Projektredovisning till Innovativ Kultur

Transkript

1 Projektredovisning till Innovativ Kultur Senast 2 månader efter att projektet är avslutat ska redovisning lämnas till Innovativ Kultur. Redovisningen ska innehålla följande: 1) En skriftlig projektrapport (se mall nedan) 2) En kort sammanfattning av vad som utförts i projektet, på högst 370 tecken inklusive blanksteg. Texten ska skickas till Innovativ Kultur som därefter lägger upp den på projektets webbplats. 3) Ekonomisk redovisning styrkt av revisor (se separat mall) 4) Ifylld enkät, denna hittar ni här: 5) Dokumentation i form av bild, text, film m.m. som kan användas i Innovativ Kulturs kommunikation Den kompletta redovisningen skickas via mail till Innovativ Kultur kajsa.fogelberg@stockholm.se Den ekonomiska redovisningen ska skickas via brev till : Innovativ Kultur Att. Kajsa Fogelberg Stockholms Stads Kulturförvaltning Box Spånga

2 Projektrapportsmall Vi rekommenderar att du följer nedanstående mall för projektrapporten. Om du väljer ett annat upplägg så se till att nedanstående punkter är besvarade. 1. Projektidé Samma som i projektansökan med ev. behov av korrigeringar som gjorts under kontraktsskrivning och under projektets gång. Enligt ansökan: SAVE är ett dokumentärfilmiskt metodarbete om digital arkeologi och arkivering av nätbaserade kulturuttryck som med hjälp av spelare av onlinespel undersöker hur dokumentärfilmens intervjumetoder kan vara behjälpliga som verktyg för bevarandet av användandet av onlinespel. Arbetet drivs av konstnären Patrick Kretschek och har uppstått ur ett samarbete med det som 2013 hette avdelning för audiovisuella medier på Kungliga Biblioteket men som idag heter avdelningen för digitala samlingar, enheten för film, musik och spel. Tillägg: SAVE har ur det egna metodarbetet utvecklats till att med dokumentärfilmsmetoder bevaka en utveckling hos minnesinstitutioner som Kungliga Biblioteket och Tekniska Museet kring deras metodutveckling för att bevara datorspel och aspekter på spelande. Utgångspunkten och begränsningen vid den enskilda online-spelaren har varit onödigt smalt för att ge en tillräcklig överblick av fältet och istället har fokus även flyttats mot arkivarien, handläggaren och institutionen med uppdraget att bevara det digitala kulturarvet. Arbetsmetoden har landat i en antropologisk dokumentärfilmisk metod där kamera riktats mot både spelaren och den som bevarar. Kungliga biblioteket har kommit att bli ett studieobjekt i min undersökning snarare än samarbetspartner. Jag har varit tvungen att byta personer att arbeta med då det planeringsmässigt krockat med föräldraledigheter. Jag har istället på ett antropologiskt vis dokumenterat olika åldersgrupper som spelar olika datorspel samt hur det subjektiva minnet kring spelandet kan se ut. 2. Bakgrund, Drivkrafter och motiv Samma som i projektansökan med ev. behov av korrigeringar som gjorts under kontraktsskrivning och under projektets gång. Enligt ansökan: Ansökan utgick från mitt arbete med filmdokumentation av onlinespel fr 2008 som visats på olika konstinstitutioner. Jag har ett intresse för dokumentära metoder och hur film kan fungera som dokument. Samarbetet med Kungliga biblioteket uppstod genom att jag kontaktade dem och berättade om mitt arbete kring dokumentation av onlinespel. Det ledde bland annat till att jag donerade tre videoverk till Svensk Mediedatabas (SMDB). Deras uppdrag att bevara spel försvårades då av att lagen om pliktexemplar inte gäller onlinespel som ofta saknar fysiska objekt att arkivera vilket betydde att de saknade verktyg för att kräva in den här typen av publiceringar. Hur ska dokumentation av onlinespel och andra immateriella digitala kulturyttringar gå till på våra bibliotek? Vilken hjälp kan det subjektiva vittnesmålet ha i relation till bibliotekens arkivering av onlinespel? Mitt motiv till projektet var att bidra till utvecklingen av hur datorspel skall bevaras och från positionen som konstnär kunna skapa ett verk att dela med en publik. Drivkraften har varit att vara med och forma tankar kring vad dokumentärfilm i relation till speldokumentation kan vara.

3 Tillägg: Även om bakgrunden, drivkraften och motivet till SAVE är det samma så har fältet projektet rör sig i sig förändrats mycket på kort tid. Det som var en relativt obesvarad fråga 2012 är idag en samling metoder som många olika institutioner med bevarande uppdrag arbetar med, prövar och utvecklar. I dag finns i Sverige forskningsprojekt som ägnar sig åt detta ämne, två internationella symposier (KB och Tekniska) har gjorts (där jag deltagit) och även en stor museal och interaktiv utställning har gjorts kring datorspel. Drivkraften att finna lösningar på bevarande-problematiken kring bevarande av datorspel föddes i en punkt i tiden där denna fråga var relativt ny och obesvarad, framför allt i Sverige. Idag finns flera utvecklade förslag på lösningar, mellan antropologiska metoder till tekniska plattormar som med hjälp av emulatorer tillgängliggör gamla tiders datorspel. SAVE har arbetat i relation till denna utveckling. 3. Förnyelse Beskriv på vilket sätt projektet blev kulturellt/konstnärligt förnyande Det som är förnyande med SAVE är projektformuleringen som är ett förslag på en antropologisk metod för att bevara datorspel. Ett förslag som flera aktörer idag provar och undersöker som en möjlighet. Hur mycket SAVE har bidragit i den förnyelsen går inte att säga men jag tror att projektet som i ett svenskt perspektiv var tidigt ute med problemformuleringar och förslag på lösningar säkert haft en inspirerande funktion i de sammanhang som det visats på och för de institutioner som jag samverkat med. Jag som konstnär och filmare har varit ensam från mitt skrå i ett fält som består av minnesinstitutioner, spelföretag, myndigheter och organisationer som arbetar med datorspel och digitalt bevarande av kulturarvet. Mitt förhållningssätt till dokumentation av datorspel har varit annorlunda än t ex arkivariens och därför tror jag att SAVE har kunnat bidra med nya idéer för dem som tagit del av projektet. De verk jag producerat har innehållsmässigt berättat om den här förnyelseprocessen och sätter fokus på en del av samhället som många inte känner. SAVE har delat tankar och metoder med de institutioner i Sverige som arbetar med bevarande av datorspel, institutioner som sist och slutligen är de som definierar vilka metoder som bevarandet ska ske genom i framtiden. SAVE som är ett oberoende arbete har i relation till sin omvärld tagit rollen som uppfinnare med en tanke om Open Source. Arbetet består av offentligt redovisade problemformuleringar, metoder och konstverk i form av videokonst, dokumentär kortfilm och text. SAVE befinner sig i ett fält där förnyelseprocesser inte enbart pågår inom det kulturella och konstnärliga. Minnesinstitutioner som arkiv och museum har i uppdrag att bevara något som är svårt att samla in. Frågor som vad vi ska bevara av ett spel som t ex spel på telefoner likt Wordfeud och Candy Crush Saga är ännu olöst både tekniskt, juridiskt och antropologiskt. Det som skett hos Kungliga Biblioteket efter vårt samarbete inleddes 2012 är att de numera har en spelgrupp som utvecklar egna metoder för bevarande där de fått stöd från institutionen att leta alternativ till att bevara spel på som saknar fysisk bärare. Framför allt är det spel där spelarna skapar spelet genom samverkan med varandra och där har de påbörjat en insamling av så kallade Let s Play-filmer på Youtube som är spelares egen dokumentation av sitt spelande. För första gången använder Kungliga Biblioteket antropologiska metoder för insamling av datorspel, i de fall när de bedömer att det behövs för förståelse av vad ett specifikt spel är eller har varit.

4 4. Samverkan Beskriv alla samarbetspartners som medverkat i projektet samt vad deras medverkan bestått i enligt följande mall: Akademi, forskning och högre utbildning Kungliga Biblioteket: Karolin Engdahl, enhetschef på enheten för Film, musik och spel, avdelningen för film, musik och spel. Maria Ljungkvist, f.d. enhetschef enheten för insamling och dokumentation, avdelningen för audiovisuella medier. Nina Heljeback, funktionsansvarig på avdelningen för digitala samlingar, enheten för film, musik och spel David Brodin, handläggare avdelningen för digitala samlingar, enheten för film, musik och spel. Camilla Johansson, handläggare avdelningen för digitala samlingar, enheten för film, musik och spel. Bengt-Olof Ågetoft, handläggare avdelningen för digitala samlingar, enheten för film, musik och spel. Samarbetet har bestått av flertalet möten, två filminspelningar (spelarkivet, intervju), medverkan till symposier KB varit med och arrangerat kring ämnet, delande av projekttext, epost-korrenspondens och telefonsamtal. Syftet för mig har varit att dela kunskap och korsbefrukta tankar och idéer kring bevarande av datorspel. Utgångspunkten för samarbetet har varit förutsättningslöst och startade ur ett gemensamt intresse och en tanke hos mig om ett utbyte av erfarenheter. Syftet för projektet har också varit att ingå i ett relevant sammanhang där resultat från SAVE också har getts möjlighet att visas publikt under t ex symposiet Game Over / Play Again! på Kungliga Biblioteket i Humlegården där text och videomaterial från SAVE presenterades. Tekniska Museet Peter Du Rietz, intendent. SAVE har deltagit vid det internationella symposiet Save Game! och visade där en kortfilm som vidare visas permanent på museets hemsida. Ev framtida intervjuer är inplanerade att göras med dem kring deras maskinpark av äldre datorer, tv-spel och spelkonsoler.

5 Att ges möjligheten att visa SAVE på Tekniska Museet har varit viktigt då det är en institution som är en central plats för bevarande-frågor kring datorspel. Bland annat pågår forskningsprojektet Let s (re)play: Gaming videos av dokumentation of gaming culture av Björn Sjöblom (Tekniska Museet och Stockholms Universitet) och där anordnades utställningen Game On 2.0 världens största dataspelsutställning. Under symposiet Save Game! Talade bland annat Jason Scott från Internet Archive. Syftet för SAVE som projekt med stöd från Innovativ Kultur har varit att presentera resultatet av arbetet i ett offentligt relevant sammanhang som är direkt kopplat till projektet. Datamuseet Carolina Olsson, verksamhetsansvarig. Dataspelsmuseet IT-ceum var tillsammans med Tekniska Museet och Kungliga Biblioteket med och arrangerade symposiet Save Game! där SAVE deltog som en programpunkt. Utöver den samverkan finns idag inget samarbete med Datamuseet. Näringsliv MinMamma AB, produktionsbolag för film och konst. Kira Carpelan, filmproducent. Samverkan har varit rådgivande och som producent för kortfilmen SAVE. 5. Genomförande Lista de särskilda kraven från avtalet och ange de förändringar som gjorts under projektets gång. Beskriv hur projektet har genomförts, uppdelat på aktiviteter så att det tydligt framgår hur projektet nått sina mål och förväntade resultat. Enligt avtalet: Producera en kort essäfilm, genomföra 3 workshops, presentera arbetet offentligt med en utställning alt screening av film. SAVE har producerat en kort dokumentärfilm/videoverk och genomfört workshops och inspelningar fördelat på dokumentär filminspelning, metodutveckling och research. Filmen presenterades på Tekniska Museet under symposiet Save Game! den 26e mars Utöver det har artikeln Det virtuella huset är rivet författats och presenterades på symposiet Game Over / Play Again! på Kungliga Biblioteket i Humlegården den 27e november Där presenterades även projektet och de till SMDB donerade videoverken Gamevideo, WoW Sunrise och Gamepainting. Vid dessa två tillfällen har den svenska och en del av de internationella aktörerna (bl a James Scott på Internet Archive och Computerspielemuseum i Berlin) som arbetar med att bevara spel deltagit. Jag har vidare presenterat arbetet vid Ölands folkhögskolan Dokumentärfilmsskolan och på Design Lab (Samir Alj Fält) i Skärholmen för studenter från STDH. Kortfilmen SAVE visas på Tekniska museet hemsida tills vidare. Workshopsen har både skett i form av traditionella dokumentära filminspelningar och som experimentella undersökningar där jag både använt filmkameran, ljud och text som redskap. De har varit uppdelade på 2 tillfällen på Kungliga Biblioteket och 3 tillfällen där mer undersökande arbete

6 har gjorts. Utöver det har flertalet spontana inspelningar skett där jag skissartat dokumenterat spelande. Beskrivnings av inspelningar i korthet: Kungliga Biblioteket datorspelssamling och deras arkiv vid Garnisonen i Stockholm har filmats och dokumenterats. En intervju har gjorts med handläggare på enheten för film, musik och spel kring samlingen och deras arbete med att bevara spel. Jag har till det experimentellt undersökt olika strategier att bevara aspekter på tid och minne i relation till spelande. Där har jag fokuserat på det subjektiva personliga minnet kring spelande och hur det kan se ut. Jag har utgått får metoden unboxing som är när en person filmar sig själv när den packar upp en ny produkt som publicerar filmen på Youtube. Istället för att packa upp nya produkter har jag undersökt metoden att packa upp subjektivt laddade spel och speldatorer och dokumentera vilka minnen spel väcker hos spelaren när denne återser sina gamla spel. Detta har gjorts med en Atari 520 ST. I relation till spel från 90-talet har jag dokumenterat spelande i samtiden i olika åldrar för att undersöka hur en antropologisk metod kan fungera för att bevara aspekter på spelande. Jag har dokumenterat när ett 1,5-årigt barn undersöker hur man spelar MyFirstPhone på iphone. Jag har dokumenterat när en 5-åring lär sig spela Minecraft. Jag har låtit en grupp 5-6-åringar prova att för första gången spela spel på en Atari 5020 ST, en speldator fr 90-talet som spelas med joystick, för att dokumentera deras reaktion på tidigare generationers speldatorer och spel. Jag har dokumenterat förändringar i The World of Warcraft för att se om det uppstått skillnader från de inspelningar jag gjort från Tillägg: SAVE hade som ambition att ta fram dokumentärfilmiska verktyg för att bevara datorspel och skulle tillsammans med andra personer i workshopform genomföra det. Den ambitionen har fungerat som motor för att finna intressanta inspelningstillfällen, personer och situationer som tillsammans kan ge hel bild av vad datorspel är. Jag inte kommit att arbeta med de personer som jag avsåg i projektansökan pga. föräldraledigheter som planeringsmässigt omöjliggjort möten. Detta har dock öppnat upp för ett bredare sökande efter olika aspekter på datorspel och spelande vilket sist och slutligen varit utvecklande för projektet. 6. Resultat & effekter Beskriv det övergripande syftet och önskade effekter enligt avtalet samt beskrivne uppnådda resultaten och effekterna av projektet. Enligt avtalet: SAVEs syfte som ett projekt som mottagit medel från Innovativ kultur är att utveckla nya metoder och processer, att utveckla samarbete mellan kultur, näringsliv och forskning, att bidra med konstnärlig och kulturell kompetens och att vara nyskapande och innovativt. SAVEs ambition var enligt avtalet att skapa en överblick av ämnesområdet och tillgängliggöra det offentligt. Projektet önskade att öka kontakten mellan kulturskaparen och biblioteken och bidra med en ökad förståelse för digitala kulturyttringars förgänglighet. SAVE har bl.a. presenterat en film som både fungerar som ett konceptuellt videoverk och ett informativt filmporträtt om Kungliga Bibliotekets samling av datorspel och handläggarnas arbete kring det. Det har presenterats offentligt på relevanta institutioner som själva för samtal kring bevarade av datorspel. Bevarandefrågor kring datorspel är även en internationell samverkansfråga och därför har de symposier SAVE deltagit i haft internationellt fokus genom inbjudna föreläsare. Projektet har skett i en kontakt mellan mig och de institutioner jag samverkat med och deltagit i sammanhang där både forsknings- och näringsliv deltagit. Jag har

7 ensam varit representant för samtidskonst och dokumentärfilm och genom det bidragit med det perspektivet i de sammanhang jag deltagit i. SAVE har inte löst bevarandeproblematiken kring datorspel och har inte heller tagit fram konkreta metoder för hur man kan göra även om en ambition inledningsvis var att finna konkreta lösningar. Om intervjuarbetet och dokumentationsarbetet har varit konkret som en filmproduktion har metodarbetet haft en mer undersökande karaktär. Arbetet har delat sina resultat och slutsatser på ett informellt vis via mail-korrespondens, samtal vid möten, informella samtal under symposier och genom de verk som visats offentligt dvs genom konstupplevelsen och den kommunikation som uppstår mellan verket och den som betraktar. Beskriv vilken skillnad projektet gjort för deltagarna i projektet, för ert verksamhetsområde, för näringsliv, forskning och Stockholmsregionen. SAVE har under deltagit i en större process som kollektivt samtalat om hur bevarande av datorspel ska gå till idag i Sverige. I det sammanhanget har näringslivet, forskningen och myndigheter, i relation till både Stockholmsregionen men även det nationella och internationella perspektivet, deltagit. I dessa sammanhang och i relation till dessa aktörer har SAVE tidigt formulerat en problematik och delat förslag på konstnärliga lösningar för att bevara spel. Ett exempel är de antropologiska undersökningar där dokumentärfilmens inspelningsmetoder kan vara till stor nytta för att samla in vad ett spel är. Mitt delande och mitt kontakttagande med de offentligt institutioner och personer som arbetar med både datorspel och bevarande frågor har varit mitt sätt att försökta implementera mina metoder hos de som har i uppdrag att bevara datorspel. Jag ser SAVE som ett arbete som har varit en fristående inspiratör för de som arbetar med bevarandefrågor institutionellt i Sverige där jag som konstnär kunnat bidra med en konstnärlig frihet som genererat tankar och resultat intill det arbete minnesinstitutioner dagligen bedriver. Mitt arbete i relation till exempelvis en handläggares som arbetar med att arkivera datorspel på Kungliga biblioteket är oerhört olika och därför har det funnits möjligheter att få något av varandra med det gemensamma intresset som grund. Jag tänker att SAVE på detta vis kanske fyllt funktionen som några bidragande pusselbitar i ett större sammanhang. SAVE bevakar ett fält som befinner sig i en stor förändringstakt och bevarande av datorspel rör vid många delar av samhället då det tar upp frågan om hur vi ska bevara det digitala kulturarvet. Datorspel är också en stor kommersiell produkt som ses som näring och omsätter stora belopp årligen bara i Sverige. Spelbranschen står exempelvis inför ett stort tekniskt distributionsskifte, från spel med fysisk bärare dvs. spel lagrade på DVD eller liknande till spel som distribueras online ex. via streamingtjänser likt Netflix och Spotify. Emulatorer som tillgängliggör spel från olika plattformar och tider på ett och samma ställe spås vara spelindustrins framtidsväg. Många aktörer från arkivariehåll vittnar om att datorspel är det svåraste för ett arkiv att bevara då det i sin karaktär är så komplext och därför är just bevarande av datorspel extra intressant då en lösning där kan generera lösningar för allt slags digitalt bevarande. SAVE är ett projekt som är marginellt i relation till dessa gigantiska samhällsprocesser som pågår kring bevarande av spel, både hos myndigheter och i näringslivet. Samtidigt har SAVE varit det enda konstnärliga fristående arbetet i de sammanhang SAVE deltagit i och har genom sin existens kanske vidgat fältet ytterligare och gett samtalet ytterligare ett viktigt perspektiv. Janet Delve vid School of Creative Technologies vid University of Portsmouth (UK) som föreläste vid symposiet vid Tekniska sa under sin föreläsning att hon efter att ha sett min film fick idén att börja registrera de prislappar som sitter på spel de redan köpt in till sin samling. Detta var något som jag hade dokumenterat i min film. Detta som i deras perspektiv är en form av metadata kan ge en viss typ av information för framtidens forskare. Den påverkan SAVE hade på henne får utgöra ett konkret exempel på hur projektet har fungerat i relation till sin omvärld. Exemplet är också en position som

8 jag eftersträvar som konstnär, att göra verk som både fungerar som konstverk på ett konceptuellt plan men som också kan fungera med ett bruksvärde som både speglar och beskriver de sammanhang de visas i. Beskriv vilka medier som har rapporterat om era projekt, med namn och datum. Det har inte rapporterats direkt om SAVE under projekttiden. Däremot har det rapporterats i media om symposiet i Humlegården (SR, P3 Spel). 7. Fortsättning Beskriv på vilket sätt projektet eller projektets resultat kommer att fortleva. SAVE kommer att fortsätta som en dokumentärfilmsproduktion. Jag har flertalet skisser och idéer som fötts under arbetets gång som inte funnit sin form ännu och därför är det naturligt att fortsätta arbetet. Jag ska exempelvis filma fler personer som spelar datorspel och har tänkt filma bland annat äldre personer. Jag har även formulerat och börjat utveckla metoder för att dokumentera resenärers spelande på t ex tunnelbanan för att nämna några vägar jag kommer att fortsätta på. Målet är att slutligen finna en form där alla delar tillsammans kan bli en dokumentärfilm. 8. Övrigt Mina slutsatser är att dokumentärfilmen är ett utmärkt sätt att bevara vad spel och spelande är och kan fungera som ett komplement till minnesinstitutioners bevarande arbete. Att bevara spel är dock en fråga som rör vid många fält så som exempelvis ny teknik för distribution och arkivering, antropologi, juridik och är något som enbart går att täcka med samverkan. Att som konstnär bidra med konstverk som rör vid tematiken är en del av det arbetet och lösningen på problemet är ett kluster av olika strategier där alla tillsammans utgör dokumentationen av datorspel för framtiden. Jag vill slutligen identifiera de svårigheter som uppstår när en institutionslös konstnär behöver finna en konkret plats att verka på i relation till stora myndigheter, institutioner och företag. Jag efterlyser information för företag, myndigheter och institutioner där de får konkreta exempel på hur de kan gynnas av att omfamna ett Innovativt Kulturprojekt på ett för dem bra och enkelt sätt utan att de börjar vilja äga arbetet. I mitt fall där jag också velat beskriva en myndighets arbete på mitt eget vis blir förtroende mellan mig och institutionen/myndigheten helt avgörande för att jag ska få tillgång till platsen. Att som konstnär få delta i andra branscher är givande men svårt då jag måste definiera den egna platsen själv och sedan övertyga alla inblandade att den är viktigt och relevant också för dem. Jag upplever att det kan vara svårt för en stor institution att få in en konstnär i sin apparat utan att det blir krångligt och att det genererar extra arbete för dem. Det verkar vara svårt för dem att se varför det ska göra den ansträngningen. Jag efterlyser en samordnad form av den platsen exempelvis i form av ett residensprogram från t ex Stockholms stad där konstnärer skulle kunna ha residens på institutioner, myndigheter eller företag. Att de under en period kan genomföra sina projekt hos dem samtidigt som deras konstnärliga integritet stärks genom programmets form. Ett tänkbart resultat kunde vara ett projekt som utmynnade i ett konstverk och en plats för det. Transit Kulturinkubator hade förslagsvis kunnat vara en bra bas för ett sådant residensprogram.