Folkestavägen Genomförbarhet Motstående intressen Travträning och hästverksamhet En mindre areal jordbruksmark kommer tas i anspråk, men på kommunal mark. Jordbruksmark uppströms kan påverkas Praktiska/ tekniska förutsättningar En uppdämning är av flera skäl att föredra men kommer, beroende på hur hög dämning som tillåts, sannolikt att påverka ytor uppströms utredningsområdet. Travträningsbanan kommer att behöva flyttas högre upp mot skogsbrynet eller om möjligt ersättas på annan plats så att här endast finns en mindre väg/stig för vandring, cykling och/eller ridning. Troligtvis är diket reglerat i torrläggningsföretag. Skredrisk närmast ån. Vid grävning nära ån måste hänsyn tas till detta. Skötsel Området bör skötas som en historisk fuktig ängsmark med slåtter. Slåtter av våtmarken är från kulturhistorisk synpunkt här att föredra fram för bete. Förutsättningar att ordna med slåtter bedöms som goda. Både intilliggande golfbana och jordbrukare i närheten skulle kunna kontakteras för arbetet. För att öka biologiska värden kan bete fungera lika bra. Hästar finns i området men lämpar sig dåligt för våtmarksbete. Ekonomiska förutsättningar Låga investeringskostnader, men en del skötsel krävs. Kostnader för legala förändringar kan behövas (om nivåer ändras). Anmälningsplikt/samråd Ett dämme innebär en reglering vilket kräver vattendom, eller omprövning av eventuellt befintligt torrläggningsföretag. Negativa konsekvenser Troligen ingen ökad risk för dimma eller isbildning på vägen jämfört med dagens situation. Jordbruksmark uppströms kan påverkas av dämning Krävs urgrävning kan placering av urgrävda massor påverka landskapsbild och kulturlandskapets avläsbarhet negativt. 19

20 5.2 Område 2 Kråketorp, Torshälla Allmän orientering Området ligger i tätortsraden öster om Torshälla och gränsar i väster till Torshargs IP samt ett mindre verksamhetsområde som idag används för växthusodling. Växthuset ska flyttas. Hur marken kommer användas är inte bestämt. Området består av öppen gräsmark som används för fotboll och igenväxande gräsmarker. Ett brett dike löper genom området, i kanten av idrottsplatsen. Området ligger lågt och påverkas till viss del av vattenståndet i Torshällaån. Vid extrema flöden stiger vatten långt upp i dalgången (100 års regn) Biologisk mångfald Det finns flera intressanta observationer av rödlistade fåglar i och i närheten av det tänkta våtmarksområdet. Gräshoppsångare tycks vara bofast i närheten av idrottsplatsen. Gräshoppsångaren är knuten till ohävdade, igenväxande gräsmarker med höga örter och gärna på fuktig mark i närheten av vatten. Exempel på viktiga biotoper är strandängar, igenväxande betesmarker, övergivna fält, åkanter, öppna diken och åkerkanter med högörtsvegetation. Dessutom behöver gräshoppsångaren ett inslag av enstaka buskar eller mindre träd vilka utnyttjas som sittplatser när den sjunger. (ArtDatabanken, 2011) Här har även backsvala och hämpling observerats. I skogsområdet nord/nordöst om det aktuella området har Skogsstyrelsen observerat de rödlistade arterna tallticka och bombmurkla. En del av skogen är klassad som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen och omfattas även av biotopskydd, se figur z sid.16. Bombmurkla har även observerats vid idrottsplatsen. Bombmurklan är en av Sveriges fem fridlysta svamparter och är idag sällsynt men har förmodligen alltid varit relativt ovanlig. På bombmurklans växtplatser finns ofta andra sällsynta svampar såsom fingersvampar, taggsvampar och jordstjärnor. (ArtDatabanken, 2010). Förutom de rödlistade trädslagen ask och alm finns inga övriga intressanta observationer av växter, svampar och lavar i närområdet. I detta område skulle en våtmark innebära ett nytt inslag i landskapet och höja områdets naturkvalitéer. Sannolikt skulle flera djur såsom rådjur, räv, hare, fåglar och kräldjur använda våtmarken. Det är viktigt är att våtmarken och närområdet utformas så att gräshoppsångaren inte missgynnas. Om man även i fortsättningen vill att gräshoppsångare ska finnas i området är det lämpligt att något delområde får vara i igenväxningsstadium med tuvmarker, högörtsvegetation och enstaka lågvuxna buskar. Man kan ha extensivt bete på området eller låta markerna vara orörda under ett tiotal år. Dock är det är viktigt med regelbunden buskröjning eller kortvarigt intensivt bete under något eller några år för att biotopen ska attrahera gräshoppsångare. För att på längre sikt behålla dessa kortvariga successionsstadier kan det krävas återkommande insatser över större områden så att vissa delar alltid erbjuder lämpliga miljöer. Sådana insatser kan i många fall samplaneras med insatser för att gynna rosenfink, som dock föredrar lite mera igenväxta marker än gräshoppsångaren. 20

21 21 Det är lämpligt att i anslutning till våtmarken anlägga en fuktäng. En fuktäng skulle innebära dels ett tillskott av växter och dels attrahera flera organismgrupper såsom insekter och småfåglar. Den utgör även för ögat vackert inslag Kulturmiljö och landskap Det aktuella området för ett eventuellt anläggande av våtmark ligger på mark som i historisk tid brukats av Kråketorp. Kråketorp är ett så kallat avgärda hemman till byn Viggeby. Det betyder att gården tidigare har legat som en av flera gårdar på eller i anslutning till Viggebys bytomt men sedan av någon anledning utlokaliserats mer perifert på byns ägor. Utflyttningen av Kråketorp skedde under historisk tid. Av fornlämningsbilden att döma etablerades Viggeby under äldre järnålder. Det finns ett gravfält som hör till byn. Gravfältet ligger intill den historiska bytomten och består av 15 gravar, i form av stensättningar (RAÄ Vallby 63:1). Enligt en geometrisk avmätningskarta från år 1646, brukades det aktuella området som hårdvallsäng. Hårdvallsängen var den sorts ängsmark som var torr och mager. Denna ängsmark som i det äldre kartmaterialet kallas Fatbursängen, bestod av ett brett spektrum av gräs och flora. Av kartan framgår att i de lägre partierna rinner ett vattendrag, vilket det gör även idag. På konceptkartan till den häradsekonomiska kartan har ängsmarken ställts om till åkermark med ett undantag för ett litet stycke mark i dess södra del som fortfarande brukades som äng Rekreation Torshargs IP är Torshällas idrottsplats med fotbollsplaner och sporthall. I skogen, på andra sidan vattendrag och öppen mark, finns motionsspår och stigar med kopplingar mot Torshällaån/Eskilstunaån (in mot Torshälla), Gyllenhjelmska leden samt söderut mot kulturlandskapet kring Glömsta och till Årby naturreservat. Intill idrottplatsen ligger Edvardslundsskolan, en av Torshällas två grundskolor. Många rör sig genom området på väg ut i skogen och området används för promenader och hundrastning. Här finns parkeringsytor för idrotten som även används av andra besökare Torshargs IP utgör en viktig entré ut mot den tätortsnära naturen i Kråketorp. I området finns redan idag intressanta naturvärden som skulle kunna utvecklas ytterligare, (se 4.2.2). Närheten till skolan innebär att en våtmark också kan bidra med pedagogiska värden i skolundervisningen. Området kan upplevas som en baksida, inte minst utmed verksamhetsområdet och skulle vinna på en tydligare gestaltning av gränslandet mellan verksamhetsområde - idrottsplats och den öppna marken. En utveckling av en våtmarkspark här bedöms öka rekreationsvärden/upplevelsevärden i ett tätortsnära rekreationslandskap Vattenrening Till området avleds vatten från ett avrinningsområde som är ca 16 km 2 stort, vilket är den näst största tillrinningen för de studerade platserna. Den stora tillrinningen gör att en väl fungerande reningsanläggning kräver stora volymer. Med ett genomsnittligt vattendjup på 2 m behöver ca en tredjedel av ytan, ca 7

22 ha, utnyttjas för att uppnå genomsnittliga uppehållstider på ca 14 dygn. Detta kan vara svårt att åstadkomma med hänsyn till övriga önskemål. Samtidigt finns det intresse att få fram bevattningsvatten till kommunens fotbollsplaner och växthus som finns i området, kanske kan man göra dammar som kan få en kombinerad funktion som bevattning- och sedimentationsdammar. Därmed skulle man kunna få ett större incitament för att göra en del av åtgärderna. En alternativ lösning är en mindre reningsanläggning för en delström, tillsammans med en väl fungerande förbiledning av större flöden. De nedre delarna av området är låglänta i förhållande till Torshällaån. För att åstadkomma flödesfördröjning bör en damm i första hand förläggas i områdets övre delar. Ur reningssynpunkt kan däremot en damm eller våtmark placeras mer fritt inom området Flödesutjämning Det stora tillrinningsområdet i kombination med de begränsade nivåförhållandena gör att området har dåliga förutsättningar för att åstadkomma en väl fungerande flödesutjämning Förslag (utformning) Med hänsyn till övriga intresse föreslås en något mindre anläggning än det optimala, se ovan. En sådan kan utföras med ett meandrande dike och översvämningsytor. Grundvattenytan ligger troligen relativt nära och det krävs ingen djupare urgrävning av översvämningsytor. Äldre kartor visar att diket tidigare haft ett mer östligt läge. Både av gestaltningsmässiga och historiska skäl föreslås därför en ny dikessträckning centralt genom området med översvämningsytor på båda sidor. På två ställen föreslås också mindre dammar som kan användas som bevattningsdammar. Eventuellt kan åtgärder vid IP kombineras med våtmark nedströms invid Torshällaån. Våtmarken bidrar till ökad variation i området. Väl utformad och vårdad blir det Kråketorps våtmarkspark. Kopplingen ned mot Eskilstunaån och mot olika vandringleder måste uppmärksammas Genomförbarhet Motstående intressen Framtida behov av utvidgad idrottsplats. Gemensamma intressen skulle däremot kunna vara behov av bevattningsvatten till växthus respektive idrottsplats. Vattendammar med öppna vattenspeglar mindre önskvärt ur kulturhistoriskt perspektiv. Svårare tolka landskapets kontinuitet. Bättre med slåtterängar. 22

23 Praktiska/ tekniska förutsättningar Detaljplan finns för intilliggande idrottsområdet inklusive parkering och väg. Området med växthusen är inte planlagt. Som nämns ovan ska växthusen flyttas och framtida markanvändning är inte känd. Dämning bör undvikas pga. närhet till Torshargs IP. Eftersom det inte är så stora nivåskillnader mellan vattenyta och marknivån behövs inte så stora schaktarbeten för att nå ner till vattenytan. Saknas självklar plats för utbredning av jordmassor. De igenväxande gräsmarkerna är värdefulla biotoper och masshantering där måste undvikas. Avtagen matjord kan eventuellt användas för att få lite torrare underlag för bollplanerna. Endast mindre uppfyllnad. Skötsel Mycket viktigt att området sköts och upplevs attraktivt. Slåtter, rensning och tillsyn kommer att behövas. Mer intensiv skötsel längs gångvägar samt tillsyn kan förslagsvis samordnas med skötsel av idrottsområde. Bete kan vara ett alternativ. Ekonomiska förutsättningar Kostnad bedöms som relativt hög då här behövs masshantering och gestaltning/plantering mm. Det blir en del skötselkostnader av föreslagna anläggningar men samtidigt kan det vinnas andra ekonomiska fördelar med att man vinner bevattningsvatten(alternativt måste det till kommunalt dricksvatten för bevattning). Anmälningsplikt/samråd Anmälan till miljökontoret Eskilstuna kommun om vattenåtgärd krävs. Torshällaåns övre lopp är skyddsvärd som yngelplats för vissa fiskarter. Viktigt beskriva hur och när arbeten utförs med hänsyn till risk för grumling m.m. Negativa konsekvenser En större våtmark kan komma att ta fotbollsytor i anspråk. Finns viss risk för kalluftsbildning. Kan möjligen förstärkas med våtmark vår och höst. Anläggande av dammar och större vattenytor inte helt i överensstämmelse med landskapshistorisk kontinuitet då här har varit hårdvallsäng länge. Risk för tillfällig grumling i Torshällaån inom känsligt fiskevatten. 23