HIV/AIDS situationen i Tanzania

Transkript

1 HIV/AIDS situationen i Tanzania Idag anser de flesta insatta att den omfattande spridningen av HIV/AIDS i världens U-länder kan ses som en ren katastrofsituation. Det är på många sätt svårt för oss i vår del av världen att inse och förstå vilka förödande konsekvenser HIV/AIDS orsakar hos enskilda individer och hela samhällen i världens fattiga länder. Svårigheten ligger möjligen i att HIV/AIDS skiljer sig från de flesta andra katastrofer. Den inträffar varken plötsligt eller oväntat utan är ständigt närvarande. Kanske är det också därför som vi inte heller ser de stora rubriker och löpsedlar som denna pågående katastrof egentligen borde skapa varje dag. Sedan det första AIDS fallet i Tanzania konstaterades 1983 har spridningen av denna sjukdom fått hemska konsekvenser för landet och förödelsen som gått i sjukdomens spår är obeskrivlig. Tanzanias president deklarerade år 2000 att HIV/AIDS situationen kan ses som en nationell katastrof. Samtidigt är den bild som målas upp av situationen motsägelsefull beroende på vem man talar med eller vilken information man väljer att förlita sig på. De siffror på antalet HIVsmittade jag fick under min resa av personer som dagligen arbetade med detta problem skiljer sig betydligt från den officiella statistiken där de uppskattade värdena synes vara i underkant. En siffra som ofta anges på antalet HIV-smittade i landet brukar ligga kring 7-8%. Det råder emellertid stora skillnader mellan olika regioner. De lokalt arbetande människor som vi träffade under vår projektresa menade att en rimligare siffra ligger kring 14-15%. Men det verkliga antalet HIV-smittade vet man inte och mörkertalet kan vara stort. Människorna som dagligen arbetar med detta problem ansåg också att trots att regeringen börjat inse allvaret i problemet så görs det långt ifrån tillräckligt. De flesta HIV/AIDS program är fortfarande icke statliga och sponsras av privata personer, kyrkosamfund eller biståndsorganisationer. Idag är den svåra situationen gällande HIV/AIDS i Tanzania så omfattande att den inte längre enbart är ett hälso- och sjukvårdsproblem utan innefattar alla aspekter av samhället, på såväl politisk och ekonomisk som social och kulturell nivå. Detta inverkar självfallet mycket

2 negativt på landets utveckling och utgör ett stort hinder i bekämpningen av fattigdomen. Det erkända faktum att spridningen av HIV/AIDS är nära sammankopplat med fattigdom gäller även för Tanzania. Att många människor i landet lever i svår fattigdom orsakar på många sätt att spridningen av HIV-smittan ökar och gör det än svårare att förhindra detta. Orsakerna till den svåra HIV/AIDS situationen i Tanzania är många. Två viktiga anledningar som tidigare nämnts är den utbredda fattigdomen i landet samt att regeringen insåg allvaret i problemet och började vidta åtgärder först i ett mycket sent skede. Andra orsaker är bristande kunskap och utbildning, de fördomar och myter som fortfarande finns kring sjukdomen, det sociala stigmat förknippat med sjukdomen samt den svårtillgängliga och undermåliga sjukvården. Ett överhängande och mycket skrämmande problem är att kunskapen om HIV/AIDS är i det närmaste obefintlig eller ringa hos en stor del av befolkningen. De flesta har en bristande kunskap gällande hur sjukdomen smittar, hur man kan skydda sig, vikten av att testa sig och att det faktiskt finns hjälp att få om man redan är smittad. Att många unga inte heller har möjlighet att gå i skolan där det finns möjlighet att sprida information om sjukdomen förvärrar detta problem. Den bristande kunskapen hänger också ihop med den starka rädslan och alla de fördomar och myter som finns kring sjukdomen. Många tror fortfarande att sjukdomen utgör ett straff och människor håller sig undan från den drabbade då de tror att denne blivit förhäxad. Detta leder också till att många smittade söker bot hos de lokala medicinmännen eller de så kallade Witchdoctors istället för att söka den sjukvård och behandling de egentligen är i behov av. Tillsammans med rädslan och fördomarna har den bristande kunskapen skapat ett stort socialt stigma förknippat med sjukdomen. Det sociala stigmat har i sig förödande konsekvenser för både den drabbade och de närstående men utgör också ett stort hinder när det gäller att bekämpa sjukdomen. Att få tillgång till adekvat sjukvård i Tanzania är mycket svårt då det råder brist på allt ifrån sjukvårdsinrättningar och personal till mediciner och utrustning. Detta leder inte bara till att många HIV-smittade inte får den behandling de behöver utan orsakar också svårigheter för människorna att testa sig och få information om sjukdomen. I Tanzania är HIV/AIDS mediciner kostnadsfria men trots detta får den största delen av de HIV-smittade inte vård. Orsakerna till detta är många och beror inte enbart som tidigare nämnts på den bristande sjukvården. Det beror även till stor del på den okunskap som råder och det sociala stigmat som är förknippat med sjukdomen. Många HIV- smittade vet på grund av bristande kunskap eller rädsla inte ens om att de bär på smittan. Andra vet om att de bär på smittan men istället för att söka vård drar de sig undan för att undvika risken att bli utstötta. Vi fick under resan höra att många inte går till de HIV-kliniker som faktiskt finns för att de inte vill att någon ska se dem gå in. Många drabbade försöker således på grund av det sociala stigmat att hålla sin sjukdom hemlig och får med andra ord inte den behandling de behöver, vilket även medför att smittan förs vidare alltmer. Med samtliga dessa aspekter i beaktande synliggörs också anledningen till att HIV/AIDS i

3 mångt och mycket kan ses som en social och kulturell sjukdom, då dessa faktorer har en betydande och ofta avgörande inverkan på utgången. Många HIV/AIDS projekt i Tanzania inriktar sig på att informera och sprida kunskap om hur sjukdomen smittar, hur man kan skydda sig och låta testa sig men också hur man kan förbättra livskvaliteten hos de redan drabbade. Genom detta önskar man även kunna bryta det sociala stigmat. Men det skulle behövas en markant ökning av liknande projekt för de nuvarande fyller inte på långa vägar det enorma behovet som finns. De unga i Tanzania utgör en oerhört viktig målgrupp när det gäller bekämpningen av sjukdomen. I Tanzania är hela 65% av befolkningen under 25 år vilket gör det förståeligt att just denna grupp är så viktig att nå ut till. Risken att smittas av sjukdomen är ju ofta som störst under ungdomstiden då man har sin sexuella debut och ofta har flera sexuella partners men också för att man utsätts för andra risker som exempelvis kan involvera alkohol eller droger. Under denna tid lägger man också ofta sitt livsmönster så rätt information i denna ålder kan vara avgörande för framtiden. Den allra största riskgruppen utgörs av unga kvinnor utan eller med låg utbildning. Orsakerna till att unga kvinnor är så utsatta beror bland annat på fattigdom, lägre social status, tidiga äktenskap och kulturella och religiösa tabun. Tanzanias regering har som mål att minska antalet HIV-smittade i åldrarna år med en fjärdedel till år 2015 och märkbart är att mycket av informationen gällande HIV/AIDS riktar sig just till de unga. Populärkanalerna i Tanzania sänder mycket reklam och informationskampanjer kring detta och med slagord som Imagine a HIV free generation. It begins with you ( Tänk dig en HIV fri generation. Den börjar med dig. ) vill man nå ut till denna mycket viktiga målgrupp. Positivt är att kunskapen kring sjukdomen sakta men säkert börjar öka och att inställningen och fördomarna kring sjukdomen långsamt börjar förändras. Så ur denna synvinkel sker det förändringar i rätt riktning men dessa är ändå långt ifrån tillräckliga. Vi träffade under vår resa en äldre kvinna från Canada som under decennier bott i Tanzania och arbetat med olika HIV/AIDS projekt och omhändertagande av föräldralösa barn. Hon berättade att hon för 10 år sedan tog hand om ett endast några månader gammalt HIV-smittat barn. Denna handling ledde till att ingen längre vågade besöka henne då människor trodde att man blev smittad av att bara vara i närheten av barnet. Hon blev i och med detta själv utstött. Men hon kunde med viss glädje säga att det har skett en förbättring gällande kunskapen och inställningen till sjukdomen även om den går mycket långsamt. Hon berättade också om hur oerhört viktigt hennes arbete är, som inte enbart handlar om att informera och öka kunskapen om HIV/AIDS utan också om att finnas där för dem redan bär på HIV-smittan. Att bara bjuda

4 in dem på en kopp te och att våga tala öppet om sjukdomen betyder mycket för dem då de HIV-smittade på grund av det sociala stigmat ofta blir mycket isolerade och ensamma. Betydelsen av hennes arbete visades av det namn hon av lokalbefolkningen blivit tilldelad. Ett namn som fritt översatt betyder Glädjens mor. Detta påvisar än mer vikten av att bryta det sociala stigmat och öka kunskapen som ett första steg för att komma tillrätta med den ohållbara situationen med HIV/AIDS i landet. Men det finns nog inga siffror, dokument eller beskrivningar som på ett riktigt sätt kan beskriva HIV/AIDS situationen i Tanzania. Jag tror att man måste se det med egna ögon. Fastän jag bara fick se en bråkdel av alla problem och lidande sjukdomen orsakar så var det fullt tillräckligt för att inse vidden av detta oerhörda problem och hur hårt den drabbar befolkningen. Oftast ser man inte själva smittan eller sjukdomen i sig utan man får istället på olika sätt erfara de efterdyningar som sjukdomen för med sig. Vid besök på olika sjukhus och vårdinrättningar såg vi många för individer svåra konsekvenser orsakade av sjukdomen. Det rörde sig om allt ifrån följdsjukdomar till extrem utsatthet och socialt stigma. Det är även märkbart hur nästan alla familjer på något sätt är påverkade av den omfattande spridningen av HIV/AIDS. En mycket påtaglig konsekvens av den svåra HIV/AIDS situationen i landet är de många barn som varje dag förlorar sina föräldrar eller familj i sjukdomen och dessa föräldralösa och utsatta barn ökar i antal i en skrämmande takt. Föreståndarinnan för det barnhem vi besökte under resan berättade om hur barn lämnas överallt, i diken utmed vägar och vid sjukhus då det inte längre finns någon som har möjlighet att ta hand om dem. Det var också under vårt besök på barnhemmet Kilimanjaro Children Joy Foundation som jag fick den upplevelse gällande problemet med HIV/AIDS som starkast etsat sig fast i mitt minne. Föreståndarinnan från barnhemmet kom plötsligt fram till oss och bad att vi skulle besöka hennes granne som var svårt sjuk. Vi gick till grannhuset och möttes av en syn jag aldrig kommer att glömma. Ute på marken utanför ett litet lerhus halvlåg en kvinna som inte kan ha varit mer än 40 år även om hennes kropp såg ut att ha slitits hårt i 100 år. Hennes kropp var bara skinn och ben, ångesten lyste i hennes ögon och hon kippade efter luft. Hon var svårt sjuk i AIDS och hade dessutom fått tuberkulos som en följd av detta. Hon hade inte någon som kunde ge henne den vård och

5 omsorg som hon var i stort behov av. Vi körde henne till det lokala sjukhuset för att hon skulle få hjälp och då vi sa adjö hade hennes blick förändrats. Ångesten i hennes ögon hade bytts ut mot ett lugn och hon upprepade Asante sana (tack så mycket på swahili) Vi fick sedan reda på att hon avlidit bara några timmar efter det att vi lämnat henne på sjukhuset. Kanske kunde hon till slut finna frid i en torr och ren säng utan att vara ensam. Denna upplevelse slog mig så starkt för att denna kvinna bara är en av alla de människor som varje dag lider svårt på grund av HIV/AIDS och varken får den behandling eller omsorg de så väl skulle behöva. En människa som behöver gå igenom detta ofattbara och utdragna lidande är en människa för mycket. Frågan många ställer sig och känner hopplöshet och uppgivenhet inför är om vi överhuvudtaget kan komma tillrätta med detta oerhörda problem. Jag både hoppas och tror det. Trots att det inte finns något definitivt botemedel eller vaccin mot sjukdomen så har vi ändå kunskap om hur sjukdomen smittar, hur man kan skydda sig och det finns även behandling och vård att tillgå för dem som redan är smittade. Men kunskapen måste föras vidare och behandling och vård ges till de redan drabbade. Jag är övertygad om att vi med samlade krafter kan förändra situationen till det bättre men för att detta ska bli möjligt krävs det att vi alla inser allvaret i situationen och börjar prioritera denna fråga. Det är en förutsättning och ett av de avgörande leden i att bekämpa den rådande fattigdomen i såväl Tanzania som världens övriga fattiga länder. För varje dag som går orsakar HIV/AIDS ett obeskrivbart lidande. Lidande som skulle kunna ha förhindrats och förhindras med relativt små medel. Karolina Nilsson, ledamot

6 HIV är en förkortning av Humant Immunbrist virus. Viruset förstör sakta men säkert kroppens immunförsvar som har till uppgift att skydda oss mot olika sjukdomar. AIDS är en förkortning av Acquired Immuno Deficiency Syndrom. AIDS är samlingsnamnet för de tillstånd som uppstår, när HIV har förstört en HIV smittad persons immunförsvar så att en rad olika livshotande infektioner och tumörsjukdomar riskerar tillstöta och att en eller flera av dessa har tillstött. Den absolut vanligaste smittvägen för HIV är genom oskyddat samlag men viruset kan även föras vidare genom att smittat blod kommer i kontakt med en annan persons blodomlopp vid exempelvis en blodtransfusion. Viruset kan även föra vidare från en HIV-smittad kvinna till hennes barn under graviditet, födsel och amning. HIV smittar inte via luften eller vanlig hudkontakt. Det finns i dagsläget inget definitivt botemedel mot uppkommen sjukdom men det finns mediciner som bromsar sjukdomsförloppet. Mycket forskning idag ägnas åt att finna ett vaccin mot HIV/AIDS.