Missbruksvård arbetet för att minska missbruksproblematiken i Norrköpings och Linköpings kommun

Transkript

1 Missbruksvård arbetet för att minska missbruksproblematiken i Norrköpings och Linköpings kommun Josefine Pettersson och Siri Lidman. Seminariegrupp: 1C Statsvetenskap 1, Sveriges politiska system. Vt-13

2 Innehållsförteckning 1. Inledning/Bakgrund Lagen om vård av missbrukare Resultatdiskussion Utredning och handläggning Eftervård Skillnader mellan Linköping och Norrköping Prioriteringar Referenslista

3 1. Inledning/Bakgrund Svenska politiska systemet har sedan 1980-talet genomgått en förändring. Förr hade staten en mer reglerande och tvingande makt medan det i dagsläget finns mer utrymme för kommunerna att styra på lokal nivå. Det kommunala självstyret har stärkts sedan slutet på 1900-talet vilket har påverkat organisationer på olika sätt. 1 Socialstyrelsen som är en statlig myndighet ger uppgifter vidare till Socialtjänsten som drivs och förvaltas på kommunal nivå. Socialstyrelsen har förändrats i den bemärkelsen att organisationen har uppvisat minskad enhetlighet än tidigare. Ekonomin tros även vara en bidragande orsak till förändringarna inom organisationen Socialtjänsten. I början på 2000-talet har många kommuner haft svårt att hantera den ekonomiska situationen som en följd av talets kris. En teori är att minskningen av institutionsvård för missbrukare har minskat och ersatts av öppenvårdsenheter för att minska på de kommunala kostnaderna. Men vad händer då med kvalitén i den missbruksvård som bedrivs idag? Det kan vara sant att den kommunala ekonomin kunde räddas tillfälligt men långsiktigt sett så bör kommunerna satsa på institutionsvård över längre tid för att med större sannolikhet kunna bevara människor i ett soberalt tillstånd. Resursfrågorna har blivit en ledande fråga när det gäller det sociala arbetet på lokal nivå, detta troligtvis för att det råder en generellt åtstramad resurstillgång inom kommunerna. Istället för att se till ekonomiska perspektiv så är det gestaltande för en människobehandlande organisation att lägga stor vikt på personalens kompetens. Fler aspekter som ligger bakom valet av problemområde är den kraftiga minskningen av institutionsvård sedan 1980-talet och hur man på lokal nivå har funnit alternativ som speglar den sortens behandling av vuxna missbrukare. IFO som står för Individ- och Familje Omsorg är den främsta offentliga förvaltningen inom Socialtjänsten gällande missbruksfrågor. IFO:s område har gått från att ha uppgiften att lokalisera lämpliga behandlingshem för individen, till att inneha en allt mer vård mässiga roller i missbruksvården idag. Detta som en följd av den minskade institutionsvården som innebar en stor kostnad för kommunerna. 2 Enligt svensk lag så finns en viss rätt att tvångsomhänderta människor för att deras fysiska och psykiska mående inte ska riskera att fara illa. En tvångsåtgärd som tillämpas av 1 Norén Bretzer Ylva, Sveriges politiska system, 1:2 uppl, Lund: Studentlitteratur, Bergmark Åke, Lundström Tommy, Minas Renate, Wiklund Stefan. (2008) Socialtjänsten i blickfånget. Stockholm: Natur & kultur 3

4 socialtjänstlagen är LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Denna lag är till för att hjälpa människor som lider av narkotika eller alkoholmissbruk som allvarligt hotar individens psykiska och fysiska hälsa. Socialpolitiskt så ansvarar både staten och kommunerna för att lagen ska implementeras korrekt och med granskning från länsstyrelsen. Det finns fler anledningar till att denna lag kan träda i kraft och kommunerna har ansvaret för att en utredning genomförs efter eventuell anmälan. Länsstyrelsen genomförde en enkätundersökning år 1999 över antalet anmälda LVM i Sverige och statistiken visade att Östergötland hade de allra flesta anmälda fallen. Norrköping och Linköping är de största kommunerna i Östergötland och det faller sig då naturligt att just dessa kommuner visade det största antalet LVM anmälningar under året. Det politiska problem som man även kan se som intressant i den här frågan är tillämpningen av hur ett LVM ärende hanteras i olika kommuner. Vi finner därför ämnet speciellt intresseväckande eftersom Östergötland påvisade den högsta andel LVM ärende i slutet på 90-talet Syfte och frågeställningar Syftet med denna rapport är att ge en inblick i hur riktlinjer för tillämpas och hur övrig missbruksvård bedrivs. Ansvaret för LVM ärenden finner vi på flera plan. Staten har det yttersta ansvaret och därefter kommunerna som granskas av länsstyrelsen som fungerar som statens högra hand. Kriterierna för hur LVM ska tillämpas finns i lagboken på statlig nivå i Sverige och därefter finns det riktlinjer på hur arbetet faktiskt ska bedrivas på lokal, alltså kommunal nivå. Vi önskar alltså kunna ta reda på om det finns skillnader mellan kommuner i hur arbetet med tvångsvård av missbrukare bedrivs och om det finns tillgängliga och tydliga riktlinjer för Linköpings- respektive Norrköpings kommun. Vad finns det för riktlinjer för LVM samt tillämpning i Linköpings kommun respektive Norrköpings kommun? Hur bedrivs missbruksvården i Linköpings och Norrköpings kommun? 2.1 Lagen om vård av missbrukare Socialtjänstlagen som stiftas på statlig nivå av regeringen har till uppgift att sedan förvaltas på lokal nivå. På så sätt så kan kommunerna få speciella befogenheter med stöd av lagen, exempelvis gällande tvångsvård av vuxna missbrukare (Norén 2010). Lagen om vård av missbrukare är en vägvisare i hur vård bör bedrivas, i syfte att tillgodose enskilda individers

5 behov av stöd och hjälp för att komma ifrån missbruket av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården av den enskilda personen skall så långt det är möjligt bedrivas på frivillig basis med respekt för individens integritet. Enligt socialtjänstlagens riktlinjer skall vården alltså bedrivas i samråd med individen men undantaget med tvångsvård får ske då individen bedöms fatta orimliga beslut som kan leda till att individen förvärrar sin situation. Förvaltningsrätten är den lägsta beslutsnivån som bland annat avgör mål gällande förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Förvaltningsrätten hette tidigare länsrätten vilka beslutar om beredande av tvångsvård för enskilda fall (socialastyrelsen.se). Kriterier för att tvångsvård (LVM) ska få genomföras är: Någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk, Vårdbehovet kan inte tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt, och Han eller hon till följd av missbruket 1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, 2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller 3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående Fler instanser som är skyldiga att anmäla fall till socialnämnden om de får kännedom om att en individ är i behov av vård är de myndigheter som arbetar i den miljö där de regelbundet har kontakt med missbrukare. Exempel på verksamheter som är skyldiga att anmäla är hälso- och sjukvården som finns inom den offentliga sektorn. Nästa steg blir sedan att Socialnämnden blir skyldiga att behandla ärendet enligt förväntning, alltså påbörja utredning i det enskilda fallet eller bereda tvångsvård om det anses nödvändigt efter beprövat samarbete med klienten Metod/Källkritik Vi kommer att använda oss av vedertagen mall för rapportskrivning. Vi kommer ha en inledning och bakgrund för att få en överblick över problemet och beskriva vad det är vi kommer ta upp i uppsatsen. Genom att presentera lagen i början av rapporten får läsaren en insyn i hur den är uppbyggd och lättare en förståelse vilka brister det finns i systemet samt

6 varför de finns. Vilken påverkan LVM har i vårt samhälle är även en grundläggande aspekt för uppsatsen. I syfte och frågeställningar så presenteras den övergripande fråga som uppsatsen kommer att besvara. Vi har valt att besvara dessa genom böcker, rapporter, relevanta hemsidor och utredningar. Vi har valt att arbeta med Bergmarks bok Socialtjänsten i blickfånget samt Noréns bok Sveriges politiska system. Vi har även valt att bland annat använda oss av socialstyrelsens hemsida socialstyrelsen.se där det finns övergripande information om lagen LVM, hur den tillämpas och vilka som ges legitimitet att använda den. Även olika rapporter som inskränkte på ämnet som var betydande för uppsatsens uppbyggnad. Genom att göra en jämförelse av Linköping- och Norrköpings kommuns hemsida kan den enklare ges en förklaring till varför missbrukarvården ser olika ut på kommunerna. Vad allmänheten får för information om problemet missbrukare inskränker även på LVM, samt vilka de bör kontakta om en person far illa (linkoping.se). Då vi inte fick tag på någon som var villig att ställa upp på en intervju, beslutade vi att utgå från böcker och olika hemsidor. Eftersom att tiden var något begränsad bestämde vi oss för att avfärda intervju och på egen hand försöka besvara frågeställningarna med hjälp av relevant och offentlig information. De texter och information som vi använt oss av anser vi ha stor trovärdighet. Regeringens och kommunernas hemsida är inte vinklade ideologiskt sett och informationen där bör då vara opartisk. De frågeställningar vi har handlar om hur lagen ärr upprättad och sedan efterföljd och därför har vi använt relevanta källor för att få ut konkreta svar. Vi har som nämnts ovan även använt oss av böcker för att få en djupare insikt i hur arbetet skall och bör utformas i fördelningen på ansvar mellan kommun och stat. Socialtjänsten i blickfånget är en bok som inte vinklar varken för eller nackdelar men det faktum att boken har fyra författare kan ge en något uppdelad uppfattning av bokens flytande text. Dock så blir innehållet i boken granskat av fler än en författare vilket höjer sannolikheten för korrekt fakta. Den artikel från Corren som vi använt oss av fann vi relevant då det är avdelningschefen på Socialstyrelsen som intervjuas och uttalar sig vilket bör kunna antas inneha hög relevans och sannolikhet 6

7 4. Resultatdiskussion Tidigare har Länsstyrelsen haft ansvar för LVM ärenden, men sedan 1994 så övertog kommunerna ansvaret för LVM vården. Ansvaret ligger på Länsstyrelsen gällande tillsynen av kommunernas socialtjänst. Detta därför att statliga lagar ska implementeras på ett korrekt sätt. Socialstyrelsen har det yttersta ansvaret för missbrukarvården men det är den lokala socialtjänsten och vidare socialnämnden som förvaltar missbruksvårdens utrednings- och behandlingsarbete. Vården ska ansvara för att den enskilde får den vård denne person behöver för att missbruket ska upphöra eller minska avseendevärt. De former av vård som myndigheter fattar beslut om ska ges i frivilliga former i så stor utsträckning som möjligt, med hänsyn till den enskildes självbestämmande rätt. Dock måste tvångsåtgärder vidtas i vissa fall där insatserna leder till öppen- eller sluten vård. När ett barn är inblandat bör särskilda åtgärder som förespråkar barnets bästa vidtas. Kommunens ansvar för vuxna missbrukare omfattar bland annat boende/boendestöd, utredning, anhörighetsarbete, motivationsarbete och tvångsvård enligt LVM Utredning och handläggning Först så skickas en ansökan som kan vara antingen skriftlig eller muntlig. Den enskilde kan också anlita ett ombud som har skriftlig eller muntlig fullmakt. Om det endast finns en muntlig fullmakt måste en kontroll göras med den enskilde. Krav kan ställas på den enskilde genom att denne anger sin namnunderskrift och därmed kan den ansökande stryka vissa uppgivna förhållanden samt att vissa uppgifter om personen får inhämtas. Även om det står klart att ansökan inte beviljas så måste en utredning tillsättas för att kunna göra ett korrekt beslut. En anmälan görs om någon är i behov av vård enligt LVM, statliga och kommunala myndigheter som regelbundet kommer i kontakt med gruppen missbrukare har en anmälningskylighet enligt 6 LVM. Socialnämnden ska inleda utredning när det finns kännedom om att det finns skäl för att bereda tvångsvård. Detta kan göras både muntligt och skriftligt. 7

8 Enligt 11 kap 1 SoL så måste socialnämnden omgående inleda en utredning om vad som kommit till kännedom och vad som kan föranleda någon sorts åtgärd av nämnden. Syftet för att göra en utredning är att ta reda på vilket stöd klienten behöver beroende på missbruksproblem, familjesituation samt social situation. Det tas även beslut om bistånd, om de skall beviljas eller avslås. Den enskilda ska vara delaktig i utredningen. Omfattningen på utredningen kan variera beroende på den enskildes behov och vilken typ av insats som efterfrågas. Ansvaret ligger på utredaren att utredningen inte blir mer genomgripande än nödvändigt. 5 Bedömning av den enskildes psykiska hälsa kan först göras när hen är fri från abstinenssymptom. I en utredning bör bland annat bakgrund, nätverk, utbildning/jobb, bostad, ekonomi, hälsa, kriminalitet, missbruk, tidigare behandlingar och boende redovisas. Som ett komplement till en intervju kan urinprov och blodprov användas på den enskilde. När ett beslut har tagits så görs en skriftlig planering tillsammans med den enskilde, där problemområden beskrivs samt handlingsplaner för dessa. Det finns mål och delmål som den missbrukande ska uppnå, dessa målsättningar kontrolleras regelbundet och följs upp. 4.2 Eftervård Eftervård krävs alltid vid avslutad tvångsvård då klienten högst stannar på ett LVM boende i sex månader. Exempel på en annan typ av vård är behandlingshem, deltagande i ett öppenvårdsprogram eller familjevård. Många gör stora framsteg med behandlingen, men det finns även en hel del tillbaka fall. Ett flerårigt missbruk bryts inte när man en kortare period får vistas på ett LVM-hem. Det kräver istället stöd och behandling under en lång tid, annars riskeras den tvångsvård som den enskilde vart utsatt för att vara totalt bortkastad. För att en person ska ta sig upp ur den grop den en gång har grävt krävs det en vilja, men också hjälp utav omgivningen. Det är ju trotsallt personens välmående och hälsa som sätt i centrum, av denna finansieras en fjärdedel av staten och resterande genom vårdavgifter och kommunen

9 I ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 24 april 2008 så diskuterades skärpta strategier för vården av missbrukare. I pressmeddelandet presenteras tre nya mål som ska tillgodose en förbättrad missbruksvård och dessa är; förbättrad kvalitet, ökad likvärdighet och ökad tillgång till insatser. Regeringen har även beslutat om skärpt granskning av kommunernas och landstingens missbruksvård vilket ska ske på länsstyrelserna och Socialstyrelsens uppdrag. Regeringen vill verka för en utveckling som ökar individens möjligheter att själv kunna välja på vilket sätt som passar individen bäst att komma ifrån sitt missbruk. Genom ett fritt val av privata och kommunala behandlingar så ska individen som har ett pågående missbruk alltså ha en valmöjlighet gällande vilken tjänst som passar henne bäst. i detta fall så är den egna motivationen ett verktyg för att resultatet av vården blir bestående. Valfriheten som individerna skall erbjudas förväntas fungera som en kvalitetsbedömning av vilka behandlingar och vårdinstanser som ger bäst resultat. Prioriteringar skall göras för grupper som har svårt att på sitt vårdbehov tillgodosett. Detta innefattar personer som lever kring en individ med missbruksproblematik till exempel men i detta kapitel så tas även extrastödet för insatser skall även förbättras för personer som finns inom LVM-vården där ett effektivare arbete efterlyses. Regeringen ser även över hur kommunernas ansvar kan tydliggöras för att rätt insats från rätt vårdgivare vid rätt tidpunkt kan förverkligas. 7 Drygt 3 år senare så publiceras en artikel i Östergötlands lokaltidning Corren, som handlar om att det finns stora skillnader i kvalitéten inom missbruksvården. De huvudsakliga bristerna finns hos de egna verksamheterna inom kommunerna i uppföljningsarbetet. Petra Otterblad Olausson som är avdelningschef på Socialstyrelsen menar att Östergötland är en av de län där det finns stora skillnader mellan kommunerna. Linköpings kommun som är den största i Östergötlands län är den enda kommunen som uppger att de har gjort en bedömning av hur väl missbruksvården speglar klienternas vårdbehov under Däremot så påstår sex av sju kommuner i Östergötland att de använder sig av klagomål från klienter för att höja kvalitéten i vårdarbetet. Denna undersökning genomfördes av Socialstyrelsen via enkäter som skickades ut till kommunerna i Östergötland. Så kallade öppna jämförelser som Socialstyrelsen tagit fram visar 2011 att missbruksvården inte är jämlik i Sverige. Genom de öppna jämförelserna så blir statistiken transparent för politiker och verksamhetschefer som ska fatta beslut på hur verksamheter i missbruksvården ska utvecklas. Socialstyrelsen på statlig nivå bedriver olika sorters arbete för att utjämna

10 skillnaderna mellan kommunerna i missbruksfrågor. Otterblad Olausson menar att socialtjänstens tillsyn kommer att granska vårdgivare och huvudmän i större utsträckning än tidigare i hopp om att säkra kvalitéten i vården av missbrukare. Verksamheterna får sedan handla efter de konsekvenser som tillsynen leder till för att öka jämlikheten av missbruksvården på lokal nivå. Socialstyrelsen har även omarbetat de statliga riktlinjerna för hur missbruksvård ska bedrivas. De nya riktlinjerna ska orientera socialtjänstens och sjukvårdens personal för hur de ska gå tillväga i arbetet med klienter som har missbruksproblematik. Det finns en rad olika aktörer som blir inblandade innan ett LVM kan genomföras men kommuner, landsting och intresseorganisationer är inte minst lika viktiga för att förbättra missbruksvården i såväl den privata som den offentliga sektorn Skillnader mellan Linköping och Norrköping Det finns även olika typer av prioriteringar om man jämför Norrköping- och Linköpings kommun. Dessa tydliga särdrag kan ses vid observation av kommunernas hemsidor. På Linköpings kommuns hemsida kan man enkelt hitta information om hur man anmäler om man är orolig för att en person far illa. 9 Dock är inte denna information lika tydlig på Norrköpingskommuns hemsida där informationen om missbruk främst är riktade till föräldrar som har ansvar för barnets uppväxtvillkor. Det står dock inte någon generell förklaring om hur handlande bör ske om en person far illa. LVM tas inte heller upp på Norrköpingkommun men det gör det på Linköpingkommun. Brister finns därför inom Norrköpingkommuns synsätt på missbrukare och åtgärder bör vidtas. 10 Den nuvarande situationen i Linköping och Norrköping är bekymmersam då politiker ser det som en stor problematik. I och med att antalet missbrukare ökar i Linköping bland de unga finns det en oro. Dock ser det annorlunda ut bland de etablerade missbrukarna då situationen är mer konstant och det finns en bättre kontroll bland dessa. Dock finns det en tradition av tyngre missbruk i Norrköping jämfört med Linköping. Heroinet har ökat i proportion till de droger som missbrukades tidigare. I Linköping finns det vissa tydliga mål gällande drog- och alkoholpolitiska program som avser år Detta framställdes av kommunfullmäktige och programmen beskriver

11 inom vilka området samhället ska arbeta inom t.ex. skola/barnomsorg, arbete/sysselsättning, fritid, anhörig/barn/missbruk, vård och behandling. På dessa delområden finns olika ambitioner om vilka åtgärder som ska vidtas. Socialnämnden fastställer vilka inriktningsmål det finns för socialtjänsten. Dessa stämmer överens med de mål som fastställdes inom det drog- och alkoholpolitiska programmet för kommunen. Specifika mål finns även för råd, stöd och behandling. Inom Norrköpingskommun har ett program angående drog- och alkoholmissbruk antagits som kallas för Livsstil Det omfattar kommunens grundläggande synsätt för droger och alkohol, samt hur man ska minska alkoholkonsumtionen anges delmål som socialnämndens verksamhetsplan står för, dessa är respekt, trygghet, självständighet samt attityder. I planen finns även verksamhetsområden som anger att missbrukare utifrån individuella förutsättningar skall erbjudas boende, sysselsättning och fritidsaktiviteter inom den öppna vården. För att möjliggöra detta krävs dock att det finns olika alternativa sysselsättningar Alla människor har rätt till en egen bostad, men personer med missbrukarproblem har oftast svårigheter att erhålla en egen lägenhet. Av den anledningen ska det bildas en relation med fastighetsägare, eftersom behovet av ett boende för äldre dementa missbrukare är akut. Socialnämnden måste därför ta initiativ till ett byggande av ett sådant boende. 11 Norrköpings kommun, socialtjänsten har gjort en kartläggning av personer i olika former av hemlöshetssituationer. Genom kartläggningen framgår det att hemlössituationen i Norrköpings kommun fortsätter att öka markant och år 2012 ökning är den högsta sedan mätningar började genomföras För att minska hemlöshetssituationen i Norrköping har man öppnat olika boenden för hemlösa missbrukare. Under hösten 2011 öppnade ett boende kallat Gränden som är ett boende för män över 21 år i pågående missbruk. Gränden har 26 platser varav 3 utav platserna är jourplatser. Sedan det öppnades har man haft fullt på alla platser och de flesta personer har bott i Gränden under en längre perioder och vissa i kortare perioder. Bostadsbristen i Norrköping är väldigt stor och försvårar kommunens försök till att

12 lösa hemlöshetssituationen och man har ett långsiktigt plan inom kommunen där man tar upp behovet av ökat bostadsbygge. Framförallt vill man lyfta fram behovet av att bygga mindre och billigare lägenheter Samverkan i den kommunala verksamheten I en jämförelse av Linköpings och Norrköpings metoder i arbetet för att effektivisera missbruksvården visade det sig att Linköping har mycket begränsat samverkan mellan verksamheter som arbetar med missbruksvården. IOF som vi nämnt ovan har fler enheter som arbetar med omsorgen kring och för individen med missbruksproblem men även familjeomsorgen. Enligt en rapport från länsstyrelsen i Östergötland så är samarbetet mellan dessa enheter inom IOF mycket begränsade. Däremot så finner vi i samma rapport att landstinget och kommunen i Linköping har ett fungerande och nära samarbete. De bedriver enskilda ärenden i hög samverkansgrad vilket är positivt. Ett annat samarbetsförhållande är de olika intressegrupperna som finns i Linköping. Stadsmissionen är ett exempel på en verksamhet som bedriver öppenvård och institutionsvård i samarbete med kommunen. Norrköpings samarbete med verksamheterna har liknande tendenser i samarbetsfrågan på handläggarnivå. Precis som i Linköpings kommun så finns det inget formellt samarbete på handläggarnivå men på ledningsnivå fungerar samarbetet bättre och fältenheterna uppfattas ha ett nära samarbete i missbruksvården i Norrköping, enligt länsstyrelsens rapport. Samarbetet mellan sjukhusen, vårdcentralerna och Socialtjänsten uppfattas vara god och de driver ett effektivt arbete för att motverka missbruket. Precis som i Linköpings kommun så bedrivs det intresseorganisationer för att ge stöd och hjälp åt missbrukare i samverkan med kommunen. Denna omfattning är inte lika stor som i Linköping men i Norrköping finns ändå ett gott stöd från dessa sorters verksamheter. 4.5 Prioriteringar Det finns olika prioriteringar sinsemellan kommunerna. I Linköping så prioriteras unga narkotikamissbrukare under 25år. Av den anledningen får vården av vuxna stå tillbaka för att ge rum för barn och ungdomar. Även färre placeringar inom HVB- hem är önskvärt för ungdomar och barn. Att utveckla alternativa vårdformer inom öppenvård är något Linköping

13 strävar emot. För närvarande finns dock inga ställningstagande inom vilka prioriteringar som ska göras utan det löpande ansvaret ligger främst på enhetscheferna, men i första hand prioriteras öppenvårdsinsatser. Även i Norrköping prioriteras barn och ungdomar, men till följd av detta får missbrukarvården lägre prioritet. Det blir även konsekvenserna av att det finns en personalbrist inom verksamhet och därför tvingas Norrköping att prioritera. Målgruppen som ska sättas i fokus är missbrukare upp till 30 år, många av dem har ofta ett svårt heroinmissbruk. Även unga kvinnor måste sättas främst då deras missbrukarproblem har lett till att de är i väldigt dålig fysik och psykisk kondition. Ett större fokus på barn med missbrukande föräldrar har även blivit en stor prioritet Slutsats Genom att jämföra Linköpings- och Norrköpings kommun, har vi kommit fram till att det finns olika prioriteringar i hur missbruksvården behandlas i kommunerna. I Linköping så bedrivs Beroendekliniken i ett gediget samarbete mellan kommun och landsting, vilket gäller arbetet med enskilda ärenden. Östergötland är en av de län där det finns stora skillnader mellan kommunerna. Linköpings kommun som är den största i Östergötlands län är den enda kommunen som uppger att de har gjort en bedömning av hur väl missbruksvården speglar klienternas vårdbehov under Detta har alltså inte genomförts av Norrköpings kommuns socialtjänst, vilket påvisar en skillnad i kvalitéten mellan kommunerna. Det finns en tradition av tyngre missbruk i Norrköping jämfört med Linköping och opiater i form av heroin är en mer förekommande drog i Norrköping, vilket vi kan dra slutsatsen av att denna tunga drogproblematik kräver mer omfattande insatser. Inom Norrköpings kommun har ett program angående drog- och alkoholmissbruk antagits som kallas för Livsstil 2000 där delmål som socialnämndens verksamhetsplan står för presenteras, dessa är respekt, trygghet, självständighet samt attityder. Kommunens program ingår även att missbrukare ska erbjudas stöd och hjälp i de individuella behoven. För att minska hemlöshetssituationen i Norrköping har man öppnat olika boenden för hemlösa missbrukare. Under hösten 2011 öppnade ett boende kallat Gränden som är ett boende för vuxna män med aktivt missbruk. Boendet har 26 platser varav 3 utav platserna är jourplatser

14 för personer som tillkommer i kommunen. Det pågår alltså ett aktivt arbete för att minska problematiken kring missbruk i Norrköping. Det finns dock brister i transparensen i Norrköpings kommuns hemsida där det är svårt att finna information om tvångsvård och vad just Norrköpings kommun har för riktlinjer gällande LVM. Den slutsatsen vi kan dra från den information som vi letat fram i olika former är att det finns brister men även skillnader i kvalitéten mellan kommunerna i Östergötlands län där Norrköpings och Linköpings kommun ingår. På vissa områden är Norrköping bättre på arbetet med missbruksfrågan och på andra plan så är Linköpings lösningar mer utvecklade. I Linköping finns det vissa tydliga mål gällande drog- och alkoholpolitiska program. Detta framställdes av kommunfullmäktige och programmen beskriver inom vilka områden samhället ska arbeta inom exempelvis missbruksområdets vård och behandling. På dessa delområden finns olika ambitioner om vilka åtgärder som ska vidtas. Socialnämnden fastställer vilka inriktningsmål det finns för socialtjänsten. Dessa stämmer överens med de mål som fastställdes inom det drog- och alkoholpolitiska programmet för kommunen. Specifika mål finns även för råd, stöd och behandling inom Linköpings kommun. Likheter mellan kommunerna finns i den meningen att de båda satsar mer resurser på missbrukare under 30 år. Dessa prioriteringar har blivit nödvändiga då de tillgivna resurserna inte räcker till för att alla grupper av människor som är i behov av missbruksvården. Gällande samarbetet mellan enheterna som har hand om missbruksvården så finns det både likheter och några få skillnader mellan Norrköpings och Linköpings kommun. I båda kommunerna så belyser man bristen på samarbete på handläggarnivå och utifrån detta kan vi dra slutsatsen att ett mer effektivt och formellt samarbete mellan handläggare inom missbruksvårdsenheterna, eventuellt kunde underlätta utredningsarbetet i enskilda fall. En annan likhet är de frivilliga organisationernas samverkan med kommunerna som beskrivs och lyfts upp som ytterst nödvändiga och eftertraktade. Genom intressegruppernas engagemang kan kommunerna minska kostnader och det bör resultera i att de ekonomiska resurserna som kommunen sparar kan läggas på att utveckla vården. 14

15 6. Referenslista Litteratur Bergmark Åke, Lundström Tommy, Minas Renate, Wiklund Stefan. (2008) Socialtjänsten i blickfånget. Stockholm: Natur & kultur Norén Bretzer, Ylva. (2010) Sveriges politiska system. Lund: Studentlitteratur AB Elektroniska källor