Nature. Artbevarande & Foto. Ny uppdaterad rapport: Större vattensalamander vid Skälläckeröd/Tjöstelsröd

Transkript

1 Ny uppdaterad rapport: Större vattensalamander vid Skälläckeröd/Tjöstelsröd Till Miljö och Stadsbyggnadskontoret Uddevalla kommun Varvsvägen Uddevalla Telefon: Mobil: Er referens: Mikael Reinhardt Datum: 4 mars 2014 Vår referens: Claes Andrén Uppdrag/projekt: Skälläckeröd/Tjöstelsröd - Större vattensalamander Åtgärder för att nå goda livsbetingelser och en gynnsam bevarandestatus för Större Vattensalamander, Triturus cristatus, vid planerad bebyggelse av Claes Andrén, VD Nature Prof. bevarandebiologi Beskrivning av uppdraget och målsättning 1

2 I samband med en planerad bebyggelse i området Skälläckeröd/Tjöstelsröd och nybyggnad av anslutande lokalvägar önskar Uddevalla kommun undersöka om den större vattensalamandern förekommer i det berörda området och om den tänkta exploateringen skulle påverka denna arts långsiktiga överlevnad i området. I området finns en lekdamm med omgivande åker- och ängsmark och i anslutning härtill även skogsmark. Det är Uddevalla kommuns målsättning att i samband med en eventuell väg- och bebyggelseexploatering i området bibehålla eller stärka livsbetingelserna för den större vattensalamandern. I vårt uppdrag ingår att genomföra en studie som visar om arten finns i området och i så fall vilka biotoper som har särskilt värde för arten under övervintring, vårvandring, lekperiod (fortplantning) och näringssök under den terrestra fasen (tiden efter leken). Uddevalla kommun har också efterfrågat en bedömning av vilket av flera presenterade vägalternativ som har minst negativ påverkan på populationens framtida utveckling. Man avser här huvudgatan från Ljungs Hälle in till det tänkta bebyggelseområdet från väster. Uppdraget genomförs och rapporteras i etapper. Först sammanställs ett översiktligt kunskapsunderlag om artens biologi, vandringar, miljökrav mm som gör det möjligt för exploatören att förstå vilka hänsyn och vilka skyddsåtgärder som är angelägna eller nödvändiga. Vi beskriver de undersökningar och vattenkontrollprogram vi anser vara nödvändiga före, under och efter en exploatering. Vi föreslår också restaureringsåtgärder i vattenmiljön och främst i den omgivande landmiljön som kan stärka den större vattensalamandern framtida överlevnad i och runt det aktuella området. Sammantaget skall dessa olika åtgärder, enligt vår bedömning, skapa goda förutsättningar för arten att långsiktigt fortleva i Skälläckeröd/Tjöstelsröds området. Sammanfattning Undersökningar i det utpekade området vid Skälläckeröd/Tjöstelsröd har bekräftat förekomst av den större vattensalamandern. Det finns i nuläget endast en tänkbar lekdamm, och denna är kraftigt igenvuxen på grund av övergödning från omkringliggande jordbruksmarker. Igenväxningen hade en sådan omfattning att det är svårt fånga vuxna individer med flaskfällor i syfte att få ett mått på populationsstorleken. Vi tre tillfällen under maj månad besöktes dammen nattetid och kontroll utfördes med ficklampa. Ett tiotal lekande djur kunde observeras. Min bedömning är att om ingen restaurering av den befintliga lekdammen genomförs kommer populationen på sikt att försvinna från området. Arten har därför ingen gynnsam bevarandestatus. Eftersom arten är förtecknad i Appendix 2, Habitatdirektivet och därmed är införd i den svenska naturvårdslagstiftningen i Artskyddsförordningen krävs hänsyn vid en eventuell exploatering som påverkar salamanderns levnadsvillkor. I det aktuella området finns en stor potential att skapa ett natur- och friluftområde med flera mindre vattensamlingar där den större vattensalamandern liksom övriga amfibier som förekommer i området kan behålla eller 2

3 utveckla en god långsiktig bevarandestatus. Om den föreslagna restaureringen av området (se nedan) kommer till stånd kan enligt min bedömning den planerade bebyggelsen genomföras. Av de vägalternativ som framförts, avseende huvudgata från Ljungs Hälle till det aktuella området, förordas alternativet med beteckning 3C2, eftersom det till stor del följer en naturlig höjdrygg, men också ger möjlighet till tunnel eller låg bro vid lägre liggande partier. Via en sådan passage skapas ett stort sammanhängande naturområde för den större vattensalamandern. Fortsatt arbetsgång * Beskriv nödvändiga restaureringsåtgärder i området för att säkerställa en långsiktigt gynnsam bevarandestatus för den större vattensalamandern inklusive skyddsåtgärder under byggtiden (se nedan). * Beskriv dessa åtgärder på plats för länsstyrelsens tjänsteman, varefter exploatören begär ett samrådsmöte med länsstyrelsen där den fortsatta arbetsgången presenteras inklusive kontrollprogram för att säkerställa en gynnsam populationsutveckling. * Under maj år 1(vid projektstart) görs en relativ populationsuppskattning som referens för det fortsatta kontrollprogrammet. Denna kan utföras med flaskfångst eller okulär besiktning nattetid med pannlampa. * Under vintern år 1-2genomförs restaurering av befintlig lekdamm, liksom nyskapandet av ytterligare två till tre vatten inom det naturliga fuktstråket mot söder. Dessutom läggs depåer med lövträd (helst asp) upp på några ställen liksom enstaka stammar nära dammarna. Dessa skall tjäna främst som daguppehållsplatser i framtiden. * Lek, äggläggning och yngelförekomst kontrolleras under säsongen år 2 för att bekräfta att populationen har en fortsatt god utveckling efter genomförda restaureringsåtgärder. Ett vattenkontrollprogram upprättas och vattenprover tas som referens innan exploatering sker. * När exploateringen påbörjas avskärmas ett skyddsområde runt dammarna för att undvika ogynnsam påverkan, och vattenkvalitén kontrolleras vår och sommar. Allmän problembeskrivning Samhället och näringslivet har behov av att utveckla bebyggelse och anlägga effektiva trafiksystem och ibland innebär detta konflikter med naturvårdsintresset. När ny bebyggelse och nya vägar planeras måste naturvärden som kan påverkas kartläggas och miljökonsekvenserna beskrivas. Enligt svensk lag och internationella konventioner har vi skyldighet att utveckla samhället med sådan hänsyn och varsamhet att unika eller särskilt värdefulla arter och naturområden inte hotas. I första hand bör därför placering av bebyggelse 3

4 eller sträckningen av en väg anpassas till eventuella naturvärden som förekommer i det aktuella området. Om detta inte är möjligt finns olika sätt att mildra effekterna på växt- och djurliv eller att skapa ersättningsområden i anslutning till de förlorade. För grodor, paddor och vattensalamandrar kan nya vägar innebära stora problem. Normalt övervintrar de vuxna djuren på land och vandrar tidigt på våren i stort antal till närbelägna vatten för att fortplanta sig. Om en väg anläggs mellan övervintrings- och lekplats måste hela populationen av vuxna reproduktiva individer, d.v.s. populationens framtid och kapital, vandra över vägen med risk att bli överkörda. Vägbanan innebär också en fälla genom att den magasinerar värme och drar till sig insekter, vilket innebär att groddjur men även kräldjur ofta stannar kvar på vägbanan mycket längre tid än vad som krävs för att ta sig över. Dessutom är den öppna ytan och den goda sikten gynnsam för parbildning hos grodor och paddor och hanarna sitter därför kvar här och inväntar honorna för att i konkurrens med andra hanar försöka fånga en hona. Efter leken vandrar normalt de vuxna djuren tillbaka över vägen och senare under sommaren skall alla de små nyomvandlade grodorna också ta sig över vägen till närings- och övervintringområden. En exploatering i form av bebyggelse kan reducera de områden som krävs för olika aktiviteter under året, t.ex. övervintring och näringssök. Under 1997 har Vägverket anlagt och testat de första grodtunnlarna eller faunapassagerna för smådjur i Sverige. Det innebär att man identifierar platser där groddjur av tradition och p.g.a. topografi, markförhållanden mm vandrar och leder djuren längs vägkanten med hjälp av särskilda anordningar till tunnlar under vägen där de utan risk kan nå områden på motsatt sida av vägen. Tunnlarna fungerar även för andra mindre ryggradsdjur och när nya vägar hotar överlevnaden i smådjurspopulationer bör denna möjlighet beaktas. En annan stor fördel med detta arrangemang är att man gör det möjligt för djur på båda sidor om en väg att utbyta genetiskt material och på detta sätt undviks att populationer genom liten storlek eller isolering utarmas, drabbas av inavelsproblem eller dör ut av slumpmässiga skäl. I vissa fall kan det räcka att man med L-formade betongelement i vägbanans kant hindrar groddjuren att ta sig upp på vägen och som en kompletterande åtgärd anlägger nya lekdammar på samma sida som övervintringsplatsen. Groddjurens naturvårdsstatus och ekologi Groddjuren har påverkats mer än de flesta andra djurgrupper av de förändringar som skett i kulturlandskapet, av miljögifter, utbyggnaden av vägnätet och annan exploatering. Det viktigaste är förlusten av grunda våtmarker och fiskfria småvatten som är nödvändiga för deras lek och tidiga utveckling som ägg och larver (yngel). Många av de vatten som fortfarande finns kvar fungerar inte som lekvatten, därför att de är starkt påverkade av besprutningsrester, gödselämnen eller starkt förorenade av dagvatten från vägar och samhällen. Groddjuren har mycket tunn och blodkärlsrik hud som används bland annat för syreupptagning och kroppsvätskorna står via den tunna huden i nära kontakt med det omgivande vattnet. En försämrad vattenkvalité påverkar därför omgående djurens välbefinnande och överlevnad. 4

5 Av Sveriges 13 groddjur är 6 (46%) klassade enligt ArtDatabankens och Naturvårdsverkets kriterier som hotade eller hänsynskrävande. Hos kräldjuren är 3 av 6 (50%) klassade som hotade. Situationen för våra svenska arter utanför landets gränser är likartad p.g.a. av det stora trycket på naturområden i Europa. Situationen för groddjuren generellt bedöms vara så kritisk att ett världsomspännande nätverk byggts upp för att kartlägga naturvårdsstatus och hot och föreslå åtgärder för att bevara grodor, paddor och salamandrar och deras livsmiljö. Det finns därför goda skäl att ta särskild hänsyn till dessa djurgrupper vid intrång i naturmiljöer. Den större vattensalamanderns naturvårdsstatus och lagstiftning Större vattensalamandern Triturus cristatus är skyddad både genom nationell och internationell naturvårdslagstiftning. Den är fredad (fridlyst) i Sverige enligt Naturvårdsverkets kungörelse SNFS 1985:4, vilket innebär att det är förbjudet att döda, skada eller fånga vilt levande exemplar. Förbudet gäller även att borttaga eller skada artens ägg eller bo. Arten omfattas också av EGs habitatdirektiv (92/43/EEG), bilaga 2, vilket ger den ett strängt skydd och särskild hänsyn skall därför visas vid exploatering som kan skada en population. Vidare är den större vattensalamandern förtecknad i IUCNs (International Union for Conservation of Nature) globala rödlista över djur och tills nyligen fanns samma art med under kategorin NT (= missgynnad) i den nationella förteckningen över rödlistade arter upprättad av ArtDatabanken. Inventeringar utförda under de senaste åren har dock visat att den större vattensalamandern har en större utbredning och fler lokala populationer än vad tidigare varit känt. För ytterligare information om artens naturvårdsstatus hänvisas till Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Med hänvisning till det skydd den större vattensalamandern har i redovisad lagstiftning bör stor hänsyn visas i samband med sådan exploatering där artens långsiktiga fortlevnad i området skulle kunna hotas av planerade åtgärder. De undersökningar, den hänsyn vid planerad exploatering och de kompensationsåtgärder som föreslås i lekmiljön och i den omgivande landmiljön har anpassats till gällande naturvårdslagstiftning. Syftet med EU:s habitatdirektiv och den svenska artskyddsförordningen är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer och den vilda flora och fauna som finns där. I artikel 2 framgår att alla åtgärder som vidtas skall ha som mål att bevara eller återställa, i gynnsam bevarandestatus, naturligt förekommande livsmiljöer sam vild flora och fauna av gemenskapsintresse. Med gynnsam bevarandestatus för arten menas att den har en stabil eller positiv populationsutveckling, att artens livsmiljö över en överskådlig framtid inte försämras och att det fortsatt kommer att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att arten skall kunna bibehålla en långsiktigt livskraftig population. Naturvårdsverket har gett ut en handbok som skall ge länsstyrelserna vägledning i hur Artskyddsförordningen praktiskt skall tolkas och tillämpas. Del 1 avser Fridlysning och dispenser (Handbok 2009:2, Handbok för artskyddsförordningen del 1). Reglerna om fridlysning i den nya svenska lagstiftningen Artskyddsförordningen kommer från EU:s två 5

6 naturvårdsdirektiv (habitatdirektivet och fågeldirektivet) och de tidigare svenska fridlysningsreglerna. Avsikten med Naturvårdsverkets handbok är att beskriva hur artskydssförordningen bör tillämpas i praktiken då det gäller skyddet av enskilda arter. Som stöd för detta finns vägledande domar i EG-domstolen som visar hur naturvårdsdirektiven bör tolkas. Handboken innehåller också exempel på hur artskyddsförordningens bestämmelser bör tillämpas i olika sammanhang, och ett av dessa är den större vattensalamandern. I Naturvårdsverkets handbok för tillämpning av artskyddsförordningen Bilaga 6 (exemplet Större Vattensalamander) framgår bland annat följande. I planärenden som rör den större vattensalamandern och där arten har en gynnsam bevarandestatus, men den sökta åtgärden kan påverka delar av en lekdamm eller angränsande livsmiljö (främst äldre lövskog) som används av arten, kan följande arbetssätt tillämpas: 1. Ärendet kan påbörjas som ett samråd enligt 12 kap 6 miljöbalken eftersom den sökta åtgärden innebär en väsentlig påverkan på naturmiljön. 2. Verksamhetsutövaren behöver efter konsultation med biologisk expertis visa om det är möjligt att göra en skyddsåtgärd för att förebygga att artens fortplantningsområde eller viloplats förlorar sin kontinuerliga ekologiska funktion för den större vattensalamandern på grund av den sökta åtgärden. 3. Om detta är möjligt krävs inte dispens enligt 14 artskyddsförordningen utan ärendet hanteras endast som ett samråd enligt 12 kap 6 miljöbalken. Kan verksamhetsutövaren inte visa detta krävs en dispens enligt 14 artskyddsförordningen. Naturvårdsverket beskriver som exempel hur processen kan se ut: 1. Verksamhetsutövaren bör ta reda på om artens status i området är gynnsam. 2. Därefter bör verksamhetsutövaren undersöka om det trots planerad åtgärd går att säkra att populationen har kontinuerlig tillgång till en lika bra eller bättre livsmiljö. Detta kan ske t.ex. genom att restaurera befintliga lekvatten eller skapa nya. Bäst erfarenhet har man av att förbättra livsmiljön inom det område där arten redan förekommer och helst restaurera befintliga lekvatten och omgivande landmiljöer. 3. Verksamhetsutövaren föreläggs därefter genom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet (12 kap 6 miljöbalken) att utföra åtgärden för att säkra salamandrarnas livsmiljö innan den gamla förlorar sin funktionalitet. 4. En viktig del i länsstyrelsens föreläggande är att kräva uppföljning till dess att det säkerställs att åtgärden fungerar. Resultatet av denna uppföljning bör även skickas till Naturvårdsverket, med kopia till ArtDatabanken. 5. Om den planerade åtgärden visar sig påverka en population som har en ogynnsam bevarandestatus eller möjligheter till förebyggande åtgärder saknas, bör dispens enligt 14 artskyddsförordninen sökas. 6. En lagakraftvunnen detaljplan, ett bygglov eller en arbetsplan för väg innebär inte att en åtgärd som är förbjuden i 4 artskyddsförodningen får ske utan dispens enligt 14 i samma förordning. 6

7 I Naturvårdsverkets handbok framgår också i Bilaga 10 hur dispensprocessen för djur enligt 14 bör se ut. Utseende, ekologi och miljökrav och hos större vattensalamander Den större vattensalamandern blir som vuxen mellan 11 och 18 cm lång, huden är skrovlig och oftast fuktig hos landlevande djur. Undersidan är gul eller orange med mörka fläckar och ovansidan är mörk, oftast svart. Hanen utvecklar under leken en djupt flikad tvådelad kam längs ryggen. Arten förekommer i hela Göta- och Svealand utom på Gotland och sparsamt i södra Norrland. Relativt vanlig är den enbart längs Göta- och Svealands kuster, på Öland och i delar av södra Sveriges jordbruksbygder. De flesta djuren övervintrar på land i murkna stubbar, under barken på förmultnande träd eller gräver ner sig under markytan. I slutet av mars lämnar de övervintringsplatserna och söker sig mot lekdammen. De är nattaktiva och vandrar vid fuktig väderlek nattetid. Leken äger rum i april-maj i permanenta dammar (normalt minst 10 m diameter och 0,5 m djup) med klart, ej för surt, vatten och med riklig vegetation men också öppna partier på bottnen. Normalt föredrar den större vattensalamandern lekdammar som ligger fritt och exponerat för solen. Vattentemperaturen påverkas gynnsamt av ett sådant läge. Parningsspelet mellan könen är komplicerat och innefattar bl.a. visuell och kemisk kommunikation där honan så småningom accepterar en partner och tar upp en spermieboll från honom i sin kloak. Befruktningen sker sedan inne i honan kropp. Hanarna lämnar lekvattnet efter parningen och vandrar till lämpliga öppna och ostörda skogsmiljöer. Honan stannar kvar en tid och placerar ut de befruktade äggen i bladveck, på stenar etc. Resten av året lever även honan ett undanskymt liv på land och är nattaktiv. På dagen gömmer sig salamandrarna under stenar, i murkna stubbar eller under nedfallna stammar eller grova grenar i lövdominerad skog eller i mer öppen mark. Landmiljön bör vara fuktig och vara så ostörd som möjligt, gärna av urskogskaraktär där nedfallna grenar och träd tillåts bli liggande kvar. Larverna är rovdjur och utvecklas långsamt fram till metamorfosen omvandlingen till landliv på sensommaren. De små salamandrarna tillbringar sedan 3-4 år på land nära lekdammen innan de når könsmognad. Beskrivning av områdets utseende Det aktuella området ligger mellan Skälläckerödsbäcken med sträckning SO-NV och Skarssjövägen med parallell sträckning från Pettersborg i SO till Starke Arvid fotbollsarena i NV. Det öppna landskapet har en böljande topografi och utnyttjas som åker och vall. Flera idag dränerade sänkor har fläckar eller områden med grunt vatten under vinterhalvåret, dessa torkar ut under sommaren men har tidigare sannolikt hållit permanent vatten. Genom området från Starke Arvid Arena mot syd eller sydväst går en delvis uppgrävd bäck/dike mot Skälläckerödsbäcken. Delar av bäcken går i en sänka och bitvis bildas här en större vattenspegel (höll 2008 vatten under vår och försommar). I området finns en mindre damm som är mer eller mindre permanent. I denna damm leker större vattensalamander, mindre 7

8 vattensalamander, vanlig groda, åkergroda och vanlig padda. Runt det öppna landskapet finns en mosaik av blandskog. Genom området har nyligen en väg anlagts från Starke Arvid Arena söderut längs en skogsdunge och sedan vidare västerut i det öppna landskapet och ansluter till befintlig väg vid fastigheten Gläntan. I området finns för närvarande endast en möjlig lekdamm för den större vattensalamandern och övriga amfibier. Övriga småvatten och fuktområden torkar tidigt ut under sommaren på grund av befintliga dräneringsanläggningar. Alla amfibier i det aktuella området är beroende av detta vatten och vandrar på våren från sina övervintringsplatser i omgivande skog till det angivna lekvattnet. Tillfartsväg (kompletterande uppdrag ) Förutsättningar för att bibehålla en livskraftig population av större vattensalamander vid en planerad bebyggelse i anslutning till Skarsjövallen bedöms goda om åtgärder enligt befintlig rapport genomförs. Udevalla kommun ville som en komplettering ha synpunkter på alternativa sträckningar av tillfartsväg från väster (Ljungs Hälle) med hänsyn till salamanderpopulationens framtida utveckling och överlevnad. Två alternativ för ny tillfartsväg har studerats, alternativ 1 och alternativ 3C2 se karta följande sida. Tillfartsvägen kommer att korsa Tjöstelserödsbäcken antingen i den översta delen av strandskyddat område längs bäcken eller något utanför detsamma. Längs den meandrande bäcken finns här avsnörda småvatten från tidigare bäckvindlingar, s.k. korvsjöar, och detta uppdrag avsåg att undersöka om den större vattensalamandern utnyttjar dessa mindre vatten för sin fortplantning. Vid två tillfällen under maj månad 2012, mitt i den större vattensalamanderns lekperiod, och vid lämplig väderlek undersöktes området både i dagsljus och efter mörkrets inträdande. Inga salamandrar kunde upptäckas, men området är till stor del ett igenväxande hygge med en hel del fallna träd och buskage, vilket gör det svårt att inventera. Efter en restaurering kan dock området i en framtid utgöra en tänkbar kompletterande miljö för salamandern. Vägalternativ 3C2 kommer att skära igenom den södra delen av det område som bedömts utgöra ett naturligt födosöksområde för den större vattensalamandern. För att ge arten möjlighet att fritt röra sig inom området, på båda sidor om vägen, behöver man skapa minst en passage under vägen i anslutning till det sedan tidigare markerade vistelseområdet för arten på den norra sidan om vägen. Söder om vägen finns områden som bedöms vara attraktiva för övervintring och födosök. Man behöver också med en låg mur på vägens båda sidor hindra salamandrarna att gå upp på vägbanan, och styra dem mot passagen under vägen. En trafikerad väg utgör en direkt fara eftersom salamandrarna riskerar bli överkörda om de vistas på vägen. Topografin på platsen där salamandrarna naturligt kommer att passera vägen gör det relativt enkelt att lösa detta problem. En sådan passage kan utformas på lite olika sätt och när det exakta läget för passagen bestämts kan man ta ställning till vilken utformning som är lämpligast. Det finns idag stor erfarenhet av att bygga väl fungerande passager under vägar för att leda amfibier mellan olika uppehållsområden. Förslaget att dra vägen enligt förslag 3C2 påverkar inte möjligheten att skapa och långsiktigt vidmakthålla en livskraftig population av den större vattensalamandern i det tänkta området. Fördelen med alternativ 1 är att den inte gör intrång i strandskyddat område och att den till stor del följer topografiska höjdryggar och därför innebär ett mindre intrång i naturmiljön. Området 8

9 med korvsjöar kan också finnas kvar som en framtida potentiell lekmiljö för den större vattensalamandern. Båda sträckningarna bedöms medföra goda möjligheter att behålla en livskraftig population av salamander inom området. 9

10 Alternativa vägsträckningar 10

11 Förslag till bevarandeåtgärder och hänsyn vid planerad bebyggelse Förslag till bevarandeåtgärder och hänsyn avser i första den större vattensalamandern och övriga amfibier. Övriga botaniska eller zoologiska värden har inte undersökts. Markera och stängsla de områden som bör lämnas ostörda. Hur stort detta område skall vara och dess utformning måste avgöras av kommunen eller annan ansvarig exploatör. Dock bör säkerställas möjlighet för amfibierna att leka i lämpliga vatten och att det finns omgivande födosöksområden.. Här skall inga maskiner köra och området skall inte användas som upplag för material eller riskera att påverkas av oljespill eller liknande. Det gäller bäcken/diket från Starke Arvid Arena syd sydväst mot Skälläckerödsbäcken inklusive en landremsa på vardera sida om minst 10m. I det avspärrade området bör också ingå de idag fuktiga områden som kan ställas om till mer eller mindre permanent våtmark med vattenspegel efter blockering av befintlig dränering. Inom en radie av några hundra meter bör finnas skogsdungar med gammal skog och död ved som kan utnyttjas för övervintring och födosök. Åtgärder bör vidtagas för att så långt möjligt begränsa erosionen och spill från alla byggaktiviteter mot rinnande vatten och dammar. Vid planering för hur dagvatten från hustak, parkeringsplatser, vägar och andra hårdgjorda ytor skall avledas är det viktigt att förorenat eller påverkat vatten inte leds till rinnande vatten eller dammar i det avsatta naturområdet. Överskott av näring och många kemikalier har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden och gör det svårt att långsiktigt upprätthålla en hög naturkvalité. Förslag till restaurering av landmiljön och vattenmiljön I samband med vägbyggnation och husbebyggelse kommer en del av den större vattensalamanderns landmiljö att tas i anspråk. För att kompensera detta intrång föreslås att de skyddsområden som avsätts för arten görs optimala, dvs en riktad restaurering för att gynna den aktuella arten och dess livsmiljö, detta omfattar såväl lekvatten, födosöksplatser och övervintringsmiljöer. Det avsatta området kan samtidigt bli ett frilufts- eller parkområde för de människor som kommer att bo i närområdet. På detta sätt kan man tillföra en värdefull kvalité för de boende och göra hela bebyggelseområdet mer attraktivt. Nedan ges kortfattat några förslag som avser den större vattensalamandern och övriga amfibier, men inget hindrar att en restaurering också lyfter fram många fler värden. Två eller tre fuktområden med naturligt uppflöde av markvatten grävs ur så att en vattenspegel skapas i varje damm med en yta av ca 200 kvm. Samtidigt blockeras befintliga dräneringar runt dammarna för att hindra uttorkning under sommaren. Om möjligt kan ett av dessa vatten vara det befintliga lekvattnet för större vattensalamander i området. Dammarna utformas så att de får flacka stränder och ett djup på cm med en central djuphåla på ca 150 cm. Bäst är om det inte finns tillflöde eller avflöde vilket skulle kunna riskera invandring av fisk, ökad belastning av näring och sediment. De flacka stränderna skapar ett gynnsamt vattenklimat med hög temperatur och är samtidigt till fördel ur säkerhetssynpunkt om barn 11

12 leker vid vattenkanten. Genom en enkel dämning av bäcken som rinner genom området kan ytterligare ett vatten skapas som kan tjäna andra organismer, såsom vatteninsekter och änder. Runt dammarna placeras spridda stockar av lövträd som blir utmärkta gömställen för groddjuren. Björk och asp bryts ner relativt snabbt och efter några år brukar veden vara mjuk med en omgivande bark som fungerar som ett skal runt en porös och fuktig miljö där salamandrarna också drar fördel av nedbrytningsvärmen. Dessa platser brukar vara typiska daguppeålls-och övervintringsplatser. Salamandrarna och öviga amfiber gynnas också av äldre gles blandskog med fuktig mark, gärna med örtvegetation. Dessa områden kan både vara jaktområden och övervintringsplatser. Genom att ta bort klenare träd kan en optimal skogsmiljö skapas. Det är ingen nackdel om skogen är ganska öppen och får parkkaraktär, vilket samtidigt kan vara till glädje för de närboende. För att hålla landskapet öppet runt lekdammarna krävs någon form av hävd, där bete rekommenderas. Valet av betesdjur är inte avgörande, får, häst eller nötkreatur fungerar bra. Sannolikt blir också bete det enda ekonomiskt realistiska alternativet att upprätthålla landskapets öppna karaktär. En betad strandlinje runt dammarna skapar en gynnsam och produktiv strandnära vattenzon. Dammarna kan då också bättre utnyttjas ur pedagogisk synvinkel i undervisningssammanhang för skola och förskola. Praktiskt undersökningsarbete och uppföljning Om Uddevalla kommun väljer att genomföra föreslagna restaureringar och förbättringar för den större vattensalamandern bör samtidigt dessa åtgärders positiva effekter följas upp och redovisas. Kommunen har då möjlighet att visa att man följt gällande naturvårdslagstiftning och att vidtagna åtgärder lett till önskat resultat. Undersökningar som innebär att den större vattensalamandern infångas krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Blir sådana undersökningar aktuella kan uppdragstagaren ansöka om dessa och i senare redovisning bifogas dessa och eventuellt andra tillstånd som enligt lag krävs för att göra undersökningar på fredade vilda djur i Sverige. Uppdragstagaren kan också genomgöra denna uppföljning om så önskas. Program för vattenprovtagning (april och juni/juli) och analys Den större vattensalamandern utnyttjar vattensamlingen för sin fortplantning och för äggens och larvernas (ynglens) olika utvecklingsstadier fram till metamorfosen. Av dessa skäl och övrig information ovan om artens biologi bör vattenprover tas vid två tillfällen (vid leken och sen larvutveckling) och lämnas för analys av vattenkemin. De faktorer som bedöms intressanta att kontrollera är; 1/ petroleumprodukter (rester av olja, bensin, diesel, däckslitage mm från närliggande vägar som via vägdagvattnet kan nå dammarna eller liknande påverkan från arbetsmaskiner under byggtiden), 12

13 2/ ökad partikelhalt i vattnet i samband med erosion, ökad mängd kväve och nitrat som restprodukt vid sprängning och ökad mängd fritt fosfor i vattnet som kan tyda på organisk förgiftning, 3/ slutligen tas som rutin ett antal vattenkemiska prover för att beskriva vattnets karaktär och utgöra underlag och referens till eventuella oförutsedda framtida förändringar. Vattenproverna föreslås därför bli analyserade enligt nedan; Temperatur, ph, Konduktivitet, Partikelhalt, Turbiditet, Alkalinitet, Nitrat, Total-kväve, Fosfatfosfor, Totalfosfor och slutligen en spektralanalys för organiska ämnen. Uppskattning av den lekande populationens storlek april/maj Denna del av undersökningen skall ge ett relativt mått på populationsstorleken av lekande djur. Den absoluta populationsstorleken kan uppskattas genom fångst-märkning-återfångst metod, men eftersom detta kräver individmärkning (eller individuell fotografering) och arten är förtecknad på olika rödlistor har vi valt att inte föreslå en sådan metod. Vi föreslår som alternativ en relativ populationsuppskattning, vilket innebär att vi utför en noggrant definierad fångstansträngning som kan upprepas längre fram. Härigenom kan vi visa om populationen är stabil, har ökat eller minskat, vilket är fullt tillräckligt för att bedöma om ingreppen i naturmiljön runt dammen kan ha påverkat artens populationsutveckling. Undersökningen tillgår så att ca 10 fångstfällor (mjärdar) placeras ut under lekperioden i april på ca 50 cm djup, låses fast med en pinne på bottnen och med öppningen riktad mot dammens centrala del. Mjärdarna konstrueras av omgjorda petflaskor enligt väl beprövad metodik. Mjärdarna kontrolleras och eventuell fångst släpps ut i dammen tidigt varje morgon innan solen hunnit värme upp vattnet i strandzonen och därmed påverka mängden löst syre i vattnet. Vi kommer att få en viss fångst per antal fällor och antal fångstnätter. Härigenom kan vi räkna fram ett mått på antalet fångade individer per natt och fälla, d.v.s. ett relativt mått på populationstäthet. Undersökningen kan upprepas under kommande lekperioder om man vill följa populationsutvecklingen. Undersökning av larvpopulationen i lekdammen Under sommaren utvecklas larverna och tillväxer i storlek. De är rovdjur och andas med yttre gälar. I många avseenden liknar de fiskyngel och påverkas av t ex förändrad vattenkvalité på liknande sätt som fiskyngel. Genom att håva efter yngel på ett standardiserat sätt under den senare delen av deras vattenbundna utvecklingstid under sommaren kan en mått fås även på yngeltäthet. Undersökningen utformas så att den lätt kan upprepas på samma sätt, och samma fångstansträngning vid ett senare tillfälle kan ge upplysningar om populationsstorleken förändrats. En kraftigt ökad partikelhalt i vattnet t ex genom ökad erosion skulle kunna påverka larvernas överlevnad. Undersökningen tillgår så att ett visst antal håvdrag utförs i 13

14 slumpmässigt utvalda delar av dammen och antalet infångade individer räknas och släpps tillbaka i vattnet. Förslag till arbetsordning och prioriterade åtgärder I samband med en exploatering bör en rad åtgärder utföras för att säkerställa områdets framtida ekologiska kvalité, särskild hänsyn skall visas hotade arter och deras långsiktiga överlevnad. Nedan fokuseras på de åtgärder som skapar de bästa förutsättningarna för en framtida population av större vattensalamander. Normalt innebär detta att en prioritering måste ske mellan olika förslag till förundersökningar, studier av effekter av exploateringen och praktiska restaureringsåtgärder för att förbättra livsmiljön för den aktuella arten. Nedan ges ett förslag till en sådan prioritering. 1. Program för vattenprovtagning: En undersökning av vattenkvalitén enligt beskrivning ovan under vår och sommar före och efter exploatering är nödvändig för att bedöma eventuella läckage från arbetsmaskiner ökad partikelmängd i vattnet o.s.v. som kan påverka reproduktion, ägg- och larvöverlevnad hos den större vattensalamandern. 2. Uppskattning av den lekande populationens storlek: En undersökning av den lekande populationens storlek genom fällfångst eller annan definierad metod som gör det möjligt att upprepa undersökningen efter exploatering är viktig för att kunna bedöma om förändringen i miljön runt dammen har påverkat arten negativt. 3. Uppsättning av ett tätt staket längs arbetsområdet för att undvika att vattensalamandrar efter leken vandrar in i området där ny väg eller bebyggelse planeras. Det är särskilt angeläget att på detta sätt hindra att djuren utnyttjar området för övervintring. Detta är en åtgärd som bara sker under byggprocessen, därefter kan staketet tas bort. 4. Restaurering av land- och vattenmiljön: Hänvisas till åtgärder enligt förslaget ovan till restaurering av landmiljön och vattenmiljön, vilka skulle vara värdefulla för att skapa goda livsbetingelser för den större vattensalamandern. 5. En låg mur skall uppföras på tillfartsvägens båda sidor för att hindra salamandrarna att gå upp på vägbanan. En passage under vägen ska utföras för att salamandrarna ska kunna passera mellan vistelseområdena på norra och södra sidan av vägen. Avsikten med vattenprovtagningen i detta projekt är att visa om vattenmiljön för den större vattensalamandern har påverkats ogynnsamt av exploateringen. Vattenprovtagning skall därför ske under den period av året då vuxna, ägg eller larver påträffas i vattnet. Merparten av salamandrarna övervintrar på land, men det kan inte uteslutas att en mindre andel av populationen övervintrar i den befintliga lekdammen. Tidsperioden då arbetet med byggnation skall utföras skall helst väljas med hänsyn till att inga (eller få) salamandrar vistas i dammarna under denna årstid, och att eventuell kortsiktig påverkan av vattnet då inte har så stor betydelse för vattensalamandrarna. 14