Vägledning 2004:1 Version 9. Kontrollutredning

Transkript

1 Kontrollutredning

2 Vägledningarna innehåller en samlad information om vad som gäller på ett visst område och är ett stöd i handläggningen. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Omtryck görs bara vid större ändringar. Mindre ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Den elektroniska versionen hittar du på försäkringskassan/ Ladda ner vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. Upplysningar: Försäkringskassan Huvudkontoret Enheten för kontrollfrågor Version 9. Beslutad Finns ej i tryckt form

3 Innehåll Förkortningar...7 Sammanfattning...8 Läsanvisningar Inledning Rätten till ersättning och misstanke om brott Kontrollutredning av statligt tandvårdsstöd Rätt från början Försäkringskassans kontrollverksamhet Kontrollutredningar Varför registrera i Qben II? Samverkan med andra Viktigt med samverkan och samarbete Krav på myndighetssamverkan Sekretess mellan myndigheter Samverkan med andra Övergripande samverkan och samarbete Förhållningssätt vid samverkan och samarbete Samverkan mot den grova organiserade brottsligheten Samverkansrådet Operativa rådet Aktionsgrupper NUC RUC Starten på en kontrollutredning Inledning Anmälningar mot försäkrade från privatpersoner Metodstöd anmälningar mot försäkrade från privatpersoner Anmälningar mot försäkrade från arbetsgivare, hyresvärdar med flera Sekretesskydd för anmälaren Vad är men för anmälaren? Impulser till kontrollutredning från andra myndigheter Anmälningar mot försäkrade från andra myndigheter Underrättelse enligt lagen om underrättelseskyldighet Förfrågan från andra myndigheter Diarieföring Förutsättning för att inte diarieföra externa anmälningar mot försäkrade Förutsättningar för krav på att diarieföra externa anmälningar mot försäkrade Interna impulser till kontrollutredning Utsaga Brev i retur till Försäkringskassan Impulser från massmedierna Iakttagelser på fritiden av anställda på Försäkringskassan

4 3.8.1 Kritik mot att handläggare gav förslag på åtgärder Kritik mot hur handläggare har redovisat observationer Kritik mot handläggningen av ärendet Utredningsmetodik Kundfokus Värdera uppgifter i ärendet Metodstöd kontroll av andra utbetalningar, förmåner och relationspersoner Kontroll av andra utbetalningar och förmåner Kontroll av andra relationspersoner Uppgifter på internet Metodstöd Var källkritisk Metodstöd När kan kontrollutredaren söka information på internet? Sökning i sökkatalog och på sökmotor Sociala medier Överlämning till annan enhet eller handläggare Krav på snabb handläggning Uppgifter måste dokumenteras Metodstöd dokumentation Val av utredningsmetod Begära uppgifter Inledning Begära uppgifter av andra än den försäkrade Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare samt försäkringsbolag är skyldiga att lämna uppgifter Om arbetsgivare och försäkringsbolag inte lämnar uppgifter Skyldighet för arbetslöshetskassor att lämna uppgifter Begära uppgifter av postföretag Elektronisk överföring genom A-kasserutinen Att begära uppgifter av en journalist kan strida mot efterforskningsförbudet Lämna ut uppgifter - sekretessbrytande regler Inledning Socialförsäkringssekretess Socialförsäkringssekretessen inom statligt tandvårdsstöd Allmänt om att lämna ut uppgifter Skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter på eget initiativ Lagen om underrättelseskyldighet Folkbokföringsförordningen Skyldighet att lämna ut uppgifter till myndigheter på begäran Uppgiftslämnarförordningen Taxeringslagan Generalklausulen Sekretess mot försäkringsbolag Uppgiftsutlämnande till försäkringsbolag vid samordning av ersättning Fullmakt Inget lagstöd för att på eget initiativ lämna uppgifter till försäkringsbolag Uppgiftslämnande med stöd av 10 kap. 2 OSL

5 6.10 Möjlighet att lämna uppgifter till andra myndigheter vid misstanke om brott Information från den försäkrade Inledning Begära uppgifter från den försäkrade Hembesök och arbetsplatsbesök Tjänstekort och särskilt tjänstekort Anmält eller oanmält besök? Metodstöd Hur många besök kan genomföras? Genomförande av besöket Metodstöd Under besöket Metodstöd Om besöket inte kan genomföras Dokumentation av information från den försäkrade Besök och förfrågan hos en bidragsskyldig Spaning är en otillåten kontrollmetod Åtgärder i ärendet Information till den försäkrade om kontrollutredning Metodstöd informera den försäkrade om genomförd kontrollutredning Metodstöd Skillnad mellan begreppen ersättningen upphör och indragning Interimistiskt beslut om att ersättningen ska upphöra eller minskas Beslut om att ersättningen ska upphöra eller minska Krav på medverkan Återkrav Fordringshantering Bedöma om misstanke om brott föreligger Inledning Metodstöd inte polisanmäla ärenden under 300 kr Underlaget för bedömning av om polisanmälan ska göras Vilket brott kan det handla om? Bedömning av uppsåt Upprätta en polisanmälan Brottsrubricering Motivering till polisanmälan Metodstöd fastställande av brottstid Bestämmelser som har betydelse i ärendet Polisanmäla andra än den försäkrade Sekretessbrytande regler för att lämna ut uppgifter i en polisanmälan Polisanmäla brott enligt bidragsbrottslagen Polisanmäla brott enligt brottsbalken Komplettering av polisanmälan Ska den försäkrade informeras om polisanmälan? Brott och påföljder Inledning Rekvisit Objektiva rekvisit Subjektiva rekvisit Uppsåt, oaktsamhet och grov oaktsamhet Straffrättsvillfarelse Preskriptionstid Metodstöd löpande ersättningar

6 Metodstöd engångsutbetalning Beloppsgränser Bidragsbrottslagen Statligt tandvårdsstöd omfattas inte av bidragsbrottslagen Bidragsbrott Ringa brott Grovt bidragsbrott Vårdslöst bidragsbrott Fullbordat bidragsbrott Frivillig rättelse Brott enligt brottsbalken Bedrägeri Urkundsförfalskning Missbruk av urkund Osann försäkran och vårdslös försäkran Osant intygande och brukande av osann urkund Brott via internet Försök till brott Vad händer med polisanmälan? Samarbete med polis och åklagare Förundersökning Sekretess för polisanmälan Åklagaren väcker åtal Att höras som vittne Att höras som sakkunnig Strafföreläggande Inget åtal Metodstöd Ändring av ett beslut som ligger till grund för polisanmälan Återrapportering från polis, åklagare, domstol...84 Källförteckning...85 Sakregister

7 Förkortningar BrB Fia Brottsbalken Försäkringskassans intranät FL Förvaltningslagen (1986:223) JO Justitieombudsmannen OSL Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Prop. RB SFB TF Regeringens proposition Rättegångsbalken Socialförsäkringsbalken Tryckfrihetsförordningen 7

8 Sammanfattning En viktig del i Försäkringskassans arbete handlar om att förebygga och komma till rätta med felaktiga utbetalningar av socialförsäkringsförmåner. En del i detta arbete är att kontrollera och utreda ärenden där Försäkringskassan av olika skäl misstänker att en försäkrad fått eller försökt få ersättning som han eller hon inte har rätt till. Den försäkrades handlande kan utgöra misstänkt brott. Det övergripande målet för Försäkringskassans är att betala ut rätt ersättning till rätt person i rätt tid, det vill säga att beslutet ska bli rätt från början. Starten på en kontrollutredning kan vara en uppgift som kommer in till Försäkringskassan, till exempel i form av en anmälan från en privatperson eller från en myndighet. Det kan också vara uppgifter från en handläggare på Försäkringskassan som misstänker att den försäkrade lämnat felaktiga uppgifter. Försäkringskassan ska utreda inkomna impulser snabbt. Om det skulle visa sig att en ersättning betalas ut felaktigt måste Försäkringskassan så snart som möjligt stoppa ytterligare felaktiga utbetalningar. En snabb handläggning leder till färre och lägre återkrav. Även respekten för den försäkrade kräver en snabb handläggning. Den försäkrade kan uppfatta det som mycket besvärande att Försäkringskassan ifrågasätter hans eller hennes rätt till ersättning. Vid en kontroll eller en utredning av ett ärende behöver Försäkringskassan ofta kompletterande uppgifter. Försäkringskassan kan ha rätt att besöka en försäkrad och att ställa frågor till den försäkrade och till andra möjliga uppgiftslämnare. Försäkringskassan har också stora möjligheter att få uppgifter från andra myndigheter, arbetsgivare och försäkringsbolag. Men det finns vissa kontroll- och utredningsåtgärder som inte är tillåtna. Försäkringskassan får inte göra observationer av den försäkrade utan att den försäkrade vet om det. Försäkringskassan får inte heller vidta andra åtgärder som liknar spaningsverksamhet. Om den försäkrade har fått en ersättning utan ha rätt till den, ska Försäkringskassan ta ställning till om det är aktuellt att återkräva den felaktigt utbetalda ersättningen. En misstanke om att en försäkrad har begått ett brott mot socialförsäkringen kan finnas tidigt i ett ärende. Men det är först när den försäkringsmässiga utredningen är klar som Försäkringskassan kan konstatera om den försäkrade verkligen är misstänkt för brott. Försäkringskassan ska polisanmäla alla misstänkta brott. 8

9 Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall, JO-beslut och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Historikbilaga Denna vägledning har reviderats. I en bilaga till vägledningen finns en historikbilaga. Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historikinformationen får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna version av vägledningen. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i den tryckta vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 9

10 1 Inledning Kapitlet beskriver kortfattat hur Försäkringskassans kontrollverksamhet är uppbyggd och vad en kontrollutredning är. 1.1 Rätten till ersättning och misstanke om brott Denna vägledning beskriver Försäkringskassans arbete med kontrollutredningar. Den behandlar även polisanmälan av misstänkta brott. När Försäkringskassan genomför en kontrollutredning handlar det om att kontrollera eller utreda om den försäkrade har rätt till en redan beviljad ersättning eller till en ersättning som han eller hon har ansökt om. Om det handlar om ett misstänkt brott ska Försäkringskassan polisanmäla den försäkrade. I det sammanhanget är ansvars- och rollfördelningen viktig. Försäkringskassan ska utreda och fatta beslut i socialförsäkringsärenden. Det innebär att Försäkringskassan ska pröva den försäkrades rätt till ersättning enligt de lagar och regler som gäller för den aktuella förmånen. Däremot är det en fråga för polis- och åklagarmyndigheterna att utreda och ta ställning till det misstänkta brottet. Vägledningen behandlar inte reglerna för olika förmåner. Dessa beskrivs i vägledningen för respektive förmån. 1.2 Kontrollutredning av statligt tandvårdsstöd I vägledningen finns särskilda skrivningar och förtydliganden som gäller kontrollutredningar av statligt tandvårdsstöd. I de fall det inte finns särskilda skrivningar gäller det som står i vägledningen även för kontrollutredning av statligt tandvårdsstöd. I vägledningen används begreppet den försäkrade. I det begreppet innefattas även vårdgivaren när det gäller statligt tandvårdsstöd. 1.3 Rätt från början Det övergripande målet för Försäkringskassan är att rätt ersättning ska betalas ut till rätt person i rätt tid. De största vinsterna när det gäller att förebygga brott mot socialförsäkringen kan uppnås genom att man fattar rätt beslut från början. Det kräver att beslutsunderlagen är så korrekta som möjligt. De uppgifter som har betydelse för rätten till ersättning bör därför i möjligaste mån kontrolleras innan ersättningen beviljas. (Prop. 1996/97:121, s. 22 f. och 36 f.) 10

11 En förutsättning för att det ska bli rätt från början är att den försäkrade får information både om sin rätt till en förmån och om sin skyldighet att lämna korrekta och fullständiga uppgifter när han eller hon ansöker om en förmån. Den försäkrade ska också få reda på sin skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan. Slutligen bör den försäkrade också få reda på vad som kan hända om han eller hon lämnar oriktiga uppgifter eller låter bli att anmäla ändrade förhållanden. (Jfr prop. 1996/97:121, s. 22) 1.4 Försäkringskassans kontrollverksamhet Det är viktigt att allmänheten känner till att Försäkringskassan arbetar aktivt med att förebygga och upptäcka brott eller försök till brott mot socialförsäkringen. Detta görs bland annat genom kontroller av olika slag. Vetskapen om att Försäkringskassan gör besök eller på annat sätt genomför kontroller bör också ha en allmänpreventiv effekt (prop. 1996/97:121 Systembrister och missbruk inom socialförsäkringssystemet, s. 30). I Försäkringskassans kontrollarbete ingår att varje år ta fram riskanalyser av socialförsäkringens förmåner. Syftet med analyserna är att identifiera och värdera risker för felaktiga utbetalningar i förmånerna. Resultatet av analyserna används bland annat till att bedöma behovet av kontroller för att motverka brott mot socialförsäkringen. Försäkringskassan utför varje år riktade kontroller inom olika ärendeslag. Vilka kontroller och ärendeslag det handlar om beror främst på resultat från genomförda riskanalyser, utvärdering av tidigare kontroller och omvärldsanalyser. Inom det statliga tandvårdsstödet görs det riktade kontroller i form av efterhandskontroller. I kontrollarbetet ingår också att utreda om det finns en misstanke om brott i enskilda ärenden. Detta görs genom en kontrollutredning. Försäkringskassan ska polisanmäla alla misstänkta brott. För att få bättre kunskap om brotten mot socialförsäkringen och hanteringen av dessa följer Försäkringskassan kontinuerligt upp resultatet av kontrollutredningar. 1.5 Kontrollutredningar En kontrollutredning startar genom en impuls till utredning. Impulsen kan vara en intern uppgift från en handläggare som misstänker att en ersättning har betalats ut eller kommer att betalas ut felaktigt. Det kan också vara en uppgift som kommer in till Försäkringskassan från till exempel en privatperson eller en myndighet. Efterhandskontrollerna inom det statliga tandvårdsstödet och de riktade kontrollerna som Försäkringskassan gör kan också ge impulser till kontrollutredning. En kontrollutredning är en processöverskridande utredning som oftast omfattar flera Ensa-processer. Arbetet kan också involvera flera handläggare med kompetens inom olika förmåner och kunskap om olika processer. Likaså är ofta flera delar av både till exempel LFC och NFC involverade i 11

12 handläggningen av ett ärende. Det här ställer särskilda krav på förståelse för varandras roller och kräver att handläggarna samarbetar för att det ska bli en effektiv handläggning. 1.6 Varför registrera i Qben II? Försäkringskassan följer upp resultatet av kontrollutredningar genom statistiksystemet Qben II. De handläggande enheterna redovisar vilken typ av impulser det rör sig om, vad utredningarna har lett fram till och om någon polisanmälan har gjorts. Redovisningen omfattar även resultatet av de polisanmälningar som polisen och åklagaren återrapporterat. Syftet med registreringen är att man ska kunna följa upp arbetet med kontrollutredningar, framställa statistik om kontrollutredningar och att kunna fullgöra regeringens krav på redovisning av brott mot socialförsäkringen. 12

13 2 Samverkan med andra Det här kapitlet beskriver vilka möjligheter det finns för samverkan med andra myndigheter. 2.1 Viktigt med samverkan och samarbete En viktig del i arbetet med kontrollutredningar är att delta i olika former av samverkan och samarbete med andra myndigheter och aktörer. Samverkan och samarbete med andra kan bidra positivt till arbetet med att förhindra och utreda felaktiga utbetalningar. Det kan bidra till att Försäkringskassan får fler impulser till kontrollutredningar och till att det blir enklare att ta kontakt med eller få begärda uppgifter från en annan myndighet eller aktör. 2.2 Krav på myndighetssamverkan Krav på samverkan mellan myndigheter finns angiven i 6 FL. Av bestämmelsen framgår att varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten. Avsikten är att befästa en sedan gammalt vedertagen princip att myndigheter ska biträda och hjälpa varandra i möjligaste mån. Paragrafen gäller inte bara vid handläggning av ärenden. Den gäller vid all verksamhet hos myndigheterna. Kravet på myndighetssamverkan i 6 FL kan inte åberopas för att upphäva sekretess som kan gälla mellan myndigheter. Men sekretessbrytande regler finns dock i andra lagstiftningar (se kap. 6). Det finns även mer preciserade bestämmelser om uppgiftsskyldighet i olika författningar. 2.3 Sekretess mellan myndigheter Huvudregeln är att sekretess gäller mellan olika myndigheter (8 kap. 1 OSL). Denna sekretess gäller vid allt uppgiftsutlämnande, även på möten och vid diskussion av ärenden. Enligt 6 kap. 5 OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgifter som den förfogar över, om det inte finns några hinder på grund av sekretessbestämmelser eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Skyldigheten att lämna information till andra myndigheter är mer vidsträckt än skyldigheten mot allmänheten. Enligt paragrafen omfattar skyldigheten varje uppgift som myndigheten förfogar över, alltså inte bara uppgifter ur allmänna handlingar. Se vidare vägledningen 2001:3, Offentlighet eller sekretess?. 13

14 Varje myndighet har sin egen lagreglering av sin sekretess. Myndigheter kan ha olika sträng sekretess. Det innebär att en uppgift som kan lämnas ut av en myndighet kan vara sekretessbelagd hos en annan myndighet. En prövning av om en uppgift kan lämnas ut görs alltid med stöd av myndighetens egen sekretesslagstiftning. 2.4 Samverkan med andra Försäkringskassan kan även samverka med andra aktörer, till exempel försäkringsbolag. När det gäller aktörer som inte är myndigheter är det viktigt att man tänker på att det kan vara andra regler om sekretess och utlämnande av uppgifter som gäller. 2.5 Övergripande samverkan och samarbete På en övergripande nivå kan Försäkringskassan utan större problem utbyta information, erfarenheter och metodik med andra myndigheter eller aktörer. I nätverk med kontaktpersoner från olika myndigheter eller aktörer kan Försäkringskassan till exempel diskutera kontrollmetoder och förekomsten av misstänkta brott på vissa områden. Det kan vara till stor nytta i arbetet med att förhindra brott mot socialförsäkringen. 2.6 Förhållningssätt vid samverkan och samarbete Vid samverkan med andra myndigheter eller aktörer är det viktigt att inte glömma bort sekretessreglerna. Samverkan får inte innebära att en anställd på Försäkringskassan kringgår sekretessreglerna genom att till exempel kontakta en handläggare på en annan myndighet eller ett försäkringsbolag och fråga om en person för att på så sätt ge en impuls till utredning av misstanke om brott. När en uppgift behövs i ett ärende på Försäkringskassan får handläggaren givetvis ställa frågor till exempelvis en myndighet eller försäkringsbolag med stöd av 110 kap. 31 SFB. (Se mer i kapitel 5 om reglerna kring begäran av uppgifter.) 2.7 Samverkan mot den grova organiserade brottsligheten Det finns flera olika myndighetsgemensamma organ som arbetar med att motverka den grova organiserade brottsligheten. Försäkringskassan är aktiv i flera av dessa myndighetsgemensamma organ. 14

15 2.7.1 Samverkansrådet Samverkansrådet mot grov organiserad brottslighet består av de högsta cheferna för Ekobrottsmyndigheten Försäkringskassan Kriminalvården Kronofogdemyndigheten Kustbevakningen Rikspolisstyrelsen Skatteverket Säkerhetspolisen Tullverket Åklagarmyndigheten samt Rikskriminalchefen som föredragande och Rikspolischefen som ordförande. Samverkansrådet träffas två gånger per år. Alla beslut i samverkansrådet fattas i konsensus, det vill säga ett nej från en myndighet innebär att en insats eller åtgärd inte kan genomföras Operativa rådet Operativa rådet består av höga operativa chefer från samma myndigheter som är representerade i Samverkansrådet. Operativa rådet träffas varannan vecka med rikskriminalchefen som ordförande och alla beslut fattas i konsensus. Operativa rådet beslutar om den operativa nationella inriktningen för bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. Representanterna för de olika myndigheterna har mandat att besluta om operativa beslut för sina respektive myndigheter (eller polisregion) Aktionsgrupper Det finns särskilda aktionsgrupper som består av polisanställda och aktionsgrupperna är placerade vid de olika polismyndigheterna och Rikskriminalpolisen. Aktionsgrupperna ska arbeta i insatser som är beslutade av Operativa rådet. 15

16 2.7.4 NUC Det nationella underrättelsecentret (NUC) finns hos Rikskriminalpolisen och består av personal från Rikskriminalpolisen Säkerhetspolisen Ekobrottsmyndigheten Tullverket Skatteverket Kustbevakningen Kriminalvården Kronofogden Försäkringskassan Migrationsverket NUC bearbetar och analyserar underrättelser från de samverkande myndigheterna, för att ta fram underlag till Samverkansrådet och Operativa rådet. NUC tar varje år fram en myndighetsgemensam lägesbild över utvecklingen av den grova organiserade brottsligheten. Lägesbilden lämnas till Samverkansrådet. Lägesbilden är sedan ett underlag för de strategiska inriktningsbesluten hos de olika myndigheterna. Syftet med NUC är att skapa förutsättningar för och att utveckla en effektiv myndighetsgemensam underrättelseverksamhet på nationell nivå. NUC ska också stödja Samverkansrådet och Operativa rådet inom ramen för den myndighetsgemensamma satsningen mot den grova organiserade brottsligheten RUC RUC står för regionalt underrättelsecentrum. Det finns sammanlagt åtta stycken RUC. Försäkringskassan finns med som representant i alla RUC och har särskilt utsedda handläggare som deltar i arbetet. Varje RUC har en handläggargrupp och en styrgrupp. Styrgruppen beslutar om inriktning, ger uppdrag och prioriterar handläggargruppens arbete. De olika myndigheterna samverkar och deltar i RUC utifrån de möjligheter som ges i gällande lagar och bestämmelser. Det innebär att myndigheterna i handläggargruppen kan delas in i två olika grupper: de myndigheter som får bedriva kriminalunderrättelseverksamhet och förundersökning och de myndigheter som inte får bedriva kriminalunderrättelseverksamhet. Försäkringskassan tillhör de myndigheter som inte får bedriva kriminalunderrättelseverksamhet eller förundersökningar. 16

17 3 Starten på en kontrollutredning Kapitlet handlar om de uppgifter som kan starta en kontrollutredning och hur dessa ska hanteras. 3.1 Inledning Den som känner till eller misstänker att socialförsäkringen utnyttjas på fel sätt kan göra en anmälan om sina misstankar till Försäkringskassan. Då kan Försäkringskassan inte vägra att ta emot uppgifterna eller handlingarna. Försäkringskassan får vanligen externa anmälningar mot försäkrade via telefon, brev eller e-post. Försäkringskassan kan även få anmälningar mot andra än försäkrade, till exempel mot arbetsgivare, företag och vårdgivare. Handlingar som kommer in till Försäkringskassan, till exempel via brev eller på elektronisk väg, blir allmänna handlingar. Även fotografier och filmer som skickas till Försäkringskassan blir allmänna handlingar. (jfr 2 kap. 3 och 6 TF). Se vidare om allmänna handlingar och sekretessprövningen i vägledningen 2001: Anmälningar mot försäkrade från privatpersoner En stor del av de externa anmälningarna mot försäkrade kommer från privatpersoner. En sådan anmälan kan göras öppet eller anonymt till Försäkringskassan. En extern anmälan mot en försäkrad kan vara sekretessbelagd även mot den som anmälan avser (se avsnitt 3.4). Försäkringskassan är skyldig att dokumentera en anmälares namn om anmälaren uppger sin identitet, eller om den som tar emot anmälan vet vem anmälaren är. En anmälare som uppgett sin identitet kan inte i efterhand välja att vara anonym. Se vidare om dokumentation i avsnitt 4.7. En anmälan kan visserligen ligga till grund för en utredning, men den har normalt inget eller i vart fall ringa bevisvärde (prop. 1996/97:121, s. 31) Metodstöd anmälningar mot försäkrade från privatpersoner Om någon gör en muntlig anmälan är det viktigt att handläggaren tar reda på så många relevanta uppgifter som möjligt från anmälaren. Om kontrollutredaren i efterhand behöver kontakta anmälaren bör han eller hon vara observant på att inte röja några sekretessbelagda uppgifter. Försäkringskassan kan aldrig lova att inte lämna ut uppgifter till den anmälde om vem som är anmälare. Det beror på att Försäkringskassan vid varje begäran om uppgifter ska pröva om uppgiften kan lämnas ut eller om den är 17

18 sekretessbelagd. Därför ska handläggaren alltid och så snabbt det går informera om att Försäkringskassan inte kan lova anmälaren anonymitet, om Försäkringskassan vet vem anmälaren är. En anmälare ringer till Försäkringskassan, presenterar sig som Fredrik och säger att han vill göra en anonym anmälan. Eftersom anmälaren har presenterat sig med namn är Försäkringskassan skyldig att dokumentera anmälarens namn. Försäkringskassan kan därmed inte lova att anmälan är anonym. Handläggaren informerar därför Fredrik innan han hinner lämna sin anmälan om att han inte är anonym eftersom han redan har presenterat sig. Sedan kan Fredrik välja mellan att lämna sin anmälan ändå eller återkomma en annan gång utan att presentera sig. 3.3 Anmälningar mot försäkrade från arbetsgivare, hyresvärdar med flera Externa anmälningar mot försäkrade kan också komma från till exempel arbetsgivare, försäkringsbolag, hyresvärdar, fastighetsförvaltare, bostadsrättsföreningar och andra företag och föreningar. En parkeringsvakt kontrollerar en besöksparkering på uppdrag av fastighetsägaren. En bil står parkerad på besöksparkeringen många nätter i följd, och parkeringsvakten har utfärdat ett flertal parkeringsböter. Bilens ägare Alexandra hör av sig till parkeringsvakten och säger att hon inte bor i området, men att hon ofta hälsar på sin före detta man och sina barn. Parkeringsvakten informerar Alexandra om att det inte är tillåtet att parkera på besöksparkeringen natt efter natt. Hon uppmanar Alexandra att hyra en parkeringsplats. Dessutom tvivlar hon på att Alexandras förklaring är sann och bestämmer sig därför för att kontakta Försäkringskassan. Försäkringsbolag lämnar normalt på eget initiativ inte ut uppgifter om försäkringstagarnas personliga förhållanden. Men om ett försäkringsbolag misstänker att Försäkringskassan kommer att betala ut ersättning på grund av brottsligt förfarande, kan bolaget kontakta Försäkringskassan och lämna ut handlingar eller uppgifter ur ett skadeärende (Riktlinjer för utredning vid misstanke om försäkringsbedrägeri m.m., Sveriges Försäkringsförbund 2002, s. 6). 18

19 3.4 Sekretesskydd för anmälaren Det finns ett skydd för den som lämnar uppgifter till Försäkringskassan i 28 kap. 3 första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Skyddet gäller oavsett om uppgifterna lämnas genom en anmälan eller genom en utsaga (se mer om utsaga i avsnitt 3.7.1). Skyddet innebär att den som har gjort en anmälan till Försäkringskassan om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden skyddas av sekretess om anmälaren eller om någon som står honom eller henne nära riskerar att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser. Bestämmelsen är inte tillämplig på anmälningar från en myndighet eller som någon offentliganställd gör i tjänsten (se Justitieombudsmannen [JO] 1984/85 s. 272). Sekretesskyddet gäller främst den som har gjort anmälan. Men ibland kan även innehållet i anmälan avslöja anmälarens identitet. Det kan hända även om det är en anonym anmälan. Eftersom meningen med sekretessen är att anmälarens identitet ska vara hemlig omfattar sekretessen i sådana fall även innehållet i anmälan. Slutligen kan sekretessen i speciella fall även omfatta att det finns en anmälan. Så är det om bara uppgiften om att det finns en anmälan skulle avslöja anmälaren. (se Lenberg, s. 28:3:1 jfr med 25:7:1 och 26:5:1.) Se vidare vägledning 2001:3 om den försäkrades partsinsyn och sekretess Vad är men för anmälaren? Utgångspunkten för när man bedömer risken för men är hur den berörda personen upplever situationen. Försäkringskassan är inte skyldig att kontakta anmälaren innan en anmälan lämnas ut. Men det finns inte något som hindrar att Försäkringskassan gör det för att få ett fullgott underlag för den så kallade menprövningen. (Se Lenberg, s. 10:27:7) Den egna upplevelsen ska kompletteras med en bedömning som utgår från de gängse värderingarna i samhället. En person kan till exempel tycka att det i största allmänhet är obehagligt att andra vet var hon bor. Men en sådan uppfattning kan inte anses vara allmänt rådande, och obehaget innebär därför inte alltid men. (Se Lenberg, s. 22) Uttrycket annat allvarligt men i 28 kap. 3 tredje stycket OSL kan, utöver rena våldsövergrepp, omfatta andra allvarligare trakasserier, till exempel i telefon. Om anmälan gäller en närstående, granne eller arbetskamrat kan det ibland räcka med ett påtagligt obehag för att man ska anse att annat allvarligt men föreligger. Att en anmälare tycker att det är obehagligt i största allmänhet att den anmälde vet vem som anmält honom eller henne är däremot inte den typen av men som innebär sekretess. Vid bedömningen av risken för men, bör man till exempel ta hänsyn till vad anmälan eller utsagan avser, den anmäldes förhållanden och till eventuella relationer mellan anmälaren och den anmälde. (se Lenberg, s. 28:3:1 jfr med 25:7:2 och 26:5:2) 19