Rätt att delta! Ett kunskapsunderlag om området folkhälsa och demokratisk delaktighet. Folkhälsocentrum Landstinget Sörmland

Transkript

1 Rätt att delta! Ett kunskapsunderlag om området folkhälsa och demokratisk delaktighet Folkhälsocentrum Landstinget Sörmland

2

3 Om Folkhälsocentrum i Landstinget Sörmland Folkhälsocentrum i Landstinget Sörmland har två uppdrag, barnets rättigheter och strategiskt folkhälsoarbete. Tillsammans arbetar vi med uppdrag som har betydelse för Sörmlands befolkning: barns rättigheter och minskade hälsoklyftor bland sörmlänningarna. Vi arbetar för att främja en god hälsa och förebygga ohälsa hos befolkningen eller grupper av befolkningen. En viktig del är arbete för ett jämlikt samhälle där svag ekonomi, arbetslöshet, social utsatthet, etnisk tillhörighet, kön och låg utbildningsnivå inte ska få påverka möjligheten till god hälsa. Våra mål följer det nationella folkhälsomålet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor i befolkningen. Genom beredning av ärenden, remissvar och utredningar är vi landstingsledningens stöd i folkhälsofrågor. Vi fungerar också som stöd i det lokala folkhälsoarbetet i samverkan med kommuner, länsstyrelsen, ideella organisationer m.fl. För mer information:

4

5 FÖRORD Folkhälsocentrum arbetar utifrån det nationella målet om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i befolkningen. En av de mest grundläggande förutsättningarna är delaktighet och inflytande i samhället. I Landstinget Sörmlands vision och strategiska mål återfinns också betydelsen av en delaktig befolkning. Folkhälsocentrum har tidigare arbetat aktivt med att utveckla Delaktighet i vardagen och metoder kring detta. Under 2010 arrangerades dialogseminarier mellan politiker och medborgare i Sörmland, Rätt att rösta. Uppdraget uppmärksammade behov av ett mer långsiktigt arbete kring demokratisk delaktighet i länet. Därför anordnades ett länsövergripande seminarium i april 2011, Demokrati mer än valdeltagande, där regionala aktörer samlades för att diskutera demokratisk delaktighet, ur såväl ett demokrati- som folkhälsoperspektiv. Vi vill med detta kunskapsunderlag ge en grundläggande beskrivning av de två områdena demokratisk delaktighet och folkhälsa samt visa vilka kopplingar som finns dem emellan, särskilt med fokus på demokratisk delaktighet. Vi lyfter även fram några gemensamma utgångspunkter och framgångsfaktorer. Några frågeställningar har legat till grund för denna sammanställning: - Vad innebär det att vara delaktig? Hur ser den demokratiska delaktigheten ut idag, vilka former används för delaktighet och vilka deltar? - Vad är det som bestämmer folkhälsan, hur är den fördelad och varför är det bra med en delaktig befolkning? - Vilka aktörer i samhället har en roll i, och ansvar för, att öka delaktigheten? - Hur kan strukturerat arbete med att öka delaktigheten organiseras och genomföras. Vi riktar oss framförallt till offentliga aktörer i länet, men även till ideell sektor och enskilda individer som är intresserade av dessa frågor. Kunskapsunderlaget har arbetats fram av Sofia Eriksson och Åsa Ranung. Eskilstuna Eva Aalbu Chef Folkhälsocentrum Landstinget Sörmland RÄTT ATT DELTA 5

6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 5 DEMOKRATISK DELAKTIGHET... 6 Demokratiska system, demokratiteorier, ideal, och dess förhållande till varandra... 6 Olika sätt att delta... 8 Om valdeltagande... 8 Förändrade former för deltagande Resurser för att kunna delta är ojämlikt fördelade i befolkningen En delaktig befolkning - Vems ansvar? Vad innebär delaktighet? Delaktighetsstegen ett sätt att visualisera FOLKHÄLSA Hälsa och Folkhälsa vad betyder begreppen? Vad påverkar folkhälsan? Den ojämlika hälsan DEMOKRATI, DELAKTIGHET OCH FOLKHÄLSA Göra jämlikt = Göra skillnad Ett vinna-vinna koncept KASAM och Empowerment knepiga begrepp med prima innehåll! Stödjande miljöer och arenor som kan stärka folkhälsa och delaktighet RÄTT ATT DELTA

7 INLEDNING Demokrati och folkhälsa är två begrepp med var för sig dynamiskt innehåll och ömsesidiga kopplingar. Hälsa är en förutsättning för deltagande i det demokratiska samhällslivet. I gengäld skapar ett samhälle som genomsyras av demokratiska ideal, förutsättningar för en god folkhälsa. De båda områdena förenas dessutom av ett gemensamt ideal, jämlikhetsidealet. Folkhälsoarbete strävar efter jämlikhet i hälsa, och i en demokrati utgår man från att alla har lika rösträtt. Det handlar både om rättigheter och om skyldigheter. Det är en mänsklig rättighet både att ha möjlighet till ett politiskt deltagande och en god hälsa utifrån sina egna förutsättningar. Det är också en skyldighet att ta tillvara sina medborgerliga rättigheter och ta ansvar för sin livssituation. Rätt att delta! inleds med ett avsnitt om vad demokratisk delaktighet är, samt vilka grupper i samhället som är mer delaktiga än andra. Detta följs av en del som beskriver folkhälsoområdet, dess grunder och utmaningar för att sedan följas av ett avsnitt som fokuserar på kopplingarna mellan demokratisk delaktighet och folkhälsa samt några utmaningar och utgångspunkter för hur man kan arbeta för att stärka såväl delaktigheten som folkhälsan. Vi belyser även några av de centrala aktörerna som har en viktig roll i att skapa förutsättningar för att öka demokratisk delaktighet. Genom detta dokument hoppas vi kunna bidra till att höja medvetenhet och kompetens om de två områdena, deras starka koppling till varandra samt vinsterna med att ta med folkhälsoperspektivet i demokratiarbetet och demokratiperspektiv i arbetet för god folkhälsa. Rätt att delta har tagits fram utifrån omvärldsbevakning, intervjuer med några företrädare från kommuner, samt kontinuerlig dialog och reflektion med medarbetare på Folkhälsocentrum. Tack alla medverkande för er delaktighet i arbetet! RÄTT ATT DELTA 7

8 DEMOKRATISK DELAKTIGHET Inom den nationella folkhälsopolitiken är Demokratisk delaktighet en av sju bestämningsfaktorer som hör till målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället (övriga bestämningsfaktorer är: jämställdhet, diskriminering, deltagande i kulturaktivitet, socialt deltagande, socialt stöd och fysisk tillgänglighet). Rätten till delaktighet och inflytande gäller oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, trosuppfattning/ religion, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. Om människor eller grupper i samhället upplever att de inte kan påverka sina egna livsvillkor, eller/och utvecklingen av samhället, uppstår utanförskap och maktlöshet. En sådan brist på makt, och möjligheter att påverka, har samband med hälsa. I statsvetenskapliga och juridiska sammanhang brukar man snarare prata om politisk delaktighet. Politisk delaktighet kommer ursprungligen från dokument som har med mänskliga rättigheter att göra. Här kommer vi framförallt att använda oss av begreppet demokratisk delaktighet då det ger en bredare infallsvinkel på frågan eftersom det syftar mer brett på hur samhällets invånare väljer att utnyttja sina möjligheter för att påverka samhällsfrågor. Demokratiska system, demokratiteorier, ideal, och dess förhållande till varandra Hur man ser på den demokratiska delaktigheten, vad man anser vara eftersträvansvärt beror på vilken demokratiteori, eller demokratiideal man utgår från. Det demokratiska systemet sätter ramarna för vad som är möjligt att utveckla inom det befintliga samhällssystemet. I de flesta demokratiska stater är den representativa styrelseformen dominerande, vilket innebär att medborgarnas makt att påverka det politiska beslutsfattandet främst ligger i möjligheten att vid regelbundet återkommande val utse en folkrepresentation. I Sverige framkommer detta tydligt genom regeringsformen som anger att folkstyret förverkligas genom ett representativt statsskick och att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar. Motsatsen till representativ demokrati är direktdemokrati. Då har medborgarna direkt beslutanderätt i de beslut som fattas. 8 RÄTT ATT DELTA

9 Inom ramen för det demokratiska systemet, i vårt fall den representativa demokratin, finns utrymme för olika demokratiideal att göra sig gällande. Det finns inom systemet möjlighet att utveckla demokratin i olika inriktningar, utan att för den delen utmana systemet. Inom det representativa systemet brukar man skilja på valdemokrati och deltagardemokrati. Det mer traditionella valdemokratiska idealet bygger på att medborgarnas politiska rättigheter framförallt är begränsade till rösträtt och valbarhet. Mellan valen kan politiker ge information, men själva beslutsfattandet sker genom diskussion mellan de folkvalda. Deltagardemokrati bygger på tron att människors förmåga att delta i offentligt beslutsfattande stärks genom praktiskt deltagande i densamma. Deltagandet behöver breddas och få en djupare innebörd än att enbart rösta i val. En tredje demokratiteori som brukar diskuteras är deliberativ demokrati (även kallad samtalsdemokrati) där samförstånd genom samtal är nyckelord. I regeringens proposition Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) slås det fast att den svenska demokratin bör kännetecknas av ett brett medborgerligt deltagande inom ramen för den representativa demokratin. Generellt sett kan man de senaste tio åren skönja ett ökat intresse för deltagardemokratiska inslag som ett sätt att utveckla och vitalisera demokratin i Sverige, såväl nationellt, regionalt som lokalt. Det är utifrån denna syn som vi framförallt kommer att diskutera frågan om demokratisk delaktighet i Sörmland. Dvs. hur den representativa demokratin kan vitaliseras genom inslag av deltagande demokrati. Vår utgångspunkt har varit att det inte behöver finnas ett motsatsförhållande mellan representativ demokrati och deltagande och deliberativ/samtalsdemokrati. Däremot finns det ett behov av att problematisera och titta närmre på hur kombinationen kan se ut, vilka ställningstaganden som behöver göras, hur detta kan fungera i vardagen, och hur ett utvecklingsarbete med frågan kan se ut. Vi menar att det är viktigt med kunskap om vad den representativa demokratin tillåter, och vad som genom olika demokratiideal kan uppnå inom systemet. Detta möjliggör att kunna vara tydliga gentemot medborgarna kring förväntningar, och hur olika metoder kan komplettera och utveckla demokratin och ge förutsättningar som gynnar folkhälsan i länet. Vi har valt att fokusera på delaktighet, och vill betona den skillnad som finns mellan deltagande- att delta och delaktighet-att vara delaktig. Att delta är en grundläggande förutsättning för att vara delaktig.! Att delta är en grundläggande förutsättning för att vara delaktig. RÄTT ATT DELTA 9

10 Olika sätt att delta Att delta i samhällslivet är en rättighet, men också en skyldighet för att demokratin ska fungera tillfredsställande. Att rösta i de allmänna valen kan ses som den mest grundläggande möjligheten för att delta i det demokratiska livet. Utöver denna grundläggande rättighet tillika skyldighet finns det många andra sätt att delta och påverka i samhället mellan valen. Det kan handla om att skriva en insändare, att gå med i ett politiskt parti eller en organisation, demonstrera, skriva på en namninsamling, delta på ett torgmöte eller vara aktiv i diskussionsforum på Internet. Det finns många olika sätt att vara delaktig i samhället men det som också kan ses som specifikt med demokratisk delaktighet är kopplingen till det demokratiska styrelseskicket, att man tar tillvara på sin rättighet till att påverka samhället i det folkvalda system som vi har byggt upp och ingår i. Utifrån tanken om en deltagande demokrati räcker det således inte med de allmänna valen för att uppnå demokratiska ideal fullt ut. Det handlar även om att finna och använda andra och kompletterande former för deltagande mellan valen, där medborgarna har möjlighet att påverka beslut. Om valdeltagande Sverige har internationellt sett ett högt valdeltagande. Valdeltagandet är dock ojämnt fördelat mellan olika geografiska områden samt mellan olika grupper i befolkningen. Enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en av de stora politiska utmaningarna i Sverige, så väl som i andra demokratier, att förbättra resurssvaga och marginaliserade gruppers (se nedan) möjligheter att delta i det politiska livet. Valdeltagandets fördelning visar att områden med socioekonomiskt svagare grupper ofta har ett mycket lägre valdeltagande än områden med socioekonomiskt starkare grupper. Förstagångsväljare är också en grupp med lägre valdeltagande. Skillnaderna inom gruppen förstagångsväljare är betydande och kan sammankopplas med t.ex. kön, ursprung, sysselsättning, egen utbildning, föräldrarnas utbildning och gymnasial studieinriktning. Ungdomar på ett studieförberedande program vars föräldrar dessutom är högskoleutbildade är t.ex. den grupp ungdomar som har högst valdeltagande. Valdeltagandet bland utländska medborgare är betydligt lägre än bland svenska medborgare. Även personer med utländsk bakgrund som har svenskt medborgarskap röstar i lägre utsträckning än svenskar generellt. 10 RÄTT ATT DELTA

11 Samma mönster i valdeltagande som ovan beskrivs bland svenska medborgare återfinns hos utländska medborgare. Unga, ensamstående, och låginkomsttagare röstar i lägre utsträckning än medelålders, gifta och höginkomsttagare. Valforskare brukar dela in förklaringar till ett högt eller lågt valdeltagande i tre huvudgrupper: institutionella förklaringar, kontextuella, samt individuella. De institutionella förklaringarna har t.ex. att göra med hur valsystemet är utformat och hur valadministrationen fungerar. Förenklat har valsystem där varje lagd röst får betydelse högre valdeltagande än andra valsystem. I Sverige har vi proportionellt valsystem, samt val till enkammarriksdag, vilket också är gynnsamt för valdeltagandet. Valadministrationen kan bidra till högt valdeltagande genom att tillgodose tillgängliga vallokaler samt ge möjlighet till förtidsröstning. Kontextuella förklaringar handlar om rådande förhållanden i samband med ett visst val och förklarar skillnader i valdeltagande mellan olika val. Valdeltagandet ökar t.ex. om det finns tydliga politiska skiljelinjer mellan partier eller block, eller i val där det är väldigt jämnt mellan blocken och regeringsmakten står på spel. Kontextuella förklaringar kan även handla om att engagerande valkampanjer eller färgstarka och förtroendeingivande politiker leder till ett ökat deltagande. 1 Individuella förklaringar handlar om att olika grupper och individer har olika resurser och motivation, vilket leder till ett varierat valdeltagande. De grupper som generellt har ett lågt valdeltagande har redan nämnts men det går även att peka på olika motiv till varför enskilda medborgare inte går och röstar: Låg kunskap - om när, var och hur man röstar och ibland även om att man har rösträtt. Begränsade kunskaper om det demokratiska systemet. Lågt politiskt intresse och begränsad kunskap om partierna och deras politik. Lågt förtroende för politiker. Svag tilltro till sina egna förutsättningar att förstå och påverka politiska beslut. Utöver ovanstående motiv finns enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ett flertal andra motiv. Det kan handla om att man inte tycker att det spelar någon roll vem som styr, inte känner igen sig i de som representerar politiken etc. Det kan även vara en kombination av flera av ovanstående motiv som gör att man inte röstar. SKL påpekar även att viljan att rösta mycket väl kan ha djupgående orsaker som inte kan hanteras genom information, kampanjer eller andra insatser inför ett val. Orsakerna till ett högt eller lågt valdeltagande kan således bero på såväl system, kontext och individ. 1 Rätt att rösta! hur kommuner och landsting kan arbeta för att öka valdeltagandet. SKL S. 4. RÄTT ATT DELTA 11

12 Förändrade former för deltagande Idag hävdar många att de etablerade, traditionella formerna för deltagande så som medlemskap i politiska partier, inte kan vara det enda svaret för att vidga, öka och fördjupa delaktigheten. En komplicerande faktor i arbetet med att inkludera grupper som står utanför deltagande, är att det politiska systemet i sig står inför förändringar och utmaningar när människor förändrar sitt sätt att delta. Detta har t.ex. att göra med att det politiska deltagandet på senare år har präglats av att färre är medlemmar av de politiska partierna och förtroendet för politiker och politiska institutioner har minskat. Men, det politiska intresset hos svenskarna har inte minskat. Många vill diskutera samhällsfrågor, politiska frågor och delta i de beslut som påverkar den egna vardagen. Däremot gör dagens medborgare ofta en annorlunda bedömning av vilken påverkanskanal som är mest effektiv. Tidigare bedömdes den representativa demokratins mer traditionella kanaler för deltagande ( de allmänna valen, medlemskap i förening eller politiskt parti) som det mest effektiva sättet att påverka politiken. Numera ses ofta uppmärksamhet i media som den mest framgångsrika påverkan för beslutsfattande. Att engagera sig i en intresseorganisation är också ett sätt att vara delaktig i en fråga och påverka i samhället. Sverige har av tradition ett föreningsliv som ofta inkluderas i beslutsprocessen t.ex. som remissinstans. Föreningar kan även fylla en slags demokratilärande funktion då de kan fungera som praktiska demokratiskolor i sin uppbyggnad kring styrelse, medlemmar, årsmöten och medlemsmöten. Forskning visar dock att det framförallt är de som redan är engagerade i samhällslivet som samlas i föreningar. Förändringarna i hur deltagandet utövas har lett till att de etablerade formerna inte längre är den självklara metoden för att vidga, öka och fördjupa delaktigheten. Diskussionen behöver därför även omfatta på vilka andra sätt deltagandet kan se ut och fungera. 12 RÄTT ATT DELTA

13 Resurser för att kunna delta är ojämlikt fördelade i befolkningen En annan faktor att ta hänsyn till i frågan om den demokratiska delaktigheten hos befolkningen är frågan om förutsättningar för att kunna delta. De flesta demokratiteoretiker menar att det även krävs jämlikhet i de förutsättningar man har att tillvarata sina rättigheter och delta i demokratin. Dessa förutsättningar kan se olika ut beroende på de resurser man besitter. Det har bl.a. att göra med olikheter i utbildning, tid, pengar, kontakter, nätverk m.m. Som vi tidigare nämnt vet vi att det finns ojämlikt deltagande när det gäller att gå och rösta, utifrån bl.a. utbildningsbakgrund, socioekonomisk ställning och utländsk bakgrund. När vi då breddar diskussionen till att även gälla andra former av deltagande är det också viktigt att tänka på hur man når dessa grupper samt vilka metoder som finns för att stärka de förutsättningar som behövs för att fler ska kunna delta (kunskap, förtroende, erfarenhet, kontakter m.m.). En delaktig befolkning - Vems ansvar? Vems eller vilkas ansvar är det då att befolkningen är delaktig? Räcker det med allmänna val, och att det sedan ligger på individen själv att vara delaktig? Eller ligger det på samhällets institutioner att också skapa bra förutsättningar för individer, med hänsyn till att människor besitter olika resurser och förutsättningar, för att uppnå jämlikt deltagande för alla? Ökat fokus på deltagardemokrati innebar att man från samhällets sida tar på sig ansvaret för att skapa bättre förutsättningar för människor att delta mellan valen. Å andra sidan har varje individ ansvar att ta tillvara på de möjligheter som ges. Det senare bygger dock på att varje individ har kunskap, förtroende och/eller information om de möjligheter som finns. Aktörer som har en viktig roll i arbetet med att öka demokratisk delaktighet Sociala medier Skola Föreningar / ideell sektor Media Politiska partier Folkbildning Kommuner och Landsting RÄTT ATT DELTA 13

14 Vad innebär delaktighet? Delaktighetsstegen ett sätt att visualisera Ett sätt att visualisera olika former eller nivåer för delaktighet är genom den såden så kallade delaktighetsstegen. Den fokuserar på specifika kännetecken för de olika graderna av delaktighet och kan ge exempel på i vilka sammanhang olika former av delaktighet kan vara användbara. 1. Information för att kunna vara delaktig behöver man få information. Det ska vara information som är lättillgänglig och så objektiv som möjligt. 2. Konsultation innebär att medborgare får återkoppling eller respons på olika förslag eller alternativ. Det kan också handla om att ta emot och behandla synpunkter eller klagomål från medborgare. 3. Dialog betyder att människor ges möjlighet att möta andra för att föra samtal om olika frågor. Utgångspunkten är att alla ska ha möjlighet att föra fram sin åsikt och argumentera för sin syn på frågan. 4. Inflytande Delaktighet handlar om att medborgare!tänk på att det är ges möjlighet att vara delaktiga under en period t ex utifrån ett övergripande tema eller ämne och i den processen få inflytande både över identifiering av behov och val av lösningar. 5. Medbestämmande innebär medverkan i beslut eller att beslut delegeras till t ex en grupp personer utanför den ordinarie nämnden eller styrelsen. nivån på delaktigheten som ska bestämma vilka metoder som ska användas. Delaktighetsstegen kan användas för att synliggöra skillnader mellan medborgarnas verkliga möjligheter till delaktighet och deras önskemål. Det handlar inte bara om att bjuda in medborgarna i en process, utan att skapa verkliga möjligheter till inflytande. Praktisk erfarenhet och utvärderingar har visat att det är mycket viktigt att vara tydlig med vilken form och/eller nivå av delaktighet som avses och utlovas. Om syftet är otydligt finns en stor risk att människor får fel förväntningar, vilket i sin tur kan leda till besvikelse istället för en ökad känsla av delaktighet. 14 RÄTT ATT DELTA

15 FOLKHÄLSA Folkhälsopolitikens första målområde Delaktighet och inflytande är även ett av de mest grundläggande för folkhälsan. I det här kapitlet tydliggörs vad hälsa och folkhälsa betyder samt hur de hänger samman med demokrati och deltagande. Här finns även ett avsnitt som beskriver vad som påverkar folkhälsans utveckling och hur den är fördelad i befolkningen Det är inte svårt att förstå vikten av att känna sig delaktig. Upplevelsen av att kunna påverka och förändra sitt liv, sin vardag, och det som är viktigt för var och en är en stark bestämningsfaktor för hur man mår. Den här känslan ökar också motståndskraften mot ohälsa och negativa levnadsvanor. När den nationella folkhälsopolitiken tog ny form i början av 2000 genomfördes arbetet delvis från en annan utgångspunkt än vad som tidigare varit vanligt. I stället för att sätta fokus på vad som orsakar ohälsa och sjukdom, på hur det kan förhindras eller mildras, valde ledamöterna i den nationella kommittén en annan väg, att utgå från vad som skapar och bibehåller hälsa. Man sökte svar på frågor om vilka villkor, miljöer och vanor som stärker människors hälsa? Vilka arenor blir i så fall särskilt viktiga för insatser? Vilka yrkesgrupper bör involveras i genomförandet av politiken? Hur får vi långsiktighet i arbetet? Arbetet var på flera sätt banbrytande och åtskilliga andra länder har senare inspirerats av kommitténs arbete och dess resultat. Resultatet blev bland annat att: Inriktningen lades om till att skapa samhälleliga förutsättningar för hälsa i stället för att söka påverka hälsan mer direkt. Det hälsofrämjande perspektivet fick en tydligare roll vid sidan av det sjukdoms förebyggande. Befolkningsperspektivet stärktes. Det vill säga, den nya politiken baserades på slutsatser som gav stöd åt att det mest effektiva sättet att påverka befolkningens hälsa var genom insatser riktade till hela eller grupper av befolkningen (och inte riktat till enskilda individer). Livsvillkorens betydelse för folkhälsans tydliggjordes vid sidan av levnadsva nornas. Folkhälsans utveckling och fördelning blev ett ansvar för många i samhället. Fler yrkesgrupper i landsting, kommuner och frivilligorganisationer och fler po litikområden utpekades som viktiga för folkhälsans utveckling i stället för att, som tidigare, ofta ha varit en rent medicinsk fråga. RÄTT ATT DELTA 15

16 För oss folkhälsoaktörer innebar den nya inriktningen ett viktigt utvecklingsarbete med en hel del förändringar av tillvägagångssätt, avseende samverkansparter, kompetensbehov och uppföljningsindikatorer som följd. Några exempel på, för folkhälsoarbetet, nya områden för insatser och uppföljning var demokratisk delaktighet, jämställdhet, självupplevd diskriminering, sysselsättning och utbildningsnivå. Folkhälsan blev en välfärdsfråga, och vid sidan om att vara ett mål i sig även ett medel för att uppnå andra viktiga mål både för individen och för samhället. Dessa kan till exempel handla om ökad ekonomisk tillväxt, ökad motivation till utbildning eller att ha en meningsfull fritid. Hälsa och Folkhälsa vad betyder begreppen? Hälsa beskrivs ofta som en resurs för individen, en möjlighet att kunna leva sitt liv på det sätt man vill och eftersträvar. WHO:s mycket kända definition av hälsa från 1946 lyder: Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaron av sjukdom och handikapp. Här blir det tydligt att hälsa är något annat än motsatsen till sjukdom och att det är möjligt att ha hälsan samtidigt som man har en sjukdom. Hälsa beskrivs som något mer, något vidare, som har kopplingar till livskvalitet och ett rikt liv. Enligt WHO inbegriper hälsa fyra var för sig lika viktiga värdebegrepp: Långt, friskt, rikt och jämlikt liv. Hälsa är en mänsklig rättighet men också en förutsättning för att kunna tillvarata övriga rättigheter. Folkhälsa - är ett samlande begrepp för hela, eller stora delar av, befolkningens hälsotillstånd som tar hänsyn både till dess nivå som fördelning i befolkningen. En god folkhälsa handlar alltså inte bara om att hälsan bör vara så bra som möjligt, den bör också vara så jämlikt fördelad som möjligt. Folkhälsan är en del av en hållbar utveckling på samhällsnivå. En god folkhälsa skapar också förutsättningar för så mycket annat, företagande, entreprenörskap, vilja att utbilda sig, livskraftiga demokratiska processer, goda och trygga uppväxtvillkor för våra barn är några exempel. Vad påverkar folkhälsan? Ofta kan man som folkhälsoaktör mötas av en föreställning av att arbetet i första hand handlar om livsstilsinriktad prevention till individer. Dessa är inte oviktiga insatser men de räcker inte till om avsikten är att medverka till en god och jämlik folkhälsa i hela befolkningen. Ett stort antal olika faktorer påverkar hur vi mår och arbete som syftar till att långsiktigt påverka befolkningens hälsa måste bedrivas av en mängd aktörer och sektorer i samhället. Frivilligorganisationer, fackföreningar, kommuner och landsting, länsstyrelser, olika myndigheter politiker och tjänstemän är exempel på några. Folkbildningsaktörer, samhällsplanerare, ekonomer, skolor, integrationsansvariga, barnmorskor listan kan göras lång! 16 RÄTT ATT DELTA

17 Åtgärderna bör vara inriktade på att stärka de förutsättningar och miljöer som i sin tur gynnar folkhälsan. De kan också handla om att förmedla kunskap och öka medvetenheten om samband mellan levnadsvanor, livsvillkor och hälsa. Några exempel på framgångsrika åtgärder för en god och jämlik hälsa är de som syftar till: Bra utbildning till alla Låg arbetslöshet Bra och generösa sociala skyddsnät Obligatorisk mödra- och barnhälsovård Hälsokontroller och stöd till livsstilsförändring i primärvården En god arbetsmiljö Bra tillgång till grönområden och kultur En restriktiv alkohol- och tobakspolitik Goda livsvillkor är viktigast därför att de är grunden för att folkhälsan ska bli bättre. Med goda livsvillkor kan vi sedan lättare göra olika egna val som främjar hälsan. RÄTT ATT DELTA 17

18 Den ojämlika hälsan När systematiska skillnader i hälsa bedöms vara åtgärdbara genom rimliga insatser, globalt eller i närsamhället - kallar vi det ojämlikhet i hälsa. I dag är folkhälsan inte jämlikt fördelad i befolkningen, det finns stora skillnader mellan olika grupper. Epidemiologiska undersökningar visar att hälsan blir sämre och livslängden kortare ju längre ner vi rör oss på den socioekonomiska skalan 2. De här skillnaderna mellan socioekonomiska grupper har trots stora vinster i folkhälsan generellt förblivit oförändrad, eller i vissa fall till och med ökat. Några exempel som kan illustrera den ojämlika hälsan är: Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes är vanligare bland lågutbildade. Överlevnad i bröstcancer är lägre bland kvinnor med lägre utbildning. Ensamstående kvinnor med barn har mer besvär av värk, de har oftare nedsatt psykiskt välbefinnande, röker mer och övervikt är vanligare. Astma och födoämnesallergier är vanligare bland barn till föräldrar i lägre soci algrupper. De får dessutom allvarligare symtom av sin astma än barn i högre so cialgrupper. Ensamstående kvinnor är en våldsutsatt grupp och 15 procent av alla ensamstå ende kvinnor med små barn har utsatts för våld i hemmet. Våld och skador drabbar oftare barn i familjer med låga inkomster. Vissa grupper avstår oftare än andra från att hämta ut sina läkemedel: ensam stående med barn, arbetslösa, personer med sjuk- och aktivitetsersättning, per soner med ekonomiskt bistånd och de som har höga avgifter för läkemedel. Ensamstående kvinnor med barn avstår i tre gånger så hög utsträckning som be folkningen i sin helhet. 3 Hälsans fördelning i befolkningen tycks i stort spegla maktfördelningen mellan olika grupper. Kvinnor upplever sämre hälsa än män, personer födda utanför Norden upplever sämre hälsa än grupper födda i Norden, homosexuella upplever generellt sämre hälsa än heterosexuella osv. Vem eller vilka har i så fall ansvar för att folkhälsan utvecklas och fördelas på ett jämlikt sätt? Här är det viktigt att se skillnaden mellan å ena sidan ansvaret för livsvillkoren, som bestäms av samhällets struktur, normer, ekonomiska och kulturella förhållanden och av politiken, och å andra sidan levnadsvanor som individen själv kan påverka och förändra. Individens egna val och mer eller mindre hälsofrämjande levnadsvanor understöds eller försvåras genom de politiska beslut som skapar livsvillkor och livsmiljöer. 2 Socioekonomisk status är ett mått på en persons yrkesstatus, utbildningsnivå och inkomstnivå. 3 Socialstyrelsen Folkhälsorapport RÄTT ATT DELTA

19 DEMOKRATI, DELAKTIGHET OCH FOLKHÄLSA Vid en hastig blick på områdena delaktighet, demokrati och folkhälsa kan de tyckas vara exempel på domäner som utvecklas bra och enligt fastlagda mål och riktlinjer. Andelen som röstade i senaste valet har gått upp och allt fler i Sverige lever längre och har en god folkhälsa. Det är när vi tittar närmare på saken som andra mönster träder fram. Såväl valdeltagandet som folkhälsan är generellt sämre bland socioekonomiskt svagare grupper grupper med kort utbildning medborgare med utländsk bakgrund ensamstående ungdomar med låg eller ofullständig utbildning De här skillnaderna har trots stora vinster generellt förblivit oförändrade, eller i vissa fall till och med ökat. Göra jämlikt = Göra skillnad Vi har tidigare skrivit om att hälsans fördelning i befolkningen tycks spegla maktfördelningen mellan grupper i samhället. Samma mönster finns inom områdena valdeltagande och demokratisk delaktighet. Uppgiften att reducera de här skillnaderna är en av demokrati- och folkhälsopolitikens viktigaste och svåraste utmaningar. Det gäller här att angripa orsakerna till de orsaker som i sin tur ger ohälsa och låg demokratisk delaktighet - från vaggan till graven.! Arbetet bör innebära att insatserna har karaktären av en kombination av att vara generella och samtidigt fokusera på de grupper som har ett särskilt stort behov, insatserna behöver anpassas utifrån graden av utsatthet. Ett vinna-vinna koncept Ett samhälle med högt deltagande har bättre förutsättningar att utveckla en god och jämlik folkhälsa men här finns även andra vinster att hämta. Det är i sammanhanget intressant att nämna begreppet och företeelsen socialt kapital, som handlar om det kitt som möjliggör ett demokratiskt och sammanhållet samhälle. Ett samhälle med starkt socialt kapital kännetecknas av att dess invånare är engagerade i samhället och att de hyser en stark tillit till varandra och samhällets institutioner. Det skapar i sin tur ett samhälle där det blir lättare att fatta beslut som är bra för alla, på lång sikt. En god folkhälsa är ett sådant värde som gynnas av ett samhälle med högt socialt kapital. Det sociala kapitalet och graden av demokratisk delaktighet står alltså mycket nära varandra. RÄTT ATT DELTA 19

20 KASAM och Empowerment knepiga begrepp med prima innehåll! Två begrepp som är centrala, både för att förstå och bygga hållbara strategier, för arbetet med folkhälsa och delaktighet är Känsla av sammanhang (KASAM) och Empowerment. Kort beskrivet innebär de: KASAM Är ett begrepp som myntades av den medicinska sociologen Aron Antonovsky under 1970 och -80 talen. Antonovsky var en av de första som ställde frågan Vad orsakar hälsa? (i stället för vad som var, och är, vanligt Vad orsakar ohälsa och sjukdom? ). Han studerade allmänna motståndsresurser, biologiska, materiella och psykosociala resurser som gör det lättare för människor att se sin tillvaro som hanterbar och begriplig. Exempel på generella motståndsresurser är kunskap, erfarenhet, intelligens, pengar, socialt stöd, kultur, tradition, ideologi eller livsåskådning m m. Han menar att människor som har sådana tillgångar till sitt förfogande, hos sig själv eller i sin omvärld, har bättre möjligheter att klara sig. Starka och utvecklade motståndsresurser leder vidare till livserfarenheter som främjar utvecklingen av vad Antonovsky kallar känsla av sammanhang. KASAM utgörs av vår förmåga att i olika sammanhang ha en känsla av att det här kan jag klara oberoende av vad som händer. De tre huvudkomponenterna i KASAM är: 1. Begriplighet 2. Hanterbarhet 3. Meningsfullhet Vad som avses här är att vi människor måste förstå vår tillvaro och också bli förstådda, vi måste också uppleva att vi bemästrar vår situation och, djupast och viktigast av allt, måste vi se en mening med vår tillvaro och existens. KASAM kan tillämpas på såväl individ, som grupp och på samhällsnivå och är något som förändras dynamiskt under livets gång. 20 RÄTT ATT DELTA

21 Empowerment är en princip som tillämpas för att stärka möjligheten att bli mer självständig, kunna formulera sina egna mål och ta makt över sitt eget liv. Empowerment kan betraktas både som en process och ett mål och innehåller flera olika och kompletterande komponenter såsom kontroll, kompetens, självförtroende, bidragande och deltagande. Med kompetens avses här förmågan att kunna genomföra sina handlingar på ett tillfredsställande sätt. Självförtroende är en uppfattning av inre styrka och självkänsla. Bidragande betyder att man upplever sig själv som en resurs och att man besitter värdefull kunskap att delge sin omgivning. Deltagande innebär att individen har tagit steget till att se sig själv i ett större sammanhang och i ett vidare perspektiv. Det hela bygger på ett förhållningssätt och en människosyn där utgångspunkten är att alla människor har resurser och kapacitet till att definiera sina egna problem och att utveckla handlingsstrategier för att lösa dem. Maktinflytande, såväl mer personligt som ur ett samhällsperspektiv, kräver aktivt deltagande och ligger härigenom nära begrepp som delaktighet och demokrati.! Andemeningen med empowerment kan sägas vara att kunna påverka omgivningen snarare än att vara ett offer för omständigheterna, att vara den process som byter vanmakt till vardagsmakt. Av WHO beskrivs hälsofrämjande arbete som den process som ger människor möjlighet att öka kontrollen och sin hälsa och förbättra den. RÄTT ATT DELTA 21

22 Stödjande miljöer och arenor som kan stärka folkhälsa och delaktighet Eftersom jämlikhet är ett centralt perspektiv för såväl en demokrati som för folkhälsoarbete behöver strategier och insatser särskilt fokusera på att nå och inkludera fler av de grupper i samhället som står utanför idag. Vidare ska de strategier och insatser som används utgå från de bestämningsfaktorer som har störst betydelse för ojämlikheten. Arbete via så kallade stödjande miljöer handlar om insatser som riktar sig mot de bakomliggande orsakerna till! Åtgärder för att utjämna skillnader i folkhälsa och demokratisk delaktighet bör vara inriktade på att skapa förutsättningar och miljöer som i sin tur gynnar folkhälsa och demokratisk delaktighet. hur människor agerar och mår. Det innebär mer konkret att stärka de hälsofrämjande faktorerna i människors omgivning genom att påverka livsvillkoren i vardagsmiljön. En stödjande miljö kan vara ett bostadsområde, lokalsamhället, nätverk, hemmiljön, skolan och arbetsplatsen. Det är i det här sammanhanget som beståndsdelarna i empowerment och KASAM blir verkligt intressanta. Ett par kontrollfrågor att ställa sig när man planerar insatser inom området kan vara: På vilket sätt kan målgruppen involveras i utvecklingsarbetet? Leder insatsen till en ökad KASAM i form av att den stärker upplevelsen av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet hos målgruppen? Stärker insatsen den process som ger människor möjlighet att öka inflytandet över sin vardag och därmed känslan av att kunna påverka sin livssituation? Är insatsen av generella karaktär och ändå anpassade för att nå alla (t ex priori terade grupper och miljöer) 22 RÄTT ATT DELTA

23 REFERENSER Dagstidningarna och demokratin. Nord, Lars. Tidningsutgivarna2003. Delaktighet vid hälsokonsekvensbedömningar Några generella metoder för ökad delaktighet i processens olika steg Statens Folkhälsoinstitut, Östersund. ISBN: Tryck Edita. Demokratiutredningens slutbetänkande, En uthållig demokrati, SOU 2000:1 Demokrati för det nya seklet. Prop 2001/02:80 Demokratins Mekanismer. Giljam, Mikael, Hermansson, Jörgen (red), Liber Demokrati och brukarutvärdering. Dahlberg, Magnus. Vedung, Evert Studentlitteratur. Demokratiskola eller hälsoprojekt. Forskning om föreningsliv, socialt kapital och inflytande. Lundåsen Susanne Sektor 3- tankesmedja för det civila samhället. Handbok i utvärdering av medborgardialog. SKL Medborgardialog som del i styrningsprocessen. SKL Politisk delaktighet, demokrati och mänskliga rättigheter i kommuner. SKL. Mikael Spång Rätt att Rösta hur kommuner och landsting kan arbeta för att öka valdeltagandet. SKL Tankar om medborgardialog i styrning SKL 2009 Valdeltagande på valdistriktsnivå SKL. Vår demokrati Pettersson Olof. SNS Förlag. RÄTT ATT DELTA 23

24 BILAGA 1: FÅ DEN EFFEKT DU ÄR UTE EFTER! Här presenteras ett arbetssätt som bygger på några generella utgångspunkter för utvecklingsarbete. Många av er som läser det här, har både kompetens och erfarenhet av den här typen av utvecklingsarbete sedan tidigare, vi vill ändå påminna om vikten av att följa de olika stegen och inte ha för bråttom till att börja göra. Vår förhoppning är att det ska kunna fungera som en inspiration och en hjälp till att uppnå era mål inom området folkhälsa och demokratisk delaktighet Oftast brukar man beskriva utvecklingsarbete som en ständigt pågående process, där varje steg bygger på det tidigare. Ett vanligt sätt är att visualisera det genom en s.k. förbättringssnurra (se nästa sida). Vi har formulerat detta i olika steg. Börja med de här två grundläggande stegen! Steg 1 - Motiv Motiv kallas även ibland för syfte och beskriver anledningen till det ena eller andra. Motivet svarar på frågan VARFÖR vi har någon slags utvecklings- och förändringsarbete i tankarna, varför vi vill göra det här. Vilka är våra motiv och hur ser bakgrunden ut? Det kan finnas många olika orsaker. Dokumentera era samtal och fatta sedan ett beslut om huruvida det här finns anledning att gå vidare med fortsatt arbete. Steg 2 - Mål Här handlar det om att tänka igenom och formulera mål för utvecklingsarbetet. Vilka förändringar är det ni vill uppnå? Sätt en tydlig formulering av VAD det är ni vill uppnå och enas om en gemensam målbild för arbetet. Vilka resultat vill ni uppnå? Vilka positiva effekter är det som väntas? Var ska förbättringarna synas? För vilka, individer, grupper eller strukturer är de avsedda? Målen skall bygga vidare på utvecklingsarbetets syfte och motiv. I ett dynamiskt och framåtriktat förändringsarbete kan man undvika att formulera mål som är direkt uppnåeliga inom ramen för dagens system och arbetssätt. I stället kan de utgå från vad vi vill åstadkomma, utan att låta ambitionerna begränsas av vad som är möjligt i dagens system. Det kan alltså vara bra att vara både visionär och samtidigt hålla sig inom rimliga ramar och gränser. Vilka ramar finns inom det område ni avser utveckla ( t ex lagstiftning, resurser, organisatoriska ramar, kompetens, tid)? 24 RÄTT ATT DELTA

25 Även utvärderingsplaneringen bör starta här, läs mer på sid 28 När de här första två stegen är klara är det bra att gå in i och använda systematiken i Uppdragssnurran. Snurran kan vara en hjälp avseende vilka steg som är viktiga att ta i arbetet men också i vilken ordning de bör tas. Här är det viktigt att hålla högervarv och inte börja göra innan man har tänkt och gjort medvetna val! 1.Se 4. Gör 2. Tänk 3. Välj 1. SE Innan några beslut fattas om vilka insatser som bör göras, hur det ska gå till och vilka som bör involveras behövs en bild av nuläget, en kartläggning. Tänk här att det är (åtminstone) två olika processer som bör beskrivas. Den ena avser målgruppen och de resultat vi vill uppnå och den andra den kunskap och systematik vi har att möta och hantera frågan i vår organisation eller förening i dag. Några frågor eller utgångspunkter kan vara: Målgrupper: Ta fram fakta om det område du avser utveckla. Hur ser livsvillkoren ser ut för de målgrupper som uppdraget riktar sig till (variabler som beskriver sysselsättning, utbildningsnivå, trygghet, ekonomi, boendemiljö) RÄTT ATT DELTA 25

26 Kunskap och systematik: Arbetar vi, i vår organisation, med de här frågorna i dag? I så fall hur? Vilka fastlagda beslut och riktlinjer finns som är viktiga att ta hänsyn till innan vi startar upp ett utvecklingsarbete? Har vi några dokumenterade roller och rutiner för arbetet med demokratisk delaktighet hos oss? Har vi den kompetens som behövs för att hantera frågorna? Behövs olika typer av kompetens? Vilka metoder och tillvägagångssätt använder vi i dag? 2. TÄNK (och prata om saken!) Ingen kommun eller region är den andra helt lik. Nu är det dags att låta kartläggningens resultat möta de mål ni satt upp. Här är det särskilt värdefullt att samlas och prata om de olika delar man fått syn på i de två inledande stegen och fundera på vad de betyder. Att tolka dem, sätta dem i sitt sammanhang och skapa en gemensam bild av läget. Frågor som kan vara till hjälp är: Vilka mönster framträder? Vad betyder de, vilka olika förklaringar kan finnas? Vilka olika styrkor och svagheter finns i vårt sätt att organisera, strukturera och genomföra arbetet i dag? Hur skulle arbetet kunna vitaliseras och utvecklas för att i högre grad medverka till måluppfyllelse? Enas om vilka förhållanden och behov som bör vara i fokus för insatser.!se till exempel de Institutionella Kontextuella och Individuella förklaringarna till valdeltagande på sid 11 i det här dokumentet! 26 RÄTT ATT DELTA

27 3. VÄLJ Här gäller det nu att bli mer specifik. Att prioritera och välja. Vilka identifierade förhållanden och behov (från steg 1)har störst möjlighet att medverka till måluppfyllelse via olika insatser? Vilka är möjliga att genomföra med tillgängliga resurser? När analysen och prioriteringen börjar klarna, behöver de kopplas till den kunskap som finns på området, för att ta reda på vilka metoder som är mest lämpliga för att få det genomslag vi vill ha. Det räcker inte att välja en och samma metod för att nå alla invånare 4. GÖR En enkel handlingsplan kan på ett strukturerat sätt sammanfatta vad förarbetet kommit fram till och samtidigt ge en bild av tillvägagångssätt och he Handlingsplan för att uppnå målet VAD? Vilken insats ska göras? HUR? Vilken metod ska användas? NÄR? Gör en grov tidsplanering VEM? Har ansvar för att initiera arbetet? UPPFÖLJNING Hur vet vi att en förändring är en förbättring? Vilka indikatorer kan vi använda för att se om vi är på rätt väg? Ett varv till. Efter att de olika insatserna genomförts och fått olika typer av resultat och utfall är det lämpligt att börja om i snurran och återvända till en ny beskrivning av nuläget. Vad har hänt och vad betyder det för oss i vår strävan mot målen? Lycka till! RÄTT ATT DELTA 27

28 Här kan du läsa mer om att följa upp, mäta och utvärdera demokratisk delaktighet. FÖLJA UPP OCH UTVÄRDERA På vilket sätt kan man mäta demokratisk delaktighet, och varför är det intressant? En utvärdering kan vara till hjälp på flera sätt. Till exempel för att: Medverka till att identifiera framgångsfaktorer och indikatorer för måluppfyllelse. Vitalisera och höja kvaliteten av pågående arbete genom att man bygger in granskning och reflektion i arbetet från början. Förbättra öppenhet och insyn i arbetet. Utveckla ny kunskap för framtida arbete och fortsatta steg inom arbetsområdet. En utvärdering kan handla om resultatgranskning via!utvärderingens syfte frågor om uppföljning, men kan också vara inriktad på bestämmer vilka att mäta och granska processen genom frågor som t ex. utvärderingsmetoder Satte vi rätt mål för arbetet?, Använde vi rätt metoder och som ska användas. verktyg? Det är också viktigt att rapporteringen av utvärderingens resultat är anpassad efter målgruppen. När ska man sätt igång med utvärderingen och hur kan det gå det till? Ibland sätter man igång med utvärderingen först i slutet av ett uppdrag eller projekt, när det är dags att säga något om vad som har åstadkommits. Men utvärderingen bör planeras och sätta igång långt tidigare. Några skäl till det är: Utvärderingen kan hjälpa till att utforma tydliga och mätbara mål för arbetets process och resultat. Genom att samla in synpunkter från medverkande vid olika tillfällen under arbetets gång kan man följa framsteg och/eller tidigt upptäcka att det är på vägåt fel håll. En kontinuerlig datainsamling ger en tydligare bild av hur medverkande upplever arbetet och ger i slutändan en mer fullständig bild av vad som har åstadkommits. Innehållet i varje utvärdering ser olika ut eftersom den bestäms av syfte och mål. Det kan vara bra att börja med att identifiera några övergripande frågor att besvara, t ex: Vad är det viktigaste vi lärt oss? Vad kommer vi aldrig att göra om, och varför? Vad var den mest lyckade delen i hela processen, och varför? Var har resultatet fått mest betydelse och varför? 28 RÄTT ATT DELTA

29 Ett sätt att mäta framgången kan vara att identifiera framgångsfaktorer och indikatorer för målen med arbetet och sedan mäta dem. Framgångsfaktorer - besvarar frågorna Hur vet vi att arbetet lyckats? och projektet är framgångsrikt om... Framgångsfaktorer är ofta ganska allmänna uttalanden. Indikatorer har samma funktion men är ofta med specifika. De är rubriker som illustrerar vad som har uppnåtts inom ett visst område, snarare än om processen som helhet var framgångsrik. Indikatorer måste vara meningsfulla (att man förstår att de är viktiga), relevanta (så att de verkligen mäter vad man vill uppnå inget inte annat), och alltså på något sätt mätbara (så att data kan samlas in utan att det är alltför krångligt). Data kan vara både kvalitativa (t ex från intervjuer) eller kvantitativa (t ex. från enkäter). RÄTT ATT DELTA 29

30 Ett par exempel som kan illustrera olika upplägg och utgångspunkter för uppföljning 1. Här är ett exempel hämtat från SKL:s skrift Handbok i utvärdering av medborgardialog (2011). Exemplet handlar om att mäta framgång i medborgardialog Motiv/ Syfte Exempel på framgångsfaktorer Möjliga inidkatorer Hur man samlar in data Att tänka på Ökat aktivt medborgarskap Större jämlikhet i gruppers olika tillgång till beslutsfattande Dialogen når ett representativt urval av medborgare Medborgare upplever större tillgång till beslutsfattande Demografisk analys av deltagarna + enkät/intervjuer efter dialogen Aktivt medborgarskap är svårfångat och svårmätbart men det går att ställa frågor som ger en indikation om hur människor upplever sin roll som medborgare, sitt närsamhälle och den tillit de känner till andra som bor där. Precis som med övriga indikatorer bör man tänka på att medborgar-dialogen bara är en av flera faktorer som påverkar svaren. Ökat aktivt medborgarskap Deltagarna vill vara med i liknande aktiviteter igen Fler röstar i lokalvalet Dialogen inspirerar deltagarna till att delta på andra sätt i politiken eller i det civila samhället. Enkät efter dialogen Valdeltagandesiffror från året innan och efter dialogen Enkäter + uppgifter från partier, ideella organisationer, osv. Bättre gemenskap bland invånarna i området Dialogen hjälper invånare från olika bakgrund att komma bättre överens. Deltagarna för nya kontakter utanför sina vanliga kretsar. Enkäter och intervjuer efter dialogaktiviteter. 30 RÄTT ATT DELTA

31 2. Det sedan tidigare relativt vedertagna måttet på demokratisk delaktighet valdeltagande - är för svagt för att ensamt ge svar på frågan. För att få en bredare och djupare bild av demokratisk delaktighet hos befolkningen finns möjlighet att använda mer specificerade och välriktade mått, som också belyser andra former av delaktighet. I rapporten Indikatorer för Mänskliga rättigheter, tar t ex man upp indikatorer inom politisk delaktighet som kan bidra en mer nyanserad och djupare bild av medborgarnas demokratiska delaktighet: Strukturella indikatorer Vision, profil, varumärke, policy eller annat övergripande beslut som tillgodoser rätten till politiskt deltagande när det rör den representativa demokratin och mer direkta former av deltagande. Processindikatorer Fastslagna aktiviteter/uppdrag/program/plan/åtgärder/resurser som främjar rätten till politiskt deltagande. Samverkan med andra externa aktörer för att öka politiska deltagande. Organisation/struktur för rätten till politiskt deltagande. Resultatindikatorer Andel förtroendevalda i kommunfullmäktige/landstingsfullmäktige [Kommun statistik]. Valdeltagande i kommunfullmäktige/landstingsfullmäktige [SCB]. Andel personer som uppger att de har deltagit i råd, samråd, medborgarpaneler, brukarmedverkan, lagt fram medborgarförslag eller på annat sätt tagit politiska initiativ [Invånar- och brukarenkät]. Andel personer som uppger att de aktivt deltar i någon form av föreningsliv el ler liknande sammanslutning i förhållande till dem som anger att de inte gör det [Invånar- och brukarenkät]. Upplevd diskriminering [Invånar- och brukarenkät]. Förtroende för kommunen/landstinget[invånar- och brukarenkät]. RÄTT ATT DELTA 31