EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ARBETSDOKUMENT. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling 6 november 2001 ARBETSDOKUMENT om kommissionens meddelande om möjligheterna att främja odlingen av växtproteiner i EU (KOM(2001) 148 C5-0260/ /2116(COS)) Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling Föredragande: Struan Stevenson DT\ doc PE

2 Inledning I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet har kommissionen redovisat olika alternativ för att främja odlingen av växtproteiner inom EU med syftet att i första hand täcka förväntad brist på grund av det fortsatt gällande förbud mot användning av kött- och benmjöl (KBM) som infördes under BSE-krisen. När jordbruksministrarnas råd träffades i Luxemburg i juni 2001 lyckades man inte nå en kvalificerad majoritet vare sig för eller emot ett beslut att förlänga förbudet mot användning av kött- och benmjöl. Beslutet att göra detta måste därför fattas av Europeiska kommissionen. Det faller inom kommissionens behörighet att förlänga förbudet till åtminstone den 1 januari 2002, och eventuellt under en maximiperiod som inte överstiger två år totalt, det vill säga till den 1 januari Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har därför bett att få lägga fram ett betänkande som skall kommentera kommissionens meddelande och analysera de eventuella alternativ som kan finnas när det gäller att täcka den beräknade bristen på protein i djurfoder. Även om problemet i första hand gäller att täcka en förväntad brist på 50 procent protein i fodret för icke-idisslande djur, kommer det också att få betydelse för försörjningen med proteinrikt foder för djurbeståndet som helhet. Det beslutades emellertid vid utskottets sammanträde den 18 september 2001 att utfrågningar skulle genomföras för en allsidig diskussion av situationen. Med hjälp av Ekonomiska och sociala kommittén och dess föredragande i den aktuella frågan, Sabin, kommer följande dokument att användas som utgångspunkt för diskussionen. De viktigaste proteinkällorna inom EU är ärtväxter (ärtor, bönor, sötlupiner, lusern, rödklöver, solrosor och sojabönor), säd och gräs samt kål (grönkål, kålrot, rova, foderbetor och raps). Vissa av dessa grödor kan ensileras och/eller tillföras annat foder genom inblandning. Näringsvärdena för dessa grödor är ganska välkända, även om inte alla lämpar sig för allmän odling i största delen av EU, framför allt inte i de norra medlemsstaterna (sojabönor, solrosor etc.). Det finns ett stort urval andra grödor, liksom foderkakor från utvinning av oljor, som kan användas i djurfoder. Omständigheter bakom underskottet i Europa: 1. Bristande globala tillgångar Inom Europeiska unionen har graden av självförsörjning av växtprotein åter minskat - förra året till under 25 procent - sedan de två senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken och överenskommelserna inom Världshandelsorganisationen (WTO). Trots att den globala produktionen av proteinrika ämnen ökade med 60 procent under de 15 åren mellan 1985 och 2000 betyder den ekonomiska utvecklingen i vissa länder, särskilt i Asien, att förhållandet mellan utbud och efterfrågan på världsmarknaden genomgår en förändring på ett sätt som inte alls gynnar Europeiska unionen. För närvarande är utbudet koncentrerat till tre länder, nämligen Förenta staterna, Brasilien och Argentina, vilka tillsammans står för 80 procent av världsproduktionen men samtidigt utsätts dessa grödor för en större klimatrelaterad risk. Europeiska unionens tillgångar av växtprotein PE /5 DT\ doc

3 kommer alltmer i ett utsatt läge. 2. Utvecklingen av köttkonsumtionen Användningen av KBM i foder till idisslare har redan varit förbjudet inom EU under ett antal år. Förbudet har också utökats till att omfatta fiskmjöl i foder till idisslare, även om marint protein fortfarande kan ges till grisar och fjäderfä. Nedgången i konsumtionen av nötkött efter BSE- och mul-och-klövsjukekrisen ledde till en ökad efterfrågan på fjäderfä- och griskött. Inom dessa sektorer för djurproduktion konsumeras stora mängder av ämnen som innehåller mycket protein och energi. Detta kommer därför i sin tur att öka efterfrågan på ytterligare proteinrikt foder för dessa sektorer. Enligt beräkningar som gjorts kommer den totala effekten av detta förbud mot KBM att bli att cirka två miljoner ton protein per år försvinner från det foder som ges till djuren inom EU. Alternativ för att främja odlingen av växtproteiner: Marknadskrafterna avgör var och hur mycket en produkt köps och säljs. Europeiska unionen har under de senast sju åren täckt proteinbristen genom import av växtproteiner från Amerika, Brasilien och Argentina, till största delen genetiskt modifierade och till en avsevärt lägre kostnad än proteiner som inte är genetiskt modifierade (med skyddad identitet). Frågan om genetiskt modifierade grödor är mycket känslig - detta obefogat enligt somliga - och särskilt gäller detta sojabönor med påföljd att svårigheter skapas för boskapsuppfödare, framför allt när det gäller att klara kostnaderna för foder utan genetiskt modifierat innehåll. Förbättrad spårbarhet och märkning blir därför oumbärliga för att bygga upp allmänhetens förtroende när det gäller genmodifierade organismers säkerhet och godtagbara miljömässiga egenskaper i Europa. Om Europeiska unionen siktar på en självförsörjningsgrad utöver vad marknaden bestämmer krävs tvång eller stimulansåtgärder men det också som en följd av producenternas oförmåga att reagera på signaler från marknaden. 1. Ökat stöd för proteingrödor Förenta staterna har bedömt att sojamarknaden är mer lönsam än den för spannmål och bedriver en politik som främjar inkomster grundade på sojaproduktion genom ett hektarstöd och ett garanterat minimipris. Samtidigt gör Europeiska unionen precis det motsatta då man tillämpar Agenda Kommissionens exempel visar dock att hektarstödet för oljeväxter och växtprotein ger ett begränsat resultat vad beträffar produktionen. Införandet av ett skyddsnät i form av ett lägsta garantipris, oavsett om denna ordning tillämpas, anses ändå vara ett grödspecifik stöd enligt Blair House-avtalet. Om ett grödspecifikt stöd infördes skulle arealen få uppgå till högst 5,5 miljoner hektar enligt Blair House-avtalet. Med uttagen mark på 10 procent frånräknad skulle införandet av ett grödspecifikt stöd begränsa största areal till 4,9 miljoner hektar, vilket Europeiska unionen redan är nära, och det är därför inte tillräckligt för att täcka bristen. 2. Använd utvidgningen som en möjlighet Beträffande förhandlingarna som bör ha slutförts senast 2003 kan man rimligtvis förvänta sig att åtminstone några av kandidatländerna skall ha anslutits till Europeiska unionen före DT\ doc 3/5 PE

4 Kandidatländerna är självförsörjande i högre grad än Europeiska unionen. Eftersom spannmål fortfarande är mer lönande för dessa länder skulle grödspecifika stöd ändå behöva införas. Fastän anslutningen av kandidatländerna till Europeiska unionen skulle innebära en högre grad av självförsörjning ifråga om växtproteiner och uppgå till nästan 28 procent skulle de nyanslutna länderna dock lyda under samma Blair House-avtal, och regler om största areal för grödspecifika stöd skulle gälla. Om produktionen ökar i de nyanslutna länderna måste den minska i de nuvarande 15 medlemsstaterna. 3. Utveckling av sektorerna för icke-livsmedel Genom produktion av oljeväxter utvinns två produkter, nämligen vegetabilisk olja och foderkakor (en biprodukt som används i djurfoder). Det skulle därför ligga ett avsevärt ekonomisk värde i att utveckla sektorn för icke-livsmedel genom erbjudande av stöd för odling av grödor på uttagen mark. Odling av grödor på uttagen mark skulle dock upphäva syftet med uttagen mark som ett medel att kontrollera produktionen och stimulera odling i växtföljd. Biologiskt nedbrytbara produkter från oljeväxtproduktionen som smörjmedel, lösningsmedel och biobränsle är biprodukter som blir alltmer lönande. Trots att kommissionen är intresserad av sektorn för biobränsle beror utvecklingen huvudsakligen på skattesituationen för biobränsle. För närvarande är de EU-regler som styr denna produktionssektor bristfälliga. Det administrativa övervakningssystemet hindrar faktiskt producenter som vill odla grödor för icke-livsmedel på uttagen mark. Eftersom dessa möjligheter (lipidkemi och biobränsle) är av väsentlig betydelse för hela gemenskapen måste kommissionen ändra kurs och föreslå ett passande regelverk och en finansiell ram för avsättning av ovannämnda produkter som har visat sig ha förtjänster trots bristerna i regleringen. 4. Upphäv det tillfälliga förbudet mot fiskmjöl Fiskmjöl borde inte ha klassats som ett animaliskt protein när det i själva verket är ett marint protein. Det har aldrig funnits minsta antydan om kopplingar mellan fiskmjöl och BSE eller CJD och att ta bort förbudet för fiskmjöl i foder för idisslare skulle vara ett betydelsefullt bidrag när det gäller att täcka den väntade proteinbristen. Slutsatser: 1. Ökat stöd för proteingrödor Fördelar: ökad sojaproduktion Nackdelar: begränsad produktionsökning 2. Använd utvidgningen som en möjlighet Fördelar: anslutningsländernas ökade självförsörjningsgrad Nackdelar: tidsperspektivet motsvarande minskning av produktionen i de nuvarande medlemsstaterna PE /5 DT\ doc

5 3. Utveckling av sektorerna för icke-livsmedel Fördelar: gynnar miljön växande marknad för biprodukter Nackdelar: motverkar syftet med uttagen mark för närvarande bristande ekonomisk reglering 4. Upphäv det tillfälliga förbudet mot fiskmjöl Fördelar: ökad tillgång på protein Nackdelar: möjlig korskontaminering med KBM DT\ doc 5/5 PE