LILLA KÄLL-KATEKESEN. En guide för inlämningsuppgifter vid Västerås Folkhögskola

Transkript

1 LILLA KÄLL-KATEKESEN En guide för inlämningsuppgifter vid Västerås Folkhögskola Västerås aug

2 A tt studera innebär bland annat att hantera mängder av information: det handlar om en dialektisk verksamhet, det vill säga såväl sökning och inhämtning som produktion och kommunikation. I samtliga fall gäller det att försöka ha kontroll över vad man gör och uppfattar. Följande lilla skrift är tänkt att vara en guide i det arbetet och kan kanske också fungera som en första introduktion till det som ibland kallas vetenskapligt skrivande, det vill säga författandet av rapporter, uppsatser och avhandlingar på akademisk nivå. Texten är tänkt att läsas och diskuteras i klasserna, tillsammans med folkhögskolans pedagoger, men ska också sparas och kan användas som praktisk guide i själva skrivandet. Vad är en källa? Med "källa" menar vi "informationskälla", d v s ursprunget för uppgiften. Detta kan vara en organisation eller en person och uppgiften kan vara muntlig eller skriftlig, finnas på Internet, i en bok, ett arkiv, olika dokument, radio, databaser, uppsatser, forskarrapporter, avhandlingar, TV, etc. Man skiljer mellan förstahandskällor och andrahandskällor: en andrahandskälla uppger vad den inhämtat från en annan källa tidigare. Vilka typer av information finns det? Man skiljer ibland mellan fakta, förklaringar och åsikter. Fakta är bevisbara (åtminstone i teorin). En sådan fråga som kan besvaras med fakta är: "Hur stor är befolkningen i Ghana vid en viss tidpunkt?" Det finns (teoretiskt) ett enda svar men det är inte säkert att det svaret är tillgängligt (bristande tillförlitlighet i folkräkningen är exempelvis en svårighet). Förklaringar är information som inte kan prövas på samma sätt som fakta. Ett exempel är att på frågan om varför Ghana är ett fattigt land så finns flera rimliga svar (kulturen, kolonialismen, klimatet). Exempel på liknande frågor som ger förklarande svar är spörssmålet om orsaken till arbetslösheten eller orsaken till att Sveriges statsskuld är relativt liten. I sådana här fall får man fundera över vem/vad/vilka som kommer med förklaringen och om källan (- orna) ifråga är trovärdig (- a). När man söker förklaringar behöver man ha många källor. Förklaringar innehåller ofta värderingar och är på så sätt besläktade med åsikterna: en åsikt kan inte faktaprövas (men argumentationen bakom åsikten kan skärskådas). När 2

3 man prövar en åsikt handlar det mest om att försöka utröna om den är uppriktig eller inte.det kan också vara vettigt att fundera över vad källan tycks ha för målgrupp: det kan ju hända att det handlar om ironi eller om att manipulera på något sätt. Varför använder vi oss av källor? Det vi påstår oss veta om världen bygger inte alltid på information som vi själva inhämtat direkt mycket handlar om vad vi måste fråga andra om. Skulle vi själva ta reda på allting skulle det bli väldigt tidsödande vi måste lita till det gemensamma kunskapandet men vi får inte lita oreserverat på vad som påstås av andra. Vi människor traderar (berättar) historier av många orsaker, inte enbart för att sprida kunskap. Hur söker man källor? Idag är det vanligt att ta fram sin dator eller smartphone och googla om det är något man funderar över. Handlar det om en rak fråga är ofta Wikipedia utmärkt som första hållplats i undersökningen. Men det är viktigt att vara medveten om både förtjänster och brister i denna digitala nätkultur. Till förtjänsterna hör snabbheten och tillgängligheten på information, bland bristerna märks rykteskulturen och den bristande faktakontrollen. På Internet kan en fullständigt obetydlig aktör presentera sig som betydelsefull och lögnaren blir lätt oemotsagd och sedd som sanningssägare. Använd gärna nätsökningar för att skapa överblick över det ämne som ska undersökas och för att få idéer, tips och ingångar till andra källor. Nätet erbjuder också goda möjligheter när det handlar om myndigheternas officiella information och här finns databaser som gjorts tillgängliga för allmänheten eller den som betalar för tjänsterna. Men tänk på att etiketter som "forskning" och "vetenskap" inte är en garanti för obestridliga fakta också forskning styrs av värderingar. På biblioteket kan man få god hjälp (inte minst av bibliotekarierna!) att gå vidare och hitta intressant litteratur. Med lite tur kan man också få tillgång till olika mediala arkiv. Och när man har skaffat sig en kunskapsgrund är det lämpligt att göra intervjuer med specialister eller personer med speciell insikt i den fråga man engagerat sig i. Att själv söka upp miljöer och situationer man vill beskriva är givetvis mycket bra då har man direktinformation. Varför bör vi vara kritiska? I varje samhälle demokratiskt eller icke finns det många aktörer som vill påverka andra människor och i förlängningen av det: samhällsutveckling och politik. Sådan påverkan tar sig oftast uttryck i att man framhåller vissa perspektiv och undanhåller andra, men det finns också gott om exempel på rena lögner, propaganda och desinformation. Redan för 2400 år sedan framhöll filosofen Aristoteles att den som verkligen vill förstå ett budskap först och främst måste att ta reda på vem budbäraren är. Med kunskap om budbäraren kan man börja ana syftet bakom det hen framför. Det är inget fel att försöka påverka andra människor tvärtom är just detta en del av den viktiga dialog som måste pågå i ett demokratiskt samhälle. Men tror man att det bara finns en enda sanning och en enda sanningssägare har man blivit lurad: Världen är sammansatt och består inte av fakta enbart utan till stor del också av tolkningar, val, värderingar och känslor. 3

4 Hur kan man pröva en källas trovärdighet? Ett ganska enkelt sätt att börja prövningen av en källas trovärdighet är att ställa frågor till den, frågor som handlar om tid, beroende, äkthet och tendens. Tiden Information har inget självklart bäst- före- datum, men det är som med mjölken: ju längre den stått i kylskåpet desto oanvändbarare blir den. Och så är det ju också med vittnesmål: För varje timme som går efter det att vittnet sett händelsen förändras minnesbilden. Människor har en tenden att glömma och sålla bort sådant man inte tycker om. Minnesforskare betraktar numera minnen som konstruktioner d v s något vi tillverkar i stunden. Om källan äger närhet i tiden ökar dess trovärdighet. Beroendet Om ett vittne eller en källa är fri från beroenden ökar trovärdigheten. Jämför exempelvis förstahandskällan med andrahandskällan en andrahandskälla är helt beroende av sin egen sagesman och därför mindre trovärdig än den som upplevt händelsen själv. Det är mycket vanligt att uppgifter traderas från person till person till person till person innan den så småningom hamnar i skrift och då kan mycket ha förvandskats på vägen. Men beroendet kan också se ut på andra sätt: En styrelseledamot är exemplvis beroende av sin ordförande och detta bör man vara medveten om ifall man använder styrelseledamotens uttalande och bedömning av ordföranden. För viktiga uppgifter krävs förstås flera oberoende källor, och det betyder i praktiken att källorna inte får känna varandra eller vara engagerade i samma organisation: Att få samma uppgift från två eller flera källor som inte har någon kontakt med varandra ökar uppgiftens trovärdighet oerhört. Äktheten En källas äkthet handlar om frågan ifall källan verkligen är vad den utger sig att vara. Det finns alla möjliga slags falsarier: hemsidor och dokument kan i värsta fall vara rena förfalskningar, men i många fall handlar lurendrejeriet om mer subtila saker som att källan försöker bygga tillförlitlighet genom att exempelvis välja falska titlar eller påstå sig ha erfarenheter den inte äger. I många fall är det svårt att avgöra källans äkthet och just därför är det viktigt att ha många källor. Tendensen Det finns en källkritisk regel som lyder: "Varje källa som kan ha intresse av att ljuga eller förvränga fakta måste också misstänkas göra detta." I praktiken finns det få som inte kan misstänkas. Och just därför bör man titta kritiskt på de uppgifter som presenteras: Är det så att sammanställningen av fakta verkar tendensiös att allt pekar åt samma håll bör man bli extra kritisk. Då gäller det att börja fundera över vilka uppgifter som inte finns redovisade av källan. Varför bör man ange sina källor? Vem som helst kan påstå precis vad som helst om andra människor eller om hur världen är beskaffad. Men påståenden som inte har någon trovärdighet blir helt ointressanta. Därför är det viktigt att vara trovärdig och trovärdighet möjliggörs av att andra ska 4

5 kunna pröva ens påståenden (och komma fram till samma sak). Om man inte anger sina egna källor blir andras prövning omöjlig. Detta är det viktigaste skälet till att ange källorna, men det finns även andra argument. Ett är att det ska vara möjligt att se vad som är författarens egna formuleringar och vad hen lånat av andra. Eller plagierat. Hur anger man källorna? Det viktigaste med källhänvisningarna är inte att meddela att man har en källa utan hur läsaren ska kunna kontrollera det man påstår. Därför räcker det inte med att ange ett författarnamn eller en titel på en bok: man bör också ange på vilken sida läsaren kan finna uppgiften. Det här kan ju bli ganska knöligt ibland och därför kan man med fördel ha både en mer kortfattad hänvisning i den löpande texten och en källförteckning eller referenslista sist i rapporten. I den löpande texten sätter man in en kortare parentes (Harvard- systemet) efter påståendet, exempelvis (Källkritik för Internet, Leth och Thurén, s 14-15) eller också gör man en fotnot med samma innehåll (Oxford). Fotnoten är en liten upphöjd siffra (numret anger ordningen på referenserna) som stoppas in i texten, vanligtvis i direkt anslutning till det refererade. Samma siffra, fast denna gång med förklarande text, återfinns antingen längst ned på sidan eller i slutet av kapitlet/raporten/artikeln. Tänk på att ordningen av uppgifterna i hänvisningarna ska vara konsekventa, exempelvis som ovan med boktitel först, författare därefter och sidhänvisning sist. I det fall källan är en hemsida på internet räcker det inte med att bara skriva ut hemsidans URL. Man bör också ange vems hemsida det handlar om och datum för publicerandet (hemsidor förändras ju hela tiden). En sådan källhänvisning i löpande text kan exempelvis se ut så här: (Dagens Nyheters webbtidning 5/ kl 21.00, gripen- for- rattfylla/). Det är dessutom nödvändigt att ta en skärmdump av den sida man hänvisar till så att man vid behov kan visa att källan såg ut just så som man påstått. Som bilaga till texten i alla fall om den är omfattande och viktig gör man en sammanställning av sina källor, en så kallad källförteckning. Här har man möjlighet att ge ytterligare information om källorna, exempelvis när en bok getts ut och av vem. Det är lämpligt att ordna källförteckningen i bokstavsordning efter författarnamn. Undersök gärna några böcker för att se hur man kan skriva. Hur ser källornas bidrag ut i ens text? När man hämtar fakta och påståenden från andra källor kan detta presenteras på olika sätt i den text man skriver. Det kan handla om direkta citat, referat (sammanfattningar) eller hänvisningar till resonemang och verk. Ibland handlar det om ett kort citat, en mening eller två. Citerar man från något printat (alltså en bok, ett dokument eller något sådant) sätter man citattecken (") på var sin sida om det citerade, som kan skrivas utan annan markering i den löpande texten. Om det däremot handlar om ett mycket längre citat, kanske ett helt stycke resonerande text, är det lämpligare att dra ned graden (storleken) något och göra ett indrag, som jag har gjort här, trots att texten är ganska kort. I detta fall behövs inget citattecken. 5

6 Ibland citerar man någon person som man intervjuat, eller också handlar det om en intervju någon annan gjort men som man tagit del av audiellt. I det fallet är det lämpligast att använda talminus för att skilja talt från skrivet. Eller för att göra som Martin Hedén anfört (Intervju 5/6 2014, Tessingatan 8 Västerås): Tryck på alt- tangenten och den tangent med litet streck, en så kallad devis, till höger så får du ett talminus, som är lite längre än ett bindestreck! Citat kräver att ordalydelsen är oförvanskad. Citaten måste vara korrekt utförda. Även eventuella stavfel ska kopieras. När man med egna ord försöker sammanfatta någon annans resonemang ska man inte markera texten med några citattecken eller talminus. I källhänvisningen är det mycket viktigt att ange exakt vilka avsnitt man sammanfattat att hänvisa till en hel bok eller till en forskares hela produktion är oftast bara förvirrande och missvisande. Det ska klart framgå att referatet är skrivarens egen tolkning av källan. Hur gör man med bilder? Bilder skyddas inte bara av upphovsrätt deras innehåll (tolkning av verkligheten) är också beroende av vem som är ansvarig för dem. Publicera aldrig bilder utan att ange vem som illustrerat, eller om detta inte framgår, vilken bildbyrå som står för distributionen. Att publicera andras bilder utan tillstånd kan bli mycket dyrt. Det finns numera dock en hel del bilder tillgängliga på Internet som är fria att använda, i det fall man anger källan, se exempelvis som har 21,5 miljoner bilder i arkivet. I det fall man hämtar grafer från olika databaser eller plockar ihop sina egna statistiska tabeller och illustrationer från databaser på exempelvis SCB eller Socialstyrelsen ska källan anges. När det handlar om bilder anges vanligen källan i anslutning till bilden och lägggs i underkant. Hur rädd ska man vara för att göra fel? Alltså... Fel gör man hela tiden så det är verkligen illa om man dessutom är ängslig och nervös. Men det finns en grundregel som man ska försöka hålla sig till och det är att ständigt försöka vara så tydlig och noggrann som man kan. Genom att vara tydlig visar man både sina källor och sina läsare respekt och belöningen man kan få för det är trovärdighet. Att lära sig handskas med källhänvisningar gör på sikt också att man tränar sitt kritiska öga när det gäller andras texter alltså man ser när andra slarvar eller försöker lura en. Och det har ju också sina absoluta förtjänster. Och sist av allt det viktigaste! Tänk på att du skriver ditt eget namn och daterar ditt arbete på dokumentets första sida