EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET. om sektorn för torkat foder

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2008) 570 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om sektorn för torkat foder SV SV

3 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om sektorn för torkat foder 1. INLEDNING I enlighet med artikel i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (som ersatte kravet i artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1786/2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder) ska kommissionen inför rådet före den 30 september 2008 lägga fram en rapport om sektorn grundad på en utvärdering av den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder. Rapporten ska särskilt behandla utvecklingen vad gäller baljväxter och annat grönfoder, produktionen av torkat foder och uppnådd minskad förbrukning av fossila bränslen, och ska, om så behövs, åtföljas av lämpliga förslag. I samband med utarbetandet av denna rapport har kommissionen tagit del av en extern rapport där sektorn för torkat foder utvärderas BESKRIVNING AV STÖDSYSTEMET 2.1. Bakgrund Genom rådets förordning (EEG) nr 1067/74 infördes den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) för torkat foder från den 1 april 1974 med syftet att öka den interna produktionen av proteinrikt djurfoder. En enhetlig bidragsnivå infördes, med regleringsår som inleds den 1 april och avslutas den 31 mars året efter. För att det producerade fodret ska vara stödberättigat måste det uppfylla vissa kvalitetsnormer med avseende på vattenhalt och proteininnehåll. Efter en revidering 1978 antogs rådets förordning (EEG) nr 1117/78. I denna förordning fastställdes ett riktpris för att producenterna skulle kunna garanteras en rimlig avkastning. Eftersom soltorkat foder även blivit föremål för konkurrens från djurfoder från tredjeländer infördes ett bidrag för soltorkat foder, som dock låg på en lägre nivå jämfört med stödet för dehydratiserat foder. Produktionen steg stadigt under hela 1980-talet. Detta resulterade i en okontrollerbar ökning av de totala utgifterna eftersom ingen gräns hade satts för hur stora kvantiteter som stöd kunde betalas ut för. För att kunna begränsa kostnaderna och påverka EU:s produktionsnivåer antogs därför 1995 rådets förordning (EG) nr 603/95. En maximal garanterad kvantitet (MGK) på ton för dehydratiserat och ton för soltorkat foder infördes. Ytterligare justeringar i systemet gjordes genom 2003 års reform, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1786/ Etude d évaluation des mesures communautaires dans le secteur des fourrages séchés, ANDI, COGEA, Univ. Lleida, DACS, september 2007, SV 2 SV

4 2.2. Det nuvarande stödsystemet Sedan den 1 april 2008 regleras den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder genom rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden. Förordning (EG) nr 1234/2007 har ersatt rådets tidigare förordning (EG) nr 1786/2003 om upprättande av den gemensamma marknaden för torkat foder efter 2003 års reform. Denna förordning trädde i kraft Förädlingsföretag kan beviljas ett stöd om 33 euro per ton för såväl dehydratiserat som soltorkat foder. För att begränsa utgifterna har man infört en maximal garanterad kvantitet om ton per regleringsår för dehydratiserat och/eller soltorkat foder, som fördelas mellan medlemsstaterna. Om denna kvantitet överskrids minskas stödet till berörda medlemsstater i proportion till den överskridande kvantiteten. För att vara stödberättigat måste det torkade fodret uppfylla vissa kvalitetskriterier med avseende på vattenhalt och proteininnehåll. Efter 2003 års reform minskades den årliga budgeten för stöd för förädling av torkat foder från en nivå på omkring 300 miljoner euro före reformen till 163 miljoner euro [33 euro x 4,96 miljoner ton (MGK)]. De faktiska utgifterna uppgick till 152 miljoner euro för regleringsåret 2005/2006 och 143 miljoner euro för regleringsåret 2006/2007. Detta underutnyttjande av budgeten kan förklaras av att stödet hade minskats till 33 euro per ton, vilket ledde till att mindre kvantiteter producerades. År 2005 frikopplades 133 miljoner euro av budgeten för stöd till förädling av torkat foder för att integreras i systemet med samlat gårdsstöd, där stödrättigheter beviljas till odlare i proportion till hur mycket de levererat till förädlingsföretag under referensperioden Med ett genomsnittligt marknadsvärde på 110 euro per ton uppgår det totala marknadsvärdet för EU:s produktion på 4,5 miljoner ton till 495 miljoner euro. Stödnivån (143 miljoner euro under 2006/2007) utgör cirka 30 % av värdet av den saluförda produktionen (495 miljoner euro). Om man studerar utgifterna fördelat på de olika medlemsstaterna ser man att stödet främst utnyttjas av Spanien, Frankrike och Italien. Dessa tre medlemsstater använde 86 % av budgeten för 2006/2007. Tyskland, Nederländerna, Danmark och Förenade kungariket utnyttjade tillsammans 10,5 % av budgeten. I de nya medlemsstaterna är sektorn för torkat foder liten: 2006 använde EU-10 endast 1,6 % av budgeten. Stödsystemet för torkat foder är komplext och medför därför ett betydande administrativt arbete för såväl den privata som den offentliga sektorn i medlemsstaterna. De uppskattade finansiella kostnaderna för administrationen varierar mellan medlemsstaterna, från 0,63 euro per ton i Frankrike till 4,42 euro per ton i Italien Utvecklingen för kriterierna för stödberättigande De genomförandebestämmelser som under perioden successivt infördes av kommissionen innebar att temperaturen i början av torkningsprocessen lades fast på 93 ºC. Kommissionens förordning (EG) nr 676/1999 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 785/95 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 603/95 om den SV 3 SV

5 gemensamma marknaden för torkat foder innebar att en lägsta temperatur om 350 ºC i början av torkningsprocessen infördes för att garantera produkternas industriella karaktär. Kravet på hög temperatur utgjorde i praktiken ett tekniskt hinder (och ett hinder för nya förädlingsföretag). Det bromsade även utvecklingen för olika förtorkningstekniker och användningen av biomassa som bränsle i torkanläggningar. Till följd av 2003 års reform och kommissionens förordning (EG) nr 382/2005 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1786/2003 sänktes minimitemperaturen i torken till 250 ºC för att uppmuntra mindre energiintensiva metoder och för att främja användningen av grönfoder med lägre vattenhalt. Denna lägre temperatur har medfört ökad användning av olika förtorkningstekniker och gjort det möjligt att använda biomassa vars värmeeffekt inte räcker till för att uppnå 350 ºC. För att kunna bredda användningsområdet för nya kommersiella tillämpningar och underlätta utvecklingen av effektivare och miljövänliga tillverkningsmetoder avskaffades nyligen genom kommissionens förordning (EG) nr 382/2005, ändrad genom förordning (EG) nr 1388/2007 de tekniska kraven för torkar med avseende på dehydratisering av färskt foder (inlufttemperatur, torkningsprocessens längd och tjockleken på varje foderskikt). 3. STRUKTUREN INOM SEKTORN FÖR TORKAT FODER 3.1. Markareal Inom EU står grönfodret för ungefär hälften av den totala mängden djurfoder som konsumeras. Det betas antingen direkt eller framställs genom slåtter och konservering av gräs från permanenta eller tillfälliga gräs- och betesmarker eller av ett- eller fleråriga grödor (lusern, klöver, ensilagemajs etc.). I de åtta största produktionsländerna (Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Danmark, Tjeckien, Förenade kungariket och Tyskland), där 96 % av den maximala garanterade kvantiteten produceras, uppgick den areal som regleringsåret 2005/2006 kontrakterats för torkat foder till hektar, vilket endast motsvarar 1 % av EU:s totala grönfoderareal. Av denna areal används 80 %, dvs hektar, för odling av lusern (framför allt i Frankrike, Spanien och Italien) och hektar utgörs av gräs- och betesmarker (främst i Tyskland, Danmark och Nederländerna). Detta motsvarar 24 % av EU:s totala lusernareal respektive 0,24 % av den totala gräs- och betesarealen. Det saknas tillförlitliga uppgifter för de senaste åren om den areal som kontrakterats för produktion av torkat foder, men man uppskattar att denna areal har minskat till cirka ha under 2007/2008 (en minskning med 3,5 % jämfört med 2005/2006). Däremot har EU:s totala odlingsareal för lusern (baljväxtfoder) förblivit konstant, medan den totala gräs-och betesarealen ökade med 2 % under 2006/2007 jämfört med 2005/ Produktion De tre största producenterna (Frankrike, Spanien och Italien) svarar för 85 % av den produktion inom EU-27 som stöds av den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder. Två tredjedelar av EU-produktionen finns koncentrerad i tre specifika områden i dessa medlemsstater: Champagne-Ardennes (80 % av Frankrikes produktion), Aragonien och Katalonien (75 % av Spaniens produktion) och Emilia Romagna och Venetien (75 % av Italiens produktion). I dessa storproducerande länder användes den areal som kontrakterats för torkat foder under regleringsåret 2005/2006 huvudsakligen för odling av lusern (98 % i SV 4 SV

6 Frankrike, 97 % i Spanien och 75 % i Italien). I de nordligare länderna, å andra sidan, utgörs den areal som kontrakterats för torkat foder huvudsakligen av gräs- och betesmark (93 % i Tyskland, 80 % i Danmark och 64 % i Nederländerna). I EU som helhet används 80 % av den areal som kontrakterats för torkat foder för odling av lusern. I de åtta största produktionsländerna 2 odlar cirka jordbrukare grönfoder med avtal om förädlingsstöd. Det finns dessutom 300 förädlingsanläggningar, varav en tredjedel i Spanien. Den sysselsättning som är direkt kopplad till förädlingssektorn inom EU-27 beräknas uppgå till heltidsekvivalenter, och den indirekta sysselsättningen beräknas uppgå till heltidsekvivalenter Det torkade fodrets roll inom foderindustrin De ton torkat foder som berättigade till EU-bidrag under regleringsåret 2007/2008 motsvarar ungefär ton råprotein och utgör cirka 1 % av den totala mängd råprotein som konsumeras av boskap inom EU. Cirka 30 % av det torkade fodret används inom foderblandningsindustrin och resterande 70 % konsumeras direkt av djuren. Man uppskattar att hälften av den direkta konsumtionen utgörs av pellets, hälften av långbalar. Uppskattningsvis beror 20 % av efterfrågan på torkat foder på detta foders speciella kvalitet (t.ex. inom mjölkboskaps- och kaninbranscherna), medan resterande 80 % tjänar som proteinoch fiberkälla och skulle kunna ersättas av andra protein- och fiberkällor. Torkat foder måste därför kunna erbjudas till ett pris som är konkurrenskraftigt i förhållande till andra proteinkällor, t.ex. sojaböns-, solros- och rapsfrömjöl Torkteknik (dehydratiserat / soltorkat foder) Två typer av förfaranden för torkning av grönfoder kan få stöd via den gemensamma organisationen av marknaden: dehydratisering och soltorkning Dehydratiserat foder Dehydratisering, som är en torkprocess vid höga temperaturer, utgör den dominerande industriella metoden bland de företag som stöds via den gemensamma marknadsorganisationen. Denna teknik innebär att het luft ( ºC) sprutas in i en tork genom vilken grönfoder passerar. Den heta luften garanterar en mycket snabb torktid, vilket gör att fodrets proteinhalt, energivärde och färg bibehålls. Grödornas ursprungliga vattenhalt kan variera stort beroende på hur de hanterats efter slåtter och beroende på vilken region det rör sig om: vattenhalten kan vara lägre än 40 % om fodret fått ligga kvar på marken några timmar efter slåtter (Spanien, Italien), men kan uppgå till mer än 75 % i Europas nordligare regioner där det på grund av väderförhållandena inte är möjligt med sådan hantering före torkning (Danmark, Sverige). Före 2003 års reform begränsades mängden stödberättigat dehydratiserat foder till en maximal garanterad kvantitet på ton per regleringsår. 2 Spanien, Frankrike, Italien, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Förenade kungariket och Tjeckien. SV 5 SV

7 Utvecklingstrenderna för produktionen på nationell nivå varierar stort. I Spanien och Italien har man noterat en stark uppgång för torkat foder, medan det i medlemsstater som Frankrike, Nederländerna och Tyskland skett en nedgång Soltorkat foder Det traditionella sättet att torka foder har varit att soltorka det på åkern. Därefter konditioneras och lagras detta hö. För att soltorkat foder ska vara stödberättigat måste det bearbetas i en förädlingsanläggning. Denna teknik har inte utgjort något alternativ till dehydratisering eftersom slutprodukten anses ha lägre kvalitet: lägre proteinhalt (blad blir kvar på åkern), lägre vitamin- och mineralinnehåll och sämre hygienkvalitet p.g.a. den lägre torktemperaturen. Före 2003 års reform begränsades mängden stödberättigat soltorkat foder till en maximal garanterad kvantitet på ton per regleringsår. Endast fem medlemsstater kunde utnyttja den nationella garanterade kvantiteten (NGK) för soltorkat foder. Italien och Spanien är de enda medlemsstater som fortfarande kommer upp i betydande produktionsnivåer. Övriga medlemsstater har en produktion som ligger på en låg nivå (Frankrike och Portugal) eller har upphört helt med sin produktion (Grekland). 4. FÖRÄDLINGSSTÖDETS KONSEKVENSER 4.1. Konsekvenserna för produktionen Utvecklingen inom EU-15 vad gäller produktionen av torkat foder visar en progressiv ökning med 2 % per år för perioden Som ett resultat av 2003 års reform, som trädde i kraft 2005, minskade den stödberättigade produktionen av dehydratiserat foder inom EU med cirka 17 % regleringsåret 2005/2006 och med cirka 23 % regleringsåret 2006/2007, jämfört med regleringsåret 2004/2005 (se bilaga). Under regleringsåren 2006/2007 och 2007/2008 stabiliserades produktionen av torkat foder på cirka 4,45 miljoner ton, varav 3,9 miljoner ton dehydratiserat och 0,55 miljoner ton soltorkat foder års reform har inte resulterat i någon betydande övergång från en produktion av dehydratiserat foder till en produktion av soltorkat foder Konsekvenserna för jordbrukarna Ett resultat av 2003 års reform var förbättrade inkomster genom att en del av det tidigare förädlingsstödet omvandlades till ett frikopplat stöd till jordbrukarna. Men vad gäller lönsamheten minskade bruttomarginalen för grönfoder genom att producenternas försäljningspris under regleringsåret 2005/2006 sjönk jämfört med regleringsåret 2004/2005. På grund av att så många olika produktions- och försäljningssystem tillämpas är det dock mycket svårt att få fram genomsnittsvärden som på ett korrekt sätt återspeglar lönsamheten för grönfoder. Vad gäller jordbruksföretagens förvaltning visar utvärderingen även att jordbrukarna i allt högre utsträckning lägger ut sådd och skörd och annan produktionsverksamhet på entreprenad hos förädlingsindustrin. Noteras bör även att utvärderingen från AND International visar att SV 6 SV

8 grödor som sås växelvis med lusern gynnas av luserns positiva agronomiska egenskaper, vilket gör att dessa grödor ger högre avkastning Konsekvenserna för förädlingsindustrin Industrins tillgång på råvaror bestäms av förädlingsföretagens möjligheter att erbjuda producenterna ett pris för råvaran som ger en konkurrenskraftig bruttomarginal i förhållande till andra grödor (spannmål och oljeväxter). Med tanke på marknadsprisnivåerna för slutprodukten, och även produktionskostnaderna, krävs det i stor utsträckning gemenskapsstöd för att priserna på råvarorna (lusern, vall) ska bli konkurrenskraftiga. Konkurrensläget för torkat foder jämfört med andra typer av proteinkällor är till stor del beroende av energikostnaderna. Situationen är därför en helt annan i EU:s nordligare regioner, där förädlingsindustrin ställs inför höga torkningskostnader, än i de sydligare regionerna, där lusern kan förtorkas i solen för att minska torkningskostnaderna. Med tanke på den betydelse som stödet har för industrins totala intäkter skulle de flesta förädlingsföretag, framför allt i de nordligare regionerna, lägga ned sin verksamhet och de arbetstillfällen som finns där skulle försvinna om stödsystemet avskaffades Konsekvenserna för miljön Mark och vatten Lusern är en uppskattad gröda, inte minst i växelbruk för att undvika monokultur av spannmål, och anses vara bättre för miljön än alternativa grödor (främst majs, i viss mån även vete) på grund av dess gynnsamma effekter för marken, vattnet, den biologiska mångfalden och landskapet. Lusern förbättrar markstrukturen, utvecklar ett djupt rotsystem, är en flerårig marktäckare, kväver ogräs, motverkar eluviation och minskar användningen av bekämpningsmedel. Baljväxternas förmåga att binda kväve från luften leder till minskad användning av kvävegödsel. Jordförlusten på grund av erosion är mindre än för majs. Grönfoder binder vatten effektivare än alternativa grödor; avrinningen vid regn blir mindre, och jordens förmåga att hålla kvar vattnet blir bättre. Till följd av den låga tillförseln av insatsmedel och på grund av dess egenskaper som flerårig marktäckare har lusern positiva effekter på vattenkvaliteten. Vid bevattning behöver lusern 17 % mer vatten per år än majs, men detta behov är jämnare fördelat över året, vilket innebär att toppar på sommaren undviks. Flerårig odling, minskad monokultur och en diversifierad naturmiljö anses generellt som positivt för den biologiska mångfalden och landskapet Förbrukning av fossila bränslen Torkning av foder kräver en betydande mängd fossilt bränsle. Den gemensamma organisationen av marknaden tillåter en hög energiförbrukning inom denna industri, främst från förbränning av fossila bränslen med stora utsläpp av växthusgaser som följd. För regleringsåret 2004/2005, som var det sista regleringsåret innan 2003 års reform trädde i kraft, uppgick förädlingsindustrins energiförbrukning i de åtta länderna med störst produktion till cirka toe (ton oljeekvivalenter), varav 90 % från fossila bränslen. SV 7 SV

9 Från och med regleringsåret 2005/2006 har produktionen av dehydratiserat foder sjunkit och följaktligen även bränsleförbrukningen. För regleringsåret 2004/2005 till regleringsåret 2006/2007 uppskattas denna minskning till över toe, varav de fossila bränslena står för toe. Medlemsstat Energiförbrukning (för de 8 största produktionsländerna) Torkat foder (miljoner t) 2004/2005 (1) 2005/2006 (1) 2006/2007 (2) toe Torkat foder (miljoner t) toe Torkat foder (miljoner t) Tyskland 0, , , Danmark 0, , , Spanien 2, , , Frankrike 1, , , Italien 0, , , Nederländerna 0, , , Förenade kungariket 0, , , Tjeckien 0, , , Totalt 4, , , toe/t torkat foder 0,1081 0,1091 0,1067 Källa: (1) AND International, (2) GD AGRI. Kvoten toe/t torkat foder verkar ha förblivit konstant under perioden 2004/2005 till 2006/2007. Detta tyder på att ingen avgörande energibesparing per ton torkat foder har uppnåtts till följd av tekniska förbättringar. Inte heller sänkt minimitemperatur vid torkningen verkar ha gett någon effekt på energiförbrukningen per ton torkat foder. Minskningen i den totala bränsleförbrukningen är direkt kopplad till den minskade produktionen av dehydratiserat foder. Spanien och Italien uppvisar den bästa kvoten toe/ton torkat foder, men de gynnas också av väderförhållandena där. Nederländerna, Tyskland och Frankrike förbrukar mer bränsle per ton torkat foder på grund av mindre gynnsamma väderförhållanden. Förenade kungariket och Danmark, slutligen, verkar tillämpa mer hållbar teknik för att producera torkat foder Utsläpp av växthusgaser Torkningsindustrins energiförbrukning får betydande konsekvenser för förbrukningen av de fossila bränsleresurserna och utsläppen av växthusgaser. Förutom de miljömässiga konsekvenserna av att använda icke-förnybara energiresurser innebär förbränningen av dessa bränslen även utsläpp av olika förorenande gaser och dammpartiklar. Regleringsåret 2004/2005 uppgick den totala mängden växthusgaser som släpptes ut till följd av förbränning av fossila bränslen inom torkningsföretagen inom EU till ton koldioxidekvivalenter. Den nedgång i produktionen av torkat foder som blev följden av 2003 års reform av den gemensamma marknadsorganisationen har inneburit en besparing på mer än ton bränsle. Regleringsåret 2005/2006 motsvarade detta en minskning av växthusgasutsläppen med cirka ton koldioxidekvivalenter, dvs. en minskning med cirka 15 % av det totala utsläppet föregående regleringsår. toe SV 8 SV

10 4.5. Konsekvenserna för djurfodermarknaden Stödet till torkat foder har fått begränsade konsekvenser för EU:s produktion av djurfoderprotein. Under regleringsåret 2005/2006 utgjorde denna produktion cirka 1 % av den totala mängd råprotein som konsumerades av EU:s djurbesättningar. Påpekas bör att torkning av foder endast är ett sätt att bevara proteininnehållet. Med tanke på att endast 25 % av lusernproduktionen går till produktion av torkat foder skulle ett avskaffande av stödsystemet inte innebära att denna gröda försvinner helt och hållet. Sojabönsmjöl utgör fortfarande den främsta proteinkällan på djurfodermarknaden i EU och står för mer än 60 % av det vegetabiliska proteinet. Sojabönsmjöl har ett högre proteininnehåll (mellan 40 och 45 %) än alternativen. När det gäller sojabönsmjöl är EU i hög grad beroende av import; den egna produktionen utgör nämligen endast 2 % av konsumtionen inom EU. Den näst största proteinkällan utgörs av rapsmjöl, som har ett något lägre proteininnehåll (mellan 30 och 35 %) och som huvudsakligen produceras i Europa. Med tanke på att 80 % av efterfrågan på torkat foder skulle kunna ersättas av andra proteinkällor, i första hand importerade sådana, kan inte EU:s stödsystem anses vara effektivt. 5. AVSLUTANDE KOMMENTARER Fördelar med det nuvarande systemet Nackdelar med det nuvarande systemet Producenten Konkurrenskraftiga priser på råvaror Råvarupriset beroende av gemenskapsbidrag Industrin Konsumenten (djurägaren) Miljön Sysselsättningen bevaras (cirka arbetstillfällen) Stödet = 22 % av totala intäkterna Konkurrenskraftiga priser på torkat foder På gårdsnivå: positiva effekter på marken vattenkvaliteten den biologiska mångfalden Huvudparten av industrin beroende av EU-bidrag 80 % av efterfrågan på torkat foder skulle kunna ersättas med andra proteinkällor På global nivå: negativa effekter på nettobalansen för fossila bränslen ( toe/år för 2004/2005) nettobalansen för växthusgasutsläpp ( t koldioxidekvivalenter/år för 2004/2005) Det torkade fodrets betydelse på fodermarknaden som vegetabilisk proteinkälla är redan nu begränsad. Utvecklingen på fodermarknaden med ökande fodereffektivitet, lägre tillväxt inom köttproduktionen och tillgång till billiga proteinrika biprodukter från biobränsleproduktionen bidrar ytterligare till en marginalisering av torkat foder. Denna sektors lönsamhet är starkt beroende av stöd. Förädlingsvärdet från sektorn för torkat foder utgör 22 % av de totala intäkterna, vilket i stort sett motsvarar budgeten för EU-stödet. Vad gäller miljöaspekterna är förbrukningen av fossila bränslen för att producera torkat foder betydande och resulterar i stora växthusgasutsläpp. SV 9 SV

11 Den 20 maj 2008 antog kommissionen ett antal lagstiftningsförslag för en hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken [KOM(2008) 306 slutlig] som bland annat innehåller en fullständig frikoppling av stödet till sektorn för torkat foder från och med den 1 april 2011 [artikel 8 c i förslaget till rådets förordning om ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken genom ändring av förordningarna (EG) nr 320/2006, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 3/2008 och (EG) nr [ ]/2008]. I skäl 15 i förslaget anges att stödet [bör] frikopplas, men det bör föreskrivas en kortare övergångsperiod på två år så att sektorn hinner anpassa sig. Denna rapport behöver därför inte åtföljas av några separata förslag. SV 10 SV

12 BILAGA UTVECKLINGEN FÖR STÖDBERÄTTIGAD PRODUKTION AV TORKAT FODER (i ton) Dehydratiserat NGK 1995/ / / / / / / / / / / /07 Belgien/Luxemb Danmark Tyskland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Nederländerna Österrike Portugal Finland Sverige Förenade kungariket TOTALT EU Tjeckien Litauen Ungern Polen Slovakien TOTALT EU TOTALT EU Soltorkat NGK 1995/ / / / / / / / / / / /07 Grekland Spanien Frankrike Italien Portugal TOTALT EU SV 11 SV