EUROPAPARLAMENTET. Budgetkontrollutskottet

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 Budgetkontrollutskottet ARBETSDOKUMENT 1 nr 2 om budgetöversynen Godtagbar risk för fel Budgetkontrollutskottet Föredragande: Herbert Bösch 1 Ett arbetsdokument är ett förberedande dokument. Det är inte ett slutligt dokument då det inte har genomgått det traditionella parlamentsförfarandet: framläggande, diskussion, ändringar, omröstning. Följaktligen representerar åsikter och överväganden som uttrycks i ett arbetsdokument föredragandens inledande och personliga åsikter, inte utskottets slutliga ställningstagande. DT\ doc PE v01-00

2 Inledning 1. Begreppet godtagbar risk för fel infördes genom Europeiska revisionsrättens yttrande nr 2/2004 om en ram för gemenskapens interna kontroll. 2. Europaparlamentet kommenterade revisionsrättens viktiga strategiska överväganden vid sitt beviljande av ansvarsfrihet för budgetåren 2003, 2004 och 2005 och anordnade även en workshop för att diskutera frågan den 12 juli Kommissionen kom med en uppföljning av revisionsrättens yttrande i två separata meddelanden. Först kommissionens meddelande om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll från juni och sedan kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll 2 från januari Rådet uppgav i en slutsats antagen den 8 november 2005 att det anser att man bör nå samförstånd med Europaparlamentet i fråga om vilka risker som kan tolereras i de underliggande transaktionerna med hänsyn till kostnaderna för och nyttan med kontroller av de olika politikområdena och storleken på den aktuella utgiften I dagsläget har föredraganden inte sett några initiativ från rådets sida för att nå detta samförstånd med parlamentet och undrar när rådet kommer att omsätta sitt eget beslut i handling. Vad handlar det om? 6. Godtagbar risk för fel är ett uttryck för två grundläggande faktum: Det första är att intern kontroll av EU:s utgifter har sitt pris. Det andra är att en strävan mot total riskfrihet kostar oerhört mycket och därför inte är realistisk. Därför behöver det uttryckligen klargöras vilken risk för fel som är godtagbar. 7. Enligt revisionsrätten och kommissionen är det sålunda viktigt att hitta en lämplig balans mellan kostnaden för kontroller och nyttan med sådana kontroller. 8. Tanken är att det över en viss nivå är oekonomiskt att satsa ytterligare resurser på kontrollsystemet, eftersom de ytterligare resurserna då börjar överstiga nyttan. 9. Följande fråga inställer sig då: Vem godtar? Med andra ord: Vilken institution bör besluta om den godtagbara felnivån? Revisionsrätten föreslår att budgetmyndigheterna (parlamentet och rådet) måste godkänna den godtagbara risken för fel. 1 KOM(2005)0252 av den 15 juni KOM(2006)0009 av den 17 januari Pressmeddelande om det 2688:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), punkt 17. Se PE v /6 DT\ doc

3 10. Varför skulle parlamentet delta i detta förfarande? Är det godtagbart att en parlamentsledamot accepterar att användandet av offentliga medel kan innebära en risk? Skulle det inte särskilt för en parlamentsledamot som önskar bli omvald vara klokare att kraftfullt understryka behovet av absolut säkerhet och total riskfrihet? 11. Den styrande principen inom den offentliga sektorn har traditionellt varit ingen risk. Om man frågar skattebetalare vad de förväntar sig av offentligt anställda och politiker kommer svaret med största sannolikhet bli att de följer reglerna snarare än innovation, kreativitet eller risktagande. 12. Den riskfria strategin medför dock en enorm ökning av kostnaderna för kontroll och sålunda av skatterna. Därför har parlamentsledamöterna en skyldighet att bidra till att hitta en balans och att förklara för skattebetalarna att denna lösning är bättre för dem. 13. Införandet av begreppet godtagbar risk för fel möjliggör för oss att undvika den riskfria traditionen inom den offentliga sektorn och närma oss en mer transparent hållning gentemot de riskprofiler som hänger samman med EU:s politik och kostnaden för att hantera eller begränsa denna risk. Möjliga huvudpunkter i en överenskommelse 14. Om vi närmar oss en situation där mindre än absolut säkerhet är politiskt godtagbart, vilka skulle då kunna vara de viktigaste punkterna i en överenskommelse om godtagbar risk för fel? Differentiering 15. Det bör troligen finnas olika nivåer inom olika politikområden. I dagsläget verkar Europeiska revisionsrätten inom en väsentlighetsgräns på 2 procent för alla politikområden. Emellertid skulle det kunna vara så att vissa delar av EU:s politik har en sådan karaktär att en väsentlighetsgräns på 2 procent inte kan uppnås till en rimlig kostnad. 16. Ett exempel: Behovet av humanitärt bistånd efter en naturkatastrof är brådskande och det omgivande kaoset överväldigande. I denna situation skulle det förefalla inte bara överdrivet utan också oansvarigt att sträva efter mindre än 2 procent fel. Om humanitärt bistånd gavs bara på grundval av detta villkor skulle denna del av politiken vara oöverkomligt dyr och administrativt kvävande, vilket skulle göra den meningslös. 17. Å andra sidan har vi administrativa utgifter där felfrekvensen skulle kunna och borde hållas långt under 2 procent. Skulle 0,5 procent vara rimligt? Reglerna 18. Risker är i viss utsträckning ett resultat av regler som själva härrör från behovet att förverkliga politiken. Komplexa regler är till sin natur mer benägna att ge upphov till DT\ doc 3/6 PE v01-00

4 fel än enkla regler, men komplexa regler krävs ibland för ett målinriktat genomförande av politiken. Definition av fel 19. Det bör inte förekomma någon diskussion om vad som utgör ett fel. Revisionsrätten bör ha högsta ansvaret för definitionen av fel, och denna definition bör tydliggöras för alla berörda. Sanktioner och påföljder 20. Man bör överväga vad som sker i fall där felfrekvensen i en medlemsstat är högre än vad man hade enats om var godtagbart. Sanktioner och påföljder bör vara tillräckliga för att garantera en snabb uppföljning från de ansvariga aktörerna. Uppföljningen bör innebära en åtstramning av kontrollsystemet följande år, så att man bättre kan uppnå den önskade risknivån. Kostnaden för det faktiska kontrollsystemet samt ytterligare kontroll 21. För närvarande är kostnaden för de aktuella kontrollsystemen inte känd. Det är heller inte känt hur mycket en minskning av felnivån skulle kosta. Och vidare: Finns det ett direkt samband mellan en ökning av revisionsresurserna och ett färre fel? Det kan vara så att vi i stället för fler kontroller behöver färre och bättre kontroller. Fullständig och sanningsenlig rapportering från kommissionen 22. Ett grundläggande villkor för införandet av en godtagbar risk för fel är tydlig, entydig och fullständig rapportering från kommissionen och medlemsstaterna. Mot bakgrund av den bristande kvalitet hos vissa av generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter som konstaterats av revisionsrätten, skulle detta mycket grundläggande krav kunna innebära en stor utmaning för kommissionen. Reservationer 23. I princip är föredraganden positiv till att göra det implicita explicit, som Vítor Manuel da Silva Caldeira sade vid workshopen den 12 juli Men man kan inte bortse från de följande reservationerna. Undvik förväxlingar 24. Det bör erkännas att problemet är förekomsten av (för många) fel i de underliggande transaktionerna inom vissa politikområden och att detta problem huvudsakligen finns hos medlemsstaterna, målet är att minska antalet fel till en känd och överenskommen nivå, PE v /6 DT\ doc

5 revisionsförklaringen ska fortsätta att grundas på revisionsrättens granskningsresultat, inte på önsketänkande. Är kostnad/nytta ett tillräckligt kriterium? 25. Revisionsrätten föreslår att den godtagbara risken för fel ska fastställas på grundval av kostnad och nytta (punkt 50 i yttrande 2/2004). Är detta ett lämpligt kriterium? Situationer kan uppstå där godtagbar risk inte kan definieras uteslutande på kvantitativ grund. Den måste också definieras i kvalitativa termer där vi har att göra med så kallade renommérisker. En renommérisk är risken för skada på anseendet som härrör från alla händelser av alla typer och alla värden som kastar tvivel över integriteten hos en organisation som helhet. Frågan är hur man kan veta hur man fastställer priset på politisk skada som orsakats av bristfälliga kontrollsystem. 26. Det kan hävdas att delar av de administrativa utgifterna till exempel representationskostnader för ledamöter eller institutioner, privat användning av tjänstebilar och sekretariatstillägg för parlamentsledamöter är så känsliga att bara nolltolerans är tillräckligt för att begränsa renommérisken. Vem bör fastställa den godtagbara risken för fel? 27. Såsom nämnts föreslår revisionsrätten att de budgetansvariga myndigheterna (Europaparlamentet och rådet) 1 bör godkänna balansen mellan kostnader och nytta, men det sägs inte vilken institution som bör fastställa den godtagbara risken för fel. 28. Föredraganden anser att ett förslag från kommissionen om den godtagbara risken för fel för en given politik bör åtföljas av en kostnadskalkyl över kontrollkostnaderna. 29. Kostnadskalkylens kvalitet bör bedömas av Europeiska revisionsrätten som då skulle kunna hjälpa rådet och parlamentet att besluta om vad som ska anses godtagbart. 30. Det är viktig med en oberoende utvärdering av kostnadsinformationen. Kommissionen skulle kanske vilja hålla sig på den säkra sidan, och överskatta de resurser som krävs, eller kanske sätta nivån lite högre för att vara säker på att den kan uppnås med de tillgängliga resurserna. 31. För att vara transparent och ge budgetmyndigheterna en stabil grund för beslut skulle kommissionen också kunna presentera skilda alternativ och ange kontrollutgifterna för en 2-procentig felfrekvens, en 5-procentig felfrekvens etc. samt informera om hur mycket kontrollutgifterna kan minskas om bestämmelserna för ett visst program skulle ändras på ett visst sätt. 1 Punkt 55 i yttrande nr 2/2004. DT\ doc 5/6 PE v01-00

6 Vägen framåt 32. Föredraganden skulle vilja föreslå att man uppmuntrar ett politiskt erkännande av de beräknade risker som EU:s åtgärder medför, den godtagbara risken för fel fastställs på grundval av vad vi vill (genom beslut) och inte på grundval av vad vi har (av en tillfällighet), exakt och pålitlig information ges om den aktuella situationen, utgående från den aktuella situationen utarbetas handlingsplaner för en ständig och successiv minskning av felen tills den fastställda nivån, med beaktande av kostnaderna, har uppnåtts. Avslutande anmärkningar 33. En godtagbar risk för fel bör inte vara ett isolerat och smalt tekniskt instrument. Det bör vara en integrerad del i budgetförvaltningen som helhet. Det bör bidra till ett mer rationellt och flexibelt genomförandet av budgeten genom att ge en större marginal för dem som genomför den, och ta särskild hänsyn till kontrollkostnaderna, vare sig dessa härrör från kommissionen eller från medlemsstaterna. 34. Denna större marginal skulle självklart ha sitt pris. Det kallas redovisningsskyldighet. Eftersom omkring 80 procent av EU:s budget genomförs av genomförandemyndigheter i medlemsstaterna, måste den nationella redovisningsskyldigheten stärkas. 35. Parlamentet har föreslagit nationella förvaltningsförklaringar som ett verktyg för att uppnå detta mål. Det har också föreslagit att nationella revisionsorgan skulle kunna spela en roll för att se till att nationella förvaltningsförklaringar ger en rättvisande bedömning av situationen. 36. Föredraganden uppmanar kommissionen att ge tillräcklig uppmärksamhet åt dessa överväganden i de nya förslagen efter budgetöversynen. PE v /6 DT\ doc